Vad Har Ni För Fobier?

En härlig söndag i antågande, och vad kan då vara bättre än att starta den med att titta lite närmre på fobier. Under en diskussion med en arbetskamrat framkom det att han i sin tur hade en bekant som hade en fobi mot glasspinnar. Till en början antog jag att det var ett skämt, men några sekunder efteråt, när hjärnan börjat sortera upp vad man hört tidigare så föll det sig inte alls speciellt konstigt.

Det verkar nämligen som att man kan utveckla en fobi mot i princip vad som helst.

” Termen fobi härstammar från grekiskans Phobos som betyder flykt, panisk rädsla, skräck. Redan Hippokrates (500-talet f Kristus) skildrade människor som sannolikt led av vad vi idag kallar fobier. Vi kan med stor sannolikhet anta att människor i alla tider lidit av fobier.

Först på artonhundratalet myntades begreppet fobi och mer vetenskapligt förankrade beskrivningar började dyka upp. I dag definieras specifik fobi som en starkt överdriven och irrationell rädsla för objekt eller situationer. Då den drabbade utsätts för det fruktade leder det i stort sett alltid till omedelbar rädsla. Källa: KBT-centrum

Ett axplock av vad människor kan uppleva extremt obehagligt och som har en specifik term:

Bli iakttagen – Skopofobi

Döden – Thanatofobi

Ensamhet – Autofobi

Folksamlingar – Ochlofobi

Främlingar – Xenofobi

Fåglar – Ornitofobi

Skrivning – Grafofobi

Ljus – Fotofobi

Nakenhet – Gymnofobi

Nyheter – Neofobi

Maskiner – Mekanofobi

Böcker – Bibliofobi

Åska – Keraunofobi

Öppna platser – Agorafobi

Relativt vanliga fobier verkar utvecklas mot getingar, ormar, bomullstussar, telefonsamtal och så vidare. Lite ovanligare fobier kan till exempel vara denna:

I många fall finns det botemedel genom främst kognitib beteendeterapi där den allra vanligaste metoden tycks vara exponeringsbehandling:

Exponeringsbehandling, har visat sig vara en mycket effektiv behandling mot specifika fobier. Upp emot 95% blir hjälpta av behandlingen. 

Behandlingen utgår ifrån att rädslan är inlärd, att man antingen genom klassisk betingning eller via modellinlärning lärt sig koppla ihop en viss sak eller situation med obehagliga kroppsliga reaktioner såsom hjärtklappning, svettningar och svårigheter att andas.

Det starka obehaget gör att man flyr ifrån situationen. Och kan man, så undviker man att hamna i en sådan situation.

För varje gång man flyr ifrån en jobbig situation så upplever man att ångesten/obehaget avtar – och därmed befästs fobin.

Exponeringsbehandlingen går ut på att man, under kontrollerade former, successivt får utsätta sig för det som väcker obehag och stanna kvar tillräckligt länge för att hinna uppleva att ångesten faktiskt avtar av sig själv. Då sker en nyinlärning, det vill säga man lär sig koppla ihop spindlarna/hissarna/åskvädren med ett lugnt och avslappnat tillstånd. Och då framstår de inte som så skrämmande längre. Källa: Psykologiguiden

Vad är det märkligaste ni hört att en annan människa har fobi för, har ni egna fobier?

 

 

Julbord, Misstänkta Baciller & Schyssta Villkor Med Eftertanke För Det Vi Äter Och Dricker

Kanske har det inte alls med varandra att göra, men det finns skäl att anta att det ligger till så. I onsdags närvarade jag vid ett möte för Ovakos anställda i konserthallen. Fantastiskt fint inramat av lagom med snö och herrgården är verkligen enastående vacker i synnerhet under vintertid. Informationen som gavs speglar de artiklar som publicerats under senhösten, företaget går bra just nu och framtiden är i dagsläget ljus. Bland annat sades det att man verkat i kommunen i 400 år och planerna är att göra det i minst 400 år till. Hofors känner för stålbruket och stålbruket värnar om Hofors var det avrundande budskapet.

Efter mötet så bjöds det på julbord i Brukshotellet. Samma där med arkitekturen, det ger ett pampigt intryck och för min del var det första gången på mycket mycket länge som jag gick igenom entrédörren. Julbordet var mycket traditionellt, bäst uppskattade jag nog köttbullarna av viltkött och den stillsamma atmosfären som sällan brukar kännetecknas av sådan harmoni när ett företag bjuder in till julaktiviteter. Jag vet inte det exakta antalet gäster i lokalerna vid det tillfället, men gissar runt runt hundratalet. Märkligaste upplevelsen var dock att se människor som man är vana att se i arbetskläder, plötsligt se ut som vanliga civila och inte som de superstålmänniskor de i vanliga fall är.

Någon dag så här efter så sneglar jag plötsligt tillbaka på aftonen med möte och julbord. Kroppen började nämligen signalera genom rinnande näsa, stickande hals, att här föreligger en stark fara för en riktig förkylning. Eftersom jag inte varit i närheten av luciafriande skolungar som brukar ha en tendens att bära med sig ett stort register av elakartade baciller, så gissar jag att de i tillfälligt trångt besökta lokalerna under onsdagen, flög omkring en hel del från småbarnsföräldrar eller andra som trots lätt snuva inte ville missa det årliga julbordet. Det låter naturligtvis värre i text när jag skriver det inser jag, men jag tror ni läsare ser vad jag menar. Kommer man tätt inpå många människor så delar man oavsiktligt ut mer än artiga hälsningar och tillrop ibland.

När jag denna morgon så vaknade med lite tyngre huvud än vanligt, aningen segare att hoppa i promenadkläderna och tillsammans med kraftiga nysningar och ömmande näsa efter allt snytande tänkte jag att det var bäst att rädda vad som räddas kan innan hostan blir kraftigare och feber bryter ut. I min fantasi så inbillar jag mig att en överdosering av C-vitamin kan stoppa eller kraftigt lindra en utbrytande mansförkylning. Just nu så finns det ju massor av apelsiner i butikerna, och jag har tagit för vana att köpa hem ett eller två kilon för att färskpressa min egen juice. Det närmaste man kan komma utan att behöva hälla i sig en massa tillsatser som kommer med koncentraten, och den färskpressade juicen är ju aningen dyrare och bidrar dessutom med en behållare av plast som inte ingår naturligt i återvinningen genom pant. Jag har dessutom en mycket fin juicepress som jag skapat en enorm ångest över att den inte används tillräckligt. Nåväl jag satte igång och det tog några minuter innan jag äntligen hade ett hyfsat rent resultat.

När jag så stod där i köket och drack min juice, slog det mig att jag egentligen vet väldigt lite om apelsiner. Hela kedjan från frö till blom, till frukt och hur det sen hamnar i mitt glas som jag dricker på några sekunder. Speglar kilopriset på runt 20-30 kronor verkligen arbetsinsatsen och tiden det tar för att skapa ett glas juice åt mig?

Nej troligen inte, nu vet jag inte exakt vilken sorts apelsin jag pressade, men normalt lyckas jag läsa mig till att det tar 7-12 eller 12-15 månader för en ynka apelsin att mogna. Lägg därtill allt förarbete som en eventuell odlare lägger ned för att trädet skall producera frukt, omvårdnad under tiden mot mognad pågår, skörd, sortering, handelsavtal, transport, sortering igen och ytterligare transport innan de butiksanställda slutligen lägger upp apelsinerna på ett attraktivt sätt som lockar till ett köp. Sedan sväljer jag ner det utan respekt alls egentligen för arbetet och resurserna som krävs för att det skall hamna i mitt glas. Egentligen samma sak med allt som jag konsumerar dagligen.

Jag har då och då berört ämnet här i bloggen, vi borde visa vår mat och dryck lite mer respekt och omtanke när vi konsumerar den. Att maten produceras under schyssta villkor även om det kostar några spänn extra, att det görs på ett sätt som är skonsammast möjligt för planeten vi bor på och i synnerhet för alla som är inblandade i produktionen bakom. Ett perfekt tillfälle nu i julbordstider! Trevlig Helg! 

Finns Det En Framtid För Ett Nöjesliv I Hofors?

Den senaste tiden har jag varit involverad i flera diskussioner om nöjesliv i Hofors. Det har i princip slutat med ett torrt konstaterande att vill man ha nöjesliv i Hofors, ja då får man bege sig till Gävle, Sandviken, Falun eller Borlänge. Jag nämnde som exempel att Gästis i Torsåker faktiskt satsade friskt på just ett nöjesliv men fick till svar att där kände sig inte berörda Hoforsbor välkomna. Exakt vad det beror på kan inte jag svara på, men det låter ju onekligen inte alls bra att man upplever det så.

I övrigt fanns det inte så mycket som lockade just mina diskussionspartners. Bergsmannen kämpar på med sina trubadurer, Bowlingbolaget kör sina medlemskvällar med liveband och då och då är det en spelning på Pizza Corner. Det är i stort sett samma klientel på kvällarna när det arrangeras något vilket inte då tycktes attrahera.

Nu kommer nyheten om att Folkets Hus öppnar lunchrestaurang, man satsar på att vara ledande som kultur, nöjes- och konferensarrangör. Redan idag så finns det fantastiska lunchrestauranger i just Bergsmannen och Grillköket. Så konkurrens kan det nog bli. Brukar ju vara nyttigt eftersom det får företagen på tårna för att överträffa varandra till kundernas stora glädje.

Jag funderar dock högt en smula, och tänker att om det är företrädesvis kommunala pengar som går in i Folkets Hus och om det nu är så, blir det ju en snedvriden konkurrens. Hoforspartiet lade som bekant en motion om att färdigställa Bowlingprojektet med kök som det var tänkt från början, men då gick det inte enligt majoriteten. Bowlingen hade då med dessa förutsättningar kanske klarat av att betala tillbaka lånet som kommunen borgat för. Nu kanske man klarar av det ändå för enligt insatta källor säljer man bra med öl under sina medlemskvällar. Ett ämne vi får återkomma till när ytterligare information finns tillhands.

