Vad Har Ni För Fobier?

En härlig söndag i antågande, och vad kan då vara bättre än att starta den med att titta lite närmre på fobier. Under en diskussion med en arbetskamrat framkom det att han i sin tur hade en bekant som hade en fobi mot glasspinnar. Till en början antog jag att det var ett skämt, men några sekunder efteråt, när hjärnan börjat sortera upp vad man hört tidigare så föll det sig inte alls speciellt konstigt.

Det verkar nämligen som att man kan utveckla en fobi mot i princip vad som helst.

” Termen fobi härstammar från grekiskans Phobos som betyder flykt, panisk rädsla, skräck. Redan Hippokrates (500-talet f Kristus) skildrade människor som sannolikt led av vad vi idag kallar fobier. Vi kan med stor sannolikhet anta att människor i alla tider lidit av fobier.

Först på artonhundratalet myntades begreppet fobi och mer vetenskapligt förankrade beskrivningar började dyka upp. I dag definieras specifik fobi som en starkt överdriven och irrationell rädsla för objekt eller situationer. Då den drabbade utsätts för det fruktade leder det i stort sett alltid till omedelbar rädsla. Källa: KBT-centrum

Ett axplock av vad människor kan uppleva extremt obehagligt och som har en specifik term:

Bli iakttagen – Skopofobi

Döden – Thanatofobi

Ensamhet – Autofobi

Folksamlingar – Ochlofobi

Främlingar – Xenofobi

Fåglar – Ornitofobi

Skrivning – Grafofobi

Ljus – Fotofobi

Nakenhet – Gymnofobi

Nyheter – Neofobi

Maskiner – Mekanofobi

Böcker – Bibliofobi

Åska – Keraunofobi

Öppna platser – Agorafobi

Relativt vanliga fobier verkar utvecklas mot getingar, ormar, bomullstussar, telefonsamtal och så vidare. Lite ovanligare fobier kan till exempel vara denna:

I många fall finns det botemedel genom främst kognitib beteendeterapi där den allra vanligaste metoden tycks vara exponeringsbehandling:

Exponeringsbehandling, har visat sig vara en mycket effektiv behandling mot specifika fobier. Upp emot 95% blir hjälpta av behandlingen. 

Behandlingen utgår ifrån att rädslan är inlärd, att man antingen genom klassisk betingning eller via modellinlärning lärt sig koppla ihop en viss sak eller situation med obehagliga kroppsliga reaktioner såsom hjärtklappning, svettningar och svårigheter att andas.

Det starka obehaget gör att man flyr ifrån situationen. Och kan man, så undviker man att hamna i en sådan situation.

För varje gång man flyr ifrån en jobbig situation så upplever man att ångesten/obehaget avtar – och därmed befästs fobin.

Exponeringsbehandlingen går ut på att man, under kontrollerade former, successivt får utsätta sig för det som väcker obehag och stanna kvar tillräckligt länge för att hinna uppleva att ångesten faktiskt avtar av sig själv. Då sker en nyinlärning, det vill säga man lär sig koppla ihop spindlarna/hissarna/åskvädren med ett lugnt och avslappnat tillstånd. Och då framstår de inte som så skrämmande längre. Källa: Psykologiguiden

Vad är det märkligaste ni hört att en annan människa har fobi för, har ni egna fobier?

 

 

Vad Ska Vi Göra Åt Lort-Hofors?

En omtalad serie radioprogram från slutet av 1930-talet, påvisade hur svenskarna levde i vad vi idag skulle kalla misär. Lort-Sverige gjorde ett ordentligt avtryck och skapade en ”debatt om de bostadssociala bristerna i det svenska samhället”. Idag skulle vi nog kunna hävda att vi tillhör ett av de renaste landet i världen, även om det finns undantag av rang. Alla gillar inte att städa och jag har sett skräckexempel hos människor som kallat en soptipp för hög standard. Hur folk lever bakom sina stängda dörrar är förvisso deras ensak, men jag inbillar mig att har man inte en struktur och håller rent hemma så gör man det inte heller när man lämnar hemmet. Det är bara min teori. Utbildningsradion gjorde också ett inslag med viss humor som betraktade smutsens historia värd att se.

Som alla kanske vet så arbetar samhällets olika instanser för att upprätthålla ordning och reda. Vägarna skall vara farbara, skäp och sopor skall transporteras bort, och man sopar, lagar och byter ut skadade föremål så att samhället skall se hyggligt trevligt och rent ut. Man lyckas inte alltid skall erkännas. Det kommer klagomål om fulla hundbajsbehållare, taskig snöröjning och vandaliserade saker som tar tid att bytas ut. I Hofors är det eller har varit ganska lite skadegörelse inbillar jag mig. Visst sönderskjuten gatubelysning, klotter, söndersparkade föremål i centrum och annat som med jämna mellanrum får rättas till. På sistone har dock bilden förändrats en hel del. Förra veckan såg jag tre ungdomar stå och elda på baksidan av Bergsmannen, dom avbröt sina aktiviteter när dom såg att jag stod och tittade på dem och gick ut mot Centralgatan där det small högt i något. Ibland stöter man ihop med minderåriga som är ute vid 4-tiden på morgonen en vanlig skoldag och smyger runt andra människors hus. Andra klättrar upp på byggnader där man inte har att göra och människor beskriver hur det kan dimpa ner isblock från hustaken när man kommer och passerar med sin bil. Det är hela tiden småsaker som ändå ställer till det på olika sätt för andra och så kan det ju inte fortgå kan man tycka.

Igår meddelade Hoforhus att man stänger igen väntsalen vid busstationen.

Anledningen var antagligen för att man tröttnat på att försöka hålla snyggt och rent för alla som väntar på bussen och att det är ett rent slöseri med resurser att försöka hinna ikapp skadegörelse och snuskeri. Detta något som beskrevs i Facebookgruppen ”Värna Hofors”.

Vad krävs det egentligen för att få unga som gamla individer att inte förstöra och sabotera för resten av invånarna? Är det samhällets problem eller föräldrarnas bristande förmåga att uppfostra sina barn? Minns ni när det var populärt att kasta ägg på bilar och hus under hösten? På Smålandsgatan tog några boende fast ett par äggkastare och fick dem att skura rent på fasaden och på fönster. Jag vet inte om det är orsaken till att äggkastandet lugnade ner sig eller faktumet att åtminstone affärerna i centrumkärnan slutade sälja ägg till barn och ungdomar. Men är det verkligen andra människor än föräldrarna som ska behöva ta itu med deras ungar. Och vad händer den dagen som någon kanske nyper till lite extra i armen på en ”fångad ligist”? Det har ju alla förutsättningar att bli en ond cirkel där man hela tiden skall ge igen på varandra, för ”mina barn gör ingenting” som bekant. Den här debatten måste föras och helst på ett konstruktivt sätt så att bussresenärer till exempel i framtiden har möjligheten att undslippa sträng kyla och regn. Men hur?

