Statliga Arbeten Till Hofors?

I veckan som gick utspelades ett fullmäktigemöte utan större dramatik. Ja Vänsterpartiet hade fått bytt sida i salen och Centerpartiet och Liberalerna satt sig jämte sina nya sängkamrater. Det mest spännande var kanske Kjell Johanssons föredragning om ”Framtid Haga” med muntlig information och en kort filmvisning som ni också kan se i Arbetarbladets artikel eller här:

Isamband med informationen nämndes det att kommunen kontaktat civilministern Ardalan Shekarabi, för att boka tid för ett möte om framtidens möjligheter. Gefle Dagblad skriver:

I den landsbygdsutredning som lämnades till minister Sven-Erik Bucht, S, tidigare i år finns ett förslag med om att flytta 10 000 statliga jobb från Stockholm och ut i landet.

Några av de jobben borde komma till Hofors, anser kommunalrådet Anttila. Därför har hon nu skrivit till civilminister Ardalan Shekarabi, och bett om ett möte.

I brevet framhålls Hofors strategiska placering längs E16, med närhet till högskolan både i Gävle och i Dalarna. Också projektet ”Framtid Haga” nämns, där det bland annat finns planer på att göra om Hagaskolan till ett science center och att bygga ett växthus i Hagaparken.

Det är spännande, det finns otroliga visioner om hur Hofors skall utvecklas, men på något sätt har realismen slagit klorna i mina funderingar, och allt jag tänker på är vad kommer allt detta kosta, kommer det att gå och genomföra? För tyvärr är facit med etableringar som man gått ut med pukor och trumpeter för, inget vidare bra. I filmen syns en transparant byggnad i nedre delen av området och återigen så sade Kjell Johansson lovande saker utan innehåll. Att han skulle färglägga hamburgerrestaurangen så fort det blev klart. Realisten i funderingarna är mer än skeptisk att detta kommer att genomföras. År ut och år in och hela tiden så är det ett par veckor kvar till undertecknandet av avtalet. Det finns alla anledning för politiken i Hofors kommun att göra en översyn av vad vi egentligen får för pengarna som skeppas över till Entré Hofors.

Kommunfullmäktige Sammanträder

Som jag skrev under gårdagen så är det dags för Kommunfullmäktige (KF) att sammanträda ikväll. Det hela inleds 16.30 med Demokraticafé som pågår till 17.15, därefter en kortare paus fram till 17.30, då själva sammanträdet startar.

Ikväll kan det vara lite extra spännande eftersom ingen jag pratat med kunnat säga hur den nya situationen i lokalpolitiken kommer att te sig i möteslokalen. Kommer man redan nu börja flytta omkring partierna som inte ska sitta bredvid varandra eller kommer dom sitta kvar. Och i det fallet placerar man Vänsterpartiet bredvid Sverigedemokraterna  längst bak i oppositionens bänkar eller tvingar man Moderaterna att byta platser. Eller sitter man helt enkelt kvar där man suttit och låtsas som att allt är som tidigare?

Det hela blir ju ytterst intressant också ur flera aspekter. Med 16 mandat i majoritet och 15 i opposition så krävs det minst en tredjedel för att till exempel kunna återremittera ett ärende, en så kallad minoritetsåterremiss. Som det ser ut just nu så skulle det endast fungera i följande konstellationer:

HOP 4+ M 3 + SD 3 + Politisk Vilde/FHT 1 = 11 Mandat

HOP 4+ V 4+ M 3 = 11 Mandat

V 4 + M 3+ SD 3 + Politisk Vilde/FHT 1= 11 Mandat

HOP 4 + V 4 + SD 3 = 11 Mandat

Med tanke på att det finns tydliga ideologiska skillnader mellan dessa partier som nu klumpas ihop i en opposition så kan jag inte ens i min vildaste fantasi se hur det skall kunna bli en slagkraftig sådan.

 

 

Olika Former Av Cirkus

Den här helgen kan tyckas innehållit en hel del cirkusuppträdanden. Är man politiskt intresserad så kan man kanske funnit ett visst nöje i att se en av våra lokaltidningar härskna till och ställa sig frågande till vad som egentligen sker i Hofors:

Anna Gullberg: Oacceptabelt att kommunstyrelsens ordförande förhalar intervju mitt i politisk kris

Kommunalrådet svarar på chefredaktörens kritik: När partiet tar beslut är Daniel Johansson högsta politiker

Är frågor om Hofors kommuns styre en fråga som rör kommunen, och därmed en fråga som ligger på högsta politikerns bord och inte främst det socialdemokratiska partiets? GD vågar påstå det. Och det ska inte behöva ta två veckor för att få ställa frågor till kommunalrådet om det.”

Ett tips till tidningarna kan vara att imorgon 17.30 sammanträder Kommunfullmäktige i Folkets Hus och då kommer med stor sannolikhet alla politiker som kan vara av intresse för att fråga om den uppkomna situationen att vara på plats. Det har ju onekligen varit ett ganska svalt intresse för att bevaka Hofors politiskt på plats när de offentliga mötena genomförs. Det föregås av demokraticafé som startar 16.30 och det är till för att allmänheten och media ska kunna träffa de förtroendevalda under en fika.

 

Eftersom jag själv inte är direkt inblandad i röran som tycks ha uppstått, så gick jag istället på en annan cirkus. En rockcirkus, där ungdomsidolerna Accept stod på scenen. Bara ett stenkast bort från Hofors och närmare bestämt i Göranssons Arena i Sandviken.

Det är inte riktigt samma sak när Udo Dirkschneider inte anför bandet med sin karakäteristiska sångpippa. Men det var bra med folk och rocken strömmade ur högtalarna som det var meningen. Huvudattraktionen för många var Sabaton, och i augusti så arrangeras Sabatons egen festival i Falun, ett ungefär lika långt stenkast bort alltså, där dyker faktiskt nämnde Udo upp tillsammans med ett stadigt gäng band. Spelar gör också Hoforssonen Tomas Andersson med sitt band Corroded.

