Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Jag tror det här blir den första tävlingen på Hoforsbloggen. Det blir med lokalt tema och det är tre frågor som skall besvaras för att man skall vinna äran och två CD-skivor. Svaren skickas i kommentarsfältet, men jag godkänner inte inläggen innan tävlingen är avgjord, det vill säga någon har prickat in de tre rätta svaren. Ni får en vecka på er, alltså till nästa lördag. Frågorna är:

1. Vem är Hoforsbon som låg etta på Värmlandstoppen?

2. Vilket år var detta?

3. Vad hette de två låtarna på singeln?

I brist på andra Hoforsnyheter kan man alltid gräva i det förflutna. Av en händelse kopplade mitt minne ihop några inlägg som jag läst vid tidigare tillfälle och det kan ju vara kul för er som inte noterat det, att Hofors omnämnts av så kallade kändisar vid flera tillfällen. Nu kanske det inte är kändiseliten, men väl bekanta ansikten för de allra flesta. Det senaste som kanske fler sett är Niklas Jihdes (Twitter) mackstopp på Statoil i Hofors, han brukar tydligen ha det som ett frekvent ställe att stanna och äta korv på under sina hockeyresor.

2009 dök ingen annan än Magdalena Graaf (Blogg)upp och tog även hon en matrast i Hofors, den gången på det nu nedlagda Carlssons efter Faluvägen. Hon hade blandade minnen av sitt besök efter incidenter som även finns återberättade i hennes bok.

Året efter 2010, är det dags för ännu ett kändisbesök och matrast i Hofors. Pernilla Wahlgren (blogg) är ute på turné och besöker Rondellens gatukök.

 Jag vet inte riktigt vad man skulle kunna dra för analyser av hur kändisars matvanor eller raster längs vägarna, men helt klart är att då och då besöks Hofors och i synnerhet Faluvägens matställen av lite stjärnglans.

Hofors är ju som bekant representerade i underhållningens värld också. Såpadokumentären ”Ullared” på Kanal 5 har inte bara fokus på de anställda utan även på återkommande kundprofiler. Tre av dessa är systrar där två fortfarande bor i Hofors och är kända för inte minst sitt språkbruk. Idag börjar tydligen en ny säsong och med i rutan finns systrana även denna gång.

”– Vi får väl se om jag vågar gå ut efter det här, säger storasyster Maritta Söderström.

Systrarna från Hofors har gjort stor succé tidigare i Ullared, då även med Gunnel Hyvönens tvillingsyster Laila Sjöblom.

– Laila sa att hon inte ville vara med den här gången och då ska hon inte vara med heller, säger Maritta Söderström.

Hur går det den här gången då?

– Vi får väl se om jag vågar gå ut efter det här. Jag drack ju lite vin också och jag som är pratglad i vanliga fall. Mina arbetskamrater säger att jag inte är klok. När vi åkte till Tunisien trodde de inte att jag skulle komma hem.”

Själv har jag aldrig satt min fot i Ullared, trots att det verkar vara en intressant plats att besöka för många Hoforsbor överlag. Jag har kanske lite svårt att se hur det skulle kunna räknas som ett utflyktsmål eller en semester dit man åker för att campa och storshoppa. Baserat på lösa antaganden från min sida, verkar det finnas tre stora resmål för Hoforsbor, Ullared, Valbo och Östersjökryssningar.

Johan Kämpe fyller 40 år. Lokalt och i den slutna världen av ishockeyentusiaster så är han en välkänd figur. Men för alla som inte är från Hofors men ändå läser denna besynnerliga blogg så kanske en liten förklaring om vem detta är kan vara på sin plats. Snabbast sammanfattat i artikeln från Abetarbladet. Johan är hockeyberoende står det att läsa. Det är den korta sammanfattningen, den längre som återfinns i artikeln berättar om lite av ett drömliv där Herr Kämpe får arbeta med det som ligger honom varmast om hjärtat och som han tänker på från morgon till kväll och möjligen även tar med sig i sina drömmar om natten.

”– Kan vi sitta i soffan och prata tror du? Det är lite hockey på tv, säger Johan och nickar mot JVM-kvartsfinalen som pågår mellan Tjeckien och USA.

Juniormästerskapet går i Ufa, huvudstad i republiken Basjkirien, 100 mil väster om Moskva.

