Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Entré Ungdom rustar inför valborgsmässoaftonen med idrott och aktiviteter. Hofors HC deltar i vuxenvandring och om det blir livat eller inte på ”Bruket” återstår att se. Vädret brukar ju ha en viss inverkan. Till Entré Ungdom kommer några idrottsprofiler och för den i synnerhet fotbollsintresserade kanske man känner igen namn som Dulee Johnsson men även Njogu Demba-Nyrén. Den sistnämnde faktiskt med sitt ursprung bara några mil härifrån, Falun. Den gemensamme nämnaren är Bengt ”Bengan” Pettersson som arbetat som sportjournalist i Dalatidningarna, men numera finns på Entré Ungdom som ungdomscoach. Han har följt Demba-Nyréns karriär genom åren och skrivit åtskilliga artiklar.

Båda fotbollsspelarna återfinns nu i IK Brage och Superettan, båda med en ryggsäck av erfarenhet få spelare kan stoltsera med. Demba-Nyrén som proffs i Grekland, Danmark, England och Allsvenskan-spel i BK Häcken. Johnsson bekant från i synnerhet AIK där det varit en del turbulens runt honom. Men ingen är någonsin så dålig människa att man inte kan bättra sig och kanske blir det lite av temat när spelarna möter Hofors ungdomar ikväll:

”Bengt Pettersson har följt Dulee Johnsons karriär och har full koll på problematiken men säger att liberianen nu kommit till Brage av en enda anledning – att bli nykter. Han går ett tolvstegsprogram parallellt med fotbollen.

– Och vore det så att vi vetat att han fått återfall sedan han kom till Borlänge så hade vi inte tagit honom till Hofors, säger han.

Förhoppningen är att Dulee Johnsson kan locka en och annan ung Hoforsbo till Entré Ungdom som annars hade ägnat valborgskvällen åt att dricka alkohol.

– Han kan berätta för ungdomarna hur det kan gå om man börjar supa i unga år. Om han svarar på frågan om varför han kom till Brage så kan ungdomarna få sig en ordentlig tankeställare, säger Bengt Pettersson.”

Men visst hade det varit enormt spännande om rubriken ”Dulee Johnsson och Njogu Demba-Nyrén till Hofors” hade gällt en transfer till Hofors AIF?

Vad jag kan utröna så är det tredje året på raken som Hofors uppmärksammas för sin iver att deklarera digitalt. När jag backar lite så ser jag att 2011 skrevs också ett inlägg med liknande innehåll.

”Hofors hamnar ofta långt ner i olika undersökningar. Men när det kommer till att deklarera digitalt överglänser Hoforsborna alla andra  kommuner i Gävleborg.  43 procent, det vill säga  3 420 personer har redan deklarerat även fast åtta dagar återstår.

Även förra året var Hofors bäst i regionen. Då gjorde två tredjedelar av alla Hoforsbor deklarationen till Skatteverket hemifrån via datorn. Det betyder att kommunen ligger på plats 15 av 290 i Sverige. Gävle kommer på andra plats i Gävleborg efter Hofors”

Och som en repris av 2011 har jag personligen ännu inte lämnat in någon självdekleration.

Etableringen av Burger King är bara början. Åtminstone om man skall tro näringslivschefen Nils Lindqvist.

”Och nu är tanken att fler ska följa i Burger Kings och Lidls fotspår.

Ett förslag är att riva Hagaskolan och exploatera området bakom Burger King och söder om E16. Det förordas av flera inflytelserika personer i kommunen, bland andra näringslivschefen Nils Lindqvist.

– Ja, jag har föreslagit det. Att få någon som vill köpa en gammal skola är inte lätt och det skulle innebära mycket jobb att ställa den i ordning för en försäljning, säger han.”

Helst av allt skulle jag ha velat sett Hagaskolan byggas om till hotell och konferenscenter, men man kan inte få allt här i världen. Dock skulle det ju vara fantastiskt om man kunde bevara skolans aula och matsal. Passande som ett kulturcenter och turistinformation.

Intressant söndagsläsning i Arbetarbladet denna dag. Ett större personligt porträtt av Missing Peoples representant i länet, Mats Huldt. Det kan knappast ha undgått er att organisationen gjort stora insatser i sökandet efter försvunna personer bara det senaste året.

” Mats Huldt hamnade i strålkastarljuset i höstas, när länsavdelningen av Missing people begav sig ut för att försöka hitta Gävlekvinnan.

Bara några veckor tidigare hade han engagerat sig i organisationen.

– Jag hörde av en bekant att de ville starta en avdelning i Gävle så jag gick dit. Men det var ingen från Missing people där, så vi fick organisera upp oss själva. Vi räckte precis till de poster som krävdes.

– När det blev skarpt läge och vi skulle söka efter henne var det bara jag från ledningsgruppen som kunde vara med. Jag visste att det skulle komma mycket folk och att jag skulle bli ensam att ta emot alla. Polisen var lite nojig först, men de kom och tittade hur vi arbetade och gav oss jättemycket beröm efteråt.

Missing people kommer troligen att återuppta sökandet i slutet av våren, när snön är borta.

– Det är bara att leta vidare. Vi vill så gärna hjälpa de anhöriga att få ett avslut. Det är just enkelheten jag gillar i det här. Det är så lätt att hjälpa folk. Det krävs inga förkunskaper och kostar ingenting, mer än tiden.”

Artikeln innehåller också en ganska spännande bakgrundshistoria. Genast när jag läser den här artikeln, tänker jag på vad denna organisation hade kunnat göra i Hofors när en äldre kvinna plötsligt försvann och långt senare återfanns död i den direkta närheten till Hofors. En tragisk händelse där Missing People hade kunnat vara direkt avgörande för att ha hittat henne innan tidsfristen gick ut. Jag vet än idag inte om man utredde varför detta kunde hända och varför eftersökningarna misslyckades. Med Missing People i länet ökar ju chanserna i det fallet någon går vilse eller försvinner ofrivilligt. Länk till organisationens hemsida.

