Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Annonsbladet trillade ner i brevlådan under eftermiddagen. Ja det är faktiskt så skevt att Posten levererar på eftermiddagarna och inte på förmiddagen då man kanske är i störst behov av att veta vad som är på gång. Anser inte att det är befogat att göra besparingar och ändra rutiner när det kommer till saker som Postverket. Då kan man lika gärna privatisera det. En åsikt som många Moderater har och där kan jag tycka att det snart är befogat. Att två gånger på samma dag hålla med i Moderaters agenda är minst sagt en utopi, men det händer idag när jag bläddrar igenom Annonsbladet och ser en insändare av Anders Brenander, Moderaterna Hofors-Torsåker.

Den som minns mitt raseriutbrott över Swedbank och deras verksamhet eller brist på verksamhet snarare, förstår varför jag håller med. Här har Herr Brenader en riktig åsikt i att man ”skyndsamt lagstiftar om att på den ort det finns ett bankkontor skall minst en bank ha kontanthantering”. Det är rent ut sagt för djävligt att man som kontantkund hänvisas till andra orter. Det är ingen service alls. Vad gör man inne på banken hela dagarna om man nu ändå envisas med att ha öppet? Lurar på folk märkliga pensionssparanden, säljer hus och låtsas vara varandras kunder med papperspengar? Här behövs en skärpning. Visst tusan ska vi ha en möjlighet att omvandla kontanter till pengar på kontot enklare.

Mer saker att reta upp sig på är en annons från Coop Extra där man söker efter en florist, för tydligen skall man utöka sin verksamhet med blomsterbutik.

Visst kan det vara sunt med konkurrens, men räcker det inte med att åtminstone ett par Hoforsbor har en egen rörelse med blomster och kan försörja sig på det? Här manar jag till en bojkott av kooperativets blomsterhandel och menar att ska man köpa blommor så ska man göra det på den riktiga blomsterbutiken mitt emot Vårdcentralen på Centralgatan. En mycket vänlig och kunnig man förtjänar alla slantarna.

I vissa affärer,  i synnerhet utomlands har man då och då sett skyltar som säger:

Innebörden är glasklar. Har man sönder något måste man betala för det. I Hoforsrelaterad mening funderar jag lite över detta fenomen denna morgon. Som bekant har det varit en del turer runt handelsträdgården nere i Böle. Det har fungerat som arbetsområde för ”Centrum för arbete”, förkortat CFA här i Hofors. Ägaren vill avyttra handelsträdgården men kommunen verkade inte vara så villig att köpa in det och nyttja det för fortsatta arbetsmarknadsåtgärder. Kommunchefen talade till och med om att man ”fick riva även om det inte betydde att man skulle göra det” Gefle Dagblads artikel. Men enligt dokument som Hoforsbloggen läst är det inte alls på det sättet att man får riva även om lusten faller på. Synd och skam om man ens övervägde att riva och inte ta vara på möjligheterna.

Men skall man tolka de uppgifter som Hoforsbloggen fick under gårdagen så har en form av rivning påbörjats. Det enda som i dagsläget sägs vara värt något är det staket som omgärdar handelsträdgården.

Någon gång den senaste tiden skall en ledamot i kommunfullmäktige ha brakat in i staketet och böjt stolpar och demolerat stålnätet. Därav inledningen. Det blir svårt att säga nej till ett köp när man redan förstört själva varan tänker jag. Vad själva orsaken till kraschen var är i skrivande stund okänd. Men visst är det lite så, ”You break it – you buy it”.

Under gårdagen rapporterade Gefle Dagblad om en viss turbulens i samband med ett fullmäktigemöte (se tidigare blogginlägg här). Vänsterpartiets Xamuel Halfvars menade att han utsatts för rasism i en diskussion med representanter från det lokala partiet Folkhemmet Hofors/Torsåker. Broor Sundin och Kent Olsson ska i diskussionen uttalat sig nedsättande om invandrare och ifrågasatt Xamuel Halfvars egen ”Svenskhet”.

Det hela blir en aning märkligt när det plötsligt visar sig att saker man trodde försvunnit från nätet för all tid och evighet, faktiskt kan lyftas fram igen. För vad är egentligen svenskhet och kan någon som haft för avsikt att skända själva symbolen för vårt rike tvärvända och hävda att han är svensk trots att han tidigare uttryckt att han vill upplösa alla nationer?

Vi måste ta en tur i tidsmaskinen för att förstå vad som nu dukt upp under ytan likt ett järnrör. Klicka på miniatyrerna för att se inläggen i sin helhet:

Den 21 september 2007 skriver Xamuel Halfvars ett inlägg på en blogg där han uppmanar människor att bränna svenska flaggan:

”Bränn svenska flaggan!

Har köpt flaggan, det är dags att sätta planen i verket för bränningen.

Jag återkommer med datum senare, plats kommer antagligen vara Murartorget i Vårgårda.
Vad jag vill förmedla med den här flaggbränningen är helt enkelt att jag anser att det svenska samhället behöver reformeras grundligen. Både vad gäller politik och symboler för nationen. Det är utöver detta en protest mot fenomenet Sverige som nation i sig, då jag anser att nationer är en villfarelse som enbart kommer resultera (och har tidigare så gjort) i onödiga konflikter som ofta slutat i blodsutgjutelse.”

”Den 6 juni på Murartorget i Vårgårda ska jag bränna den där satans flaggan. Jag bryr mig inte om att människor kanske tycker att jag är konstig, har jag brytt mig om sådant förut? För att göra det extra spännande ska jag nog bränna ett porträtt på kungen också.”