– Jag hade helst suttit därborta och firat 40-årsdagen, säger han leende och nickar igen mot matchen.”

Grattis till gubblicensen Johan!

Oftast heter det ”Alla heter Glenn I Göteborg” men den här morgonen hette man Itchy Daze från Hofors.

Det händer ibland att jag passerar Fonus och funderar på hur det egentligen skulle vara att livnära sig på andras död. Hur man som begravningsentreprenör är i sinnesmodet. Är man likgiltig, gravallvarlig eller dötrist?

En av årets bästa artiklar i Arbetarbladet gör att jag kan släppa alla tankar på (lik)stelhet. Christer Lundqvist som arbetar som just begravningsentreprenör i Hofors. Han får det nästan att verka coolt att begrava människor.

”Christer har nästan skrivit färdigt griftetalet som han själv ska läsa upp på begravningen.

– När jag har skrivit färdigt ska jag spela in talet. Sedan är det bara för ungarna och frun att dunka in cd:n, säger Christer osentimentalt.

Talet är hans egna ord, en sammanfattning av hans liv, med förtjänster och tillkortakommanden, men också med humor och förtröstan. När talet, varvat med Christers favoritlåtar, strömmar ur högtalarna under begravningen ligger han i sin kista (Fonus billigaste) klädd i jeans och t-shirt.

– Det är de bästa kläder jag vet!

För ett år sedan markerade Christer sina 30 år som begravningsentreprenör med en tatuering på vänster underarm.

– Jag som alltid har skällt och bråkat om ungarnas tatueringar ville plötsligt ha en egen. Jag vet inte vad som flög i mig.

Motivet kändes självklart: liemannen, Christers personliga bild av döden, gestalten som markerar det definitiva slutet, utan ett liv efter detta.”

Själv hade jag tänkt mig Paradise Lost som begravningstrudelutt och en gravsten kanske i stil med det här:

 Ni kan ju alltid testa era gravstensidéer på den här sajten som jag gjorde.

Björnen hade siktats redan för några dagar sedan när den vandrade över Edskens is. Personligen har jag inte sett en björn sedan jag besökte Skansen och Orsa. Tydligen ska dom inte ens vara vakna ännu, men just denna björn måste ha varit utskickad av Hofors Kommun för att göra reklam för orten. Lysande idé. På ett eller annat sätt kommer den att bidra till några spontanbesök på orten av människor som hoppas få se en skymt av björnen. Hade kommunen varit lite bättre förberedd, hade man kunnat fästa en liten reklamskylt på sidan av björnen, ”Hofors – Vildast I Sverige – Nu med egen björn”. De flesta medierna i Sverige har haft en notis eller artikel om honom/henne. Aftonbladet, Expressen, Gefle Dagblad, Arbetarbladet, Dala Demokraten & Dalarnas Tidning.

—

Men det finns naturligtvis smolk i bägaren. Jag vet inte hur det är med er läsare, men jag reagerade över i synnerhet Dalarnas Tidnings vinkling:

”Efter en lång vintervila förirrade sig en björn i morse ut på riksväg 80 strax utanför Falun.”

Nu går ju länsgränsen strax bortom Edsken, men att placera björnen ”strax utanför Falun” är ren stöld och ett jädrans tilltag. Dalmasarna försöker helt enkelt sno våran björn. Här borde kommunledningen gå in och starkt markera att det inte är ”strax utanför Falun” utan snarare strax utanför Hofors. Faluborna har hopptorn, skid-VM, enorma gropar i backen och både korv och målarfärg att stoltsera med. Björnen tillhör i första hand oss Hoforsbor. Den har ju till och med fått ett namn, Oliver.

Nej detta inlägg handlar inte om någon väderprognos eller siandet om framtida väder sprunget ur en abborres inälvor. Det handlar istället om nostalgi och ett stycke Hoforshistoria som kanske kan väckas till liv igen tack vare en musikintresserad Hoforsbo som startade Facebookgruppen ”Alla vi som önskar att Tykoz Bravader återförenas för ett gig i Hofors”. 

—

Nu vet jag att det finns ett stort antal läsare av denna blogg som märkligt nog kanske aldrig har hört talas om Tykoz Bravader. Jag har nämnt dem i några tidigare inlägg, bland annat ett där jag skrev ”Itchy Daze – Det Bästa Sedan Tykoz Bravader?” och ”Upphittardagen” där ett stycke trumstock från förfluten tid plötsligt dök upp. Tillhörande just Tykoz Bravader och slagverkaren Lars Eliasson.

