Koloniträdgård Med Anor

Som någon av er läsare kanske minns, införskaffade jag en kolonilott lite hastigt och lustigt. Jag hittade en ganska intressant sida på webben som berättar mer hur det historiskt sett ut i Hofors med sina koloniträdgårdar. LÄNK HÄR. Ett utdrag ur texten:

Detta koloniområde anlades av SKF på bolagets mark 1952 på begäran av många arbetarfamiljer. Då gamla Hagaområdet revs på 1940-talet flyttade de flesta innevånarna till moderna hyreshus utan tillgång till egen täppa. Tidigare, vid arbetarkasernerna, fanns alltid möjlighet att odla. Mycket potatis sattes där men andra grönsaker var ovanliga i dessa land. Några bärbuskar, röda vinbär och krusbär, rabarber och nåt enstaka äppelträd som sällan eller aldrig gav någon frukt fanns också på gårdarna. (se kapitlet Arbetarkaserner)

Potatisåkrar
Från slutet av 1920- talet och fram till 50-talet, gav SKF också möjlighet att odla potatis på av bolaget plöjd mark. Med häst och vagn hjälpte man till och körde ut sättpotatisen till åkern. Där fick man välja om man ville ha en, två eller fler fåror. Dessa kunde vara väldigt långa. Ett år gjordes potatisåker i Långnäs. Ett annat i ”Värnviksbacken” öster om Lissgården. Under sommaren fick var och en rensa och sköta om sina fåror. Det var vanligt att de mindre barnen, som inte börjat skolan, var med vid arbetet i landet. Upptagningen gjordes gemensamt och säckarna med potatis kördes in till samhället och hemmen. Det betraktades som bra social service av bolaget när man körde hem säckarna så folk slapp bära dessa. Sedan förvarades potatisen i de källare som fanns till lägenheterna. Kaserner som t.ex. ”72:an” på Hagagatan hade sin källare i det närliggande ”49:an”.

1952
Koloniträdgården anlades på den tidigare åkermarken öster om kyrkogården, efter vägen mot Lissjön. Marken delades upp, numrerades och tilldelades odlarna. Vid anläggandet av koloniområdet var Nisse Lif pådrivande i föreningen. I början hade man vissa svårigheter att få ihop en styrelse. Avgiften för en lott var 50 kronor/ år. Idag är avgiften 100 kr/ år. Antalet odlare har minskat sedan starten då man var nästan 100st. Populariteten för kolonilotter avtog något under 70- och 90-talet. Idag är man 57st medlemmar. Tyvärr verkar intresset för föreningen svalt bland de yngre odlarna och de äldre upphör med verksamheten.

Det känns ju extra spännande att få förvalta om än en mycket ltden del av Hofors och verkets historia. Jag önskar verkligen att fler kunde förstå tjusningen med att ha en liten bit jord som man brukar till annat än att ställa trampoliner och uppblåsbara pooler på. Personligen har jag högt flygande planer för framtiden. Till hösten blir det inte mycket odlat, men redan nu kan man se en stor förändring till skillnad från det överväxta område som fanns där när jag kom.

Efter en ordentlig utrensning blev det inte alls mycket kvar. Ett litet parti där mynta växte som ogräs och några taniga rabarberskaft.

Den riktiga grönskan får låta vänta på sig till nästa säsong. I år hade jag och mina odlarkamrater planerat att omgärda de tre områdena vi införskaffat med staket och hönsnät, bygga grunderna till ett enklare växthus och sedan sitta där och fundera ut vad som kommer lämpa sig bäst att odla. På området finns en rekorderlig grillstuga där man kan återhämta sig om andan så faller på. Det finns fortfarande rikligt med kolonilotter kvar att lägga händerna på.

Varför Liberalerna?

Som bekant är jag en av kandidaterna för Liberalerna i Hofors kommun i valet 2018. Det var för många ett ganska osjälvklart val att dels ge mig in i politiken igen och dessutom med Liberalerna. I grunden tror jag de allra flesta har väldigt liberala tankar, det finns olika strömningar inom liberalismen, och de allra flesta kan skriva under på att vi skall värna om de individuella och mänskliga rättigheterna, religionsfriheten, jämlikheten och i synnerhet demokratin och yttrandefriheten.

Det finns givetvis massor av frågor där jag absolut inte håller med Liberalerna till fullo. Kärnkraften är en sådan fråga, men i det stora hela så har Liberalerna ett vettigt synsätt på framtiden. En av mina hjärtefrågor rent politiskt har ingen direkt kommunal koppling, det handlar om just frihet och att den är värd att försvara. Jag den den kommande mandatperioden fördjupa mig i Liberalernas försvarspolitik och driva frågor som jag tycker är av stor vikt. Precis som att skolan är den viktigaste frågan, handlar även den allmänna värnplikten om att lära för livet och skapa förutsättningar för att ta med sig kunskaperna ut i arbetslivet eller att ge möjligheten till vidareutbildning inom försvarsgrenarna. Att det verkligen är av största vikt såg vi inte minst under sommaren då flertalet bränder härjade i landet. Vår förmåga skall inte bara bestå utav att kunna försvara oss i krig utan även i fredstid.

I Hofors har Liberalerna traditionellt inte haft ett starkt fäste, även om en av de flitigaste riksdagsmännen som lämnat in motioner under årens lopp kommit just härifrån. Hans Backman. Nu har Hans tyvärr lämnat Hofors, men inte politiken eftersom han siktar på att arbeta regionalt utifrån Gävle, och kvar finns en handfull drivna och motiverade kandidater. Min uppfattning är att de är resonabla, utbildade och delar mycket av mina egna åsikter om hur vårt samhälle bör utvecklas, men även vad vi måste bevara. Vår röstsedel ser ut på följande vis:

Nu kan det vara så att Liberalerna är det parti som lokalt framstår som det absolut tråkigaste bland valalternativen. Huvudfrågan som är absolut viktigaste, är att få kommunens ekonomi i balans igen. Det innebär att en vi inte kommer att ha råd med så mycket ”valfläsk” som många av de andra partierna. Vård, skola och omsorg är oftast ett mycket tråkigt mantra som alla politiker rör sig med, men det är ett faktum att dessa är de områden som vi primärt måste spendera våra skattepengar på. Efter många år av i mitt tycke märkliga investeringar och satsningar (bland annat ett visst växthus där Liberalerna i kommunfullmäktige ställde sig postiva), är det dags att dra åt svångremmen och lägga skattepengarna på de förvisso lagstadgade områdena, men även för att bygga upp ekonomin inför framtiden då dagens barn och ungdomar själva skall leda kommunen. Vi som är politiker idag, ska inte beröva morgondagens politiker goda förutsättningar. Vi skall förvalta det med gott omdöme så att det ger den frihet liberaler så ofta talar sig varma om.

Liberalerna i Hofors kommun kan ni också följa via vår nystartade Facebooksida.

