Filmtips: Corleone

Läser i Aftonbladet att Salvatore ”Totò” Riina avlidit i fängelset. Ett förutbestämt öde med tanke på de 26 livstidsdomarna som skulle avtjänas i följd kanske. Det för mig egentligen till ett filmtips för den som tröttnat på väder och vill vara inne i helgen. En miniserie som finns samlad i en box på DVD under namnet Corleone.

Klassiska maffiaskildringar som Gudfadern med flera i all ära, men den här upplevde jag som betydligt realistiskare än mycket annat i sin genre. Sammantaget 9 timmar och 55 minuter att förgylla helgen med alltså.

Glädje Över Cancerns Offer: ”Hurra För Cancer!”

Twitter är i grunden ett riktigt litet eländigt skithål. Från början var det en fantastisk idé med enorma möjligheter, men det har tyvärr utvecklats till ett verktyg där man mest tävlar om att vara så fyndig, smaklös, intressant eller uppseendeväckande man kan med 280 tecken. Nyheter och händelser får snabb spridning och som nyhetskälla med ett strängt öga på källkritiken, oslagbart, men sen kommer skiten rinnandes och tyvärr i överflöd. Ian Wachtmeister är ingen person som jag haft någon speciell relation till. En udda fågel i vår herres hage. Företagsam, frispråkig och finns det några gemensamma nämnare mellan oss så ska det vara att vi båda kallats kontroversiella och båda bildat ett politiskt parti samma år som det varit valår och rönt stora framgångar. Skillnaden då att jag gjorde det i ett kommunval och Greve Wachtmeister i riksdagsvalet 1991. I övrigt så har han florerat förbi då och då i nyhetsflödet i sina färggranna klädesdetaljer och helt klart har man noterat honom i förbifarten.

Nu är han död. Under lördagen spreds nyheten först via de sociala medierna och många timmar senare hade tidningsredaktionerna bestämt sig för hur man skulle rapportera dödsfallet.

Expressen: Ian Wachtmeister är död – blev 84 år

Han blev 84 år gammal – och dog ett halvår efter läkarens besked.

– Han var en mycket färgstark person. Han var oerhört omtänksam och hade ett mycket gott hjärta, säger före detta KD-ledaren och Ian Wachtmeisters nära vän Alf Svensson.

slutet av maj gick Ian Wachtmeister ut och berättade om läkarens besked. Då hade han en månad tidigare fått cancerdiagnosen lymfom B, ”en aggressiv sort”, som han själv skrev från sjuksängen.

”Jag opererade bort magsäcken och mjälten mm för någon vecka sedan och inom kort inleds en cellgiftsbehandling. Det var för en månad sedan jag fick kraftiga smärtor i magen som senare visade sig vara en tumör stor som en näve”, skrev Wachtmeister då.”

Vi ska som bekant alla den vägen vandra en dag, men det är riktigt ledsamt att alla inte får ett långt och friskt liv att ta intryck av och leva till fullo. Mänskligheten har sina fiender i livet och en av de mest lömska är sjukdomar av alla de slag, i synnerhet cancer. Vi är friska ena dagen och obotligt sjuka den andra. Jag tror vi alla har någon i vår familj eller bekantskapskrets som drabbats av den, som gått en hård kamp där alla tyvärr inte har samma utgång. Även våra ovänner och fiender står vid vår sida när det kommer till hur cancer skördar sina offer.

Med det i tanken så hade jag nog aldrig kunnat ana hur beskedet om just Ian Wachtmeister skulle komma att tas emot på till exempel Twitter. Här har vi någons anhörig som förlorat kampen mot denna djävulska sjukdom och responsen från okända blir det här:

Man får givetvis ha sina åsikter om hur en person är eller inte, den behöver inte ens vara i närheten av den rätta bilden, men i det här fallet, om man nu inte verkligen gillade honom som person, företagsledare, entreprenör eller politiker, kunde man då istället inte bara hålla igen sin åsikt av respekt för dom som verkligen stod honom nära?

Fullkomligt vidrigt även om man inte hyste någon som helst respekt för just honom.

Expressen: Ian Wachtmeister var rebell till sin död

 

På Menyn: Från New York Till Hofors

Med en ledig lördagsförmiddag och ett riktigt trist väder ute hinner man ägna sig åt  inomhusaktiviteter. Jag har på senare tid börjat uppskatta att läsa gamla kokböcker, recept och på sistone gamla menyer. Det ger ju givetvis en inblick i andra tidsepoker, andra mattrender och skapar ju ideer för framtida matlagning. Förra året skrev jag ju om en klassisk receptbox som dessa dagar är ganska sällsynt i de svenska köken. Äldre människor kanske har dem stående fortfarande, men jag tvivlar på att ”Rullmops” och ”Apelsingädda” återfinns på veckomenyerna. Just menyer har ju sin charm. Förutom faktumet att man skrattar muntert åt prisbilden så finns det en hel del intressanta kombinationer. Det kan vara allt från snabbmatsrestauranger till finare kök som spridit trender och rykte om sig.

 

Under smörgåsarna finner vi bland annat flera spännande namn. Monte Criston till exempel som är ungefär som den franska Croque-Monsieurn eller ”varm macka” från smörgåsgrillen som är lättare att relatera till som svensk.

Eller New York Cut Steak Sandwich, som är väldigt lika Philly Cheese Steak Sandwich. Där finns det till och med en svensk variant, närmare exakt även en Hoforsvariant som går under namnet Hoforsbloggens Jazz-Macka (fullständigt recept under länk). Går ju att variera i all oändlighet både med bröd, sås och ost.

 

Alf Persson (M): Har Hofors Kommun koll på läget?

Med anledning av kommentaren skriven av Alf Persson under detta inlägg, så lyfter jag fram den som en separat post eftersom den innehåller en hel del tänkvärda saker:

Alf Persson (M):

Har Hofors Kommun koll på läget?
Vad har vi råd med och hur skall politikerna förvalta skattebetalarnas pengar. Enl. Kommunallagen får inte kommunens kostnader överstiga intäkterna. Delårsbokslutet 31/8 2017 visar på -4.9 milj. . Mot budgeten för 2017 totalt -10.3 milj. Men minskade stasbidrag och ökade kostnader så ser prognosen mörk ut för helåret 2017.

Kommunens kärnverksamhet är SKOLA-VÅRD-OMSORG och här skall skattekronorna prioriteras.
Nu skapas projekt och verksamheter som dränerar kommunkassan och som går stick i stäv mot Kommunalgen. Politikerna i majoriteten tar inte dom tuffa beslut som krävs för att nå uppsatta mål då Måluppfyllelsen är rödmarkerad i delårsrapporten för tex. ekonomin och elevernas mål i skolan och på ett antal övriga punkter.

Med det här som bakgrund så har vi inte råd att driva ett antal prestigeprojekt som dränerarar ekonomin och med stora personella insatser. Grunden i god ekonomisk hushållning är att man tittar först i plånboken om det finns utrymme för verksamheter och aktiviteter utanför kärnverksamheten.
En tidigare Kommunchef drev igen Bowlingprojektet som nu kostar skattebetalarna 800.000 kr/år totalt 8 milj. innan hela notan är betald.
Föreningsservice. En ideell förening som fick ett startbidrag och som nu kräver 600.000 kr i årligt stöd för att finansiera sin verksamhet. Nu har det blivit en kommunal skyldighet att hålla verksamheten vid liv.