Den 30 oktober 2007 håller han en skriftlig ”presskonferens” med några som lämnat kommentarer om hans planerade illdåd.

” Jag kommer visst skapa debatt, delvis eftersom att bränna en flagga är olagligt. Delvis för att jag inte tänker vara så korkad att jag ställer mig och bränner den utan att ha fått uppmärksamhet. Morgontidningarna kanske tycker att det är meningslöst, men Aftonbladet skulle nog bli oerhört intresserade att skriva om det, särskilt om jag bränner flaggan den 6 juni. Angående debatt förresten, har inte den redan börjat genom att du och jag och lille Kaj har fått igång den redan. Hur liten debatten än är så är det ändå en debatt.”

Sedan tappar antagligen Xamuel Halfvars intresset för flaggbränning och något senare raderar han sin blogg och går vidare in i Vänsterpartiet i Vårgårda och senare i Hofors. Dessa dagar ses han lite som en gyllene kalv på väg till Riksdagen med sin vänsterorienterade politik.

Den 11 juni 2013 börjar kommentarer publiceras under artikeln där Xamuel känner sig kränkt. Länken till de gamla inläggen sprids i sociala medier och människor är upprörda över vad Xamuel en gång skrev. Att det auktaliseras nu när Xamuel påstår att han blivit kränkt för sin svenskhet kan bero på hans egna intentioner en gång i tiden att skända den symbol som representerar Sverige som bäst. Det är både dråpligt och intressant på samma gång. Givetvis vill inte en blivande Riksdagsman stå för att han en gång i tiden hade för avsikt att skända en svensk symbol och förolämpa miljoner svenskar som faktiskt ser fanan som just den största symbolen vi har för riket.

Xamuel själv ger sig på att tillverka en av de där välkända pudlarna:

Det är dags att ta ännu en tur i tidsmaskinen, denna gång håller vi oss kvar på Hoforsbloggen. Jag lyfte frågan om vandelsförsäkran.  Där visar det sig att Xamuel Halfvars har en annan åsikt om ”pojkstreck” och tidigare begågna brott. Men det verkar bara gälla när det inte är han själv som är i fokus.

Ska politiska motståndare ha andra regler? Frågan är naturligtvis inte lättbesvarad, men visst osar det ett visst hyckleri. Det brukar ju i exemplet med Sverigedemokrater inte finnas utrymme att ha gjort bort sig men komma tillbaka på nytt. Ofta får SD även ta ett visst medialt ansvar för vad som begicks i ett annat land och i en annan tid. Nu brände förhoppningsvis inte Xamuel en svensk flagga, men intentionerna fanns och han uttryckte det offentligt. Det finns som sagt många olika frågeställningar och debatter i denna fråga. Om symbolik, tro och övertygelse, om hyckleri, trovärdighet och inte minst om frågan om det rättsliga. Vad säger lagen om att bränna nationens flagga?

Det är lite smålustigt att varje gång som jag inte uppdaterar bloggen på ett par dagar så får jag genast frågan om jag har för avsikt att sluta nu. Nej men ibland har man inte lust eller har annat för sig. Sommartid finns det så mycket annat som drar. Grilla, svalka sig med kylda drycker, ta en tur ut i skogen och leta efter de första kantarelltecknen. Minns att det två år på raken gått att plocka innan midsommar om än mindre till storleken. Nu har det kanske varit lite för bra väder för att svamp skall trivas men efter nattens åskoväder och nederbörd finns det hopp. Som sagt grillat ett par dagar, kikat runt på Bessemerfesten men skippade öltältet samtliga dagar. Orken räckte helt enkelt inte till men vad jag förstått var det som det brukar vara. Blivit sena filmkvällar i halvt ryggläge istället och igår såg jag två filmer. Ego och The company you keep.

Ego var mot all förmodan en riktigt charmig svensk historia, lite på temat att kärleken ibland är blind. En klar 4 av 5 möjliga. Det blev kvällens vinnare trots att jag trodde The company you keep skulle bli det. Lurade mig själv helt enkelt. Inte kan jag väl ha trott att en 83-årig Robert Redford skulle klara av en thriller/actionfilm? I stort sett hela filmen satt jag och tänkte på hur gammal han är om än relativt välbevarad, men att se en 83-åring jogga undan polisen blir inte realistiskt till slut. I synnerhet när det sägs att en 11-åring ska vara hans dotter. Möjligen barnbarns barn. Okej den hade sina poänger men bra var den inte, möjligen ett sömnpiller. 2.5 av 5 i betyg.

En dag som denna kan det vara på sin plats att hylla Sverige och Svenskarna på det bästa sättet vi kan. Fiska, grilla och njuta av lugnet, solen och naturen. Vad är Sverige brukar man fråga sig. Svaret är enkelt. Vi har det under fotsulorna och runt oss.

Ja det är så här den ser ut. jumbokoppen Lyda från Ikea som nu återkallas på grund av att den trots sitt vackra yttre inte riktigt håller vad den lovar.

”Ikea återkallar jumbokoppen ”Lyda” eftersom den kan gå sönder när varm vätska hälls i den. Företaget har fått in ett tjugotal rapporter om att koppen gått sönder och i hälften av fallen har användaren skadats. Ikea uppmanar kunder att omedelbart sluta använda koppen och lämna tillbaka den på närmaste varuhus”

Ingen världsnyhet direkt, men man börjar fundera lite över det där med återkallande. Ibland står det ju att läsa att 200 000 bilar återkallas och jag kan fortfarande inte riktigt begripa vad man gör med det återkallade. Köper man tillbaka bilarna eller lämnar ut en ny? Reparerar man det misstänkta felet och ger tillbaka fordonen till ägarna? Samma med vissa köttpartier. Kött är förvisso en aning lättare att göra sig av med, men 200 000 bilar är lite svårare ur en miljösynpunkt. Hur fungerar det egentligen?