Den äldre generationen minns garanterat Kristina Lugn som kedjerökande och sävligheten personifierad. Hon är poet, dramatiker och ledamot av den Svenska Akademin. Under 1980-talet återfanns hon dessutom tillsammans med Bert ”Skaraland” Karlsson och Jörn Donner(förekom i det här inlägget) i TV-programmet ”Oförutsett”. Där kunde man utan livligare fantasi inbilla sig att lugnet Kristina Lugn just hade berodde på ett intag av rökbara berusningsmedel.

Av en händelse så snubblar jag över ett gammalt debattinlägg som en viss Anders Lugn skrivit 2008 i Aftonbladet. Det är en ganska uppseendeväckande rubrik och innehållet ytterst märkligt för att publiceras i en av kvällstidningarna. Han varnar nämligen för att Sverige kan kastas in i ett inbördeskrig.

Jag förvånas faktiskt över två saker. Ett, att Anders Lugn är bror till den flummige Kristina Lugn, två, att en man med hans bakgrund och meritlista inom både journalistiken och det militära så rakt skriver ut dessa domedagsprofetior. i Sex punkter redogör han för sina betraktelser från den Libanesiska tragedin och jämför med läget i Sverige. Det är nämligen inte alls några utopiska tankar. Tvärtom mycket verkliga. Exempel:

”3. Svag nationell polismakt

Sverige har tusentals kompetenta och ambitiösa poliser. Men de saknar organisation och ledning. De tvingas prioritera fotbollsmatcher och politiska möten, medan Svensson måste säkra sitt skydd genom grannsamverkan, privata vaktbolag och egna knytnävar.”

”6. Känsla av vanmakt i befolkningen

Här har vi den största utmaningen. Klyftorna i Sverige ökar. De rika blir rikare och de fattigare blir fattigare. Inte ens medelklassungdomar kan i dag komma in på bostadsmarknaden i våra stora städer.

Ska vi göra något, eller nöja oss med att bli offer? ”

Detta var 2008 och nu är det 2013. Situationen har knappast förbättras när det gäller vår krigsmakt eller det polisiära arbetet. Man står fortfarande utanför fotbollsarenorna och drar in småslantar från klubbarna för bevakningen och försvaret utarmas och ryssarna rustar upp. Ja rysskräcken har vi ju levt med ett tag och den har mattats av med åren inbillar jag mig, men det är ändå samma scenario som Anders Lugn beskriver.

Jag fick ett mejl från en bekymrad läsare som undrade om jag eller någon annan läsare av bloggen möjligen kunde känna igen företaget ”SuperShopping”. Hon hade fått ett litet paket i brevlådan med en liten tub ansiktskräm och en faktura.

” Jag fick ett Välkomstgåvopaket från firman med säte i Tallinn. Med följde ett inbetalningskort på 59 kr. Betalade du så kom automatiskt leveranser. Retur fick du betala själv, uppmanades att kunna visa kvitto från posten att paketet sänts i retur. Kvitto får du bara om du skickar Rekommenderat till en kostnad a 75 kr plus 24 i frimärken. Säkert är det bara pensionärer som får dessa paket, med baktanke att ingen slänger ut 75 spänn för att visa ett kvitto. Därmed kommer säkert flera paket att ramla in i postlådan. Enda möjligheten att kontakta företaget är via mail. Kostade mig 99 kronor att returnera”.

Medföljande dokument visar att det inte alls är lätt att förstå hur man skall göra för att slippa få fler paket eller slippa betala för saker man inte beställt.

Det räckte dessutom med en enkel sökning via Google för att förstå att det rör sig om ett blufföretag. Sajten Driva-Eget skriver:

”– Jag har följt tre spår och allt pekar mot samma person, säger Anders Nyman i TV till programledaren Åsa Avdic.

Mannen heter Torben Dahlvad och är en dansk affärsman. Anders Nyman har grävt fram att Supershopping ägs av ett annat företag, som i sin tur ägs av ett företag där Dahlvad är direktör.

Dessutom är Supershoppings webbplats registrerat på ett annat företag där Torben varit direktör. Supershoppings bankgironummer går dessutom till honom.

– Känd bantningsbluffare som sålt piller till danskar sedan mitten av 90-talet. Han är din man, säger Anders Nyman.”

Artikeln är från december 2011 och företaget är alltså fortfarande i full färd med att lura äldre människor. Konsumentverket ger råd hur man bestrider den här sortens fakturor.

Är det fler i Hofors som drabbats av Supershopping och deras gåvopaket/fakturor?

I brist på andra Hoforsnyheter kan man alltid gräva i det förflutna. Av en händelse kopplade mitt minne ihop några inlägg som jag läst vid tidigare tillfälle och det kan ju vara kul för er som inte noterat det, att Hofors omnämnts av så kallade kändisar vid flera tillfällen. Nu kanske det inte är kändiseliten, men väl bekanta ansikten för de allra flesta. Det senaste som kanske fler sett är Niklas Jihdes (Twitter) mackstopp på Statoil i Hofors, han brukar tydligen ha det som ett frekvent ställe att stanna och äta korv på under sina hockeyresor.

2009 dök ingen annan än Magdalena Graaf (Blogg)upp och tog även hon en matrast i Hofors, den gången på det nu nedlagda Carlssons efter Faluvägen. Hon hade blandade minnen av sitt besök efter incidenter som även finns återberättade i hennes bok.

Året efter 2010, är det dags för ännu ett kändisbesök och matrast i Hofors. Pernilla Wahlgren (blogg) är ute på turné och besöker Rondellens gatukök.