Jag har ingen egentlig förklaring till varför just denna trumstock fortfarande finns sparad medans jag under åren gjort mig av med åtskilliga bandtröjor av andra artister. Möjligtvis kan det bero på att det är förknippat med minnen från mina allra första konserter i livet. Eller med alla de timmar som jag spenderade i replokalen belägen i Kyrkskolans källare, minst lika bra som konserterna på Petreskolan. På den tiden var Tykoz mina stora idoler och ni kan ju bara tänka er känslan av att få sitta med och se dem repa och bygga nya låtar. Ett speciellt minne är ju hur bandet kom fram till att ”Hammarn” skulle symbolisera det orättvisa, borgerliga utsugandet i samhället fast på ett mer lokalt plan. Sjunget i kör bakom sångaren Marcus Eriksson.

—

Låten hamnade senare på kassettbandet ”Oliktänkande” som innehöll åtta låtar.  Släkt. vänner och fans tvingades alla köpa ett exemplar och det vore roligt att höra hur många bandet egentligen krängde iväg lokalt. Hur många ex som finns kvar idag har jag ingen aning om, men jag har faktiskt två.

På omslaget poserar grabbarna vid Kyrkskolans port, från vänster Fille Nilsson, Erik Olsson, Peter Endahl, Lars Eliasson och slutligen frontfiguren Marcus Eriksson. Året var 1985. En önskedröm vore ju om grabbarna återförenades som Facebookgruppens vädjan och fortfarande hade kläderna de bar på bilden kvar. Ett stycke historia där med kan man lugnt säga.

—  

Det verkar finnas ett begär hos åtminstone delar av bandet att återförenas. Förhoppningsvis har Facebookgruppen väckt något hos samtliga. Basisten Peter Endahl har plockat fram lite låtar och lagt upp på MySpace. Glädjande nog var det totala nyheter för min egen del med låtar som ”Regn i september”, engelskspråkiga spår som ”Dancing on a silent road”, ”Billi Jean” och ”Dancing with Sheila”. Toppat med ytterligare en svensk låt ”Stirrar” som innehåller allt man förknippar med just Tykoz. Skrikigt och svajigt synthljud som jag ofta refererat till som ”Hoforssoundet” när jag diskuterat musik med människor.

—

Surfa nu genast in och lyssna på musiken på MySpace och joina sedan Facebookgruppen och kräv med höga röster att bandet återförenas och för in Tykoz Bravader på 2000-talet. I nuläget är det 128 medlemmar men det torde väl inte vara några problem att nå 1000?

Gefle Dagblad uppmärksammar även idag ”Spar-Arne The Movie”. Det finns nog en och annan lokal politiker som inser faran i att få Arne som konkurent om den politiska makten i Hofors.

”I filmen säger han bland annat att han kan tänka sig att engagera sig politiskt i Hofors.

– Jag har bott här i Hofors i 20 år och känner att det finns sådana enorma förutsättningar här som skulle kunna utvecklas mer.

Vilket parti står du närmast?

– Det vet jag inte, det är så små skillnader. Det viktiga är att vi tillsammans hjälps åt och bidrar till en positiv utveckling i kommunen. Att käbbla mindre och samarbeta mer tror jag är nödvändigt”

Under dagen fick jag ett mejl från en uppmärksam bloggläsare:

”Hej

Läste i dagens Aftonbladet, pappersvarianten, om polisens Ikaros-lista. Dom visar bild på dom och skriver vart dom tros vara. Bland andra välkända personer som tex. Denho Acar såg jag en liten slyngel till Hoforsare.”

Ikaroslistan (ej uppdaterad version) är vad Wikipedia beskriver. En lista med av Polisen ”efterlängtade” brottslingar som flytt sin kos och tydligen inte går att finna med traditionell spaning. Listan har varit aktuell på sistone då flera personer kunnat gripas, bland annat i Finland och på Irland. I dagarna har man uppdaterat listan och både Expressen och Aftonbladet följer utvecklingen som kanske får betecknas lite som ett genombrott i Polisens strävan att låsa in de efterlysta.

