Jag Tänder På Adolf Hitler

Rubriken kan faktiskt tolkas bokstavligen vilket kan ses längre ned i inlägget. Den blir extra rolig att skriva dit eftersom det åtminstone senaste veckan, ni vet sedan Svenskarnas Parti var här i Hofors och snickrade på leplatsen vid Storgatan, verkar vara en del individer i vårt lilla samhälle som går omkring och tisslar och tasslar och vill få Hoforsbloggen och dess skribent att vara en av dessa otäcka nazister med en alldeles egen liten gaskammare i källaren. Det roar mig något oerhört kan jag säga. Att lyckas med en provokation och dessutom få se den på löpsedlarna utanför affärerna är liksom ett kvitto på att min lilla hobby är framgångsrik. Nu saknar jag ett par-tre löpsedlar, jag kom nämligen på för sent att det hade ett privat underhållningsvärde och att det borde sparas för en framtida huvudbanner här på bloggen. Men jag antar att det kanske går att skaka fram ett par till med det material jag besitter.

Nu kanske en del människor tycker att det är förfärligt att det sprids sådant tissel och tassel om just nazistbiten. Då har man inte alls förstått min agenda och är inte kapabel att tolka mitt sinne för sarkasm och ironi. Jag kanske kan hålla med om att det ibland blir ganska kryptiskt, men alla ledtrådarna brukar återfinnas i inläggen och det krävs att man kanske läser de länkar som ingår i texten och sedan tänker till lite själv innan man tolkar texten. Rubrikmässigt så brukar jag köra ”kvällstidningsstuket” som har samma avsikt som mina egna. En kombination av sensationsjournalistik och sarkasm. Det har genom åren, även eller i synnerhet i bloggprojekten innan Hoforsbloggen visat sig vara mycket lyckat. Finns det något bättre för en bloggare än när en läsare far ut i vrede och kommenterar bara för att finna att inlägget inte alls handlade om det läsaren själv tolkade?

Jag har själv bestämt att jag inte behöver hävda en viss ideologi i mina inlägg hela tiden. Mycket beroende på att jag inte har riktigt har en och att det kanske skulle bli långtråkigt eftersom läsarna som varit med från starten vid det här laget vet att jag står närmare Kristdemokraterna än Socialdemokraterna. Ibland kan jag dock avundas dem som har en sån där ideologi, det är ju något att tro på hur ”fel det än är”. Jag skulle säkert få en del skäll för att jag skämtade friskt med den ändå. Det enda som egentligen är viktigt i livet är det jag lärde mig tidigt och försökt ha i sinnet ständigt. Det man inte kan skämta om kan man heller inte ta på allvar. Det är naturligtvis en tolkningsfråga hur långt man som enskild person kan ta det. Upp till var och en alltså om man vill dra Estonia eller Tsunamiskämt, kanske dra vitsar om Breivik eller som på forumet Flashback om en överviktig person som inte fick åka karusell på Liseberg. Och handen på hjärtat, vilka av er läsare har inte skrattat åt den judiska svarta humor som ofta uttrycks i filmer om förintelsen? Ett sätt att hantera svåra situationer och samhällsklimat onekligen.

Låt oss se, nazister, ideologi, judisk humor och förintelsen. Ja då är vi framme vid själva rubrikens kärna att jag bokstavligen tänder på Adolf Hitler. Låt oss se hur många av dessa tissel-tassel människor som läser enbart rubriken och sedan kvickast möjligt drar en slutsats att det ligger något helt annat i den än ni andra som bemödade sig att läsa denna text. Vågar man gissa att det under dagen på Bruket kommer sägas ”Nu har den där perversa Hoforsbloggaren kommit ut som nazist och nekrofilt homosexuell”.

Spontanskytte I Skogen

Begav mig på kvällskvisten ut i skogen för att hitta ett eget litet hörn. Sägs ju vara så många Bulgarer i skogarna dessa tider men jag träffade inte på en själ. Kanske var det tur eftersom mitt syfte var att testa pilbågen lite på medhavda plastdunkar fyllda med vatten. Det var nog egentligen dubbel tur för de första två pilarna löpte amok och försvann ut i grönskan innan jag hittat den rätta ”knycken” som Farbror Melker ni vet.

Testade på lite olika avstånd men på dryga 15 så satte sig alla tvärs igenom den vattenfylld dunken. Tror det är lagom kraft i den faktiskt även om jag redan sneglat på betydligt kraftigare bågar. Noterade för mig själv att ta plastflaskor med tunnare plast med ut nästa gång. Inbillar mig att pilarna lättare passerar igenom en vattenflaska av förslagsvis Evian eller likande. Om nöden krävde så tror jag dock att en pilspets av den här typen tränger igenom mjukdelar på diverse kroppar.

Jag bör nog testa bågen på en riktig skjutbana också för att utreda hur långt den går och hur mycket den tappar höjd på olika avstånd. Men kul var det trots några förlöpta pilar.

Tung Socialdemokratisk Politiker Hoppar Av

Vidare på ämnet lokalpolitik och i synnerhet Socialdemokrater så meddelar Arbetarbladet att Hans Forsberg avviker från laguppställningen inför nästa val.

Hans Forsberg har i många år varit en av Socialdemokraternas tyngsta politiker i Hofors. Uppdraget som ordförande i Hoforshus var varit det viktigaste.

Nu när han meddelat att han lämnar politiken startar arbetet att utse hans efterträdare.