 

Utförsåkning och Julgranar – I Hofors Kommun Finns Allt

Idag så faller snön för tredje eller fjärde gången den här säsongen. Snöälskare bör inte ha något hopp om att den ligger kvar permanent på gatorna, för det har vi väl lärt oss vid det här laget, att den inte är konsekvent. Jag är ingen snöälskare direkt, men visst skapar det väl lite julstämning även om jag av tradition kan tycka att den först borde infalla när vi nått december. Kanske är jag något ”gubbgrinig”, men av princip så kommer jag absolut inte köpa något från de butiker som gjort TV-reklam sedan början av november om julklappar.

Precis som förra året så har det ideella arbetet med att färdigställa skidbacken startat. Man behöver fortfarande hjälp och stöd för att skapa möjligheten till fin skidåkning utför i kommunen.

Vill man veta mer så kan man gå med i Facebookgruppen för Hoforsbacken och se vad som är aktuellt.

Vill man nu vara extra förberedd på julfirandet så kanske man skall börja fundera på julgranen. Såg en annons där man saluförde en riktig gran som redan var klädd med belysning och julpynt för en femhundring. Inte svårt att anta att skiten hamnar i naturen eftersom om man inte orkar klä den själv kommer man inte lägga tid på att plocka bort det innan man kastar den i skogen. Jag tycker dessutom att om man nu bestämt sig för en naturligt doftande gran till jul så skall man inhandla den lokalt och för ett gott syfte. Torsåkers IF är en föredömlig förening som man kan stötta genom att köpa sin gran genom dom. Dessutom har man chansen att vinna en julskinka.

 

Fler Turer Kring Kärlekens Torg

Läser en artikel i Gefle Dagblad där frågan om att sätta namn på området som tidigare gått under både Teaterplan och i folkmun ”Njuren”:

Lantmäteriet avråder Hofors kommun från att döpa torget i Hofors till Kärlekens torg. Även kommunens strategi- och servicechef Håkan Eck rekommenderar avslag. 

Planerna kopplas förstås till att Hoforsborna samlade in mest pengar av alla till Musikhjälpen 2016 och att torget där insamlingskampanjen slår upp sin bur under insamlingsveckan alltid kallas för just Kärlekens torg.

Men nu har förslaget i Hofors stött på patrull. Lantmäteriet tycker inte att namnbytet är någon bra idé.”

Jag drar mig till minnes hur förslaget egentligen kom upp från början:

Spelet bakom namngivningen av torget i Hofors

Skvaller från den lokalpolitiska arenan

Det var alltså inte ett förslag från någon politiker och inte heller ett medborgarförslag utan något som ”bara landade” på beslutsfattarnas bord utan någon som helst förvarning. Istället var det Entré Hofors som lade sig i beslutsgången och tänkte att man kunde ta en genväg. Det blev förvisso bestämt att det skulle ske en omröstning via kommunens hemsida, och där efter ett lågt deltagande, så rättade man sig efter majoritetens önskemål och skickade ärendet vidare för handläggning som nu alltså ser ut att falla platt. Hur det kom sig att en entusiastisk tjänsteman ändrade sig från att tycka att det var en god idé till att rekommendera avslag förtäljer inte historien. Personligen kan jag nöja mig med Teaterplan som namn på torget.

I ett av de länkande inläggen så påminns jag också om Föreningsservice:

Föreningsservice som besökt det nuvarande kommunchefen Mimmi Abramsson och bett om att få utgifter att utföra. Kan vilken förening som helst traska upp till kommunhuset och be om uppdrag och sen om utökat föreningsstöd?

Helt nyligen läste jag en utvärdering av Föreningsservice uppdrag utförd av Fritidschef Sarah Winges, chefen för strategi & service Håkan Eck samt VDn på Entré Hofors, Kjell Johansson. Man är uppe i hiskeliga summor för att utföra uppdrag som man enligt kommunchefen Mimmi Abramsson tiggde om. 600 tusen kronor för 2017, och det är något som inte är korrekt i det här eftersom jag i samtal med en representant från Marknadsgruppen, fick uppgifter om att det som står i rapporten inte stämmer till fullo.

Hela idén med att starta föreningsservicen var säkerligen god, men nu verkar det ha blivit ett spretigt projekt som inte riktigt håller ihop, och man bygger istället luftslott kring hur verksamheten egentligen fungerar i realiteten. Det finns nog all anledning för politikerna att kräva en bättre över- och insyn så att det inte blir ytterligare en förening som det stjälps skattepengar i utan större kontroll.

Får Man Klä Ut Sig Hur Som Helst Under Halloween?

Under den senaste veckan har det skymtats allt från små söta kortvuxna lakan med hål för ögonen till blodiga vampyrer och professionellt målade zombies. Det är nämligen den tiden på året då svenskarna gör allt för att se så skräckinjagande ut som möjligt, en sed som importerats från det stora landet i väst, USA. Jag talar naturligtvis om Halloween, som inte ens existerade som fenomen när jag själv var ung. Möjligen enbart i klassiska skräckfilmer. Nu har det blivit ett sätt för butiker att sälja både pumpor, godis och annat tingentangel. Barnen uppskattar det dock och kanske är det så att nya traditioner hör till. Här i Hofors så har vi ju bland annat Halloweenloppet för barn där man klär ut sig och springer en kortare sträcka i inramning av spökerier och annat. Entré Ungdom arrangerar disco och ikväll är det tacoafton och skräckfilmsvisning i Folkets Hus mellan 18 och 22.

Denna morgon väcks dock en fundering hos mig. Sitter och dricker mitt morgonkaffe och ser Nyhetsmorgon på TV4. Man diskuterar olämpliga utklädnader. Vem avgör egentligen vad som är skrämmande för vem?

