Ett Första Vårtecken

Varje dag sedan i början av januari har jag passerat den öde myrstacken och funderat om det är just idag som de skall vakna till liv och reparera både väder, vind och människors framfart med deras lilla rike. Imorse syntes ingenting, solen stegrade och vid lunchpromenaden med hundarna såg jag att något förändrats. Ja jösses ja! Där var fullt med liv och de hade redan börjat reparera det gapande hålet efter en fot vid toppen av stacken.

Jag dröjde mig kvar en stund och tittade hur man effektivt arbetade för att fixa det som varit sönder. Allt i en anda av samarbete, envishet och utan tanke på att tjafsa inbördes om vem som ska göra vad eller vem som får mest uppmärksamhet för det. Vi människor har mycket att lära av naturen och i synnerhet de små myrorna som år ut och år in gör samma sak utan att drabbas av utbrändhet eller depressioner. Om lyckan skulle ligga i att de inte har tid för annat eller helt enkelt står över oss människor i sinneslaget vet jag inte. Jag vet faktiskt inte alls mycket om myror mer än att de kan bitas, bygger sina stackar och är ofantligt starka i förhållande till sin storlek. Vad jag vet är att det är ett fenomen att beundra och lära av, och att jag studerat det på tok för lite. Nu är det så dags för en ny säsong och de kommer att stöta på allehanda problem innan de stänger ner stacken för året. Men arbetet kommer att gå vidare och nästa år startar cykeln om igen.

Bilder Från Hofors – Folkhemmet I Fritt Fall

Av en ren händelse så fann jag ett antal bilder tagna 2009, året som jag själv återvände till Hofors, på en sida som kallas ”detsannasverige-folkhemmet i fritt fall”.

Där kan man bland annat se Lume Boutique innan branden, Bingon innan den försvann, Hanssons konditori innan det flyttade och skamfläcken som blev Hofors Bilvård & Service i Kjell Åke Borgströms regi.

Man kan promenera omkring i centrala Hofors och tänka att det inte förändrats så mycket, men bara på de här åren tycker jag det gått åt en rejäl uppryckning och inte kan sägas vara i ”fritt fall”.

Beskrivningen av projektet känns dagsaktuellt och träffsäkert:

Bilden av vårt land skapas huvudsakligen av välutbildade, välbeställda människor som hellre äter sushi än varm korv och, när det är dags för en fika, beställer en caffe latte på en coffee shop i någon glassig galleria. Men för varje inglasat köpcentrum finns det tusentals kommersiella byggnader i gravt förfall och för varje coffee shop hundratals fik där man inte kan stava till espresso macchiato. Rätten att skildra vårt land får inte bara tillhöra den i medievärlden välrepresenterade övre medel- och överklassen, en grupp med sin egen agenda som knappast innefattar en sanningsenlig skildring av tillståndet i vårt land. Vi vill slå tillbaka mot den skeva bild av Sverige som vi dagligen serveras.”

Engagemang Kan Visas På Alla Plan

Som jag förutspådde så blir det lite av en baksmälla eller något posttraumatiskt efter förra veckans fantastiska glädjeyra som avslutades på söndagskvällen, men lever kvar i merpartens sinnen. Det är liksom ett vakum och en del får kämpa desperat för att inte sitta fast i ”hysterin”. Jag skämtade om detta och menade att saknaden efter engagemang förmodligen skulle skapa spontana ”flashmobs” i kön hos Spar-Arne där människor plötsligt och spontant skulle starta en insamling och ett engagemang för något annat än Musikhjälpen för att behålla den fantastiska känslan. Och givetvis skall vi invånare i kommunen göra det, men med eftertanke och lite mindre tidspress.

Det finns massor att göra som bidrar till att stärka både självkänsla och utveckla kommunen i väntan på nästa stora insamling till Musikhjälpen. Använd hjärtat till att engagera er i kommunens olika föreningar. Stötta föreningar och evenemang som anordnas med ett besök, glada hejarop. Har man varit allmänt negativ över tillvaron så öppna ögonen och se hur fantastiskt vi egentligen bor och vilka möjligheter som finns runt omkring oss.

Det är egentligen ingenting som är nytt eller förändrat efter söndagens avslutning. Vi har allt det här men har fått ett uppvaknande av Marita Söderström och Emil Eriksson som tjänade ytterligare ett par marknadsföringsmiljoner i SVT denna morgon. Ta vara på den känslan. Kan räcka med lite vänlighet när ni möter en annan kommuninvånare. Ett leende och ett hej kostar ingenting och att böja sig ned och plocka upp skräp som ligger precis bredvid en papperskorg likaså. Det visar också en enorm stolthet över vår hemort.

