Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Den här berättelsen har allt det där positiva vi aldrig får nog av. Hjältemod och ett lyckligt slut.

”Hunden Lava räddades från att drunkna i en å. Hunden låg med huvudet på isen och kroppen i vattnet och kunde inte ta sig upp.
– Hon var alldeles utmattad av försöken och rörde sig inte alls, säger Henrik Lindén, en av räddarna” Läs mer än gärna resterande del av historien här.

Henrik Lidén och Curt Olsson förtjänar en medalj för sina insatser.

Oftast när jag läser om organisationer, bomber och mammor som på något vis är sammankopplat tänker jag sorgset på det märkliga avslut som TV-serien Sopranos fick. Vad hände egentligen på det där caféet efter att kameran slocknat? Nu väcks nyfikenheten på nytt när en av Sveriges största och mystiska (märkliga) organisationer utsett en ny gudfader att leda. 

Det tog sin tid men oerhört roligt att människor har koll på vad som skett tidigare i bloggen. Jag efterlyste bilder på Lizas Stekhus och den snaskautomat som jag då och då nämnt stod utanför resturangen vid Faluvägen. Kanske inte den bästa bildkvalitén, men visst är det gamla Lizas utan tillbyggnaden som finns idag och där bredvid lyckstolpen står snaskmaskinen. En enorm lycka att få se den igen

Relaterat inlägg: Snaskställen jag minns

”I så fall kan vi väl ha kontroller överallt. Det är klart att om man sätter in kameror i Ziita Erikssons sovrum så minskar förstås risken för en överfallsvåldtäkt där. Men risken var kanske aldrig särskilt stor från början” Xamuel Halfvars.

En liknelse som både jag och flera bekanta nu skrattat gott åt under ett par dagars tid. Till och med människor som i regel inte gillar Vänsterpartiet anser att det var en klockren kommentar som med tiden kommer bli historisk när det kommer till lokalpolitiken i Hofors. Andra är inte lika förlåtande och menar att ”någon borde ha tagit ut honom från möteslokalen och tvättat hans mun med tvål”. Det har till och med renderat i en artikel om ”överilat exempel”:

”Vänsterpartisten Xamuel Halfvars menade att testerna är ytterligare ett sätt att införa total kontroll i samhället och att ändamålen inte alltid helgar medlen.

Som jämförelse tog han upp att kameror i moderaten Ziita Erikssons sovrum säkert skulle minska risken för överfallsvåldtäkt – något som väckt flera reaktioner.

Nu ångrar Xamuel Halfvars sitt uttalande.

– Det var dumt sagt. Jag borde inte ha använt ett sådant exempel. Det var överilat och jag ber Ziita Eriksson om ursäkt, säger han”

Nästan lika lustig är den första kommentaren till den artikeln:

Exakt vad är det som skall polisanmälas? Designpolisen borde dock ha ett och annat att säga om Ziitas sovrum

”Odla ditt klasshat” var parollen för en lite märklig bussresa anordnad av Förbundet Allt Åt Alla. Jag läste om upptåget i någon av tabloiderna till kvällspress för en tid sedan. Naturligtvis skapade det diskussioner och ramaskrin och i synnerhet på den här sidan kan ni se lite av responsen på idén med resan. Det hela känns som ett enda stort skämt från början till slut och om det får någon vettig efterföljande diskussion återstår att se.

—

Själv tänker jag på om det motsatta skulle fungera. Alltså samla alla med fasta arbeten, höga inkomster och dubbelt så hög moral och åka buss till Falköping. Där gläds nämligen Somaliska föräldrar åt att de får återförenas med sina barn.

”För att kunna ta emot så många barn krävs en hel del arbete från kommunens sida.

– Det vi jobbar med är ju skolfrågor och barnomsorg, men också ett nytt medborgarkontor som ska fungera som en mötesplats.

Falköpings kommun hoppas att framöver få ekonomiskt stöd från regerningen för kostnaderna som det här medför.

 Men för Sahra Ali från Stenstorp finns inget pris som är för högt för att förena en familj.

