Vänsterpartist Ger Rasismen Ett Ansikte I Dagens Aftonblad

Egentligen är det mer tragiskt än underhållande som humor, men faller ändå på något vis under den här kategorin. Vänsterpartisten och ”artisten” Andres Esteche går ut i Aftonbladet och säger att det varit en ”våldsam situation” när två representanter från Sverigedemokraternas Ungdomsförbund gick in på ett möte för att se efter varför människor med en särskild hudfärg blir utslängda från ett seminarium under Pride-spektaklet.

Två män från Sverigedemokratisk ungdom, SDU, har blivit utslängda från ett möte under Pridefestivalen i Stockholm.

Artisten och politikern Andres Esteche, V, deltog i mötet.

– Det var en våldsam situation. Det krävdes tre vakter för att de skulle lämna mötet, säger han.  

Mötet var en del i projektet ”Love No Borders,” ett projekt som syftar till att stödja unga hbtq-personer med utländsk bakgrund.

I programmet stod det att mötet endast var öppet för icke-vita hbtq-personer.”

Här kan man själv se hur ”våldsam” situationen var.

Jag kan möjligen hålla med om att det var en lite larvig provikation av SDU som förvisso fyllde sitt syfte, men våldsamt är inte ens i närheten av det jag upplever i ljudklippet och filmen. Ungefär lika tragiskt som den kampanj jag skrev om tidigare i veckan. Det spelar ingen roll vad man tycker om Sverigedemokraterna, dom är demokratiskt invalda i Sveriges Riksdag och SDU är deras legitima ungdomsförbund. Man har rätt att ifrågasätta såna här stötande företeelser som att förbjuda människor av en viss hudfärg att delta i tammefan vad som helst. I svallvågorna efter händelsen kan det vara intressant att läsa och höra vad sajten Avpixlat rapporterar också för att låta vågskålen jämnas ut.

Bacon Är Livets Salt

Igår damp det ner ett spännande paket hos postombudet. Lite testprodukter med ett annorlunda sting kan man säga. Jag blev genast mycket förälskad i jordnötterna med cheddar och jalapênosmak. ”Det finns ingen vits med att äta andra jordnötter för resten av mitt liv” var det slutliga omdömet.

Jag provsmakade, provsmakade lite till och för säkerhets skull gick jag förbi burken och testade ytterligare några gånger under kvällen. Smakmässigt helt klart 5 av 5 möjliga åsnerumpor även om det inte är en obehaglig hetta. Närmast smakar dom som ”Chili cheese” som marknadsförs av diverse snabbmatskedjor fast med en mer nötig karaktär. Annat som var mer på kul men som fungerade överraskande bra var Bacon-Lypsyl. Tänk er att alltid kunna känna den härliga doften av bacon oavsett var ni befinner er.

Fungerar nog både som måltidsersättning och aptitretare misstänker jag. Inte minst när man vill ge sin älskade en extra speciell kyss. Kan locka till mer spontanhångel i vardagen. I samma smak så kom även två stycken varianter av baconsalt.

Jag är inte säker, men jag tror att saltet egentligen är till för popcorn och liknande. Testade det på lite av varje igår och blev glatt överraskad över hur smakrikt det var. Både cheddar och pepparvarianten. Kan verkligen rekomenderas för baconälskaren.

Gratis Pensionsråd Av Hoforsbloggen

Den 7 december 2011 bloggade jag lite frågande om man skulle kunna lita på den här mannen med sina finanser.

Sedan dess hände det mycket märkliga saker. En dag när jag loggade in på en av mina värdepappersdepåer så var 28 000 aktier plötsligt borta. Läste ett kort pressmeddelande att man tagit bort aktien från handel för att återkomma i en ny skepnad. Handlade inte om några stora värden alls, men jag hade själv studerat aktien och trodde verkligen på en rejäl värdeökning över tiden. Då och då letade jag nyheter men först idag insåg jag att bolaget/bolagen som mannen var inblandade i genomgår en konkurs. Lite snabbt saxat efter att ha läst kilometervis med artiklar och på forum så har jag svaret på min egen fråga här:

Just nu sitter jag och funderar på om det var så smart att investera i guldgruvor i Afrika. Inte heller det bolaget har dragits med speciellt bra rubriker det första halvåret…

Det kanske är dags att se över aktieinnehavet i portföljen och börja fundera över hur mitt omdöme egentligen fungerar när det kommer till affärer.

Jag Var En Av De Första Manliga Feministerna Av Min Generation

Först idag kände jag att orken fanns till att börja titta i de klassiska ölbackarna med serietidningar som jag fick hem för en tid sedan. Som att återse sin ungdom på nytt kan man säga. Jag ställer mig dock frågan varför jag i 20-års åldern införskaffade ett helt gäng med Nintendo i serieform. Möjligen kan det vara min minsta broders magasin som smugit sig in som en katt bland hermeliner.

Det här måste varit innan internet fått ett ordentligt genomslag trots att Ines Uusman 1996 sade att ”Jag vågar inte ha någon alldeles bestämd uppfattning men jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet”. Men det var då det. I vår moderna tid återfinns faktiskt Ines i självaste hjärtat av planlöst surfande på nätet.

Nu var det dock inte tänkt att inlägget skulle handla om den tidigare engagerade Socialdemokraten utan mer om nostalgi. Den äldre generationen har inte haft nytta av så kallade ”walkthroughs” i diverse dataspel, men kortfattat så är det lite som en guide att ta sig igenom diverse problem som kan uppstå. Ungefär som Bibeln eller Jan Guillous böcker om Arn – Tempelriddaren. Sådant innehöll tidningarna som idag säkerligen har ett nostalgiskt värde för dem i synnerhet födda och uppväxta under 80-talet.

