Slutgiltigt Resultat I Kyrkovalet Ännu Inte Klart

Jag har fått lite frågor om hur Kyrkovalet föll ut i Hofors. Som bekant gick oppositionens samlingslista fram och knep ytterligare ett mandat, men personrösterna är ännu inte räknade till fullo och det resultatet får vi vänta på ytterligare några dagar/veckor. Mär det väl publiceras är det via denna länk som man kan söka sig fram. Man klickar på följande:

-Kyrkofullmäktige

-Uppsala Stift

-Hofors Församling

SKa man spekulera om utgången så gissar jag att Emma Wängelin och Mathias Strand är de två kandidater som kommer att uppnå flest personliga röster i valet. Vi får se om jag har rätt 😉

Ny Insamling Med Kärlek Från Hofors

Förra årets mest uppmärksammade händelse i Hofors handlade om Musikhjälpen och insamlingen under namnet ”Med kärlek från Hofors”. Med drygt 1.2 miljoner insamlade kronor och åtskilliga arrangemang, spontanträffar och andra mer eller mindre tokiga initiativ för att sporra människor att donera gjorde det mer för marknadsföringen av Hofors än vad någon någonsin kunde ha anat. Hofors är numera känd i omvärlden dels för en mindre smickrande skildring på SVT i fyra avsnitt och för sitt stora hjärta att engagera sig och donera för en god saks skull.

Igår öppnade årets insamlingsbössa och de officiellt utnämnda eldsjälarna och Marita Söderström och Emil Eriksson, meddelade att det från och med nu går att fylla på den digitala insamlingsbössan.

Marita Söderström och Emil Eriksson startade den digitala insamlingsbössan ”Med kärlek från Hofors” förra året till förmån för Musikhjälpen. Det blev en succé med tusentals invånare i Hofors som engagerade sig och där slutsumman landade på 1 232 350 kronor.

– Det var en otrolig siffra, men det mest fantastiska var mängden människor som engagerade sig och gjorde så många saker, säger Emil Eriksson.

Då var temat ”Barn i krig har rätt att gå i skola” – i år är temat ”Barn är inte till salu”, som fokuserar på att stoppa sexhandeln med barn.”

Årets tema är synnerligen behjärtansvärt:

Varje minut säljs fyra barn i sexhandeln världen över. Mörkertalen är enorma eftersom det ofta sker i det dolda på internet där få av brotten upptäcks. För många som lever i fattigdom finns inga andra alternativ till försörjning än att sälja sin kropp och sexhandeln med barn har blivit en växande miljardindustri. Musikhjälpens tema 2017 är därför Barn är inte till salu

 

Vill man följa med utvecklingen av insamlingen, komma med egna idéer om vad som kan göras för att dra in stålar, så finns den gamla gruppen kvar på Facebook där man fortsätter som förra året. Några relevanta länkar finns här:

Med kärlek från Hofors, Facebookgrupp

Den digitala insamlingsbössan, Musikhjälpen

Musikhjälpens topplista

I skrivande stund placerar sig Hoforsinsamlingen på tredje plats med 1750 kronor och nummer ett har startat tufft med 60 000 kronor.

 

 

 

S Backade Men Vann Kyrkovalet Ändå

Valdeltagandet ökade, Socialdemokraterna backade, listan för Samling för Hofors församlings kyrka gick framåt men S behåller majoriteten i kyrkofullmäktige. Ungefär så kan man sammanfatta Kyrkovalet 2017 ganska kort och koncist efter det preliminära resultatet.

5.16 procentenheter fler röstade än i valet 2013, SHFK gick framdrygt 9 procentenheter och S tappade ungefär lika mycket vilket innebär ett mandatförlorat. Fördelningen blir då som synes ovan i bild, 8 respektive 7 mandat vilket jag personligen blev lite besviken över då skillnaden bara rörde sig om 35 röster. Inför valet så var det flera som tänkt att gå och rösta för första gången för att stötta just SHFK, men desto fler meddelade att de inte var medlemmar och därmed berättigade att delta i valet. Det menar jag var vad som antagligen fick vågen att nätt och jämnt väga över i detta val som kunde ha blivit historiskt. Några personer som jag talat med sedan i söndags när vallokalen stängde hade helt enkelt tagit den enkla vägen ut och ”glömt bort”. Inför valet 2018 som kanske många känner är viktigare än ett kyrkoval så finns inga ursäkter, är man röstberättigad så ska man gå och avlägga sin röst för att få ett så rättvist resultat som vi bara kan få. Uppenbarligen så kan man förändra om man bara deltar.

Mathias Strand Om Kyrkovalet 2017

Jag heter Mathias Strand och är 39 år gammal.
Jag arbetar som matematik- och idrottslärare på Petreskolan här i Hofors. På min fritid är jag en aktiv föreningsmänniska och uppskattar att möta barn och ungdomar i sitt idrottsutövande. Jag är också delaktig i samhället genom min roll som fritidspolitiker i kommunens Barn- och ungdomsnämnd och som ordinarie ledamot i kommunfullmäktige.

Jag anser att kyrkan fyller en viktig funktion i vårt samhälle. Som en plats att finna tröst, glädje och stillhet i livets alla skeenden. Kyrkan utför också ett viktigt socialt arbete genom diakonin och det skall vi göra vårt bästa för att bevara.

I Hofors kyrka har vi dessutom fina möjligheter att erbjuda glädje och delaktighet genom de olika körerna. Jag vill att kyrkan även fortsättningsvis satsar på musiklivet med bredd i både ålder och utbud och att ungdomsverksamheten utvecklas genom aktivt deltagande av ungdomarna själva.

//Mathias Strand, Nummer 6 på listan, Samling för Hofors församlings kyrka

En Vecka Kvar Till Kyrkovalet 2017 – Redan Idag Kan Ni Förtidsrösta

Det kan lätt bli lite tjatigt när det vankas val. Men här kommer ytterligare en uppmaning att använda er demokratiska rättighet att rösta i kyrkovalet 2017.

Som jag skrivit tidigare så är det dags för en rejäl förändring i Hofors kyrka. Det är dags att människorna som faktiskt sköter om verksamheten till stora delar redan idag, går på varje möte, får upprättelse för sitt arbete. Kyrkan bör vara fristående från politiken och Socialdemokratiska ideologier.

Nu Kan Du Rösta I Kyrkovalet

Sedan igår håller vallokalen öppet för att ta emot era förtidsröster i Kyrkovalet 2017. Man kan alltså välja en tid som passar en själv och i lugn och ro under de kommande två veckorna avlägga sin röst.

 

Pastorsexpeditionen
Måndag 4/9 – fredag 8/9 09,00 – 15,00
Onsdag 6/9 17,00 – 20,00
Lördag 9/9 11,00 – 13,00

Måndag 11/9 – fredag 15/9 09,00 – 15,00
Torsdag 14/9 17,00 – 20,00
Lördag 16/9 11,00 – 13,00

Hantverkarn 
Måndag 11/9 11,00 – 13,00

Röstkortet bör ni ha fått i brevlådan om ni är röstberättigad, och för just valet i Hofors kyrka vore det väl fantastiskt om vi kunde öka antalet som röstar. Ett av alternativen är Samlingslista för Hofors församlings kyrka.

Vill man veta mer om hur Kyrkovalet går till så är denna länk en bra informationskälla.

 

Rösta På Emma Wängelin I Kyrkovalet

Lite mer om kyrkovalet blir det trots allt idag. Man kan följa nyhetsuppdatering och annat via den officiella Facebooksidan. Ett av de mest spännande inslagen i det här valet tycker jag personligen är att Emma Wängelin kliver fram som en av kandidaterna på den alternativa listan ”Samlinglista för Hofors församlings kyrka”. Det är svårt att inte bli imponerad över den här tjejen som förutom en otrolig sångröst och musikalitet, är framgångsrik inom hästsport och dessutom engagerad i samhällsfrågor på ett sätt som nästan övertygar en om att det hon en gång sade till landets konung, att hon skulle bli en framtida statsminister, faktiskt kommer att bli sant.