– Barnen har rättigheter”

Under bussresans gång så kunde man förslagsvis stanna till för en fikapaus och beundra dessa stolpskott som sticker iväg från sina barn och lämnar dem i konfliktdrabbade länder. 

”Sahra Ali  från Stenstorp, som är en av de somaliska föräldrar vars barn nekats att komma hit.

– Jag känner glädje om också mina barn kommer hit till Sverige, säger hon”

Efteråt kanske bussen kunde stanna vid närmaste socialkontor och lämna in en anmälan mot samtliga föräldrar som förväntar sig att se sina barn igen. Det måste ju röra sig om absolut grövsta försummelse.

På tal om just bluffverksamhet så är det första känslan när jag läser om ovilligheten att hjälpa fyra barn med ”mycket särskilda behov” till en förskoleplats. Men jag inser att det måste vara något som jag inte förstår här. Något som inte alls står i artikeln. Allt annat verkar totalt orimligt.

”Skollagen säger att alla barn har rätt till förskoleplatser och det stöd de behöver. Avdelningen Stjärnfallet kunde inte öppnas våren 2012 på grund av penningbrist.

Med hänvisning till skollagen föreslår barn- och utbildningsnämnden att Stjärnfallet i stället används till de fyra barnen med särskilda behov. I så fall behöver nämnden 850 000 kronor mer i anslag för att bekosta den utökade verksamheten.

Ärendet tas upp på nästa kommunstyrelsemöte på måndag. Förslaget är att godkänna den utökade verksamheten, men samtidigt säga blankt nej till utökade budgetramar”

Det är säkert fler än jag som sett TV-reklamen från Röda Korset där man efterfrågar 100 kronor i donation via SMS. Man besöker äldre säger man och det är ju rent fantastiskt, men frågan är vart dom 100 kronor egentligen går för det är ingen som får betalt för att besöka dom äldre. Vill man göra det får man donera sin tid.

Det pumpas in en massa pengar i dessa organisationer och den enda som verkar ha fått valuta är Johan af Donner och den förre ordföranden Bengt Westerberg.

Tidigare när det kom på tal om att drogtesta skolelever och kommunalanställda blev det en ganska het debatt under inlägget. Nu inser jag att det är en het potatis oavsett var den diskuteras. I Arbetarbladet rasade det in 20 kommentarer på nolltid när ärendet åter var på tapeten. Mest underhållande var dock en kommentar som Xamuel Halfvars Vänsterpartiet uttryckt men som enligt honom själv hamnat lite i fel sammanhang.

”I så fall kan vi väl ha kontroller överallt. Det är klart att om man sätter in kameror i Ziita Erikssons sovrum så minskar förstås risken för en överfallsvåldtäkt där. Men risken var kanske aldrig särskilt stor från början.”

” Det handlade inte om något nedlåtande om Ziita som person överhuvudtaget, utan var en jämförelse i frågan om hur långt man ska gå i sin iver att bekämpa brott. Något som Ziita själv också förstod. Det är mitt uttalande och jag anser därför att jag har företrädesrätt i att tolka det”

—

Att döma av samtliga kommentarer så är det förunderligt många som inte vill underkasta sig att drogtester utförs. Kan tänka mig en form av kompromiss själv mot vad jag ansett tidigare. Om föräldrarna säger ja till att sina barn testas så kan det genomföras. I annat fall får man helt enkelt respektera deras beslut. Hela idén står iofs och faller om det inte kan göras på alla. Men däremot så borde samtliga kommunalanställda och med tanke på till exempel William Petzäll fd SD i Riksdagen även alla som har för avsikt att ägna sig åt någon form av bestämmande över andra drogtestas med jämna mellanrum.

I andra kommuner har man testat och konstaterat att den så kallade ”valfriheten” att välja vård och omsorg istället lett till rena skräckexempel. Vad jag har förstått så var politikerna i Hofors inte alls speciellt intresserade av att snabbt förändra hur det fungerar i Hofors, men att socialchefen var mycket enträgen att få igenom det hela. Nu har socialnämnden lagt fram ett förslag till kommunfullmäktige trots ett svalt intresse och det innebär att om det klubbas igenom, införs andra halvan av 2014.