Lokalpolitiskt Samarbete Kan Vara ”Skadligt för kommunens utveckling”

Det har fortfarande inte lugnat sig på vattenytan efter förra veckans politiska bomb att Socialdemokraterna bryter med Vänsterpartiet och istället lierar sig med Liberalerna och Centerpartiet. Lite här och var hörs upprörda röster och ledsna tongångar över hur den politiska framtiden i Hofors egentligen kommer att utvecklas. Jag själv uttalade mig förra veckan, att om Socialdemokraterna menade allvar med att försöka göra det bästa för Hofors så skulle man ta tillvara på kompetensen som den fd riksdagsmannen Hans Backman har från sitt arbete och utse honom till kommunalråd den kvarvarande mandatperioden. Det blev lite felciterat i tidningen eftersom man antydde att det var Hoforspartiets enade vilja vilket naturligtvis inte var sant utan min egen högst objektiva uppfattning. Det har också naturligtvis retat upp en del människor, men troligen vet alla vid det här laget att det brukar bli små eller stora missar mellan den intervjuade och det som senare trycks på pränt. Min känslomässiga radar har också upptäckt att vissa individer känner sig som att jag inte bara trampat dem på tårna utan tagit sats och hoppat in ett smärtsamt avtryck. För mig kvittar det liksom lite för jag gav mig aldrig in i politiken för att bli bundisar med andra politiker oavsett partitillhörighet. Jag såg chansen att verkligen styra in Hofors på ett nytt spår och det tycker jag vi i Hoforspartiet lyckats med. Inte minst när man ideligen hör att vårt motto ”Det som är bäst för Hofors” anammats av flera partier på både höger och vänsterkant. Väljare som jag talat med säger också att de kan se en skillnad på klimatet på något sätt.

Men inlägget skall nu handla om just det här med felciteringar. För när jag idag slår upp veckans upplaga av Din Lokaltidning, så är ingressen i en artikel om rabaldret i den formen som får en att spärra upp både ögon och mun.

Skadligt för kommunens utveckling”. Det var en sågning utan dess like om det är korrekt citerat av Daniel Johansson.

*UPPDATERAT*

Det korrekta citatet som inte publicerades i annonstidningen löd:

Vi Socialdemokrater ser att tonen i kommunen har blivit mer inriktad på konflikt före samverkan. En av anledningarna till detta är kopplat till vårt samarbete med Vänsterpartiet och vi upplever att det på sikt kan skada kommunens positiva utveckling.” säger Daniel Johansson, Socialdemokraternas ordförande.”

Fritidsbanken I Sandviken Blir Sporterian I Hofors

Olika namn men samma innebörd. Gefle Dagblad skriver om konceptet med att låna ut idrottsutrustning i Sandviken.

Sedan 2016 ingår Fritidsbanken i en satsning från Riksidrottsförbundet och det finns en vision om att det ska finnas minst en Fritidsbank i varje svensk kommun. Just nu ligger den närmaste i Sala, men intresset är stort från andra kommuner i Gävleborg.

– Ja, vi har en dialog med flera kommuner. Att vi får en Fritidsbank i Sandviken betyder väldigt mycket, inte minst för att de redan har en så fin verksamhet, säger David Mathiasson, verksamhetsledare på Fritidsbanken, i samma pressmeddelande.”

Läs även: Ge bort till sport

I Hofors kommer det tills vidare dock att kallas ”Sporterian” och denna morgon kom en uppmaning om att donera utrustning ut via social media:

Därför var det enkelt att plocka upp telefonen denna morgon och ringa Åsa Wallin och berätta att den insamlade utrustningen vid fiskeprojektet vid Ankdammen som jag startade för några år sedan nu kunde doneras till Sporterian och komma fler till glädje. Projektet blev tyvärr mer tidsödande än man kunnat ana och utrustningen sköttes inget vidare väl av barnen som lånade den så till slut fanns ingen annan utväg än att avbrytadet i väntan på ett bättre läge som nu har uppstått.

Rösträtt För 16-Åringar Ratas

En intressant artikel från grannkommunen gällande sänkt rösträtt i kommunval:

Vänsterpartisterna Patrik Liljeglöd, Thomas Nilsson och Rolf Gradén föreslog att Falun skulle ansöka om att som försöksverksamhet sänka rösträttsålder i kommunalvalet 2018 till 16 år.I demokratiutredningen föreslås att ett antal försökskommuner ska genomföra kommunval med rösträttsålder från 16 år vid valen 2018 och 2022.”Med röstberättigande hos gymnasister kan undervisningen göras oerhört mycket mer konkret och verklig, både under högstadie- och gymnasietiden”, skrev motionärerna.De framhöll att undervisningen redan från 12 års ålder kan ha sikte på nästa val.”Ungdomarna kan hänvisa till nästa kommunalval när styrande politiker beslutar om att lägga ned deras fritidsgård”.

Majoriteten i kommunfullmäktige avslog motionen med motiveringen att det av formella och administrativa skäl inte är möjligt att sänka rösträttsåldern från och med 2018 års kommunalval.

 

Årets Utbrott?

Lokalt pratar man om utbrott vid kommunstyrelsens sammanträde, men för den idrottsintresserade betyder det föga när vägen till slutspel i SHL har inletts. Under gårdagskvällen lyckades Djurgården utjämna matchserien till 1-1 och en avgörande match mot Färjestad spelas imorgon. Mest uppmärksammad blev dock Luleås tränare Petter Lasu Nilsson efter att hans lag blivit utslaget av Malmö i två raka matcher. Intervjun efter matchen har delats åtskilliga gånger och det speglar minst sagt den passionen och känslan som ett slutspel för med sig. Eller åtminstone försöken att ta sig dit.

 

Politikskola: Kommunstyrelsens Arbetsutskott Sammanträder

När jag diskuterar med människor om den lokala politiken så märks det att alla inte har riktigt koll på vad alla dessa möten och förkortningar är. Därför tänkte jag kort beskriva processen när det dyker upp i min egen vardag.

Idag är det alltså dags för KSAU eller Kommunstyrelsens Arbetsutskott att sammanträda. Det är en form av beredning av ärenden innan det skickas vidare till Kommunstyrelsen (KS) och därefter till det publika Kommunfullmäktige (KF). Kanske det mest intressanta att delta i eftersom här förs det mer informella samtal rörande ärendena på dagordningen och klimtatet är inte riktigt som beskrivet i Kommunstyrelsen som man kunnat läsa om i tidningarna förra veckan. Alla är naturligtvis inte alltid eniga, men det tillåts att diskutera under mer sansade former, och man kan allt som oftast enas om att rekommendera KS vilken väg man bör gå. KSAU består utav fem personer, ordföranden Linda-Marie Antilla (S), vice ordförande Xamuel Gonzales Westling (V), Tobbe Jansson (S) och oppositionen företräds av Ziita Eriksson (M) och Peter Hillblom (HOP). Med på mötet är också kommunsekreteraren som just nu är Fredrik Segerstéen när ordinarie sekreterare Linda Höglin är mammaledig. Kommunchefen Mimmi Abramsson, ekonomichefen Mats Hägglund är också närvarande vid alla möten. En ganska liten församling alltså.

Till mötena skickas en dagordning ut, vanligtvis på fredagen innan mötet som från och med i år sker på tisdagar en gång i månaden med uppehåll i juli. Den innehåller en rad punkter varav några är fasta. Till exempel ekonomi och personalfrågor då personalchefen Pernilla Bredin kommer in en stund. I övrigt beroende på vilka ärenden det rör sig om, så kommer ansvariga tjänstemän eller inbjudna gäster och informerar om ditt och datt. Det kan även vara människor som arbetar på en regional nivå och i de olika kommunala eller regionala bolagen, tex Gästrike Återvinnare, Räddningstjänsten och liknande.