Mejlet fortsätter:

”XXXX XXXXX, som tros finnas i Sverige, Polen eller Italien. Jag vet att för nåt år sen var han i Italien och höll på med hästar, jockey eller så. Tittar man på hans facebook-sida nu så stor det att han bor i Strzegom i Polen. Är inte vän med honom men har gemensamma vänner. Han har dessutom lite öppen profil. Han heter XXXX XXXXX där. När han växte upp så hette han ju XXXX XXXXXX XXXXX. Vad har han gjort för att hamna på den sidan? Vet ju att han inte var guds bästa barn när han var ung men har inte hört att han gjort något så stort som föranleder en uppsättning på listan. Nån misshandel räcker ju knappast för det. Är det något att skriva om? Undersöka vad han gjort osv för att hamna där.”

—

Liksom mejlavsändaren hittar även jag ganska enkelt personen på just Facebook och kan konstatera att det finns gemensamma bekanta med mannen. Men jag har absolut ingen aning om vem han är, varför han hamnat på listan och var han befinner sig förutom platsen angiven på just Facebook. Jag frågade några bekanta som kunde ge några svävande svar om hans bakgrund i just Hofors. Nyfikenheten över vad som kvalificerar in en efterlyst på Ikaroslistan blir naturligtvis stor så frågan får gå ut till läsare av denna blogg. Om ni undrar varför inlägget dessutom hamnar under ”Kändisar i Hofors” så beror det hela på att han antagligen är den förste någonsin att ha ”äran” till det. 

Arbetarbladet: Sandvikenbo med på Polisens ”most wanted” lista

”Brotten som 31-åringen misstänks för är två fall av misshandel, den ena grov när han tillsammans med en jämngammal Sandvikenbo misshandlade en man och slängde honom i kanalen. Brottet ansågs ovanligt rått. Medbrottslingen dömdes till fängelse i ett och ett halvt år”

I två dagar i rad har TV4-nyheterna berättat om Stefan Bergqvist från Hofors som satsar på att bli starkast i Sverige(världen?). Hade faktiskt ingen aning om vilken ”styrka” Hofors hade i dessa lite skrämmande sammanhang. Känner bara till Magnus Samuelsson sedan tidigare. Bergqvist är Sveriges näst starkaste man och har enligt de webbsidor jag kikat på som hastigast en stor potential. Vore väldigt roligt om Hofors hamnade på kartan med hjälp av råstyrka. 2.50 in i detta klipp kan ni se reportaget. 

Dags att uppdatera kategorin ”Kändisar I Hofors” lite. Pratade med en gammal bekant idag och han gled själv in på spåret vad Hofors egentligen producerat för kändisar. Andreas Johansson var den enda han kom på, först lite nostalgisk för att sen byta till ett mer missnöjt ansikte.  Jag förstår honom lite. En ganska fin karriär som hockeyspelare till en början för att sedan avsluta den på ett mindre smickrande sätt i på tok för tidig ålder och i helt fel hatklubb.

 New York Islanders, Pittsburgh Penguins, Ottowa Senators, Tampa Bay Lightning, Calgary Flames, New York Rangers, Nashville Predators. Andreas har varit på resande fot i NHL, tagit VM-medaljer och befinner sig nu som assisterande tränare i Modo. En personlig anekdot om Andreas återfinns i inlägget om ”Bockbrännare & Hockeyminnen”. Det finns ytterligare en till från hans tid i Falu IF, men den kanske passar bättre i glömska

Under helgen så kom Hoforssonen David Wembrand på tal. Jag undrade när han skulle bestiga Mount Everest. När Annonsbladet idag damp ned bekräftades det som sades att han är på väg. Det är ett av sju berg i ”Seven Summits” som han håller på att avverka.

Även om jag personligen kanske tar mig an andra utmaningar i livet än höga berg så hyser jag en stor respekt för dessa äventyrare som strävar mot högre höjder. En sporre i livet kan man säga. Mer finns att läsa om David och hans projekt på:

David Wembrand bloggar

Wembrand.com

I denna ledare/krönika av Kennet Lutti omnämns de nyblivna företrädarna för Nationaldemokraterna på orten:

”Jag går in på Nationaldemokraternas hemsida; folklig uppslutning när partiet firade 1 maj. Budskapen samstämmiga, ut med varenda främmande. Riv uppehållstillstånd och sätt de mångkulturella på en pråm eller buss för transport till hemlandet. Ingen pardon. Fosterlandet ska bli helvitt igen, som det var för tusen år sedan.