– Vi är glada över det arbete han gjort, säger Hofors arbetarekommuns ordförande Viktor Rasjö och berättar att de sätter igång en process att hitta den som tar över ord­förandekapet i Hoforshus och där frågan ska tas upp både i arbetarekommunens styrelse och på ett medlemsmöte

Nu vet jag inte bestämt att det har något att göra med vad två helt oberoende källor viskat i mitt öra. Att det inte är en helt enad arbetarrörelse som finns i Hofors dessa dagar. Det har talats om viss oenighet och vad den egentligen skulle bestå av har jag ingen insyn alls i. Någon annan kanske känner till det bättre? Hur som helst är det nog bara positivt med en föryngring i det Socialdemokratiska laget.

Valresultat 2014?

Det kanske är helt fel årstid och även helt fel år för att börja fundera över valresultatet 2014 i Hofors kommun. Sitter ändå och studerar resultatet från 2010 och spekulerar lite i hur det kommer att se ut efter nästa. Vad som är rimligt respektive helt orimligt. Vad tror ni läsare?

Inte ens om Miljöpartiet och Sverigedemokraterna slog sig samman med resten av högerblocket skulle man komma i närheten att ta över rodret från Socialdemokraterna. 2746 mot 3354. Det krävs alltså att 608 personer ändrar åsikt, plus att det bildas en salig röra av MP, FP, M, SD, FHT, KD, C. En orimlighet alltså.

Helgtips: Bilutställning I Hagaparken

Det är lite si och så med vädret dessa dagar. Om vi i Hofors behövet bra väder någon gång denna vecka så föreslår jag att det kommer under lördagen då Iron Cruisers anordnar en bilutställning i Hagaparken. Bilutställningar och cruising brukar bli riktiga folkfester oavsett var de hålls. Det drar både lokala innevånare och besökare utifrån och här har ju både kommunen och lokala intressenter chansen att visa upp sig från sin bästa sida. Arbetarbladet har en artikel om Peter Wejbro och hans Chevrolet Bel Air från 1956.

Peter Wejbro, är en av medlemarna i föreningen, och äger en Chevrolet Bel Air från 1956. Han köpte sin bil i augusti förra året, och den består nästan bara av original­delar. Den är röd och vit i lacken, har en v85-motor på cirka 4 liter, och fyra dörrar.

– Det är en fyradörrars hardtop, berättar han.

Bilen har tonade rutor, automatlåda, och en stor amerikansk ratt. Klädseln inuti är av galon och tyg, och är beige och svartmönstrad. Bilskylten från USA sitter fortfarande kvar, och döljer sig bakom den svenska skylten.

– Den är i bruksskick nu. Men det skulle vara roligt att plocka ned den i beståndsdelar och renovera den, säger Peter.”

Bara hålla tummarna för att vädrets makter är milda och att evenemanget blir lyckat. Det här även sådana här tillfällen som man saknar en riktig korvmoj som Zakkas vid Faluvägen. Pizzerior i all ära, men den svenska traditionen med gatukök är saknad.

 

 

Strunta I Sandviken, Okänt/Ökänt MC-Gäng Får Gärna Flytta Till Hofors

Jag undrar om den här formen av ”husförsäljning” är den nya vägen att sälja oattraktiva hus och att trissa upp priset.

Enligt brevet fick hon snart svar från ett välkänt mc-gäng som ska ha erbjudit henne 680 000 kronor.

– Det är den summan jag har kvar på lånet. Jag har inte råd att bo kvar. Särskilt på vintern blir det väldigt dyrt, säger hon till Gefle Dagblad.

Hon poängterar att hon absolut inte vill sälja till mc-gänget, men måste för att klara ekonomin.

Via mäklaren har huset varit till salu för en betydligt lägre summa.”

I mina öron låter det som en form av utpressning mot kommunen och inte minst ett oärligt beteende mot den påstådda MC-klubben. Fungerar det här så misstänker jag att flertalet husförsäljare i Hofors plötsligt kan slå på ett dubbelt försäljningspris på sina extremt billiga hus. Men å andra sidan så brottas ju Hofors kommun med dålig ekonomi och efterlyser nya innevånare så för oss skulle en etablering på liknande sätt bara vara positiv.

En Stjärnas Fall?

När jag ändå berörde Melodifestivalen så kanske det kan vara intressant att lyfta upp vinnaren som även tog hem segern i ESC tidigare i år. Loreen vann ju trots trallande gummor från Ryssland och därmed får Sverige stå som värd för spektaklet nästa år. Evenemanget är tänkt att hållas i Malmö. Det är lite synd om Loreen, hennes utlandslansering gick inte som man tänkt sig och turnén hemma i Sverige har beskrivits som katastrofal. Bland annat för att hon kallade Karlskoga för Karlskrona under den 28 minuter korta konserten. Låten är ju hyfsat bra, men det kanske krävs lite mer för att slå igenom internationellt.

Nu är hon dock på tapeten just utomlands där hon på en festival skall sjunga för en diktator i Vitryssland. Kritiken låter inte vänta på sig och i ett öppet brev skriver ”fruar och mödrar” ett öppet brev till Loreen:

”Vi, mödrar och fruar till politiska fångar, vill att du ska veta att Vitryssland är ett land som styrs med hjälp av rädsla och laglöshet, och det finns ­ingen oberoende jury som ­utdömer dödsstraff.

Din konsert, kära Loreen, äger rum i det enda landet i Europa där presidentkandidaterna, under och efter valet, utsattes för tortyr i KGB:s fängelser, och som sattes bakom galler i flera år. Ett land där tusentals personer arresterades efter valen 2010 och över 30 personer dömdes till fängelse mellan 3 och 6 år, bara för att de vågade stå upp mot regimen.”