 Jag vet inte riktigt vad man skulle kunna dra för analyser av hur kändisars matvanor eller raster längs vägarna, men helt klart är att då och då besöks Hofors och i synnerhet Faluvägens matställen av lite stjärnglans.

Herrens vägar äro outgrundliga brukar man säga och syftar då antagligen på den faktor som man inte riktigt kan styra över. Den som gör att märkliga saker sker i livet. Nu kanske jag inte skall åberopa vår Herre, men väl outgrundliga anledningar till att jag ibland börjar fundera över saker och ting. Gefle Dagblads tryckpress drabbades under natten av elfel. För att kompensera sina kunder delar man idag ut den elektroniska upplagan gratis. Gillar inte riktigt att läsa tidningar på det sättet, men bläddrar av någon outgrundlig anledning ändå igenom den och finner en artikel om att begrava husdjur.

Ett ämne jag inte funderat mer ingående på tidigare, men blir ändå nyfiken på hur det står till i vår egen kommun. Kan inte påminna mig om att jag ens hört talas om en djurkyrkogård i Hofors. Lika bra det kanske eftersom jag osökt tänker på filmen ”Jurtjyrkogården”. Nu tycker inte jag att kommunens hemsida är speciellt lättnavigerad, ingen kommuns hemsida verkar vara lätt att hitta information på egentligen. Men efter att ha testat olika sökord står jag faktiskt svarslös. Det finns säkert någon form av dokument som säger hur det ligger till, men jag hittar det då inte.

Intressant att veta om jag faktiskt begått någon form av brott. Ni läsare som följt med ett tag kanske minns dödsfallet vi hade i familjen för några år sedan och den efterföljande begravningen. Vidare konstaterar jag att det är ganska dyrt att kremera ens trofasta vänner också, men ändå är det kanske enklaste sättet för katter och hundar (och minigrisar som det står i artikeln).  Men det vette fan om jag skulle spendera något liknande på en död hamster. Hans begravningsplats har för övrigt omvandlats till en del av en stig nu och är för länge sedan bortglömd av ägarinnan. Jag tror det bara är jag som brukar tänka på den gamle gnagaren och jag var inte ens speciellt förtjust i den. Tänk vad ett elfel kan vara upphov till.

Förhoppningsvis är det inte Sveriges idag kortaste aprilskämt, men tidningarna skriver om att Leif Pagrotsky ska lämna politiken åt andra. En ovanligt lång karriär för en ovanligt kort karaktär skulle man kunna säga. Ni observanta läsare kanske minns min egen närkontakt med denna ”gigant”.

”– Det är ett beslut som vuxit fram. Jag är 61 år och har jobbat i den här miljön i hela mitt liv. Nu vill jag göra andra saker, säger han till tidningen”

I vintras när hockeyföreningen skulle börja sända sina matcher live via LiveArena efterfrågade jag om det fanns någon form av mediaprogram på orten. Hade varit en perfekt möjlighet att träna med livesändningar, redigering och oanade möjligheter att köra ett mindre webb-projekt med TV. Möjligheterna att samarbeta med någon av skolorna undersöktes inte vidare just då.

Idag när jag läser Dala-Demokraten så ser jag att det var nog en ganska bra idé att ha mer mediaprojekt i skolorna. Där har man låtit eleverna fundera över vad som skulle göra Avesta till en mer attraktiv ort att flytta till.

”Ungdomarna bildade grupper med kamrater från den egna skolan och fick reda redovisa vad man kommit fram till. Från Avestadalsskolan framhöll en grupp den fina lekparken Karlbergsparken. Den andra gruppen tog bland annat upp gratis bussar, skateparken, Wiener-Condis, Verket och Åsbo som bra saker med Avesta. En av Karlfeldtgymnasiets grupper försökte göra en film, men ljudet krånglade så det spelade i stället upp en sketch med hur en tveksam person övertalas till att flytta till Avesta. Genomgående framhöll alla grupper fina möjligheter att sporta och Qlturhuset, Dalahästen, älven och naturen och visenterna. Gratis buss gillar alla liksom det goda drickvattnet”

I kombination med eller i samverkan med en radiokanal skulle ju till exempel Entré Ungdom kunna utöka sin verksamhet som idag består av viss redaktionell verksamhet, samt inspelningar av podcasts vilket varit aktuellt tidigare här på bloggen. I höstas lyfte jag fram lite av ett drömprojekt med Radio Hofors/Torsåker som Entré Ungdom verkade intresserade av.

Varför inte ta steget ytterligare och göra TV för internet? Radio har ju trots allt sina begränsningar. Med ishockeyn har vi redan börjat tänka i de banorna med en egen kanal via Youtube. Tyvärr räckte väl inte tiden till för det som var tänkt just i år, men inslag från matcherna kombinerat med intervjuer är något som fler föreningar redan idag nyttjar. Blir en väldigt lokal känsla. I Entré Ungdoms fall kunde man göra videoinslag riktad till Hoforsungdomar men även intervjuer och reportage från alla hörn och kanter av Hofors. Idrottstävlingar och marknader förslagsvis. Måste ju finnas massor av invånare som har en hobby att berätta om. Kan direkt komma på flertalet intressanta personer.

Igår när jag promenerade hem från ”Bruket” träffade jag en bekant som sade ”Ja nu när hockeyn är över blir det väl dåligt med skrivande på bloggen”. Kan medge att det inte känts jättebråttom att uppdatera, men jag ligger inte alls på latsidan. Har en hel del projket i luften som jag inte riktigt vet var det skall landa. Igår var jag till exempel på väg hem från en kaffestund med Arne Evertsson som hade en hel del intressanta ämnen att diskutera gällande Hofors, attityd, marknadsföring och lättare analys över små saker som borde förändras för att bli så mycke bättre. Något jag med all säkerhet kommer att skriva närmare om i en nära framtid.