Om vi ser till de positiva nyheterna, så kanske får Bosse Westerberg de resurser som han behöver för att skapa någonting populärt och hållbart när det kommer till nöjesliv i kommunen. Erfarenheten har han från Folkets Hus i Sandviken, och när jag första gången läste att Bosse skulle komma till Hofors var jag övertygad om att det gamla som man minns återigen skulle uppstå. Ett levande Folkets Hus med uppträdanden, dans och möjligheten till god mat, allt på samma ställe i rymliga lokaler. Jag har nästan tyckt lite synd om honom som hamnat här utan att få de nödvändiga resurserna för att kunna använda sin kreativitet till fullo.

Det sista i ärendet nöjesliv, handlar egentligen om en vision. Att flytta biblioteket till just Folkets Hus, anpassa lokalerna i hotellbyggnaden för både större uppträdanden och fler restauranger i samma hus. Det finns utrymme för både pubverksamhet, nattklubbsverksamhet och möjlighet att arrangera både utställningar och annat. Jag har själv arbetet i branschen där hotellverksamhet och nöjesliv gått hand i hand och sett de tydliga fördelarna. Det vore ju rent fantastiskt om strömmen av nöjessökande kunder gick in mot Hofors istället för ut ifrån orten.

 

Brand I Hofors Väcker Minnen

Jag såg via Sociala medier att brandkåren fått rycka ut till ett brinnande hus i Hofors. Visade sig strax efter vara en garagebrand som Gefle Dagbladplanerar att sända live” ifrån.

Jag kom genast att tänka på en händelse i mitt liv med brand och media. En gång i tiden bodde jag på sjunde våningen i ett höghus som en söndag eftermiddag ”plötsligt” fattade eld. Till en början så ringde telefonen och bekanta menade att det kanske skulle vara idé att lämna min bostad, jag tänkte att det är säkert snart släckt och jag hade ju en del att göra inomhus innan jag bara övergav mitt hem. Strax efter så bankade det på ytterdörren och en stressad brandman beordrade att samtliga skulle lämna byggnaden så det var bara att börja knalla ner för trapporna i huset. Ambulanspersonal och brandmän kämpade febrilt för att få ned min äldre granne som drabbades av en hjärtinfarkt i samma veva som utrymningen skulle ske. Han avled under följande natt.

Vid pilen fanns mitt olyckliga hem

När branden väl släckts så stod det klart att ingen skulle kunna flytta hem igen i brådrasket. En omfattande renovering behövdes och för alla de boende började en krånglig period. Själv hade jag naturligtvis tecknat en hemförsäkring, det var bland det första som jag gjorde när jag flyttade hemifrån. Även om man trodde att man aldrig någonsin skulle behöva nyttja den så fanns den där lite som, ja en försäkring om något skulle hända. Det visade sig att påfallande många i höghuset tyvärr inte hade samma tankar. Förvisso fick man en akut hjälp med ett boende de första nätterna, men sen blev det tvärstopp. Inte heller blev deras ägodelar sanerade, ingen ersättning för förstörda ägodelar. Det i sig var en tragedi för många som intet ont anande den där söndagen gick ut igenom ytterdörren. Personligen så förlorade jag inget som inte kunde ersättas, förutom tre stora akvarier med fisk som tyvärr gick åt pipan på grund av sot som blandat sig i vattnet. Tyger och kläder kunde inte heller räddas, men i övrigt så kunde livet fortsätta efter några månader.

När utredningen var klar visade det sig att en alkoholiserad man på nionde våningen tänkt sig en söndagsmiddag genom att göra en gryta som skulle koka länge. Problemet var att när han satt sin gryta på spisen så gick han och lade sig på soffan för att vila en stund men glömde att vrida ner värmen och att stoppa i sina råvaror. Lika lätt som att någon tänder ett ljus och sedan inte bevakar det, brukar ju hända frekvent i just dessa tider om inte annat. Man kan lita på sig själv men inte på sin omgivning, det är ett faktum. En bra hemförsäkring, brandvarnare som fungerar och en enklare plan för vad man bör ta med sig när man i en hast måste utrymma sitt hem. Husdjur, mobiler, kontokort och bärbara datorer i den mån det går. Det blir lite enklare om man har tillgång till sådant.

Det jag tänker på just nu är just GDs planerade livesändning. För det var en sak att man chockades en hel del när man väl kom ut genom entrén till huset, brandkåren som kämpade för att öppna bommar och få in sina fordon så när man bara kunde för att påbörja släckningsarbetet. Rädslan hos många av hyresgästerna som skrek och grät, rädda barn, människor som motades bort från att återvända in i huset för att rädda något som man plötsligt kom på att man glömt. En kvinna som var fullständigt hysterisk eftersom hennes burfågel fortfarande befann sig högre upp i huset. Alla åskådare som samlats och trängde sig mot avspärrningarna och journalister med filmkameror och påträngande frågor som ”Bor du i huset?” ”Vilken våning?” ”Hur känns det nu?

 

 

Debatt (M): Fegt och oansvarigt av S, C och L med ospecificerade neddragningar inom välfärden!

För kommande budgetår ligger ospecificerade besparingar på  Barn- och utbildningsnämnden samt Socialnämnden med 13,6 + 16,3 miljoner kronor. Samtidigt ser vi hur majoriteten – socialdemokraterna, centerpartiet och liberalerna – dränerar kommunens likviditet med 24 miljoner som satsas i det så kallade Växthusprojektet som dessutom beräknas behöva 2 miljoner per år i täckningsbidrag för att överleva . Dessa kostnader kommer att belasta kommunens verksamheter i många år framåt och vi ser redan idag hur kommunens grundläggande verksamheter lider efter år av alltför stora nedskärningar.

I den liggande budgeten som nu Hofors kommunfullmäktige ska fatta beslut om finns inga ledtrådar om var och hur dessa ospecificerade sparkrav på nämnderna ska hanteras. Kommer personal att sägas upp? Kommer nedskärningar att göras inom förskolan? Kommer biståndsbedömningen vad gäller äldreomsorg och personlig assistans att ytterligare skärpas?

För oss moderater är det en självklarhet att det är välfärdens kärna – skola, vård och omsorg – som alltid ska prioriteras innan satsningar görs inom andra områden. Inventering av alla resurser och möjligheter, som står till buds för att vända en negativ trend till en positiv utveckling, är därför ett måste! Alla icke-obligatoriska kostnader och verksamheter måste inventeras och nedskärningarna görs inom dessa områden. Vi moderater anser också att det är av yttersta vikt att nämndernas ospecificerade sparkrav på 30 miljoner kronor specificeras och att en konsekvensanalys görs. När det gäller budgeten är det idag ingen i den politiska församlingen i Hofors kommun som faktiskt vet vad de fattar beslut om och vilka konsekvenser detta kommer att få för kommunens innevånare.

Människor vill känna en trygghet i sin vardag – man vill veta att skolan finns nära, man vill kunna känna sig trygg på ålderns höst, man vill veta att man är trygg och säker där man bor och att stöd och hjälp finns när det behövs under hela livet. Det är sånt som är viktigt för oss alla!

Vi moderater har under många år ifrågasatt budgetprocessen där oppositionen har liten eller ingen insyn. Vi moderater har också efterfrågat en mer tydlighet och ett tidigarelagt  budgetarbetet då vi alltför ofta sett ospecificerade sparkrav som ett resultat av att politiken inte tar sitt ansvar utan istället skjuter över detta på nämndernas tjänstemän som under många år fått hyvlat och karvat i verksamheterna för att få budgeten att gå ihop. Att majoriteten – socialdemokraterna, centerpartiet och liberalerna – nu väljer att lägga fram en budget med så stora ospecificerade sparkrav är därför fegt och oerhört oansvarigt!

Alf Persson, Ziita Eriksson. Ledamöter KS, Nya Moderaterna Hofors Torsåker

Vad Ska Vi Göra Åt Lort-Hofors?

En omtalad serie radioprogram från slutet av 1930-talet, påvisade hur svenskarna levde i vad vi idag skulle kalla misär. Lort-Sverige gjorde ett ordentligt avtryck och skapade en ”debatt om de bostadssociala bristerna i det svenska samhället”. Idag skulle vi nog kunna hävda att vi tillhör ett av de renaste landet i världen, även om det finns undantag av rang. Alla gillar inte att städa och jag har sett skräckexempel hos människor som kallat en soptipp för hög standard. Hur folk lever bakom sina stängda dörrar är förvisso deras ensak, men jag inbillar mig att har man inte en struktur och håller rent hemma så gör man det inte heller när man lämnar hemmet. Det är bara min teori. Utbildningsradion gjorde också ett inslag med viss humor som betraktade smutsens historia värd att se.

Som alla kanske vet så arbetar samhällets olika instanser för att upprätthålla ordning och reda. Vägarna skall vara farbara, skäp och sopor skall transporteras bort, och man sopar, lagar och byter ut skadade föremål så att samhället skall se hyggligt trevligt och rent ut. Man lyckas inte alltid skall erkännas. Det kommer klagomål om fulla hundbajsbehållare, taskig snöröjning och vandaliserade saker som tar tid att bytas ut. I Hofors är det eller har varit ganska lite skadegörelse inbillar jag mig. Visst sönderskjuten gatubelysning, klotter, söndersparkade föremål i centrum och annat som med jämna mellanrum får rättas till. På sistone har dock bilden förändrats en hel del. Förra veckan såg jag tre ungdomar stå och elda på baksidan av Bergsmannen, dom avbröt sina aktiviteter när dom såg att jag stod och tittade på dem och gick ut mot Centralgatan där det small högt i något. Ibland stöter man ihop med minderåriga som är ute vid 4-tiden på morgonen en vanlig skoldag och smyger runt andra människors hus. Andra klättrar upp på byggnader där man inte har att göra och människor beskriver hur det kan dimpa ner isblock från hustaken när man kommer och passerar med sin bil. Det är hela tiden småsaker som ändå ställer till det på olika sätt för andra och så kan det ju inte fortgå kan man tycka.