Jag undrar onekligen om det var tanken med hennes sångkarriär, att användas som ett politiskt slagträ till höger och vänster. Bob Dylan och Bono från U2 kommer undan med det, men gör verkligen ett ”One hit wonder” från Schlagercirkusen det? Fortsätter det så här misstänker jag att hennes nästa stora gig blir som huvudnummer på träslöjdsfestivalen i Sveg eller nästa års frimärkskonvent i Övertorneå.

Det Var En Gång En Liten Niggerpojke Som Hette Lilla Svarta Sambo

Gina Dirawi har rekryterats till Aftonbladet som kolumnist. Ni vet den där tjejen som var en av tre programledare för Melodifestivalen senast. Jag fann vare sig henne eller Helena Bergström och Sarah Dawn Finer speciellt lustig. Kanske är brist på eller aningen annorlunda syn på humor. Antagligen det senare. Men som kolumnist och i synnerhet responsen på hennes debutkrönika ligger mer i linje med vad jag finner underhållande. Fröken Dirawi går i premiären direkt ned i det ”negerbollsträsk” som så många andra inte klarat av att ta sig ur eller ens hålla näsan ovanför gyttjan i när man hamnat där. Nu är förvisso ”negerbollen” en parantes i det hon egentligen vill framföra, men reaktionen borta på sajten Avpixlat låter inte vänta på sig.

Signaturen ”J-R” tar som Gina Dirawi upp en historisk aspekt av just slaveriet samtidigt som han ger henne några råd för hur hon egentligen bör förvalta uppdraget att skriva för Aftonbladet:

Även om vi i Sverige känner oss ganska främmande för att ha afrikanska slavar så har någon av våra tidigare kungar haft en koloni där slavar nyttjades. Istället så kunde Gina Dirawi om hon varit ute efter att studera ordet ”neger” i den svenska historien, tagit upp frågan om våra gamla barnböcker och dess hyllade profiler vilket jag bland annat skrev om i det här inlägget. Den där Alice Tegnér var inte riktigt politiskt korrekt:

 

Hoforsmotiv Blir Skrivbordsunderlägg

I brist på annat åkte 5/7 av familjen ut på svampjakt strax väster om Hofors. Resulterade i en knapp hand full med små ynkliga kantareller. Ja naturligtvis en satans massa myggbett och blöta hundar också. Vi tog även en liten omväg förbi Edske Masugn och där hittade jag något helt fantastiskt vackert. Det är antagligen en väl känd plats för de flesta Hoforsbor vid det här laget, men för mig var det nytt. En vacker liten fors som går rakt igenom en raserad stenmur. Lite Sagan om ringen-känsla alternativt Rambo syr ihop sitt eget sår i First Blood-filmen.

Kan tänka mig att det är ett tacksamt motiv för den fotografiskt intresserade under alla årstiderna. Nu hade jag bara en enkel pocketkamera att fota med, men det räcker till för att byta bild på datorns skrivbord.

GD Spelade Inte Ut Rasistkortet

Även Gefle Dagblad har en kortare artikel om ”sandlådekriget” idag. Ett sammanfattande referat. Dock är det en sak jag reagerar på och det är detta:

Frågan om lekplatsernas dåliga skick har varit en långkörare inom lokalpolitiken i Hofors. Pengar finns avsatta men att ärendet dragit ut på tiden har retat upp många småbarnsföräldrar, vilket GD har rapporterat om tidigare

Är det så det ligger till så föreslår jag att man genast låter Kent Andersson och Hofors föräldraförening för bättre lekplatser sätta igång med planering och utförandet. Kanske kan man kombinera resurserna med vad som behöver göras enligt kommunens egen rapport.

Sen ska man ge Jonas Harrysson en eloge för att han inte spelade ut rasistkortet när han skrev artikeln utan valde att hålla sig till högerextrema. Det blir så mycket sakligare då.

Alla Får Vara Med!

Jag skall medge att jag blir ordentligt överraskad denna morgon när jag surfar in på Arbetarbladet under min ”nyhetsrunda”. Jag kände till att man arbetade på en artikel efter söndagens besök av Svenskarnas Parti, men att den faktiskt skulle innehålla så mycket positivt hade jag inte förväntat mig. Vad kan vara så positivt med en rubrik som säger ”Rasistparti i Hofors sandlådekrig” kanske ni frågar er nu. Jo det skall jag förklara.

Bakgrund

Vi känner vid det här laget alla till Kents strävan efter att få bättre lekplatser i Hofors. Han engagerade sig genom att undersöka och låta sina döttrar testa varenda lekpark i hela kommunen. För det här blev han till och med nominerad till ”Årets eldsjäl”. Han väckte frågan och gensvaret från Hofors lokalpolitiker var stort. Nu skulle det fixas, nu skulle det bli bra. Men det var bara en liten detalj. Att låta en sådan här fråga passera genom ett gnissligt maskineri som kommunpolitiken är som att be korvgubben utföra en hjärttransplantation. Det fick ingen vidare prioritet även om man från kommunens håll skall ha en stor eloge för att man skapade denna rapport förra året. Exakt hur mycket ur kommunens plånbok som gått åt utan att något egentligen har hänt lär bli svårt att ta reda på. Arvoden, löner, papper och hjärnceller spenderade i långa diskussioner av frågan. Med Sveriges högsta kommunalskatt är det inget vi kanske riktigt har råd med heller. En nybyggd lekplats alltså. Jag brukar ju personligen hävda att på de gamla och de unga skall inget sparas. Här har jag fått tänka om.