En fascistisk ordning, nu också i Hofors. En arbetslös medelålders man i täten, en kvinna känd för sina begränsade insikter om världen bortom Hofors sluter upp som god tvåa. De vill förvandla sin hembygd till nationellt föredöme, inte en svartskalle inom kommunens gränser.

Ledaren, han heter Ulf Lindström, kördes ut ur Sverigedemokraterna, för apart. Ett steg från högerextremism till fascism, eller nazism. Lindström pratar på om mångkulturen, fängelser och fosterlandet.

Nationaldemokraterna föredömligt tydliga; vi önskar ett etniskt renat Sverige. Svårt i praktiken, hela servicesektorn skulle braka samman. Men teorin känner inga begränsningar. Lindström, arbetslös, drömmer om ett jobb, kanske som pizzabagare”

Åtminstone Kennet Lutti måste ju vara glad att Nationaldemokraterna dykt upp på hans bakgård med tanke på ”kärleken” han hyser för Sverigedemokraterna:

”Aldrig ett ord till försvar för sverigedemokraterna i dessa spalter”

Jag har funderat varje gång jag passerat Faluvägen, om Åke Friberg fortfarande var vid liv. En slags Hoforskändis kan man säga. De allra flesta Hoforsbor har haft denne man som lärare i skolan. Min mamma hade honom och blev kanske en smula förvånad att även jag hade honom på Högtomta. I Arbetarbladet hittar jag en artikel som ger svar på frågan om liv och vigör. 80 år har han hunnit bli och det är en del minnen som kommer fram när jag åter ser honom. Bland annat den gången vi i ligistklassen fick i uppgift att läsa Okänd Soldat men tyckte att vi gott kunde se den på video och därefter recensera boken på lektionen någon vecka efter. Saken var den att det istället var en kopia av På Västfronten Intet Nytt så när den stora dagen kom då vi skulle briljera stod Friberg och kliade sig i huvudet varje gång han bad en av eleverna att ge sitt omdöme om handling. Till slut gick han fram och slet boken ur näven på en av de hockeyspelande finska killarna för att kontrollera att det var samma bok han delat ut i uppgift. Det var det icke och bluffen avslöjades. Rapport till Allan Granat som slet sitt hår nästkommande måndag och ställde sig högljutt frågan ”Killar, killar, vad skall jag göra med er? ” En fråga han ofta inledde måndagssamlingarna med nere i Böle.

—

På Högtomta grillade vi även en fälla för den stackars Åke. Hissen kunde endast nyttjas om man hade nyckel förutom från övervåningen där Handels & Kontor höll till. Tjejerna var tydligen mer förtrodda än vi andra slashasar. Där uppe fanns även några exemplar av skyltdockor vilka vi stal och ställde in i hissen och skjutsade ner den på ”vår” egen våning. Sen väntade vi tills Åke kom tillbaka efter lunch och meddelade att någon tjej låst sig inne i hissen. Åke rusade till räddning och öppnade dörren men ut föll en naken skyltdocka i famnen på honom varpå vi alla skrattade på den förvånade Friberg. Saken blev inte bättre av att en kvinnlig kollega till Åke dök upp i samma veva och han stod där blottad som något slags pervo. Inte snällt gjort.

—

En annan sak som jag tänkt många gånger på var när Åke kom gåendes i korridoren och jag av en händelse kom bakom honom och fick för mig att imitera hans gångstil med händerna vilande på ryggen. Eleverna skrattade och jag spädde på det hela ytterligare genom att ta tag i remmarna som hängde runt midjan på hans skinnrock och imitera en kusk som körde en häst och sulky. Gång på gång stannade Åke och vände sig om, gång på gång flyttade jag mig utom synhåll och han fortsatte gå. Plötsligt fick jag för mig att han skulle stanna så jag gjorde det men inte Åke. Där stod jag medremmarna i handen som ryckts loss från hans skinnrock när han vände sig om och jag kunde se en annan slags besvikelse i hans ansikte jämfört med den som han fick när han insåg att ingen gjort sin läxa, för femtioelfte gången på rad. Inte heller snällt.

— 

Nu vet jag inte om Åke har internet eller om han läser bloggar och i synnerhet Hoforsbloggen.se, men jag vill härmed be om ursäkt för mitt uppförande som ung och ge honom den glädjande nyheten att jag lyckades få till två stycken MVG i svenska A & B (trots att jag fuskade mig igenom grammatiken) när jag läste ikapp de förlorade åren. Bland annat genom en recension av just Okänd Soldat som blivit en av favoritböckerna i livet. Helt hopplös blev jag således inte.