”Socialnämnden i Hofors tog i maj 2011 beslut om att ansöka om statliga medel för att utreda om möjligheten att införa LOV. Efter genomförd utredning ställer sig nu socialnämnden bakom ett införande av det privatiserande systemet. Bland annat skriver socialchefen, Jan Bornestig, i ett utlåtande att befolkningen själv måste kunna få välja, oavsett vad det gäller för område och med nya generationer kommer insatser av skilda slag att förstärkas”

Idag känns det verkligen att det är måndag. Som någon kanske noterat så har jag inte varit speciellt aktiv med att uppdatera under helgen. Fredagen spenderades med ishockey och tillhörande ”snurrdricka” hemma hos en kamrat. Hann knappt vakna innan vi tog en tur över länsgränsen och grillpartaj i snödrivorna. Måste bli en återkommande tradition anser jag. Träffade mycket trevliga människor. När man så snubblade in över dörrtröskeln hemma runt ett på söndagsmorgonen så var det en mycket trött och sliten bloggförfattare.  Riktigt kul helg med andra ord men jag inser att jag inte är någon ungdom längre.

En enda kort kommentar sammanfattar hela artikeln ganska väl.

Jag har för vana att försöka läsa minst ett, möjligen två kapitel ur någon av de böcker som ligger på hög bredvid sängen. Jag är nämligen den där typen av läsare som har minst fem böcker på gång samtidigt och använder mig av en teknik som egentligen tillhör TV-tittandet. Jag zappar mellan böckerna beroende på vad som intresserar mig för stunden. De senaste kvällarna har jag dock bara intresserat mig för en enda bok. ”Ristat I Damm” från 1939 skriven av John Fante.

John Fante har varit en stor inspiration till min absoluta favoritförfattare Charles Bukowski. Kanske mer än bara inspiration för trots att det skiljer 30 år mellan John Fantes bok och Bukowskis författande på heltid finns det mer än en likhet i deras författande. Fante är dock något snällare än Bukowski som lagt till mer fylla och sex i sina alster, och travspel naturligtvis. Kan verkligen rekomendera båda författarna till den lässugne.

Trots att jag faktiskt skulle ha behövt göra lite praktiska saker idag som jag ligger efter med, blev det mest att mentalt irra omkring som Professor Balthazar. Vissa dagar blir det liksom ett slags stillestånd i tankeverksamheten, eller snarare så spridda tankar att inget verkar bli en vettig slutsats. Till slut gav jag upp och bestämde filmdejt med frun i huset. Valet stod mellan en australiensisk ”inbreed-film” eller ”Dear Mr. Gacy” som är baserad på en sann historia. Studenten Jason Moss bestämmer sig för att börja brevväxla med John Wayne Gacy, en av USAs värsta seriemördare. Tanken är att detta skall leda till en skoluppsats. Naivt nog tror Jason Moss att han kan nå in i det innersta av seriemördarens tankar.

En riktigt hygglig film som det räcker med att se en enda gång. Jag vet inte om jag själv hade haft driften att sitta och bland annat sexbrevväxla med en man som våldtagit och mördat mer än 30 unga män. Inte ens i ett vetenskapligt syfte. Det enda jag finner underhållande i den riktiga historien om studenten Jason Moss är att han 12 år efter Gacys död själv tog en pistol och satte mot sitt huvud. Inte för självmordets skull utan datumet som var 6 juni 2006, 666 alltså. Jag undrar onekligen om det fanns någon form av symbolik i valet av dag. 4 av 5 i betyg.

Ja det anser Einar Östberg att inte vara något att bråka om. Men Einar har tydligen missat att sallad numer blivit en högt prisad handelsvara. Varför skall jag återkomma till strax.

”De har fått två rätter att välja på. Men salladen till maten har tagits bort.
På Spelmannen i Torsåker tycker pensionärerna att Hofors kommun är fel ute i sin satsning på ökad valfrihet på äldreboendena.
– Det är ingen som frågat vad vi vill. En skål med grönsaker kan väl inte vara så mycket att bråka om, säger Einar Östberg, 93”

Anledningen till att pensionärerna nu inte får ett tillval i form av sallad sägs inte vara ur en ekonomisk aspekt utan snarare en tidsaspekt. Personalen hinner nämligen inte skära och skölja lite grönsaker inom tidsramen för deras arbete. Ge personalen en kvart extra då? Nja då blir det ju antagligen en fråga om pengar.