Obesvarad kärlek kan bli ett riktigt gissel. Inte bara för den förälskade utan även för föremålet av kärleksförklaringarna. Det står att läsa en kort notis om ett liknande fall i GD idag.

”Mannen ska ha upprepat kärleksförklaringen i tio dagar. Han begav sig hem till kvinnan för att försöka vinna hennes hjärta.

Till slut tröttnade kvinnan, som är i 30-årsåldern, på uppvaktningen och gjorde en polisanmälan för ofredande”

Får mig inte helt osökt att tänka på den här gamla skämtbilden.

Läser i Arbetarbladet att det fanns människor från vårt eget område som deltog i det omskrivna ”Medborgargardet” när oroligheterna i Husby och Stockholms förorter rasade som värst. Patrik Sverin deltog inte fysiskt själv, men koordinerade mellan andra grupper som slog sig samman i syfte att göra det polisen inte verkade klara av.

”Patrik Sverin från Tierp var själv inte på plats.

– Jag skötte och uppdaterade våra stödsidor på Facebook och hade kontakt med dem som var ute, säger han.”

Det är lite intressant med Husby-kravallerna faktiskt. Till en början gapades det högt från alla håll och kanter, om inbördeskrig och heliga krig, om ungdomar som förvånades över batongslag när man nyss eldat på en bil eller kastat en sten på en brandman. När man så här i efterhand lågmält diskuterar det som blev enorma nyheter i utländsk media, handlar det om en eventuell ”Husby-kommission” och inte en konsekvensanalys. Det mesta kom dock att handla om att det var nazister som deltog i medborgargardet. Patrik Sverin är nämligen medlem i Svenskarnas Parti och den korta artikeln handlar mest om hans brottsregister baserat på uppgifter från organisationen Expo.

”Patrik Sverin förekommer i nio avsnitt i belastningsregistret, bland annat för grov misshandel, vapenbrott och brott mot knivlagen. Han dömdes senast i Solna tingsrätt till skyddstillsyn för en misshandel som ägde rum 2005.

– Jag har gjort dumma saker tidigare, jag försvarade kompisar och hade tårgas på mig eftersom det fanns en hotbild. Men det betyder inte att jag inte försöker göra rätt för mig i dag, säger Sverin.”

Jag minns dock Patrik Sverin av en annan anledning och med koppling till Hofors. Ni minns sandlådekriget som rasade i Hofors förra sommaren? Patrik var en av dom vänliga människor som satte sig i bilar och åkte till Hofors, en ort dom inte alls har anknytning till, men ändå ville göra något för barnen där kommunen misslyckats.

Man lagade staket, fixade lekredskapen och under en stund fick jag tillfälle att samtala med dessa ”dödsnazister”. Otroligt trevliga människor helt enkelt, den typen av människor man borde försöka locka hit som invånare för deras driftighet. Och med det tidigare mötet i åtanke och artikeln om medborgargarden, kan man väl helt klart säga att spännvidden på partiets aktiviteter är smått otroligt. Det är inte tal om några kommissioner, man agerar direkt helt enkelt. Lite skämtsamt kan man kalla det ”Direktatur” som politisk metod. Något jag filosoferat över en tid.

Det har ju brunnit i nästan en hel vecka i sträck och i helgen hettade det ordentligt när människor fick nog av stenkastande förortsungdomar och bilbränder. Ett medborgargarde kallades hastigt och lustigt ihop i Stockholms förorter. Enligt vissa uppgifter tyckte 15-åringarna att det var obehagligt att få stryk så om ett medborgargarde hade inverkan eller inte får kommande undersökningar och forskning visa. Klart är dock att dom verkar ha sansat sig och senaste natten brann bara en del av en förskola och ett par bilar. Polisen är inte riktigt säker på om det ens kan vara anlagt i skrivande stund. Vi vet ju alla att förskolor har en tendens att självantända. Nu när det dessutom verkar ha lugnat ner sig så är det klart man har en del funderingar kring detta upplopp och dess effekter. Inte minst hur otroligt lätt det är att sprida kaos runt sig med enkla medel. Lite bensin, några stenar och sen en lagom spridning rent geografiskt. Länder som USA och Storbritanien varnade till och med sina medborgare för att resa till vårt land. Utländsk media rapporterar om en totalt havererad integrationspolitik och ett Sverige på randen till inbördeskrig.

Men är det så enkelt att besvara varför det brinner i landet? Varför brann hemtjänstens fordon i Lyskil, flertalet bilar i Gävle, Borlänge, Umeå? Vad har media för roll i allt som skett den senaste veckan? En frilansande journalist kom med ett otäckt påstående att kvällspressen betalade ungdomar för att elda och kasta sten och ta fotografier på det. Joakim Lamotte skriver:

”Jag möter upp med några killar som börjar berätta om hur mycket de avskyr ”journalistfittorna” som åker till Husby och bidrar till eskalerande stenkastning och våld.

”Aftonbladet och Expressen kan dra åt helvete”, säger de. ”Man måste väl få rapportera om vad som händer här”, säger jag. ”Ja, men de vill ju betala oss för att bränna bilar. De säger åt oss att filma när vi bränner bilar i Husby, och att vi får sjutusen för en bra film”, säger de.

Det låter konstigt tänker jag och frågar vidare. Några ungdomar visar att de har telefonnummer till Expressen i sina mobiler. En av dem säger sig ha sålt en bild för fyratusen till nämnda tidning.