Emma har under hösten återvänt till studier med inriktning på juridik och kommer att pendla mellan Hofors och Uppsala. Emma kan också med er hjälp slå ett historiskt rekord i valdeltagande i Kyrkovalet. Henne kryssar man plats nummer 4 för. Emmas ambitioner om hon blir invald är att medverka till att göra kyrkan i Hofors mer aktuell och involverad i samtiden. Hon har också uttryckt hur viktigt det är med det internationella arbetet och vill gärna se mer ungdomar och unga människor att medverka på deras egna villkor för att utveckla kyrkans framtid. Jag vågar drista mig till att påstå att den här kandidaten är det inte många som slår på fingrarna i viljestyrka och framåtsträvande.

Länksamling: Hoforsbloggen I Media

Idag öppnar jag även upp den tidigare stängda sektionen I Media. Det är en sammanställning där jag tror det mesta och kanske bästa av när Hoforsbloggen figurerat i media, varit upphov till nyhetsrapportering eller omnämnts på något sätt. Har jag råkat missat något ni minns så tar jag gärna emot tips på det.

Det väcks naturligtvis både muntra och trista minnen när jag tittar på länksamlingen. Men mest av allt kanske jag drar på smilbanden och tänker att det har varit en fantastisk resa sedan bloggen startades. Vem kunde ana att den skulle ha sådan stor inverkan och till och med leda till ett lokalpolitiskt parti som valdes in som kommunens näststörsta. Att ett inlägg om sexleksaker även medfört att bloggen för evigt är inskriven i litteraturen i Annika & Veras debutroman Lustjakt. Upphovet till att kommunen valdes ut bland många andra för en dokumentärserie på SVT, omnämnd av Aftonbladets dåvarande chefredaktör Jan Helin i söndagskolumnen. Inte minst en stor källa för lokaltidningarnas nyhetsrapportering där man förvisso inte alla gånger bemödat sig med att omnämna det.

Nåväl, det var väl på tiden att en sammanställning gjordes för nytillkomna läsare. Vad framtidens innehåll i Hoforsbloggen blir återstår att se. Livet har ju som bekant ett komplicerat vägnät. Håll tillgodo.

Inför Kyrkovalet 2017: Esko Töllinoja

Jag heter Esko Töllinoja och är sedan drygt tio år aktiv församlingsmedlem i Hofors kyrka. Efter ett långt yrkesliv ville jag ändå vara delaktig och bidra till samhället i någon form och 2006 valde jag att anta uppdraget som revisor i Hofors kyrka. Det har varit ett intressant och stimulerande arbete som givit mig så mycket tillbaka. Jag har senare engagerat mig i både kyrkofullmäktige och kyrkorådet.

Den 17 september är det dags för ett nytt kyrkoval. Inför detta val har vi samlat ihop en vallista bestående av femton kandidater med erfarenheter från olika yrkesområden och föreningar, med den gemensamma övertygelsen att kyrkan spelar en viktig roll i vårt samhälle. Att kyrkan är och förblir en kyrka för alla, en folkkyrka både för troende och andra, där alla skall vara välkomna och trivas i vår gemenskap.

Vi vill satsa mer på det sociala engagemanget i samhället och utveckla en bred ungdomsverksamhet på ungdomarnas villkor. Vi vill även fortsätta att utveckla viktiga områden som kyrkans barnverksamhet, ge våra fantastiska körer möjlighet att fortsätta att sprida glädje och sång. Främst vill vi att fler aktivt använder vår kyrka för livets alla aspekter.

För att vi skall kunna göra detta, behövs ett engagemang från kyrkans valberättigade. Vi vill att fler använder sin rösträtt till att delta i valet och därmed aktivt påverka hur framtidens kyrka skall se ut i Hofors. Från och med sexton års ålder får man delta i valet, och det är viktigt att dagens ungdom är delaktiga i att utforma framtiden.

Är man inte medlem i kyrkan idag, kan man lämna in en inträdesanskökan innan den 17 augusti för att försäkra sig om att få delta i höstens val. Mellan den 4 september och 17 september kan man dessutom lämna in sin förtidsröst. Oavsett vilken av de två listorna man väljer att lägga sin röst på, hoppas vi på ett högt valdeltagande och engagemang för Hofors kyrka. Följ oss gärna på Facebook.

Esko Töllinoja, Nummer 1 på listan, Samling för Hofors församlingskyrka

Regn, Sol & Tankar Om Kyrkoval

Idag konstaterar vi att det är den 26 juli och mitt i semestern för de flesta. Vädret hade naturligtvis kunnat vara något bättre, alla har inte möjlighet att släppa allt och åka upp i norra delen av Sverige för att träffa på temperaturer över tjugo grader. Det har varit dåliga somrar tidigare men ofta har det en tendens att kunna bli både varmt och behagligt i augusti och en bra bit in i september ändå. Även jag är ledig och det innebär att jag försöker göra så lite som möjligt rent fysiskt men huvudet går ändå på högvarv mellan regnskurar och solsken.

En av de saker som jag funderar på är kyrkovalet i höst. Det är idag 53 dagar kvar dit och de flesta i vårt samhälle ägnar inte sin vardag åt att fundera över det just nu. Tyvärr inte annars heller eftersom valdeltagandet i speciellt vår del av kommunen är väldigt lågt för att inte säga katastrofalt. Jag har tidigare beskrivit hur lågt valdeltagandet varit historiskt och inte minst vid förra tillfället då de 3688 röstberättigade hade chansen att påverka valutgången. Endast 9.9 procent utnyttjade möjligheten att rösta trots att man i kyrkovalet får delta redan när man fyllt sexton år.

Jag har funderat en hel del över det dåliga intresset att delta i valet. Att många till och med väljer att lämna kyrkan för att spara ”några futtiga tusenlappar” på skattsedeln. Få tänker nog på vilken betydelse den svenska kyrkan dock haft både för vårt samhälle och vår historia. Allt präglas av kyrkans närvaro genom åren, hur vi bemöter varandra, det politiska systemet och våra lagars utformning. Jag kommer att återvända till just det vid senare inlägg.

Mest förvånad blir jag över hur lite man egentligen vet om kyrkans arbete. Vad diakonin bidrar till i samhället som inte syns på ytan men som har en sådan viktig betydelse för människor som lever under utsatta förhållanden. Kyrkan är inte bara en plats där man manifisterar en religiös övertygelse, utan även en viktig funktion för samhällets behövande, som kan ge stöd vid svåra stunder i livet men även vara en plats för glädje. Inte minst det viktiga arbetet man gör internationellt som ger människor möjlighet att hjälpa andra både praktiskt och ekonomiskt.

Redan som sextonåring får man delta i kyrkovalet och även om de flesta anser att valet till riksdag smäller lite högre, så tycker jag att man bör fördjupa sig i vad kyrkan faktiskt gör i samhället och ta ansvar för att den kan fortsätta sin verksamhet som samhällets egentliga ryggrad. Mest av allt är ett ökat valdeltagande önskvärt.

Finns Det Korruption I Hofors Kommun?

Under den gångna veckan så hamnade jag i en diskussion om korruption. Den startade egentligen med länder i Sydamerika vilka verkar vara speciellt benägna att roffa åt sig på allmänhetens beskostnad påstods det. Diskussionen gick vidare och snart hamnade vi på lokal nivå med våra respektive kommuner som exempel. Gör man en enkel sökning så sägs västvärlden vara mindre benägna att mygla samtidigt som Somalia är ett av de värsta områdena.

Korruptionsindex enligt Transparency International 2015, som mäter ”i vilken grad korruption uppfattas föreligga bland offentliga tjänstemän och politiker” i världens länder. Höga siffror (blå länder) indikerar låg grad av uppfattad korruption, medan lägre siffror (röda länder) indikerar hög grad. Wikipedia

Hur det ser ut på just kommunnivå verkar vara lite knepigare att få fram vettig statistik.2012 publicerade Statskontoret en rapport som finns att läsa i sin helhet under denna länk.