Min egen uppfattning av nostalgi är en lite annorlunda version. Som Groo Svärdbäraren. Gavs ut i tidningsform 1984-85 och i en av ölbackarna återfanns faktiskt det första numret.

Riktig nostalgi för oss födda lite tidigare än 80-talet och faktum är att jag minns exakt var jag köpte det här exemplaret. Tors Center i Torsåker. Gått nästan 30 år sedan dess och nu är det åter i samma kommun. Det har säkert ett litet värde bland samlare och nostalgiker, men jag överväger att faktiskt rama in det och låta det hänga på väggen i ett senare ”pojkrumsprojekt”. Kanske mer värdefullt i de rätta kretsarna kan nog första numret av Miss Hulk vara.

Om ni nu höjer på ögonbrynen och undrar hur kunde denna Miss Hulk förvandlas till just Miss Hulk så ska jag förklara det. Det har sagts att det var en god vän till ur-Hulken Bruce Banner, men hon är i själva verket hans yngre kusin. Han söker upp henne för att han helt enkelt känner sig missförstådd av världen och därmed riktigt ensam. Strax därefter råkar de båda ut för ett attentat och Jennifer Walters får olyckligtvis en förlupen pistolkula i sig varpå Bruce Banner måste ge henne en blodtransfusion för att rädda hennes liv. Vad som följer i spåren av det kan vi seriefreaks räkna ut.

På dagarna arbetar hon sedan som brottsmålsadvokat och i vissa perioder (kanske förknippat med PMS) som en grön skitstark kvinna som vänder upp och ner på världens alla bovar och skurkar.

Tidningen gavs ut i Sverige under åren 1982-1984, 11 nummer totalt men i USA 25 nummer innan man lade ner tidningen på grund av bristande försäljningssiffror. Världen hade ännu inte riktigt tagit till sig den växande feminismen och hade inte mycket till övers för stark och arga kvinnor kan man tänka. Idag hade det nog varit ett helt annat läge även om man hade debatterat både hennes styrka och färg och kanske menat att det var en miljövänlig och självständig kvinna på en och samma gång. Med tanke på att jag en gång köpt denna tidning så måste jag säga att jag tillhör de allra tidigaste feministerna som inte var rädd för en kvinnas styrka och framåtanda.

Sprittillverkning – En Svensk Tradition

För tredje inlägget i rad så ”tvingas” jag nyttja intressanta fakta och bilder jag hittat i den fantastiska boken. Jag satt nämligen och skrattade gott åt debatten hur ett ”fullständigt rusdrycksförbud” skulle införas. Året var 1922 och det var inte första gången man försökt sätta stopp för alkoholdrickandet i Sverige. Få människor kanske inte vet att man startade det som idag är Systembolaget just i vår grannkommun Falun under parollen ”I sedlighetens intresse”, det var i mitten av 1800-talet och var meningen att sätta stopp för husbehovsbränningen av sprit. Jag är lite osäker här, men jag vill minnas att det i Falun tillverkats otroliga mängder av sprit, något som änkor till omkomna gruvarbetare fick göra helt lagligt för att ha en inkomst när mannen avlidit. Det skall ha varit otroligt många krogar när gruvdriften var som hetast. Men snart så fick bergsmännen i Falutrakten nog och det var knappast av omtanke för innevånarna. Kanske insåg man att det fanns betydligt mer pengar att tjäna på en reglerad spritmarknad än på koppar.

Supandet har varit en stark tradition i svenskarnas liv. Det kan bland annat spåras tillbaka till den tiden vi var ute och invaderade andra länder och utökade våra landområden. Soldaterna i fält belönades med sprit och öl, eller ute på kontinenten vin utblandat med vatten. Läste för någon dag sedan att Karl XIIs trupper under marschen mot Ryssland hade rätt att dricka 7 liter öl om dagen tillsammans med 800 gram kött. Min fru brukar fråga varför det inte dog fler människor när man ställde upp sina trupper mot varandra och sköt som på en skyttebana. Tja intaget av alkoholen kan ha haft en bidragande verkan på både modet och siktandet kanske.

Varför allt detta historiska dravel då kanske någon läsare undrar. Jo idag kan man läsa om en så kallad Storhembrännare” som ertappats i Hofors.

I senare förhör har han dämpat uppgifterna om den tillverkade mängden och antalet kunder. Han säger att han tänkte sluta tillverka sprit sedan han hört om en annan som åkt fast. Men trycket från kunderna gjorde att han fortsatte.

Åtalet gäller tiden från 2008 till början av 2012. Då har Hoforsbon tillverkat 5 000 liter sprit varav han har sålt 4 000 för 70-80 kronor litern.

Ett par månader tidigare åkte en annan Hoforsbo fast för hembränning i något mindre skala. Han åtalades också på tisdagen för att ha tillverkat 136 liter sprit under ett och ett halvt år, varav han har sålt det mesta

Själv vill jag med glimten i ögat kalla det Glesbygdsprojekt, jag ser det inte som ett brott utan snarare ett kulturellt uttryck och företagsamhet. Se bara på Mackmyra Whisky och det liknande projektet i Gammelstilla. Vi har dåligt med arbetstillfällen här i Hofors och med sådana här driftiga personer skulle det med rätt uppmuntran kunna uppstå en industri av den lilla hobbyn. Lägg därtill att de flesta stora kulturpersonligheterna genom tiderna funnit sin stimulans i just den här typen av produkter. Hofors kommun skulle i framtiden inte bara exportera alkohol utan även kulturella yttringar.