Igår meddelade Hoforhus att man stänger igen väntsalen vid busstationen.

Anledningen var antagligen för att man tröttnat på att försöka hålla snyggt och rent för alla som väntar på bussen och att det är ett rent slöseri med resurser att försöka hinna ikapp skadegörelse och snuskeri. Detta något som beskrevs i Facebookgruppen ”Värna Hofors”.

Vad krävs det egentligen för att få unga som gamla individer att inte förstöra och sabotera för resten av invånarna? Är det samhällets problem eller föräldrarnas bristande förmåga att uppfostra sina barn? Minns ni när det var populärt att kasta ägg på bilar och hus under hösten? På Smålandsgatan tog några boende fast ett par äggkastare och fick dem att skura rent på fasaden och på fönster. Jag vet inte om det är orsaken till att äggkastandet lugnade ner sig eller faktumet att åtminstone affärerna i centrumkärnan slutade sälja ägg till barn och ungdomar. Men är det verkligen andra människor än föräldrarna som ska behöva ta itu med deras ungar. Och vad händer den dagen som någon kanske nyper till lite extra i armen på en ”fångad ligist”? Det har ju alla förutsättningar att bli en ond cirkel där man hela tiden skall ge igen på varandra, för ”mina barn gör ingenting” som bekant. Den här debatten måste föras och helst på ett konstruktivt sätt så att bussresenärer till exempel i framtiden har möjligheten att undslippa sträng kyla och regn. Men hur?

 

Elcykel Till Våren?

Regeringen har beslutat om att en elfordonspremie skall utgå till den som införskaffar ett eldrivet fordon som elcykel, elmoped, och elmotorcykel. Premien innebär att du som som handlar en elcykel får en bonus på 25% av inköpspriset, upp till max 10 000 kr. Detta i en strävan att minska nyttjandet av mer miljöpåverkande fordon. Bidraget kommer att delas ut via Naturvårdsverket och man har avsatt 350 miljoner kronor för detta ändamål. Man kan alltså anta att det kanske blir en liten boom med eldrivna fordon den kommande våren.

Även i Hofors avser en näringsidkare att satsa på dessa eldrivna fordon. I januari startar försäljningen till vad som utlovas vara ”Kanonpriser”.

Det är Ioan Paris som nu ligger i startgroparna att lansera sitt företag som troligen kommer att gå under namnet ”Gästrikland Elfordon”.  Främst kommer man att sälja igenom en webbutik där kunden erbjuds att köpa ett elfordon med räntefri avbetalning. Ioan Paris beskriver idén så här:

Statens verksamheter lägger stor vikt på att minska miljöpåverkan och kraven på upphandlingar i transportbranschen blir allt högre dag för dag.  Det finns många fördelar för den som tänker satsa på att införskaffa elfordon. För det första blir kostnaden extremt liten. Det blir några kronor per dag för den som använder sitt fordon för sträckor mellan 30 till 50 km per dag. Fordonet behöver ej heller registreras och man behöver enligt Transportstyrelsens krav något specifikt körkort då toppfarten ligger på 25 kmh. 

Vi kommer att lägga stor vikt på fordon för rörelsehindrade. För dessa kommer vi att erbjuda snyggt designade permobiler som har en toppfart av 6 respektive 25 kmh, och inte heller dessa kräver registrering eller körkort.

En av de främsta orsakerna är givetvis om fler satsar på ett eldrivet fordon, det bidrar till den positiva miljöpåverkan som Sverige vill uppnå. 

Vilka typer av fordon kommer ni att erbjuda?

-Företaget kommer att ha produkter som elcyklar, elmopeder klass 1 och 2, även mopedbilar utformade för interna transporter inom industri och företag med en lastkapacitet för 600 kg. Även verksamheter inom landstinget och kommun kommer att ha nytta av den typ av mopedbilenf ör olika slags transporter . Vi hade tänkt att satsa på elfordon redan för 4 års sedan, men nu under hösten har regeringen beslutat att subventionera även elfordon som är något nytt även för folk som har svårt att få körkort. På långt skit tror jag Hoforsbon kommer att använda elfordon även om det kommer ta lite tid.

Vilka blir er kundgrupp?

-Typiska kunder tror jag blir ungdomar som går i skola och förhoppningsvis byter från bensin motor till elmotor. Även personer som är mer eller mindre rörelsehindrade , människor som har inte en bra kondition, Ovakoanställda som bor i Hofors och varför inte Kommunens verksamheter som till exempel hemtjänsten .  Kostnaderna för elfordon blir så små, nästan 85 % billigare än en bensindriven bil . 

En del produkter kommer vi att ha i lager, resterande är beställningsvaror. Det kommer att synas på vår kommande webbsida som är under uppbyggnad och där kan man se hela vårt sortiment och i lugn och ro sitta hemma och beställa sitt fordon.


Just webbhandel är ju något som man från Entré Hofors sida, ofta benämner som en viktig del av kommunens näringsliv. Allt fler kunder köper sina varor via webben, och en av de stora fördelarna är ju att man kan bo långt ifrån en fysisk butik men ändå ta del av utbudet företagen erbjuder. Även om den kommande elfordonsbutiken finns i elektronisk form, så kan kan man beställa oavsett var man bor i landet. Det skall bli spännande att se hur den här satsningen faller ut. En djärv och lite oväntad idé kan man lugnt påstå.

 

Idag För 299 År Sedan

Denna dag för 299 år sedan föll Sveriges kanske mest sägenomspunne kung död till frusen mark. Karl XII var då 36 år gammal men hade redan hunnit med att regera i nästan 22 år. För den historiskt intresserade så är han ett viktigt kapitel. Hans liv överträffar med övertygelse den dikt som inte ens Hollywood skulle klara av att dramatisera. Det är spännande, dramatiskt, ibland helt absurt, att försöka få grepp om denne krigarkonung som idag, i vissa kretsar, blivit en symbol för något helt annat. När hans namn nämns tänker de flesta på de våldsamma demonstrationerna i Kungsträdgården under 90-talet där nationalister och motdemonstranter drabbade samman i blodiga slag. Idag är det betydligt lugnare på Karl XIIs dödsdag även om hans levnadsöde fortfarande används som ett slagträ i en enfaldig debatt som intet har med honom som kung att göra egentligen. För mig personligen är han en symbol på samma sätt som ungefär Tre Kronor är i ishockey, fast mer förknippad med en stark och intressant historia än sport. När han lämnade Sverige år 1700 inleddes en strapatsrik resa genom Europa och ända ner till det Osmanska riket och tillbaka till norden och Norge där han träffades av en mytenomspunnen kula och sedan bars på bår hem till Sverige igen. Däremellan hann han också gå i klinch med en annan känd och historiskt respekterad härskare, Peter den store.

Efter den lilla beskrivningen över till inläggets egentliga syfte, ett par boktips så här i vintertid. Det har skrivits hyllmetrar med skildringar av alla de slag, (finns en riktig tegelsten om Peter den store skriven av Robert K. Massie som är jättebra men tar sin tid att läsa). Dessa tre har jag dock funnit både intressanta och underhållande.

 Karolinernas dödsmarch av Geir Pollen, återger det sista fälttåget i Norge som slutar med att en söndersliten armé får vända hem mot Sverige igen bärandes på sin konung.

Karl XII som fältherre av Alex Svensson, som är en betydligt tunnare skrift och ställer frågan om Karl XII var en galning eller ett militärstrategiskt geni.

Kalabaliken i Bender av Peter From som mer inriktar sig på de ”turkiska äventyr” som Karolinerna med Karl XII i spetsen fick uppleva. Det är egentligen den tredje boken som From skrivit, de tidigare minst lika läsvärda.

Nästa år är det således 300 år sedan kungen avled och det skall bli intressant att se hur man kommer att uppmärksamma det. Jag hoppas att man kan göra det ur ett historiskt perspektiv och inte som symbol för rasism och annan fientlighet. Hans minne förtjänar ett bättre öde.

Utförsåkning och Julgranar – I Hofors Kommun Finns Allt

Idag så faller snön för tredje eller fjärde gången den här säsongen. Snöälskare bör inte ha något hopp om att den ligger kvar permanent på gatorna, för det har vi väl lärt oss vid det här laget, att den inte är konsekvent. Jag är ingen snöälskare direkt, men visst skapar det väl lite julstämning även om jag av tradition kan tycka att den först borde infalla när vi nått december. Kanske är jag något ”gubbgrinig”, men av princip så kommer jag absolut inte köpa något från de butiker som gjort TV-reklam sedan början av november om julklappar.

Precis som förra året så har det ideella arbetet med att färdigställa skidbacken startat. Man behöver fortfarande hjälp och stöd för att skapa möjligheten till fin skidåkning utför i kommunen.

Vill man veta mer så kan man gå med i Facebookgruppen för Hoforsbacken och se vad som är aktuellt.

Vill man nu vara extra förberedd på julfirandet så kanske man skall börja fundera på julgranen. Såg en annons där man saluförde en riktig gran som redan var klädd med belysning och julpynt för en femhundring. Inte svårt att anta att skiten hamnar i naturen eftersom om man inte orkar klä den själv kommer man inte lägga tid på att plocka bort det innan man kastar den i skogen. Jag tycker dessutom att om man nu bestämt sig för en naturligt doftande gran till jul så skall man inhandla den lokalt och för ett gott syfte. Torsåkers IF är en föredömlig förening som man kan stötta genom att köpa sin gran genom dom. Dessutom har man chansen att vinna en julskinka.