Maktförhållandet bör nämnas även om det inte har någon större betydelse i ärenden som ändå skall skickas vidare till KS eller KF. Majoriteten har haft tre personer och oppositionen två. Tidigare har det alltså varit S+S+V och M+HOP, men efter förra veckans ”politiska bomb” så kommer det att förändras gissar jag, men exakt hur återstår att se. Liberalerna och Centerpartiet vill säkert ha representation i någon form. Det lär inte passera någon obemärkt hur utfallet blir.

 

Ovako Utökar Med Personal

Gårdagens mest glädjande nyhet handlade om att Ovako ökar skiftgången och därmed är i behov av ytterligare personal. Arbetarbladet skriver:

Att Ovako ökar antalet skift leder till nya tjänster inom produktion.

– Det är svårt att ge en siffra för Hofors, det beror på hur efterfrågan från kunderna ser ut, säger Stephanie Beudat, kommunikationsansvarig på Ovako.

Bakgrunden är ökad efterfrågan.

Dessutom är det hög tid att ansöka om arbete som semestervikarie om man inte redan gjort det.

Vi behöver semestervikarier för i huvudsak skiftgående produktionspersonal. Anställningar kommer att ske löpande under våren, för utbildning och arbete under perioden maj-augusti. Anställningsperiodens längd är befattningsberoende. 

Du som studerar/har en utbildning med inriktning mot vår verksamhet eller tidigare industrierfarenhet kommer att prioriteras bland ansökningarna. Ett krav är att du är 18 år fyllda vid ev. erbjudande av semestervikariat.”

Ett Första Vårtecken

Varje dag sedan i början av januari har jag passerat den öde myrstacken och funderat om det är just idag som de skall vakna till liv och reparera både väder, vind och människors framfart med deras lilla rike. Imorse syntes ingenting, solen stegrade och vid lunchpromenaden med hundarna såg jag att något förändrats. Ja jösses ja! Där var fullt med liv och de hade redan börjat reparera det gapande hålet efter en fot vid toppen av stacken.

Jag dröjde mig kvar en stund och tittade hur man effektivt arbetade för att fixa det som varit sönder. Allt i en anda av samarbete, envishet och utan tanke på att tjafsa inbördes om vem som ska göra vad eller vem som får mest uppmärksamhet för det. Vi människor har mycket att lära av naturen och i synnerhet de små myrorna som år ut och år in gör samma sak utan att drabbas av utbrändhet eller depressioner. Om lyckan skulle ligga i att de inte har tid för annat eller helt enkelt står över oss människor i sinneslaget vet jag inte. Jag vet faktiskt inte alls mycket om myror mer än att de kan bitas, bygger sina stackar och är ofantligt starka i förhållande till sin storlek. Vad jag vet är att det är ett fenomen att beundra och lära av, och att jag studerat det på tok för lite. Nu är det så dags för en ny säsong och de kommer att stöta på allehanda problem innan de stänger ner stacken för året. Men arbetet kommer att gå vidare och nästa år startar cykeln om igen.

Donald Trumps Son Bor I Hofors

Donald Trump besökte under slutet av 1980-talet Sverige och träffade då en kvinna som han hade en natt av passion med och som resulterade i att ett barn föddes. Sonen heter Rolf Eriksson och arbetar på en bygggrossist här i Hofors.

Det var när Trump besökte Sverige i slutet av 1980-talet, inbjuden av arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, som han träffade Gunvor Eriksson, Rolfs mor.

– Mamma jobbade som inköpare på Sandvik, några mil härifrån. Han kom dit som ledare för en grupp handelsstudenter från USA för att kolla koncernens nya trainee-program. Det ordnades en fest på kvällen för studenterna och det var då de träffades, säger Rolf Eriksson bland annat i intervjun.

SR Gävleborgs uppgifter har fått stor uppmärksamhet i Trump-kritiska kabeltevebolaget CNN. I motsvarande grad har Fox News, presidentens informella bundsförvant, tonat ned händelsen och kallat det hela ”illvilliga rykten, fabricerade av svenska feminister i syfte att förlöjliga presidenten”.

 

Som grädde på moset så har historien ytterligare en tvist. Den väl- eller ökände (vilket som passar er bäst) Micke Ohlsson har under Rolfs liv fungerat som en fadersfigur.

”– Jag ser mig lite grann som adopterad av goda omständigheter; Hofors är en fantastisk plats att växa upp på, det tror jag också att alla har kunnat se på teve nyligen.

Det Rolf syftar på är SVT:s programserie Samtidigt i Hofors, där ortsbornas vardags- och festliv skildrades närgånget i fyra timslånga program.

– Jag känner Micke, hårdrockaren, som var med i serien. Han har varit som en slags fadersfigur för mig, och gett mig goda råd och stöd – det är jag otroligt tacksam för.”

 

Nu finns det antagligen många som tar sig för pannan och tänker ”Nej det här kan inte vara sant”, och det är det inte heller. När jag först läste texten så hakade jag upp mig på att vi skulle ha ett Byggmax i Hofors och tänkte genast på att här måste tidningen fått det lite fel eftersom det borde stå Hedins Trä. Det var först några sekunder senare när ögonen fastnade på sidans nyhetsflöde som jag förstod att det här är ju helt galet och en skämtsida.

Och vad kan vara mer passande att lyfta fram en dag som denna, Källkritikens dag, som fokuserar på hur man skall granska nyheter eller påståenden innan man tar det för sanning. Runt om i landets skolor kommer man idag att ägna sig en hel del åt att reda ut vad det innebär att vara källkritisk. Påståenden är inte sanna bara för att det står på social media, i en blogg, en webbsida eller ens i etablerad media. Man bör alltid försöka analysera syftet med en text och i den mån man kan, sanningshalten. Dagligen bombarderas vi med olika former av påståenden som har ett syfte, att vilseleda eller övertyga människor om ditt eller datt. Inte minst när det kommer till heta och dagsaktuella ämnen som invandring och flyktingpolitik. Allt som oftast så påstås en sak och i debatten skall det motbevisas med en annan, lika tvivelaktig källa. Och vad som egentligen är sant eller falskt saknar allt som oftast betydelse eftersom människor då redan har intagit en ställning för eller emot. Jag lyfter inga specifika exempel på det eftersom det finns i drivor i ert flöde på till exempel Facebook eller Twitter.

 

Kontentan är att även om man har en dag där det uppmärksammas extra noga, så skadar det inte att vara kritisk till allt ni läser. Ställa er frågor om rimlighet och syfte. Till och med i stora internationella nyheter så kan det dölja sig vad som blivit ett populärt modeord på sistone efter just Donald Trumps framfart i USA, Fake news. Och Rolf Eriksson från Hofors? En enkel bildsökning ger ett helt annat resultat.