Senare träffar jag några från Lugna gatan som även de bekräftar bilden av hur kvällstidningarna får redan kriminellt belastade ungdomar att begå brott, genom att erbjuda dem pengar för deras foton och filmer. Några andra killar berättar hur de på grund av detta häromdagen jagade bort flera Aftonbladetjournalister från Husby.

Jag har fortfarande svårt att tro på att journalister beter sig så här. Då bryter en ung man in i snacket. Han har överhört samtalet, och frågar hur mycket SVT betalar om han filmar en bilbrand senare på kvällen. Vi jobbar inte så, svarar jag. Killen ser nästan lite besviken ut.”

Chefredaktörerna för Aftonbladet och Expressen måste ha satt sitt kaffe i halsen men gick genast till motatack där man på något sätt försökte föringa en journalistkollegas påståenden. Absurt och farligt påstående var i det stora hela innebörden. Andra har påstått att organisationen Megafonen understött upploppen och försvarat denna metod för uttryck i förorterna. Till och med påstått att organisationen arrangerat det hela på uppgift av vänsterextremister. Mer eller mindre fantasifulla teorier finns att läsa i den här diskussionstråden på forumet Flashback.

Under förutsättning att det lugnar ner sig en aning nu, lär det finnas massor att diskutera efter denna vecka. Vem, vad och varför-frågor. Märkligt nog verkar många media inte vara så intresserade av det. Torde väl vara toppnyheter att Stockholm brinner. Under helgen kunde man nästan se hur benägenheten att skrika högst om vad som händer förvandlades till tystnad. Många engagerade i olika sociala medier som alltid har en åsikt började istället diskutera grillrecept och väder. Ungefär samtidigt dök det upp flera intervjuer där ungdomarna själva sade att dom inte ens visste varför upploppen startat, dom hängde med bara för att det var kul att kasta sten på polisen och skrattade. En annan sak som verkligen är talande för att det är ett infekterat ämne, är den tystnad från vår statsminister Fredrik Reinfeldt. Det är väl i sådana här situationer han måste agera på något sätt? Lösningen torde inte vara fler ungdomsgårdar eller utökade resurser i skolorna i dessa områden. Det har tydligen bara en tendens till att bli brännbart material.

Idag när det tycks ha varit en helgdag och det mesta såg ut att stå stilla var tanken att det skulle bli fiske för hela slanten, det blev inte så utan istället korsade jag länsgränsen till väster och besökte föräldrar. Eftersom det inte var bråttom någonstans åktes det på de gamla delarna av Faluvägen. Kanske inte så konstigt att man som liten upplevde vägen som tio mil lång och en berg och dalbana.

Som ung hade jag en favoritbäck i skogarna mellan de båda orterna. Alltid proppfull med bäcköring och det var vinst varje gång man åkte dit. På en timme kunde man lätt fylla en plastkasse med 30 40 cm öringar. Idag blev jag dock väldigt besviken. Dels har man strypt det naturliga flödet av någon outgrundlig anledning och dessutom verkade inte vattendraget speciellt friskt. Blev ingen bra bild på det, men det låg ett 50-tal döda paddor under ytan. Hur kan det komma sig? Är vattnet förgiftat eller har grodorna dött för att vattendraget strypts? Låg förvisso slaktrester av älg några meter bort, men kan det ha inverkan?

Väl i Falun fick jag lite gamla fotografier av både mig själv och min morfar. Även en ganska fräck blyertsteckning som någon ”Lief Madsen” ska ha ritat i Hofors under 70-talet. Tycker det påminner starkt om den klassiska tecknade vuxenseriefiguren James Fjong. Ska faktiskt rama in den. Exakt var den skall sitta är däremot diffust. Inte direkt något man har på väggen med barn i hemmet även om det nu kan klacifieras som någon form av konst.

Ytterligare nostalgi blev det att hitta gamla krigsplaceringsorder med täcknamn och information att informationen var klacifierad som topphemlig. Kan väl avslöja att täcknamnet var ”Ceasar Vit”. Låter som något ur filmen Repmånad. Även ett tackbrev från förre ÖB-Överbefälhavaren Owe Wiktorin. Signerat någon gång runt slutet av 2000-talet då försvarsmakten verkligen gick igenom ett stålbad. Namnteckningen är säkerligen inte värd ett skit på Tradera med tanke på vad han bidrog med till och som vi ser följderna av idag.

 När vi ändå var i Falun passade vi på att åka runt och titta på platser för gamla synders verk. Frun blev faktiskt ganska imponerad över hur fint det faktiskt är i Falun och såg massor av potentiella boenden. Jag rycktes till en början med och tänkte att ”Tja varför inte”. Det skulle bli avsevärt mindre kommunalskatt, det skulle bli ett större utbud av både nöjen och restauranger. Det finns sjöar att fiska i där med även om inte lika bra som i Hofors, det finns ishockey men inte med samma känslor som jag under föregående år utvecklat för Hofors HC. Det är saker man kan komma över och det är som sagt inte långt mellan orterna. Sen tvingades vi tvärnita för någon stroppig motionerande Falukvinna som svor med hela sitt ansiktsuttryck. Drömbubblan sprack och jag tänkte att Falun kanske har sina svarta sidor det med. Har inte helt avfärdat tanken att Falun kanske skulle fungera under ett tjugotal år framöver innan det är dags att på riktigt gå i pension och gå längs Ankdammen med käpp. Falubloggen.se är dessutom ledig som domän.