Kolonilott I Hofors

Av en ren händelse besökte jag en bekant som är en frekvent odlare på Hofors koloniområde i helgen. Innan jag hade åkt därifrån hade jag införskaffat

en egen kolonilott. I samma veva bestämde sig även ytterligare en kamrat för att även han borde testa på hur det är att vara en ”hobbybonde”. För så är det, med tiden har antalet människor, i synnerhet yngre som förvaltar en kolonilott i Hofors minskat. De få som fortfarande bedriver verksamhet kan behöva få lite mer sällskap och hjälp med det gemensamma arbetet som finns att göra i området. Egentligen är det lite förvånande eftersom trenderna pekar stadigt upp för närodlat men ingen verkar vilja göra det på egen hand. Föreningen som tidigare har blomstrat och varit mycket populär, har nu flertalet odlingslotter som ligger i träda. Det måste vi ju försöka ändra på tänkte jag och skaffade ett i mitt tycke förträffligt stycke mark till priset av 100 kronor per år.

Jag har väl aldrig riktigt odlat i sådan stor skala, mest chili och tomater, lite örter mm, och något misslyckat försök till potatis och majs. Ja just ja, lyckades en sommar odla fram ett par gurkor också.

Exakt vad jag tänkt odla här återstår att se, men det känns lite spännande faktiskt.

 

Snart Återgång Till Vardagen

Nu börjar semestrarna lida mot sitt slut. Själv har jag lite mer än en vecka kvar och det är nästan så att man börjar längta tillbaka till vardagslunken igen. Detta år var första gången på 8 år som jag haft 4 veckors sammanhängande semester och det finns absolut ingenting att klaga på vädermässigt. Jag har hunnit med att göra allt jag tänkt mig, det vill säga inte så mycket alls mer än några mindre projekt, god mat, god dryck och en hel del bad. Det har även lästs ett antal böcker vilka jag får återkomma till i ett separat inlägg senare. Allt som allt en skön tillvaro som även ni fått njuta av då jag inte heller lagt någon tid på bloggande.

Som ni säkert noterat så har Hoforsbloggen inte varit så aktiv under en längre period. Det finns inga speciella orsaker till det mer än att precis som den omdiskuterade lokaltidningsdöden, är jag övertygad om att även bloggandet sjunger på sina sista rader i versen. Utvecklingen rullar på och nu är det poddarnas och videokanalernas gyllene tidsålder. Konceptet runt Hoforsbloggen måste även det utvecklas och i exakt vilken form får vi se senare under hösten. Receptet finns redan nedskrivet men det är den kniviga frågan om vilken slev som ska vara i grytan helt enkelt.

Nåväl. Det har hänt massor under denna sommar, inte minst har vi väl alla berörts av de enorma skogsbränderna som härjat i landet och i synnerhet kring Älvdalen och Ljusdal mfl. Den där morgonen när vi vaknade upp och kände den starka doften av brandrök och hela Hofors tycktes ligga i ett dis. Man såg knappt höjderna runt oss. Många drabbades av panik och trodde till en början att elden var närmre än vad den var. Nu har vi varit skonade från den enorma tragedi som en skogsbrand innebär, men vi fick en doft av det.

Jag är imponerad över alla dom som arbetat och arbetar på för att begränsa och släcka dessa bränder. När jag stod längs Faluvägen den där söndagen när Polska brandbilar i karavan signalerade och for förbi, var det nästan en liten tår som trillade över kinden.

Ett verkligt segertåg redan innan de påbörjat sitt arbete, och det såg likadant ut längs hela vägen från Ystad upp till Sveg. Egentligen tror jag inte det handlade så mycket om att det var just de Polska brandmännen som passerade, mer ett uttryck för samtliga brandmän oavsett nationalitet, som gav sig in i strid med elden. Det tillsynes orädda, hjältemodiga som utan tvekan gav sig på det som skrämmer och hotar oss.

Det har varit extrema tider, kanske är dom inte slut riktigt än, men är det något som vi har lärt oss av detta, så är det definitivt nyttan vi kan ha av varandra som olika länder och nationer. Det har varit en hel del märkliga diskussioner och debatter kring eldkatastroferna både i etablerad media och på sociala medier. Det är lite skamfullt att mitt under pågående kris peka finger mot varandra politiskt och skylla på eller ifrån sig.

Elden bryr sig inte ett skit om vare sig politiska åsikter eller historiska beslut som fattats. Den brinner, förökar sig och skapar förödelse oavsett. Dom enda som verkligen utfört någon som helst nytta är brandmännen och de frivilliga runt omkring som bara bekämpat bränderna. I sådana här lägen borde det bara finnas ett fokus, rädda männsikor, släck elden. Sen kan man diskutera brandflyg, indragningar, fackliga avtal eller Fans moster.

På tal om just Fans moster så är det knappa månaden kvar till valet till riksdag, kommun och landsting. Under gårdagen publicerades en lång dokumentär om Socialdemokraternas svarta historia med avsändade Sverigedemokraterna. En definitiv upptrappning av det som under perioden fram till valet kommer att eskalera. Smutskastning, avslöjanden, vita lögner och skållat valfläsk. Det finns en stor osäkerhet bland dem jag talat politik med. På kommunal nivå, men i synnerhet  valet till riksdag. Via sociala medier som Facebook bombarderas man ogenerat av propaganda från alla håll och kanter. SD kör sitt race, S kör sitt, C, M, L, V och stackars MP sina. Detta är första valet som jag själv verkligen inte har en uppfattning alls om var min röst skall landa. Kan tyckas vara lite märkligt eftersom jag nyligen valde att ställa upp på Liberalernas lista i vår kommun. Men så föränderlig är politiken just nu.

Till positivare ämnen så har ni säkerligen noterat att den härliga fontänen i södra delen av Hagaparken en tid sprutat upp sitt vatten mot skyarna. Verkligen en frisk fläkt i utseendet av parken just nu. Många har förfärats över hur man stängslat in en del av parken och grävt omkring och sedan lämnat det. Läste en fd politikers undran om just vad som sker:

För ett antal år sedan var det på tal om en pay-and-play golfbana i Hagaparken men detta var då tydligen inte möjligt pga att marken var förorenad och det fick inte grävas i den. Nu är det växthus på gång där och jag fick efter en fråga om detta info om att det inte skulle grävas utan det var ovan jord vilket gjorde detta projekt möjligt. Nu när man åker förbi ser det onekligen ut som det grävts upp stora jordmassor inför bygget. Märkligt!?

Det borde finnas både en miljöanalys och en tydlig plan för hur bygget skall uppföras vid det här laget. Dessutom känns det en smula sent påkommet att börja fundera på det nu. Man får utgå ifrån att kommunen har tagit hänsyn till alla utredningar om miljöpåverkan för växthus eller annat som eventuellt skall byggas i Hagaparken.