Lokalpolitisk Bomb

Rubriken i all ära, men särskilt uppseendeväckande är det inte att Socialdemokraterna nu öppet går ut att de vänstrat fast åt höger.

Arbetarbladet – Nytt styre i Hofors – Socialdemokraterna bryter med Vänsterpartiet

Gefle Dagblad – Nytt styre i Hofors – Socialdemokraterna bryter med Vänsterpartiet

Sedan valet 2014 har Socialdemokraterna i Hofors samarbetat och bildat majoritet tillsammans med Vänsterpartiet.

Det samarbetet är nu ett minne blott då Socialdemokraterna i ställer väljer att alliera sig med Centerpartiet och Liberalerna i en ny majoritet.

– Vi ser Centern och Liberalerna som bra partier och vi ligger nära varandra lokalpolitiskt, säger Daniel Johansson som är ordförande för Socialdemokraterna i Hofors.

Något som ska ligga bakom är att Socialdemokraterna upplevt att tonen den senaste tiden varit mer inriktad på konflikt än samverkan.”

Redan kort efter att Hoforspartiet konstaterats vinna fyra mandat så antyddes det från Centerpartiets håll att ett ”hemligt samarbetsavtal” inför valet 2018 skulle kunna innebära en förändring av maktförhållandet i Hofors. Att det skulle vara mer av ett tyst samarbetsavtal var ju med största sannolikhet därför att Centerpartiet spelade med helgardering i tipset. Svängde det åt det ena hållet så kunde man ju hoppa dit, åt det andra bibehålla sitt samarbete med Alliansen. Politik helt enkelt. Att S haft ett gott öga till Folkpartiet, eller Liberalerna som de numera vill kallas är inte heller en hemlighet. Känslan har alltid varit sedan jag själv började ägna mig åt fritidspolitikeri, att ett sjunkande S varit oroliga för vad framtiden skall bära med sig och om inte det räcker med det egna valresultatet, förlita sig på ett betydligt mer växande Vänsterpartiet, men också tänka att gardera upp med ytterligare ett mindre parti som L eller C.

Nu har alltså allt spruckit och plötsligt blev vardagslunken i lokalpolitiken lite som ett hett slutspel i ishockeyn. En sprucken allians ( i den mån det existerat en sådan lokalt), ett utsparkat Vänsterparti som knappast kommer att hålla igen munnen och sluta ”bråka”, en opposition som består av minst sagt ytterligheter från höger till vänster. En sak kan jag dock hålla med om i Daniel Johanssons uttalanden och det är att L och C är bra partners för lokalpolitiken. Det kommer nämligen in en enormt bra kompetens i bland annat Hans Backman, Ann-Sofie Stenbacka och Hans Larsson. Stabila ”spelare” om vi fortsätter på hockeytemat. Vill man göra det bästa för Hofors, så skall S omedelbart byta ut kommunalrådet Linda-Marie Antilla mot erfarne riksdagsveteranen Hans Backman, då blir det struktur och ordning och reda på sammanträdena igen. Det skulle också visa att man verkligen bryr sig om Hofors. Just nu upplevs det bara som det lilla tåget som tuffade på och intalade sig självt att:

Fitthatt Blev Dumstrut

Det var en ytterst märklig dag igår när man studerade nyheterna. Det var internationella kvinnodagen som brukligt den 8 mars, men själva andemeningen tycktes drunkna i uppståndelsen mot ett gäng herrar som valde att publicera en bild och en debattartikel som fick människor att verkligen rasa.

Byggnads ”fitthattar” hånas

Låt oss slippa löjliga fackpampar i hemstickade fitthattar

Det hela startade lagom till morgonnyheterna på TV4. Jag satt antagligen bara och gapade i chock över fenomenet som heter Pussyhat Project. Jag är på intet sätt pryd eller oemottaglig för nya idéer, tvärtom är utveckling något som jag ser mycket positivt på. Men att bära en ful mössa för att markera en ståndpunkt är lite, ja vad är det egentligen?

Men okej, det är en människorörelse och den får en uppmärksamhet som man strävar efter. Ända tills de här herrarna i fackföreningen dök upp. Då förvandlades nämligen hela grejen till något helt annat.

Gästriklands Vackraste Skägg Kan Finnas I Hofors

Redan 2009 försökte jag dra igång en skäggtävling, det vill säga lyfta fram skäggiga Hoforsbor. Det kom bara in ett enda bidrag och det var Anders Björk som då vann tävlingen i den mån det var en tävling med så få bidrag. Skägg har ju ”växt” något otroligt i popularitet de senaste åren. Trenden säger dock att det kommer bli färre skägg i framtiden, men dom som har dom rediga buskarna och sköter om dem, gör det med stor omsorg och noggrannhet enligt Gefle Dagblads artikel idag.

– Vi ser att den så kallade ”hipstern” som tidigare bidrog till trenden att odla snygg välvårdad skäggväxt nu gått vidare mot nya trender medan de som tidigare redan odlade skägg som livsstil hittat till barberaren och blivit mer medveten om att vårda sitt skägg. 

Syftet med initiativet ”Gästriklands snyggaste skägg” är att inspirera fler att odla skägg genom att presentera snygga skäggväxter.

– Sedan gillar vi män med skägg, det lyfter fram deras personligheter, säger initiativtagaren och projektledaren Pernilla Kilgren.

Finalen avgörs alltså lördagen 25 mars mellan klockan 16 och 20. Det sker i form av ett livearrangemang för deltagare och allmänheten i Sotlugg & Linluggs lokaler längs Drottninggatan i Gävle.”

Hofors representeras av snabbköpskassören och tatueraren Ante Evertsson:

Självklart ska vi väl rösta hem den här titeln till Ante och Hofors! Deltar gör man genom att trycka på den lilla tummen som symboliserar ”Gilla” om man har ett Facebookkonto. Annars kan man söka upp företagets Instagramsida där det fungerar på liknande sätt.

Doug Seegers Till Folkets Hus

För en tid sedan satt jag i ett sammanträde där Folkets Hus informerade om det ekonomiska läget och framtidsvisionerna för att öka omsättningen. Föga kunde jag ana vad man hade i bakfickan för att liva upp det gamla huset. Självaste Doug Seegers kommer nu på lördag! Det var efter ett fantastiskt avsnitt av Jills Veranda som Doug Seegers blev känd för det svenska folket. En makalöst bra artist och jag hoppas att alla som har möjlighet kan gå dit på lördag. Ett smakprov av honom ses nedan.

Välkommen Tillbaka Värnplikten

Ett av veckans kanske mest kontroversiella ämnen är regeringens återaktiverande av värplikten som avskaffades 2010. Sju år senare så är det alltså dags att väcka den till liv igen:

Mot bakgrund av att den säkerhetspolitiska situationen i Sveriges närområde har försämrats och att Försvarsmaktens behov av personal i krigsförbanden inte kan säkerställas enbart på frivillig väg bör totalförsvarspliktiga åter bli skyldiga att genomgå mönstring för att kunna fullgöra grundutbildning med värnplikt.