 

En Förändring I Hofors Kommun I Spåren Av #Metoo?

Jag är på en av affärerna i centrum för att bland annat köpa bananer och hämta ut ett paket. Stöter ihop med ett par äldre bekanta i grönsaksavdelningen och stannar till för att småprata lite som man brukar göra. Mannen ser lite obekväm ut och uppträder inte riktigt så bemötande som han brukar. Kvinnan noterar det och skrattar till och säger:

-Ja han är sur för att han fick följa med och bära hem potatisen

Efter att jag utfört mina egna punkter på dagordningen så vänder jag hemåt och tar en promenad med hundarna. Under vandringen noterar jag ytterligare ett par på väg hem från affären där kvinnan marscherar först med två tillsynes tunga plastpåsar och en man kommer två steg efter med just en potatispåse i ena näven. Jag gissar att viktfördelningen skiljde sig åt ganska rejält.

Men jag tänker nästan omedelbart på #Metoo-kampanjen som varit i ropet på sistone. Nu spekulerar jag bara, men tänk om den här kampanjen faktiskt fått i synnerhet äldre män att följa med sina kvinnor för att se till att inget stjärtnyp utdelas av okända män. Att man vaknat till och kanske tänker att ”Nehepp det här går inte”, det är dags att bevaka sin partners säkerhet mot oönskat och sexistisgt beteende.

Ett första steg kan ju vara att hjälpa till med de tunga potatissäckarna. Nästa att kanske också ta en börda av matpåsarna. Inlägget i sig kanske kan andas lite ironi men visst är det en tanke värd att tänka.

 

 

 

Lite Om Snöfall & Politiska Trekanter I Hofors Kommun

Det är en tid då det faller mycket vitt. Dels har vi den säsongsbundna nederbörden som går under namnet snö och i storstadsregionen ställer till problem men här på landsbygden ramar in ganska slitna och fula byggnader på ett charmigt julliknande vis. Under söndagskvällen så föll det en hel del under kort tid som medförde att det blev lite ljusare trots att solen har för vana att gå ned redan vid 16-tiden dessa dagar.

Just nu anser då jag personligen att vi har alldeles tillräckligt med snö. Det täcker marken, behövs inte skottas och ser bra ut inför de stundande helgerna där man av tradition vill ha lite snö på marken. SMHI varnar dock för att det kan komma en hel del under onsdagen, 5-10 cm som redan på torsdagen kan regna bort. Nog är det stabilare med en regnig sommar. Då vet man liksom vad man får.

Andra saker som faller som snö just nu är vita män. Ja Lotta Bromé föll ju igår fast hon verkar mer låtsas som att det var ett val av egen vilja. Vem kunde ana det? Trevliga, intressanta, kloka Lotta i radion. Höstlöven som började falla tidigare har alltså gått över till att bli vit snö i spåren av kampanjen #metoo. I svallvågorna har fler kampanjer som uppmärksammar sexuella övergrepp av olika grader skapats och nästan varje yrkeskår har en egen hashtag där man beskriver sin tillvaro. Kvinnliga advokater, kvinnliga politiker, kvinnliga skådespelare, kvinnliga militärer och nästan dag för dag ännu fler som kliver fram i ljuset och berättar om hur företrädesvis män betett sig mot kvinnor. Jag tyckte den här kampanjen var riktigt bra från början, men tyvärr så smutsas den ned när man ser hur åtskillig media väljer att offentligt halshugga vissa individer men inte andra med betydligt större namn. Om man kan titta med sina mest kritiska ögon så återfinns det massor av kall fakta på forumet Flashback.

Onekligen undrar man om eller när fenomenet når vår egen lilla kommun. Man har ju hört historierna i åratal om kvinnor som tvingats ta sängvägen till nyckelpositioner eller arbeten. Det där lilla nypet i stjärten eller grabbnäven med ofrivilligt bröst, eller ännu absurdare historier som trekanten som inte blev av berättad av Pär Åslund som mer eller mindre stöttes ur den politiska gemenskapen senare.

Ett par veckor därpå hamnade jag i en diskussion med ordföranden om ett miljöärende. När hennes argument var slut drog hon ett äss ur rockärmen: ”Jag ska berätta för Gunilla vad Du gjorde i Mjölby” sa hon.
”Det har jag redan gjort sa jag” och hennes äss blev en ynklig tvåa.

Filmtips: Corleone

Läser i Aftonbladet att Salvatore ”Totò” Riina avlidit i fängelset. Ett förutbestämt öde med tanke på de 26 livstidsdomarna som skulle avtjänas i följd kanske. Det för mig egentligen till ett filmtips för den som tröttnat på väder och vill vara inne i helgen. En miniserie som finns samlad i en box på DVD under namnet Corleone.

Klassiska maffiaskildringar som Gudfadern med flera i all ära, men den här upplevde jag som betydligt realistiskare än mycket annat i sin genre. Sammantaget 9 timmar och 55 minuter att förgylla helgen med alltså.

Glädje Över Cancerns Offer: ”Hurra För Cancer!”

Twitter är i grunden ett riktigt litet eländigt skithål. Från början var det en fantastisk idé med enorma möjligheter, men det har tyvärr utvecklats till ett verktyg där man mest tävlar om att vara så fyndig, smaklös, intressant eller uppseendeväckande man kan med 280 tecken. Nyheter och händelser får snabb spridning och som nyhetskälla med ett strängt öga på källkritiken, oslagbart, men sen kommer skiten rinnandes och tyvärr i överflöd. Ian Wachtmeister är ingen person som jag haft någon speciell relation till. En udda fågel i vår herres hage. Företagsam, frispråkig och finns det några gemensamma nämnare mellan oss så ska det vara att vi båda kallats kontroversiella och båda bildat ett politiskt parti samma år som det varit valår och rönt stora framgångar. Skillnaden då att jag gjorde det i ett kommunval och Greve Wachtmeister i riksdagsvalet 1991. I övrigt så har han florerat förbi då och då i nyhetsflödet i sina färggranna klädesdetaljer och helt klart har man noterat honom i förbifarten.

Nu är han död. Under lördagen spreds nyheten först via de sociala medierna och många timmar senare hade tidningsredaktionerna bestämt sig för hur man skulle rapportera dödsfallet.

Expressen: Ian Wachtmeister är död – blev 84 år

Han blev 84 år gammal – och dog ett halvår efter läkarens besked.

– Han var en mycket färgstark person. Han var oerhört omtänksam och hade ett mycket gott hjärta, säger före detta KD-ledaren och Ian Wachtmeisters nära vän Alf Svensson.

slutet av maj gick Ian Wachtmeister ut och berättade om läkarens besked. Då hade han en månad tidigare fått cancerdiagnosen lymfom B, ”en aggressiv sort”, som han själv skrev från sjuksängen.

”Jag opererade bort magsäcken och mjälten mm för någon vecka sedan och inom kort inleds en cellgiftsbehandling. Det var för en månad sedan jag fick kraftiga smärtor i magen som senare visade sig vara en tumör stor som en näve”, skrev Wachtmeister då.”

Vi ska som bekant alla den vägen vandra en dag, men det är riktigt ledsamt att alla inte får ett långt och friskt liv att ta intryck av och leva till fullo. Mänskligheten har sina fiender i livet och en av de mest lömska är sjukdomar av alla de slag, i synnerhet cancer. Vi är friska ena dagen och obotligt sjuka den andra. Jag tror vi alla har någon i vår familj eller bekantskapskrets som drabbats av den, som gått en hård kamp där alla tyvärr inte har samma utgång. Även våra ovänner och fiender står vid vår sida när det kommer till hur cancer skördar sina offer.

Med det i tanken så hade jag nog aldrig kunnat ana hur beskedet om just Ian Wachtmeister skulle komma att tas emot på till exempel Twitter. Här har vi någons anhörig som förlorat kampen mot denna djävulska sjukdom och responsen från okända blir det här:

Man får givetvis ha sina åsikter om hur en person är eller inte, den behöver inte ens vara i närheten av den rätta bilden, men i det här fallet, om man nu inte verkligen gillade honom som person, företagsledare, entreprenör eller politiker, kunde man då istället inte bara hålla igen sin åsikt av respekt för dom som verkligen stod honom nära?

Fullkomligt vidrigt även om man inte hyste någon som helst respekt för just honom.

Expressen: Ian Wachtmeister var rebell till sin död

 

På Menyn: Från New York Till Hofors

Med en ledig lördagsförmiddag och ett riktigt trist väder ute hinner man ägna sig åt  inomhusaktiviteter. Jag har på senare tid börjat uppskatta att läsa gamla kokböcker, recept och på sistone gamla menyer. Det ger ju givetvis en inblick i andra tidsepoker, andra mattrender och skapar ju ideer för framtida matlagning. Förra året skrev jag ju om en klassisk receptbox som dessa dagar är ganska sällsynt i de svenska köken. Äldre människor kanske har dem stående fortfarande, men jag tvivlar på att ”Rullmops” och ”Apelsingädda” återfinns på veckomenyerna. Just menyer har ju sin charm. Förutom faktumet att man skrattar muntert åt prisbilden så finns det en hel del intressanta kombinationer. Det kan vara allt från snabbmatsrestauranger till finare kök som spridit trender och rykte om sig.

 

Under smörgåsarna finner vi bland annat flera spännande namn. Monte Criston till exempel som är ungefär som den franska Croque-Monsieurn eller ”varm macka” från smörgåsgrillen som är lättare att relatera till som svensk.