Entré Hofors kostar skattebetalarna 6 milj./år med uppgift att stödja vårt näringsliv och turist verksamhet bla. Som jag kan ge dom stöd för då vårt företagsklimat förbättrats mycket positivt. Men dom arbetsuppgifter som nu kommunchefen lägger på Föreningsservice och stödjer med kommunala pengar bör rymmas under Entré Hofors. Om nu dom uppgifterna som Föreningsservice utför överhuvudtaget är ett kommunalt ansvar.
Kommunkassan dräneras på 24 milj. för Växthusprojektet då inga externa finansiärer är intresserade att stödja projektet. Och med ett kalkylerat underskott per år på 2 milj. som skall täckas med skattemedel.

Fortsätter utvecklingen i den här riktningen och politikerna inte har förmåga att styra upp ekonomin så kommer konsekvensrena att bli förödande för kommunens innevånare. Skall vi behålla våra fritids och sportanläggningar – hålla våra gator och parker i gott skick så måste kostnaderna täckas inom den totala budgeten. Här krävs ”tuffa beslut” om vi inte inom snar framtid måste ta fram motorsågen för att sanera ekonomin.
Tuffa beslut innebär också en total översyn av chefs och tjänstemanna positioner och att vi har en kommun ledning som är starka nog att med politiska direktiv få tjänstemännen att driva igenom direktiven i sina respektive verksamheter.

I växthusprojektet krävde Projketledarna att politiker måste ta tuffa beslut och våga satsa för att driva igenom ett projekt som bygger på många osäkra faktorer. För liknande riskprojekt brukar man finansiera med riskkapital, inte som i det här fallet med skattemedel. Skattemedel får aldrig brukas som riskkapital.

Hofors Kommun har alla möjligheter att vara välmående och växa. Men då måste resurserna läggas på en bra skola-en bra vård och omsorg – bättre kommunkationer- bostäder- behålla våra fritids och sportanläggningar. Då kan vi skapa en inflyttning och öka våra skatteintäker och förutsättningar för utveckling.

2018 är del valår och det är min förhoppning att väljarna ger oss Moderater i kommunen ett ökat förtroende och inflytande så att vi får möjlighet att påverka politiken i den riktning som vi förespråkar.
Hofors behöver efter valet en nystart och en politisk ledning där Nya Moderaterna Hofors Torsåker ingår för att gå från avveckling till utveckling.”

Alf Persson (M)

 

Fler Turer Kring Kärlekens Torg

Läser en artikel i Gefle Dagblad där frågan om att sätta namn på området som tidigare gått under både Teaterplan och i folkmun ”Njuren”:

Lantmäteriet avråder Hofors kommun från att döpa torget i Hofors till Kärlekens torg. Även kommunens strategi- och servicechef Håkan Eck rekommenderar avslag. 

Planerna kopplas förstås till att Hoforsborna samlade in mest pengar av alla till Musikhjälpen 2016 och att torget där insamlingskampanjen slår upp sin bur under insamlingsveckan alltid kallas för just Kärlekens torg.

Men nu har förslaget i Hofors stött på patrull. Lantmäteriet tycker inte att namnbytet är någon bra idé.”

Jag drar mig till minnes hur förslaget egentligen kom upp från början:

Spelet bakom namngivningen av torget i Hofors

Skvaller från den lokalpolitiska arenan

Det var alltså inte ett förslag från någon politiker och inte heller ett medborgarförslag utan något som ”bara landade” på beslutsfattarnas bord utan någon som helst förvarning. Istället var det Entré Hofors som lade sig i beslutsgången och tänkte att man kunde ta en genväg. Det blev förvisso bestämt att det skulle ske en omröstning via kommunens hemsida, och där efter ett lågt deltagande, så rättade man sig efter majoritetens önskemål och skickade ärendet vidare för handläggning som nu alltså ser ut att falla platt. Hur det kom sig att en entusiastisk tjänsteman ändrade sig från att tycka att det var en god idé till att rekommendera avslag förtäljer inte historien. Personligen kan jag nöja mig med Teaterplan som namn på torget.

I ett av de länkande inläggen så påminns jag också om Föreningsservice:

Föreningsservice som besökt det nuvarande kommunchefen Mimmi Abramsson och bett om att få utgifter att utföra. Kan vilken förening som helst traska upp till kommunhuset och be om uppdrag och sen om utökat föreningsstöd?

Helt nyligen läste jag en utvärdering av Föreningsservice uppdrag utförd av Fritidschef Sarah Winges, chefen för strategi & service Håkan Eck samt VDn på Entré Hofors, Kjell Johansson. Man är uppe i hiskeliga summor för att utföra uppdrag som man enligt kommunchefen Mimmi Abramsson tiggde om. 600 tusen kronor för 2017, och det är något som inte är korrekt i det här eftersom jag i samtal med en representant från Marknadsgruppen, fick uppgifter om att det som står i rapporten inte stämmer till fullo.

Hela idén med att starta föreningsservicen var säkerligen god, men nu verkar det ha blivit ett spretigt projekt som inte riktigt håller ihop, och man bygger istället luftslott kring hur verksamheten egentligen fungerar i realiteten. Det finns nog all anledning för politikerna att kräva en bättre över- och insyn så att det inte blir ytterligare en förening som det stjälps skattepengar i utan större kontroll.

Får Man Klä Ut Sig Hur Som Helst Under Halloween?

Under den senaste veckan har det skymtats allt från små söta kortvuxna lakan med hål för ögonen till blodiga vampyrer och professionellt målade zombies. Det är nämligen den tiden på året då svenskarna gör allt för att se så skräckinjagande ut som möjligt, en sed som importerats från det stora landet i väst, USA. Jag talar naturligtvis om Halloween, som inte ens existerade som fenomen när jag själv var ung. Möjligen enbart i klassiska skräckfilmer. Nu har det blivit ett sätt för butiker att sälja både pumpor, godis och annat tingentangel. Barnen uppskattar det dock och kanske är det så att nya traditioner hör till. Här i Hofors så har vi ju bland annat Halloweenloppet för barn där man klär ut sig och springer en kortare sträcka i inramning av spökerier och annat. Entré Ungdom arrangerar disco och ikväll är det tacoafton och skräckfilmsvisning i Folkets Hus mellan 18 och 22.

Denna morgon väcks dock en fundering hos mig. Sitter och dricker mitt morgonkaffe och ser Nyhetsmorgon på TV4. Man diskuterar olämpliga utklädnader. Vem avgör egentligen vad som är skrämmande för vem?

I veckan har vi kunnat läsa om Moderaten Pontus Båth som förra helgen skulle på partaj och klädde ut sig till Peter Madsen. Det blev naturligtvis ett ramaski eftersom det i ett läger uppfattades som riktigt osmakligt eftersom utredningen av ett styckmord där nämnde Madsen är misstänkt fortfarande pågår och är högaktuellt. Andra menade att det inte spelade någon roll eftersom själva kärnan i att klä ut sig under denna period syftar till att skrämma och skapa uppmärksamhet. Pressen på Moderaten Båth blev dock till slut för mycket och i veckan meddelade han att han inte ställer upp i nästkommande val:

Efter helgens skriverier om mitt olämpliga val av Halloween-klädsel, vilket jag meddelat att jag djupt ångrar, känner jag att jag vill gå vidare och få tid att fokusera på annat en tid”, skriver han i mejlet.