” Det är inte för att spara pengar som salladen dragits in på Spelmannen utan av tidsbrist.
– Personalen har tidigare gjort sallad varje dag fastän det inte stått på matsedeln. Den extraservicen hinns nu inte med, berättar kostchefen Helena Kronvall” 

Ett av mina första inlägg på denna blogg och orsaken till att jag skyndade på att starta den handlar även det om pensionärer som missgynnas. Det är helt klart värt att läsa inlägget för att begripa varför jag hyser sådana tvivel om kompetensen i kommunhuset. Varför jag en gång i tiden satte en rubrik med de hårda orden ”Idioter styr Hofors äldreomsorg”. 

—

Sallad är inte bara ett problem i Hofors kommun. Sallad har som jag skrev blivit något man numer nyttjar som mutor också. En polis i Göteborg stannade en bilist som kört bil utan bilbälte och vid kontroll även saknade sitt körkort. Dagens Nyheter, SN24.

”En polis i Göteborg lovade att inte rapportera en man som körde utan bälte och körkort, om han fick en sallad.

Bilisten, som stoppats utan bälte, gick med på kravet och köpte en sallad för 65 kronor till polisen. Men nu åtalas polisen för händelsen i september i år, skriver Dagens Nyheter”

Man kan alltid hoppas att polisen blir av med sitt arbete. Är man villig att utpressa någon för 65 kronor så kan man bara fasa för vad polismannen skulle göra för en tusenlapp av någon kriminell organisation. Fängelsestraff är antagligen inte heller att hoppas på, men med tanke på polismannens passion för sallad så skulle han antagligen trivas mycket bra där. Det finns en fängelseterm i USA som heter ”Tossing the salad”. Själva innebörden får ni läsa om i länken.

Förkovrar mig i partiledardebatten på SVT denna morgon. Ungefär som att se en komedi emellanåt. Hade det dessutom sänts i svartvit version hade lyckan varit total.

Oliver Hardy (den hela delen av Helan & Halvan) och Håkan Juholt har en hel del likheter.

”Vänligt varumärke får sig en törn” är rubriken i Gefle Dagblad. Rubriken refererar naturligtvis till den slogan Hofors kommun nyttjat och som tidigare suttit på en skylt vid infarterna till orten men som nu verkar ha ersatts med ”Idrottskommunsgrejen”. Det är nog fler än jag som tänkt tanken att i skydd av mörkret smyga fram till de tidigare skyltarna och utföra ett pojkstreck med lite färg.

”Att få bukt med befolkningsminskningen är en ödesfråga för Hofors kommun. Men när ett undersökningsföretag mätte servicenivån i kontakter med kommunen via telefon och e-post visade det sig att frågor inför en eventuell inflyttning till kommunen inte var någon garanti för en snabb service. I fyra fall uteblev svaret helt”

—

”– Alla sådana saker påverkar ju vårt varumärke och vi vill ju att varumärket ska vara så bra som möjligt. Men det finns naturligtvis annat som påverkar också, säger Ulf Strömstedt.

Men det finns också ljuspunkter.

På kultur och fritid visades 100 procent ”intresse och engagemang”, 100 procent ”gott bemötande” och 100 procent av e-postsvaren från avdelningen innehöll merinformation”

—

På tal om just merinformation och varumärke så är det en sak som jag funderar mycket över. Jag har under en längre tid haft för vana att fråga Hoforsbor jag träffar var Turistbyrån egentligen ligger. Ingen vet. Googlar man så är det inte en trevlig sida med massor av information man hittar i första hand.

9940 resultat varav två möjligen kan vara relevanta (Jämför med denna bloggs resultat på 15100 resultat). Om jag som turist skulle vilja veta mer hamnar jag troligen till slut på Hofors.se där jag möts av märkligt knapphändig information.