En morgon där jag våndas en hel del eftersom jag börjat skriva om en text, ville ändra, krånglade till det och skriver om igen och igen och behöver goda råd av min lärare för att komma vidare. Tänker att jag behöver fundera lite och var gör man det bäst om inte på sjön. Sagt och gjort, eftersom jag idag mest behövde komma ifrån datorn, fyllde jag en maskburk och tog med pimpelspö jämte ett par spinnspön och lunchen i en påse. Det blåste en hel del men jag fann ett par ställen där det var helt vindstilla och jag kunde parkera och låta solen bränna lite.

Lite smånaggande på kroken och någon enstaka  ”silverfisk” som tittade upp men i övrigt väldigt försiktiga firrar. Kanske stämmer det att abborrar inte nappar speciellt bra innan ”Stora metardagen” vilken infaller den 17 maj i år. Testade att spinnfiska lite och det gav inte heller så mycket, två gäddsnipor innan jag övergav även det och åt lunch istället. Idag fanns det några empanadas med i packningen. Drygt fem timmar senare räckte det och konstigt nog kändes det bara som en timme. Åkte i land och tittade på vad myrorna åstadkommit med gäddsnipan jag tvingades avliva igår då gälarna hamnat utanför munnen.

Något större och hungrigare djur än en myra hade varit framme och snott den ur stacken (som för övrigt växt ca 20 cm sedan igår). Lade tillbaka den i stacken för att om möjligt få se en renskalad skalle ett par dagar fram i tiden. Hem och vittjade brevlådan och där visade det sig att det är tillbaka till skrivmaskinen och börja om igen. Får hoppas på regn och oväder imorgon så jag inte får en ursäkt att smita ifrån igen. Troligen blir det bra fiskeväder.

Även om jag inte spelat handboll hela helgen så har jag inte suttit helt sysslolös. Hunnit med två fiskepass och emellan det deltagit i en utbildning som Hofors FVO/Studiefrämjandet arrangerat. Man har för avsikt att utöka staben med fisketillsynsmän och under helgen kläcktes tio friska och nya ”fiskepoliser” som träder i tjänst om cirka en månad.

Fem av dessa kommer vara koncentrerade vid Hubo-Långsjön där man snart kör igång med ett spännande projekt. Fiskepremiären sker nu på fredag 5 maj. Tanken är att man skall kunna fånga några storlekar större regnbågar än till exempel i Lissjön. Under de senaste veckorna har man arbetat med att iordningsställa bryggor och annat för att underlätta för besökande.

Personligen är jag inte så intresserad av regnbågsfiske utan kör på med det gamla vanliga gäddfisket. Bryter av med en och annan abborre och gös kanske. I helgen lyckades jag även fånga lite gäddlek på film. Får lägga upp den senare.

Den har satt igång trots att sjön inte var helt öppen.

Man ser betydelsen av att det finns ”gäddfabriker” och att fler tänker i dessa banor också. I Dalarnas Tidning rapporterar man om att gäddorna börjat använda den nya fiskvägen vid Limsjön och i Radio P1 har man även där diskuterat gäddlek och betydelsen av våtmarker där gäddorna kan leka. Det finns många sätt att bedriva god fiskevård och i ett led att göra det lite bättre i Hofors, så har man alltså utökat tillsynsmans-truppen och infört nya regler gällande max och minimimått på gädda och gös. Hemsidan har dessutom fått en läcker ansiktslyftning,

Vi har ju många fantastiska sjöar och vattendrag i vår kommun och intresset för fiske är stort. Kan vi dessutom få alla som fiskar och som besöker Hofors för att fiska, att följa reglerna så ser framtiden ljus ut. Vore det inte trevligt om man tänkte på fint fiske när man hör namnet Hofors?

En bekant visade tidigare i veckan stolt upp en bild där rabarber börjat leta sig ur jorden. Hon bor betydligt mer söderut än jag själv och då fanns det fortfarande massor av is och snö kvar på marken. Denna morgon fick jag till min stora glädje se att även här har rabarber och annat börja leta sig upp.

Förvisso aningen försiktigt men ändå på gång. Också gräslök och vitlök har börjat sticka upp.

När jag sedan varit så kritisk och kontroversiell under morgonens första timmar så kör jag ett klassiskt mediatrick. Jag gör ett avdramatiserande inlägg som har med djur att göra. Då slipper ni läsare gå omkring med en klump i magen resten av dagen och tänka domedagstankar. I det här fallet rör det sig om en reflektion av djurfoder. Ett speciellt märke för katter lever verkligen upp till sitt namn inser jag.

Förutom att katten finner det otroligt smaskigt tänker jag att det där på en tallrik fast serverad för människor med en persiljekvist skulle åtminstone se ut som en gourmets måltid. Serverat på höjd, helt klart något för Guide Michelin. Så fungerade det? Tänker ni mindre på domedagen och samhällets otrevligare fenomen?

Ibland brukar jag få frågan, ”Hur många läser egentligen Hoforsbloggen? ”. Jag brukar inte tänka riktigt så i den dagliga driften av bloggen. Läser folk så läser dom, tycker dock att det är ett litet minus att det inte blir fler intressanta diskussioner. Men för skojs skull har jag gjort en liten sammanställning.

Vi passerade i veckan 8000 godkända kommentarer utslaget på 2815 inlägg sedan starten 2009. Under en period har jag sett att antalet sidvisningar närmat sig miljonen.