I veckan har vi kunnat läsa om Moderaten Pontus Båth som förra helgen skulle på partaj och klädde ut sig till Peter Madsen. Det blev naturligtvis ett ramaski eftersom det i ett läger uppfattades som riktigt osmakligt eftersom utredningen av ett styckmord där nämnde Madsen är misstänkt fortfarande pågår och är högaktuellt. Andra menade att det inte spelade någon roll eftersom själva kärnan i att klä ut sig under denna period syftar till att skrämma och skapa uppmärksamhet. Pressen på Moderaten Båth blev dock till slut för mycket och i veckan meddelade han att han inte ställer upp i nästkommande val:

Efter helgens skriverier om mitt olämpliga val av Halloween-klädsel, vilket jag meddelat att jag djupt ångrar, känner jag att jag vill gå vidare och få tid att fokusera på annat en tid”, skriver han i mejlet.

 

Under veckan förmedlades också en annan story på snarlika tema. Statsminister Stefan Löfven dyker upp i Hellenius Hörna i en välkänd roll, som den alkoholglade grannen i Beckfilmerna rapporterade bland annat Expressen. Givetvis skulle det i den efterföljande debatten handla om att diskutera ”äpplen och päron”. En hel del kritiker menade att om Stefan Löfven kan klä ut sig, borde Pontus Båth också ha undkommit kritik och hat på nätet. Nu ser inte jag det som riktigt samma sak eftersom det i Löfvens fall handlade om drömmen om skådespeleri snarare än att skrämma människor på fest. Men frågan består. Får man klä ut sig till vad som helst under temat Halloween?

Vad skiljer egentligen våra rädsla åt? Vampyrer, spöken, zombies eller seriemördare och mediaprofiler som Martin Timell, Fredrik Virtanen eller Lasse Kronér. Halloweenfestandet består ju av vad jag uppfattat, en lika stor del humor som skicklighet i att utsmycka sin kostym. Vad som egentligen är humor kan ju diskuteras i oändliga nivåer. Kanske är det mer acceptabelt att klä ut sig till fantasifigurer som vampyrer och annat, än verklighetens skrämmande monster. Man nämnde bland annat denna morgon att en av prinsarna i det engelska kungahuset vid ett tillfälle syntes utklädd till Adolf Hitler. Det var tydligen inte socialt godtagbart. Kanske borde ”någon” redan i början av den festen tagit tag i honom och ruskat om honom så han begripit något.

Nu tror jag förvisso inte att någon av vår egen kommuns barn eller ungdomar skulle komma på idén att gå så långt att de klädde ut sig till kända pedofiler, våldtäktsmän eller misstänkta mördare i pågående utredningar. Men det är en intressant tankenöt över vad det finns för outtalat regelverk under denna kommersiella tramshelg. Vad skulle ni inte släppa ut era barn utklädda som?

Slutgiltigt Resultat I Kyrkovalet Ännu Inte Klart

Jag har fått lite frågor om hur Kyrkovalet föll ut i Hofors. Som bekant gick oppositionens samlingslista fram och knep ytterligare ett mandat, men personrösterna är ännu inte räknade till fullo och det resultatet får vi vänta på ytterligare några dagar/veckor. Mär det väl publiceras är det via denna länk som man kan söka sig fram. Man klickar på följande:

-Kyrkofullmäktige

-Uppsala Stift

-Hofors Församling

SKa man spekulera om utgången så gissar jag att Emma Wängelin och Mathias Strand är de två kandidater som kommer att uppnå flest personliga röster i valet. Vi får se om jag har rätt 😉

Ny Insamling Med Kärlek Från Hofors

Förra årets mest uppmärksammade händelse i Hofors handlade om Musikhjälpen och insamlingen under namnet ”Med kärlek från Hofors”. Med drygt 1.2 miljoner insamlade kronor och åtskilliga arrangemang, spontanträffar och andra mer eller mindre tokiga initiativ för att sporra människor att donera gjorde det mer för marknadsföringen av Hofors än vad någon någonsin kunde ha anat. Hofors är numera känd i omvärlden dels för en mindre smickrande skildring på SVT i fyra avsnitt och för sitt stora hjärta att engagera sig och donera för en god saks skull.

Igår öppnade årets insamlingsbössa och de officiellt utnämnda eldsjälarna och Marita Söderström och Emil Eriksson, meddelade att det från och med nu går att fylla på den digitala insamlingsbössan.

Marita Söderström och Emil Eriksson startade den digitala insamlingsbössan ”Med kärlek från Hofors” förra året till förmån för Musikhjälpen. Det blev en succé med tusentals invånare i Hofors som engagerade sig och där slutsumman landade på 1 232 350 kronor.

– Det var en otrolig siffra, men det mest fantastiska var mängden människor som engagerade sig och gjorde så många saker, säger Emil Eriksson.

Då var temat ”Barn i krig har rätt att gå i skola” – i år är temat ”Barn är inte till salu”, som fokuserar på att stoppa sexhandeln med barn.”

Årets tema är synnerligen behjärtansvärt:

Varje minut säljs fyra barn i sexhandeln världen över. Mörkertalen är enorma eftersom det ofta sker i det dolda på internet där få av brotten upptäcks. För många som lever i fattigdom finns inga andra alternativ till försörjning än att sälja sin kropp och sexhandeln med barn har blivit en växande miljardindustri. Musikhjälpens tema 2017 är därför Barn är inte till salu

 

Vill man följa med utvecklingen av insamlingen, komma med egna idéer om vad som kan göras för att dra in stålar, så finns den gamla gruppen kvar på Facebook där man fortsätter som förra året. Några relevanta länkar finns här:

Med kärlek från Hofors, Facebookgrupp

Den digitala insamlingsbössan, Musikhjälpen

Musikhjälpens topplista

I skrivande stund placerar sig Hoforsinsamlingen på tredje plats med 1750 kronor och nummer ett har startat tufft med 60 000 kronor.

 

 

 

S Backade Men Vann Kyrkovalet Ändå

Valdeltagandet ökade, Socialdemokraterna backade, listan för Samling för Hofors församlings kyrka gick framåt men S behåller majoriteten i kyrkofullmäktige. Ungefär så kan man sammanfatta Kyrkovalet 2017 ganska kort och koncist efter det preliminära resultatet.