Det tar emot att ens skriva nästa del i texten, därför att politiken har väldigt lite för att inte säga inget alls med fenomenet ”Med kärlek från Hofors” att göra. Men jag känner att det ändå är högst relevant när det gäller vad som just nu får ses som ett uppvaknande. Alla ni som osjälviskt engagerat er på olika sätt borde dessutom ta er en funderare på om ni också borde engagera er politiskt på något sätt. Jag vill understryka att det inte spelar någon roll i vilket parti eller form ni gör det, bara ni gör det. Det är upp till var och en att avgöra.

Vinningen med ett politiskt engagemang är att kommunen behöver engagerade människor som är med och fattar besluten som rör kommunens vardagliga arbete, framtid och förbättringar. Om man inte vill engagera sig så ska man åtminstone föra en dialog med de förtroendevalda man känner att man vill prata med, och komma med förslag på förbättringar eller utveckling så att avståndet mellan politiker och invånare inte blir till vad det många gånger är idag. Jag vet själv, eftersom jag gjorde en märklig resa från politikerföraktare till insyn och förståelse. Det finns kloka och förståndiga människor i kommunen som skulle vara mycket bättre politiker/beslutsfattare än vad vi har idag. För att inte prata om vilken enorm kompetens det finns hos yrkesverksamma människor som borde sitta på de beslutandes stolar. ”Politik” är inte så himla svårt/korkat som det ibland framstår. Det gäller bara att tänka på vad som i slutänden är bäst för Hofors och en majoritet av de som lever i kommunen.

Vill man ändå inte engagera sig på det politiska planet så se för Guds skull till att gå och rösta när det beger sig. Ett hundraprocentigt valdeltagande är verkligen att visa engagemang, och då har folket verkligen gjort sin röst hörd, även det med kärlek i viss mån.

Avgrunder & Skrotbilar

Den som kämpar emot ohyra, bör akta sig så han själv inte blir ohyra. Ty om du ser ner i avgrunden länge nog, ser avgrunden ner i dig

Det citatet av Nietzsche tänkte jag på när jag stod vid randen av ett av de många gruvhål som finns på Storberget under lördagsförmiddagen.

gruvhal

Man kan förvånas mycket av höga berg och enorma öppna ytor, men djupa hål är helt klart underskattade när det kommer till att imponeras.

gruvhal2

Hela området runt Storberget är fyllt till bredden av lämningar efter tidigare generationer, och man blir oerhört nyfiken på hur det såg ut under sin storhetstid innan träden tog tillbaka området. Det går knappt att föreställa sig det hårda arbete som människorna i trakten utfört för att komma åt bergets innersta. De tunga stenblocken som staplats på hög långt innan det fanns maskiner som kunde förflytta dem. Det finns också en lite gnagande känsla om marken under ens fötter när man går omkring i området. Att de plötsligt skall ge vika och man störtar rakt ner i marken i ett omärkt hål. Man börjar sätta ned fötterna väldigt försiktigt i nästan varje steg även om risken kanske är minimal.

utkiksplats

Ungefär vid mitten av ett av de stora gapande och djupa hålen, finns en plattform för att kunna titta närmre ner i djupet. Jag går bara halvvägs ut, tittar ner i avgrunden och tänker på det där citatet ”Ty om du ser ner i avgrunden länge nog, ser avgrunden ner i dig”

Kanske beror det på att jag nyligen såg TV-serien Jordskott, i vilket fall känns det mättat med avgrunder och vi beger oss istället till den riktiga orsaken till besöket på Storberget, bilkyrkogården som jag helt enkelt tappat bort sedan ett besök för 5-6 år sedan. Jag har försökt hitta platsen igen men av någon outgrundlig anledning inte hittat dit igen. Min guide hittar dock direkt och det visar sig vara ganska enkelt.

skrotbil3

skrotbil1

skrotbil2

Vanligtvis kan man bli ganska upprörd över att människor stjälper sitt skrot i naturen, men det är lite annorlunda här. Det blir lite av ett rostande konstverk som lämnar oerhört många tankar och funderingar över vad som händer med lister och krom och ens egen kropp när tiden tickar på. Var har de här fordonen varit? Vem ägde dom, och hur långt snurrade däcken som nu bäddats in under mossan?

Naturfotografier

Lite längre ned på Centralgatan finns som bekant Studiefrämjandet, och där såg jag några riktigt fantastiska fotografier i skyltfönstret. Vi har ett antal sådana i kommunen, även om man kan hävda att Börje Olsson hör hemma på Dalasidan.

borje-olsson

Det blev en liten påminnelse om Lars-Göran Abrahamsson, som jag tänkt men tyvärr helt glömt bort att lyfta fram i ett inlägg. Ta en titt på hans hemsida, Taiganatura, och ett besök i galleriet lämnar ingen oberörd. Makalöst fina fotografier helt enkelt. Lars-Göran bloggar också, och där får man följa med ut i naturen genom text och bilder. Ett tips för det filmteam som för närvarande filmar i kommunen att kanske lyfta fram om man skall spegla Hofors kommuns invånare, även de fjäderbeklädda och mer eller mindre håriga.