Försvarsmakten ska planera för att genomföra grundutbildning med värnplikt för minst 4 000 personer per år 2018 och 2019. Totalförsvarets rekryteringsmyndighet bedömer att det krävs cirka tre prövningar för att få ut en individ som ska skrivas in till grundutbildning. Det betyder att ungefär 13 000 personer per år kommer att prövas.

Skyldigheten att genomgå mönstring gäller från 1 juli 2017 och skyldigheten att genomföra grundutbildning med värnplikt gäller från och med den 1 januari 2018.”

Mest glädjande är att man nu genomför det jämställt hela vägen utom man skall tolka regeringshemsidan korrekt:

Totalförsvarsplikten gäller lika för kvinnor och män efter ett riksdagsbeslut från 2010 (Prop. 2009/10:160). När värnplikten nu återaktiveras innebär detta att både kvinnor och män kommer att kallas in till mönstring och kan bli uttagna att fullgöra grundutbildning med värnplikt.

Ur filmen Repmånad

Det här väckte ju skräck i många ungdomar som finner det bekvämare att sitta framför sina datorer och äta chips eller vad man nu gör. Även en hel del ”fredsivrare” och ”vapenvägrare” bland annat. Debatten var tidvis mycket hätsk, hatisk, men framförallt gav den upphov till att skoja en smula med debattörerna vilka många helt saknar en erfarenhet från det militära för att i mitt tycke ens uttala sig. Men det är just det. Ett försvar av vårt land medför att alla kan tala fritt och ha just åsikter. Som ockuperade kan det bli lite vad som helst med den saken. Det torde framgå ganska tydligt var mina åsikter ligger och jag och många andra tog ingen skada av att för 35 kronor per dag, lämna arbete, familj och allt annat man höll på med mitt i ungdomen när inkallelseordern kom. Det handlar väldigt lite om att lära sig döda eller bli skickade till en annan värlsdel där andra vill döda dig. Däremot lär man sig mycket som ger kunskaper och färdigheter för livet, bortom datorer och surfplattor och mobiltelefoner. Och det är klart, när någon skriker på en för att man gjort fel eller inte begriper första gången så kan det ju hända att man gärna skulle vilja se sin mamma komma rusande och fixa situationen.

Jag lyfte en annan aspekt av det på ett diskussionsforum. Att rösträtt får man inte bara sådär utan att ha förtjänat den. Värnplikt kunde ju vara ett sätt. En överväldigande majoritet höll med. Men jag gissar att det är en generationsfråga och inställning, för andra gjorde det inte och ansåg att systemet skulle kränka våra ungdomar på ett fruktansvärt sätt.

Nåväl, de flesta kan nog se fram emot ett tryggt liv framför datorn med snuttefilten även i fortsättningen. Försvaret har effektiviserats sedan man tog in vad som helst och man letar nu efter kompetens och karaktärer som passar in i soldatlivet eller civilförsvaret. Men betänk att de som faktiskt tar sig i kragen och gör sitt bästa för att få tjäna sitt land under en period, gör det för oss alla och det om något är respekt. Vad anser ni om värnpliktens återtåg?

Skvaller Från Den Lokalpolitiska Arenan

Insåg just att det var väldigt länge sedan jag var aktiv på Hoforsbloggen, och det kan ju ha sina naturliga förklaringar. Men bättre sent än aldrig och det finns väl en del att nämna om veckan som gått. Bland annat blev det efter tisdagens sammanträde i kommunstyrelsen klart att torget som kallats Teaterplan eller Njuren, nu rekommenderas att byta namn till ”Kärlekens torg”. En tillsynes enkel och naiv fråga, men det är inte riktigt dags att släppa greppet om den ännu eftersom det finns en del frågetecken att räta ut anser jag. Förfarandet av ärendetsom dök upp på politikernas bord efter ett tjänstemannaförslag, eller någon form av tjänstemannaförslag eftersom människorna på Entré Hofors inte kan räknas som kommunala tjänstemän, eller kan de? Ja ni ser själva att det hela är diffust och lägg därtill att förslaget tycks komma från Marknadsgruppen i någon form.

Vi är flera lokala politiker som höjer på ögonbrynen kring vilka verksamheter som egentligen skall ingå där, hur arbetet är kopplat till kommunen och vad som skall betecknas som kommunal verksamhet. ”En gråzon” har fd kommunchefen Ulf Strömstedt och fd kommunalrådet Marie-Louise Dangardt omnämnt det hela som vid flera tillfällen. Personligen är jag lite allergisk mot gråzoner och det här måste ju på något sätt klargöras. Samma sak med Föreningsservice som besökt det nuvarande kommunchefen Mimmi Abramsson och bett om att få utgifter att utföra. Kan vilken förening som helst traska upp till kommunhuset och be om uppdrag och sen om utökat föreningsstöd? Ja det skulle ju onekligen öppna upp märkliga möjligheter om exakt samma förutsättningar ges. Vid minst två tillfällen så har jag själv ifrågasatt det här under kommunstyrelsens arbetsutskotts möten och svaren är vaga och diffusa.

Vi kan återvända lite till Kärlekens Torg igen, omröstningen lockade inga större drivor med röster. Men svaren skall ha gett det föreslagna en majoritet och då får man acceptera det. Det som var lite förvånande var att efter att resultatet blivit känt, då uppstod debatten och tyckandet om namngivandet. Även hur det hela gått till. Saken var ju som så att för att det skulle hinnas med inför kommunstyrelsens sammanträde så var enda lösningen till att invånarna ens skulle få tycka till, att nyttja sociala medier för att ge en hint om vad människor egentligen tyckte och därmed KS en form av underlag för i vilken riktning man skulle föra ärendet innan det skickas vidare till Västra Gästriklands Samhällsbyggnadsnämnd där det slutliga beslutet tas.

Det var just via sociala medier som många kände sig förda bakom ljuset och uttryckte det. Inget fel på datoruppkopplingen alltså. Förutom åsikterna om att namnet helt enkelt var opassande, och som jag själv uttryckte det ”Överilat”, så kritiserades bland annat att äldre som inte har daglig tillgång till datorer och internet, helt enkelt ställts utanför tyckandet och tänkandet. Finns en hel del sanning i det, men med den korta tidsrymden som fanns, så blev det som det blev. Officiellt kommer det att heta Kärlekens Torg, men känner man att man vill kalla det något annat, Njuren, plattan, torget, Teaterplan mm, så är det nog ganska riskfritt fortfarande.