Som bekant är frågan om attityden mot Hofors och invånarna aktuell. I media ställer man sig frågan om varför Hofors skulle ha en negativ klang utomsocknes och svaret på den frågan finns det oerhört många nyanser av. Jag vet inte om det är en särskilt negativ klang, när jag funderar över det så är det oftast människor som bor i en större stad eller åtminstone större ort än Hofors och att det rör sig mycket om den där kända inställningen att stadsbor är kultiverade, belevade och bättre utbildade än någon som bor i snudd på lantlig miljö. Hybris helt enkelt. Det var inte alls länge sedan jag hamnade bakom en Stockholmsfamilj på genomresa som stannat för att äta på Viva. Småfnissande åt det ”exotiska scenariot” meddelade en av flickorna att hon uppdaterade sitt Twitter. Försökte leta reda på det men tydligen var det längre tillbaka i tiden än jag mindes. Här kan ni dock se vad som sägs om Hofors. Gjorde ett lite snabbt axplock:

Det är ju inte Hoforsborna själva som sprider den negativa klangen tycker jag mig se. Kanske låter det lika om alla mindre orter när den berömda hybrisen om storstad kontra mindre samhälle. Kan vara intressant att reda ut för vidare diskussion om Hofors har eller inte har en negativ stämpel. Visst det bidrar ju inte till att vi toppar en massa mindre smickrande listor, som högst kommunalskatt, högst vattenpris, prestigefighter mot 4-åriga småflickor eller 90-åriga pensionärer. Och kanske finns det lite sanning i att i Hofors finns det en märklig anda att lite politisk makt eller tjänstemannajobb gör en upphöjd över andra medborgare, men det handlar om en attitydsförändring lik den jag skrev om i inlägget innan detta, ” I en idealisk värld borde man som politiker alltid ha ett öra vinklat till de unga för framtidsvisioner och det andra mot de gamla och pensionerade för visdom och erfarenhet”. Något man borde fundera över.

Jag undrar om människorna som uttrycker sig så negativt har träffat en Hoforsbo och pratat eller om det är enbart antaganden man grundar sig på när man uttalar sig kritiskt. Därför har jag tänkt på en sak som startade redan förra sommaren och som jag hoppas på kan skapa en mer positiv bild. I väntan på det kan ju alla som har ett Twitterkonto, vända den negativa strömmen i inläggsflödet börja med att ”hashtagga” sina inlägg med #stolthoforsbo, #älskahofors, #komtillhofors eller liknande för att göra människor nyfikna. Man kan hoppas på en hygglig effekt. Vad tror ni?

Det bästa som finns för Hofors, är när unga visar engagemang i olika frågor. I en idealisk värld borde man som politiker alltid ha ett öra vinklat till de unga för framtidsvisioner och det andra mot de gamla och pensionerade för visdom och erfarenhet. Jag har svårt att se hur man kan misslyckas med den lyhördheten. Ett medborgarförslag från tre stycken unga tjejer i Hofors har nu gått vidare till kommunstyrelsen för beredning.

”Tre elever vid Bessemergymnasiets omvårdnadsprogram i Sandviken – alla tre bosatta i Hofors – vill att Hofors kommun hjälper niondeklassarna på Petreskolan i Hofors att genomföra en antimobbningsaktivitet varje år.”

Utvecklingen går snabbt framåt. Personligen kan jag känna mig ganska gammal när man diskuterar med människor i 20-års åldern och yngre. Bara förra veckan diskuterade vi ”blandband”, ni vet kassettband som man nyttjade för att plocka ut det bästa från vinylskivor och samla på ett ställe. Perfekt för fester eller som gåva till föremålet för ens kärlek. En 20-åring hade alltså ingen aning om vad ett kassettband var för något till en början, men kom på att ”Ja just ja, tror jag sett ett sånt i en gammal risig bil. Fan vad gammal bilen var”. De yngre generationerna vet knappt vad en vinylskiva är, man har Spotify och mp3 och kommer aldrig ha förmånen att tumma ett skivomslag och läsa texterna på insidan av konvolutet. Dagens ungdomar har ju knappt en CD-samling med musik. Möjligen kan man minnas CD-skivan för att man hade en sådan med ”Smurf-Hits 38″ som barn. Men anledningen till detta inlägg är inte bitterhet över ålder och nostalgi. Nej jag läser med stort intresse i Gefle Dagblad att Robotar tar över i Hofors. Jag minns hur det var när jag var mindre, människor som arbetade på SKF och senare Ovako skrockade och skakade sina huvuden och sade att framtiden var på väg och robotar skulle en dag sköta allt mänskligt arbete och därmed skulle människor vara överflödiga och bli utan arbeten. Som barn kan ni ju förstå att ens bild av robotar inte riktigt stämde med verkligheten.

Robotar skulle kunna vara spännande och teknikmässigt en blick in i framtiden. Tyvärr fick det en dålig klang då allt som förknippades med robotar var arbetslöshet och jordens undergång för mänskligheten. Idag vet både jag och världen bättre även om hotet från robotarna fortfarande finns. En robot ser dessutom inte riktigt ut som jag föreställde mig. En robot kan vara en automatiserad arm som lyfter tunga saker i ett produktionsled. Robotar hjälper alltså till och effektiviserar. Robotar förekommer inte bara i industrin, tekniken är utvecklad och idag arbetar man med att göra dessa till trevligt sällskap för mänskligheten. I Japan är man synnerligen intresserad och testar lite olika varianter. En robot i varje hem tycks vara målet. Tittar man runt lite på nätet kan man se oändliga områden där en robot kan vara till nytta. Som vid ping pong-spel.