Det nuvarande snittet på hur många unika besökare det är per dag illustrerar jag så här:

Ser man det så, blir det plötsligt lite skrämmande. Trodde inte jag hade så många närmast sörjande……

Herrens vägar äro outgrundliga brukar man säga och syftar då antagligen på den faktor som man inte riktigt kan styra över. Den som gör att märkliga saker sker i livet. Nu kanske jag inte skall åberopa vår Herre, men väl outgrundliga anledningar till att jag ibland börjar fundera över saker och ting. Gefle Dagblads tryckpress drabbades under natten av elfel. För att kompensera sina kunder delar man idag ut den elektroniska upplagan gratis. Gillar inte riktigt att läsa tidningar på det sättet, men bläddrar av någon outgrundlig anledning ändå igenom den och finner en artikel om att begrava husdjur.

Ett ämne jag inte funderat mer ingående på tidigare, men blir ändå nyfiken på hur det står till i vår egen kommun. Kan inte påminna mig om att jag ens hört talas om en djurkyrkogård i Hofors. Lika bra det kanske eftersom jag osökt tänker på filmen ”Jurtjyrkogården”. Nu tycker inte jag att kommunens hemsida är speciellt lättnavigerad, ingen kommuns hemsida verkar vara lätt att hitta information på egentligen. Men efter att ha testat olika sökord står jag faktiskt svarslös. Det finns säkert någon form av dokument som säger hur det ligger till, men jag hittar det då inte.

Intressant att veta om jag faktiskt begått någon form av brott. Ni läsare som följt med ett tag kanske minns dödsfallet vi hade i familjen för några år sedan och den efterföljande begravningen. Vidare konstaterar jag att det är ganska dyrt att kremera ens trofasta vänner också, men ändå är det kanske enklaste sättet för katter och hundar (och minigrisar som det står i artikeln).  Men det vette fan om jag skulle spendera något liknande på en död hamster. Hans begravningsplats har för övrigt omvandlats till en del av en stig nu och är för länge sedan bortglömd av ägarinnan. Jag tror det bara är jag som brukar tänka på den gamle gnagaren och jag var inte ens speciellt förtjust i den. Tänk vad ett elfel kan vara upphov till.

Med så strålande väder vaknade längtan efter fisket och man kan ju alltid titta till hur båten klarat vintern. Utomordentligt bra faktiskt och det var lite som att se en saknad vän. Ett annat vårtecken hittade jag strax bredvid, myrorna har vaknat för att reparera sin stack efter något vilt djurs framfart.

2011 den 11 april var det liknande aktivitet. Då kunde man dessutom påbörja lite odling. Misstänker att det inte riktigt blir så i år även om trädgårdsbeslysningen lyser på kvällarna i snön. Hundarna fick följa med och dom gillade att springa över de öppna ytorna som husse senare tänker fiska på.

Känns som en repris av förra året det med.

Känns verkligen som en lång helg det här och inte är den över heller. Påskdagen idag, annadag påsk imorgon. Det fina vädret ser ut att fortsätta och dom som ägnar tiden åt isfiske rapporterar via Facebooksidan ”Hoforsfiskare United” (sök på det) om mycket goda fiskeresultat. Själv fortsätter jag att suga på karamellen om årets fiskepremiär. Inbillar mig att den är som bäst en månad bort innan det börjar spricka upp i isarna. Tills dess är det fokus på studierna som skall avslutas i maj och för att ha så mycket tid som möjligt till fisket när det sätter igång, försöker jag ligga lite före i arbetet. Skrivandet går som på räls men det skall läsas en del också. Bland annat Kristian Lundbergs ”Yarden” som faktiskt har en mycket intressant bakgrund.

Han ”arbetade” som litteraturkritiker och recenserade en kriminalroman av Britt-Marie Matsson. Sågade den vid fotknölarna och människor blev upprörda. Inte så mycket för recensionen av boken, däremot att han recenserade något som inte hade getts ut och än mindre skrivits. Fatalt misstag som verkligen gjorde ett stort gapande hål i litteraturkritikernas lilla eka av trovärdighet. Kristian Lundberg kastades ur gemenskapen och ”Yarden” ska vara en berättelse eller någon form av självbiografi om hur man lever som utstött i Sverige. Skall bli intressant att läsa. I Sydsvenskan finns en intressant intervju.

”– Jag skrev det där korta omdömet om boken som inte fanns. Okej. Om man i   efterhand skulle tolka det som ett experiment så var det alldeles för   lyckat. Drevet som släpptes loss mot mig. Människor som jag upplevde   som mina närmsta vänner som fullständigt vände mig ryggen. Mitt liv var   koncentrerat runt en enda mening, det kan jag varken förstå eller acceptera.   Möjligen kan jag förlåta det. Sedan var det gemene man, som inte visste vem   jag var, men som ändå kände sig manad att mejla hem till mig och säga mig   ett sanningens ord. Jag själv spädde ju på det. Jag skämtade om det. Jag sa   till exempel ”om boken verkligen hade kommit ut skulle jag ändå inte   läsa den och ändå ha samma uppfattning”. Folk retade sig   på att jag var så arrogant. ”

Påskhelg och det är underbart väder i Hoforsregionen. Tror faktiskt vi har bäst väder av alla i Sverige just nu. En topplacering på en lista alltså.

Det finns massor av aktiviteter för den som har lust och vill. Promenera runt i Hofors eller i utkanterna, perfekt väder för att grilla lite korv eller ägna sig åt isfiske om man har den läggningen. Själv njuter jag av att ha all denna tid just nu. Så mycket tid att jag nästan blir rastlös. Har förvisso en hel del som borde göras men det tänker jag inte. Bara göra det som jag finner lagom ansträngande och avkopplande. I mitt påskägg för året finns det inte så mycket socker, utan mer underhållning som planerats för stunder som denna, när jag har en hel del tid.