Stort grattis till er båda på 80-års dagarna i både förskott och efterskott!!!

Gula Sidorna i Falun pryds av en inte helt okänd tös med spring i benen.

Vem skulle pryda framsidan om Hofors hade en egen del? Lasse Åberg?

I min strävan att lyfta fram ”Hoforskändisar” så har jag helt förbisett kanske en av de absolut mest kända, eller snarare produkten av hans arbete som serietecknare, får lov att lista även honom med tiden. Elov Persson har under åren skapat Kronblom, August & Lotta, Kaspersson. Nu är huset eller ”slottet” som jag uppfattade det som när jag var liten till salu med ett utgångsbud på 3.2 miljoner kronor.

Jag minns mycket väl hur man som liten passerade huset i Torsåker på väg till mormor. Mina föräldrar pekade alltid och sade ”Där bor Kronblom”. I min fantasi såg jag honom ligga på soffan inne i huset även om det inte riktigt stämde med de tecknade bilderna av Kronbloms hus. Men det är väl inte otänkbart att han genom åren som ”kändis” skrapat ihop en hacka och köpt sig ett finare hus. Motsägelsefullt med tanke på att karln aldrig gjorde ett ärligt handtag förutom fisket.

Det är som det sägs i artikeln ett stycke svenskt kulturarv. Något man bara har till låns under den tiden man besitter huset. Det kommer ju alltid att vara som Betlehem där Jesus sägs ha fötts fram, fast Kronbloms födelseplats.

Skall bli intressant att se i vems händer det hamnar. Bara hoppas det inte blir en ”inhägnande tysk” som ägare

Tidigare ifrågasatte jag om Itchy Daze inte var det bästa bandet sedan Tykoz Bravader i Hofors. Egentligen en omöjlig jämförelse, men i helgen så fick det mer sentida bandet ta emot priser i två kategorier på Local Heroes Galan i Gävle. Årets band / Årets låt (Monster). Det bådar väl väldigt gott inför framtiden. STORT GRATTIS!!!

Ibland funderar jag på om inte Lasse Åberg är den störste kändisen från Hofors som gått i ett par skor. För många i det närmsta en kultfigur inom svensk komik på vit duk. Som ena hälften i Trazan & Barnane, som Stig-Helmer Olsson i filmerna med Sällskapsresor som tema.

Trots att han egentligen inte gjort så mycket film vet alla svenskar vem han är. Färre känner till hans engagemang som konstnär men möjligtvis hans Musse Pigg-inspirerade konst som finns på både tavla och formgivet glas. Glas som för övrigt har en tendens att gå sönder mycket lätt tyvärr. De flesta vet dock att han turnerar då och då med sitt Electric Banana Band i rollen som Trazan från TV-serien alla älskade under 70 och 80-tal.

Lasse Åberg endast en kort period som Hoforsbo. Närmare bestämt de 6 första månaderna i sitt liv innan han blev storstadsbo vilket kan höras på hans dialekt. Han återvände dock de tidiga åren i sitt liv för att arbeta i Edskens kiosk som ägdes och byggdes av hans farbror en gång i tiden. I en mycket varm intervju på Tidningen.net berättar han om somrarna vid Edskens Camping.

Att dessutom säga att han har Hofors i sitt hjärta är värmande. Har vi inte alla det innerst inne? ”Gnällmaffian” borde ta efter sin bygds son gällande positiv syn på orten. Så är det månne så? Att Hofors största kändis är Lasse Åberg?

Helt ny information för mig faktiskt. Jag har hört hennes namn men har aldrig fördjupat mig i vem hon var. Kerstin Hesselgren föddes i Torsåker 1872 och måste kvalificera sig som ”Hoforskändis” då hon lyckats ta sig ända från åkrarna till Riksdagshuset och bli den förste kvinnan att beträda Riksdagens första kammare (vet inte vad det innebär men det låter bra). Hon blev även Sveriges förste ”bostadsinspektör” (vet inte vad det innebär heller men låter fortfarande bra).