Men som vanligt när tekniken går framåt är det individer som tänker ut ett sätt att göra det sexuellt. I nämnda land, Japan, arbetar man för att få fram en sexrobot. En maskin som skall fungera som en sexpartner, man gör ett attraktivt yttre och jag vågar inte ens tänka på vad det stickspåret av robotutvecklingen kommer att leda någonstans. I Japan tillverkar man redan sexdockor i autentisk storlek i form av barn. Det ger rysningar längs ryggraden redan på förhand. Men robotar i ens hem? Ja kanske. Hushållsrobotar, assistentrobotar och bevakningsrobotar. Det kommer att sälja när man väl är där och kan lansera dem.

Risken är dock att man bygger upp en slags relation och glömmer att det är syntetmaterial och järnrör, ger roboten en själ liksom. Både bra och dåligt antar jag. Personligen skulle jag kunna tänka mig att ha en fiskerobot, eller mer en som kan ro båten på sjön och komma med vetenskapliga råd och rön gällande beten för dagen. Men den dagen får jag antagligen inte uppleva om tekniken inte gör ett snabbt genombrott. Istället får jag leva med tanken att robotar kommer finnas i industrin och att ljuden från Ovako inte är hårt arbetande människor utan robotar som bygger upp landets ekonomi. Och än så länge som man skriver i artikeln, är det ingen fara att robotar tar över och skapar arbetslöshet på orten:

” Men sambanden är komplexa för samtidigt som robotarna kan tränga undan den mänskliga arbetskraften i fabriken kan de också göra att färre jobb flyttar till låglöneländer. Robotarna har samma lön överallt – det vill säga ingen alls.

Hur mycket Ovako kunnat minska personalstyrkan till följd av robotarnas intåg är svårt att få svar på. Men klart är att jakten på effektiviseringar är evig.

– Vi är världsledande på området och för att kunna säkra konkurrenskraften för framtiden har det varit nödvändigt att automatisera driften så långt som möjligt, säger Leif Westlund.

Från fackets sida har inställningen hela tiden varit att utvecklingen är positiv.

– Vi ser inte teknikutveckling och ökad automation som ett hot mot våra medlemmars jobb. För att svensk industri ska vara konkurrens­kraftig krävs tvärtom en ständig teknikutveckling, men parallellt med denna måste också företagens anställda få möjlighet att utveckla sin kompetens, sa IF Metalls dåvarande förbundsordförande Stefan Löfven 2011.

Pressombudsmannen på IF Metall, Lars Ankarfjäll, säger att förbundets linje är exakt densamma i dag.”

Noterbart är även att en av Hofors HCs A-lagsspelare figurerar i en artikel i tidningen idag. Kanadensaren Chad Meagher som förutom att spela ishockey, även går i skolan för att lära sig mer svenska. 2010 skrev jag ett inlägg som avslutades med en liten fundering, hur kanadickerna hamnade i Hofors. 2013 har Chad varit ute på en utflykt till bland annat Malung och spelat hockey där men i artikeln får vi veta att kärleken fört honom tillbaka till Hofors.

”I Sverige har han bott i tre år, är här om vintrarna och åker hem till Kanada varje sommar.

– Jag träffade en tjej i Hofors, det är en av anledningarna till att jag blivit kvar, säger han.

För dagen fungerar han som lärare för de andra, ger råd och visar hur man tar sig fram på isen.

– Jag har spelat hockey i 18 år, säger han.”

För lite över ett år sedan skrev jag ett inlägg där jag spekulerade lite om hur man utan större ansträgning kunde fixa sig en politisk position och tjäna lite slantar på det. Nu kanske det är lite svårare med kommunala val, men en tanke slår mig att det bör vara lättare om man vill bli kyrkopolitiker. Alliansen i Hofors tänker vad jag förstått gå till kyrkoval utan gemensam ansträgning, utan snarare gå på samma gamla rutik med samma gamla namn. Ingen bryr sig om kyrkovalet verkar det som och i Hofors flyr församlingen i den månen att man nästan toppar en till lista i Sverige. En andraplacering i medlemstapp skriver Arbetarbladet. Det får givetvis de mer engagerade att höja rösten vilket Sanna Stenberg gör i en insändare. ”Hur kan okunskapen vara så stor” frågar hon sig.

”Jag vill inleda med att berätta att jag inte är religiöst troende. Däremot tror jag på människan, och vår förmåga att hjälpa och stödja varandra. För mig har det alltid varit en självklarhet att jag hjälper andra, i den mån jag kan. Därför blir jag väldigt frustrerad när jag läser i tidningen att så många aktivt väljer att träda ur Svenska kyrkan.  I kommentarsfälten läser jag mig till att många begär utträde på grund av kyrkoskatten med motiveringen att de inte är troende, ska gifta sig eller vill ”finansiera tomma kyrkostolar”. Hur kan okunskapen om Svenska kyrkan vara så stor? ”

Suktar man efter lite gudomlig makt, om än inte så stor som till exempel Vatikanen och Påvens, så bör det ju vara riktigt lätt att kuppa sig in i kyrkofullmäktige. 1958 tog till exempel Hofors kommunister en majoritet i församlingens val och det sägs resulterat i kyrkobygget. Allt på grund av ett bindestreck.

Senaste valet, 2009 röstade 524 Hoforsbor vilket gav Arbetarpartiet Socialdemokraterna 57.80 procent av rösterna. Totalt 11 mandat. Alliansen som jag nämnde inledningsvis fick sammanlagt 42.20 procent och i mandat 8 platser men under namnet ”Samling för Hofors församlings kyrka”. Det måste som jag förstår vara en lista som inte kan vara stängd och därmed bör man kunna ta sig in relativt lätt. Med tanke på vilka några av ledamöterna är, kan det inte krävas att man är vare sig en god medmänniska eller har en övertygande tro på medmänsklighet eller respekt för sin nästa. På listan finns det människor som bevisligen brutit mot några av de tio förhållningsorder Moses en gång kom nedtraskande för berget med.