Vi antar

Som bekant har namnet Hofors ett ganska skamfilat rykte som säger otäcka saker om kriminalitet och annat. ”Ungdomarna löper amok” och förstör allt de kan sägs det. Detta trots projektet Entré Ungdom som borde locka med alla aktiviteter och möjligheter. Man löser tyvärr inte den här typen av problem genom att ge ungdomarna fritidsgårdar och oändliga resurser om man inte aktivt arbetar på att skapa en relation med de vuxna. Jag tror många kan hålla med om att samhällets utveckling medfört att vi antar så mycket. Vi antar att ungdomarna är okej om de har en fritidsgård. Vi antar att de är sysselsatta framför en datorskärm. Vi antar att idrottsliv innebär att vi bara behöver mata dem när de kommer hem. Vi antar även att det alltid är andras ungar som utför all den tråkiga vandalismen och den meningslösa kriminaliteten. I hela den här uppståndelsen runt lekplatser så misstänker jag att vi är ute och ”antar” igen. Att våra barn skulle må bättre av en ny och härligt stor lekpark.

Har vi frågat barnen?

Förra veckan var jag ute på sjön och fiskade tillsammans med en lokalt driven eldsjäl inom idrottslivet. Naturligtvis diskuterade vi det här med lekparkerna. Det var faktiskt ganska upplyftande när jag under diskussionen insåg att en ny lekpark inte är svaret på allt. Missförstå mig inte nu, det vore jättetrevligt med en aktivitetspark för barnen, men det viktigaste är just den typen av aktioner som både Folkpartiet och Svenskarnas Parti genomfört. Om vi gör det tillsammans med våra barn. Det finns saker vi inte kan stimulera med lekredskap. Som att ta initiativ, att diskutera och hitta lösningar på problem, stimulera fantasin med att allt är möjligt bara man tar det första steget. Sånt vi själva gjorde som barn med våra föräldrar innan samhället fick datorer och tvåtusen TV-kanaler. Vad tror ni barnen skulle säga om vi frågade dem om de hellre vill dumpas i en lekpark eller spendera tid med oss föräldrar? Rutschekana eller en dag med tillverkning av kottdjur, fika och samtal i ett skogsbryn?

Problemet är vi själva

 Det krävs ingen raketforskare för att räkna ut att det är vi vuxna som ger barnen framtidens möjligheter. Inte förströelser som gör att vi får ”mer tid” att göra allt annat. Att gemensamt rusta upp förfallna lekplatser är ett bra steg i rätt riktning. Förutom att det blir lite finare så är det själva processen som verkligen ger barnen något. Till exempel insikten att allt är möjligt och värderingar att man tillsammans kan bygga eller förverkliga något. Att som vuxen dessutom vara mer delaktiga i barnens dagliga liv medför att man kan bygga upp ett förtroende där barnen alltid har en vuxen att vända sig till om något skulle hända. Jag vet att en del föräldrar inte vill vara en övervakare men vad sägs om att istället kalla det ledsagare? Är vi delaktiga och stimulerar tankar så finns det mindre risk att förvånas över ”Hur kunde det gå så jävla illa för den där ungen? Ja det är väl avsaknaden av lekplatser och fritidsgårdar”.

Det positiva med rasistrubriken

I Arbetarbladet valde man att skriva ”Rasistparti”. Den rubriken var givetvis inte avsedd för barnen utan för oss vuxna. Tanken var antagligen att det skulle signalera om något avskräckande. Men innehållet speglar inte rubriken. Tvärtom så väcker artikeln hopp. Istället för att behöva traggla igenom det hela politiskt öppnar Hoforshus för exakt det som jag vill föra fram med det här inlägget. 

Enligt en bloggkommentar från Patrik Severin, gruppledare för SvP:s avdelning i Uppland, blev lekplatsaktivisterna väl bemötta av Hoforshus Christer Rickardsson. Vd:n lovade att det kommunägda bostadsföretaget ska stå för färgen när det nästa gång ska målas staket.

Till Arbetarbladet säger Rickardsson att det oavsett vilket parti eller vilka privatpersoner som vill hjälpa till är samma sak som gäller.

– Eftersom det är vi som äger mark och egendom måste de fråga oss i förväg så att vi vet som händer.

Parkchefen Bertil Östberg ska nu ta kontakt med Svenskarnas parti för att höra vad de har för planer och tala om vad som är okej för Hoforshus.

– Jag räknar med att vi kommer överens, säger han.

Bertil Östberg håller med sin vd om att Svenskarnas parti ska behandlas som alla andra partier.

– Vi kan inte hantera ett parti annorlunda. Vill de förbarma sig över den här lekplatsen är väl det bara positivt

Barnen skiter fullständigt i om det så skulle vara Adolf Hitler, Josef Stalin eller Darth Vader som engagerar sig i dem. Det är vi vuxnas värderingar. Svenskarnas Parti skriver själva om exakt det som felar i hela processen. ”Praktisera folkgemenskap”. Istället för att förlita oss på att kommunen skall betala, kommunen skall fixa, kommunen skall besluta så kan innevånarna själva fixa det man anser vara fel med lekparkerna i Hofors. Ta kontakt med Hoforshus för att få lite riktlinjer, samla sedan grannar och närboende och fixa det under en helg tillsammans med barnen. Grilla korv, lär barnen att hantera redskapen och visa att folkgemenskap faktiskt öppnar upp för ett mer socialt och engagerat samhälle.