Nåja, rent realistiskt rör det sig kanske ironiskt nog om promillechanser för att det skulle lyckas. Ämnet kommer att diskuteras i all oändlighet och tyvärr så drabbar det våra ungdomar oavsett vilken spritromantisk syn man kan ha. Och igår så läste jag faktiskt om någon som gett upp sina drömmar att en dag bli spritfabrikör och helt sonika ställt ut sin apparat i skogen.

En Värld I Krig

Jag fastnade i flera timmar i boken jag skrev om i inlägget innan. Riktigt underhållande och stimulerande för en nyfiken jävel som mig själv. Det var faktiskt lite som att lägga någon form av historiskt pussel där dessa bitar från 1900-talets början, genom första världskriget och fram till andra världskriget där jag åtminstone hade en ganska bra bild av hur det såg ut i Europa. Jag kom på mig själv att minnas en del saker som jag hört berättas från mor och farföräldrar, det blev faktiskt en lite klarare bild av vilken typ av värld dom föddes och växte upp i. Kan däremot inte minnas att jag i skolan fick lära mig ett fragment av hur Sverige såg ut på 1900-talets inledning. Historielektionerna slutade någonstans vid stormaktstiden och efter det spenderades en massa tid till att lyssna på en förvrängd version av hur vi kom till vår egen tid.

Det som slog mig när jag bläddrade igenom åren 1939-1945 är att vi redan då levde under något slags ständigt hot även långt bortom slagfälten som vi gör idag då terrorhoten haglar. Redan då var Länsstyrelsen ute med sina goda råd om hur man borde agera. Ni kanske minns råden för hur man känner igen prostitution jag skrev om tidigare. Den här tidsperioden varnade man för spioner i alla buskar och köksluckor.

Det kanske var så man införskaffade information. Nu för tiden sköter ju staten allt sådant ”åt oss” via FRA-lagen och andra lagar som helst skall skydda oss mot billigare eller helt gratis nöjen som film och musik, samtidigt kan man inte låta bli att fundera om det var den här tidens försiktighet som medfört att vi svenskar oftast framställs som inåtvända och överdrivet försiktiga, ja till och med som främlingsfientliga. En svensk tiger hette det ju även. Men helt klart så fanns det ju anledning att vara försiktiga. Våra grannar hade det inte så lätt den här tiden.

Det råder ju delade meningar vad Sverige egentligen gjorde och inte gjorde under andra världskriget. Även om många svenskar frivilligt anmälde sig till det finska försvaret så var det ett antal som även anslöt sig till Hitlers SS. För det mesta brukar det riktas anklagelser att vi inte gjorde någonting även om det är en sanning med stor modifikation. Nej vår insats bestod mest av frivilliginsatser. Isac Béen, en kyrkoherde i Göteborg, verkar ha gjort betydligt mer. I boken fanns denna karikatyr med och efter att ha läst på lite om den gode kyrkoherden så kanske det inte är en karikatyr utan snarare en ögonvittnesskildring.

Djävulen skall fördrivas med jaktplan” vilka han också införskaffade åt Finländarna. Djävulen var inte som vi lärde oss i skolan, i det här fallet Adolf Hitler utan ryssarna som levde fan borta på sin sida av Östersjön. I Sverige så drabbades vi dock av en massa otrevligheter vilket man nästan som i de gamla pilsnerfilmerna från 50-talet kunde skämta bort.

Bland annat blev det brist på vissa förnödenheter vi var vana med. Hela Sverige fick göra uppoffringar och besparingar. För att klara av att ställa vårt försvar redo om det nu skulle hända något kom uppmaningar som dessa:

Jag kommer att tänka på två saker när jag ser det här. Nummer ett är min gamla hemkunskapsfröken som garanterat var inblandad i sånt här under 40-talet. Med bister uppsyn och militäriska kommandon lärde hon oss elever att man ”jävlar i min själ” aldrig förslösade råvaror och att allt kunde användas om bistrare tider uppstod. Nummer två är den skrotinsamling som så kallade ”bärplockare” ägnar sig åt i modern tid och som vi kan läsa om dagligen.

Helt undan bomber och granater klarade vi oss inte i Sverige. Ryssarna bombade uppe vid finska gränsen och kallade det ”misstag” när det råkade hamna på svensk sida, även i Luleåtrakten. I Krylbo, inte långt härifrån Hofors small det som fan en morgon och många minns fortfarande när det hände.

I slutskedet av kriget verkade dessutom både tyskar och engelsmän helt tappa navigeringen och fälla en del bomber över svenskt territorium. Men i det stora hela var det bristen på vissa saker som medförde de största problemen.

Byteshandel i spåren av ransonering. Damskor med kilklack bytes mot vetemjöl eller klädesvaror mot tobak. Ungefär sådant som nybyggarna i Amerika ägnade sig åt med infödingarna. Ändå bara drygt 65 år sedan. Och värst drabbades nog kunderna hos Linds Bageri som på grund av kriget tvingades sluta med tillverkningen av tårtor och bakelser då ”Staten tagit bagarna och gjort krigare av dem”. Jag har lite svårt att tolka utspelet. Menade ägaren av bitterhet att det var statens fel eller ville han få fram att hans tappra bagare givit sig ut i kriget?