Eller New York Cut Steak Sandwich, som är väldigt lika Philly Cheese Steak Sandwich. Där finns det till och med en svensk variant, närmare exakt även en Hoforsvariant som går under namnet Hoforsbloggens Jazz-Macka (fullständigt recept under länk). Går ju att variera i all oändlighet både med bröd, sås och ost.

 

Alf Persson (M): Har Hofors Kommun koll på läget?

Med anledning av kommentaren skriven av Alf Persson under detta inlägg, så lyfter jag fram den som en separat post eftersom den innehåller en hel del tänkvärda saker:

Alf Persson (M):

Har Hofors Kommun koll på läget?
Vad har vi råd med och hur skall politikerna förvalta skattebetalarnas pengar. Enl. Kommunallagen får inte kommunens kostnader överstiga intäkterna. Delårsbokslutet 31/8 2017 visar på -4.9 milj. . Mot budgeten för 2017 totalt -10.3 milj. Men minskade stasbidrag och ökade kostnader så ser prognosen mörk ut för helåret 2017.

Kommunens kärnverksamhet är SKOLA-VÅRD-OMSORG och här skall skattekronorna prioriteras.
Nu skapas projekt och verksamheter som dränerar kommunkassan och som går stick i stäv mot Kommunalgen. Politikerna i majoriteten tar inte dom tuffa beslut som krävs för att nå uppsatta mål då Måluppfyllelsen är rödmarkerad i delårsrapporten för tex. ekonomin och elevernas mål i skolan och på ett antal övriga punkter.

Med det här som bakgrund så har vi inte råd att driva ett antal prestigeprojekt som dränerarar ekonomin och med stora personella insatser. Grunden i god ekonomisk hushållning är att man tittar först i plånboken om det finns utrymme för verksamheter och aktiviteter utanför kärnverksamheten.
En tidigare Kommunchef drev igen Bowlingprojektet som nu kostar skattebetalarna 800.000 kr/år totalt 8 milj. innan hela notan är betald.
Föreningsservice. En ideell förening som fick ett startbidrag och som nu kräver 600.000 kr i årligt stöd för att finansiera sin verksamhet. Nu har det blivit en kommunal skyldighet att hålla verksamheten vid liv.

Entré Hofors kostar skattebetalarna 6 milj./år med uppgift att stödja vårt näringsliv och turist verksamhet bla. Som jag kan ge dom stöd för då vårt företagsklimat förbättrats mycket positivt. Men dom arbetsuppgifter som nu kommunchefen lägger på Föreningsservice och stödjer med kommunala pengar bör rymmas under Entré Hofors. Om nu dom uppgifterna som Föreningsservice utför överhuvudtaget är ett kommunalt ansvar.
Kommunkassan dräneras på 24 milj. för Växthusprojektet då inga externa finansiärer är intresserade att stödja projektet. Och med ett kalkylerat underskott per år på 2 milj. som skall täckas med skattemedel.

Fortsätter utvecklingen i den här riktningen och politikerna inte har förmåga att styra upp ekonomin så kommer konsekvensrena att bli förödande för kommunens innevånare. Skall vi behålla våra fritids och sportanläggningar – hålla våra gator och parker i gott skick så måste kostnaderna täckas inom den totala budgeten. Här krävs ”tuffa beslut” om vi inte inom snar framtid måste ta fram motorsågen för att sanera ekonomin.
Tuffa beslut innebär också en total översyn av chefs och tjänstemanna positioner och att vi har en kommun ledning som är starka nog att med politiska direktiv få tjänstemännen att driva igenom direktiven i sina respektive verksamheter.

I växthusprojektet krävde Projketledarna att politiker måste ta tuffa beslut och våga satsa för att driva igenom ett projekt som bygger på många osäkra faktorer. För liknande riskprojekt brukar man finansiera med riskkapital, inte som i det här fallet med skattemedel. Skattemedel får aldrig brukas som riskkapital.

Hofors Kommun har alla möjligheter att vara välmående och växa. Men då måste resurserna läggas på en bra skola-en bra vård och omsorg – bättre kommunkationer- bostäder- behålla våra fritids och sportanläggningar. Då kan vi skapa en inflyttning och öka våra skatteintäker och förutsättningar för utveckling.

2018 är del valår och det är min förhoppning att väljarna ger oss Moderater i kommunen ett ökat förtroende och inflytande så att vi får möjlighet att påverka politiken i den riktning som vi förespråkar.
Hofors behöver efter valet en nystart och en politisk ledning där Nya Moderaterna Hofors Torsåker ingår för att gå från avveckling till utveckling.”

Alf Persson (M)

 

Fler Turer Kring Kärlekens Torg

Läser en artikel i Gefle Dagblad där frågan om att sätta namn på området som tidigare gått under både Teaterplan och i folkmun ”Njuren”:

Lantmäteriet avråder Hofors kommun från att döpa torget i Hofors till Kärlekens torg. Även kommunens strategi- och servicechef Håkan Eck rekommenderar avslag. 

Planerna kopplas förstås till att Hoforsborna samlade in mest pengar av alla till Musikhjälpen 2016 och att torget där insamlingskampanjen slår upp sin bur under insamlingsveckan alltid kallas för just Kärlekens torg.

Men nu har förslaget i Hofors stött på patrull. Lantmäteriet tycker inte att namnbytet är någon bra idé.”

Jag drar mig till minnes hur förslaget egentligen kom upp från början:

Spelet bakom namngivningen av torget i Hofors

Skvaller från den lokalpolitiska arenan

Det var alltså inte ett förslag från någon politiker och inte heller ett medborgarförslag utan något som ”bara landade” på beslutsfattarnas bord utan någon som helst förvarning. Istället var det Entré Hofors som lade sig i beslutsgången och tänkte att man kunde ta en genväg. Det blev förvisso bestämt att det skulle ske en omröstning via kommunens hemsida, och där efter ett lågt deltagande, så rättade man sig efter majoritetens önskemål och skickade ärendet vidare för handläggning som nu alltså ser ut att falla platt. Hur det kom sig att en entusiastisk tjänsteman ändrade sig från att tycka att det var en god idé till att rekommendera avslag förtäljer inte historien. Personligen kan jag nöja mig med Teaterplan som namn på torget.

I ett av de länkande inläggen så påminns jag också om Föreningsservice:

Föreningsservice som besökt det nuvarande kommunchefen Mimmi Abramsson och bett om att få utgifter att utföra. Kan vilken förening som helst traska upp till kommunhuset och be om uppdrag och sen om utökat föreningsstöd?

Helt nyligen läste jag en utvärdering av Föreningsservice uppdrag utförd av Fritidschef Sarah Winges, chefen för strategi & service Håkan Eck samt VDn på Entré Hofors, Kjell Johansson. Man är uppe i hiskeliga summor för att utföra uppdrag som man enligt kommunchefen Mimmi Abramsson tiggde om. 600 tusen kronor för 2017, och det är något som inte är korrekt i det här eftersom jag i samtal med en representant från Marknadsgruppen, fick uppgifter om att det som står i rapporten inte stämmer till fullo.

Hela idén med att starta föreningsservicen var säkerligen god, men nu verkar det ha blivit ett spretigt projekt som inte riktigt håller ihop, och man bygger istället luftslott kring hur verksamheten egentligen fungerar i realiteten. Det finns nog all anledning för politikerna att kräva en bättre över- och insyn så att det inte blir ytterligare en förening som det stjälps skattepengar i utan större kontroll.

Får Man Klä Ut Sig Hur Som Helst Under Halloween?

Under den senaste veckan har det skymtats allt från små söta kortvuxna lakan med hål för ögonen till blodiga vampyrer och professionellt målade zombies. Det är nämligen den tiden på året då svenskarna gör allt för att se så skräckinjagande ut som möjligt, en sed som importerats från det stora landet i väst, USA. Jag talar naturligtvis om Halloween, som inte ens existerade som fenomen när jag själv var ung. Möjligen enbart i klassiska skräckfilmer. Nu har det blivit ett sätt för butiker att sälja både pumpor, godis och annat tingentangel. Barnen uppskattar det dock och kanske är det så att nya traditioner hör till. Här i Hofors så har vi ju bland annat Halloweenloppet för barn där man klär ut sig och springer en kortare sträcka i inramning av spökerier och annat. Entré Ungdom arrangerar disco och ikväll är det tacoafton och skräckfilmsvisning i Folkets Hus mellan 18 och 22.

Denna morgon väcks dock en fundering hos mig. Sitter och dricker mitt morgonkaffe och ser Nyhetsmorgon på TV4. Man diskuterar olämpliga utklädnader. Vem avgör egentligen vad som är skrämmande för vem?

I veckan har vi kunnat läsa om Moderaten Pontus Båth som förra helgen skulle på partaj och klädde ut sig till Peter Madsen. Det blev naturligtvis ett ramaski eftersom det i ett läger uppfattades som riktigt osmakligt eftersom utredningen av ett styckmord där nämnde Madsen är misstänkt fortfarande pågår och är högaktuellt. Andra menade att det inte spelade någon roll eftersom själva kärnan i att klä ut sig under denna period syftar till att skrämma och skapa uppmärksamhet. Pressen på Moderaten Båth blev dock till slut för mycket och i veckan meddelade han att han inte ställer upp i nästkommande val:

Efter helgens skriverier om mitt olämpliga val av Halloween-klädsel, vilket jag meddelat att jag djupt ångrar, känner jag att jag vill gå vidare och få tid att fokusera på annat en tid”, skriver han i mejlet.