Politiska poäng

Både Folkpartiet och Svenskarnas Parti sägs engagera sig för att ”dra politiska poäng”. Mycket bra säger jag. Jag efterlyser samtliga partiers försök att dra politiska poäng. Ni inser ju själva hur politiskt aktivt Hofors skulle bli om alla partier syntes runt sandlådor och sena kvällar på Bruket. Istället för att kalla det politiska poäng, kalla det politiskt engagemang. Tro mig. Det finns ingen skam för vare sig Socialdemokrater eller Centerpartister att inte ha varit först ut med initiativet. Alla som engagerar sig i ”sandlådekriget” är och förblir vinnare. Tyckte jag hörde något om att Socialdemokraterna hade många medlemmar på orten, ja så mycket enklare att göra en kraftfull insats då eller hur…? Finns plats för fler i den gemensamma sandlådan. Alla får vara med! Även om man så bara vill föra fram sin åsikt för Hofors Framtid

En Måndag I Bilder

Ännu en givande dag. Kunde man inte ha anat när man vaknade denna morgon med regntunga moln utanför. Första anhalten var den här platsen i Falun. Faktiskt inte sett hur huset artade sig efter den stora branden som ödelade byggnaden för drygt 5 år sedan. Man har faktiskt lyckats behålla utseendet helt.

Efter det besöket blev det mer lantliga vyer. Kan lugnt påstå att det här regnet som ligger över landet nu faktiskt är lindrigare än så länge här hemma i Hofors. På många platser i grannkommunen ser det inte riktigt bra ut med översvämmade trädgårdar, vattendrag som höjts betydligt och som här på bilden, en ansamling av vatten som inom kort kommer att dränka vägtrumman till och med. På flera ställen har vägar med bristfälliga diken redan spruckit upp.

Nej det är bättre i Hofors tänkte jag tills jag passerade Göklundsvägen och såg tre män stå vid varsin motorvärmare med sina mobiler uppkopplade. Är det månne utländska turister som missuppfattat eluttagen på parkeringsplatserna för telefonautomater eller har kommunen besparingar på gång inom flyktingmottagningen och har stängt av elen inomhus för dem?

Nåja det var skönt att efter den här dagen komma hem och få en redig måltid serverad och studera innehållet i ett bokpaket som kommit sent om siders. Man skulle kunna tro att det var min beställning men det var frugans.

Slussvaktarbiträde På Sin Post

När jag talat med representanterna från Svenskarnas Parti som jag skrev om i inlägget innan var det dags att åka lite båt över Edsken och ner till Silfhytteå. Kaptenen på skutan hade nämligen i ett ”svagt ögonblick” åtagit sig att sköta slussningen mellan klockan 16 och 18 under söndagseftermiddagen. Nyfiken som jag är så hängde jag naturligtvis på vid förfrågan. Eftersom det duggade i Hofors så duggade det eller småregnade snarare även uppe i Edsken.

Det var folktomt vid Silfhytteå även om det kom en familj som tänkt sig picknicka. Till en början var det nämligen uppehåll i nederbörden där men det ändrades ganska snart.

Under närmare två timmar fick vi istället för att slussa båtar på rad sitta inne i båten och diskutera korsningar av vildsvin och grisar. Blir tydligen lika enorma som en medelstor personbil i hullet. Tiden går fort ibland.

Snart hade slusstiden passerat och vi fick styra kosan hem. Som tur var fanns det tekniska hjälpmedel som kunde avslöja grund och stenar på färden. Sikten var nämligen i det närmaste usel och obefintlig.

Fick bland annat på nytt studera Dr.Depth. Nu kanske jag inte har någon nytta av den när jag fiskar i just den sjö jag kallar hemmavatten, men det är helt klart ett mycket intressant instrument.

Ni ser själva sikten bakom monitorn. Blev tyvärr inget fiske idag. Får avsluta dagen med lite film och körv, perfekt uppladdning inför morgondagens arbete.

Svenskarnas Parti Marscherade In I Sandlådekriget

Strax efter lunch under söndagen så fick Hoforsborna ytterligare ett kapitel i boken om ”lekparkskriget”. Men för nytillkomna läsare så tar vi det hela i tur och ordning:

14 juni Hoforshus Förfaller

15 juni Hofors – Kommande Slagfält Mellan Svenska Nationalister & Vänsteraktivister?

25 juni Svenskarnas Parti Vill Göra En Insats För Barnen I Hofors

29 juni Första Lekplatsen Rensad På Ogräs – När Tar Ni Nästa?

30 juni Arbetarbladet – FP Vann Städkrig

30 juni Arbetarbladet – Men De Fick Inte Måla Om Staketen

30 juni Lekparksstädning Gav Rubriker Men Socialdemokraterna Vill Fortfarande Inte Vara Delaktiga Av Samhället

Idag gjorde Svenskarnas Parti ett försök att göra det man tidigare utlovat.  Exakt vilka ”brott” man kan ha gjort sig skyldig till återstår att se. När Folkpartiet bjöd på grillkorv och rensade ogräs så lät det så här:

Något lagat staket blev det inte på lekplatsen på Storgatan i går. Mitt i städningen kom Hoforshus vd Christian Rickardsson förbi:

– Det är ett bra initiativ, men ni får hålla er till att rensa ogräs och inte ge er på de fasta sakerna.

Kravet på tillstånd gäller både privatpersoner och politiska partier.

– Låter vi folk måla hur som helst på lekplatserna är steget inte långt till att de börjar måla på husen, säger han

Aktivister från Svenskarnas Parti reste under söndagen från bland annat Mora, Tierp, Söderhamn för att göra en insats utan mediabevakning och naturligtvis utan lov från Hoforshus. Förfrågan om att få göra detta skickades via mejl för flera veckor sedan men ett riktigt tillstånd eller ett riktigt svar uteblev. Med sig hade man färg, skruvdragare, sågar, brädor och till och med rundstav för att fixa handtaget på den trasiga gunghästen.