Varför Gamla Böcker Kan Vara Så Givande

När det råder delade meningar om vädret är bra eller dåligt och vad man under sådana förhållanden bör ägna sin tid åt besöker jag bokhyllan. Inte riktigt säker på vad jag egentligen är ute efter, faller ögonen på en skinninbunden större bok med texten ”Jubileums Bok-Filmen, en krönika i ord och bild 1907-1957”. Funderar lite och minns att den här boken följde med i en låda jag ropade in på en auktion i Övre Storvik någon gång i början på 2000-talet. Egentligen var jag inte ute efter att köpa den, men när en hel låda med skinn-inklädda idrottsböcker inte hittar en köpare för 20 spänn var jag tvungen att förbarma mig. Dessutom medföljde en massa fina medaljer, pokaler och idrottspriser för både det ena och det andra till samma pris.

Försökte Googla lite på vad det kunde vara för slags bok men ser att de säljs via ett stort antal auktionssidor för allt mellan 100 kronor och aningen dyrare. Det verkar dessutom vara något som man förr i tiden gav till 50-åringar i födelsedagspresent. Tidsintervallen på 50 säger att det är så. En sammanfattning av viktiga och lika oviktiga händelser under denna period. Intressant för just 2012 kan ju vara att det 1912 även var ett Olympiskt Spel som det kortfattat återges en del detaljer om.

Idrottstävlingen gick då av stapeln i Stockholm. I boken kan man läsa ”Efter första kastet ledde finnen Saaristo med 54,75 m, men i tredje fick Lemming upp ett överdådigt kast och i vinande fart dalade spjutet ett gott stycke bortom rekordflaggan. Kastet som mätte 57,42 m, nytt olympiskt rekord – hälsades med dånande bifall av mängden. I finalen bättrade Lemming under publikens jubel ytterligare på rekordet, nående det fenomenala resultatet av 60,64”.

Lemming som nämns är Erik Lemming från Göteborg. Senare, efter idrottskarriären blir han direktör vid Systembolaget. Då är han redan packad fast med 7 OS-medaljer varav 4 är av guld. Imponerande att läsa om.

På samma uppslag kan man läsa om några praktiska råd från Johan Lindström Saxon.

Inte heller här hade jag en aning om att det fanns så mycket intressant bakom de korta meningarna. J.L Saxons namn är  förknippat med förlaget som senare gav Sverige herrtidningen Lektyr och tantsnuskditot Svensk Damtidning. Fler praktiska råd han delar med sig är bland annat ”Spotta ej just som du möter någon. Den mötande kan tro, att det är åt honom” och ”Flor med större noppor komma en att fråga om bärarinnan har skäggvårtor e. d. Stundom kan en sådan noppa placera sig så, att man vid hastigt påseende tror florbäraren vara enögd”. Onekligen en bok jag kommer att studera mer ingående eftersom det har en härlig blandning av både roande och skrattretande inslag. Sen har den en praktisk del i slutet.

Man får helt enkelt själv fylla i sin släkts historia. Praktiskt om boken senare hade hamnat hos något barnbarn eller liknande som haft funderingar på hur det sett ut bakåt i historien. Den som en gång fick boken brydde sig aldrig om det. Sidorna är tomma på innehåll.

Opersonligt kan tyckas, men det finns något mer i boken som någon, kanske ägaren lämnade efter sig. Ett fint kvitto på att  årsavgiften till Gästriklands Kulturhistoriska Förening är betald för 1961 och ett bokmärke av mycket gammalt papper. Dock välbehållen och säkerligen med ett litet värde som överstiger de 20 spänn jag en gång gav för hela lådan med böcker och idrottspriser.

Det Är Bögarnas Fel

Det är bögarnas fel” framfördes på Allsång på Skansen och blev en jättehit. Till och med småungarna gick och gnolade på refrängen, även här hemma chockades jag personligen av att höra sången för första gången framföras av vår 9-åring. Man kunde ju tro att efter allt rabalder som den sången skapade vilket jag skrev om här lite tidigare, att man tagit sin lobbyism till en anständigare nivå, men nej. På SvD Kultur läser jag Annina Rabes krönika som på ett mycket sorgligt vis säger att allt det man eftersträvat för att bygga upp, det skjuter man i sank själv genom bland annat den reklamkampanj som förs via Blibög.nu.

Jag tänker ju genast på Glenn Hysén som kritiserats hårt efter att det framkom att han slagit ned en homosexuell man på Frankfurts flygplats efter att han blivit tafsad på, här för man ju nästan en kampanj(kan ju misstolkas grovt) att det är helt okej att leva ut sina homosexuella lustar på toaletter. Om det är en form av grotesk humor ungefär på samma sätt som komedigruppen Grotesco så okej, men annars får man nog finna sig i att alla människor inte gillar att ”få saker i krysset” under toalettbesök och att man som homosexuell mycket väl kan finna sig själv ligga raklång i en pissoar med en blåtira och avslaget näsben. Visst har man rättigheter i vår moderna värld, men det finns även skyldigheter och där ingår åtminstone för min egen del att inte pressa sig på någon oavsett vilken sexualitet man har.

Solstollarna 2

Det går inte riktigt bra för Socialtjänsten i Hofors. Vi har tidigare läst om flera exempel där Socialstyrelsen fått gå in och använda pekpinnen, och inte minst när det var viktigare för socialchefen att bättra på solbrännan än att delta i viktiga möten dit både press och andra lokalpolitiker fanns på plats. Nu har juristen Carl-Olov Svedberg stött på bekymmer med att ens få tag i någon alls,

Men han fick höra att de var på semester allihop: Alla utom en.

– Och den personen var tjänsteresa. Tänk om man hamnar i rött läge och inte får tag i någon. Vad händer då?

Nu har han tröttnat på att vänta och tänker anmäla Hofors kommun till Socialstyrelsen.