Skvallertant

KS ja. Andrahandsinformation gör gällande att en viss hen på den yttersta vänsterkanten kastade datorer och kaffekoppar runt sig och slog med nävarna i bordet och sade en hel del fula saker enligt uppgiftslämnarna. En närvarande politiker som tillhör ett annat parti än jag själv ringde mig under veckan och förfasades över att personen fick löpa amok utan åtgärder av större mått från den nye ordföranden och tillika kommunalrådet i Hofors, Linda-Marie Antilla. Personen ifrågasatte om hen verkligen skulle ha sina uppdrag kvar. Jag tror inte det finns fog att skilja personen från sina högt uppsatta uppdrag, ibland kanske man istället ska se det som att även om det blir utbrott så finns det passion för det man sysslar med. Verbala angrepp har förvisso fått andra politiker ute i landet att få lämna sina uppdrag, men i det här fallet så får vi nog bara ta det med lite ro. Tills nästa gång. Det hade dock aldrig gått hem på Marie-Louise Dangardts tid som kommunalråd är jag övertygad om, och visst kan man känna att det finns en saknad efter strukturen och ordningen som hon satte. Nästa år är det val igen och hur debattklimat och annat blir tills dess kan vi bara gissa. Klart är dock att den politiska värdegrundsgruppen sammankallades för möte senare denna morgon direkt efter tisdagens KS.

Ännu Ett Offer För Cancern

Det är onsdagen den 14 december 2016. Klockan är runt 08.00 på morgonen när sjukhusets personal går in i rummet och finner att patienten avlidit någon gång under natten. Tidpunkten för dödsfallet är osäkert eftersom ingen funnits i rummet sedan kvällen före. Personalen har under några veckor väntat på att döden skall inträffa. Hoppet om en annan utgång har sedan en tid helt suddats ut. Trots att man varit väl medveten om att det skall ske vilken dag eller timme som helst, sitter ingen vid hans sida den här natten, ingen har honom under uppsikt. Antagligen konstaterar man bara att ännu ett offer har fallit för cancern och följer sedan sina rutiner i vad som skall göras vid ett dödsfall.

 

Det hade kunnat vara bara ett i raden av offer som skördats för just cancern. För alla utomstående så är det också det. Man noterar i förbifarten att ”Jaha, har han också avlidit. Det var ju ledsamt” och livet rullar på. Men för mig öppnas dörren på glänt till något som jag ansett redan varit dött. Mannen är min biologiske far, och omständigheter i livet har gjort att vi aldrig har haft en sådan relation som en far och en son normalt har. Jag har levt hela mitt liv med en uppfattning om hur han var. Kände kanske saknad efter något som ung, men konstaterade att det aldrig någonsin kunde byggas en vettig relation och accepterat att ibland blir livet bara så. Jag har haft en annan farsa som tidigt kom in i mitt liv, och även om han inte är det rent blodsligt, så är det han som haft jobbet och gjort det ganska bra. När dörren nu öppnas igen och det egentligen bara skall konstateras att den jag aldrig kände är avliden, livet rullar på ändå och att jag egentligen inte bryr mig alls slår det slint. Det väcks frågor om vem han var, hur han var och varför han avled ensam under den där natten.

 

Den sista tiden ligger han dock inte helt ensam. Han har två av sina söner vid sig, halvsyskon jag bara träffat ett fåtal gånger i livet. Han har en vän där, Stellan, som försöker att hjälpa till med det praktiska. Han har varit så illa däran innan han slutligen hamnade i sin dödsbädd, hjälpen har varit oväderlig för honom. Kanske ger det också en tröst att de två sönerna finns där på slutet, trots att det inte är en självklarhet. Det handlar om mest försoning, att åtminstone två av sju barn tar farväl och förlåter i viss mån. Fotografiet några timmar innan han somnar in, är gripande.

Jag brottas med mig själv rent mentalt. Begravningen skall ske bara några veckor efter dödsfallet. Ska jag resa ner för att delta eller ska jag lämna det därhän. Jag skyller på att jag har för mycket arbete och åtaganden och följer inte med min faster och farbror ner. Eftersom jag inte haft någon relation i någon utsträckning, känns det bara konstigt. Det är mycket som skall ordnas rent praktiskt. Dödsboet skall ordnas till med juridikens hjälp, bostaden skall tömmas på hans saker. De två halvbröderna bor i samma område och får ta ett stort ansvar mitt i sin sorg. För det är jag tacksam. Jag kände honom inte, ville inte ha med honom att göra och det är inte sorg jag känner. Bara en stor tomhet efter något jag inte kan sätta figret på till en början. Men det är svar. I början av januari dimper det ner en jättehög med dokument hos mig.

Det är varenda sjukintyg från första gången han upplevde smärtor i ryggen och rekommenderades värktabletter till konstaterandet av prostatacancer som sedan sprider sig i hans kropp och slutligen tar livet av honom. Varje dialog i pappersform med försäkringskassan och arbetsförmedlingen som tycker att han gott kan gå tillbaka till att vara tillgänglig på arbetsmarknaden. Tio års bråkande med myndigheterna under tiden som hans hälsa försämras, ändlösa dialoger med LÖF, patientförsäkring, 10 års förlorad arbetsinkomst som frisk har även gjort inkassobolag och konofogden intresserade, så de tar stora delar av hans redan låga sjukersättning. En deprimerande och chockerande läsning om hur myndigheter i Sverige, på 2000-talet behandlar dödligt sjuka människor.

 

Men det finns något mer. Jag hittar någon form av arv. Arvet i att noga dokumentera och föra anteckningar i preusisk ordning. Det avslöjar hur läkarna under 2.5 år inte lyssnar på sin patient som försöker beskriva sina problem. Anteckningar om datum, namn och förfarande under mötena som avverkas på 15 minuter innan han tvingas lämna läkarens rum utan att ha blivit lyssnad på eller skapat ens minsta intresse över vad som kan vara fel. Det visar sig också att läkaren är en AT-läkare, som bara är på vårdcentralen för praktik. När han slutligen får träffa en annan läkare konstateras det efter ett PSA-testatt värdena är skyhöga och snudd på ett medicinskt under att han ens lever.

 

Man sätter in alla åtgärder man kan och behandlingstiden är lång och osäker. Ett tag tror man att han besgerat cancern, men det dröjer inte länge innan man konstaterar att den sprids. Om och om igen. 2015 har jag kontakt med honom för första gången på många år. Han nämner bara i förbifarten att han varit sjuk, den här gången tror han att han bekämpat ner cancern för gott och skämtar om det genom att säga att ”Han är mer elakartad än cancer och den inte har en chans mot honom”. Vi pratar inte så mycket mer om cancern, det är mest en form av konstaterande att vi inte kommer att kunna ha en vettig relation. Vi säger adjö och önskar varandra lycka till i det fortsatta livet.