Fastigheter Med Stora Möjligheter Till Salu I Kommunen

Just nu återfinns två fantastiska objekt med stora möjligheter ute på marknaden i vår kommun.Det är dels konferensanläggningen, sedermera asylboendet i Kratten samt Tigréns Möblers butikslokaler. Länk till beskrivning.

I Kratten finns det möjligheter att återställa området till konferenscenter eller för besöksnäring, egentligen samma sak med Tigréns gamla lokaler, där jag personligen skulle vilja se någon återställa det till forna tider där det fanns en uteservering på taket bland annat. Idag är det allt annat än vackert och i fint skick, troligen kostar det skjortan att rusta upp det till förslagsvis hotell, eller restauranger. Men läget är ju ypperligt.

Träd & Krom Från Svunna Tider

Igår kände jag mig lite som Pelle Almgren i den numera berömda textraden i hans sommarplåga från 1991.

Men så en dag när som vanligt jag gick och talade med träden

Konstaterade att blommorna slagit ut i alléträden längs gamla Hagagatan och ett brummande ljud av hundratals, kanske tusentals humlor som arbetade frenetiskt med att tömma nämnda blommor på sin nektar. Ett magiskt ljud och ett ögonblicks erfarenhet rikare.

Det senaste året har Hagaparken verkligen varit en upplevelse i sig. Jag har vandrat där några gånger varje dag för att rasta hundarna, därmed också fått uppleva årstidernas skiftningar, det relativt okända djurlivet och förlikats med tanken att framtiden legat på lur och att området snart transformeras tilll något helt annat.

Givetvis så tänker jag på växthusprojektet som jag från en början var väldigt positiv till, men med tiden förvandlades till ett potentiellt ekonomiskt blödande sår i kommunen. Jag kan ha fel, det skall jag villigt erkänna den dagen om den kommer.  Men jag tror personligen att vi gör ett stort misstag, och borde ha funderat några varv till. Trenderna med tomatodling, fiskodling, växthus i olika kommuner kanske bara är just en trend och den dagen vi upptäcker att ”Oj, det här var ju inget bra”, så har vi troligen skövlat ett både historiskt viktigt och vackert område som jag betvivlar att vi kan återställa.

Men eftersom byggandet snart är ett faktum så får jag istället bära med mig att det varit ett fantastiskt fint år att se allt dö ut, begravas i snön och senare väckas till liv igen med nya upptäckter varje vårdag. De första bladen, de första blommorna, arterna av insekter som både fascinerar och irriterar, torkan som brände mycket till stoft och rådjursmamman med sina två kids reste sig ur det höga gräset där de legat tillsammans med fästingarna och vandrade bort mot hembygdsgården och förhoppningsvis längre fram ut i den tryggare skogen. Redo att säga farväl till det Hagaparken som funnits fram tills idag.

I den andra änden där man nu börjat måla marken med orden ”Byggområde” och målat enstaka träd med ett X, syns den begynnande förvandlingen. Alléträden har fått vissa av sina grova grenar brutalt avsågade, och det där Xet gav mig en flash av hur man märkte ett visst folkslag under 1930-40 talet, för att liksom särskilja på vem som får leva eller dö. Kom på mig själv att tänka att trädkrameri kanske inte är en så lustig och löjlig idé trots allt.

Nåväl, nu påbörjas snart förändringen och vi får hålla tummarna att det kanske inte blir bättre än idag, men blir något nytt som på sikt är av godo.

Något att bära med sig när vi invånare nästa lördag, den 14 juli, återigen kommer att samlas bland lister och krom och rykande däck, i förhoppningsvis strålande solsken och under IronVille Cruisers vingar, avnjuta den årliga bilutställningen i södra delen av Hagaparken. All information om evenemanget återfinns på deras hemsida. Vi får hoppas att områdets framtida förvandling inte påverkar framtida evenemang av den här sorten, utan att man hittar ett sätt att få det att fungera ändå. Det har trots allt kommit att bli lika klassiskt på något sätt.

 

Enkel Service För Långväga Besökare

Eftersom jag dagligen passerar lastbilsparkeringen i Hagaparken så kan jag inte låta bli att fundera lite över hur livet är för vägens vagabonder. Ibland står det bara något enstaka fordon, andra gånger upp mot tio stycken. Troligen väntar de flesta på att få lossa och lasta nere vid stålhjärtat av vårt samhälle. Sommartid kan det se ganska gemytligt ut. Chaufförerna sitter ute och fikar eller äter sin kvällsmat, man står och samtalar med varandra och fordonen kommer från stora delar av Europa förutom de inhemska svenska. Det är ett lysande initiativ av någon som tänkt till och ställt upp flera soptunnor och dessutom nu bänk och bord.

Man kan ju inte heller låta bli att imponeras så smått av hur dessa transportkuskar orkar med att köra dessa långa sträckor och sen leva på bara ett par kvadratmeter under arbetsperioden. Idag finns ju underhållning i många olika skepnader. Mobil, dator, DVD och Blu-ray.

Men tyvärr så finns det smolk i bägaren. Vi som är bofasta har det enkelt att både tvätta oss och besöka toaletten. För den här yrkesgruppen är det värre. Det vittnar inte minst doften från dungen strax bredvid om. De tvingas uträtta sina behov i naturen och till följd stinker det vissa dagar nästan på gränsen till outhärdligt. Inget vidare bra sätt att behandla långväga gäster, som senare åker hem och berättar om Hofors och hur det fungerar där.

Hagaparken är ju lite av vårt ansikte utåt, här har vi ju verkligen chansen att fånga upp passerandes intresse. Helt felaktigt så tror många att besöksnäringen består utav turister med fickorna fulla av spenderbara stålar, men det finns olika former av besöksnäring som också omfattar dessa yrkeschaufförer. Med några få enkla medel så kan vi i kommunen underlätta för dessa och samtidigt visa att vi bryr oss om människorna som besöker oss. Till exempel genom att placera en bajamaja i direkt anslutning till lastbilsparkeringen. Vi slipper både nedskräpning och avföring runt området som extra men viktig bonus. Ytterligare en enkel sak som det inte behövs politiska beslut och tragglande igenom tjänstemannasystemet.

Kommunanställda Berättar Om Sexuella Trakasserier & Rasistiska Uttalanden Från Enhetschef

Denna förmiddag besökte jag apoteket andra dagen på rad för att införskaffa nödvändiga hjälpmedel mot träningsvärk och skavsår. Ett litet personligt projekt har medfört visst obehag som träningsvärk, stela leder och skavande sår. När man drabbas av sådana åkommor så gör man bäst i att ta hand om dem kvickast möjligt eftersom det kan eskalera till betydligt allvarligare saker än en sårad självkänsla. Och det är lite på det ämnet vi anknyter till rubriken. På väg från apoteket så stötte jag ihop med en vän som berättade en skräckhistoria som först fick mig att bara gapa av förvåning men sen känna ilskan komma krypande och blodet koka. Ett antal anställda inom kommunen har under en tid utsatts för riktigt kränkande behandling av både sexuell natur men också rasistiska uttalanden från en av kommunens enhetschefer. Man har gått samman och skrivit en insändare som man också skickat till en rad media.