Började faktiskt nalla lite ur ägget redan igår kväll, varit intresserad av att se filmen Piggy en tid. Inledningen är bra, bygger upp en spänning och gillar man som jag den engelska våldsscenen kändes det som en riktig toppkväll. Det blev det inte. Några skådisar från Football Factory räcker inte. Storyn var säkert bra från start, men efter drygt 35-40 minuter så börjar det gå utför och inte ens makabra våldsscener räcker för att väcka intresset. Jag blev besviken. Idag hoppas jag på lite säkrare kort, tredje säsongen av Shameless och den sjunde av Dexter. Argo sägs vara en hyfsad film också, likaså Flight. Inte bestämt ännu om dessa skall få kröna påskaftonen eller om jag tjuvar redan idag. Som i alla gottpåsar finns det dom där karamellerna som ligger längst ner i botten och egentligen vet man inte varför dom hamnat där. Men smaken kan överraska ibland bara man testar och det finns även sådana i mitt påskägg om än inte synliga. Cellmates med Tom Sizemore och norskproducerade Kon-Tiki. I den sista återfinns Gustaf Skarsgård som även är aktuell i TV-serien Vikings. En smaskig filmpåsk alltså.

Jahapp idag släcks lysrören i Hofors ishall för den här säsongen och det är dags att låta isen smälta bort. Som ni kanske sett har det varit en hel del ishockey i bloggen under denna säsong och det har varit riktigt kul att fördjupa mig i lokalt idrottsliv på detta sätt. Ishockey är ett stort intresse jag har och det har blivit många roliga år under livet, men frågan är om inte detta tillhör ett av de absolut bästa och roligaste. Det kommer ta en tid att bearbeta allt man har varit med om, människorna jag träffat och vinster och förluster tillsammans med ett gäng underbara ledare och spelare. Får återkomma i ett mer samlat inlägg under veckan. Dagens match bjöd på den edna vinsten i detta Division 1-kval. Mot ärkefienden Skedvi/Säter med 2-0. Inte den bästa prestationen från något av lagen, men en seger är en seger och ett trevligt sättt att avsluta det hela på. Säter går vidare till Division 1 och Hofors HC får göra ett nytt försök nästa år. Nu vet spelarna vad som krävs och det har varit den bästa av skola att få delta i det första kvalspelet på 20 år.

För min egen del blir det att invänta fiskesäsongen och nya spännande projekt. Studierna skall avslutas under våren och det är en hel del att göra inom det området också. Hoforsbloggen har fått stå i dvala ett tag, men redan under veckan lanserar jag nyheter som förhoppningsvis skall göra bloggen intressantare och kanske även bidra till att ge en annan bild av Hofors än vad som verkar vara idag. Arbetarbladet har en artikel där jag intervjuades tillsammans med fyra andra Hoforsbor. Känns lite märkligt att man skriver ” Fem kända Hoforsbor”. Kanske är så, ökänd. Kan ju bidra med en liten anekdot om det här. När Stefan Looström ringde i fredags satt jag och spelade Candy Crush Saga och var helt inne i spelet. Han har tvingats redigera inspelningen för jag måste ha låtit väldigt frånvarande och diffus. Som tur är hade jag inte ljudet på vilket kanske hade gjort det än märkligare när man lyssnar nu.

Har hunnit med en hel del på en vecka känns det som. Var skönt att vakna denna morgon och inta en rejäl frukost och slappa framför morgonnyheterna. Känslan har varit lite som när man ständigt tvingas snabbladda mobiltelefonen, så att man har precis så mycket batteri kvar att man klarar av dagen. Ishockey, studier och ett och annat infall. Som att spontan-tatuera mig.

I övrigt har jag försökt friska upp mina kunskaper i brodyr. För många år sedan kom jag på den allt annat än ljusa idén att sy ihop ett skärsår på vänster pekfinger. Säkerligen inspirerad av Sylvester Stallones rollfigur ”Rambo”. Ärret blev dock knappt synbart med åren och en läkare uttryckte beröm för väl utfört arbete. Insåg kanske att det inte var riktigt min grej med ens lättare kirurgi så jag lade det på hyllan. Under ishockeysäsongen har jag dock fnnit stort nöje och mycket avkoppling i att just sy. Vem kunde tro det efter att jag blev portad från syslöjden i grundskolan? Av någon anledning hade mitt uppförande en negativ inverkan på syslöjdsfrökens nerver och det var bäst att hon inte hade så mycket med mig att göra så jag fick sitta i biblioteket två timmar i veckan istället. Under vintern har jag alltså sytt ihop både hockeyhandskar, benskydd och ett par tröjor som slitits upp i sömmarna. Riktigt roligt faktiskt och jag funderar på att ta det ett steg längre. Beställa hem ett sånt där brodyrset eller liknande. Den stora drömmen vor dock att få hoppa in och sy igen ett riktigt sår på en av spelarna. Jag har noga bevakat alla slagsmål och olyckor, i väntan på att få plocka fram suturnålarna och tråckla lite. Utan resultat faktiskt. Men jag har börjat förbereda mig på det och övat på olika frukter till exempel:

Äpplen kanske inte helt idealiska eftersom dess ”skinn” eller skal lätt spricker när man drar ihop tråden. Dessutom som synes i bild, måste jag arbeta med att få de första stygnen rätt. Kanske lite för övrig i början. Till vänster ser man hur jag lyckas ta det lite lugnare och stygnen sitter mera jämnt liksom. Människoskinn är mer elastiskt inbillar jag mig. Men det är nog kanske övning som gäller i första hand. Vem minns inte Doktor Frankensteins monsters otäcka och amatörmässiga stygn?