Tillbaka till turistsidorna innebär att man hamnar på en sida inte alls mycket olika den man nyss var på.

Tänk er att ni som turist passerar Hofors och tänker ”Oj det här skulle jag vilja veta mer om” eller ”Jag tror jag vill ha ett vykort”. Hur enkelt hittar ni till Folkets Hus då från Faluvägen? Jag saknar en informativ sida på nätet med massor av bilder och förslag på sevärdheter, aktiviteter, boende. Det finns en sida som heter ”HandlaIHofors”, men hur bra tanken än är med den så ger den inte nyfikna turister  något större sug att komma hit, checka in på hotellet och spendera massor av pengar på resturangbesök och aktiviteter. Mer turister innebär mer boende på Bergsmannen och då kanske de äntligen skulle kosta på sig en mindre renovering av de tråkiga rum man marknadsför på sin sida.

—

På alla andra orter arbetar turistnäringen tätt ihop med hotell och kommun etc. Vem det än är som har ansvar idag för detta i Hofors kommun, så borde vederbörande få en fot i arslet och ersättas med någon som bryr sig betydligt mer om just varumärket Hofors.

Det tog en dryg vecka av sena TV-kvällar innan jag äntligen nådde slutet av Sons Of Anarchy som jag med glädje sett om från start i sällskap med en motvillig fru. Hon kunde inte alls förstå tjusningen med vapenhandel, motorcyklister och gängverksamhet. men det övertygade och jag tror det lämnade en saknad efter mer när sista avsnittet setts. I december så tog de flesta serier jag följt slut. Lämnade en viss abstinens så jag bestämde mig för att i det snaraste införskaffa 60 avsnitt av The Wire. En serie jag hört mycket gott om och som kanske kan bli underhållningen i väntan på att fisket skall starta igen. Idag fick jag rådet att kolla in en ny serie vid namn Alcatraz, verkar lovande.

Vet att det finns några riktiga TV-entusiaster som läser denna anspråkslösa blogg. Vad kommer ni att fördriva tiden med under vårkanten i TV-väg? Något annat nytt man missat?

Om någon gillar rebusar och gåtor så finner dom säkert sambandet mellan detta gamla inlägg och denna nya artikel. Fastställt verkar det dock vara att en varg övergått från att leka till att bita i Torsåkerstrakten.

”I söndags eftermiddag rastade Mikael Karlsson sin hund, en tvåårig blandning mellan tax och basset, i skogen i Rönningen.

Mikael, som är jägare, hade tagit bössan med sig och ganska snart stack hunden i väg som om den hade fått vittring på rådjur. Men tiden gick och ingen hund syntes till. Till slut hämtade Mikael sin bil för att kunna pejla var den var.

– När hunden väl kom reagerade jag på att han var helt dyngsur trots att det var minusgrader, men det var mörkt så jag lyfte bara in honom i bilen.

Väl hemma fann dock Mikael mer än tio stora revor på bakkroppen som blödde rejält. På djursjukhuset i Falun upptäcktes även flera punkterade organ.

Besiktningsmannen Bernt Eriksson från länsstyrelsen i Dalarna och jaktledaren Kjell Johansson kunde i går förmiddag konstatera att det handlar om en ungvarg som varit framme”

Om detta kommer leda till att man går man ur huse för att leta reda på den ”leksugne” vargen är i nuläget oklart:

”Mikael Karlsson har fortfarande inte bestämt sig om han tänker ansöka om skyddsjakt.

– Jag är medveten om att man som jägare tar en medveten risk när man släpper sin hund. Samtidigt är det lite obehagligt med varg så nära bebyggelse.

Det är i nuläget oklart om hunden kommer att överleva”

Jag vet inte om det har något samband med den aktuella vargjakten, men fler vargattacker har rapporterats i media runt om i landet. Bland annat i Transtrand. Samtidigt så försvinner vargar under mystiska omständigheter. Ämnet har helt klart inte förlorat sitt ”underhållningssyfte” utan fortsätter att röra upp heta känslor så fort någon ropar varg. Senast igår försökte jag reta varghatarna lite extra då Länsstyrelsen i Dalarna sagt nej till skyddsjakt på varg. 