 

Under veckan förmedlades också en annan story på snarlika tema. Statsminister Stefan Löfven dyker upp i Hellenius Hörna i en välkänd roll, som den alkoholglade grannen i Beckfilmerna rapporterade bland annat Expressen. Givetvis skulle det i den efterföljande debatten handla om att diskutera ”äpplen och päron”. En hel del kritiker menade att om Stefan Löfven kan klä ut sig, borde Pontus Båth också ha undkommit kritik och hat på nätet. Nu ser inte jag det som riktigt samma sak eftersom det i Löfvens fall handlade om drömmen om skådespeleri snarare än att skrämma människor på fest. Men frågan består. Får man klä ut sig till vad som helst under temat Halloween?

Vad skiljer egentligen våra rädsla åt? Vampyrer, spöken, zombies eller seriemördare och mediaprofiler som Martin Timell, Fredrik Virtanen eller Lasse Kronér. Halloweenfestandet består ju av vad jag uppfattat, en lika stor del humor som skicklighet i att utsmycka sin kostym. Vad som egentligen är humor kan ju diskuteras i oändliga nivåer. Kanske är det mer acceptabelt att klä ut sig till fantasifigurer som vampyrer och annat, än verklighetens skrämmande monster. Man nämnde bland annat denna morgon att en av prinsarna i det engelska kungahuset vid ett tillfälle syntes utklädd till Adolf Hitler. Det var tydligen inte socialt godtagbart. Kanske borde ”någon” redan i början av den festen tagit tag i honom och ruskat om honom så han begripit något.

Nu tror jag förvisso inte att någon av vår egen kommuns barn eller ungdomar skulle komma på idén att gå så långt att de klädde ut sig till kända pedofiler, våldtäktsmän eller misstänkta mördare i pågående utredningar. Men det är en intressant tankenöt över vad det finns för outtalat regelverk under denna kommersiella tramshelg. Vad skulle ni inte släppa ut era barn utklädda som?

SVT Nyheter Spred Fake News Om Hofors

Tidigt denna morgon kablade SVT Nyheter Gävleborg ut nyheten via Facebook, att ett tiotal personer med kniv försökt tvinga till sig ett fordon i Hofors.

Det hann startas en hel del spekulationer om vem, vilka och var detta hade skett på orten innan det uppmärksammades av bland annat Arbetarbladet att det rörde sig om en helt annan ort.

Rånförsöket inträffade på Humlevägen i Ockelbo natten mot onsdag.
En skara på runt tio personer försökte tvinga till sig bilnycklarna av en bilägare.
– En person är gripen, säger Torbjörn Karlsson vid polisen.”

Efter påpekande av kanalens följare ändrade man sin text efter några timmar på webbsidan, men själva webbadressen anger fortfarande Hofors som brottsplats.

Kan ju ses som ett riktigt struntproblem, men givetvis vill vi i Hofors kommun inte pekas ut på ett ofördelaktigt sätt när det faktiskt inte berör oss. Gör om, gör rätt!

Militär Makt Mot Stökiga Ungdomar?

Jag har sporadiskt följt insändarsidorna sedan Moderaten Lars Beckman lade fram ett förslag om att militär skulle förstärka polisen i utsatta områden.

Militärer som upprätthåller ordningen i Sätra i Gävle, det kan bli verklighet om moderaten Lars Beckmans förslag går igenom.

– I vissa området i Sverige vill polisen knappt åka in för att det är så otryggt. Vi måste återta tryggheten och då behöver vi samhällets alla resurser, säger han.

Polisen har tidigare presenterat en lista över särskilt utsatta områden i landet. Totalt omfattas 61 områden, varav 23 bedöms vara särskilt utsatta.

Den moderate riksdagsmannen Lars Beckman har lämnat in en riksdagsmotion om att militären ska kunna utföra vissa polisiära uppgifter.”

Den som följer de lokala nyheterna har de senaste veckorna sett att ungdomars agerande eskalerat i Sätra med vandalism och annat. Förslaget är givetvis kontroversiellt, men det finns ju onekligen ett starkt behov av att agera från samhällets sida och som bekant klarar polismyndigheten inte av arbetsbördan som ökar för var dag. I flera förorter i Sverige lockar man först in räddningspersonal med falska larm och när de anländer möts de av stenkastning och oftast urartar det till bilbränder och regelrätta upplopp mot människorna i uniform som finns där för vår trygghet.

Tidigare så var fenomenet geografiskt kopplat till storstäderna, men sedan en tid har det krupit allt närmre oss på landsbygden också. I Gävle, Sandviken, Falun och Borlänge brinner bilar utan någon som helst logisk förklaring. Det är alltså inte ett storstadsproblem längre.

Under gårdagen lades ett inlägg upp i Facebookgruppen ”Värna Hofors”.

Det skapade som vanligt heta diskussioner om vem som gjort vad och inte. Det är oerhört känsligt att kritisera någon annans barn. Det löser nämligen inte problemen genom att de vuxna hamnar i någon form av pajkastning mellan varandra där det dåliga samvetet ideligen lyser igenom lika klart som morgonsolen. Här har vi någon som uppenbarligen utsatts för något som personen inte vill eller har önskat och att då som vuxen sitta och bortförklara det som ”barn gör sådant, alla har vi varit unga” håller inte. Jag själv var ingen ängel som ung, tvärtom. Dumheterna jag gjorde fick konsekvenser och därmed också referensramar för vad man bör och inte bör göra. Det var inte lika roligt alla gånger det heller. Som exempel kan jag berätta om den gången som jag dagen före sommarlovets slut tillsammans med en kamrat spraymålade på väggarna till skolan. Agerandet var med facit i hand oigenomtänkt, konsekvensen att vi fick stå och skrapa färg från fönster med små rakblad i åsynen av andra människor som straff och måla över några av väggarna som ”dekorerats”. Det var inte ett alternativ att mina föräldrar skulle ha hållit mig bakom ryggen och försvarat mitt beteende med att jag ”bara var ett barn”. Istället var det trots gråt, skam och rädsla bara att knalla ner och möta vaktmästaren på skolan som utrustade oss med verktyg för att återställa det vi vandaliserat. När det var klart tackade vakmästaren oss för arbetet, gav oss ett mildare förmaningstal om hur urbota dumt det här hade varit och sen skakade vi hand och lämnade det bakom oss. Det var inte första eller sista gången jag gjorde bus eller grövre saker, men jag gjorde definitivt inte om det där. Starkast intryck fick jag nog trots allt av vaktmästaren som tydligt visade att gör man fel kan man rätta till det och därmed också få förlåtelse.

Det finns säkerligen hundratals teorier om varför ungdomar av idag kastar sten eller antänder bilar och startar upplopp. Jag har inget klart svar på orsaken, men jag är definitivt anhängare av teorin att det inte beror på avsaknaden av fritidsmöjligheter, ungdomsgårdar och föreningsdelaktighet. Det finns om man vill i oändligt många olika former. Två intressanta insändare i debatten är denna skriven av Tommy Heselius, som menar att det är ett samhällsproblem:

Den nyliberala agendan spär på ojämlikhet och orättvisa, individualism och egoism. En utveckling där konsumismen får oss att glömma de värden som ger oss ett värdigt samhälle, ett samhälle som ger oss tid och möjlighet att reflektera över de stora problem vi står inför både på lokal och global nivå.”

Signaturen Lasse har en annan åsikt:

Jag tror inte barnen är speciellt vilsna. De vet mycket väl vad de sysslar med. De vill visa sin makt för omvärlden. Däremot är deras föräldrar förmodligen väldigt vilsna. De har inte en susning om hur de ska ta hand om sina barn. Eller så struntar de i dem helt enkelt.”

Personligen kan jag misstänka att problemet delvis handlar om de intryck som barn och ungdomar får av den vuxna världen via sociala medier, jag avser nyhetsrapporteringen om krig och förödelse, politiska protester som urartar till kravaller, osunda värderingar som sprids från alla håll och kanter, vuxnas agerande mellan varandra på plattformar som till exempel Facebook. Barn och ungdomar är i regel inte ondskefulla av naturen, omgivningen formar dem precis som andan i mindre grupper på Instagram, Snapchat och Gud vet vad. Utan tillsyn från vuxna vad dom egentligen gör, frodas kulturer som ibland kan se sektliknande ut. Den som läst Flugornas Herre förstår exakt vad jag tänker.

Så vad är då lösningen? Ja givetvis är det ett föräldraansvar. Det måste till konsekvenser för agerande. I slutänden, om föräldrarna inte lyckas få sina barn och ungdomar att respektera andra så blir det ju samhällsfunktionerna och myndigheterna som måste kliva in. Har vi unga som medvetet skadar andra fysiskt så är den enda rätta vägen genom domstol och straff. Kommer man på sitt barn med att förstöra och vandalisera så är det ingen dum idé att låta dem själva reda upp situationen genom att laga, fixa eller på annat sätt försöka återställa det man förstört. Kostnaden får givetvis föräldrarna stå för. Det finns tyvärr också en enormt stor risk i att någon kan skadas eller till och med avlida på grund av ”oskyldigt bus”. Det finns liksom inget försvar om någon kastar en sten på till exempel räddningspersonal, det är myndigheternas ansvar att försvara samhället och utsatta med våld som situationen kräver. Det finns privatpersoner som är direkt farliga i pressade situationer och tragedin kommer att vara ett faktum. Har en person gång efter annan vädjat till föräldrar att ta tag i situationen med deras barn men inte agerat, vad säger man den dagen katastrofen är ett faktum?

Vi i Hofors kommun är ett litet samhälle där man inte kan göra speciellt mycket utan att ha ögonen på sig. Jag tror de flesta vet var problem föreligger och det måste till någon form av dialog där man inte attackerar eller går i försvar när vuxna skall försöka diskutera barn och ungdomars eventuella agerande. Om inte föräldrarna tar ansvar kommer konsekvenserna till slut drabba även dom på något sätt. Så kan vi inte ha det.