 

Under veckan förmedlades också en annan story på snarlika tema. Statsminister Stefan Löfven dyker upp i Hellenius Hörna i en välkänd roll, som den alkoholglade grannen i Beckfilmerna rapporterade bland annat Expressen. Givetvis skulle det i den efterföljande debatten handla om att diskutera ”äpplen och päron”. En hel del kritiker menade att om Stefan Löfven kan klä ut sig, borde Pontus Båth också ha undkommit kritik och hat på nätet. Nu ser inte jag det som riktigt samma sak eftersom det i Löfvens fall handlade om drömmen om skådespeleri snarare än att skrämma människor på fest. Men frågan består. Får man klä ut sig till vad som helst under temat Halloween?

Vad skiljer egentligen våra rädsla åt? Vampyrer, spöken, zombies eller seriemördare och mediaprofiler som Martin Timell, Fredrik Virtanen eller Lasse Kronér. Halloweenfestandet består ju av vad jag uppfattat, en lika stor del humor som skicklighet i att utsmycka sin kostym. Vad som egentligen är humor kan ju diskuteras i oändliga nivåer. Kanske är det mer acceptabelt att klä ut sig till fantasifigurer som vampyrer och annat, än verklighetens skrämmande monster. Man nämnde bland annat denna morgon att en av prinsarna i det engelska kungahuset vid ett tillfälle syntes utklädd till Adolf Hitler. Det var tydligen inte socialt godtagbart. Kanske borde ”någon” redan i början av den festen tagit tag i honom och ruskat om honom så han begripit något.

Nu tror jag förvisso inte att någon av vår egen kommuns barn eller ungdomar skulle komma på idén att gå så långt att de klädde ut sig till kända pedofiler, våldtäktsmän eller misstänkta mördare i pågående utredningar. Men det är en intressant tankenöt över vad det finns för outtalat regelverk under denna kommersiella tramshelg. Vad skulle ni inte släppa ut era barn utklädda som?

SVT Nyheter Spred Fake News Om Hofors

Tidigt denna morgon kablade SVT Nyheter Gävleborg ut nyheten via Facebook, att ett tiotal personer med kniv försökt tvinga till sig ett fordon i Hofors.

Det hann startas en hel del spekulationer om vem, vilka och var detta hade skett på orten innan det uppmärksammades av bland annat Arbetarbladet att det rörde sig om en helt annan ort.

Rånförsöket inträffade på Humlevägen i Ockelbo natten mot onsdag.
En skara på runt tio personer försökte tvinga till sig bilnycklarna av en bilägare.
– En person är gripen, säger Torbjörn Karlsson vid polisen.”

Efter påpekande av kanalens följare ändrade man sin text efter några timmar på webbsidan, men själva webbadressen anger fortfarande Hofors som brottsplats.

Kan ju ses som ett riktigt struntproblem, men givetvis vill vi i Hofors kommun inte pekas ut på ett ofördelaktigt sätt när det faktiskt inte berör oss. Gör om, gör rätt!

Militär Makt Mot Stökiga Ungdomar?

Jag har sporadiskt följt insändarsidorna sedan Moderaten Lars Beckman lade fram ett förslag om att militär skulle förstärka polisen i utsatta områden.

Militärer som upprätthåller ordningen i Sätra i Gävle, det kan bli verklighet om moderaten Lars Beckmans förslag går igenom.

– I vissa området i Sverige vill polisen knappt åka in för att det är så otryggt. Vi måste återta tryggheten och då behöver vi samhällets alla resurser, säger han.

Polisen har tidigare presenterat en lista över särskilt utsatta områden i landet. Totalt omfattas 61 områden, varav 23 bedöms vara särskilt utsatta.

Den moderate riksdagsmannen Lars Beckman har lämnat in en riksdagsmotion om att militären ska kunna utföra vissa polisiära uppgifter.”

Den som följer de lokala nyheterna har de senaste veckorna sett att ungdomars agerande eskalerat i Sätra med vandalism och annat. Förslaget är givetvis kontroversiellt, men det finns ju onekligen ett starkt behov av att agera från samhällets sida och som bekant klarar polismyndigheten inte av arbetsbördan som ökar för var dag. I flera förorter i Sverige lockar man först in räddningspersonal med falska larm och när de anländer möts de av stenkastning och oftast urartar det till bilbränder och regelrätta upplopp mot människorna i uniform som finns där för vår trygghet.

Tidigare så var fenomenet geografiskt kopplat till storstäderna, men sedan en tid har det krupit allt närmre oss på landsbygden också. I Gävle, Sandviken, Falun och Borlänge brinner bilar utan någon som helst logisk förklaring. Det är alltså inte ett storstadsproblem längre.

Under gårdagen lades ett inlägg upp i Facebookgruppen ”Värna Hofors”.

Det skapade som vanligt heta diskussioner om vem som gjort vad och inte. Det är oerhört känsligt att kritisera någon annans barn. Det löser nämligen inte problemen genom att de vuxna hamnar i någon form av pajkastning mellan varandra där det dåliga samvetet ideligen lyser igenom lika klart som morgonsolen. Här har vi någon som uppenbarligen utsatts för något som personen inte vill eller har önskat och att då som vuxen sitta och bortförklara det som ”barn gör sådant, alla har vi varit unga” håller inte. Jag själv var ingen ängel som ung, tvärtom. Dumheterna jag gjorde fick konsekvenser och därmed också referensramar för vad man bör och inte bör göra. Det var inte lika roligt alla gånger det heller. Som exempel kan jag berätta om den gången som jag dagen före sommarlovets slut tillsammans med en kamrat spraymålade på väggarna till skolan. Agerandet var med facit i hand oigenomtänkt, konsekvensen att vi fick stå och skrapa färg från fönster med små rakblad i åsynen av andra människor som straff och måla över några av väggarna som ”dekorerats”. Det var inte ett alternativ att mina föräldrar skulle ha hållit mig bakom ryggen och försvarat mitt beteende med att jag ”bara var ett barn”. Istället var det trots gråt, skam och rädsla bara att knalla ner och möta vaktmästaren på skolan som utrustade oss med verktyg för att återställa det vi vandaliserat. När det var klart tackade vakmästaren oss för arbetet, gav oss ett mildare förmaningstal om hur urbota dumt det här hade varit och sen skakade vi hand och lämnade det bakom oss. Det var inte första eller sista gången jag gjorde bus eller grövre saker, men jag gjorde definitivt inte om det där. Starkast intryck fick jag nog trots allt av vaktmästaren som tydligt visade att gör man fel kan man rätta till det och därmed också få förlåtelse.