Jag minns själv den hårda kamp jag bedrev för att få sätta upp ”badhus-utmärkelser” på min lilla medaljtavla. Jag har den faktiskt kvar och skall leta reda på den vid tillfälle och förevisa den. Baddaren var enkel, dom andra mer problematiska. Jag var inte direkt någon fena på att bete mig som en fisk i vattnet inledningsvis. Fick se skolkamraterna springa förbi mig och plocka utmärkelse efter utmärkelse och det var några kvällar jag låg ensam i min säng med tavlan i hand och tittade på det där enda lilla märket. Sedan lossnade det och jag fick flera i både simning och skytte. Men Baddaren kommer alltid symbolisera den största framgången på något vis. Simborgarmärken ja. Idag kan man läsa i kvällspressen om att RFSU (som jag tycker blir mer och mer pinsamma i sin strävan efter sexuellt likaberättigande) varit inblandad i att dela ut ett ”Knullborgarmärke” till underåriga på ett konfirmationsläger. En symbol för att man är  ”kvalificerad att ligga”.

Det är alltså inte bara den katolska kyrkan som har en benägenhet att blanda ihop minderåriga och sex. Visst att ärendet kan innehålla en viss moralpanik, men det är olämpligt, i synnerhet att blanda sex och religion. Säger en del om både kyrkan och RFSU tycker jag. Jag fasar för vad nästa steg blir när man kommer till nivån ”Magistermärken”. Lämpligt nog kan man också konstatera att historien är väl skyddad. Prästen visste inget för han var inte med och den som föreläste är inte längre aktiv:

”Kyrkoherden i Rödeby, Mats-Ola Nylén, säger att han inte kände till att diplomen delats ut och är upprörd.

– Jag fick inte delta i kursen om sexualitet. Det ansågs hämmande om en präst satt med. Men jag kan garantera att det aldrig blir fler märkesutdelningar på dessa kurser. Det är direkt olämpligt att ge sådant till 14-åringar, säger han till tidningen.

Mannen som föreläste för konfirmanderna har tidigare varit informatör för RFSU, men är det inte i dag”

Ansvarsfrågan får väl därmed anses vara utredd verkar man tycka.

Annonsbladet går från klarhet till klarhet kan man säga. Den bojkott jag uppmanade till tidigare drar jag tillbaka. Man skall kunna ”förlåta” ibland

Denna vecka har man en hockeyartikel, bra där även om innehållet inte är muntert för spelare och supportrar. Men det ligger inte på Annonsbladet.

Istället är det två andra saker jag vill lyfta fram som jag fann intressant. Dels att så många som var tredje lokalpolitiker i Hofors hoppat av eller bytt uppdrag.

I Sverigedemokraternas fall ser det lika ut över hela landet, och jag önskar verkligen att man istället för att försvinna i skuggorna kunde tala om varför det inte fungerar att vara Sverigedemokrat i landets politiska system. Rykten om hot och angrepp på egendom tillhörande SD-politiker cirkulerar i hela landet, men är så fallet skall det inte tystas ner. Tvärtom ska alla ha sin rätt att säga vad man tycker, annars kan vi lika gärna skrota det här med demokratin och byta metoder för hur man tar den politiska makten.

En konsekvens av detta och kanske även ett samband med att fler politiker hoppat av kan vara ämnet jag berörde igår. Stress. Tiden kanske inte räcker till, man gör uppoffringar som inte leder någonstans och där har Annonsbladet en mycket intressant artikel idag.

   Ni som får denna levererad i brevlådan, skall definitivt avsätta ett par minuter att läsa artikeln. Det kan ge en ökad förståelse för hur vi människor agerar och fungerar i en miljö där det ställs allt högre prestationskrav och samtidigt har besparingskrav.

Nu är det dags att invänta en positiv rök från Vatikanens skorstenar. Svart rök innebär att man inte enats om vem som skall bli den nye påven, en vit rök som stiger mot skyn signalerar till alla katoliker att nu har kyrkan en ny ledare. Själv lade jag ett litet förhandstips på Giovanni Battista, påvehatt och Twitterkonto i all evighet. Men skall man nu tolka Expressen rätt är favoriten Peter Turkson, vilket borde få många att förfärat gripa tag i allt vad religionen står för och be en stilla bön.

”Lägg namnet på minnet – det här kan vara en av världens mäktigaste män om ett par dygn:

Peter Turkson, 64, från Ghana, kandiderar till jobbet som ny påve – och i dag är han en av 115 män som låser in sig i Sixtinska kapellet i Vatikanen”

Det finns nämligen en profetia om att den siste påven skall bära namnet Petrus Romanus och han skall även locka fram antikrist och medföra åtminstone katolska kyrkans fall och Roms förstörelse. Spännande det här. Tyvärr får vi kanske tro lika mycket på det här som alla andra domedagar vi klarat av. 2012 var den senaste där en Inkakalender förutspådde jordens undergång. Peter Turkson är dessutom bara 64, måste vara en av de yngre man satt på hatten och kallat påve. Med tanke på de rykten som föregick den avgående påven, kan det behövas lite virilitet i påvelyan.

Det kan vara av intresse att läsa om Kvinnohemmet Rosen AB i de tidigare inlägg jag gjort. Inlägg ett och inlägg två. Det var för över två år sedan och sedan dess har jag tagit emot en hel del mejl om missförhållanden och märkligheter med Lena Stenberg och hennes företag. Mycket vidarebefodrades till lokaltidningar och annan media som visade intresse, men inget hände. Exakt varför man inte kunnat hitta större brister är en intressant fråga. Det rör sig om ett kvinnohem och kan man ifrågasätta deras metoder för behandling? Tja svaret på det ger sig lite självt. Pinsamt dåligt av de journalister som fått så mycket information, fått kontaktuppgifter men ändå inte vågat granska verksamheten. Nå nu skall det väl ändå vara en spik i kistan för Lena Stenberg. Idag skriver lokaltidningarna om minst sagt udda ”behandlingsmetoder” och det ena bör ge det andra nu. Ett mejl idag berättar att 30 procent av aktierna var till salu för inte så länge sedan. Förberedelser för att dra in de sista slantarna inna fasaden spricker för gott?