 

I den här högen av papper hittar jag sakta en människa. Noggrann med att föra sin egen levnadsjournal, arkivera allt, men även som en saklig robotskrivare, hur det påverkat hans liv fram till hans död. Jag får veta av mina halvsyskon att han även förde privata dagböcker. De läser i dem och säger sig ändra sin bild av honom, förstå varför han var som han var och levde som han levde. Själv känner jag mig inte mogen nog att öppna och förstå. Jag fokuserar på det rent juridiska kring hans sjukdom och död. Många telefonsamtal med handläggare som verkar vilja sopa ansvaret för att cancern inte upptäcktes i tid under mattan. En säger till och med åt mig i telefonen att ”Varför gräva i det där, han är avliden nu och nu avslutar vi hans ärende”. Jag ger mig inte. Jag mejlar, jagar människor per telefon. De flesta är inte på sina kontor, svarar inte och meddelar att de är tillbaka efter lunch och efter lunch att de gått för dagen. När de svarar säger de att de vill ha en fullmakt. Ett papper skickas via Posten runt till sju syskon som var och en måste signera. Det tar tid. Det skapar oro, tänk om Posten strular till det?

 

Men det går bra till slut. Handläggaren meddelar att han fått in fullmakten och att jag kan kontakta honom. Han håller sig undan i drygt en vecka innan vi slutligen får kontakt igår. Nu låter det annorlunda på tonen. Han medger att de nu konstaterat att patienten avlidit i förtid på grund av bristande hantering av sjukdom. Han säger att de ska betala begravningskostnaderna, att det kommer att betalas ut både ersättning och ett skadestånd till de efterlevande. Jag frågar vad som händer med läkarna som ignorerade patienten och kanske försatte honom i onödigt lidande. Han säger att det får jag ta med läkarna. Själv känner jag hur ådrorna dras samman i tinningen, hur pulsen ökar. Det här ville man bara avsluta och sopa under mattan.

 

Under den här perioden när jag studerat dokumentationen så börjar jag förstå alla artiklar som publiceras om sjuka människor i vårt samhälle som behandlas direkt illa och ovärdigt. Döende människor som skall ut på arbetsmarknaden, leva på existensminimum, utförsäkras. Vad i helvete är det för samhälle vi lever i? Vad är det för regelverk som torterar redan döende människor mentalt och ekonomiskt? Varför har jag själv blundat för verkligheten?

 

För så är det. Jag har blundat, tittat åt ett annat håll, inte kunnat hantera att familj, vänner, bekanta drabbats av den här sjukdomen och kämpat sig igenom. Cancer skrämmer skiten ur mig, för det är något som jag inte kan jävlas med genom att skriva, inte kan slå på käften, inte ens se på långt avstånd hur den kommer promenerande med jävelskap i blicken.Mina anhöriga som innan det här drabbats har genomgått operationer och ett psykiskt lidande som jag inte kunnat hantera. Jag har nära vänner som öppet och noga beskriver vad de genomgår, men jag har inte kunnat ta det till mig, på riktigt liksom. Det blir mest ”Cancer säger du, ja hoppas det går bra, att du blir frisk och det ordnar sig säkert”. Det är först när jag läser i högen av dokumentation jag inser verkligheten. Jag vet inte vad, men något måste jag göra. Inte minst för att aldrig behöva läsa om eller höra om de döendes kamp mot vårt eget regelsystem och robotliknande tjänstemän utan empati, eller patienter som inte blir lyssnade på. Om människor som avlider utan tillsyn nattetid.

Play Off Till Hockeytvåan Inleds

Det torde inte vara en större överaskning att Hofors HC nu tvingas kriga för att hålla sig kvar i Division 2. Resultaten har inte räckt till under denna minst sagt turbulenta säsong med flera tränarbyten. På sistone har man dock spottat upp sig och plockat lite poäng, men inte tillräckligt för att vara på den säkra sidan. Det är mycket tråkigt men så är det i hockey. Ibland går det upp och ibland får man harva på för att hålla sig kvar. Redan imorgon inleds kampen för att säkra sin plats och det sker borta mot Åmåls Sportklubb. Returmötet blir redan på fredag hemma i Hofors. En eventuell tredje match spelas på söndag, och det i Åmål.

 

Noterbart är att motståndet bjuder på ett kärt återseende av en fd Hoforsspelare. Tyler Schofield gör sin andra säsong i Åmål, och nu får han alltså beträda den nyrenoverade hockeyrinken i Hofors igen och möta några av sina forna lagkamrater.

Årets Första Vårtecken

I flera dagar har jag passerat en myrstack som ligger i söderläge i Hagaparken och varje gång tittat lite extra om någon flitig myra vaknat ur sin vinterdvala. Det är förstås lite mer önskedrömmar än verklighet att de skulle göra det så här tidigt på året och i februari. Men när solen ligger på kan man föreställa sig myrornas aktiva springande över stacken, bärandes på både det ena och det andra utan att gnälla över att de är i behov av en ledig dag eller är kritiska mot sin arbetsmiljö.

 

Glädjande nog kommer det första vårtecknet idag när jag kollar in om Stikko-Per planerat sin vandringsturné ännu. Det har han och årets tema är en insamling för Barncancerfonden.

Min hjälte är Cem. Han förloradeden övermäktiga kampen mot cancern men han nådde ut till människors hjärta, långt utanför sin familj. 2017 vandrar jag för Barncancerfonden och till minne av Cem Seger.”

 

För tre år sedan passerade Stikko-Per Hofors rent fysiskt, men musikaliskt så har han lyft fram vår kommun oändliga gånger.

Detta år tar vandringen en annan väg, och det närmaste han kommer kommunen är Säter den 7 juni. Men dit är det ju heller inte så långt. Med tanke på hur bra insamlingen till Musikhjälpen gick i december, så kanske någon initiativtagare kunde göra en mindre insamling och sedan promenera honom tillmötes i just Säter. En frisk promenad och ett gott ändamål helt enkelt.

Hoforsrocken Vann Hederspris

Det blir lite av ett postumt hedersbetygande när Hoforsrocken i helgen fick Årets Hederspris på Local Heroes-galan i Sandviken. Som bekant har man aviserat att Hoforsrocken läggs ner. I motiveringen nämns jämställdhetsarbetet och intrycket arrangemanget haft på andra festivaler i landet. Svikande publik satt till slut spiken i kistan.

Skärmdump Arbetarbladets Webb-TV

Hur Såg Storberget Ut På Medeltiden?

Snubblar över Kolar-Lottas blogg denna förmiddag, och ser de fantastiska bilderna från Storbergets innandöme. Det var inte så länge sen jag själv knallade omkring i området, redan då försökte jag föreställa mig hur det sett ut när det var som mest aktivt på och i berget. En bild som målades upp i mitt inre var Mordor, från Sagan om ringen.