I Europarådets civilrättsliga konvention om korruption avses med korruption att någon begär, erbjuder, lämnar eller tar emot, direkt eller indirekt, en muta eller annan otillbörlig förmån eller ett löfte om sådan förmån. Agerandet ska få till följd att den som tar emot mutan, den otillbörliga förmånen eller löftet om en sådan muta inte utför en uppgift på rätt sätt eller uppträder på det sätt som uppgiften kräver (Strasbourg 4.11.1999: European Treaty Series nr 174). Andra definitioner kretsar kring situationer där politiker och tjänstemän åsidosätter allmänintresset för egenintresset. Exempelvis uttrycker Världsbanken att korruption är att använda en offentlig ställning för otillbörlig vinning. Transparency Internationals definition lyder att korruption är att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egen eller annans vinning.”

Ett exempel på vad som onekligen ser ut som historisk korruption när man läser texten, avhandlar hur Hantverkaren kom till i Hofors. Finns det fler historiska fall där det varit tydligt att man agerat utifrån ett egenintresse? Känner ni till nutida händelser som skett/sker? Skicka gärna ett meddelande via Hoforsbloggens Facebooksida eller via mejl till:

Sveriges Nationaldag

Idag är det den 6 juni och således vår officiella nationaldag. Trots att vi inte har ett firande som är jämbördigt eller ens i närheten av våra grannar till väst som brukar ställa till med ett sjuhellsikes kalas varje år den 17 maj, så finns det anledning till att sträcka lite extra på sig just idag och vara lite extra stolt över att vi är priviligierad nog att vara födda här eller att vi bor här.

Flaggan är en symbol för vårt samhälle, och även om vi gnäller och beklagar oss en hel del så finns det troligen inte ett bättre land i hela världen. Det råder demokrati, vi har ett hyggligt bra system som skall värna om de svagare individerna i samhället även om det fallerar ibland. Vi är fria nog att tycka och tänka och uttrycka oss som vi vill. Det är nämligen inte så i varje hörn av världen. I sådana här tider så försöker riktigt ondskefulla människor dessutom få oss att stänga igen vårt samhälle, att vara rädda för terrordåd och begränsa oss i vårt fria leverne. Vi har stolta traditioner som samhälle och det är värt att bevara och försvara.

Torsåker-Hagaström Livesänds

Ett trevlig inslag från Mittmedia är att livesända lokala matcher. Kan man inte vara på plats av olika anledningar så kan man alltid surfa in och titta på TV-sändningen. Det krävs ett Pluskonto (som varit omdiskuterat i veckan). IKväll klockan 19.00 är det Torsåker och Hagaström i Div 4 som är i fokus, och den 30 maj hemmamatchen mellan Hofors AIF och Brynäs damer som sänds.

Hofors Delade Poängen Med Hagaström

På tal om just fotboll så rapporteras det att HAIFs damer spelade 3-3 mot Hagaström igår och delar därmed på poängen. Målen stod vadera Malin Andersson, Therese Stattin och Elin Boman för. Arbetarbladet:

Det blev delad pott när Hofors tog emot Hagaström i division 3 Gestrikland. Slutresultatet skrevs till 3-3 (1-1).

Hofors har ett poäng och Hagaström har två poäng efter två omgångar.

Nästa motstånd för Hofors är Hedesunda. Lagen möts på Stålringen. Hagaström tar sig an Hille 2 borta. Båda matcherna spelas tisdag 16 maj 19.00.

Följ gärna laget via deras Facebooksida.

Donald Trumps Son Bor I Hofors

Donald Trump besökte under slutet av 1980-talet Sverige och träffade då en kvinna som han hade en natt av passion med och som resulterade i att ett barn föddes. Sonen heter Rolf Eriksson och arbetar på en bygggrossist här i Hofors.

Det var när Trump besökte Sverige i slutet av 1980-talet, inbjuden av arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, som han träffade Gunvor Eriksson, Rolfs mor.

– Mamma jobbade som inköpare på Sandvik, några mil härifrån. Han kom dit som ledare för en grupp handelsstudenter från USA för att kolla koncernens nya trainee-program. Det ordnades en fest på kvällen för studenterna och det var då de träffades, säger Rolf Eriksson bland annat i intervjun.

SR Gävleborgs uppgifter har fått stor uppmärksamhet i Trump-kritiska kabeltevebolaget CNN. I motsvarande grad har Fox News, presidentens informella bundsförvant, tonat ned händelsen och kallat det hela ”illvilliga rykten, fabricerade av svenska feminister i syfte att förlöjliga presidenten”.

 

Som grädde på moset så har historien ytterligare en tvist. Den väl- eller ökände (vilket som passar er bäst) Micke Ohlsson har under Rolfs liv fungerat som en fadersfigur.

”– Jag ser mig lite grann som adopterad av goda omständigheter; Hofors är en fantastisk plats att växa upp på, det tror jag också att alla har kunnat se på teve nyligen.

Det Rolf syftar på är SVT:s programserie Samtidigt i Hofors, där ortsbornas vardags- och festliv skildrades närgånget i fyra timslånga program.

– Jag känner Micke, hårdrockaren, som var med i serien. Han har varit som en slags fadersfigur för mig, och gett mig goda råd och stöd – det är jag otroligt tacksam för.”

 

Nu finns det antagligen många som tar sig för pannan och tänker ”Nej det här kan inte vara sant”, och det är det inte heller. När jag först läste texten så hakade jag upp mig på att vi skulle ha ett Byggmax i Hofors och tänkte genast på att här måste tidningen fått det lite fel eftersom det borde stå Hedins Trä. Det var först några sekunder senare när ögonen fastnade på sidans nyhetsflöde som jag förstod att det här är ju helt galet och en skämtsida.

Och vad kan vara mer passande att lyfta fram en dag som denna, Källkritikens dag, som fokuserar på hur man skall granska nyheter eller påståenden innan man tar det för sanning. Runt om i landets skolor kommer man idag att ägna sig en hel del åt att reda ut vad det innebär att vara källkritisk. Påståenden är inte sanna bara för att det står på social media, i en blogg, en webbsida eller ens i etablerad media. Man bör alltid försöka analysera syftet med en text och i den mån man kan, sanningshalten. Dagligen bombarderas vi med olika former av påståenden som har ett syfte, att vilseleda eller övertyga människor om ditt eller datt. Inte minst när det kommer till heta och dagsaktuella ämnen som invandring och flyktingpolitik. Allt som oftast så påstås en sak och i debatten skall det motbevisas med en annan, lika tvivelaktig källa. Och vad som egentligen är sant eller falskt saknar allt som oftast betydelse eftersom människor då redan har intagit en ställning för eller emot. Jag lyfter inga specifika exempel på det eftersom det finns i drivor i ert flöde på till exempel Facebook eller Twitter.

 

Kontentan är att även om man har en dag där det uppmärksammas extra noga, så skadar det inte att vara kritisk till allt ni läser. Ställa er frågor om rimlighet och syfte. Till och med i stora internationella nyheter så kan det dölja sig vad som blivit ett populärt modeord på sistone efter just Donald Trumps framfart i USA, Fake news. Och Rolf Eriksson från Hofors? En enkel bildsökning ger ett helt annat resultat.

Ännu Ett Offer För Cancern

Det är onsdagen den 14 december 2016. Klockan är runt 08.00 på morgonen när sjukhusets personal går in i rummet och finner att patienten avlidit någon gång under natten. Tidpunkten för dödsfallet är osäkert eftersom ingen funnits i rummet sedan kvällen före. Personalen har under några veckor väntat på att döden skall inträffa. Hoppet om en annan utgång har sedan en tid helt suddats ut. Trots att man varit väl medveten om att det skall ske vilken dag eller timme som helst, sitter ingen vid hans sida den här natten, ingen har honom under uppsikt. Antagligen konstaterar man bara att ännu ett offer har fallit för cancern och följer sedan sina rutiner i vad som skall göras vid ett dödsfall.