Tyvärr så är det ett faktum att den här kommunledningen inte klarar av att hantera känsliga ärenden där anställda inom kommunen eller elever på skolor råkat ut för fasansfulla händelser. Jag vet inte hur många gånger som jag kontaktats av människor som är i desperat behov av hjälp eller stöd för att klara av att säga ”DET HÄR ÄR INTE OKEJ”. Men på klassiskt vis så sopas det under mattan på det ena eller andra sättet. Mitt råd har alltid varit att gå till media eller polisen först, innan man vänder sig till personalansvariga när det gäller rena brott. Kommunen ska inte få tysta ner människor och låtsas som om det är frid och fröjd i kommunhuset.

Mathias Strand Lämnar Politiken & Hoforspartiet

 

Efter avslutat sammanträde i Barn- och utbildningsnämnden i måndags, lämnade Mathias Strand in en begäran att entledigas från sina politiska uppdrag som ordinarie ledamot i kommunfullmäktige samt sitt uppdrag som ordinarie ledamot i  BUN. Mathias lämnar också sitt uppdrag i Hoforspartiets styrelse och också själva partiet.

Mathias Strand lämnar bara en kort kommentar till avhoppet:

-Jag har kommit till den punkt där jag inte längre har något förtroende för Hoforspartiets ordförande Anne Persson.

Med Mathias Strands sorti ur lokalpolitiken, försvinner en  respekterad och omtyckt politiker. Han är av exakt den kaliber som kommunen så väl behöver. När jag tänker tillbaka på den korta men innehållsrika politikerkarriären hamnar naturligtvis incidenten som Herr Strand själv skakar på huvudet åt. Jag tror det är första gången i Hoforspolitikens historia en av kommunfullmäktiges ledamöter lyckats skapa rubriker tillsammans med en diktator.

Den 18 september kommer kommunfullmäktige att hantera Mathias Strands begäran i samband med sammanträdet.

Om Krisen Eller Kriget Kommer

Under förra veckan damp det ner en folder som redan på förhand uppmärksammats på olika sätt. Det kan låta lite dramatiskt med rubriken ”Om krisen eller kriget kommer”, vi har varit förhållandevis skonade ifrån större katastrofer eller krissituationer i Sverige, men nu har man alltså uppdaterat de tidigare upplagorna och här finner man i korthet många goda råd. Bland annat tar man upp ämnen som att vara vaksam mot falsk information, hur man skall agera vid ett förmodat terrorattentat, olika offentliga larmsignaler och kanske det som berör oss alla, en checklista för hur man kan förbereda sig med mat, vatten, värme om sådana samhällsfunktioner av någon anledning skulle slås ut. Det är kort och gott vad varje individ i landet skall känna till.

Tyvärr är det konkret fakta att många av våra medborgare inte har vare sig kunskap, utrustning eller framförhållningen att vara förberedd för att hastigt byta en trygg tillvaro mot kampen för överlevnad. Man blir helt ställd när vattenkranen slutar att leverera färskt vatten, strömmen försvinner och man inte kan ladda sin mobil för att snapchatta, eller plötsligt står inför det faktumet att hyllorna gapar tomma i livsmedelsaffären. Personligen anser jag att det är en medborgerlig och mänsklig skyldighet att ha en krisplan om vi plötsligt kanske måste lämna våra hem på grund av en naturkatastrof eller brand, eller i ett än värre scenario, mitt under ett pågående krig. Baskunskaperna finns i den utskickade foldern eller tillgänglig för att ladda ner och skriva ut under denna länk.

Jag vill också slå ett slag för en mycket användbar och nyttig bok skriven av Niklas Kämpargård. Det är en fördjupning av folderns mer sammanfattande ämnen och tillhandahåller betydligt mer matnyttigt och användbar information även i vår vardag. Den finns att köpa på olika boksidor, Adlibris har den till exempel för 208 kronor. Boken går igenom en rad viktiga ämnen som kan vara av stor nytta både för dig själv och din omgivning under de olika kapitlen. Bostaden, maten, kroppen, samhället och förberedd. Bland annat hur du tillagar din mat utan elektricitet och förbinder blödande sår eller hanterar chock. Ett av kapitlen avhandlar också saker som kan vara bra att ha hemma eller i ryggsäcken om du tvingas lämna ditt hem. Jag skulle gärna se att den här boken var ett ordinarie studiemedel i grundskolan, där man förutom att lära ut livsviktig kunskap, även öppnar upp för diskussioner kring svåra ämnen som krig och samhället i kris.

Nästa vecka skall vi lära oss hur man utför synkroniserade eldöverfall och tillverkar napalm 😉

Det sista var ett skämt.

Ett (nästan) Lokalt Öl Har Sett Dagens Ljus

Det är ingen väl bevarad hemlighet hos i synnerhet mina närmaste och bekanta, att min passion för den ädla drycken öl, det senaste året i synnerhet, utvecklats till något helt annat än ett lagom intresse. Sedan jag fick mer tid över har jag haft möjligheten att odla en större passion och fördjupa mig i alla de smaker som kan utvecklas i ett öl och i synnerhet de mindre bryggerierna som ploppar upp likt kantareller ett bra svampår. Jag importerar, mejlar och jagar udda sorter för att främst kryssa av samtliga sorter i boken 101 öl du måste dricka innan du dör. Det går lite sådär. Många av sorterna verkar tillsynes stört omöjliga att få tag i, så halva nöjet har blivit att leta reda på enstaka exemplar hos andra samlare. Sedan ser jag till att mina egna kylar ständigt innehåller en variation av olika sorter och märken.

Visst finns det en tjusning med att samla på olika saker, som bekant är jag även en hängiven samlare av de klassiska Star Wars-leksakerna från slutet av 70 och början av 80-talet. Men det har liksom sin begränsning ändå. Ett annat stort intresse har alltid varit mat och dryck, något som antagligen startade under den tid som jag var anställd på Systembolaget. Ölsamlandet har blivit något helt annat. Här kan man när andan faller på, öppna en flaska, studera dess färg, doft och smak,och försöka kombinera det med allt från förrätter till efterrätter eller enbart för avkopplande ”rekreation”.

Det är spännande att läsa om öl, lyssna på tillverkare som gör det på industriell basis till den glada amatören som lägger ner hela sin passion i att tillverka ett smakrikt öl i liten skala. Vi har några riktigt duktiga hantverkare i vår egen kommun där jag verkligen måste framhålla Mats Sahlén som en blivande stjärna på bryggarhimlen. Månne han vara den första som levererar ett Hoforsöl eller flera?