Det finns säkerligen hundratals teorier om varför ungdomar av idag kastar sten eller antänder bilar och startar upplopp. Jag har inget klart svar på orsaken, men jag är definitivt anhängare av teorin att det inte beror på avsaknaden av fritidsmöjligheter, ungdomsgårdar och föreningsdelaktighet. Det finns om man vill i oändligt många olika former. Två intressanta insändare i debatten är denna skriven av Tommy Heselius, som menar att det är ett samhällsproblem:

Den nyliberala agendan spär på ojämlikhet och orättvisa, individualism och egoism. En utveckling där konsumismen får oss att glömma de värden som ger oss ett värdigt samhälle, ett samhälle som ger oss tid och möjlighet att reflektera över de stora problem vi står inför både på lokal och global nivå.”

Signaturen Lasse har en annan åsikt:

Jag tror inte barnen är speciellt vilsna. De vet mycket väl vad de sysslar med. De vill visa sin makt för omvärlden. Däremot är deras föräldrar förmodligen väldigt vilsna. De har inte en susning om hur de ska ta hand om sina barn. Eller så struntar de i dem helt enkelt.”

Personligen kan jag misstänka att problemet delvis handlar om de intryck som barn och ungdomar får av den vuxna världen via sociala medier, jag avser nyhetsrapporteringen om krig och förödelse, politiska protester som urartar till kravaller, osunda värderingar som sprids från alla håll och kanter, vuxnas agerande mellan varandra på plattformar som till exempel Facebook. Barn och ungdomar är i regel inte ondskefulla av naturen, omgivningen formar dem precis som andan i mindre grupper på Instagram, Snapchat och Gud vet vad. Utan tillsyn från vuxna vad dom egentligen gör, frodas kulturer som ibland kan se sektliknande ut. Den som läst Flugornas Herre förstår exakt vad jag tänker.

Så vad är då lösningen? Ja givetvis är det ett föräldraansvar. Det måste till konsekvenser för agerande. I slutänden, om föräldrarna inte lyckas få sina barn och ungdomar att respektera andra så blir det ju samhällsfunktionerna och myndigheterna som måste kliva in. Har vi unga som medvetet skadar andra fysiskt så är den enda rätta vägen genom domstol och straff. Kommer man på sitt barn med att förstöra och vandalisera så är det ingen dum idé att låta dem själva reda upp situationen genom att laga, fixa eller på annat sätt försöka återställa det man förstört. Kostnaden får givetvis föräldrarna stå för. Det finns tyvärr också en enormt stor risk i att någon kan skadas eller till och med avlida på grund av ”oskyldigt bus”. Det finns liksom inget försvar om någon kastar en sten på till exempel räddningspersonal, det är myndigheternas ansvar att försvara samhället och utsatta med våld som situationen kräver. Det finns privatpersoner som är direkt farliga i pressade situationer och tragedin kommer att vara ett faktum. Har en person gång efter annan vädjat till föräldrar att ta tag i situationen med deras barn men inte agerat, vad säger man den dagen katastrofen är ett faktum?

Vi i Hofors kommun är ett litet samhälle där man inte kan göra speciellt mycket utan att ha ögonen på sig. Jag tror de flesta vet var problem föreligger och det måste till någon form av dialog där man inte attackerar eller går i försvar när vuxna skall försöka diskutera barn och ungdomars eventuella agerande. Om inte föräldrarna tar ansvar kommer konsekvenserna till slut drabba även dom på något sätt. Så kan vi inte ha det.

Upp Som En Sol & Och Ned Som En Avdankad Politiker

Det här med att ställa om till vintertid kan fortfarande vara besvärligt trots att det hela är ganska enkelt. Jag lärde mig en logisk förklaring som säger att ”man ställer fram klockan när man tar ut utemöblerna och tillbaka när man ställer in dem igen”. Ändå finns det något som gnager i sinnet att man blivit lurad på något sätt. Hur som haver så har ju morgonpromenaderna blivit förlagda en timme tidigare än ”vanligt”, men det gjorde inget denna morgon eftersom jag lyckades pricka in exakt när solen stack upp sitt glada tryne i horisonten och blev stående och stirrade på den i den kalla luften eftersom den bokstavligen kunde ses resa sig upp på endast ett par minuter. Tror aldrig jag noterat det på det här sättet tidigare. Jo en gång när jag befann mig i Västindien och en kväll satt och tittade ut över havet och såg solen gå den motsatta riktningen, det vill säga ned. Gick så fort att man nästan kunde höra hur det fräste i vattnet när solen sjönk. Ja jag vet att den inte sjönk ner i havet men det upplevdes så. Kanske är det den nyfunna friheten med mer tid över som får mig att notera de där små sakerna som förändras i naturen runt omkring mig. Även om det fortfarande finns en stress kvar över saker som jag egentligen inte behöver bry mig om och har svårt att skaka av mig så går det åt rätt håll. Som utlovat i media när det begav sig för några veckor sedan har jag mest spenderat tiden till att ignorera lokalpolitiken, tillbringat tid i stålindustrin, tittat på ishockey och försökt flytta fokus till saker som betyder mer och ger större utbyte. Under flera perioder har jag inte ens startat upp mina datorer eller läst mina mejl.

När jag väl gjort det så har det varit överraskande många. När jag gick från att vara en enkel bloggare till att bli lokalpolitiker så var det noterbart hur det minskade med tipsmejl och annat i inkorgen. Exakt vad det berodde på vet jag inte, men kanske drog sig människor för att höra av sig om sina eller andras vardagsbekymmer när jag ”var en av dom där”. När jag bestämde mig för att återgå till att bara vara en vanlig bloggare igen, så öppnades dammluckorna och jag har inte ens hunnit besvara allt som inkommit. Det mest intressanta är egentligen att andra politiker som knappt hejade när man träffade dem i olika sammanhang nu ser nyttan av att ha mig och mina kliande skrivfingrar utanför den där världen. Med nytta så avser jag att man tipsar om saker som gynnar den egna saken men missgynnar andras. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag skall förhålla mig till det här ännu.

Å ena sidan så är det ju det Hoforsbloggen kanske gjort sig sitt namn för, att peta i saker som kan upplevas besvärliga att petas i, att tänka högt om olika fenomen och skapa fler frågor. Å den andra så lämnade jag ju faktiskt politiken för att den världen inte tilltalade mig längre och för att den ser rent ut sagt hopplös ut inför framtiden. Kanske är det för tidigt för att känna någon lust att från min synvinkel berätta hur det står till i lokalpolitiken eller ens ifrågasätta vissa skeenden. Jag gjorde dock ett försök strax efter frukosten denna morgon.

Läste ett antal dokument som jag inte ens som aktiv politiker fått ta del av. Nu när jag hoppat av verkar det finnas ett större intresse att dela med sig av märkligheter i kommunbyggnaden. Jag kände ganska omgående att jag blev trött i huvudet av allt som började snurra runt. Den ena tanken leder till den andre, kopplas ihop med annat och även om en tidigare luddig bild plötsligt klarnar något, så fanns inte passionen för att lägga pussel på bordet just nu. Det får nog helt enkelt vara tills när valåret startar på riktigt.

Ovako Kan Komma Att Börsnoteras

I skuggan av alla andra nyheter, dök det upp en som kändes otroligt spännande. Riskkaptialbolaget Triton som äger själva hjärtat av Hofors, det vill säga Ovako, vill börsnotera företaget skriver våra lokala tidningar.