5.16 procentenheter fler röstade än i valet 2013, SHFK gick framdrygt 9 procentenheter och S tappade ungefär lika mycket vilket innebär ett mandatförlorat. Fördelningen blir då som synes ovan i bild, 8 respektive 7 mandat vilket jag personligen blev lite besviken över då skillnaden bara rörde sig om 35 röster. Inför valet så var det flera som tänkt att gå och rösta för första gången för att stötta just SHFK, men desto fler meddelade att de inte var medlemmar och därmed berättigade att delta i valet. Det menar jag var vad som antagligen fick vågen att nätt och jämnt väga över i detta val som kunde ha blivit historiskt. Några personer som jag talat med sedan i söndags när vallokalen stängde hade helt enkelt tagit den enkla vägen ut och ”glömt bort”. Inför valet 2018 som kanske många känner är viktigare än ett kyrkoval så finns inga ursäkter, är man röstberättigad så ska man gå och avlägga sin röst för att få ett så rättvist resultat som vi bara kan få. Uppenbarligen så kan man förändra om man bara deltar.

Mathias Strand Om Kyrkovalet 2017

Jag heter Mathias Strand och är 39 år gammal.
Jag arbetar som matematik- och idrottslärare på Petreskolan här i Hofors. På min fritid är jag en aktiv föreningsmänniska och uppskattar att möta barn och ungdomar i sitt idrottsutövande. Jag är också delaktig i samhället genom min roll som fritidspolitiker i kommunens Barn- och ungdomsnämnd och som ordinarie ledamot i kommunfullmäktige.

Jag anser att kyrkan fyller en viktig funktion i vårt samhälle. Som en plats att finna tröst, glädje och stillhet i livets alla skeenden. Kyrkan utför också ett viktigt socialt arbete genom diakonin och det skall vi göra vårt bästa för att bevara.

I Hofors kyrka har vi dessutom fina möjligheter att erbjuda glädje och delaktighet genom de olika körerna. Jag vill att kyrkan även fortsättningsvis satsar på musiklivet med bredd i både ålder och utbud och att ungdomsverksamheten utvecklas genom aktivt deltagande av ungdomarna själva.

//Mathias Strand, Nummer 6 på listan, Samling för Hofors församlings kyrka

En Vecka Kvar Till Kyrkovalet 2017 – Redan Idag Kan Ni Förtidsrösta

Det kan lätt bli lite tjatigt när det vankas val. Men här kommer ytterligare en uppmaning att använda er demokratiska rättighet att rösta i kyrkovalet 2017.

Som jag skrivit tidigare så är det dags för en rejäl förändring i Hofors kyrka. Det är dags att människorna som faktiskt sköter om verksamheten till stora delar redan idag, går på varje möte, får upprättelse för sitt arbete. Kyrkan bör vara fristående från politiken och Socialdemokratiska ideologier.

Nu Kan Du Rösta I Kyrkovalet

Sedan igår håller vallokalen öppet för att ta emot era förtidsröster i Kyrkovalet 2017. Man kan alltså välja en tid som passar en själv och i lugn och ro under de kommande två veckorna avlägga sin röst.

 

Pastorsexpeditionen
Måndag 4/9 – fredag 8/9 09,00 – 15,00
Onsdag 6/9 17,00 – 20,00
Lördag 9/9 11,00 – 13,00

Måndag 11/9 – fredag 15/9 09,00 – 15,00
Torsdag 14/9 17,00 – 20,00
Lördag 16/9 11,00 – 13,00

Hantverkarn 
Måndag 11/9 11,00 – 13,00

Röstkortet bör ni ha fått i brevlådan om ni är röstberättigad, och för just valet i Hofors kyrka vore det väl fantastiskt om vi kunde öka antalet som röstar. Ett av alternativen är Samlingslista för Hofors församlings kyrka.

Vill man veta mer om hur Kyrkovalet går till så är denna länk en bra informationskälla.

 

Rösta På Emma Wängelin I Kyrkovalet

Lite mer om kyrkovalet blir det trots allt idag. Man kan följa nyhetsuppdatering och annat via den officiella Facebooksidan. Ett av de mest spännande inslagen i det här valet tycker jag personligen är att Emma Wängelin kliver fram som en av kandidaterna på den alternativa listan ”Samlinglista för Hofors församlings kyrka”. Det är svårt att inte bli imponerad över den här tjejen som förutom en otrolig sångröst och musikalitet, är framgångsrik inom hästsport och dessutom engagerad i samhällsfrågor på ett sätt som nästan övertygar en om att det hon en gång sade till landets konung, att hon skulle bli en framtida statsminister, faktiskt kommer att bli sant.

Emma har under hösten återvänt till studier med inriktning på juridik och kommer att pendla mellan Hofors och Uppsala. Emma kan också med er hjälp slå ett historiskt rekord i valdeltagande i Kyrkovalet. Henne kryssar man plats nummer 4 för. Emmas ambitioner om hon blir invald är att medverka till att göra kyrkan i Hofors mer aktuell och involverad i samtiden. Hon har också uttryckt hur viktigt det är med det internationella arbetet och vill gärna se mer ungdomar och unga människor att medverka på deras egna villkor för att utveckla kyrkans framtid. Jag vågar drista mig till att påstå att den här kandidaten är det inte många som slår på fingrarna i viljestyrka och framåtsträvande.

Länksamling: Hoforsbloggen I Media

Idag öppnar jag även upp den tidigare stängda sektionen I Media. Det är en sammanställning där jag tror det mesta och kanske bästa av när Hoforsbloggen figurerat i media, varit upphov till nyhetsrapportering eller omnämnts på något sätt. Har jag råkat missat något ni minns så tar jag gärna emot tips på det.

Det väcks naturligtvis både muntra och trista minnen när jag tittar på länksamlingen. Men mest av allt kanske jag drar på smilbanden och tänker att det har varit en fantastisk resa sedan bloggen startades. Vem kunde ana att den skulle ha sådan stor inverkan och till och med leda till ett lokalpolitiskt parti som valdes in som kommunens näststörsta. Att ett inlägg om sexleksaker även medfört att bloggen för evigt är inskriven i litteraturen i Annika & Veras debutroman Lustjakt. Upphovet till att kommunen valdes ut bland många andra för en dokumentärserie på SVT, omnämnd av Aftonbladets dåvarande chefredaktör Jan Helin i söndagskolumnen. Inte minst en stor källa för lokaltidningarnas nyhetsrapportering där man förvisso inte alla gånger bemödat sig med att omnämna det.

Nåväl, det var väl på tiden att en sammanställning gjordes för nytillkomna läsare. Vad framtidens innehåll i Hoforsbloggen blir återstår att se. Livet har ju som bekant ett komplicerat vägnät. Håll tillgodo.