 

I väntan på att det kommer ett officiellt Hofors eller Torsåkersöl, så får vi hålla tillgodo med en nära kusin i form av Stjernsunds Brygghus. I helgen

hade man den officiella presentationen av tre spännande öl. Cronstedt, Emerentia och Polhem.  Tyvärr kunde jag inte närvara personligen, men håller mina tummar för att de hamnar på Systembolaget inom kort. Åtminstone som beställningsvara om inte i Hofors eget ordinarie sortiment. Följ bryggeriets arbete på Facebook via denna sida.

 

Stjernsunds Brygghus fokuserar på ekologiska drycker.

Öl bryggs med fyra ingredienser – malt, vatten, humle och jäst. All vår öl bryggs på ekologiska råvaror och vi är noggranna med att välja ut malt och humle av högsta kvalitet till våra öl. Vi drömmer också om att i framtiden kunna skörda egen humle från fälten runt brygghuset i Stjärnsund. Närodlat på riktigt.

De tre ölen som presenterades i helgen är en lager vid namn Cronstedt, en APA,  American Pale Ale vid namn Emerentia och en IPA, Indian Pale Ale döpt till Polhem. Samtliga namn med stark anknytning till Stjernsund.

 

En oerhört spännande tanke är kombinationen med åkermarken runt Torsåker och vattenfabriken på Söderåsen. Med de redan idag skickliga öltillverkare vi har i kommunen skulle det vara ett otroligt spännande projekt att ta fram några sorter som blir vårt eget och som förhoppningsvis kan starta sin resa för framgång i omvärlden.

 

 

Nyheter I Korthet: Brandrisk, Fotbollshulliganism och Topp-Politiker I Tingsrätten

Extrem torka utgör brandrisk

Den extrema torkan fortsätter att bränna sönder gräsmattor och göra det besvärligt lite här och var för våra tappra brandmän. Minsta gnista kan ställa till med enorm förödelse och man bör ta varningarna om att inte grilla eller göra upp eldar ute i naturen om man inte är absolut säker på att man kan hantera det. Förra veckan uppstod en mindre skogsbrand på Åglappsvägen och den lyckades man släcka fort. Jag minns också för drygt fem år sedan när det började brinna i skogen vid Sälgsjön på en plats där människor normalt inte rör sig så frekvent.

Man bör alltså vara extremt varsam just nu med att göra upp eld eller på annat sätt riskera att antända den torra naturen. Under helgen såg det ut att kunna bli lite av det efterlängtade regnet, men det blev mest en ”tummetott” för att referera till sagornas värld.

 

Fotbollsfest urartade

Bessemerfesten hade i år en extrem tur med vädret och även om eftersnacket säger att det var ett av de sämsta åren någonsin,så hävdar minst lika många att det var en mycket lyckad fest med nya inslag som Prideparad och ett fotbollsderby som tyvärr spårade ur en aning. Folkfesten förvandlades till ilska över individerna som tycktes ha druckit ett och annat för mycket. Det medförde ju en artikel i kvällstidningen,men om all publicitet är bra går att diskutera. Mycket tråkigt för arrangörerna som jobbat hårt för att skapa en idrottsfest. Aftonbladet – Publik och spelare i slagsmål.

 

Topp-Politiker förlikades i Tingsrätten

I förra veckan meddelades en dom vid Gävle Tingsrätt som är tänkt att avgöra en infekterad dispyt mellan en av Hofors absoluta topp-politiker och lokala företagare. Domen var efter förlikning till fördel för Hoforsföretagarna, men frågan många ställer sig är om den verkligen var rättvis. Innan denna slutliga förhandling i Tingsrätten har det spridits många elaka rykten vilket påverkat företagarna på ett negativt sätt, där man upplevt att kundunderlaget sviktat och det har varit pyskiskt påfrestande att möta kunder som tror att man sköter sina affärer på ett oärligt sätt. Huruvida politikerns parti nu kommer att agera eller inte återstår att se. Men att döma av ”brukspratet” så är det flera som omvärderat förtroendet och i nuläget inte kan se sig stötta partiet i kommande val. Parterna har till den 20 juni på sig att eventuellt överklaga domen.

 

Veteraner Återvänder Både Till Politiken & Hockeyrinken

Några av det senaste dygnets nyheter anger att det är en period för veteraner som plockar upp dragrepet igen. I dagens Arbetarblad återfinns en artikel (+artikel) om att undertecknad engagerar sig politiskt igen, och ni som följer Hoforsbloggen vet antagligen att det är Liberalerna (följ oss gärna via Facebook) som är det nya laget.

Han berättar att det faktum att Liberalerna finns över hela landet är den största anledningen till bytet.

– De har en helt annan plattform både regionalt och nationellt och det ska vara spännande att vara en del av en större organisation. Jag har insett att det ibland krävs regionala påtryckningar för att få fram sin politik och det kan man få nu, säger Peter Hillblom.

En annan återvändare fast både på den lokala politiska marknaden och isen är Daniel Modén meddelar Hofors HC via sin Facebooksida.

Och en liten bomb. The original number 11 Daniel ”Lill-Modda” Moden is back. 187cm och 98kg laglojal backpjäs kommer att ge HHC en oerhörd trygghet på isen och utanför isen. Lagkapten?

Arkivbild Hoforsbloggen

Daniel Moden lämnade ishockeyn flertalet säsonger tillbaka och har under tiden bland annat fungerat som nämndeman för Hoforspartiets mandat vid Gävle Tingsrätt. Inför detta val är han även ett ordinarie namn på HOPs vallista med siktet inställt på ytterligare en mandatperiod vid Tingsrätten. Men mest spännande är det dock med comebacken i HHCs tröja. Som bekant misslyckades klubben med att hålla fast vid sin plats i Division 2 föregående säsong, och nu satsar man på att ta sig tillbaka. Gissningsvis är avsikten med värvningen att få in lite ålder och rutin i laget, och kanske är det just nummer 11 som kommer att bära katpensbindeln under säsongen 18/19.

Sedan tidigare har HHC meddelat att förlägning med ett antal spelare, bland annat Tobias Wallin, Mathias Olofsson (tidigare Jansson) samt Sebastian Hedström och Robin Larsson mfl. En riktig stomme av spelare fostrade i Hofors alltså.

Ett Betydligt Billigare Hagaprojekt

Av någon anledning hade jag fått för mig att man redan tidigt på våren skulle börja skövla Hagaparken för det besinningslösa växthusprojektet. Jag har passat på att njuta riktigt ordentligt av parken innan den skulle fyllas med grävskopor och ett bildligt svart hål där vi skulle hälla våra skattepengar. Men det drog tydligen ut på tiden och värmeböljan hann komma och inget hänt. Senaste veckan har jag träffat på massor av människor och diskuterat just Hagaparkens framtid, och inte en enda en har begripit varför man skall skövla den redan befintliga nöjesoasen. Det har varit hundägare på promenad, solbadande blondiner, grillande nyalända, svenska ungdomar som stavgångande pensionärer. Det finns några önskningar som varit gemensamma, det enda man i princip behöver för att parken skall vara en avkopplande och samtidigt aktivitetsfull plats.

