Diskussionen om huruvuda Folkhemmet Hofors/Torsåker är välkomna eller inte till valdebatt för Hofors ungdomar har tagit en lite annorlunda vändning i kommentarsfältet:



Signaturen ”Drutten” är ju lite inne på det där som berördes i inlägget innan detta. Trovärdigheten för personer som begått en eller flera brottsliga gärningar. Signaturen ”Befriaren” gör en avstickare som kanske inte riktigt hör till ämnet och avhandlar vilka som har rösträtt mer än att följa upp lämpligheten hos en kandiderande kommunpolitikers eventuella brottslighet. En intressant fråga i sig vilket jag återkommer till strax. Sedan har vi partikamraten Pär Åslund som dels ger en förklaring till brottets uppkomst samt manar till förståelse och sansning.
—
Det föder ju en del funderingar.
1. Skall politiker vara fläckfria för trovärdighetens och ansvarets skull? Är en vandelsförsäkran ett behov hos samtliga kandiderande politiker oavsett nivå? Hur grova brott kan man begå utan att tappa trovärdigheten?
2. Människor som avtjänar straff och därmed är i samhällets förvar och enligt mitt sätt att se det omyndigförklarade för en kort eller längre period, som har straffat ut sig tillfälligt eller för gott, har de en rättighet att vara med och påverka ett samhälle som de genom sina gärningar inte valt att vara delaktiga av?
—
Låt oss hypotetiskt anta följande:
1. Ett av toppnamnen inom ett av de lokala partierna har begått ett brott för 20-30 år sedan. Sexuella övergrepp på en underårig familjemedlem tex. Utan att tvista om bevisbördan nu, så säger vi att det har hänt men aldrig anmäldes, men många vet att det verkligen har skett. Tiden förflyter och det hamnar i glömska hos flertalet utom offret/offren. När så politikern kandiderar till kommunfullmäktige börjar ryktena åter florera. Politikern hör talas om detta men väljer ändå att fortsätta sin kandidatur eftersom han aldrig blivit dömd och det är lätt att hävda att det rör sig om rent skitsnack.
2. En annan politiker hamnar i en smutsig kontrovers med sin fru/sambo som hittar på att politikern har misshandlat/våldtagit henne eller barnen. Detta leder till domstol och politikern frias från nästan alla misstankar utom att ha tex tagit sin fru i armen så ett blåmärke uppstått vilket dokumenterats. Detta döms han för och många år senare uppdagas detta under valkampanjen.
3. En tredje politiker som aldrig varit inblandad i något, gått i söndagsskola, varit medlem i ungdomsförbund och diverse fredsorganisationer, men som helt saknar verklighetsförankring och omdöme och egentligen bara vill arbeta politiskt eftersom det är lättförtjänta pengar att smyga med under politiskt flagg på andras bekostnad.
Är alla tre oönskade som makthavare eller finns det några förmildrande omständigheter hos något av exemplen?