Upp Som En Sol & Och Ned Som En Avdankad Politiker

Det här med att ställa om till vintertid kan fortfarande vara besvärligt trots att det hela är ganska enkelt. Jag lärde mig en logisk förklaring som säger att ”man ställer fram klockan när man tar ut utemöblerna och tillbaka när man ställer in dem igen”. Ändå finns det något som gnager i sinnet att man blivit lurad på något sätt. Hur som haver så har ju morgonpromenaderna blivit förlagda en timme tidigare än ”vanligt”, men det gjorde inget denna morgon eftersom jag lyckades pricka in exakt när solen stack upp sitt glada tryne i horisonten och blev stående och stirrade på den i den kalla luften eftersom den bokstavligen kunde ses resa sig upp på endast ett par minuter. Tror aldrig jag noterat det på det här sättet tidigare. Jo en gång när jag befann mig i Västindien och en kväll satt och tittade ut över havet och såg solen gå den motsatta riktningen, det vill säga ned. Gick så fort att man nästan kunde höra hur det fräste i vattnet när solen sjönk. Ja jag vet att den inte sjönk ner i havet men det upplevdes så. Kanske är det den nyfunna friheten med mer tid över som får mig att notera de där små sakerna som förändras i naturen runt omkring mig. Även om det fortfarande finns en stress kvar över saker som jag egentligen inte behöver bry mig om och har svårt att skaka av mig så går det åt rätt håll. Som utlovat i media när det begav sig för några veckor sedan har jag mest spenderat tiden till att ignorera lokalpolitiken, tillbringat tid i stålindustrin, tittat på ishockey och försökt flytta fokus till saker som betyder mer och ger större utbyte. Under flera perioder har jag inte ens startat upp mina datorer eller läst mina mejl.

När jag väl gjort det så har det varit överraskande många. När jag gick från att vara en enkel bloggare till att bli lokalpolitiker så var det noterbart hur det minskade med tipsmejl och annat i inkorgen. Exakt vad det berodde på vet jag inte, men kanske drog sig människor för att höra av sig om sina eller andras vardagsbekymmer när jag ”var en av dom där”. När jag bestämde mig för att återgå till att bara vara en vanlig bloggare igen, så öppnades dammluckorna och jag har inte ens hunnit besvara allt som inkommit. Det mest intressanta är egentligen att andra politiker som knappt hejade när man träffade dem i olika sammanhang nu ser nyttan av att ha mig och mina kliande skrivfingrar utanför den där världen. Med nytta så avser jag att man tipsar om saker som gynnar den egna saken men missgynnar andras. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag skall förhålla mig till det här ännu.

Å ena sidan så är det ju det Hoforsbloggen kanske gjort sig sitt namn för, att peta i saker som kan upplevas besvärliga att petas i, att tänka högt om olika fenomen och skapa fler frågor. Å den andra så lämnade jag ju faktiskt politiken för att den världen inte tilltalade mig längre och för att den ser rent ut sagt hopplös ut inför framtiden. Kanske är det för tidigt för att känna någon lust att från min synvinkel berätta hur det står till i lokalpolitiken eller ens ifrågasätta vissa skeenden. Jag gjorde dock ett försök strax efter frukosten denna morgon.

Läste ett antal dokument som jag inte ens som aktiv politiker fått ta del av. Nu när jag hoppat av verkar det finnas ett större intresse att dela med sig av märkligheter i kommunbyggnaden. Jag kände ganska omgående att jag blev trött i huvudet av allt som började snurra runt. Den ena tanken leder till den andre, kopplas ihop med annat och även om en tidigare luddig bild plötsligt klarnar något, så fanns inte passionen för att lägga pussel på bordet just nu. Det får nog helt enkelt vara tills när valåret startar på riktigt.

Ovako Kan Komma Att Börsnoteras

I skuggan av alla andra nyheter, dök det upp en som kändes otroligt spännande. Riskkaptialbolaget Triton som äger själva hjärtat av Hofors, det vill säga Ovako, vill börsnotera företaget skriver våra lokala tidningar.

Riskkapitalbolaget Triton vill börsnotera Ovako. I veckan har de första mötena hållits inför en notering som kan komma att ske under nästa år. Redan 2010 köpte Triton tre fjärdedelar av ståltillverkaren Ovako som då drabbats av konjunkturnedgångar efter finanskrisen. 2011 uppgav bolaget att en börsnotering fanns bland möjligheterna de kommade åren.

Vi diskuterade det på arbetet, att det skulle vara fantastiskt att som anställd kunna placera sitt sparande i företaget man arbetar åt. Tänk er vilken förmodad arbetsmoral alla små investerare skulle få när de har vetskapen om att varje liten detalj man ägnar sin tid åt på jobbet eller varje ny idé kan leda till en värdeökning av den egna aktieportföljen.

På Avanza finns en mycket bra förklaring till vad det innebär att börsnotera ett företag.  Kommer ni att investera i hjärtat av vårt samhälle om möjligheten ges?

Inte Bara Löven Som Faller Denna Höst

Att leva med hundar innebär ju mer eller mindre ofrivilliga promenader oavsett väder och vind. Det gör mig faktiskt ingenting, för det finns en enorm glädje i att se de små liven skutta runt, slå en drill eller skälla på mötande hundar med viftande svans. Förvisso har ju jag ”kontrollen” genom kopplen, men de går lite som de vill och ägnar mycket tid till att lukta på diverse platser de finner vara intressanta. Faktiskt ganska likt hur en journalist av sin natur fungerar. Är det värt att gräva här eller ska vi gräva någon annanstans?

För min del innebär det frisk luft, naturupplevelser och filosofi. Denna morgon var jag nedsjunken i tankar över ett enkelt liv eller jag menar löv. Eller jag vet faktiskt inte exakt vadav de två orden som egentligen hade huvudtemat i mina filosofiska utövningar. Ett löv kan definitivt vara ett löv om man är av den övertygelsen att allt faktiskt lever vilket alltid leder till den eviga frågan om även stenar har en själ.

Det plingade till i min mobil och en kollega från ett pågående projekt skickade mig en länk. Den folkkäre Lasse Kronér anmäld för sexuellt utnyttjande.

-Men jösses, tänkte jag. en till.

För det har väl knappast undgått någon att denna vecka varit otroligt märklig på sätt som överstiger ens vildaste fantasi när det kommer till stora avslöjanden. Ett axplock idag bara:

Under haschtaggen #MeToo har det under veckan gjorts det ena efter det andra nästan osannolika avslöjandena. Kvinnor berättar om sina erfarenheter av främst det manliga släktet som får det att vrida sig i magen av äckel. Bröder, fädrer, okända som kända män, som på något sätt sexuellt kränkt eller ofredat flickor, pojkar, tjejer, killar, kvinnor och män under deras livstid. På intet sätt nyheter, men det biter betydligt bättre när kända namn och ansikten uttalar sig och i synnerhet mot lika kända namn och ansikten.

Man vet liksom inte vad man skall säga eller tycka. Det är mest en enda stor förvåning över det massiva antal som utsatts eller utsatt. Det finns så otroligt många frågor som jag ställer mig och med tiden kanske det blir greppbart. En sak som dock är glasklar är att hela mediasverige är i gungning och deras trovärdighet kommer inte att se likadan ut när de tagit sig igenom allmänhetens skärskådande ögon. De olika plattformarna för social media har fullständigt exploderat och imploderat. Det går inte att avgöra vad som är sant eller falskt i nuläget. Kollegan från projektet är övertygad om att det rör sig om en första rysk offensiv med cyberattacker för att undermindera hela den svenska mediakåren. Jag förhåller mig lite avvaktande till den teorin än så länge. Men i mitt bakhuvud stänger jag absolut inga dörrar till någonting.

Klart är att det kommer få effekter. TV4 har till exempel plockat bort alla avsnitt av Äntligen Hemma från webben i avvaktan på vad som sker med Martin Timell. Läste på nätet att någon också hoppades att detta skulle komma att involvera Ernst Kirchsteiger (om man får drista sig till att skämta i dessa allvarliga tider). Det finns så många rykten och lösa trådar och minns inlägget jag publicerade i veckan om hur masshysteri kan uppstå. Det finns sanningar men också direkta lögner som sprids om i synnerhet kändisar just nu. Vi får helt enkelt vänta och se.

Jag kan naturligtvis inte låta bli att fundera över hur ett sådant här fenomen skulle te sig på vår egen nivå. Ni vet de stora avslöjandena om hur politiker, kändisar, tjänstemän som sprider sekretessbelagda uppgifter och ja vem som helst egentligen.Vem knullade bakom ryggen på vem, har drog- eller alkoholproblem, kopplingar till brottslighet eller ägnat sig åt pedofili eller tillskansat sig makt och pengar på tvivelaktiga sätt. Tål någon av oss att synas i sömmarna egentligen? Jag tror inte det. Om jag känner till saker, känner någon annan till det också. Så här långt så lever vi våra liv i någon slags terrorbalans. I de lugnaste vattnen simmar de fulaste fiskarna.

Det finns nog all anledning att återvända till de här frågorna. Hur kommer vår framtida offentliga media se ut, kan man skriva vad som helst på social media och hur skall rättsväsendet orka med följderna av förtalsanmälningar och potentiella kränkningar och sexualbrott? Vilka nya obefläckade ansikten skall leda våra folkkära TV-program?