-Bänkar med bord att sitta lite här och var på

-Ytterligare cementring att grilla i

-Underhåll så att gräset hålls kort och inte växer sig vilt som tidigare år (bra att hålla fästingar borta dessutom)

Det här kan fixas under morgondagen med lite vilja från Hoforshus. 4-6 bänkar med bord och en till cementring lite bredvid den redan befintliga. Tror ni detta skulle kosta över 20 miljoner bara i etableringskostnader?

Om nu byggstarten är uppskjuten så finns det ju en fantastisk möjlighet att glädja oss som inte vill se ett växthus på platsen, åtminstone för en sommar. Jag dristade mig till att måla upp en bild av hur det i all enkelhet skulle kunna se ut.

 

 

Hoforsbloggen/Hoforspartiet I Dagens Nyheter

På något vis hade jag helt glömt bort att Dagens Nyheter besökte mig för en tid sedan. Jag var ytterst tveksam att delta i arbetet med artikelserien till en början eftersom jag själv ansåg att det fanns väldigt lite kvar att säga om min tid i politiken och som grundare av Hoforspartiet. Det var nya tider och andras uppgift att föra partiet vidare in i framtiden. Men nyfikenhet med en lagom dos av tristess medförde att jag tackade ja. Gjorde en grundlig undersökning om vem journalisten var och vad han sysslat med tidigare, för att på förhand försöka bestämma om det var någon som jag kunde lita på. Jag fick en mycket god bild av Måns Mosesson så där satt vi slutligen mitt emot varandra och diskuterade igenom hur media bevakar mindre orter och starten av Hoforspartiet mm. Nu ”får man” ju enligt gängse regler aldrig säga att någonting man gjort eller gör är bra utan att den där svansen med kritiker som alltid kommer efter dyker upp som på ett klockslag. Men det här tycker jag blev riktigt bra och visar ungefär som det såg ut. Naturligtvis så var det en del teater för det dramaturgiska, men riktigt härlig läsning och sammanfattning. Artikeln i sin helhet finner ni här: Så vändes misstro till makt i medieskuggans Hofors. 

Och TV-inslaget under denna länk.

Loppisvåren Är Kommen

Förvisso har loppissäsongen aldrig riktigt tagit slut, den pågår med om än minskad intensitet även under vinterhalvåret. Ett perfekt sätt att göra fynd, promenera längs nostalgistråket och man får besöja platser man vanligtvis inte besöker och träffa människor och ha intressanta diskussioner kring föremål och svunna tider. Ett av mina favoritställen är Majorens Loppis i Storvik. Sedan man ändrade konceptet från storloppis till att ha oändliga hyllor där privatpersoner får hyra en plats för 200 kronor per månad har även utbudet blivit bättre än tidigare. Och man kan göra fynd även om prismedvetenheten har ökat stadigt hos säljarna. Ibland faktiskt till rena ockerpriserna, men det är som bekant säljarens marknad. För några veckor sedan hittade åtminstone jag vad som kan betecknas som några fynd. Ett par fina exemplar av vinylskivor, ett par klassiska tidningar, och en intressant bok som är lite som dåtidens Facebook. De mest häpnandsväckande fakta som man inte riktigt vågar lita på.

Lite kul fakta kan vara att just den fredagen jag gjorde mina fynd, så var Popprofessorn Jan Gradwall på Nyhetsmorgon i TV4 och pratade om de bästa albumen som getts ut i svensk musikhistoria. Där nämndes bland annat Maritza Horn och albumet ”Jämmer och Elände”, och några timmar senare så hade jag den i min hand i snudd på ospelat skick, för 10 kronor. Nu kanske det tillhör kunskapen hos den lite äldre generationen, men den kvinnan hade verkligen en vacker pipa och mest känd är kanske Lasarettsvisan. Den väcker bilden av min egen mormor som satt i köket på sen stol och gnolade med i melodin när den spelades på radion, med några tårar rinnandes på kinderna. Maritza Horn har för övrigt en mycket begåvad och skönsjungande dotter som kanske är mer känd för dagens radiolyssnare. Melissa Horn. Eländet känns igen på något sätt.

På tal om just loppisar så har Hoforsborna idag möjligheten att både fira en hundraåring och besöka en loppis i lokalerna för Brukshotellet.

Jag har ingen aning om vad som kommer att säljas, men fika är ju alltid gott och spännande att se vad som avsesmed tidsenlig anda. Mellan 09.00 och 17.00 kan man alltså bege sig dit och inleda helgen med jakt på fynd.

Och på tal om just vår, igår började björkknopparna att slå ut i våra trakter. Nu står det inte på innan vi helt bytt ut den vita trista vintern mot grönska igen.

Christian Rickardsson Tillförordnad Kommunchef

VDn för Hoforshus, Christian Rickardsson träder in som tillförordnad kommunchef sedan det meddelats att Mimmi Abramsson lämnar sin post förra veckan.

– Vi har stort förtroende för Christian Rickardsson och vet att han kommer att göra ett bra arbete som tillförordnad kommunchef. Vi kommer att påbörja en rekryteringsprocess av ny kommunchef, men det kommer att få ta den tid det behöver, säger Linda-Marie Anttila, kommunstyrelsens ordförande.

Det kommer att bli mycket intressant att se vem som slutligen får den ordinarie tjänsten som kommunchef. Man borde ha lärt sig av tidigare rekryteringar att inte hugga första bästa.

Ropa Inte Varg I Onödan

Det har kanske inte undgått den hyggligt mediaintresserade att man diskuterar väldigt mycket om Facebook, ryskt inflytande i kommande val och källkritik just nu. Ibland kan jag nästan få för mig att kvällstidningarnas skräckpropagande mot ryssarna också är skräckpropaganda i sig. Höstens val kommer att utspela sig via de sociala verktygen online.Vi har redan sett prov på hur etablerade politiker och partier plockar ur halvsanningar ur en riktig händelse och vrider om det till något helt annat. Som att Stefan Löfven ville satsa på landsbygden enbart för att stadsborna skulle ha service på sin semester. Vi kommer att matas med så mycket nyheter och så många inlägg på till exempel Facebook att vi kommer att vara helt avtrubbade när det är dags att ta sitt ansvar och gå till valurnorna. Kvällspressen har tagit på sig en ”skinande rustning” och försöker bokstavligen skrämma bort användare från plattformen Facebook genom sina artiklar hur man avslutar sitt konto, hur man plockar bort information och senast att ryssarna registrerar alla som trycker gilla på ett populärt inlägg. Man behöver inte ens vara det minsta konspiratorisk för att förstå att det vi ser tjänar nåns syfte.