– Jag anser att de bryter mot lagen, någon där måste vara tillgänglig. Socialkontoret i Hofors är under all kritik, säger han

Och som vanligt så har media svårt att nå Jan Bornestig:

Gefle Dagblad försökte förgäves få tag i socialchefen Jan Bornestig för en kommentar

 

Stort Slagsmål Bland Bärplockare I Gävle

Det var en mycket märklig artikel som jag läste under helgen där ett 70-tal personer skall ha varit inblandad i ett stort slagsmål i centrala Gävle och där i synnerhet en del av texten verkade ännu märkligare:

Lisette berättar att några andra stannade kvar och hjälpte mannen, som inte visste varför han blivit misshandlad, medan hon och hennes kompisar gick till gränden för att se vad som hände.

Hon säger sig då ha sett 30-40 personer där, och hur fyra-fem vuxna personer slet av ett barn kläderna medan andra försökte skydda barnet. Många skrek och grät.
– Det var helt kaos, bland det sjukaste jag sett!

Medan Lisette försökte ringa polisen säger hon att två poliser kom till platsen och lugnade barnet, som hade fått hjälp att få på sig kläderna igen. 10–15 minuter uppskattar hon att det tog innan ännu en polisbil anlände

Varför försökte man slita kläderna av ett barn och varför började en sådan stor församling människor nita på varandra?

Idag skriver GD en uppföljande artikel där kombatanterna visar sig vara ”besvikna bärplockare”:

Vad som orsakade våldsamheterna är okänt.

– Nu spekulerar jag. Men i alla lägren råder brist på bär och de har inte fått ersättning. Då kan det bli panik och de minsta saker kan väcka irritation, säger Mikael Hedström.

Ett vittne beskriver att två poliser befann sig på platsen och att de gjorde sitt bästa för att bekämpa våldsamheterna. Men att det dröjde tio minuter efter att polisen larmats innan ytterligare förstärkning dök upp i form av en patrullbil. 

Vittnet menar att patrullen stod och ”tittade på” och förhöll sig passiva till den pågående misshandeln, som ska ha skett i en folksamling om ”70-80” personer

 

Försvunnen Kvinna Funnen Död Strax Utanför Hofors

Hofors-kvinnan som försvann från sitt hem i april har enligt artiklar i lokal media återfunnits i ett område strax utanför Hofors. Gefle Dagblad och Arbetarbladet skriver:

Det var vid halv två på söndagseftermiddagen som en bärplockare stötte på kroppen öster om Lillfly-tjärnen, mellan Korsåvägen och Bönhusberget. 
– Vi misstänker att det är en kvinna som anmäldes försvunnen tidigare i vår eftersom hennes id-handlingar låg på platsen, säger Margareta Olander, länsvakthavande befäl på Gävleborgspolisen. 

Eftersom terrängen var svårframkomlig fick Räddningstjänsten rycka ut med en fyrhjuling för att hjälpa till att transportera kroppen. 
– Platsen var ungefär en kilometer från en farbar väg, säger Margareta Olander

Jag drar mig även till minnes en kommentar som gjordes i samband med ett tidigare inlägg om svårforcerad terräng:

Man var alltså på helt rätt väg i sökandet.

 

Dags För Sportmissbruk

Jag vaknar denna morgon och är fortfarande helt tagen av gårdagens OS-invigning. Vilken fantastisk show va?

Hur har man lyckats få alla dessa människor och all denna teknik att synka helt? Det enda jag egentligen är lite besviken på är hur själva elden tändes. Hade förväntat mig något riktigt storslaget efter flera timmar av ren häpnad. Ja möjligen även att resan genom Brittisk musik inte heller innehöll Judas Priest eller Saxon. Nu blir det många timmar av TV-tittande, synd nog så är det de mindre sporterna som lockar men tyvärr inte får tillräckligt med TV-tid. Vad ska ni se?

KnivaBo tänker nog nöta sönder ögonen på boxning misstänker jag 😉

Tillverka Er Egen Serietidning

Igår damp två av tre delar av en klassisk TV-serie ner i brevlådan. Ett riktigt klipp kan man säga. Dubbelstötarna, Studierektorns sista strid och restnoterade Dubbelsvindlarna med Björn Gustavsson i huvudrollen. Jag är inte helt säker på att det stämmer, men det sägs att skådespelaren skall ha en sommarstuga i närheten av Tegelbruket och därmed lite av en lokal anknytning till vårt område. Blir en perfekt underhållning till hösten när man inte längre kan njuta lika mycket av att vara ute.

På tal om serier så spenderade jag några timmar igår tillsammans med ett program som heter ”Comic Life 2”. Jag är tyvärr inte begåvad med att överföra bilder från huvudet till papper på egen hand så det här programmet gjorde saker lite lättare. Man tar helt enkelt egna foton eller laddar ner bilder från nätet och låter dem sedan gå igenom en liten förvandling och snart har man sina egna seriestrippar eller serietidningar.

Det gick lika bra med båda varianterna, att placera sig själv på bild med text eller att klippa ihop andra bilder. Jag vet inte om det är för tidigt för världen, men jag började genast skissa lite på en sarkastisk serie om Adolf Hitler.

Naturligtvis tyckte jag själv att det var väldigt lyckat även om en del människor skulle se det som smaklöst. Frun funderade naturligtvis varför jag satt och fnissade i ett par timmar. Programmet öppnar möjligheter. Att spara fotografier av sina höjdpunkter i livet är en sak, att göra om det till serier gör det lite roligare. Skidresan till Åre eller fisketuren vid Hammardammen, det är egentligen bara fantasin som sätter upp begränsningar för hur ni använder programmet.