En intressant artikel i dagens Arbetarblad där en forskare säger sig ha en viss förklaring till varför Hofors har så negativ klang.

”Även om alla medier har både lättsammare och tyngre nyheter är det de negativa rapporteringarna om Hofors som får mest uppmärksamhet av läsarna. Forskaren Maria Vallström har ett svar på varför.

– De positiva inslagen i media blir isolerade händelser, det finns ingen ram där de passar in. Samtidigt som de negativa nyheterna bli en del av och förstärker den berättelse som redan finns. Det blir en självgående bild som inte blir så produktiv, säger hon.”

Givetvis intressant i sammanhanget eftersom det under gårdagen blev lite av ett skämt när kommunchefen gick ut och sade att satir om Hofors, det får man inte syssla med.

Jag upplever inte att Hoforsbor som bor på orten är speciellt negativ. Man är i regel ett ganska stolt folk som mycket väl vet att vi är omgiven av fantastisk natur, har nära till det mesta och egentligen inte har så stora drömmar om förändringar, med undantag av en vettig restaurang som inte serverar pizza och kanske har en inbjudande atmosfär. Det finns aktiviteter och det finns föreningsliv. Man kan i Hofors göra i princip allt som man kan göra på vilken ort som helst. Även om det skrivs en hel del om kriminalitet, upplever inte jag att det skulle vara värre här än på andra orter jag bott. Ungefär som forskaren menar att det kan vara:

”Maria Vallström menar att Hofors är så socialt brännmärkt att de som bor kvar ses som förlorare måste gång på gång förklara sig. Hon ser att det hänger ihop med synen på bruksanda.

– Utåt är det ett skällsord, medan de som lever i de här samhällena ofta ser det som något positivt, säger hon.

Hoforsborna själva uppskattar sammanhållningen och hjälpsamheten som finns på orten. Det är något som hon tror Hofors måste bli bättre att bygga vidare på för att förändra bilden.”

Det går mot förändringar i årstiderna. Snart kan man kalla det vår och dessa dagar är verkligen sköna så länge solen är uppe och lyser klart. När mörkret kommer insmygande drar temperaturen nedåt igen och det är rent ut sagt obehagligt på morgontimmarna med kylan. Som tur är behöver man inte stå ute och slita i ett dike eller klättra på kalla och hala byggnadsställningar för att bygga något. Jag har allt byggnadsmaterial ligger på hög.

Just nu pågår det en hel del justeringar, strykningar och tillägg för att få detta bygge att resa sig upp.

Eftersom jag helst skall vara i det närmaste klar i slutet av maj, försökte jag införa en mer strukturerad tillvaro. Alltså avsätta tid för att enbart arbeta med mitt material och inget annat. Problemet med att göra det hemifrån är att det finns för många distraktioner, i synnerhet när man arbetar med datorn som arbetsredskap. Man ska bara kolla in Spotify, nyheter och kanske Facebook. Kanske lika bra att titta på Twitter och om någon intressant bogg uppdaterat. Där tog visst kaffet slut så lika bra att gå ned i köket. På plats vid arbetsbänken igen har jag redan glömt varför jag skall sitta där och tittar på lite bilder från tidigare fiskesäsonger. Ja just ja, skulle ju logga in i mitt klassrum på internet och jävlars var det deadline för uppgifterna redan imorgon. Telefonen ringer och det är Marie på Hofors HCs kansli, just ja ishockeyn. Tar in informationen och funderar och höll jag inte på med en ny spellista på Spotify? Som en kattunge med för många garnnystan helt enkelt. Därför testar jag ett nygammalt system för att se hur mycket jag egentligen har kvar i bokprojektet.

Rosa lappar för färdiga avsnitt, gula är halvfärdiga men inte redigerade, ljusgröna nya funderingar om vad som skall in, som vid kontroll blir en lapp till och en utanpå det. I ena örat skriker min gamla samhällskunskapsmagister ”AVGRÄNSA!!” och i det andra författaren Helene Rådbergs förmaningar om ”slaskord” och tempus. Och så finns det människor som hävdar att jag inte gör något på dagarna.

Annonsbladet går från klarhet till klarhet kan man säga. Den bojkott jag uppmanade till tidigare drar jag tillbaka. Man skall kunna ”förlåta” ibland

Denna vecka har man en hockeyartikel, bra där även om innehållet inte är muntert för spelare och supportrar. Men det ligger inte på Annonsbladet.

Istället är det två andra saker jag vill lyfta fram som jag fann intressant. Dels att så många som var tredje lokalpolitiker i Hofors hoppat av eller bytt uppdrag.

I Sverigedemokraternas fall ser det lika ut över hela landet, och jag önskar verkligen att man istället för att försvinna i skuggorna kunde tala om varför det inte fungerar att vara Sverigedemokrat i landets politiska system. Rykten om hot och angrepp på egendom tillhörande SD-politiker cirkulerar i hela landet, men är så fallet skall det inte tystas ner. Tvärtom ska alla ha sin rätt att säga vad man tycker, annars kan vi lika gärna skrota det här med demokratin och byta metoder för hur man tar den politiska makten.

En konsekvens av detta och kanske även ett samband med att fler politiker hoppat av kan vara ämnet jag berörde igår. Stress. Tiden kanske inte räcker till, man gör uppoffringar som inte leder någonstans och där har Annonsbladet en mycket intressant artikel idag.

   Ni som får denna levererad i brevlådan, skall definitivt avsätta ett par minuter att läsa artikeln. Det kan ge en ökad förståelse för hur vi människor agerar och fungerar i en miljö där det ställs allt högre prestationskrav och samtidigt har besparingskrav.