Idag dök det upp ett väldigt fint exempel på hur man kan sprida direkta osanningar och att få människor att reagera. En kommuninvånare lade kanske helt ovetandes om sanningshalten, ut en bild där man påstår vissa saker. Den 1april hade det kanske varit ett lyckat skämt, men idag är det den 12 april och ingen officiell skämtdag så vad var då syftet?

Under tiden som inlägget låg uppe hann flertalet se och reagera på inlägget. En varg som smyger runt huset på natten är ytterst obehagligt. Någon kommenterade och ifrågasatte vilket slags åtelkamera som ger en sådan skarp bild som ser ut att vara tagen i dagsljus. En högt relevant fråga. Ingen. För om vi även bortser från den tekniska utrustningen som skall ha fångat vargen poserandes med blicken mot skyn, så skulle åtminstone jag bli skiträdd för den här vargen. Den verkar nämligen ha en tendens att ställa sig i just en sådan position med blicken höjd och lite grankvistar i bakgrunden. År efter år…

Notera datumet i nederkant och fotografens namn. Det är alltså en beskuren bild lånad från internet som utges för att vara dygnsfärsk. Fake news alltså.

Nu kan detta röra sig om ett dåligt skämt där en uppgiftslämnare förmedlat osann information vidare och helt enkelt lurat den som förmedlade nyheten. På samma sätt som det sker många gånger på internet och social media. Problemet som följer med är om det faktiskt tjänar ett syfte, blir propaganda. I det här fallet inte speciellt positivt för vargen om man säger så. Det kan skapa rädsla, spä på avskyn för arten i sig, och leda till att krav på skyddsjakt och annat orsakar dess död. För någon annan varg som inte ens varit i trakten. På samma sätt som man skall granska uppgifter som sprids med ett källkritiskt tänkande så bör vi vara medvetna om att det finns runt oss hela tiden.

Kommunchefen Mimmi Abramsson Avgår

Det har viskats ett tag om att allt inte varit frid och fröjd i kommunhuset. Som med alla bidrag till ”viskningsleken” så krävs det ju någon form av officiell källa. Idag publicerar kommunen följande pressmeddelande:

PRESSMEDDELANDE 2018-04-12 

Mimmi Abramsson slutar som kommunchef i Hofors 

Mimmi Abramsson slutar som kommunchef i Hofors. Arbetet med att rekrytera hennes efterträdare påbörjas snarast.
– Mimmi Abramsson har valt att avsluta sin tjänst den här veckan. Vem som blir tillförordnad kommunchef presenterars inom kort, säger kommunstyrelsens ordförande, Linda-Marie Anttila.

Mimmi Abramsson väljer att avsluta sin tjänst som kommunchef i Hofors. En tillförordnad kommunchef kommer att utses inom kort och framåt kommer även en rekryteringsprocess av en ny kommunchef inledas.
– Det är jättetråkigt att Mimmi Abramsson har valt att säga upp sig, men vi respekterar hennes beslut och önskar henne lycka till med de nya utmaningar hon väljer i framtiden, säger Linda-Marie Anttila, kommunstyrelsens ordförande.

– Jag har arbetat inom Hofors kommun i 13 år och har nu gjort valet att säga upp mig. Det här är ett beslut som har vuxit fram under en tid, säger Mimmi Abramsson.”

Om vad som egentligen föreligger bakom beslutet kan man givetvis spekluera i. Det finns obekräftade uppgifter som än så länge bara kan betraktas som skvaller, det finns anledning att återkomma till den här nyheten.

Nu Är Våren Officiell I Hofors

Efter en ovanligt lång och jobbig vinter så kunde Hoforsborna (och givetvis alla andra) glädjas åt att den nye ägaren av Time-butiken, Zerrin Sahindal, nu börjar skopa årets smaskiga glass vid Ankdammen igen.

Zerrin har sedan den 15 mars förra året drivit butiken efter Anne Persson som lämnade över den gyllene glasskopan för att även fortsättningsvis leverera glass och andra förnödenheter i de vackraste av omgivningar. För så är det, få platser i länet, ens i Sverige och kanske Världen bjuder på en sådan fantastisk atmosfär som området runt ankdammen. Nu är det alltså officiellt vår och köerna kommer troligen att ringla långa med alla som vill fira in den med en klassisk Time-glass.

Anders Eklund Ansöker Om Tidsbestämt Straff

Jag är precis på väg att svälja en slurk kaffe framför TV-nyheterna när det meddelas att den riksbekante våldtäktsmannen och mördaren Anders Eklund nu kan ansöka om att få sitt livstidsstraff tidsbestämt. Kaffet rinner liksom fel i strupen och orsakar en hostattack istället. Har det verkligen bara gått tio år sedan den fruktansvärda händelsen? TV4 uppger sin källa som Expressen och mycket riktigt finns där en artikel.

Carina Höglund: ”Tycker det är bedrövligt”

Englas mamma, Carina Höglund, har efter mordet på dottern, varit starkt engagerad i brottsoffers situation. Och hon tycker att frågan om tidbestämt är alldeles för tidigt väckt i Eklunds fall. Vuxna människor som dömts för så allvarliga brott borde inte kunna få söka så pass tidigt, menar hon.

– Nej, jag tycker det är bedrövligt. Vi har precis börjat landa i det, börjat acceptera och hantera hennes död. Då ska det dras upp igen. Även om vi inte är särskilt inblandade i den biten, så är det en känsla jag bär på. Men jag tror att det kommer dröja väldigt länge innan han kommer att få tidsbestämt.

Morgan Johansson: ”Finns regler kring detta”

Justitieminister Morgan Johansson förstår Carina Höglunds upprördhet.

– Men någonstans måste man dra gränsen efter hur många år man ska få ansöka. Samtidigt ska man säga att det är bara en möjlighet att ansöka, sedan ska det prövas av tingsrätten. Och man kan konstatera att av de som är dömda till livstids fängelse så är det ett fåtal där man beviljar detta.”

Nu ska man inte måla fan på väggen, jag är ganska övertygad om att det här vidriga monstret kommer få avslag på sin ansökan och få fortsätta leva i ovisshet om/när/eller aldrig han kommer ut igen. Själva definitionen av livstids fängelse lämnar mycket att önska.

Vårens Första Tecken

Det sämsta kommunikatörer kan göra är att förmedla nyheter av någorlunda värde på datumet den 1 april stod det att läsa hos flertalet mediagranskare på bland annat Twitter under gårdagen. Själv valde jag att meddela att jag ämnar ställa upp i det stundande kommunvalet i höst, fast med Liberalerna istället för det parti som jag grundade inför förra valet. Möjligen var det ett uttryck av min ibland märkliga och tvetydiga humor. Självklart var jag medveten om att läsare skulle betvivla innehållet i inlägget. Men idag så kan jag väl ändå bekräfta för eventuella tvivlare att det verkligen är så. Efter en längre periods funderande och övertalning så väljer jag att ansluta mig till Liberalerna i första hand lokalt. Det är ingen dramatisk omställning alls. Partiet jag grundade tidigare stod Liberalerna närmast i synsätt och i flertalet frågor.