 

Det hade kunnat vara bara ett i raden av offer som skördats för just cancern. För alla utomstående så är det också det. Man noterar i förbifarten att ”Jaha, har han också avlidit. Det var ju ledsamt” och livet rullar på. Men för mig öppnas dörren på glänt till något som jag ansett redan varit dött. Mannen är min biologiske far, och omständigheter i livet har gjort att vi aldrig har haft en sådan relation som en far och en son normalt har. Jag har levt hela mitt liv med en uppfattning om hur han var. Kände kanske saknad efter något som ung, men konstaterade att det aldrig någonsin kunde byggas en vettig relation och accepterat att ibland blir livet bara så. Jag har haft en annan farsa som tidigt kom in i mitt liv, och även om han inte är det rent blodsligt, så är det han som haft jobbet och gjort det ganska bra. När dörren nu öppnas igen och det egentligen bara skall konstateras att den jag aldrig kände är avliden, livet rullar på ändå och att jag egentligen inte bryr mig alls slår det slint. Det väcks frågor om vem han var, hur han var och varför han avled ensam under den där natten.

 

Den sista tiden ligger han dock inte helt ensam. Han har två av sina söner vid sig, halvsyskon jag bara träffat ett fåtal gånger i livet. Han har en vän där, Stellan, som försöker att hjälpa till med det praktiska. Han har varit så illa däran innan han slutligen hamnade i sin dödsbädd, hjälpen har varit oväderlig för honom. Kanske ger det också en tröst att de två sönerna finns där på slutet, trots att det inte är en självklarhet. Det handlar om mest försoning, att åtminstone två av sju barn tar farväl och förlåter i viss mån. Fotografiet några timmar innan han somnar in, är gripande.

Jag brottas med mig själv rent mentalt. Begravningen skall ske bara några veckor efter dödsfallet. Ska jag resa ner för att delta eller ska jag lämna det därhän. Jag skyller på att jag har för mycket arbete och åtaganden och följer inte med min faster och farbror ner. Eftersom jag inte haft någon relation i någon utsträckning, känns det bara konstigt. Det är mycket som skall ordnas rent praktiskt. Dödsboet skall ordnas till med juridikens hjälp, bostaden skall tömmas på hans saker. De två halvbröderna bor i samma område och får ta ett stort ansvar mitt i sin sorg. För det är jag tacksam. Jag kände honom inte, ville inte ha med honom att göra och det är inte sorg jag känner. Bara en stor tomhet efter något jag inte kan sätta figret på till en början. Men det är svar. I början av januari dimper det ner en jättehög med dokument hos mig.

Det är varenda sjukintyg från första gången han upplevde smärtor i ryggen och rekommenderades värktabletter till konstaterandet av prostatacancer som sedan sprider sig i hans kropp och slutligen tar livet av honom. Varje dialog i pappersform med försäkringskassan och arbetsförmedlingen som tycker att han gott kan gå tillbaka till att vara tillgänglig på arbetsmarknaden. Tio års bråkande med myndigheterna under tiden som hans hälsa försämras, ändlösa dialoger med LÖF, patientförsäkring, 10 års förlorad arbetsinkomst som frisk har även gjort inkassobolag och konofogden intresserade, så de tar stora delar av hans redan låga sjukersättning. En deprimerande och chockerande läsning om hur myndigheter i Sverige, på 2000-talet behandlar dödligt sjuka människor.

 

Men det finns något mer. Jag hittar någon form av arv. Arvet i att noga dokumentera och föra anteckningar i preusisk ordning. Det avslöjar hur läkarna under 2.5 år inte lyssnar på sin patient som försöker beskriva sina problem. Anteckningar om datum, namn och förfarande under mötena som avverkas på 15 minuter innan han tvingas lämna läkarens rum utan att ha blivit lyssnad på eller skapat ens minsta intresse över vad som kan vara fel. Det visar sig också att läkaren är en AT-läkare, som bara är på vårdcentralen för praktik. När han slutligen får träffa en annan läkare konstateras det efter ett PSA-testatt värdena är skyhöga och snudd på ett medicinskt under att han ens lever.

 

Man sätter in alla åtgärder man kan och behandlingstiden är lång och osäker. Ett tag tror man att han besgerat cancern, men det dröjer inte länge innan man konstaterar att den sprids. Om och om igen. 2015 har jag kontakt med honom för första gången på många år. Han nämner bara i förbifarten att han varit sjuk, den här gången tror han att han bekämpat ner cancern för gott och skämtar om det genom att säga att ”Han är mer elakartad än cancer och den inte har en chans mot honom”. Vi pratar inte så mycket mer om cancern, det är mest en form av konstaterande att vi inte kommer att kunna ha en vettig relation. Vi säger adjö och önskar varandra lycka till i det fortsatta livet.

 

I den här högen av papper hittar jag sakta en människa. Noggrann med att föra sin egen levnadsjournal, arkivera allt, men även som en saklig robotskrivare, hur det påverkat hans liv fram till hans död. Jag får veta av mina halvsyskon att han även förde privata dagböcker. De läser i dem och säger sig ändra sin bild av honom, förstå varför han var som han var och levde som han levde. Själv känner jag mig inte mogen nog att öppna och förstå. Jag fokuserar på det rent juridiska kring hans sjukdom och död. Många telefonsamtal med handläggare som verkar vilja sopa ansvaret för att cancern inte upptäcktes i tid under mattan. En säger till och med åt mig i telefonen att ”Varför gräva i det där, han är avliden nu och nu avslutar vi hans ärende”. Jag ger mig inte. Jag mejlar, jagar människor per telefon. De flesta är inte på sina kontor, svarar inte och meddelar att de är tillbaka efter lunch och efter lunch att de gått för dagen. När de svarar säger de att de vill ha en fullmakt. Ett papper skickas via Posten runt till sju syskon som var och en måste signera. Det tar tid. Det skapar oro, tänk om Posten strular till det?

 

Men det går bra till slut. Handläggaren meddelar att han fått in fullmakten och att jag kan kontakta honom. Han håller sig undan i drygt en vecka innan vi slutligen får kontakt igår. Nu låter det annorlunda på tonen. Han medger att de nu konstaterat att patienten avlidit i förtid på grund av bristande hantering av sjukdom. Han säger att de ska betala begravningskostnaderna, att det kommer att betalas ut både ersättning och ett skadestånd till de efterlevande. Jag frågar vad som händer med läkarna som ignorerade patienten och kanske försatte honom i onödigt lidande. Han säger att det får jag ta med läkarna. Själv känner jag hur ådrorna dras samman i tinningen, hur pulsen ökar. Det här ville man bara avsluta och sopa under mattan.

 

Under den här perioden när jag studerat dokumentationen så börjar jag förstå alla artiklar som publiceras om sjuka människor i vårt samhälle som behandlas direkt illa och ovärdigt. Döende människor som skall ut på arbetsmarknaden, leva på existensminimum, utförsäkras. Vad i helvete är det för samhälle vi lever i? Vad är det för regelverk som torterar redan döende människor mentalt och ekonomiskt? Varför har jag själv blundat för verkligheten?

 

För så är det. Jag har blundat, tittat åt ett annat håll, inte kunnat hantera att familj, vänner, bekanta drabbats av den här sjukdomen och kämpat sig igenom. Cancer skrämmer skiten ur mig, för det är något som jag inte kan jävlas med genom att skriva, inte kan slå på käften, inte ens se på långt avstånd hur den kommer promenerande med jävelskap i blicken.Mina anhöriga som innan det här drabbats har genomgått operationer och ett psykiskt lidande som jag inte kunnat hantera. Jag har nära vänner som öppet och noga beskriver vad de genomgår, men jag har inte kunnat ta det till mig, på riktigt liksom. Det blir mest ”Cancer säger du, ja hoppas det går bra, att du blir frisk och det ordnar sig säkert”. Det är först när jag läser i högen av dokumentation jag inser verkligheten. Jag vet inte vad, men något måste jag göra. Inte minst för att aldrig behöva läsa om eller höra om de döendes kamp mot vårt eget regelsystem och robotliknande tjänstemän utan empati, eller patienter som inte blir lyssnade på. Om människor som avlider utan tillsyn nattetid.