Sons Of Anarchy – Fast På Riktigt

Tre-Mag Sweden AB är kanske mest känd för sina tidningar och filmer där det sistnämnda har titlar som ”Ridskolan 4” och  ”Dåliga Flickor”. Men faktum är att man under 80-talet gav ut en hel del intressanta böcker om ämnen som innan internets intåg var främmande för många. Titlar som på den tiden inte ansågs vara av intresse för andra än dom som läste tidigare nämnda tidningar och löpsedlarna på kvällspressens nästan snuskigare upplagor. En av de böcker som jag köpte handlar om något som blivit en form av kultur dessa dagar, inte minst genom TV-serien ”Sons Of Anarchy”.

 

Har helt nyligen börjat att se serien för tredje gången i väntan på att säsong 5 lanseras under kommande höst. Frun är inne på sin andra runda och även om det tog sin tid att få henne att inse tjusningen i serien så är hon helt fast. Ibland brukar hon ställa frågor som ”Skulle det här kunna hända på riktigt?

 

Ja det kan och har det väl med viss modifikation. Idag är det ganska vanligt att kvällspressen rapporterar om diverse kriminella sammanslutningar där man allt som oftast helt felaktigt anger vissa organisationer som MC-klubbar. Det krävs en hel del mer än att sätta på sig en väst med märken på vilket man brukar bli uppmärksammad på ganska snart när man tror sig ha startat ett ”bad ass biker gang”. Fenomenet må ha startat i USA men är spritt till de flesta delarna av världen. Det är ingen överdrift att påstå att Hells Angels är den mest kända MC-klubben heller.

 

Under 80-talet så dök de första klubbarna upp i Skandinavien också. Danmark före Sverige och det var här det ringde en liten klocka när frun ställde frågor. Någonstans eller ganska exakt var, så stod en bok hon kanske skulle läsa för att se hur pass nära TV-serien ligger verkligheten. Jörn Jönke Nielsen gav i slutet av 80-talet ut sin självbiografi ”Mitt Liv”. Den avhandlar bland annat hur det gick till när Hells Angels etablerade sig i Danmark, om de blodiga striderna mot rivaliserande klubbar och om våldet och inställningen till livet utanför lagens långa arm.

Den kan rekomenderas till alla som gillar TV-serien ”Sons Of Anarchy” eller som är intresserade av att veta lite om hur individerna bakom löpsedlar och västar tänker och fungerar. Löpsedlar är ibland inte riktigt ute efter att förklara och ge några större insikter i saker och ting.

Seriemördaren Från Hofors Slår Till Igen

Den här morgonen råder det en viss aktivitet i hemmet. Barn som skall ut på dagsutflykter, hundar som vill ha uppmärksamhet och försök att hålla god min och säga till flickan i familjen att kaffet är riktigt gott men får min hud att rulla upp sig. Mitt i morgonröran så kommer en av Hofors seriemördare insmygandes i köket med sitt senaste offer mellan tänderna.

Ni som besöker bloggen mer regelbundet känner vid det här laget till ”Monsterkattens” smak för färsk mat som helst skall sprattla eller pipa. För nytillkomna så kan jag dra en liten resumé över hans kända offer här:

Offer nummer 1

Misstanke om mord

Offer nummer 2

Offer nummer 3

Offer nummer 4

Misstanke om mord nummer 2

Det har givetvis varit andra. Både möss och fåglar som fallit offer och där starka misstankar om gärningskatten finns. Det finns naturligtvis en misstanke att han på något sätt skrämt ihjäl en familjemedlem, men det får anses vara preskriberat vid det här laget. Nu satt han där igen och krävde uppmärksamhet för sitt senaste mord. Men det var något som inte stämde när jag närmade mig honom. Fågeln flaxade till med ena vingen och det blev bråttom att putta bort katten och samtidigt försöka plocka upp offret med en kökshandduk. Chansen fanns ju att den kunde klara sig undan med en viss förskräckelse. Monsterkatten å sin sida verkade till och med beredd att brottas med husse om fågeln. Som tur var kom flickan i familjen och bar bort den skrikande katten till ett annat rum.

Förutom ett snabbt hjärta verkade fågeln vid första anblick inte vara mer än skakad. Jag bar kvickt ut honom i trädgården för att se om han skulle ta sina vingar och dra iväg men tyvärr verkade han mer skadad än vad jag med blotta ögat först kunde se. Samtidigt började andra katter från kvarteret svärma likt hajar runt mig och fågeln så jag fick plocka upp honom/henne igen. Kunde inte påminna mig att jag sett den här arten tidigare så experthjälp tillkallades. Möjligen kan det vara någon form av svala.

Ett nytt försök gjordes att försätta fågeln på fri fot men utan lycka då en skada observerades vid ryggslutet vilket verkade göra ”rodret i bakänden” ojusterbart. Den hann ner i ett buskage innan monsterkatten kom farandes igen och nappade åt sig frukosten. Det var bara att se på när han sprang iväg och senare syntes sitta under bilen och smaska fjäderfä. Visst älskar man katten, men ibland är det riktigt svårt att göra det.

Sent Skall Syndaren Vakna

Det här är ett mycket märkligt drag hos människor. Att på fullaste allvar tro att det räcker med att göra en helomvändning och uttrycka någon form av ånger och ursäkta sig och sen är allt bra. Även kallat att ”Göra en pudel”.