Efter att jag skrev detta inlägg om arvoden till politiker fick jag ett trevligt mejl av en person aktiv som politiker på annan ort. Den förklarade lite om arvodesbestämmelser och visade dokument hur man fastställer ersättningen. Det återges i ett 8-sidigt dokument där man bland annat kort får information om vad man förväntas göra som politiker.

Min egen uppfattning är att det just i Hofors bara är ett fåtal oppositionsråd som är aktiva även när det inte är valår. Åtminstone som syns och hörs i media. Man får även anta att det inledande stycket gäller även i Hofors och där syns i princip bara en person på orten när det gäller ”medborgardialog” (Xamuel Halfvars). Får också uppfattningen av att Fru Dangardt har uppfostrat sina partikollegor väl eftersom det sällan eller aldrig hörs några kritiska granskningar av den kommunala verksamheten från Socialdemokraterna.

—

För att återgå till ersättningar och arvoden. På den aktuella exempelorten utgår man från ett månatligt riksdagsmannaarvode på cirka 57 000 brutto. 

En procentsats av denna summa blir sedan arvoden för att sitta i olika nämnder. Jag antar att styrelseuppdrag i kommunala bolag och annat som tex Hofors Elverk AB styrs av en annan ersättningsmall.

 Marie-Louise Dangardt som är kommunalråd sitter dessutom med i fem andra bolag som styrelseledamot, bland annat X-Trafik, Tåg I Bergslagen. I den aktuella exempelkommunen har man dessa dokument tillgängliga på nätet så att alla kan läsa hur det är upplagt och vilka riktlinjer som bör följas. Jag fick rådet att söka efter det som gäller för just Hofors och resultatet av sökning på ”arvodesbestämmelser” ger bara ett förslag på Hofors.se. Där kan man konstatera att lokalpolitikerna inte ökat sitt arbete men däremot 2008 ökade sin ersättning med nästan 2/3 om jag tolkar dokumentet korrekt.

Vi har väl alla hört hur det är den borgerliga alliansen som ställt ekonomin på sin spets i vår kommun. Är det även alliansen som bestämt att arvodet skall nästan tredubblas? Frågan i det tidigare inlägget om hur mycket en frysning av arvoden skulle bli i reda pengar återstår.

Jag har skrivit det tidigare och nu blev det plötsligt aktuellt igen när polisen slog till mot en 48-årig man i Torsåker som ägnade sig åt ett ”kulturellt projekt”. I tider där man säger sig vilja värna om just kulturella yttringar verkar inte glesbygdens kultur stå högt i kurs hos Länsman.

”Polisen slog till mot en 48-årig mans hem i fredags vid 20-tiden. I hemmet hittades en hembränningsmaskin, 100 liter mäsk och en okänd mängd färdig alkohol. Mannen är nu misstänkt för brott mot alkohollagen. Enligt polisen är hembränning ett ovanligt brott nu för tiden”

Det lämnar dock en mindre fundering. Om det var samma poliser som slog till mot kulturarbetaren som har för vana att köpa insmugglad öl och alkohol i centrala Hofors. Avskyr man kultur kanske man avskyr fri konkurrens också.

Jag påstod att det var lönande att vara lokalpolitiker tidigare. Mest baserat på exemplet med Sverigedemokraten som inte var en Sverigedemokrat. 20 000 kronor i månaden som oppositionsråd i Sandviken. Men vad tjänar egentligen våra egna lokalpolitiker och tjänstemän?

Hittade en artikel från förra året där man skrev att Ulf Strömstedt har 60 000 kronor i månaden. Är det offentliga uppgifter?

Anledningen var en diskussion som jag och en kamrat hade efter att kommunen sagt sig vara villiga och frysa alla arvoden tills den akuta krisen med ekonomin var över. Hur mycket det egentligen skulle spara tillfälligt.

Under lördagskvällen fann jag ingen underhållning på TV. De yngre medlemmarna av familjen ville se Gladiatorerna på TV4. Personligen kan jag inte begripa varför man ens jämför lite hopp, skutt och kast med lagom stor boll, med gladiatorer. Var är yxorna, svärden och blodet?