Riskkapitalbolaget Triton vill börsnotera Ovako. I veckan har de första mötena hållits inför en notering som kan komma att ske under nästa år. Redan 2010 köpte Triton tre fjärdedelar av ståltillverkaren Ovako som då drabbats av konjunkturnedgångar efter finanskrisen. 2011 uppgav bolaget att en börsnotering fanns bland möjligheterna de kommade åren.

Vi diskuterade det på arbetet, att det skulle vara fantastiskt att som anställd kunna placera sitt sparande i företaget man arbetar åt. Tänk er vilken förmodad arbetsmoral alla små investerare skulle få när de har vetskapen om att varje liten detalj man ägnar sin tid åt på jobbet eller varje ny idé kan leda till en värdeökning av den egna aktieportföljen.

På Avanza finns en mycket bra förklaring till vad det innebär att börsnotera ett företag.  Kommer ni att investera i hjärtat av vårt samhälle om möjligheten ges?

Inte Bara Löven Som Faller Denna Höst

Att leva med hundar innebär ju mer eller mindre ofrivilliga promenader oavsett väder och vind. Det gör mig faktiskt ingenting, för det finns en enorm glädje i att se de små liven skutta runt, slå en drill eller skälla på mötande hundar med viftande svans. Förvisso har ju jag ”kontrollen” genom kopplen, men de går lite som de vill och ägnar mycket tid till att lukta på diverse platser de finner vara intressanta. Faktiskt ganska likt hur en journalist av sin natur fungerar. Är det värt att gräva här eller ska vi gräva någon annanstans?

För min del innebär det frisk luft, naturupplevelser och filosofi. Denna morgon var jag nedsjunken i tankar över ett enkelt liv eller jag menar löv. Eller jag vet faktiskt inte exakt vadav de två orden som egentligen hade huvudtemat i mina filosofiska utövningar. Ett löv kan definitivt vara ett löv om man är av den övertygelsen att allt faktiskt lever vilket alltid leder till den eviga frågan om även stenar har en själ.

Det plingade till i min mobil och en kollega från ett pågående projekt skickade mig en länk. Den folkkäre Lasse Kronér anmäld för sexuellt utnyttjande.

-Men jösses, tänkte jag. en till.

För det har väl knappast undgått någon att denna vecka varit otroligt märklig på sätt som överstiger ens vildaste fantasi när det kommer till stora avslöjanden. Ett axplock idag bara:

Under haschtaggen #MeToo har det under veckan gjorts det ena efter det andra nästan osannolika avslöjandena. Kvinnor berättar om sina erfarenheter av främst det manliga släktet som får det att vrida sig i magen av äckel. Bröder, fädrer, okända som kända män, som på något sätt sexuellt kränkt eller ofredat flickor, pojkar, tjejer, killar, kvinnor och män under deras livstid. På intet sätt nyheter, men det biter betydligt bättre när kända namn och ansikten uttalar sig och i synnerhet mot lika kända namn och ansikten.

Man vet liksom inte vad man skall säga eller tycka. Det är mest en enda stor förvåning över det massiva antal som utsatts eller utsatt. Det finns så otroligt många frågor som jag ställer mig och med tiden kanske det blir greppbart. En sak som dock är glasklar är att hela mediasverige är i gungning och deras trovärdighet kommer inte att se likadan ut när de tagit sig igenom allmänhetens skärskådande ögon. De olika plattformarna för social media har fullständigt exploderat och imploderat. Det går inte att avgöra vad som är sant eller falskt i nuläget. Kollegan från projektet är övertygad om att det rör sig om en första rysk offensiv med cyberattacker för att undermindera hela den svenska mediakåren. Jag förhåller mig lite avvaktande till den teorin än så länge. Men i mitt bakhuvud stänger jag absolut inga dörrar till någonting.

Klart är att det kommer få effekter. TV4 har till exempel plockat bort alla avsnitt av Äntligen Hemma från webben i avvaktan på vad som sker med Martin Timell. Läste på nätet att någon också hoppades att detta skulle komma att involvera Ernst Kirchsteiger (om man får drista sig till att skämta i dessa allvarliga tider). Det finns så många rykten och lösa trådar och minns inlägget jag publicerade i veckan om hur masshysteri kan uppstå. Det finns sanningar men också direkta lögner som sprids om i synnerhet kändisar just nu. Vi får helt enkelt vänta och se.

Jag kan naturligtvis inte låta bli att fundera över hur ett sådant här fenomen skulle te sig på vår egen nivå. Ni vet de stora avslöjandena om hur politiker, kändisar, tjänstemän som sprider sekretessbelagda uppgifter och ja vem som helst egentligen.Vem knullade bakom ryggen på vem, har drog- eller alkoholproblem, kopplingar till brottslighet eller ägnat sig åt pedofili eller tillskansat sig makt och pengar på tvivelaktiga sätt. Tål någon av oss att synas i sömmarna egentligen? Jag tror inte det. Om jag känner till saker, känner någon annan till det också. Så här långt så lever vi våra liv i någon slags terrorbalans. I de lugnaste vattnen simmar de fulaste fiskarna.

Det finns nog all anledning att återvända till de här frågorna. Hur kommer vår framtida offentliga media se ut, kan man skriva vad som helst på social media och hur skall rättsväsendet orka med följderna av förtalsanmälningar och potentiella kränkningar och sexualbrott? Vilka nya obefläckade ansikten skall leda våra folkkära TV-program?

Politisk Framgång & Folkrörelser Är Som En Kväll För En Ståuppkomiker

Denna frostiga morgon värmer både kaffe och senaste upplagan av Dagens Samhälle. Man har nämligen ett mittuppslag som är helt i min smak. Med stor rubrik skriver man att ”Valstugorna tar det digitala klivet 2018”, och i korthet är det gamla nyheter för Hofors eftersom Hoforspartiet redan gjorde det för inför valet 2014, men först nu verkar omvärlden på riktigt ha begripit betydelsen. Flera av de andra partierna lokalt har anammat idén, men om de når samma framgång betvivlar jag faktiskt. Verktygen finns ju helt gratis, Facebook, Twitter, Instagram med flera. Bilder, filmklipp och kortare men tydligare budskap om politikens innehåll är nyckeln till framgång för att nå de yngre väljarna, självklart att hitta rätta ingångsläget och sedan hålla igång showen med tillräcklig fart och intresse för att nå hela vägen fram. Lite kan man jämföra det med en ståuppkomiker, som om den inte lyckas pejla av publiken, komma med rätt punchlines vid rätt tillfällen, riskerar att förintas totalt när den står på scenen och allt färre skrattar och istället plockar upp sina mobiltelefoner och roar sig på annat sätt. Rätt utfört så kommer de flesta av er förtrollas och trots goda intentioner, bli förledda. Personligen blev jag mycket intresserad redan några år före valet 2014, efter att ha läst boken som jag bloggade om 2013.