”Socialstyrelsen gjorde en oanmäld inspektion på behandlingshemmet Rosen efter två anmälningar med påståenden om allvarliga missförhållanden.

– Vi kände till anmälningarna och bjöd själva hit Socialstyrelsen. Sedan är det ju en annan sak att de inte får tala om i förväg när de ska komma, säger Helena Jönsson.

De problem som anmälarna tog upp bekräftades inte vid tillsynen. Däremot reagerade Socialstyrelsen över en del andra saker vid genomgången av akterna.

Det mest anmärkningsvärda var att en kvinna belagts med talförbud. Något som ledningen för Rosen, enligt tillsynsrapporten, förklarade med att klienterna ibland måste vara tysta för att få tid för eftertanke under den pågående behandlingsprocessen.

– Går man igenom väldigt känslomässiga processer kan det i vissa specifika situationer vara nödvändigt att vara tyst för att vara kvar i processen och inte prata bort det, säger Helena Jönsson.

Socialstyrelsens bedömning är att behandlingshemmet begår lagbrott genom att ge de placerade pratförbud. Rätten att i tal uttrycka sina tankar, åsikter och känslor är skyddad i grundlagen och kan inte undanröjas på det sätt som skett.”

Petter Askegren var på besök i Hofors igår. Jahapp tänker många, vem fan är Petter Askegren och varför skall jag bry mig om det?

Petter är den där Petter, han hiphopmusikern som gjorde ”Så mycket bättre” på TV4 och tolkade andra stora svenska musikers alster på ett fantastiskt sätt. Bland annat Lasse Berghagen och Plura. Där fick man komma honom lite närmare in på skinnet och förstod att livet inte alltid varit så lätt. Bland annat att leva med dyslexi. Igår fick Hofors besök av artisten och vem mer än Petter kan förmedla något till dagens ungdomar? Han har redan respekten för sin musik och den lär inte bli mindre av att han kommer ut till ungdomarna och berättar om svårigheter och hur man arbetar sig förbi dem.

” Petter hade under skoltiden problem att lära sig läsa och skriva. Han berättade att han spelade pajas och visade upp att han inte brydde sig om skolan men att han egentligen ville göra bra ifrån sig men inte kunde.

Efteråt fick ungdomarna ta bilder med den kände hiphopartisten och huvudbudskapet han ville att ungdomarna skulle ta med sig var att alla är olika och att alla är bra på något.

– Även om du inte passar in i en grupp är du inte dum i huvudet, du är inte mindre intelligent. Du är bara på ett annat sätt och tar in saker på ett annat sätt, säger Petter”

Mycket bra drag av ansvariga att bjuda Petter till Hofors. Onekligen en uppskattad föreläsning.

En av eldsjälarna bakom handbollsturneringen och återvändarträffen ”Orken” kan inte riktigt vänta på att få invadera Hoforshallen. Kent Andersson har dragit ihop ett gäng människor som tänker spela pingis till rockmusik nu på lördag. Kent Andersson skriver:

”Den 2 Mars anordnar jag en pingisturnering i Hoforshallen med hjälp av ett gäng vänner. Eftersom det inte kommer vara helt regelriktigt och att det kommer strömma rock n roll ur högtalarna under turneringen så har vi döpt den till Rock N Roll Pingpong. Idén var det Emil Hedlund som kom på, han kände att det skulle vara skoj då han nyligen hade vunnit en hemmaturnering med sitt defensiva spel. Jag nappade på iden och det känns skoj att anordna något som aldrig gjorts förut här i Hofors(?) ”

Tävlingen eller evenemanget startar 10.00 på lördag och beräknas pågå till 17.00. Det kan ju vara en trevlig sysselsättning inför melodifestival och lördagsmys.  Ett udda evenemang som jag misstänker vi får bevittna födelsen av här i Hofors. Vore ju fantastiskt om det kunde bli en återkommande tradition. Orken-handbollen har ju verkligen lyckats.

Både hockey och glädjande projekt i Hofors dessa dagar. Till ishallen idag kom en representant från Entré Ungdom och ville göra ett litet reportage och ta lite bilder inför matchen mot Fagersta AIK imorgon. Match och match, vi vet nog alla vid det här laget att det rör sig om självaste playoff-finalen som inleds 19.00 i Hofors ishall.

Jag vet inte om det är den eminente sportjournalisten Bengan Pettersson från Falun som fått igång ungdomarna i ett redaktionellt arbete, men helt klart är att Hoforsbloggen nu får en konkurrens om läsarna. Det här vill jag givetvis lyfta fram och tycker att alla läsare av denna blogg, alltid skall surfa vidare till Entré Ungdom och kolla efter uppdateringar på artikelsidan och deras blogg.

Blir en lite hektisk dag imorgon för min egen del så någon uppdatering av Hoforsbloggen hinns antagligen inte med innan kvällstid. Beroende på hur det går i matchen där jag hoppas få se hela Hofors på benen naturligtvis.

Trots att tågtrafiken är förlagd lite utanför själva Hofors, närmare bestämt i Robertsholm, så tror jag de allra flesta sett Reginatågen som trafikerar järnvägen genom vår kommun. Många kanske använt dem som anslutningstransport för vidare resor, andra enstaka tillfällen eller mer frekvent som pendlare till andra orter. Jag själv har varit en av dem både som pendlare och anställd i verksamheten för en lång tid sedan. För det har är närmare 10 år dessa fordon synts susa förbi i trakten.