Hoforsbloggen Uppdaterad

Som ni kanske noterar har Hoforsbloggen ett lite annorlunda utseende från och med idag. En rad nya funktioner som knyter samman bland annat de olika verktygen för social media där Hoforsbloggen finns representerad, Facebook, Twitter mm. Det har även lagts till en översättningsfunktion för den som vill läsa om vardagen i Hofors på sitt eget språk efter önskemål, och några andra funktioner som testas i vänster spalt om man använder en dator eller en surfplatta vid sina besök.

Vi testar den här versionen ett tag och ser om den faller merparten i smaken.Upptäcker ni några tekniksa problem vid era besök så skicka gärna ett mail och påpeka detta. Kontaktuppgifter finns under denna länk.Sidan kommer även att uppdateras den kommande tiden med nytt innehåll under flikarna, och tanken är att man skall kunna lösa lite om Hofors historia, se hur Hoforsbloggen figurerat i media samt ta del av vad besöksnäringen erbjuder under fliken Turism. För er som besöker webbsidan via dator eller surfplatta finns också en ny fuktion med Dagens Hoforsbild till vänster.

 

Marita & Emil Årets Eldsjälar

Idag blev det klart vem som får titeln ”Årets ELdsjäl 2016”. Via kommunens hemsida står det klart att det mycket riktigt är Marita Söderström och sambon Emil Eriksson som enligt en enig jury föräras med titeln.

Två personer har lyckats få Hofors kommuns invånare att gå man ur huse för att samla in pengar till Musikhjälpen. De skapade insamlingsbössan Med kärlek från Hofors och namnet tillsammans med uttrycket Hoforseffekten har blivit ett begrepp i hela vårt avlånga land.
Marita Söderström och Emil Eriksson seglade upp som två eldsjälsraketer i slutet av 2016 och har utan tvekan bidragit till att utveckla Hofors kommun som plats att leva och verka i-både nu och i framtiden”.

Priset delas ut för sjätte året i ordningen, och det sker precis som tidigare i samband med Idrottsgalan på Folkets Hus den 18 februari.

Årets Eldsjäl 2016

Nu har Entré Hofors släppt listan över de nominerade till Årets Eldsjäl 2016:

Bodil Landin-Tomtesmyget i Torsåker
Marita Söderström-Med kärlek från Hofors
Emil Eriksson/Marita Söderström-Med kärlek från Hofors
Monika Modén
Birgitta Osmund Eriksson-Torsåkers IF
Annelie Söderblom-Hofors Ridsällskap
Anders Svensson-Hofors Gym
Tommy Lindén och Jan Ola ”Jansa” Bergström
Marianne Heggem Sundkvist-Korpen
Stefan Åkerberg-Hofors HC
Tomas ”Norpan” Andersson-Friluftsfrämjandet
Patrick Sjöberg-Friluftsfrämjandet
Hans Backman-Hofors AIF och Hofors IBK
Kristian Lindström-Hofors AIF
Leif Bång-Sim 77
Marcus Östberg-Hofors BMX&Skate
Daniel Nordenberg-Hofors AIF och Hofors HC
David Färnström-Hofors AIF
Pontus Lundin-IF Metall

Listan över ideellt arbetande människor som gör ett hästjobb i kommunens föreningar kan göras betydligt mycket längre. Samtliga dessutom mycket välförtjänta av titeln. Dock är det som jag skrev tidigare en uppstickare i slutet av året som verkligen visat en järnvilja och jag skulle bli mycket förvånad om inte Marita Söderström får titeln hon verkligen levt upp till under 2016.

 

Om Kriget Kommer

För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om skyddsrum här på Hoforsbloggen. Då var ämnet aktuellt eftersom många inbillat sig att skiftet av president i USA skulle leda till världsomfattande konflikter. Under 2016 så kunde man följa utvecklingen i andra länders samhällsstrukturer, hur man uppmanade sina medborgare att bunkra upp med mat och vatten så att man åtminstone skulle klara en kortare periods kris. Bland annat i Tyskland. Sådana indikationer har även nått Sverige på sistone,

– Generellt brukar vi säga att varje hushåll bör ha en egen beredskap som räcker i minst tre dygn. Om alla vuxna, friska människor kan leva upp till detta, kan samhällets insatser inriktas mot dem med allra störst behov, säger Svante Werger vid MSB.”

Det senaste som också är av lite nostalgisk karaktär är Aftonbladets artikel om den krigsförberedande foldern som funnits i olika tappningar genom åren. Webbsidan Skymningsläge har samlat alla foldrar så att man kan följa utvecklingen genom tid.

I Sverige har vi levt i fred så länge att vi tagit mycket för givet. Vi är inte vana med ständig oro eller vet rent generellt inte hur vi skall agera om det uppstår en krissituation. Till och med att prata om förberedelser kan stressa människor. Bloggen Cornucopia publicerade för ett par år sedan ett inlägg som inte beskrev ”Om” utan snarare  ”När” kriget skulle komma och vad det skulle innebära. En mycket läsvärd artikel.

Innan kriget kommer drabbas alla av förnekelsereaktioner

Man kommer förneka att krigsrisk föreligger. Man kommer bli arg och angripa makthavare, oskyldiga folkgrupper och budbäraren, inklusive författarna av denna text. Man kommer hitta på olika bortförklaringar och ursäkter för att inte behöva förbereda sig. Man kommer bli nedstämd. Först därefter kommer man acceptera verkligheten och faktiska risker. Förnekelsereaktioner är mänskligt.
Men även om det inte utbryter något krig så kan det ske saker som kräver att vi har en viss förberedelse. Ett långvarigt problem med elförsörjning eller vattenleveranser, större bränder som inte kan kontrolleras. En bra förberedelse kan vara att införskaffa en sådan här hink med tätförslutande lock.
Hinken kan fyllas med förslagsvis lite medicin som värktabletter eller febernedsättande, några plåster, bandage och pincett. Chokladkakor, ett resespel som Yatzy, en kniv, tång och ett par olika varianter av snöre och rep. Ett spritkök får lätt plats och likaså frystorkad mat för några dagar. Ett par arbetshandskar, en ihopvikt pressenning och givetvis flöte, lina och ett par krokar så att man kan rekreationsfiska om andan skulle infalla. Det behöver inte vara mer komplicerat än så och hinken kan stå dold i garderoben vid dörren så att alla familjemedlemmar vet syftet och lokaliseringen av den. Glöm inte stearinljusen, tändstickorna och ficklampan. Sen klarar ni allt.”
Sovsäckar, filtar, sprit- eller gasolkök, batterier och vattendunkar mm. Ett av de mest underskattade föremålen som finns i nästan varje hem är ju grillen. Finns i många utföranden, men det löser förmodligen problemet med matlagning när man står där utan ström. Kan vara värt att se över vilken förberedelse man har hemma, och att köpa ett par extra konservburkar varje gång man storhandlar kan löna sig i längden.

Hoforsbloggens Nyårskrönika 2016

Traditionsenligt så blir det alltså en nyårskrönika även i år på Hoforsbloggen. Den sjätte i ordningen faktiskt. 2016 har varit ett mycket innehållsrikt år och när jag går igenom det månad för månad väcks många minnen till liv igen. Tänk att ett år kan gå så fort men samtidigt kännas som att det var evigheter sedan som saker skedde. Men vi kör väl igång och rotar i det förflutna och förhoppningsvis väcks det minnen även hos er läsare.

Januari:

Året inleddes med vad som kanske var tänkt som en skandal av internationellt mått, men som föll ganska platt. Ishockeyprofilen, men numera även lokalpolitikern Mathias Strand, begav sig hem till Europas siste diktator och spelade lite hockey.