Visst att man kan orsaka händelser som gör människor ledsna och att det kan vara befogat med en ursäkt, ni vet en sådan som verkligen är uppriktig. I det här fallet med kommunistprästen så har han ju tidigare kategoriskt förnekat att han varit kopplad till Stasi trots att ganska övertydliga bevis presenterats. Till slut så finns det ingen återvändo, idioten måste gå ut och på något sätt försöka släta över hela historien:

”Jag ångrar djupt hela händelseförloppet och kommer att bearbeta min livshistoria under den närmaste tiden

På något sätt skall det vara förlåtande för att minst två människor tog sina liv:

Frunder och sex kamrater dömdes alla till upp till tre års fängelse för sina flyktplaner – efter att ha angivits av Radler. Två av dem begick självmord efter att nedbrutna ha släppts ur Stasis fängelser

– Aleksander vill inte kommentera, sade hustrun Bettina Radler till Expressen i går kväll

 

Krigets Konst

Jag vet inte till vilken form av kultur de gamla krigstidningarna tillhör numer. Nostalgi kanske det kan räknas till i viss mån även om tidningarna hade mest läsare bland unga killar och inte ens där var de riktigt populära. De var ju tvungen att konkurrera med Kalle Anka, Fantomen, Seriemagasinet och Bamse.

Jag trodde att de flesta gått förlorad genom åren men de var väl bevarade i min moders källare. Och på något lusigt vis så betraktar jag nu varje seriesida lite som konst. Skulle lätt kunna ha förstoringar inramad på väggen här hemma.

Vill minnas att man för några år sedan sålde ganska bra av tavlor tagna från tjejtidningar som Starlet. Borde fungera minst lika bra om än kanske i snävare kretsar med Soldatserien, Actionserien etc.

Märkligt nog hittar jag ingenting om vem som ritat alla dessa serier eller något om upphovsrätt. Är det på samma sätt som med äldre musik att upphovsrätten och liknande luckras upp med tiden?

Var Ligger Kilopriset På Kabelskrot?

För att finna en stunds avkoppling begav jag och frun oss ut i skogen för att kolla upp ett par gamla favoriter till svampställen. Har säkerligen inte varit där på 15 år så det skulle bli spännande att se om det fortfarande alstrade den mängd kantareller jag mindes. Trots att det bara ligger ett par mil från Hofors så är eller snarare var det varit en plats dit ingen åker om man inte har särskilda skäl som att jaga eller kände till den rikliga tillgången på svamp. Vägen är nämligen lite gömd och mindre inbjudande. Men för att anknyta till inlägget innan så har naturligtvis ”bärplockarna” hittat dit och skitat ner varenda liten vrå.

Plasthöljen efter kablar som gissningsvis innehållit en mängd koppartråd. Kan bli riktigt problematiskt för djur som fastnar i dessa trasselhögar.

Man blir riktigt förbannad när man ser vilken jävla soptipp skogen förvandlats till. Och svampmässigt? Tja jag kunde nöjt mig med en betydligt mindre korg om man säger så. Kanske är lönsammare att skala koppartråd i skogen än att plocka svamp.

Snart Slut I Gottpåsen

Helt klart behövs det en strängare lagstiftning om både allemansrätten och hur man får vistas i det här landet. Dagens lilla klipp och klistra med rubriker hittade i två lokala media. Det ser likadant ut över stora delar av landet:

Samma sak varje år men jag undrar om det inte är något slags rekord just i år. Några tidigare inlägg om problemen med påstådda bärplockare eller ”naturentusiaster”:

Allemansrätten utnyttjas

En gryningsräd?

Allemansrätten hotas

Naturvandaler i farten igen

Man är bra naiv om man verkligen tror att merparten av dessa så kallade ”bärplockare” verkligen är här för att plocka bär. Man behöver inte vara ett geni för att se mönstret i hur dessa individer agerar. Sorgligt men sant så krävs det att gränsbevakningen blir strängare, att dom som reser in i landet kan uppvisa att man har pengar för sitt uppehälle under den period man tänkt vistas i landet och att man helt enkelt avvisar människor som inte har dessa medel. Även en nolltolerans från myndigheterna när det kommer till att dela ut pengar i bistånd. Ländernas ambassader får stå för alla räkningar och kostnader som uppstår i samband med att deras landsmän vistas i Sverige. Det är enormt sorgligt att Sverige fått ryktet om sig att vara en godispåse där man kan ta det man inte får utan att någon reagerar.

Olika Former Av Massmord

Jag hoppas er helg varit bra, min har verkligen gått i lathetens tecken. Drog förvisso nytta av det fina vädret i lördags och hade en stor del av familjen här på grillning och tammetusan dök det inte upp en kusin som inte synts till på länge också. Mycket trevligt alltså. I övrigt har jag tittat på TV-serier och läst böcker. Man kan inte hitta på jävelskap hela tiden. Men med en ny vecka så ges nya möjligheter och jag har all anledning till att återvända till ämnet jävelskap senare 😉

Ett annat ämne som det varit dubbelt eller för att inte säga trippelt av under helgen är massmord. Jag antar att ni läsare inte missat dåren som klädde ut sig till en filmkaraktär och sköt en massa människor på en filmpremiär i USA och årsdagen av Anders Behring Breiviks massaker på Utöya. Såg en hel del av de TV-sändningar som under söndagen rapporterade om minnesstunder och manifestationer. Rörande. På hemmaplan anordnade Hofors SSU en minnesstund utanför Folkets Hus. Från artikeln är det något jag verkligen vill lyfta fram:

” Enligt honom infann sig efter minnesstunden en stark känsla av att inte vilja tystas ner och skrämmas.”

Jag hoppas att i synnerhet den yngre generationen av politiker och blivande politiker tar fasta på den känslan. Oavsett vad man har för slags ideologi så är det viktigt att man har rätten att framföra den fritt.