Att man inte i förväg annonserade eller informerade media och allmänheten beror helt och hållet på att man gör detta för att få något att hända för barnen. Man ville få arbetet gjort. 

Tyvärr så satte vädret hinder i vägen för en total renovering med målning av staketet och lekredskapen. Man hade färg och övrigt material med sig och hade ganska kvickt fixat allt det Hoforshus försummat i åratal. Det krävs alltså ytterligare en insats med aningen torrare och målarvänligt väder.

När jag träffade aktivisterna från SvP strax efter 13-tiden idag var man redan i full gång med att skruva och fixa. Och det här kan komma som en fullständig chock för många, men dom hade ingastormtrupper” med rakat hår eller svarta kängor och högerarmar som frekvent åkte upp i en hälsning till Adolf Hitler. Inte heller hade man mobila gaskammare på släp efter sina bilar som det snudd på antyds i den bild som media gärna ger över den här typen av partier. Det enda extrema jag upplevde under samtalen med dem var den extrema vänligheten.

Jag önskar faktiskt att jag haft tid att stanna och prata lite mer med dem. Ännu mer kanske visat dem allt det fina vi har i vår kommun och försökt förmå dem att flytta hit. Vi behöver den här typen av handlingens människor. Åtminstone fått bjuda dem på en glass från Time vid ankdammen som tack för att de spenderat sin tid och sina egna resurser för en ort som inte själva klarar av att göra det lite fint och helt runt en lekplats. Som en liten bonus lämnade man kvar lite leksaker också.

Dessa Förbannade Clowner – Nu Med Landstingspengar

Några av er känner redan till det, att jag är en utvecklad fobi mot clowner. När dom dyker upp är det riktigt obehagligt att se det där ”glada ansiktet” med den sorgliga minen. Jag har naturligtvis funderat mycket över just varför det framkallar sådana obehagskänslor. Tvetydigheten i uttrycket. Att det är så uppenbart döljer sig något helt annat än det som är tänkt. Som att se motpolerna samtidigt liksom. Gott och ont, glad och ledsen, svart eller vitt. Ja sen naturligtvis en och annan film där clownerna inte varit så muntra eller spexande glada. John Wayne Gacy också naturligtvis.

Ett av de värsta clownminnena var när jag tillbringade en natt i en nu avliden kamrats sommarstuga i närheten av Stjärnsund. På väggen i det rum jag skulle sova hängde en synnerligen otäck liten clowntavla. Ögonen tycktes förfölja mig oavsett var jag befann mig i rummet. När mörkret kom lystes delar av ansiktet upp av en belysning ute på gården och den natten sov jag knappt en blund. Obehagskänslan av att någon hela tiden stirrade på mig.

Det här tänker jag på när man i Expressen skriver att Landstinget i Östergötland letar efter clowner.

Tjänsten kan kosta en halv miljon kronor om året.

Etablerade clownverksamheter finns på flera platser i Sverige och ofta ställer de krav på både utbildning och lång erfarenhet.

– Man måste kunna skifta från att möta en treåring till att möta en 17-åring på en minut, säger Ann-Marie Möller, konstnärlig ledare på Glädjeverkstan

Tänk er själv en treåring med feberyra och en beståndsdel av min egen fobi mot clowner. Clownen som skrattande böjer sig över sängen i feberdimman. En halvmiljon för att glädja men hur mycket kommer terapin genom hela livet att kosta?

Riksdagsledamöters Sandlåda På Internet

Lite lokalpolitiskt gnabb på internet i all ära, men i den högre divisionen och med lokal anknytning så har Moderaten Lars Beckman en form av dispyt med Elin Lundgren (S) och den före detta Hoforsbon och Socialdemokraten Raimo Pärssinen. Om detta skriver Arbetarbladet idag:

I ett blogginlägg från i tisdags skriver Elin Lundgren att hon och partikamraten Raimo Pärssinen är trötta på att ständigt anklagas för att samarbeta med Sverigedemokraterna på Lars Beckmans blogg, och att de tagit upp problemet med moderaternas gruppledning.

– Jag vill diskutera sakfrågor men han förstör det politiska klimatet med den här smutskastningen, säger hon.

– Han tycks drivas av något konstigt hat mot mig och Elin, jag kan inte ta honom på allvar, säger Raimo Pärssinen.

De socialdemokratiska riksdagsledamöterna uppger att de har kontaktat Moderaterna om skriverierna vid minst tre tillfällen och de fått gehör för sina åsikter.

Lars Beckman själv säger dock att han står för vad han skriver och att debatten är ett sätt för Socialdemokraterna att smita undan från det faktum att de ger Sverigedemokraterna inflytande i riksdagen.

– Det är bekymmersamt att de röstar med ett rasistiskt parti, säger han.

Menar du att Socialdemokraterna samarbetar med Sverigedemokraterna?

– Det vet varken du eller jag hur det där går till, vad som sker där.”

Smått underhållande eftersom jag sedan tidigare vet att Lars Beckman njuter av att vara provokativ och att Socialdemokraterna är känsliga för kritik och ibland tar sig själva på lite för stort allvar.

Prostitution & Vapenexport

Tänk så tokigt det kan bli med lagar ibland. Till exempel är prostitutionen i Sverige inte så olika vår vapenexport. Idag kan man läsa att prostituerade i Sverige har rätt till sjukpeng om de innehar en F-skattsedel. Lagstiftningen säger dock att du får sälja sex men ingen får köpa det. Ungefär som med vapentillverkningen och exporten. Man får tillverka vapen men inte sälja till dom som verkligen behöver dem. Gör inte det vapenexporten till något som kan liknas med pornografi som exempel porrblaskor? Man får som behövande ägna sig åt att se på bilder.