I min fantasi inbillar jag mig att det måste ha synts vida omkring, att berget var kalhugget och rökpelare reste sig mot skyn. Jag förstår naturligtvis att man inte kan bekräfta bilden eftersom kameror var mycket sällsyntat redan på medeltiden, men visst borde det finnas någon form av målning, teckning eller annat som kan säga något om hur berget egentligen såg ut på utsidan?

Om Det Vore Så Enkelt

Ibland kommer man på sig själv med att ha tillsynes väldigt enkla tankar. Ett exempel kan vara när jag läser debattartikeln i SvD att Sverige snabbt skulle drabbas av hungersnöd och misär i händelse av krig.

 

Låt oss våga vara öppna med sanningen. Vid en allvarlig kris klarar inte Sverige att föda sina 10 miljoner invånare med tre mål mat om dagen. Människor och djur skulle riskera att bli sjuka, svälta och till och med dö.

För den bistra verkligheten är att Sverige inte längre är självförsörjande på livsmedel, något vi var så sent som på 1980-talet. Hälften av den mat vi äter i dag kommer från andra länder, enligt Statistiska centralbyrån, SCB.

Våra tre mål mat om dagen skulle krympa till ett och ett halvt mål.”

 

Samtidigt så ser man åkrar som får växa igen eller som det planteras träd eller annat som inte duger till föda utan snarare bara får växa för att sen eldas upp och bli energi och värme. I Sverige konsumerar vi långt över vad vi behöver, i andra delar av världen skulle man vara väldigt glada bara av att få lägga vanterna på köksavfallet. Det är tufft att försöka driva ett lantbruk eller ens producera mjölk i Sverige. När det kollektiva samvetet blir alltför gnagande så startar vi en insamling för de svältande i utsatta länder, som om de kunde äta pengar. Sedan ser vi exempel på hur pengarna används för att köpa ris, men riset beslagtar krigsherrar och byter mot vapen och befolkningen fortsätter att svälta och dödas med samma vapen som egentligen skulle vara föda. Här hemma tänker vi att växthusprojekt kan vara bra för människorna som flytt undan samma områden, så kan de odla närproducerat eftersom de har sån ”erfarenhet av just odling”. Och det närodlade kan inte säljas lokalt på grund av krångliga regler.

 

Det är vid sådana här tillfällen som jag tänker att det är väl bara att öppna upp odlingsmarkerna igen, arbetskraften kommer att behövas och överskottet efter att man fyllt sina egna beredskapslager kan skeppas direkt till behövande och motverka hungersnöden i utsatta områden. Det behövs mindre ekonomiskt stöd och färre insmalingar (där det ändå försvinner makalösa summor i administration). Men nej, så enkelt är det inte.

En Skitsak, Fast Kanske Ändå Inte

Det var ett tag sedan som ”jag själv” nyttjade hundrastgården på Västerhöjden, främst för att mina vardagsrutiner med hundarna förändrats och vi numera spatserar omkring på andra områden. Dock fick jag ett meddelande att det kanske var dags att lyfta frågan om skötseln och hundägarnas ansvar i inhägnaden.

 

För det första är det en lekhage för hundarna och dom skall vara välrastade innan man släpper in dom och om det skulle hända en ”olycka ” så plockar man upp efter sig nu sitter folk från hela hofors o åker dit med sina hundar och rastar sina hundar och det är ju inte det som är tänkt med en sån lekgård

 

Denna morgon så besökte jag ändå området för att se hur det såg ut. Det var allt annat än snyggt kan jag säga. Överallt ligger det stora högar av det här.

Förvisso är det ju ytterst Hoforshus personal som får ta hand om det, trots att det sitter både kvarlämnade hundbajspåsar och finns en bra placerad behållare för att kasta skiten i vid in och utgången. Det som dock fångade mitt intresse vid besöket är skylten som suttit där ett par år nu.

Instruktionen är vänligt tydlig. Men vad gör egentligen Pluto på skylten tillsammans med Hoforshus ABs logga och namn? Nyfikenheten kunde inte stillas där. Vid hemkomsten så kikade jag runt lite på nätet och fann att Disney tar sina figurer på fullaste allvar.

När det gäller världskända varumärken som just Disney, Coca Cola, Pepsi mfl, så låg det en tanke någonstans i bakgrunden att jag läst en artikel om hur de har hela divisioner med hungriga advokater och jurister som rycker ut i krig när det skett något otillbörligt. Jag hittade på den igen efter lite letande. Handlar inte så mycket om själva juridiken kring varumärket, men tittar man på topplistan av vad deras advokater tjänar så kan man dra sina egna slutsatser hur effektiva de är. Alan Braverman drog in strax över 7 miljoner dollar.

 

Det hela blir ju med denna information mycket intressant. Så intressant att det plötsligt kan bli en internationell konflikt. Jag drar mig till minnes att Volvo (som ni vet bildades i just Hofors)under 90-talet var indragen i en namntvist med en sexklubb någonstans i Asien som använde just Volvos namn som sitt eget. Exakta omständigheterna kring detta kommer jag tyvärr inte ihåg, men att bolaget inte ville bli förknippat med sex är kanske begripligt.

 

Vidare så fick jag runt 20-talet mejl för en tid sedan från just Asien, där ett domänregistreringsföretag hävdade att ett exportbolag skulle registrera namnet ”Hoforspartiet” och använda det i sin verksamhet. Naturligtvis någon form av utpressning och jag bad dem sköta sina egna affärer, fast på ett mindre snällt sätt.

Jag ansåg att Hoforspartiet.se fyller sin funktion och inte mer. Sen står det lurendrejarna fritt att regga och betala för de andra domänerna och fylla dem med vad de vill. I värsta fall kan det ju bli djursex, barnpornografi eller något annat bedrövligt skit som då kommer att kopplas samman med Hoforspartiet vid webbsökningar. Vi tar den risken eftersom vi bara arbetar lokalt och jag tror människor är normalt funtade och vet vad vi gör och inte gör.

Idrott & Fest På Folkets Hus

Lördagen var som bäddad för fest och glamour om man var upplagd för det. Jag var inbjuden till Local Heroes-galan i Göransson Arena, men valde efter en intensiv vecka att spendera lördagskvällen med först ishockey och sedan en ny TV-serie. Idrottsgalan på Folkets Hus i Hofors lockade inte heller. Däremot så kan jag berätta att många fina utövare, arrangörer och eldsjälar prisades för sina insatser. Huvudnumret sades vara Årets Eldsjäl där Marita Söderström och Emil Eriksson slutligen fick ta emot ett mycket välförtjänst pris. I övrigt prisades bland annat Hofors Ridsällskap som Årets förening, Årets kvinnliga prestation hade även hon en koppling till hästsporten, Frida Andersen, Årets funktionär blev Matilda Andersson och Totte Sjögren från Torsåkers IF utsågs till Årets kamrat. Torsåkers IF representerades även genom Stefan Östblom som utsågs till Årets ledare. Fullständig lista över vinnare under denna länk.