En större flopp blev det dock av Burger Kings etablering i Hofors där vi i början på året, som vanligt, fortfarande väntade och väntade, utan nya besked. ”Det är på gång” har det sedan sagts hela året, men de lokala tidningarna var kritiska. Om det blir av under 2017 återstår att se.

Januari innehöll förändringar av stora och små mått. Den nyöppnade vinylbutiken slog igen och ICA-Per lämnade Hofors för nya uppdrag. Hoforsbor syntes i TV4 och vi fick en ny kommunchef i Mimmi Abramsson. Den förre kommunchefen blev ”Senior Adviser” och prognosen säger att han blir kvar i kommunens tjänst till april 2017.

Februari:

I början av februari så brann den gamla klädbutiken på Skolgatan. Det sades att det rörde sig om mordbrand, men någon uppföljning på dramat känner jag inte till.

Det uppstod också en het debatt om badhuset i Hofors som verkligen engagerade Hoforsborna på mindre bra sätt, och fick Hoforshallen att använda sociala medier för att förklara sin inställning.

Februari var också en kamp på kniveggen för vårt hockeylag, Hofors HC att behålla sin plats i Division 2. Dåvarande coachen Johan Kämpe sade att det var ”hörntänder och individuell skicklighet” som skulle komma att avgöra slutresultatet.

Februari kom också att handla om stenkastning och ett bombdåd mot den fd lokalpolitikern Micke Ohlsson.

Mars:

I mars började debatten om en blivande storregion och arbetet med att renovera ishallen till modern standard satte fart.

Mars innehöll även lite av en besvikelse när det gällde tidigare hot som riktats mot bloggen. Beskedet att förundersökningen lades ner kom, och detta trots att bollen låg på straffpunkten och målvakten inte ens fanns i målet. Det hörde på något sätt samman med att polismyndigheten senare under året benämndes som en organisation i kris och fritt fall på det nationella planet.

I Hofors uppmärksammades en lokal hjälte  i form av Melvin som var på väg hem från skolan när han och hans kamrat uppmärksammade en äldre man i nöd. En undulat hamnade på villovägar, och Madeleine Bäcks roman ”Vattnet drar” fick spännande recensioner, där handlingen utspelas i trakterna av vår kommun.

Tråkiga nyheter kom när det meddelades att anrika Bäckströms gick i konkurs. De positiva nyheterna om att hälsocentralen i Hofors äntligen kommit på fötter igen fick mig att byta tillbaka till den centralt belägna hälsocentralen, ett byte som skulle visa sig vara ett misstag senare under året. På det positiva planet meddelades det att Enerco skulle bli det nya stora bolaget som tog över Bäckströms och räddade dagen. En rekordtidig golfpremiär i Hofors annonserades.

April:

För första gången i världshistorien så skrevs Hoforsbloggen in i litteraturens värld genom att omnämnas i de lokala författarna Annika & Vera Ahlverströms rykande färska roman ”Lustjakt” där även en äldre sann historia vävts in i spänningen.

Om golfpremiären var tidig, så var fiskepremiären minst lika efterlängtad och tidig.

Det visade sig också varför vi i kommunen Hofors har ett rikt och initiativrikt föreningsliv. Lottningen inför den traditionella handbollsturneringen Orken, var något utöver det vanliga.

Statistik visade också att vi Hoforsbor var bäst i länet på att panta, och under sletskedet av året så bekräftades detta med all sans och vett under Musikhjälpen som ni kanske vet. Mer nedslående var det att kommunen inte ens förstått värdet av att synas i viktiga sammanhang som när Sveriges Friluftskommuner rankades. Det har blivit allt ”viktigare” att synas på topplistorna i olika sammanhang, men i just sådana här rankningar betydligt viktigare för utveckling av besöksnäringen.

Swedbank som sedan en tid inte bara slutat att hantera pengar, slutade dessutom att förvara värdesaker några år tidigare, och bankfacken försvann också.

Ut med det gamla, in med det nya och lanseringen av kommunens nya platsvarumärke blev lite av en succe.

Nytt på musikhimlen lokalt blev definitivt Mats Nydahl som visade oanade talanger. På blogghimlen så dök det upp en sällsynt fin hyllning till vår trakt när Steve skildrade ett spännande besök.  April månad kändes som en nystart på många sätt och vis, plötsligt dök det upp människor som började marknadsföra kommunen på sina egna sätt, Micke & Lumpa kanske på de mest extrema sättet. Värt att nämna även de äldre som satt Hofors på kartan tidigare, Göte Nordin kom på besök med sin maskin ”Eleganten”.

Maj:

I maj uppmärksammades även Linus Andersson i media, kanske okänd för den äldre generationen, men en storstjärna i de yngres ögon. En kanske ännu större doldis med sina rötter i Hofors som också hamnade i strålkastarljuset var riksdagsledamoten som inte gick till sitt arbete utan stannade hemma med fullt arvode, Margareta Larsson som tillika är Sverigedemokraternas partiledares svärmor.

Att det finns en enorm vilja att göra trevliga saker i kommunen, och i synnerhet för andra visade även initiativet till fordonsträffar i Edsken. Varje torsdag har man under sommaren träffats, fikat och kikat på varandras olika fordonstyper. Men i takt med att invånarna själva visar initiativ så försämras samhällsservicen med bank och i synnerhet post. Aldrig tidigare hade så mycket kritik riktats mot Postens organisationsförändringar och som medfört en hel del krångel, inte bara lokalt.

Men det finns vilja och visioner för Hofors kommun. Vad det exakt utmynnar i återstår att se, men ambitionen går det inte att ta miste på.

Inför skolavslutningen kom en vädjan från skolpersonalen vid Lillåskolan som skapade en hel del diskussioner. Naturligtvis med de godaste intentionerna, men som tolkades på flera sätt.

2016 kommer antagligen gå till historien som invånarnas eget år. Allt makalöst man fått se människor ta tag i och utföra på egen hand utan inblandning från kommunen saknar nog motstycke åtminstone sedan jag själv återvände 2009. Lysande exempel på detta.

Ännu ett:

Maj blev också en milstolpe i Hoforspartiets historia. Även om uppdraget i sig saknar politisk koppling, så var det en ära att få utse två nya vigselförrättare från partiet, Monika Modén och Annika Ahlverström.

Som avslutning på maj presenterades deltagarna i Hofors Grillmästare som skulle gå av stapeln för andra året i rad. Under Bessemerfesten som för första året arrangerades av den nybildade marknadsgruppen, kunde kommuninvånarna njuta av allehanda nöjen och upplevelser. Men i Hofors Grillmästare blev det tronskifte och den regerande mästaren Daniel Sköld besegrades av Diana Sahlén.

Sevärt från festen i övrigt var Micke & Lumpas upplevelser i karusellen och rapporten från just Grillmästartävlingen. Nytt för året var en musiktävling med högst lokal anknytning under namnet ”Kan det bli så mycket värre?” En hel del festliga inslag, men det kom också bli lite av en snackis efteråt om hur somliga artister uppträdde på scenen. Ett sammandrag finns i denna video:

Juni innehöll för övrigt en sammanställning av romaner med anknytning till kommunen, och inte mindre än tre stycken rysliga historier hade producerats till årets mitt, lagom till semestertider. Hoforsrocken gick av stapeln, och hemflyttade Fika-Fredrik testade nya grepp.

Hofors gjorde skäl för benämningen ”Idrottskommunen” när Modo meddelade att man skulle förlägga ett träningsläger i vår ishall. Sedan dess har det fd elitserielaget stannat till för ispass vid flera tillfällen när de varit på resande fot i Allsvenskans seriespel.

Juli:

Jag själv fick ingen semester under sommaren. Istället spenderade jag en intressant tid på Rörverket i Hofors och mitt stora loppisintresse fick många gånger ske på nätet. Föga andade nog någon att just det där klippet skulle visa sig vara av världsintresse.