Sen är det en annan sak som slår mig. Kan det finnas ett mer uppenbart sätt att tvätta svarta pengar rena än att registrera sig som sexsäljare? Med F-skattsedeln så får man förvisso betala skatt men vilka krav i övrigt finns det på att redovisa hur, var och när man tjänat pengarna? Det vore med den här lagstiftningen lika enkelt för män som för kvinnor att kalla sig sexsäljare och sedan redovisa alla pengar som strömmar in. Om de sedan tjänats in på narkotika eller alkoholförsäljning till ungdomar blir ju svårt om man inte ertappas med ”brallorna i knävecket”. Knepigt värre.

Bowlinghallen – En Bra Investering

Gefle Dagblad har idag en artikel om den nya bowlinghallen i Hofors. Där meddelar Lars-Göran Söderström och Lars Djusberg att starten gått bättre än förväntat. Ungefär som jag själv förväntade mig. Då har man bara haft öppet under våren och försommaren, till hösten när utomhusaktiviteter som bad och grillande blir begränsade kommer det antagligen bli ännu bättre. Tyvärr har jag personligen bara haft möjlighet att besöka hallen strax innan öppning men lovar att komma och rulla lite klot till hösten 😉

”– Det har gått över förväntan, säger föreståndaren Lars Djusberg.

Den nya bowlinghallen i Systembolagets gamla lokaler på Centralgatan i Hofors öppnade i början av maj. Det är normalt lågsäsong för bowling men när hallen sommarstänger nästa vecka kan Lars Djusberg och Bowlingklubben 66:s ordförande, Lars-Göran Söderström, ändå se tillbaka på en bra första tid.

– Mellan tummen och pekfingret har vi haft 75 till 90 besökare per dag i snitt. Vi hade räknat med runt 50, säger Lars Djusberg.

De hyser ingen oro för det ekonomiska utan ser möjligheterna att utveckla verksamheten som stora.

– Vi håller på att starta upp ungdomsverksamheten och till hösten börjar vi med ungdomsträningar och bowlingskola. Vi ska också försöka utöka handikappbowlingen nu när vi har handikappanpassade lokaler, säger Lars-Göran Söderström.”

En Nyfiken Undran

Som i det tidigare inlägget tar ibland naturen tillbaka det som människan exploaterat och övergett. Igår passerade jag av en händelse något som ser ut att vara resterna av gruvdrift eller liknande. Någon sade att det var MC-klubbens gamla lokaler som hållit till där, men vad har man gjort på platsen innan det?

Ligger en bit upp till höger från Torsåkersvägen strax bortom Böle industriområde.

Ligger en hel del rester av lerduvor på marken och jag undrar även om det har någon form av koppling till att Ovako skulle bjuda sina kontakter på ankjakt vid Stavtjärnsdammen. Är det månne någon form av jaktstuga numer?

Naturen Ger Och Naturen Tar Tillbaka

Vi lever ju i förfärliga tider där miljön sägs vara på väg att bli besegrad av oss människor och att vi inte alltför långt in i framtiden kommer att tömma jorden på resurser och förgifta resten. Dom tankarna finns ju nästan alltid i bakhuvudet på något sätt även om jag personligen inte kommer få uppleva om och när det händer. Mänsklig girighet helt enkelt där ett kortsiktigt vinstintresse får styra. Idag fick jag dock se att naturen har en enastående förmåga att ta tillbaka det som människor en gång i tiden exploaterat. Man bör nog kanske ha ett litet intresse av hur ”landet ligger” för att ens upptäcka spåren.

Det syns en liten upphöjning i bild som går från höger snett över bilden till vänster. Här har det en gång stått en enorm byggnad som det till och med gått in en liten järnväg i. Om jag minns rätt tidigt 1900-tal.

Det är i dagsläget inte mycket som avslöjar att det varit en form av industri mitt i skogen mellan Falun och Hofors. På områdena runt denna platsen kan man om man känner till historien se att det brutits torv på enorma fält. Idag är det bara några få gjutna plintar som avslöjar.

Plockar man bort mossa och annat bråte så framträder det hela lite mer synligt. Jag vet inte den exakta tidpunkten som man plötsligt bara slutade med torvbrytningen och rev de industriella lokalerna, men visst är det lite spännande att naturen kan ta tillbaka människans ödeläggelse. Tänk er att man plötsligt slog igen Ovako och rev ner byggnaderna och sedan lät naturen ha sin gång. Om 100 år skulle någon nyfiken jävel kanske promenera omkring och förundras över samma saker som jag idag.

Exakt när den här tallriken från Rörstrands  hamnade på platsen är minst lika osäkert. 1726 inleddes dock deras verksamhet och på något outgrundligt vis så har även den hamnat på denna märkliga plats. Någon kanske kan tidsdatera den via mönstret..?

Det är sådana här gånger som jag kan sakna bekantskapen med ”glasbögen” från porslinsaffären där jag brukade handla. Namnet syftar till att han ägde just en porslinsaffär och dessutom var just bög eller mer politiskt korrekt homosexuell. Han hade dock inget emot att kallas bög eftersom det var vad han just var.

Inkompetenta Politiker

Nej det handlar inte alls om de styrande i Hofors utan mer generellt hur människor uppfattar modern politik. Läser en artikel i Dalarnas Tidning där ordet återkommer flera gånger bland kommentarerna. Jag blir nyfiken och Googlar för att se hur pass vanligt det är att man nyttjar ordet.