Det finns även större frågor som sträcker sig utanför kommungränsen som intresserar mig och där är ju Liberalerna ett ypperligt trappsteg för att i framtiden kanske kunna arbeta mer aktivt med just de frågorna. bland annat försvarsfrågor. Hofors har ju sedan tidigare stark koppling till liberalismen, Kerstin Hesselgren till exempel som blev den första kvinnan att representera liberala ideer i Sveriges Riksdag.

Nåväl, det om gårdagens inlägg. Idag är det en annan dag och livet skall rulla på med förnyad livslust. Det är inte så svårt nu när vi verkligen kan konstatera att våren är på väg, på riktigt. Snövallarna efter Storgatan smälter undan, det går faktiskt att ta sig ned i Hagaparken igen för hundpromenader och för ett par dagar sedan kunde jag konstatera att myrorna vaknat i en solig och varm slänt och startat sitt enträgna och märkliga arbete med att bygga stackar av barr och mindre partiklar.

På senare år har de verkligen börjat fascinera mig. Under den korta livstid de lever, utför de slaviskt samma arbete. Generationer efter generationer föds på våren och avlider på hösten och sedan startar det om igen och igen och igen. Ja kanske med viss modifikation eftersom samma stack förra året av någon outgrundlig anledning dog ut. Man vaknade som vanligt och började bygga på sin stack, sedan kom en köldknäpp och något större djur som grävde ett hål mitt i högen och efter det var det tomt hela sommaren och hösten. Övergiven var den då tydligen inte eftersom de nu är tillbaka. Det är verkligen märkliga varelser och egentligen är deras livsöde någon större skillnad från oss människors. Vi föds också i generationer, tjänar någon med högre makt genom arbete och vi lever och dör i längre cykler. Det är samma öde men annan tidsaspekt bara.

Jag undrar verkligen om en myra kan känna en längtan efter att bryta sig fri från mönstret. En dag vakna upp och tänka att ”Näe det här var väl bra tråkigt. Samma samma hela dagarna och var skall det leda? Jag kanske borde gå till en annan stack och kolla vad de gör där, eller åtminstone bege mig åt något annat håll för att se vad livet erbjuder.

 

Noterbart är även den första lilla blyga tussilago jag fann samma dag. Även den lite av en inspiration av att leva i miljöer den inte är direkt anpassad för men som bevisar att man kan blomstra på de mest oväntade platserna.

I en skreva av stenblock i sydligt läge har den lyckats sätta sina rötter i material som troligen mest hamnat där av en slump genom vind och blåst. Det är så lite jord att växa i, att rötterna exponeras i samma takt som själva stjälken och blomman slår ut. Precis på samma sätt som man ibland kan se enstaka växter skjuta igenom asfalt och betong. Det borde inte vara möjligt, men likväl är det. Man kan tydligen blomstra bara man vill det tillräckligt mycket även på knappa resurser. Det får mig att fundera lite över förutsättningar. Hade den lyckats hålla sig kvar om man fysiskt klämt dit bördig jord och sedan vattnat med omsorg? Troligen inte. Möjligen hade det varit mycket bekvämt att ha bra förutsättningar, tillgång till allt som behövdes, men att motstå hårt väder och bistert klimat utan att veta hur man kämpar mot det, bygger liksom ingen karaktär. Naturen och de små detaljerna kan verkligen väcka funderingar och reflektion. Även de minsta vårtecken.

Ansluter Till Liberalerna Under Politikens Slutspel

Som bekant pågår det ett intensivt slutspel i de olika hockeyligorna just nu. Jag har själv haft gott om tid att följa hela grundserien och totalt har det säkerligen blivit runt 150 matcher som jag sett, inte bara med mitt eget favoritlag Djurgården alltså. Det har varit ganska skönt att få lägga fokus på någonting annat sedan jag lämnade lokalpolitiken helt enkelt. Under säsongens gång så har jag dock blivit uppvaktad av en och annan politisk organisation som frågat om jag inte tröttnat på att vara ”civil” eller saknat politiken och svaret har varit detsamma varje gång. Nej, det gör jag inte, det finns betydligt mer tillfredsställande saker att lägga sin energi på.

Under hockeysäsongens gång noterade jag dock en sak gällande hur lagen förstärkte sina trupper inför det stundande slutspelet. Karlskrona tog till exempel in den storkäftade Per Ledin som strax efter en ganska dålig sejour, gick över till att spela med Luleå. Det är en sådan typ av spelare som inte drar sig för att spela fult eller hårt och definitivt inte håller inne med orden även om det alltid inte blir så rätt.

Det var ungefär lite så jag tänkte när jag också insåg att valrörelsen startat på riktigt. Det fanns ett litet sug att delta i politikens slutspel på något sätt. Sedan några veckor tillbaka så har jag efter många övertalningsförsök, bestämt mig för att självklart skall jag lira i ett politiskt slutspel om ett lag verkligen ser ett behov av en sådan som mig. I det här fallet Liberalerna som kommer att tappa en av sina mest tongivande spelare i Hans Backman när han lämnar kommunen. Exakt vilken min egen position blir i laguppställningen är i skrivande stund lite osäkert, men jag kan tänka mig att den inte skiljer sig speciellt mycket från Per Ledins. Frispråkig, lite lätt bufflig. En sådan där som man antingen älskar i det egna laget eller avskyr i det andra.

Attackerad Med Pepparsprej Utanför Lilla Sparköp

Tidigt på söndagsmorgonen besökte en person Lilla SparköpFaluvägen för att handla. Föga kunde personen ana att den strax skulle utsättas för ett fegt och vidrigt överfall. Gefle Dagblad skriver:

Föraren drogs ut ur bilen och blev rånade på flera tillhörigheter. Utöver rånet ska bilföraren ha ha blivit sprejad i ansiktet med någon form av pepparsprej enligt polisen.

Bilföraren ska ha känt till de två gärningsmännen och polisen kunde lite senare gripa två misstänkta personer

Polis skall enligt uppgift ha varit snabbt på plats och strax efter kunnat gripa två kvinnor i en lägenhet i Göklundsområdet. Märkligt nog gör samma uppgifter gällande att de två skall ha försatts på fri fot redan under eftermiddagen. Onekligen kan man fundera över vad det egentligen krävs för att hålla brottslingar inlåsta mer än ett par timmar.

Inbrottsvåg I Hofors

Under de senaste dagarna har man kunnat läsa via sociala medier att det begåtts ett okänt antal inbrott i Hofors. Bland annat Hoforshus har uppmanat sina hyresgäster att kontrollera förrådsutrymmen.

I den numera offentliga Facebookgruppen ”Värna Hofors” återfinns uppgifter om att även en del företag i de centrala delarna av Hofors haft oönskat besök. Birgits Fotvård, Östergrens Blommor och förrådsutrymmen tillhörande HAIFs kansli omnämns.