I juli spreds dessutom ryktet att något särskilt intressant höll på att ske i kommunen. Ett TV-Team syntes intervjua kommuninvånare. Vad kunde detta månne vara?  

Kanot-SM arrangerades vid Tolven, och där slog veteranen Per Lundh till med SM-silver i veteranklassen och visade att formen var lika vass som i OS 1980. Min egen form var inte på topp när Slaget om Hyen utspelades,

Överlag var det ingen höjdardag för fiskefångst, men det visade att intresset för tävlingar av det här slaget har stor potential i vår kommun. Till 2017 års tävling finns det förhoppningar om ett fördubblat antal tävlande och kanske även en del kringarrangemang som tilltalar både besökande och deltagare.

På tal om just tävlingar så gick ju OS i Rio av stapeln. Frida Andersen och hästen Herta skrällde till och förhoppningarna var höga på vårt eget OS-hopp. Tyvärr fick OS-äventyret ett snöpligt slut då Herta blev skadad, men för kommuninvånarna i Hofors hade hon lika gärna kunnat belönats med ett guld för sin insats, inte minst för stoltheten merparten kände över Frida och Hertas insats.

Ja loppisklippet jag nyss nämnde blev ju en världssensation när jag i ett infall bestämde mig för att se efter vad det var som skramlade inuti ett av föremålen.

Det orsakade en hel del uppståndelse och plötsligt så fann jag mig själv ha satt Hofors inte bara på Sverigekartan, utan även världskartan i samlarkretsar.

Ungefär samtidigt så fick jag även förmånen att läsa Fika-Fredriks egen bok när ett exemplar skickades till mig.

I augusti hände också något mer anmärkningsvärt. Skrotbilen som stått och irriterat både invånare och förbipasserande nämndes i bloggen och kort därefter så var den puts väck.

September:

I september dök det upp nyheter om en förestående höstfest.

Här ska vi vara så pass ärliga och erkänna att höstkalaset i grunden var ett hafsverk enbart producerat för att film-teamet skulle få sin ”grande finale” i TV-dokumentären som nu avslöjats vara uppdelat på fyra gånger en timme och skall sändas på SVT med start den 12 januari. Om den blir årligen återkommande är tveksamt, men om man från produktionsbolagets sida brytt sig om att närvara under sommaren i kommunen så hade man haft mer material än man kunnat önska sig när flera fina evenemang gick av stapeln men produktionsbolaget lyste med sin frånvaro trots löften om att ”skildra kommunen med värme” och på ett ärligt sätt.

I samband med festen så bestämdes det även att årets Kultur- och Fritidsstipendium skulle delas ut.  Som ledamot i kommunstyrelsens arbetsutskott var det glädjande att få tilldela Hofors Kanotklubb både ära och pris efter ett mycket uppmärksammat arrangemang under sommaren.

Det började även synas tydligt att i Hofors rivs det inte bara bostäder, dom tiderna är passerade och trygghetsboendet på Centralgatan 5 är ett tydligt exempel.

September var ingen bra månad för lokalpolitiken. I media nästan förlöjligades kommunen i sitt värdegrundsarbete där en faktura med ”trollkonster” plötsligt dök upp i media. Begreppet att tänka med ryggraden, i synnerhet slutet av den myntades, och i en filmad intervju syntes kommunalrådet Marie-Louise Dangardt göra kanske sitt värsta framträdande någonsin när det gällde media.  Kommunalrådet krävde att hela intervjun skulle läggas upp oredigerad igen, men den gav ingen rättelse, snarare blev det ännu märkligare och det syntes tydligt att filmklippet inte alls var oredigerat. Men som många gånger förr blåser stormvindarna över och människor glömmer, och den stora nyheten i september var spekulationerna om just kommunalrådets framtid.

Slutet av september blev det diskussioner om ett nytt ridhus i kommunen när ett medborgarförslag lämnades in och beslutades att utredas.

Personligen tycker jag det här är jättebra även om jag kan ha vissa invändningar emot hur mycket en förstudie egentligen kan kosta. Men ridklubben är i stort behov av bättre faciliteter och det möjliggör en ökad idrottsturism på sikt vilket i sig är bra för kommunen. Det återstår att se när ett slutligt beslut kommer att fattas, men bollen är i rullning.

Oktober:

I oktober skrevs kanske det mest uppmärksammade inlägget på Hoforsbloggen. Jag ville göra gällande att den beryktade Gysingevargen i själva verket tillhörde vår egen kommun och följdaktligen borde omnämnas som Mördarvargen från Hofors i framtiden.

Man skall inte underskatta det symboliska värdet av även skräckinjagande saker när det kommer till marknadsföring. Diskussionerna och återkopplingen som jag fick från dessa inlägg visade att människor i kommunen är ganska lokalpatriotiska och att man saknat ett forum för lokalhistoria i kommunen. Kommunens nya hemsida gjorde ett ordentligt lyft med sin julkalender i december, och förhoppningsvis kan man fortsätta att lyfta fram vår historia lika mycket som de mer dagsaktuella händelserna.

I oktober testade jag att återge det politiska livet i serieform.

En del uppskattade tilltaget, andra tyckte att det var aningen grovt. Man bör ju testa allt åtminstone en gång i livet, men just serieformatet bör väl funderas både en och två gånger över.

Hofors klättrade enligt vissa mätningar i skolrankningen,  ytterligare något som kan vara rent historiskt inträffade när kommunen började kommunicera med sina invånare via social media för vad jag tror var första gången. Det blev även klart att det dåvarande kommunalrådet skulle gå vidare till regionen och en efterträdare skulle utses. Spekulationerna var många, men det var Linda-Marie Anttila som föreslogs bli nytt kommunalråd.

November:

November var lite av en lugn månad detta år. Även om Hoforsbloggen fortsatte att leverera lite vardagsreflektioner, så uteblev de riktigt stora nyheterna. Månaden får helt enkelt gå till historien som händelsefattig förutom vissa saker värda att nämna. Det blev en nyhet att ett Science-Center övervägs i Hofors, ny vandalism vid Hagaskolan, tre gånger på kort tid, och spekulationer om medias förestående död. Bara någon dag efter inlägget startade de lokala tidningar ett nytt grepp med plusartiklar, och jag misstänker att det snarare kommer att skynda på en process till förlustsiffror än att bli den nytändning som krävs för lokaltidningarna. 2017 kommer att bli ett spännande mediaår helt enkelt.

December:

I skarven november/december deltog jag i en tvådagars utbilding i jämställdhet och jämlikhetsarbete.Kanske det mest spännande som jag upplevt som fritidspolitiker sedan ”karriären” inleddes. Det var absolut inga nyheter som lärdes ut, men det sammanfattade hur dåligt vi egentligen tänker och arbetar med jämställdhet. Jag kan absolut se hur diskussionerna som fördes kan föra kommunen framåt och bidra till ökad medvetenhet och ett bättre och effektivare arbete.

December kommer i övrigt att finnas i invånarnas och landets medborgares minne för något helt makalöst. Ett privat initiativ som växte till en anda och en rörelse av total givmildhet. Naturligtvis är det Marita Söderströms initiativ till insamlingen för Musikhjälpen under parollen ”Med kärlek från Hofors”. Över 1.2 miljoner samlades in och rekordet för en enskild elektronisk insamlingsbössa slogs två gånger om. Det går knappt idag sammanfatta denna galna period som enade kommunens invånare till stordåd, och under denna länk finns många av de mediainslag som gav Hofors kommun god exponering för hundratals miljoner kronor.

Som förutspått hamnade kommunen i en form av posttraumatiskt situation efteråt. Människor ville hjälpa, dra igång saker, samlas för att samla, sträcka ut händer till behövande. Visa den där kärleken som Hofors blev kända för under december i hela landet. Initiativtagaren själv kommer att ta det lite lugnt och begrunda sin folkrörelse och senare bestämma i vilken form den kan fortsätta. Men en sak är då säker, blir inte Marita Söderström utsedd till Årets Eldsjäl 2016, kommer det att orsaka upplopp i kommunen.