Massmord nummer tre är ett jag själv planerar. Dom här trädgårdssniglarna har verkligen börjat blivit närgångna. Nu klättrar dom upp för väggar och stuprören och lägger sig på farstubron där man intet ont anande kan kliva på dem och halka. Att sitta ute vid skymningen är lite obehagligt då sniglarna kommer slemmandes runt fötterna i stort antal. Vad gör man åt dem? Fick tipset att skaffa en ”Myskanka” eller handgripligen ta itu med sniglarna. En anka vore trevligt men jag tror det finns särskilda regler för att hålla dem i relativt tätbefolkade samhällen och det är inte en slutgiltig lösning liksom, ankan behöver omvårdnad den med.

Att handgripligen försöka ta sniglarna av daga har redan testats. Har testat både kemikalier, eld, salt och kokande vatten för den delen med. Verkar som om en dör och fem nya dyker upp. Pilbåge eller hagelgevär känns overkill. Är det någon som kan ha ett fungerande tips för dessa sniglar?

Nostalgi & Svampkorg

17.36 springer Marie-Louise Dangardt framför kofångaren på bilen vid Centralgatan. Såg ut att ha siktet inställt på Apoteket. Kanske var hon ute efter att köpa lite Aspirin, graviditetstest eller östrogenpiller inför helgen. Det är egentligen strunt samma vad syftet med besöket var, men när jag i det där ögonblicket såg henne så dök tanken upp om hon hade varit lyckligare om den omtalade Skänken funnits i hennes blickfång.

Men jag går händelserna och tankarna från dagen i förväg. Innan Dangardt sprang över vägen hade dagen tillbringats i Falun tillsammans med släkt. Bland annat fanns inmundigande av paltbröd och fläsk (eller stuvade makaroner om man hellre ville ha det) på schemat. Sedan blev det en liten upptäckarfärd ner i källaren där en hel del av ens barndom och ungdom finns bevarat. egentligen letade jag efter något annat, men den upplyftande känslan av att hitta två hederliga gamla ölbackar fyllda med Marvelserier och annat läsbart var en höjdpunkt. Inte minst för ölbackarnas skull. Ni som är läsare av den tidigare generationen då skivspelare och vinylplattor var det enda som existerade vet säkert hur värdefull dessa backar är för förvaring av just vinylplattor.

En trevlig och praktisk liten detalj för den planerade återuppväckelsen av mitt ungdomsrum. Egentligen så är det bara ett par möbler och några affischer som saknas. Allt annat har jag sparat för just det här projektet. Regniga dagar kan jag sedan i framtiden sitta på mitt lilla pojkrum och lyssna på de gamla plattorna, läsa serietidningar och allt som skiljer från den lyckliga tiden är att jag med gott samvete kan dricka sprit samtidigt.

I nämnda källare hittades slutligen en annan detalj som gör livet lite festligare. Jag har letat med ljus och lykta efter en praktisk svampkorg, till och med åkt till andra orter för att hitta just den där perfekta korgen. Inget har riktigt passat. Men nu är pusselbiten på plats och svampsäsongen redan här. Blir klart snyggast i skogarna runt Hofors!

Hoforsbarnen Kan Leka På Motorvägen

När Ulf Strömstedt och Marie-Louise Dangardt nu går ut och vill skynda på ombyggnationen av Riksväg 80 till E16 i Hofors undrar man givetvis varför det brinner i knutarna. Att skälet endast skulle vara en ökad trafik genom Hofors till Skid-VM i Falun 2015, känns verkligen inte som det egentliga skälet. Vi vet alla vid det här laget att i Hofors skyndar inte kommunledningen på i allmänhetens bästa.

Hon förklarar att kommunen väntar sig en anstormning av trafik under Skid-VM i Falun 2015 och att Hofors då ska vara en bra kommun både för genomresande och de som vill stanna och äta eller bo över.

– Därför vill vi starta nästa år och inte 2015, som är planen, säger Dangardt.

Kommunen har avsatt medel för projektet i investeringsbudgeten från och med 2015.

Har kommunen ekonomi för att tidigarelägga byggnationen?

– Ja, vi har en investeringsbudget där vi har möjlighet att flytta medel till prioriterade projekt och tidigarelägga dem. Just det här anser vi är väldigt viktigt för kommunen, säger Marie-Louise Dangardt

Ni som läser bloggen frekvent känner vid det här laget till alla turerna kring en ny lekplats. Där har man minsann inte alls skyndat på någon byggnation. Klarar man inte ens av en sådan enkel sak kanske man inte skall ge sig på vägprojekt. Men kommunen kanske tänkt sig en kombination som rubriken antyder..?

Sen undrar jag om man från kommunens håll verkligen tänkt igenom det här med hur intäkter från Skid-VM i Falun skall skvätta över på Hofors. Man talade om en finsk invasion i samband med skidtävlingarna vilket jag skrev om här.

Jag vill även passa på att höja ett varningens finger för eventuella kommunala investeringar för att förbereda en väntad folkanstormning. Det finns alltid risker när man tror sig kunna beräkna in och utkomster vid den här typen av arrangemang och med tanke på att det finns en del klåpare i kommunbyggnaden, kanske dessa inte skall få vara med och planera eller lägga förslag som kan innebära en saftig nota för innevånarna i efterhand. Satsa stort men gör det förnuftigt och realistiskt

Tala Med Änglar För 19,80 Per Minut

Sånt här tycker jag är rent fantastiskt. Att man kan saluföra sig som mellanhand för änglar och idioter:

Medium i all ära, men hur tusan byggde denna kvinna upp sin affärsrelation med änglarna och hur kom änglarna på att 19,80 spänn per minut var ett skäligt arvode? Men å andra sidan så skulle Hofors kommun få drygt 635 konsulttimmar direkt med högre makter jämfört med vad man får idag.