Inför Kyrkovalet 2017: Esko Töllinoja

Jag heter Esko Töllinoja och är sedan drygt tio år aktiv församlingsmedlem i Hofors kyrka. Efter ett långt yrkesliv ville jag ändå vara delaktig och bidra till samhället i någon form och 2006 valde jag att anta uppdraget som revisor i Hofors kyrka. Det har varit ett intressant och stimulerande arbete som givit mig så mycket tillbaka. Jag har senare engagerat mig i både kyrkofullmäktige och kyrkorådet.

Den 17 september är det dags för ett nytt kyrkoval. Inför detta val har vi samlat ihop en vallista bestående av femton kandidater med erfarenheter från olika yrkesområden och föreningar, med den gemensamma övertygelsen att kyrkan spelar en viktig roll i vårt samhälle. Att kyrkan är och förblir en kyrka för alla, en folkkyrka både för troende och andra, där alla skall vara välkomna och trivas i vår gemenskap.

Vi vill satsa mer på det sociala engagemanget i samhället och utveckla en bred ungdomsverksamhet på ungdomarnas villkor. Vi vill även fortsätta att utveckla viktiga områden som kyrkans barnverksamhet, ge våra fantastiska körer möjlighet att fortsätta att sprida glädje och sång. Främst vill vi att fler aktivt använder vår kyrka för livets alla aspekter.

För att vi skall kunna göra detta, behövs ett engagemang från kyrkans valberättigade. Vi vill att fler använder sin rösträtt till att delta i valet och därmed aktivt påverka hur framtidens kyrka skall se ut i Hofors. Från och med sexton års ålder får man delta i valet, och det är viktigt att dagens ungdom är delaktiga i att utforma framtiden.

Är man inte medlem i kyrkan idag, kan man lämna in en inträdesanskökan innan den 17 augusti för att försäkra sig om att få delta i höstens val. Mellan den 4 september och 17 september kan man dessutom lämna in sin förtidsröst. Oavsett vilken av de två listorna man väljer att lägga sin röst på, hoppas vi på ett högt valdeltagande och engagemang för Hofors kyrka. Följ oss gärna på Facebook.

Esko Töllinoja, Nummer 1 på listan, Samling för Hofors församlingskyrka

Regn, Sol & Tankar Om Kyrkoval

Idag konstaterar vi att det är den 26 juli och mitt i semestern för de flesta. Vädret hade naturligtvis kunnat vara något bättre, alla har inte möjlighet att släppa allt och åka upp i norra delen av Sverige för att träffa på temperaturer över tjugo grader. Det har varit dåliga somrar tidigare men ofta har det en tendens att kunna bli både varmt och behagligt i augusti och en bra bit in i september ändå. Även jag är ledig och det innebär att jag försöker göra så lite som möjligt rent fysiskt men huvudet går ändå på högvarv mellan regnskurar och solsken.

En av de saker som jag funderar på är kyrkovalet i höst. Det är idag 53 dagar kvar dit och de flesta i vårt samhälle ägnar inte sin vardag åt att fundera över det just nu. Tyvärr inte annars heller eftersom valdeltagandet i speciellt vår del av kommunen är väldigt lågt för att inte säga katastrofalt. Jag har tidigare beskrivit hur lågt valdeltagandet varit historiskt och inte minst vid förra tillfället då de 3688 röstberättigade hade chansen att påverka valutgången. Endast 9.9 procent utnyttjade möjligheten att rösta trots att man i kyrkovalet får delta redan när man fyllt sexton år.

Jag har funderat en hel del över det dåliga intresset att delta i valet. Att många till och med väljer att lämna kyrkan för att spara ”några futtiga tusenlappar” på skattsedeln. Få tänker nog på vilken betydelse den svenska kyrkan dock haft både för vårt samhälle och vår historia. Allt präglas av kyrkans närvaro genom åren, hur vi bemöter varandra, det politiska systemet och våra lagars utformning. Jag kommer att återvända till just det vid senare inlägg.

Mest förvånad blir jag över hur lite man egentligen vet om kyrkans arbete. Vad diakonin bidrar till i samhället som inte syns på ytan men som har en sådan viktig betydelse för människor som lever under utsatta förhållanden. Kyrkan är inte bara en plats där man manifisterar en religiös övertygelse, utan även en viktig funktion för samhällets behövande, som kan ge stöd vid svåra stunder i livet men även vara en plats för glädje. Inte minst det viktiga arbetet man gör internationellt som ger människor möjlighet att hjälpa andra både praktiskt och ekonomiskt.

Redan som sextonåring får man delta i kyrkovalet och även om de flesta anser att valet till riksdag smäller lite högre, så tycker jag att man bör fördjupa sig i vad kyrkan faktiskt gör i samhället och ta ansvar för att den kan fortsätta sin verksamhet som samhällets egentliga ryggrad. Mest av allt är ett ökat valdeltagande önskvärt.

Finns Det Korruption I Hofors Kommun?

Under den gångna veckan så hamnade jag i en diskussion om korruption. Den startade egentligen med länder i Sydamerika vilka verkar vara speciellt benägna att roffa åt sig på allmänhetens beskostnad påstods det. Diskussionen gick vidare och snart hamnade vi på lokal nivå med våra respektive kommuner som exempel. Gör man en enkel sökning så sägs västvärlden vara mindre benägna att mygla samtidigt som Somalia är ett av de värsta områdena.

Korruptionsindex enligt Transparency International 2015, som mäter ”i vilken grad korruption uppfattas föreligga bland offentliga tjänstemän och politiker” i världens länder. Höga siffror (blå länder) indikerar låg grad av uppfattad korruption, medan lägre siffror (röda länder) indikerar hög grad. Wikipedia

Hur det ser ut på just kommunnivå verkar vara lite knepigare att få fram vettig statistik.2012 publicerade Statskontoret en rapport som finns att läsa i sin helhet under denna länk.

I Europarådets civilrättsliga konvention om korruption avses med korruption att någon begär, erbjuder, lämnar eller tar emot, direkt eller indirekt, en muta eller annan otillbörlig förmån eller ett löfte om sådan förmån. Agerandet ska få till följd att den som tar emot mutan, den otillbörliga förmånen eller löftet om en sådan muta inte utför en uppgift på rätt sätt eller uppträder på det sätt som uppgiften kräver (Strasbourg 4.11.1999: European Treaty Series nr 174). Andra definitioner kretsar kring situationer där politiker och tjänstemän åsidosätter allmänintresset för egenintresset. Exempelvis uttrycker Världsbanken att korruption är att använda en offentlig ställning för otillbörlig vinning. Transparency Internationals definition lyder att korruption är att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egen eller annans vinning.”