Det är några gånger bara med den sökmotorn. Politikerförakt når 89300 resultat, Yttrandefrihet 14 500 00 och Demokrati nästan 14 miljoner. Det kanske mest intressanta är att ”Diktatur är bra” når 1 840 000 träffar.

Utredning Om Vandalismen På Hagaskolan Nedlagd

Man hade misstänkta, men tyvärr så kan man inte gå vidare till rättegång mot vandalerna på Hagaskolan. Åklagaren Joakim Johansson beslutade att lägga ned utredningen för två veckor sedan. Hoforshus VD Christian Rickardsson är dock bekymrad över situationen och menar att fortsatt vandalism innebär hyreshöjningar för bolagets hyresgäster.

När GD ringer till Christian Rickardsson, under måndagen, har han precis fått reda på att förundersökningen är nedlagd.

– Jag tycker att det är jättejobbigt att man inte kan få fast dem som har gjort det här.

Han vet inte exakt hur mycket skadegörelsen kostar. Försäkringsbolaget täcker skadekostnaderna, men självrisken kommer Hoforshus inte ifrån.

– Jag tror att det handlar om två basbelopp.

Det betyder att bolaget får betala mellan 80 000 – 90 000 kronor. Något som i förlängningen kan komma att drabba hyresgästerna genom hyreshöjningar.

– På sikt, om det här upprepas, så höjs försäkringspremien och vi måste förstärka larmskyddet, då kan det drabba det hyresgästerna

I princip är det en kostnaden för en ny lekplats man tvingas betala för att några ungdomar inte fått rätt uppfostran. Jag förstår Rickardssons bekymmer med ekonomin i Hoforshus betydligt bättre nu. Personligen skulle jag dock inte se några som helst bekymmer för alla hyresgäster som drabbas av hyreshöjningar att de tog tillbaka de extra utgifterna genom att leta reda på och råna ungdomarna eller deras föräldrar som kompensation när rättssystemet ändå inte fungerar.

Midnattsfiske Med Göslycka

Jag var nästan färdig för sängen igår kväll när telefonen plingade till och fiskekamraten bestämt hävdade att han skulle plocka upp en gös ur vattnet.

 En timme efter satt vi på sjön och det slog mig att jag varit så upptagen på andra håll att jag inte varit ut och fiskat på nästan två veckor. Så får det inte gå till! Vi hann inte mer än att lägga ut spöna och ta en snus innan det visslade till i det vänstra och det kändes först som en skapligt fin gädda, men sen försvann motståndet helt och det var liksom bara fiskens tyngd som stretade.

Snart låg den där. Blev en märkligt blodig historia eftersom kroken verkade ha punkterat något. Sprutade till höger och vänster och det tog tid att torka ihop det behjälpligt. 2.77 kg, en perfekt matfisk för fiskekamratens begär idag alltså.

— 

Självklart blev jag oerhört glad över att få se en gös igen. Det var även det enda hugget som kom under den drygt tre timmar korta fisketuren. Det blev aldrig riktigt mörkt ute heller så det lovar ju gott för någon vecka framöver. Gladast kanske jag ändå blev av att hitta dom här godbitarna:

Förutom fisket är det nog bland det roligaste jag vet. Att plocka kantareller. Dom fanns i överflöd även om dom inte vuxit sig riktigt stora ännu, men dom är naggande goda dom där mindre exemplaren. Fick ihop en plastkasse på nolltid.

 

Socialdemokraten Robert Vestrin Är Inte Ångerfull Över Sitt Agerande

Det var tydligen en riktigt öm tå jag klev på när Socialdemokraten Robert Vestrin avslöjades med att anonymt under olika signaturer sprida rykten om sina politiska motståndare på nätet. När Arbetarbladet undersökte ärendet och sedan kontaktade Robert Vestrin (S) verkade han ångerfull och insåg att han kanske agerat fel.

När Arbetarbladet ringer upp Robert Vestrin, som är ordförande i kultur- och fritidsutskottet, ledamot i barn- och utbildningsnämnden, vice ordförande i Hofors elverk och nämndeman för Socialdemokraterna i Hofors, nekar han först till att ha någonting med saken att göra.

Ställd inför bevisning backar han dock.

– Jo, det stämmer att jag gjort det och det var dumt. Jag inser att jag gjort ett misstag och jag ångrar mig. Jag har informerat partiet och ställt mina platser till förfogande, säger han

Kommunalrådet Marie-Louise Dangardt och Socialdemokraternas ordförande i Hofors Viktor Rasjö gick dock ut och sade att man har fortsatt förtroende för Robert Vestrin:

Både Arbetarekommunens ordförande Viktor Rasjö och kommunalrådet Marie-Louise Dangardt har dock fortsatt förtroende för sin partikamrat.

– Vi har ingen policy i partiet hur vi ska agera på nätet. Det är upp till var och en. Själv ogillar jag anonyma avsändare överhuvudtaget och tycker att det känns både bättre och trovärdigare att skriva ut sitt namn, säger Marie-Louise Dangardt

Men tydligen så har inte Robert Vestrin någon som helst ånger över att ha ertappats. Tvärtom springer han nu omkring och är ”stor i käften” och antyder att Hoforsbloggen hotat andra politiker, att Hoforsbloggen nu granskas av jurister för att uppgifterna tydligen skall ha kommit fram på ett olagligt sätt. Ska du vara en ”förtroendevald politiker” som ångrar dina metoder att svartmåla politiska motståndare? Jag tycker det låter mer som att du är väldigt bitter över att ha ertappats med handen i kakburken

Så nästa gång du öppet kritiserar mig i ett fikarum kanske du skall ta en vända till i tankegången vem det är som agerat fel och vems felet egentligen är.