Politisk Framgång & Folkrörelser Är Som En Kväll För En Ståuppkomiker

Denna frostiga morgon värmer både kaffe och senaste upplagan av Dagens Samhälle. Man har nämligen ett mittuppslag som är helt i min smak. Med stor rubrik skriver man att ”Valstugorna tar det digitala klivet 2018”, och i korthet är det gamla nyheter för Hofors eftersom Hoforspartiet redan gjorde det för inför valet 2014, men först nu verkar omvärlden på riktigt ha begripit betydelsen. Flera av de andra partierna lokalt har anammat idén, men om de når samma framgång betvivlar jag faktiskt. Verktygen finns ju helt gratis, Facebook, Twitter, Instagram med flera. Bilder, filmklipp och kortare men tydligare budskap om politikens innehåll är nyckeln till framgång för att nå de yngre väljarna, självklart att hitta rätta ingångsläget och sedan hålla igång showen med tillräcklig fart och intresse för att nå hela vägen fram. Lite kan man jämföra det med en ståuppkomiker, som om den inte lyckas pejla av publiken, komma med rätt punchlines vid rätt tillfällen, riskerar att förintas totalt när den står på scenen och allt färre skrattar och istället plockar upp sina mobiltelefoner och roar sig på annat sätt. Rätt utfört så kommer de flesta av er förtrollas och trots goda intentioner, bli förledda. Personligen blev jag mycket intresserad redan några år före valet 2014, efter att ha läst boken som jag bloggade om 2013.

Vi manipuleras hela tiden, dagarna i ända på olika sätt. Jag skulle kunna dra upp åtskilliga exempel, men skall hålla det kort med två. Många kommer inte gilla att höra det här, men fundera över det och ni kommer att inse att det finns en logik i det. Det fanns många orsaker till att Adolf Hitler kom till makten. Tidsandan+karaktären+behovet av förnyelse. Med mastigt inramade offentliga scenshower var det få som inte rycktes med och köpte i princip allt som sades och gjordes inledningsvis. Herr Hitler var en visionär och även om vi kan utläsa av historien hur det hela gick helt galet sen, så ska ingen ta ifrån honom att hans tajming var perfekt. Som med allt har vi människor en tendens att förr eller senare driva saker för långt. Som när ståupparen raljerar i 25 av sina 30 minuter på scenen och har publiken med sig, men precis innan den skall binda ihop säcken och kalla det en lyckad kväll, av ren hybris drar det där skämtet som man absolut inte hade tänkt igenom och istället för att roa publiken förolämpar på ett sådant sätt att det tar tvärstopp. Med stor modifikation det som egentligen hände med Hitler också fast i aningen vidrigare former.

Människor har också en tendens att drabbas av masspsykos. Vare sig det gäller politik, sport, byskvaller eller annat. Börjar strömmen röra sig så följer många med rent instinktivt. Vi har sett det ske i samband med demonstrationer eller en REA hos en attraktiv affär. Och det är i exakt den stunden som det blir riktigt intressant, om man kan behärska vågrörelserna för att föra det fram till ett önskat resultat.

Det andra exemplet är högst lokalt och också mycket tydligt. Musikhjälpens insamling 2016 där en blygsam idé under namnet ”Med kärlek från Hofors” växte till ett monster där många liknande fenomen som när Hitler tog makten utspelade sig. ”Men vänta nu, nu får du väl ändå ge dig” tänker en och annan nu. Det var ett mycket godhjärtat initiativ, men i efterhand när jag funderar över det så hade initiativtagarna kunnat sagt att ”Nu samlas vi och tänder eld på kommunhuset” och många följare hade faktiskt deltagit. Så starkt kan ett budskap få människor att agera även om syftet är något helt annat. Den som tvivlar på vad jag nyss skrivit kan ta sig en titt i den avsedda Facebookgruppen och studera inläggen som kom efter att insamlingen avslutats och flertalet människor drabbades av posttraumatisk stress. Man ville verkligen inte att den där underbara känslan som gav deras liv en mening skulle ta slut, så man försökte starta nya insamlingar, nya aktiviteter att vara delaktiga i, men det föll plats eftersom de allra flesta faktiskt nu var utmattade efter den totala ansträgningen. Besvikelse inföll. Frågor ställdes. ”Varför vill ingen delta i min insamling med samma kraft som den till Musikhjälpen?”. Initiativtagarna prickade exakt rätt, troligen oavsiktligt och inte lika planerat som diktatorn i exempel ett. Men med samma resultat, att få folket med sig för ädla eller andra syften. Detta år tror jag inte att vi kommer få se samma hysteriska nivåer (synd för årets syfte är om än ännu viktigare än föregående års).

Vad i herrans namn har då rubriken för koppling till allt det här?

Mjo, den andra artikeln i mittuppslaget beskriver satirsajten Umeå, meme-huvudstad 2018. ”Meme är bilder eller filmer med ett budskap som sprids vidare på sociala medier”. På just den här sidan riktar man in sig på personer vid makten i Umeå, lokala företeelser, politiska omdiskuterade beslut och gör politisk satir av det. Som med allt så finner inte alla det roligt. Ett exempel från sidan som verkligen kan sägas vara en skiljedelare.

Ganska grovt att kalla något inavlat, men det är även en term som många av Hoforsborna också använt om vår egen politiska situation. En del tycker det är träffsäkert rätt, andra uppenbarligen förolämpande. Ett annat exempel:

Nu känner jag inte riktigt till vad Umeå kommun ägnat sig åt som fått den här bilden att bli mycket gillad. Men även här går det att överföra till vår egen kommun. Minns ni ”myrsloken” utanför Bergsmannen eller det pågående gnisslet om Hagaparkens växthus? Lite så är det även med obekväma politiska beslut, det genomförs och människor som varit upprörda glömmer bort det eller tappar intresset. Men då och då så slår vissa fenomen igenom, och människor ägnar hela sin uppmärksamhet åt att vänta på det ”avslutande skämtet” som ståupparen arbetat sig fram emot. Som Hoforspartiet, Hoforsbloggen, Med kärlek från Hofors mfl faktiskt liknande fenomen. Skämtsidan från Umeå utsågs av tidningen Folkbladets läsare till ”Viktigaste opinionsbildaren i Umeå” i en omröstning.

Kanske har jag nu avslöjat en mycket god strategi för att få uppmärksamhet och vidare framgångar genom att fånga människors intresse, men det är som jag skrev inledningsvis att nästa års val kommer att få den som kan arbeta på samma sätt via de sociala verktygens plattformar med bilder och video, att skörda stora framgångar. Det räcker dock inte enbart med den kunskapen, det handlar också om att göra det i exakt rätt tid, vid rätt tillfälle och ”manipulera” väljarna till masshysteri och sedan styra strömmen mot önskat resultat. Skicklighet eller ren och skär slump, det är omtvistat.

Hemmapremiär För Hofors IBK Herrar

I fredags hade Hofors Hockey Club sin hemmapremiär, slutade lite halvdåligt mot rivalerna Sandviken och slutresultatet visade 1-11 på tavlan. Igår mötte man Falu IF, och resultatet 0-4 kändes mer överkomligt än seriepremiären. Tabellmässigt så inleder man i bottenskiktet och det återstår att se hur man skall jobba sig ur den ytterst jobbiga starten.

Nu på fredag har herrarnas A-lag i innebandy hemmapremiär. Klockan 19.00 i Hoforshallen. Motståndet heter Spraxkya, som är en mindre by utanför Borlänge.

Odla Cannabis I Hagaparken

God morgon allihop!

Regnet faller och det gjorde den tidiga morgonpromenaden till en smått obehaglig upplevelse faktiskt. Nu har vi kanske lite tur eftersom det skulle bli betydligt mer väder ut mot Gävlekusten, så än en gång får vi glädjas åt att vi bor på en fantastisk plats även vädermässigt. När jag så gick omkring denna morgon och andades in kall och våt luft, och funderade om detta var det sista året som man får uppleva Hagaparken på just det här sättet, drog jag mig till minnes en artikel som jag läste under gårdagen, men där poletten inte trillade ner innan idag. Arbetarbladet rapporterade nämligen om en ”Hoforsbo som åtalas för knarkodling”. Nu vet jag att det finns en ganska aktiv debatt om huruvida cannabis ska betraktas som enbart ”knark”. (Jag tror jag skall försöka få till ett gästinlägg lite senare om det här av en person som varit lite i ropet nationellt på sistone för den frågan).

Men när jag så gick där och tänkte på cannabis och Hagaparken så tänkte jag givetvis tillbaka på när Hofors egen Moderat Alf Persson och Riksdagsmannen Lars Beckman filmade ett resonemang och lade ut på socialamedier. Hela klippet kan ni se under denna länk. Det där med ”exotiska kryddor” blev ju lite av ett stående skämt under en period efter att klippet spridits. Det förargade också en hel del majoritetspolitiker och tjänstemän som tyckte att Beckman och Persson sluddrade i nattmössan. Själv uppskattade jag verkligen inlägget i den dåvarande debatten eftersom det var roligt helt enkelt. Kanske överdrivet, men fortfarande riktigt roligt.

Nu när jag då läser att ett åtal väntar den kreative Hoforsbon så funderar jag givetvis över det här med straff och påföljder. Samhället vill ju återanpassa människor som man anser vara kriminella så att de blir goda samhällsmedborgare igen. Här har vi ju ett lysande tillfälle att anställa en kunnig och driftig person för det kommande växthusprojektet. Dessutom göra det med en förväntat god vinst. Visst bygg växthusen, odla lite tomater eller gurka, men ägna överdelen av projektet till cannabis. Där snackar vi exotiska växter med säkra vinstmarginaler….

Okej nu vet jag att många sitter och funderar om det slagit runt helt i huvudet på mig. Må så vara, men det går inte att stoppa under stol med att det skullebringa inkomster och att det faktiskt involverar Läkemedelsverket. Varför spendera miljoner för att plocka fram några ruttna gamla tomater eller sunkig gurka när man på allvar kan skapa en ny exportindustri som hjälper människor med svåra plågor? Man bör kanske tänka lite bredare här och utmana lagar och regler.