Istället gick jag ut i köket och nappade åt mig en kokbok och av en ren händelse bestämde mig för att baka scones. Har jag aldrig gjort tidigare. Läste receptet noga och tammefan blev det inte ett hyggligt resultat också.

Scones är som godast när de kommer ut från ugnen och är varma. Smöret smälter så man får passa på de där få minuterna. Sen förvandlas brödet till något annat som mer känns klumpigt i munnen och inte fullt så smaskigt.

 Imorse Googlade jag på scones och fann att det går att göra massor av varianter. Man kan blanda i chokladbitar, russin, olika bär och göras på andra sädesslag. Kanske mer nyttiga. Man kan även garnera med bacon och ost och alla varianter av örter som finns. Naturligtvis blir nästa projekt att göra chili-scones. Finns det fler varianter som ni läsare uppskattar? Hur många bakar ens bröd själva längre?

Jag måste ha varit runt 8-9 år när jag för första gången fick en filosofisk aha-upplevelse. Vi hade fått en ny lärarinna, eller snarare en återanvänd och mycket äldre modell. Hon älskade Selma Lagerlöf, svensk historia, skidåkning och att spontant visa hur vig hon var trots sin höga ålder genom att sträcka ut armarna, böja sig framåt och nudda sina tår. Ganska sträng men i regel bara mot den som inte gjorde som hon sade. Det gjorde jag sällan.

Men den där dagen när hon stod framför den svarta tavlan och suddade ut siffror suckade hon plötsligt till och sade högt ”Tabula Rasa”. Jag minns hur det blev knäpptyst i klassrummet. Något som skolfröken också förvånades över och vände sig om. ”Jasså, vet ni inte vad det betyder?”

Hur skulle vi kunna veta det? Vi var 8-9 år gammal. Jag minns än idag hur hon suddade klart på tavlan och sen började förklara innebörden genom att fylla tavlan igen med massor av spännande ord som hon förklarade betydelsen av. ”Det här är ni när ni föds” ,sen fylls tavlan av olika saker som kunskap och erfarenheter. Alla satt som förbluffade och vi missade rasten mellan ämnena. Hon var bussig nog att ge oss 10 minuter ändå. Hon sken som en sol när vi gick ut och aldrig har det varit så tyst bland eleverna.

Det är den incidenten jag genast tänker på när jag läser om sparkraven på skolorna. Mindre personal innebär antagligen mindre tid att spontant kunna avvika från studieplanen och lära ut något som eleverna kanske inte anses mogna för men som ändå kan sätta livslånga spår. Risken med besparingarna är också att den där filosofiska tavlan aldrig fylls på ordentligt när man kapar bort förutsättningarna. Men Hofors kommun kanske anser att det räcker med en halv tavla?

Läs kommentarerna under artikeln också. Det är en del heta känslor angående besparingar på barnen.

Jag har oerhört svårt att låta bli när jag läser om ”Knugens” närvaro vid samtal om laxfiske i Östersjön.

Jag skall fortsätta lite på temat med film och musik från förra gången som jag serverade lite musikalisk lördagssnask.

Sons Of Anarchy är en TV-serie som fått en enorm uppmärksamhet. Samtidigt som myndigheterna bedriver ett krig mot organiserad brottslighet och till stor del mot påstått kriminella motorcykelklubbar sitter landets innevånare hemma och myser över vapenhandel, utpressning och mord framför sina TV-apparater. Under fyra säsonger och en förmodad femte, sjätte och sjunde har vi fått följa ”vardagen” för TV-klubben SAMCRO. Jag hoppas fler uppmärksammar soundtracket till serien, för det är oftast mycket genomtänkta val och ibland överraskande bra. Mina fem favoriter från serien återfinns här utan någon speciall rangordning.

1. Black Keys – Keep Me

2. Monster Magnet – Monolithic

3. Curtis Stigers & The Forest Rangers – John The Revelator

4. Awolnation – Burn It Down

5. Ryan Horne – Terrible Tommy