Det återstår ett par dagar av december, men med detta avrundar jag Hoforsbloggens redovisning av höjdpunkter för 2016. Jag har säkert glömt hälften av allt som skulle ha lyfts fram men vi kommer att gå in i 2017 med stärkt självförtroende, en okuvlig vilja och om produktionsbolaget håller fast vid sitt löfte att spegla Hofors med värme och omtanke, få en flygande start på året genom TV-dokumentären. Jag hoppas att jag om ett år har nöjet att försöka sammanfatta det kanske mest händelserika året i modern historia för kommunen. Gott nytt år!!

Mammas-Kusins-Tandläkare Semesterade En Gång I Edsken

Det är otroligt svårt att att byta ämne för bloggandet dessa dagar när Hofors överträffar sig själv för i princip varje minut som går just nu. Det fullkomligen forsar fram positiva nyheter i media, man hinner knappt med. Ett axplock denna morgon:

Arbetarbladet – Cyklar till Musikhjälpen med pengar och kärlek från Hofors – vi livesänder deras första tramptag

Gefle Dagblad -Cyklar till Musikhjälpen med pengar och kärlek från Hofors – vi livesänder deras första tramptag 

Arbetarbladet – ”Med kärlek från Hofors” krossar rekordet – är nu största insamlingsbössan i Musikhjälpens historia

Precis nyss, paserade man ytterligare en drömgräns på en halv miljon kronor!

halv-miljon

Man liksom tar sig för pannan med ett fånigt leende på läpparna. Att alla satsningar som tidigare gjorts för att marknadsföra kommunen är som molekyler i jämförelse med det som Marita Söderström drog igång. Nu ska vi visserligen sansa oss lite och tänka att detta är en exceptionell händelse, men med det här drivet, engagemanget året runt, till och med med halva styrkan så är vi oslagbara inför framtiden. Tänk om effekten skulle bli att alla plötsligt ville engagera sig i föreningar, i lokalpolitiken, närvarade när någon arrangerar en spelning eller vid en idrottstävling oavsett ålder, inriktning och hejade fram Hofors. Snacka om levande kommun!

En sak som jag noterar med ännu större glädje är att nu har det plötsligt ”blivit fint” att ha sitt ursprung från Hofors. Bekanta som tidigare aldrig velat erkänna sitt ursprung eller sin koppling till kommunen har plötsligt börjat skryta för sina vänner och bekanta på till exempel Facebook. Man avslöjar att man kommer från orten eller att ”mammas-kusins-tandläkare”  en gång semestrade i Edsken. Okej det sista var en överdrift, men ni förstår säkert hur jag menar.

Om effekten av den här insamlingen blir att alla utflyttade kommuninvånare pratar gott om sin hemkommun, att man känner en vilja av att åka hem på besök igen eller rekommenderar bekanta att göra det så har inte bara skolbarnen som är i fokus för insamlingen detta år vunnit. Hofors har även vunnit Nobelpris i att visa hjärta.

platsvarumarke

Musikhjälpen Kommer Till Hofors

Det som engagerar kommuninvånarna mest dessa dagar är naturligtvis Marita Söderströms insamling till Musikhjälpen. Det händer så otroligt mycket spännande hela tiden, att det knappt går att återge utan att vara ständigt efter i nyhetsflödet. Bästa tipset är alltså att gå med i Facebookgruppen och hålla koll på alla härliga, älskvärda och galna insatser.

Det är nu klart att för den goda sakens skull, skall Erik Halfvars göra sin extrema skotertur mellan Sälen och Jokkmokk tillsammans med kamraten Micke Jonsson. Emil Eriksson har fått åtminstone sitt ena ben vaxat och på fredag beger sig cyklisterna iväg mot Örebro. Värt att nämna bland alla auktioner är att coverbandet The Flumriders för en helkväll slutade på 8088 kronor och att Caj Söndborg nu kan arrangera en trevlig kväll.

Det meddelades dessutom för ett par minuter sedan att Musikhjälpens ambulerande patrull kommer hit!

musikhjalpen

Exakt när, var och hur får ni följa i Facebookgruppen.

En reflektion över hela fenomenet är att jag betvivlar att en liten kommun hamnat i fokus på detta sätt tidigare på grund av sin fantastiska givmildhet. Överallt hör och läser man ordet Hofors (vilket innebär hela kommunen för den petige). Och jag tror inte det kommer finnes en enda invånare i landet som inte hört det innan veckan är slut. Dessutom kommer vi ju att hamna i fokus igen den 12 januari då dokumentären om Hofors börjar sändas på SVT.

Länktips: Dagens Nyheter & Alla Har En Bild Av Hofors

I Dagens Nyheter publicerar man idag en artikel om Hofors:

Ett ansenligt antal pizzerior, den obligatoriska kinesen, en thairestaurang och ett sjapp som erbjuder filé Oskar för 99 kronor är det första som möter besökare i Hofors. En skylt skryter om ”en av Sveriges vackraste golfbanor” och kommunen, på vägen mellan Gävle och Falun, har som ”inre vision” att vara vänligast i Sverige.

dn

Jag vet inte om jag uppfattar den som särskilt positiv. ”Obligatoriska kinesen” avser kinarestauranten som verkligen är lite av en skamfläck längs huvudstråket igenom Hofors. Passerade där för någon dag sedan och förfärades av att man inte gjort något åt den nedgågna uteserveringen där plankor och spik sticker ut och i största allmänhet ser jävligt illa ut. Är det bilden man får av Hofors när man passerar så förstår jag att bilden i media inte heller blir speciellt vacker.

På tal om just bilder av Hofors så är den senaste given att dokumentären som Nordisk Film gjort för SVT skall börja sändas den 12 januari 2017. Redan har observanta Hoforsbor sett trailers på TV och namnet är ”Samtidigt i Hofors”. Totalt rör det sig om 4 timmar uppdelat på lika många program, och det skall bli oerhört spännande att se vilken bild som kommer att målas upp i den.

Vi har alla olika bilder av hur vår hemkommun är och fungerar. Det som gäller för en person kan vara en total utopi för en annan. Det är viktigt att komma ihåg att en skildring inte är en absolut sanning. En del förfasas över att Hofors kommun skall placeras på Sverigekartan i negativ betydelse när dokumentärserien sänds. Andra är betydligt positivare eftersom man kanske medverkar i den och har en annan bild. Jag tror och hoppas att det verkligen blir en positiv och rättvis bild och att den i kombination med allt annat som sker, och alla som arbetar för att lyfta den positiva bilden kommer att medföra ett större intresse för kommunen i vår omvärld.

Sedan kommer vi till det som några kanske kan uppfatta som negativt. Ett äldre inslag på P4 Gävleborg som jag hittade denna morgon och som var aktuellt när kommunens ifrågasattes för sitt värdegrundsarbete bland annat. Niklas Folkegård gör en satir över nyheten och jag skrattade hysteriskt eftersom det verkligen är skitroligt!! Utdrag i inslaget:

I förra veckan rapporterades att Hofors Kommun anlitat en trollkarl som konsult för att utveckla värdegrundsarbetet. Folk var kritiska. Kommunledningen tyckte att det var värt pengarna eftersom konsulten och trollkarlen hade lärt dem att tänka med ryggraden.

Vad bra att tankeverksamheten rör sig ett par decimeter uppåt i kroppen, tyckte kritikerna.

Då hade de ännu inte tagit del av fortsättningen på Hofors Kommuns konsultplaner.

På en presskonferens i fredags berättade kommunledningen att man nu utökat konsultstyrkan. Två inhyrda alver kommer att utbilda kommunpersonalen i hållbarhetsfrågor och ett par starka men kortväxta karlar från Moria kommer att samverka med Ovako i frågor kring näringslivsutveckling.

Moriakonsulterna kommer även att sträva efter att skapa synergieffekter. Som exempel nämns att Ovako kanske kunde forska kring förädling av alvsilver och ta fram en prototyp för ett magiskt svärd till kommunens Senior Advisor.