Ett exempel på vad som onekligen ser ut som historisk korruption när man läser texten, avhandlar hur Hantverkaren kom till i Hofors. Finns det fler historiska fall där det varit tydligt att man agerat utifrån ett egenintresse? Känner ni till nutida händelser som skett/sker? Skicka gärna ett meddelande via Hoforsbloggens Facebooksida eller via mejl till:

Sveriges Nationaldag

Idag är det den 6 juni och således vår officiella nationaldag. Trots att vi inte har ett firande som är jämbördigt eller ens i närheten av våra grannar till väst som brukar ställa till med ett sjuhellsikes kalas varje år den 17 maj, så finns det anledning till att sträcka lite extra på sig just idag och vara lite extra stolt över att vi är priviligierad nog att vara födda här eller att vi bor här.

Flaggan är en symbol för vårt samhälle, och även om vi gnäller och beklagar oss en hel del så finns det troligen inte ett bättre land i hela världen. Det råder demokrati, vi har ett hyggligt bra system som skall värna om de svagare individerna i samhället även om det fallerar ibland. Vi är fria nog att tycka och tänka och uttrycka oss som vi vill. Det är nämligen inte så i varje hörn av världen. I sådana här tider så försöker riktigt ondskefulla människor dessutom få oss att stänga igen vårt samhälle, att vara rädda för terrordåd och begränsa oss i vårt fria leverne. Vi har stolta traditioner som samhälle och det är värt att bevara och försvara.

Torsåker-Hagaström Livesänds

Ett trevlig inslag från Mittmedia är att livesända lokala matcher. Kan man inte vara på plats av olika anledningar så kan man alltid surfa in och titta på TV-sändningen. Det krävs ett Pluskonto (som varit omdiskuterat i veckan). IKväll klockan 19.00 är det Torsåker och Hagaström i Div 4 som är i fokus, och den 30 maj hemmamatchen mellan Hofors AIF och Brynäs damer som sänds.

Hofors Delade Poängen Med Hagaström

På tal om just fotboll så rapporteras det att HAIFs damer spelade 3-3 mot Hagaström igår och delar därmed på poängen. Målen stod vadera Malin Andersson, Therese Stattin och Elin Boman för. Arbetarbladet:

Det blev delad pott när Hofors tog emot Hagaström i division 3 Gestrikland. Slutresultatet skrevs till 3-3 (1-1).

Hofors har ett poäng och Hagaström har två poäng efter två omgångar.

Nästa motstånd för Hofors är Hedesunda. Lagen möts på Stålringen. Hagaström tar sig an Hille 2 borta. Båda matcherna spelas tisdag 16 maj 19.00.

Följ gärna laget via deras Facebooksida.

Donald Trumps Son Bor I Hofors

Donald Trump besökte under slutet av 1980-talet Sverige och träffade då en kvinna som han hade en natt av passion med och som resulterade i att ett barn föddes. Sonen heter Rolf Eriksson och arbetar på en bygggrossist här i Hofors.

Det var när Trump besökte Sverige i slutet av 1980-talet, inbjuden av arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, som han träffade Gunvor Eriksson, Rolfs mor.

– Mamma jobbade som inköpare på Sandvik, några mil härifrån. Han kom dit som ledare för en grupp handelsstudenter från USA för att kolla koncernens nya trainee-program. Det ordnades en fest på kvällen för studenterna och det var då de träffades, säger Rolf Eriksson bland annat i intervjun.

SR Gävleborgs uppgifter har fått stor uppmärksamhet i Trump-kritiska kabeltevebolaget CNN. I motsvarande grad har Fox News, presidentens informella bundsförvant, tonat ned händelsen och kallat det hela ”illvilliga rykten, fabricerade av svenska feminister i syfte att förlöjliga presidenten”.

 

Som grädde på moset så har historien ytterligare en tvist. Den väl- eller ökände (vilket som passar er bäst) Micke Ohlsson har under Rolfs liv fungerat som en fadersfigur.

”– Jag ser mig lite grann som adopterad av goda omständigheter; Hofors är en fantastisk plats att växa upp på, det tror jag också att alla har kunnat se på teve nyligen.

Det Rolf syftar på är SVT:s programserie Samtidigt i Hofors, där ortsbornas vardags- och festliv skildrades närgånget i fyra timslånga program.

– Jag känner Micke, hårdrockaren, som var med i serien. Han har varit som en slags fadersfigur för mig, och gett mig goda råd och stöd – det är jag otroligt tacksam för.”

 

Nu finns det antagligen många som tar sig för pannan och tänker ”Nej det här kan inte vara sant”, och det är det inte heller. När jag först läste texten så hakade jag upp mig på att vi skulle ha ett Byggmax i Hofors och tänkte genast på att här måste tidningen fått det lite fel eftersom det borde stå Hedins Trä. Det var först några sekunder senare när ögonen fastnade på sidans nyhetsflöde som jag förstod att det här är ju helt galet och en skämtsida.

Och vad kan vara mer passande att lyfta fram en dag som denna, Källkritikens dag, som fokuserar på hur man skall granska nyheter eller påståenden innan man tar det för sanning. Runt om i landets skolor kommer man idag att ägna sig en hel del åt att reda ut vad det innebär att vara källkritisk. Påståenden är inte sanna bara för att det står på social media, i en blogg, en webbsida eller ens i etablerad media. Man bör alltid försöka analysera syftet med en text och i den mån man kan, sanningshalten. Dagligen bombarderas vi med olika former av påståenden som har ett syfte, att vilseleda eller övertyga människor om ditt eller datt. Inte minst när det kommer till heta och dagsaktuella ämnen som invandring och flyktingpolitik. Allt som oftast så påstås en sak och i debatten skall det motbevisas med en annan, lika tvivelaktig källa. Och vad som egentligen är sant eller falskt saknar allt som oftast betydelse eftersom människor då redan har intagit en ställning för eller emot. Jag lyfter inga specifika exempel på det eftersom det finns i drivor i ert flöde på till exempel Facebook eller Twitter.