Vi manipuleras hela tiden, dagarna i ända på olika sätt. Jag skulle kunna dra upp åtskilliga exempel, men skall hålla det kort med två. Många kommer inte gilla att höra det här, men fundera över det och ni kommer att inse att det finns en logik i det. Det fanns många orsaker till att Adolf Hitler kom till makten. Tidsandan+karaktären+behovet av förnyelse. Med mastigt inramade offentliga scenshower var det få som inte rycktes med och köpte i princip allt som sades och gjordes inledningsvis. Herr Hitler var en visionär och även om vi kan utläsa av historien hur det hela gick helt galet sen, så ska ingen ta ifrån honom att hans tajming var perfekt. Som med allt har vi människor en tendens att förr eller senare driva saker för långt. Som när ståupparen raljerar i 25 av sina 30 minuter på scenen och har publiken med sig, men precis innan den skall binda ihop säcken och kalla det en lyckad kväll, av ren hybris drar det där skämtet som man absolut inte hade tänkt igenom och istället för att roa publiken förolämpar på ett sådant sätt att det tar tvärstopp. Med stor modifikation det som egentligen hände med Hitler också fast i aningen vidrigare former.

Människor har också en tendens att drabbas av masspsykos. Vare sig det gäller politik, sport, byskvaller eller annat. Börjar strömmen röra sig så följer många med rent instinktivt. Vi har sett det ske i samband med demonstrationer eller en REA hos en attraktiv affär. Och det är i exakt den stunden som det blir riktigt intressant, om man kan behärska vågrörelserna för att föra det fram till ett önskat resultat.

Det andra exemplet är högst lokalt och också mycket tydligt. Musikhjälpens insamling 2016 där en blygsam idé under namnet ”Med kärlek från Hofors” växte till ett monster där många liknande fenomen som när Hitler tog makten utspelade sig. ”Men vänta nu, nu får du väl ändå ge dig” tänker en och annan nu. Det var ett mycket godhjärtat initiativ, men i efterhand när jag funderar över det så hade initiativtagarna kunnat sagt att ”Nu samlas vi och tänder eld på kommunhuset” och många följare hade faktiskt deltagit. Så starkt kan ett budskap få människor att agera även om syftet är något helt annat. Den som tvivlar på vad jag nyss skrivit kan ta sig en titt i den avsedda Facebookgruppen och studera inläggen som kom efter att insamlingen avslutats och flertalet människor drabbades av posttraumatisk stress. Man ville verkligen inte att den där underbara känslan som gav deras liv en mening skulle ta slut, så man försökte starta nya insamlingar, nya aktiviteter att vara delaktiga i, men det föll plats eftersom de allra flesta faktiskt nu var utmattade efter den totala ansträgningen. Besvikelse inföll. Frågor ställdes. ”Varför vill ingen delta i min insamling med samma kraft som den till Musikhjälpen?”. Initiativtagarna prickade exakt rätt, troligen oavsiktligt och inte lika planerat som diktatorn i exempel ett. Men med samma resultat, att få folket med sig för ädla eller andra syften. Detta år tror jag inte att vi kommer få se samma hysteriska nivåer (synd för årets syfte är om än ännu viktigare än föregående års).

Vad i herrans namn har då rubriken för koppling till allt det här?

Mjo, den andra artikeln i mittuppslaget beskriver satirsajten Umeå, meme-huvudstad 2018. ”Meme är bilder eller filmer med ett budskap som sprids vidare på sociala medier”. På just den här sidan riktar man in sig på personer vid makten i Umeå, lokala företeelser, politiska omdiskuterade beslut och gör politisk satir av det. Som med allt så finner inte alla det roligt. Ett exempel från sidan som verkligen kan sägas vara en skiljedelare.

Ganska grovt att kalla något inavlat, men det är även en term som många av Hoforsborna också använt om vår egen politiska situation. En del tycker det är träffsäkert rätt, andra uppenbarligen förolämpande. Ett annat exempel:

Nu känner jag inte riktigt till vad Umeå kommun ägnat sig åt som fått den här bilden att bli mycket gillad. Men även här går det att överföra till vår egen kommun. Minns ni ”myrsloken” utanför Bergsmannen eller det pågående gnisslet om Hagaparkens växthus? Lite så är det även med obekväma politiska beslut, det genomförs och människor som varit upprörda glömmer bort det eller tappar intresset. Men då och då så slår vissa fenomen igenom, och människor ägnar hela sin uppmärksamhet åt att vänta på det ”avslutande skämtet” som ståupparen arbetat sig fram emot. Som Hoforspartiet, Hoforsbloggen, Med kärlek från Hofors mfl faktiskt liknande fenomen. Skämtsidan från Umeå utsågs av tidningen Folkbladets läsare till ”Viktigaste opinionsbildaren i Umeå” i en omröstning.

Kanske har jag nu avslöjat en mycket god strategi för att få uppmärksamhet och vidare framgångar genom att fånga människors intresse, men det är som jag skrev inledningsvis att nästa års val kommer att få den som kan arbeta på samma sätt via de sociala verktygens plattformar med bilder och video, att skörda stora framgångar. Det räcker dock inte enbart med den kunskapen, det handlar också om att göra det i exakt rätt tid, vid rätt tillfälle och ”manipulera” väljarna till masshysteri och sedan styra strömmen mot önskat resultat. Skicklighet eller ren och skär slump, det är omtvistat.

Hemmapremiär För Hofors IBK Herrar

I fredags hade Hofors Hockey Club sin hemmapremiär, slutade lite halvdåligt mot rivalerna Sandviken och slutresultatet visade 1-11 på tavlan. Igår mötte man Falu IF, och resultatet 0-4 kändes mer överkomligt än seriepremiären. Tabellmässigt så inleder man i bottenskiktet och det återstår att se hur man skall jobba sig ur den ytterst jobbiga starten.

Nu på fredag har herrarnas A-lag i innebandy hemmapremiär. Klockan 19.00 i Hoforshallen. Motståndet heter Spraxkya, som är en mindre by utanför Borlänge.

Odla Cannabis I Hagaparken

God morgon allihop!

Regnet faller och det gjorde den tidiga morgonpromenaden till en smått obehaglig upplevelse faktiskt. Nu har vi kanske lite tur eftersom det skulle bli betydligt mer väder ut mot Gävlekusten, så än en gång får vi glädjas åt att vi bor på en fantastisk plats även vädermässigt. När jag så gick omkring denna morgon och andades in kall och våt luft, och funderade om detta var det sista året som man får uppleva Hagaparken på just det här sättet, drog jag mig till minnes en artikel som jag läste under gårdagen, men där poletten inte trillade ner innan idag. Arbetarbladet rapporterade nämligen om en ”Hoforsbo som åtalas för knarkodling”. Nu vet jag att det finns en ganska aktiv debatt om huruvida cannabis ska betraktas som enbart ”knark”. (Jag tror jag skall försöka få till ett gästinlägg lite senare om det här av en person som varit lite i ropet nationellt på sistone för den frågan).

Men när jag så gick där och tänkte på cannabis och Hagaparken så tänkte jag givetvis tillbaka på när Hofors egen Moderat Alf Persson och Riksdagsmannen Lars Beckman filmade ett resonemang och lade ut på socialamedier. Hela klippet kan ni se under denna länk. Det där med ”exotiska kryddor” blev ju lite av ett stående skämt under en period efter att klippet spridits. Det förargade också en hel del majoritetspolitiker och tjänstemän som tyckte att Beckman och Persson sluddrade i nattmössan. Själv uppskattade jag verkligen inlägget i den dåvarande debatten eftersom det var roligt helt enkelt. Kanske överdrivet, men fortfarande riktigt roligt.