Redan då när det startades hörde jag märkliga turer om hur tågen bekostats, vem som egentligen ägde dem. Ett rykte gjorde gällande att SJ ABs tåg ägdes av en pensionärsfond i USA och så långt ifrån sanningen var det inte inser jag när tågaffärerna röner uppmärksamhet i media dessa dagar.

Transitio krävs på svar

Doldisföretaget som sköter all regional tågupphandling

Brända av skatteaffär

Revisorer starkt kritiska

Samlingssida för hur Landstingen skött sina affärer med Transitio

Lika underhållande att studera dessa omständiga turer där Gävleborgs Landsting också har en stor del av sina kakfingrar med i spelet. Men till tågen finns en starkare Hoforskoppling. En mer vardaglig och begriplig sådan. Igår kunde vi läsa i Arbetarbladet att elever planerar både flytt och pendling för studier. Det kallas ansvar om man är beredd att spendera mer tid på tåg eller buss för att skaffa sig en bra utbildning. Förhoppningsvis kommer dessa elever att stärka samhället i framtiden med sina vidgade vyer. Det finns även en hel del tjänstemän som pendlar till Hofors för att arbeta. Trots att många hävdat att alla kommunala arbeten skall gå till Hoforsbor, tror jag inte det är en riktigt bra idé. Man skall aldrig blunda för kompetens vilket man från både tjänstemannahåll och politiskt ofta anklagats för att sakna. En utbredd åsikt brukar vara att dessa inte skattar på orten, inte bidrar med något som stärker orten utan istället tar pengarna, gör ett taskigt jobb och sen drar. Ja närmast tänker jag då på Ulf Back, fd personalchef och Jan Bornestig fd Socialchef, har bekanta som hävdar att vår kommunchef Ulf Strömstedt har liknande motiv. Suga ur det som går och sedan dra fortast möjligt. Återstår att se.

Men alla har inte så uppenbart dunkla motiv som det påstås. I dagens nätupplaga så fanns det som jag skrivit om tidigare en artikel om hur de nya lekparkerna kanske kommer att se ut. Då någonstans i mitt minne ringde en klocka när jag läste om Anna Hagljung på miljö och byggkontoret här i Hofors. Tåg+Pendling+lekparker+skiljer sig från mängden och går mot strömmen=Anna går mot strömmen. Ja jag är trots rejäl feber och hosta riktigt imponerad av mitt minne. Här har vi ju den unge damen i en artikel. Skönt att ibland kunna sätta ett ansikte på tjänstemännen som inte kommer från orten.

”Anna Hagljung har pendlat sen i maj. Några gånger har hon tagit bussen men oftast pendlar hon med tåget för det går fortare.

Klockan 6.25 kliver hon på tåget på perrongen i Gävle och 7.02 kliver hon av i Robertsholm för att byta till buss in till Hofors centrum.

– Är tåget i tid är det inga problem, men om det är mer än fem minuter försenat blir jag fast i Robertsholm i en timme, berättar hon.

Oftast använder Anna tiden på tåget till att läsa en bok eller pilla på sin telefon, om det behövs läser hon jobbpapper.

Anna, som är från Gävle från början, får ibland reaktioner av kompisarna att hon jobbar väldigt långt bort. Själv säger hon att hon inte skulle vilja pendla längre än det hon gör nu i tid.”

Det är ren nyfikenhet och en gammal kommentar om frikyrklig verksamhet där saker och ting inte stod rätt till som gör att jag efter läsning i Dalatidningarna letar reda på vad Bilda har för verksamhet i vårt eget område. Artikeln i Dala-Demokraten:

”Frikyrkornas studieförbund Bilda har polisanmälts för bidragsfusk.

Bilda har tagit kontakter med personal inom äldre- och demensvården och skickat ut en del material. Kommunalt anställd personal inom vård och omsorg i Ludvika och i hela Dalarna har med materialet haft daglig minnesträning, högläsning eller sångstund. Detta har Bilda i åratal rapporterat som deras ”kulturprogram”, sökt och fått 600 kronor i statsbidrag och 200-300 kronor från kommunen för per gång.Träffar och skriftväxlingar mellan Ludvikas kultur- och fritidschef Bo Sundqvist och riksomfattande studieförbundet Bilda under 2012 har fått en oväntad utgång. Till en början intygade Gävle Dala regionens Bilda-ansvariga att alla kulturprogram var korrekt rapporterade. Men Sundqvist fann vid lätt genomlysning av orginaldokumenten att en mängd program inte uppfyllde Folkbildningsrådets kriterier för bidrag. Underskrifter saknades och många hundra arrangemang har genomförts av kommunalt anställd personal inom äldrevården under arbetstid – utan kännedom av äldrevårdens chefer.”

Samarbete i vår egen kommun finns med två församlingar enligt deras hemsida.

Finns det ett liknande upplägg även på den här sidan av länsgränsen eller är det månne koncentrerat till Dalasidan? Klart är dock att man lär sig något nytt varje dag och att det där Bilda är vida utbrett.

Mycket bra att man väljer att lyssna på alla kritiska röster om att flytta Skänken från sin plats till en annan. Det löser en del praktiska problem och borde bli en liten besparing för kommunen.

” Medelåldern var hög med en minoritet på två ungdomar. Men oavsett ålderskategori var budskapet klockrent: Låt Skänken stå där den står!

– Skänken blir kvar, det var vad alla sa att de ville och då tycker vi det bara är att lyssna, säger Socialdemokraternas ordförande, Viktor Rasjö efter avslutat möte.”

Återstår nu att reda ut om det var Folkhemmets namnlistor eller Socialdemokraternas välvilja att lyssna som avgjorde frågan. Misstänker att det är många som vill ha äran för att flytten inte blev av.