 

Kontentan är att även om man har en dag där det uppmärksammas extra noga, så skadar det inte att vara kritisk till allt ni läser. Ställa er frågor om rimlighet och syfte. Till och med i stora internationella nyheter så kan det dölja sig vad som blivit ett populärt modeord på sistone efter just Donald Trumps framfart i USA, Fake news. Och Rolf Eriksson från Hofors? En enkel bildsökning ger ett helt annat resultat.

Ännu Ett Offer För Cancern

Det är onsdagen den 14 december 2016. Klockan är runt 08.00 på morgonen när sjukhusets personal går in i rummet och finner att patienten avlidit någon gång under natten. Tidpunkten för dödsfallet är osäkert eftersom ingen funnits i rummet sedan kvällen före. Personalen har under några veckor väntat på att döden skall inträffa. Hoppet om en annan utgång har sedan en tid helt suddats ut. Trots att man varit väl medveten om att det skall ske vilken dag eller timme som helst, sitter ingen vid hans sida den här natten, ingen har honom under uppsikt. Antagligen konstaterar man bara att ännu ett offer har fallit för cancern och följer sedan sina rutiner i vad som skall göras vid ett dödsfall.

 

Det hade kunnat vara bara ett i raden av offer som skördats för just cancern. För alla utomstående så är det också det. Man noterar i förbifarten att ”Jaha, har han också avlidit. Det var ju ledsamt” och livet rullar på. Men för mig öppnas dörren på glänt till något som jag ansett redan varit dött. Mannen är min biologiske far, och omständigheter i livet har gjort att vi aldrig har haft en sådan relation som en far och en son normalt har. Jag har levt hela mitt liv med en uppfattning om hur han var. Kände kanske saknad efter något som ung, men konstaterade att det aldrig någonsin kunde byggas en vettig relation och accepterat att ibland blir livet bara så. Jag har haft en annan farsa som tidigt kom in i mitt liv, och även om han inte är det rent blodsligt, så är det han som haft jobbet och gjort det ganska bra. När dörren nu öppnas igen och det egentligen bara skall konstateras att den jag aldrig kände är avliden, livet rullar på ändå och att jag egentligen inte bryr mig alls slår det slint. Det väcks frågor om vem han var, hur han var och varför han avled ensam under den där natten.

 

Den sista tiden ligger han dock inte helt ensam. Han har två av sina söner vid sig, halvsyskon jag bara träffat ett fåtal gånger i livet. Han har en vän där, Stellan, som försöker att hjälpa till med det praktiska. Han har varit så illa däran innan han slutligen hamnade i sin dödsbädd, hjälpen har varit oväderlig för honom. Kanske ger det också en tröst att de två sönerna finns där på slutet, trots att det inte är en självklarhet. Det handlar om mest försoning, att åtminstone två av sju barn tar farväl och förlåter i viss mån. Fotografiet några timmar innan han somnar in, är gripande.

Jag brottas med mig själv rent mentalt. Begravningen skall ske bara några veckor efter dödsfallet. Ska jag resa ner för att delta eller ska jag lämna det därhän. Jag skyller på att jag har för mycket arbete och åtaganden och följer inte med min faster och farbror ner. Eftersom jag inte haft någon relation i någon utsträckning, känns det bara konstigt. Det är mycket som skall ordnas rent praktiskt. Dödsboet skall ordnas till med juridikens hjälp, bostaden skall tömmas på hans saker. De två halvbröderna bor i samma område och får ta ett stort ansvar mitt i sin sorg. För det är jag tacksam. Jag kände honom inte, ville inte ha med honom att göra och det är inte sorg jag känner. Bara en stor tomhet efter något jag inte kan sätta figret på till en början. Men det är svar. I början av januari dimper det ner en jättehög med dokument hos mig.

Det är varenda sjukintyg från första gången han upplevde smärtor i ryggen och rekommenderades värktabletter till konstaterandet av prostatacancer som sedan sprider sig i hans kropp och slutligen tar livet av honom. Varje dialog i pappersform med försäkringskassan och arbetsförmedlingen som tycker att han gott kan gå tillbaka till att vara tillgänglig på arbetsmarknaden. Tio års bråkande med myndigheterna under tiden som hans hälsa försämras, ändlösa dialoger med LÖF, patientförsäkring, 10 års förlorad arbetsinkomst som frisk har även gjort inkassobolag och konofogden intresserade, så de tar stora delar av hans redan låga sjukersättning. En deprimerande och chockerande läsning om hur myndigheter i Sverige, på 2000-talet behandlar dödligt sjuka människor.

 

Men det finns något mer. Jag hittar någon form av arv. Arvet i att noga dokumentera och föra anteckningar i preusisk ordning. Det avslöjar hur läkarna under 2.5 år inte lyssnar på sin patient som försöker beskriva sina problem. Anteckningar om datum, namn och förfarande under mötena som avverkas på 15 minuter innan han tvingas lämna läkarens rum utan att ha blivit lyssnad på eller skapat ens minsta intresse över vad som kan vara fel. Det visar sig också att läkaren är en AT-läkare, som bara är på vårdcentralen för praktik. När han slutligen får träffa en annan läkare konstateras det efter ett PSA-testatt värdena är skyhöga och snudd på ett medicinskt under att han ens lever.

 

Man sätter in alla åtgärder man kan och behandlingstiden är lång och osäker. Ett tag tror man att han besgerat cancern, men det dröjer inte länge innan man konstaterar att den sprids. Om och om igen. 2015 har jag kontakt med honom för första gången på många år. Han nämner bara i förbifarten att han varit sjuk, den här gången tror han att han bekämpat ner cancern för gott och skämtar om det genom att säga att ”Han är mer elakartad än cancer och den inte har en chans mot honom”. Vi pratar inte så mycket mer om cancern, det är mest en form av konstaterande att vi inte kommer att kunna ha en vettig relation. Vi säger adjö och önskar varandra lycka till i det fortsatta livet.

 

I den här högen av papper hittar jag sakta en människa. Noggrann med att föra sin egen levnadsjournal, arkivera allt, men även som en saklig robotskrivare, hur det påverkat hans liv fram till hans död. Jag får veta av mina halvsyskon att han även förde privata dagböcker. De läser i dem och säger sig ändra sin bild av honom, förstå varför han var som han var och levde som han levde. Själv känner jag mig inte mogen nog att öppna och förstå. Jag fokuserar på det rent juridiska kring hans sjukdom och död. Många telefonsamtal med handläggare som verkar vilja sopa ansvaret för att cancern inte upptäcktes i tid under mattan. En säger till och med åt mig i telefonen att ”Varför gräva i det där, han är avliden nu och nu avslutar vi hans ärende”. Jag ger mig inte. Jag mejlar, jagar människor per telefon. De flesta är inte på sina kontor, svarar inte och meddelar att de är tillbaka efter lunch och efter lunch att de gått för dagen. När de svarar säger de att de vill ha en fullmakt. Ett papper skickas via Posten runt till sju syskon som var och en måste signera. Det tar tid. Det skapar oro, tänk om Posten strular till det?