Nu när jag då läser att ett åtal väntar den kreative Hoforsbon så funderar jag givetvis över det här med straff och påföljder. Samhället vill ju återanpassa människor som man anser vara kriminella så att de blir goda samhällsmedborgare igen. Här har vi ju ett lysande tillfälle att anställa en kunnig och driftig person för det kommande växthusprojektet. Dessutom göra det med en förväntat god vinst. Visst bygg växthusen, odla lite tomater eller gurka, men ägna överdelen av projektet till cannabis. Där snackar vi exotiska växter med säkra vinstmarginaler….

Okej nu vet jag att många sitter och funderar om det slagit runt helt i huvudet på mig. Må så vara, men det går inte att stoppa under stol med att det skullebringa inkomster och att det faktiskt involverar Läkemedelsverket. Varför spendera miljoner för att plocka fram några ruttna gamla tomater eller sunkig gurka när man på allvar kan skapa en ny exportindustri som hjälper människor med svåra plågor? Man bör kanske tänka lite bredare här och utmana lagar och regler.

 

Resultatet För Kyrkovalet 2017 Klart

Noterade nyss att det slutgiltiga resultatet från Kyrkovalet 2017 publicerats. Fördelningen av mandaten blir som sagts tidigare, Socialdemokraterna 8 och Samling för Hofors församlings kyrka 7. Nu vet jag inte riktigt vilka som är nya för Socialdemokraterna, men Emma Wängelin, Mathias Strand, Anne Persson och undertecknad får varsin plats som helt nya i sammanhanget.

Vardagsbekymren Skiljer Sig Mellan Hofors Och Gävle

Trots att det bara är knappt fem mil in till Gävle så upplever jag att det nästan är två helt skilda landsdelar när jag läser Gefle Dagblad efter hemkomsten från arbetet. Regnet har orsakat större vattensamlingar och översvämningar på en del ställen i storstaden står det att läsa. Här har det på sin höjd duggat lite om än en ganska kraftig blåst under morgontimmarna. Några få mil kan alltså vara så avgörande. Tänker givetvis på när Gävle också blev insnöade 1998. Jag bodde förvisso inte i dom här trakterna vid den tidpunkten så jag kan inte bestämt säga att det inte föll snö även här, men i samma omfattning har jag aldrig hört sägas.

Det är helt enkelt lungn ro i Hofors en helt vanlig oktobermåndag. Eller nästan. Under natten och morgonen har många reagerat över ett Facebookinlägg. Det postades ursprungligen för 16 timmar sedan men tog rejält med fart under förmiddagen då det delades runt 30 gånger. Alla som vet hur en löpeld fungerar kan ju lista ut att det nått tusentals människor redan. Innehållet handlade om en person som köpt en sallad på en av ortens pizzerior och sedan upptäckt en fluga inbakad i det medföljande brödet. Kunden påtalade givetvis detta via företagets hemsida och strax dök det upp ytterligare vittnesmål som inte direkt var smickrande och med direkt äckliga bildbevis från andra kunder.

Företaget reagerade först genom att radera den missnöjda kundens inlägg från sin hemsida och istället publicera dagens materbjudande som vanligt. Kanske insåg man att det inte skulle räcka för att begränsa skadan för det som efter lunch blivit kanske dagens största snackis i Hofors. I ett brukssamhälle kan ordet färdas mycket fort ibland på både gott och ont. Under eftermiddagen så besvarade man kundens påpekande.

 

I kommentarerna så skrev någon en mycket klok kommentar, ”En missnöjd kund ger 10 förlorade kunder. Ett gammalt talessätt som jag lärde mig i försäljningsbranschen”. Hur exakt detta kommer att påverka företaget återstår att se, men helt klart så är det mycket svårt att få en andra chans att ställa saker tillrätta om man beter sig uselt mot en kund, eller kunden åtminstone uppfattar det så.

För att väga upp vågskålarna så ska jag också nämna att jag denna morgon återigen fick se en nöjd kund berömma Foto-Johan Ericsson för just sitt kundebemötande. Där ville en kund köpa en svamptorkare och fick göra det innan öppningsdags. Det gäller att vårda sina kundkontakter om man vill att kunderna skall handla lokalt!

 

Årets Sista Mygga?

Ännu en helg till ända och det har faktiskt inte varit speciellt mycket aktivitet från min sida. Ganska skönt det också ibland. Hann med en kortare fisketur under lördagen, resultatlöst i fiskväg men mycket roande på annat sätt. En ensam mygga kom flygande och slog sig ned på relingen och sen satt den bara där och glodde.

I vanliga fall hade man säkert viftat och slagit efter den i ett försök att värja sig från spontan dränering av mitt blod, men just den här vilade det något tragiskt över. Det har ju faktiskt varit ganska sällsynt med mygg detta år, åtminstone i våra trakter. Strax efter att jag plockat fram min mobil och tagit kortet, flaxade den iväg med sin trasiga vingspets och det var liksom det.

Slutgiltigt Resultat I Kyrkovalet Ännu Inte Klart

Jag har fått lite frågor om hur Kyrkovalet föll ut i Hofors. Som bekant gick oppositionens samlingslista fram och knep ytterligare ett mandat, men personrösterna är ännu inte räknade till fullo och det resultatet får vi vänta på ytterligare några dagar/veckor. Mär det väl publiceras är det via denna länk som man kan söka sig fram. Man klickar på följande:

-Kyrkofullmäktige

-Uppsala Stift

-Hofors Församling

SKa man spekulera om utgången så gissar jag att Emma Wängelin och Mathias Strand är de två kandidater som kommer att uppnå flest personliga röster i valet. Vi får se om jag har rätt 😉

Följ Hoforsbloggen På Facebook

Ni följer väl HoforsbloggenFacebook? Om Inte så kommer en länk direkt till den officiella Facebooksidan här.

Där kommer ni fortsättningsvis få ta del av uppdateringar som kanske inte alltid hamnar i ett inlägg här på själva bloggen. Fotografier och kortare texter tagna direkt ur verkligheten i Hofors. Det finns också möjlighet att diskutera ämnen som publiceras på bloggen samt smidigt skicka in tips om saker som ni tycker kan vara av intresse att lyfta fram.

Premiär För Gammelstilla Whisky På Systembolaget

Denna morgon redan vid 05.40-tiden började människor samlas i närheten av Systembolagets lokaler här i Hofors. Det är en mycket speciell dag eftersom Gammelstilla Whisky säljer sina första buteljer i butik och efterfrågan är enorm. Endast 300 flaskor kommer att säljas via butikerna i Hofors och Sandviken. Ett par timmar senare ringlade en lång kö med människor som vill lägga vantarna på den lokalt producerade whiskyn.

Hur drycken kommer att tas emot i omvärlden återstår att se, det bör komma en rad recensioner de närmaste dagarna. Mycket kul för inte minst Gammelstilla att placeras på världskartan. Följ gärna Gammelstilla Whisky på Facebook för uppdateringar.