”Kerstin Hesselgren var en föregångskvinna på många sätt och med sina erfarenheter som riksdagsman och yrkesinspektör hade hon förmåga att fokusera föreningens inriktning på tidlöst aktuella frågor. Att det var viktigt för personalkonsulenterna att vidareutbilda sig i ekonomiska frågor för att kunna hävda sina idéer i ledningsgrupper är bara ett exempel på hennes framsynthet.

Till minne av föreningens första ordförande, Kerstin Hesselgren, delas varje år ut Kerstin-priset, ett pris för betydelsefulla insatser för utveckling av personalarbete i svenskt näringsliv” Sveriges HR Förening.

Blev en gammal kärring också. Hela 90 år. Men betydelsefull var hon uppenbarligen och frågan är om det kanske inte är Hofors genom tidernas viktigaste kändis:

”hon väckte stor uppmärksamhet när hon förde in nya frågor på riksdagens bord. Hon drev frågor som utbildning för kvinnor, kvinnors rätt till statliga tjänster – och med lika lön som män. Hon ville också tillåta sexualupplysning och preventivmedel och arbetade för att sänka straffen för fosterfördrivning, alltså aborter.”

Tänkte jag skulle starta upp en ny kategori: Kändisar I Hofors. Det finns faktiskt några stycken Hoforsbor som satt sina avtryck i historien och kändisvärlden väl värda att lyfta fram. Inte minst för att visa omvärlden att i Hofors finns ”Star Quality”. Först ut blir mannen som gav nakenheten ett ansikte: Naken-Janne.

Janne O Jansson föddes i Hofors men har senare flyttat ut i den stora omvärlden för att göra karriär. Mest uppmärksammad blev han i samband med en TV4-produktion som hette Farmen. Det blev även hans stora genombrott under smeknamnet ”Naken-Janne”. Janne är vad man kallar nudist men vill hellre själv kalla det naturist. Enkelt uttryckt kan man väl säga att det är människor som gillar att vara nakna som den dag de föddes. Det finns även ett Riksförbund där man samlar alla likasinnade. Sveriges Naturistförbund. Det har även i vissa sammanhang hävdats att nudister inget annat är än ”exhibionister” dvs människor som söker uppmärksamhet och bland annat visar detta genom att dra till sig så mycket uppmärksamhet som möjligt, även i sexuella sammanhang. Exempel på exhibionister är Linda Rosing, Gudrun Schyman, Michael Bindefeldt samt Martin Timell.

Det var alltså i dokusåpan Farmen som Janne först började vifta med sin penis till mångas förtret. I kombination med hans personlighet och en gul toppluva var det bara en tidsfråga innan han skulle komma att bli Naken-Janne med hela det svenska folket och det dröjde inte innan rubrikerna kom, redan under finalkvällen kablades nyheten ut om att Naken-Janne råkat ut för en sk ”kukvridare”. En annan deltagare tog helt sonika tag i snorren på honom och vred om. Det hade innan festen framförts hot mot honom. ”Naken-Janne riskerar stryk på finalfesten”.

Här går Lena till attack

Sverige tycktes i det närmaste chockade över nakenfisen som stormat in i deras liv via TV och sen kvällstidningsartiklar:

Jan O:s stil var äcklig och feg

Jag är den enda värdiga vinnaren

Här festar Jan O på Café Opera

Jan O gör helikoptern med snoppen på scen

Naken-Jannes turnéfiasko

Bert: Jan O är ju sjukt dålig

Efter det följde den ena efter den andra skandallöpsedeln:

Naken-Janne gör comeback

Naken-Janne krävde sex av Zaklina i Farmen

Naken-Janne kastades ut från krogen

Naken-Janne återkom som sagt i Farmen Afrika med ett kort inhopp och dök även upp i TV3s Club Goa där man återanvände avdankade dokusåpaskådisar. Programmet var ett fiasko som många av deltagarna och sändes endast en säsong. Efter det blev det bara mindre och mindre med framträdande även om han fått göra inhopp i diverse pratprogram. Senast syntes han till i Ystad-Happaranda där Robert Aschberg och Gert Fylking gick hela tsräckan för att samla in pengar i kampen mot prostatacancer. Med bar underkropp och signaturen den kanariegula toppluvan poserar han glatt på bild.

Naken-Janne sägs numer vara bosatt i Uppsala men jag tror fler än jag hoppas på en återkomst till hembyn Hofors. Kanske även uppmärskammas på gågatan utanför Systembolaget. Ge Hofors lite stjärnglans!!