 

Men det går bra till slut. Handläggaren meddelar att han fått in fullmakten och att jag kan kontakta honom. Han håller sig undan i drygt en vecka innan vi slutligen får kontakt igår. Nu låter det annorlunda på tonen. Han medger att de nu konstaterat att patienten avlidit i förtid på grund av bristande hantering av sjukdom. Han säger att de ska betala begravningskostnaderna, att det kommer att betalas ut både ersättning och ett skadestånd till de efterlevande. Jag frågar vad som händer med läkarna som ignorerade patienten och kanske försatte honom i onödigt lidande. Han säger att det får jag ta med läkarna. Själv känner jag hur ådrorna dras samman i tinningen, hur pulsen ökar. Det här ville man bara avsluta och sopa under mattan.

 

Under den här perioden när jag studerat dokumentationen så börjar jag förstå alla artiklar som publiceras om sjuka människor i vårt samhälle som behandlas direkt illa och ovärdigt. Döende människor som skall ut på arbetsmarknaden, leva på existensminimum, utförsäkras. Vad i helvete är det för samhälle vi lever i? Vad är det för regelverk som torterar redan döende människor mentalt och ekonomiskt? Varför har jag själv blundat för verkligheten?

 

För så är det. Jag har blundat, tittat åt ett annat håll, inte kunnat hantera att familj, vänner, bekanta drabbats av den här sjukdomen och kämpat sig igenom. Cancer skrämmer skiten ur mig, för det är något som jag inte kan jävlas med genom att skriva, inte kan slå på käften, inte ens se på långt avstånd hur den kommer promenerande med jävelskap i blicken.Mina anhöriga som innan det här drabbats har genomgått operationer och ett psykiskt lidande som jag inte kunnat hantera. Jag har nära vänner som öppet och noga beskriver vad de genomgår, men jag har inte kunnat ta det till mig, på riktigt liksom. Det blir mest ”Cancer säger du, ja hoppas det går bra, att du blir frisk och det ordnar sig säkert”. Det är först när jag läser i högen av dokumentation jag inser verkligheten. Jag vet inte vad, men något måste jag göra. Inte minst för att aldrig behöva läsa om eller höra om de döendes kamp mot vårt eget regelsystem och robotliknande tjänstemän utan empati, eller patienter som inte blir lyssnade på. Om människor som avlider utan tillsyn nattetid.

Hoforsbloggen Uppdaterad

Som ni kanske noterar har Hoforsbloggen ett lite annorlunda utseende från och med idag. En rad nya funktioner som knyter samman bland annat de olika verktygen för social media där Hoforsbloggen finns representerad, Facebook, Twitter mm. Det har även lagts till en översättningsfunktion för den som vill läsa om vardagen i Hofors på sitt eget språk efter önskemål, och några andra funktioner som testas i vänster spalt om man använder en dator eller en surfplatta vid sina besök.

Vi testar den här versionen ett tag och ser om den faller merparten i smaken.Upptäcker ni några tekniksa problem vid era besök så skicka gärna ett mail och påpeka detta. Kontaktuppgifter finns under denna länk.Sidan kommer även att uppdateras den kommande tiden med nytt innehåll under flikarna, och tanken är att man skall kunna lösa lite om Hofors historia, se hur Hoforsbloggen figurerat i media samt ta del av vad besöksnäringen erbjuder under fliken Turism. För er som besöker webbsidan via dator eller surfplatta finns också en ny fuktion med Dagens Hoforsbild till vänster.

 

Marita & Emil Årets Eldsjälar

Idag blev det klart vem som får titeln ”Årets ELdsjäl 2016”. Via kommunens hemsida står det klart att det mycket riktigt är Marita Söderström och sambon Emil Eriksson som enligt en enig jury föräras med titeln.

Två personer har lyckats få Hofors kommuns invånare att gå man ur huse för att samla in pengar till Musikhjälpen. De skapade insamlingsbössan Med kärlek från Hofors och namnet tillsammans med uttrycket Hoforseffekten har blivit ett begrepp i hela vårt avlånga land.
Marita Söderström och Emil Eriksson seglade upp som två eldsjälsraketer i slutet av 2016 och har utan tvekan bidragit till att utveckla Hofors kommun som plats att leva och verka i-både nu och i framtiden”.

Priset delas ut för sjätte året i ordningen, och det sker precis som tidigare i samband med Idrottsgalan på Folkets Hus den 18 februari.

Årets Eldsjäl 2016

Nu har Entré Hofors släppt listan över de nominerade till Årets Eldsjäl 2016:

Bodil Landin-Tomtesmyget i Torsåker
Marita Söderström-Med kärlek från Hofors
Emil Eriksson/Marita Söderström-Med kärlek från Hofors
Monika Modén
Birgitta Osmund Eriksson-Torsåkers IF
Annelie Söderblom-Hofors Ridsällskap
Anders Svensson-Hofors Gym
Tommy Lindén och Jan Ola ”Jansa” Bergström
Marianne Heggem Sundkvist-Korpen
Stefan Åkerberg-Hofors HC
Tomas ”Norpan” Andersson-Friluftsfrämjandet
Patrick Sjöberg-Friluftsfrämjandet
Hans Backman-Hofors AIF och Hofors IBK
Kristian Lindström-Hofors AIF
Leif Bång-Sim 77
Marcus Östberg-Hofors BMX&Skate
Daniel Nordenberg-Hofors AIF och Hofors HC
David Färnström-Hofors AIF
Pontus Lundin-IF Metall

Listan över ideellt arbetande människor som gör ett hästjobb i kommunens föreningar kan göras betydligt mycket längre. Samtliga dessutom mycket välförtjänta av titeln. Dock är det som jag skrev tidigare en uppstickare i slutet av året som verkligen visat en järnvilja och jag skulle bli mycket förvånad om inte Marita Söderström får titeln hon verkligen levt upp till under 2016.