 

Frisbeegolfbana Skall Anläggas I Hofors

Det har ju varit lite halvturbulent på sistone så jag har faktiskt helt glömt bort att berätta om en glädjande nyhet för kommunen. En av Hoforspartiets motioner om att anlägga en Frisbeegolfbana passerade kommunfullmäktige förra veckan och en enig skara politiker beslutade att släppa igenom den.

Det är drygt två år sedan som fyra stycken motioner lämnades in och i dagsläget är tre av de fyra i någon form snart verklighet. Motionen om att främja kultur och fritidsaktiviteter ”snoddes” ju av Föreningsservice som drev frågan vidare med ungefär samma innehåll. Motionen om att nyttja social media för marknadsföring och information har också realiserats och har fått en bra start. Vad gäller den fjärde motionen om två stycken multisportarenor, så var den på väg att komma till fullmäktige men lyftes ur hanteringen och dyker upp i budgetarbetet som har/skall påbörjas. Det finns alltså en god chans att fyra av fyra motioner kommer invånarna till glädje. Känns hyfsat bra att lämna lokalpolitiken med det som facit.

26:e Upplagan Av Torsåkers Bygdemarknad På Söndag

Tiden går fort närman har roligt brukar det heta. Det slog mig denna morgon att det är ganska precis ett år sedan som den ”storslagna finalen” av TV-inspelningen skulle ske här i Hofors under namnet Höstkalaset. Så vitt jag vet blev det inte en årligen återkommande fest. Däremot så arrangerades ju Torsåkers Bygdemarknad för 25:e året på söndagen efter kalaset gått av stapeln, och i år är det dags för den 26:e upplagan.

Som vanligt ett digert program med något för de flesta och med lite tur blir det en sådan där fantastisk höstdag med lagom kyla och lite sol, perfekt att bege sig ner till vad som måste vara kommunens pärla.

Har Ni Ofredats Sexuellt Idag Hoforsbor?

Eftersom det är de stora avslöjandenas tid så kommer här ett. Ett kort videoklipp sprids på nätet som avslöjar att man som invånare inte ens kan gå på Bruket i dagsljus utan att bli sexuellt ofredad. Kanske vet man inte ens om att man just blivit det. I klippet som är 1.15 långt syns en man sitta i en parkerad bil medans människor promenerar förbi utanför. Platsen är parkeringen framför Bergsmannen och bakom Audio-Video.

Man kanske inte behöver så fruktansvärt snuskig fantasi för att förstå sammanhanget av dessa urklippta och censurerade bilder ur filmen. En gissningsvis medelålders man plockar fram sin ”snas” och onanerar oblygt under tiden som gångtrafikanter och välkända Hoforsvyer syns i bakgrunden.  Att döma av lagboken så faller detta beteende under ”sexuellt ofredande och förargelseväckande beteende” (exempel på Lawline.se)

Kanske inte vad man förväntar sig när man går och handlar en matlåda på Grillköket eller en fjärrkontroll hos Foto-Johan direkt.

En snabb eftersökning avslöjar att mannen troligen inte hör hemma i Hofors utan i någon angränsade kommun där han även spelat in filmer av olika slag och syns i bild. Det kan alltså löna sig att ha ögonen på skaft vad som sker runt omkring en.

Min Tid Som Fritidspolitiker Är Över

Domedagen skulle tydligen inträffa igår lördag. Änglarna skulle blåsa i sina trumpeter och förutspåelser från Bibeln skulle drabba jordens befolkning i olika steg. Det blev tydligen inget av med det den här gången heller så vardagen får lunka på till nästa gång. Nu finns det naturligtvis ingen koppling mellan inledningen av denna text och följande. I morgon när kommunsekreterare Linda Höglin öppnar sin post så kommer hon att hitta ett brev från mig. I det står det kort och koncist att jag avsäger mig alla mina politiska uppdrag i Hofors kommun. Jag passar även på att lämna mitt uppdrag som partisekreterare i Hoforspartiet. Ett brev som jag författade den 17 januari i år men inte skickat in förrän nu. Min tid som lokalpolitiker är således över.

Det kanske gläder en och annan förtappad själ, men mest av allt gläder det mig som tycker att jag får tillbaka en frihet som jag saknat. Tiden som fritidspolitiker har för det mesta varit intressant, att se människorna som jag bloggade om långt innan jag själv gav mig in i den världen. I många fall har jag blivit överraskad över vilka stabila individer som finns i politiken i Hofors, sorgligt nog också det motsatta vilket fått mig att fundera över vad man egentligen har för motiv att engagera sig politiskt. Om jag hade ett politikerförakt innan så har det inte mildrats utan tvärtom förstärkts i många avseenden. Den största och uppenbara erfarenheten jag tar med mig vidare från denna upplevelse är att dialogen mellan valda politiker och invånare inte alls fungerar på ett sätt värdigt ett demokratiskt system med modern teknik som hjälpmedel. Man sitter i kommunhuset och bildar arbetsgrupper för att försöka förstå och komma underfund med hur den här dialogen skall utvecklas eller ens fungera. Men det är inte ett typiskt problem för just Hofors kommun.

När Hoforspartiet grundades var idén att människor som redan då var engagerade i föreningar, hade starka åsikter, skulle slutas samman för att arbeta för Hofors. Det har blivit lite av ett modeord bland de andra partierna för efter HOPs inträde i lokalpolitiken säger alla att man arbetar för Hofors bästa, från vänsterkanten till högerkanten. Man pratar också gärna om social media, om besöksnäringsutveckling och annat som man tidigare inte hade en susning om eller förstod vikten av. Man förstår fortfarande väldigt lite av hur man skall få det genomslag som behövs, men förhoppningsvis är det väl som med uppfinningen av hjulet, det lär få nötas av lite innan det blir runt.

Ett framgångsrecept för Hofors torde vara att de olika partierna faktiskt såg till Hofors bästa tillsammans, rent filosofiskt blev Hoforspartister allihop. Det finns en hygglig kompetens att bygga på om man släppte lite av försvarandet av blockpolitik. Det har ju skett i viss utsträckning redan då S sparkade ut V och slog sig samman med L och C istället.

Jag har som sagt haft en hel del tid att fundera över det sedan jag författade mitt korta budskap till kommunsekreteraren. Mina nya arbetsförhållanden tillåter inte heller att jag kan gå på alla möten, och som person är jag alltid lojal mot mina arbetsgivare i första hand. Det kan också förstås framstå lite udda i att grundaren av ett politiskt parti också överger det. Mina ambitioner har aldrig varit att bli politiker på heltid eller resten av mitt liv. Det finns medlemmar som vill mer och kanske inte helt i linje med vad jag själv skulle föredra, men det står dem fritt att upprätta Hoforspartiet 2.0 och utvecklas åt det håll man föredrar.

För egen del tänker jag njuta av att vara fri från förpliktelser, fortsätta att skriva på bloggen om saker som jag noterar i min vardag eller upprörs över, och naturligtvis lyfta fram missförhållanden på samma sätt som innan jag sorgligt nog fick lite av en munkavel via det politiska fritidsintresset. Jag gör det bara i egenskap av privatperson.