29 Augusti 1930

Då och då händer det att man surfar in på Fotohistoriska för att kika på gamla bilder från trakten. Trots att jag sett bilderna hundratals gånger så är det alltid något man förundras eller häpnar över. Som den här bilden till exempel.

skallberget

Tagen av William Eriksson den 29 augusti 1930. 86 år sedan alltså.

Då var det enligt bildtexten ett nybyggt brandtorn på Skållberget. Idag finns bara ett par tecken på att det funnits en byggnation på platsen. Vore det inte fantastiskt om man kunde uppföra en utkiksplats där igen? Läget bredvid E16 skulle locka till spontanbesök av förbipasserande, och garanterat bli en plats dit Hoforsborna själva skulle vallfärda på sina lediga stunder för att titta på Hofors från ovan.

Borgerliga Vigselförrättare

Har egentligen inte så mycket att skriva i det här inlägget, ville mest visa upp en riktigt härlig bild från Hoforspartiets hemsida:

Annika och Monkan3

Annika Ahlverström och Monika Modén utsågs tidigare till borgerliga vigselförrättare i Hofors kommun tillsammans med veteranen Ing-Marie Möller-Anderssen, Pia Möller-Andersen och Ziita Eriksson. Behöver ni deras tjänster så finns information på kommunens hemsida.

Bågskytte & Kyrktuppar

Och nu till lite trevligare fenomen. Under torsdagsförmiddagen begav jag mig ut tillsammans med en guide för att se vad som återstod av Hofors bågskyttebana. Jodå, vi har haft en sådan också. Den ligger väl gömd på sidan av E16 och ovanför Born. Idag återstår det bara små spår.

Bågskytte

Lite av en besvikelse att banan växt igen och det inte finns speciellt mycket att se. Nu känner jag inte till fler utövare än mig själv och en god vän, och vi har kanske inget behov av en anläggning för att ägna oss åt bågskytte på det sättet, men visst vore det väl trevligt om möjligheten fanns och kommunens ungdomar kunde öva på sina ”Robin Hood-talanger”.

 

Nåväl, efter att ha sett i princip ingenting så begav vi oss över gränsen till Dalarna. Av en ren händelse så såg vi en illa medfaren vägskylt som pekade rakt ner i skogen mot något som hette ”Lottbo Kyrka”. Ingen av oss hade hört talas om denna tidigare så vi åkte ner längs den slingrande trånga skogsvägen och hamnade där vägen tar slut. Någon kyrka kunde vi inte se. När vi så strosade runt på stigarna ser vi plötsligt något märkligt.

Kyrktupp

En trätupp på toppen av en stenformation.

Lottbokyrka

Det här är alltså Lottbo kyrka. Jag har aldrig någonsin sett något liknande och givetvis blev jag nyfiken att leta efter information. Det som jag finner är att stenformationen ansågs som kyrka för rallarna som anlade järnvägen mellan Falun och Hofors. Den omskrivs i en resehandbok från 1860, men där menar man att den förmodligen inte var till för rallarna utan mer för troll. Nu vet jag inte hur religiösa troll egentligen är, men visst är det ett litet guldkorn värt att lyfta fram som sevärdhet igen. Visste ni förresten varför man ofta utsmyckar kyrkor med tuppar på höjden? Jo den symboliserar Kristi lära och ”dagens gryning och sägs mana sin församling till vakenhet i dess kristliga liv”. Varje dag lär man sig något nytt.

Hofors Från Ovan

Igår kväll gjorde jag en liten utflykt och tittade på valda delar av Gästrikeleden. Jag har nämligen blivit mer och mer nyfiken på att ta en promenix längs hela leden. Det är ju en liten nätt vandring på nästan 27 mil, så det kräver nog sina förberedelser.

Gästrikeleden

 

Som ni vet var det inga glada miner efter Enduro-SM i Hofors där leden delvis blev sönderkörd. Nu är jag av den åsikten att även motorsport skall vara en del av det rika idrottsliv som vi kan erbjuda här i Hofors och bokstavligen som ett brev på posten, fast i mejl så kom en lösning som kanske kan medföra att vi både kan ha motorcyklar och vandrare i skogen. Läs här:

Dra om leden över Tolvberget ned till Garaget vid Hubobanan och sedan efter Bruksvägen till Lugneån och till Hoforshallen.
Gör nuvarande till en bana för årliga tävlingar för Enduro som SM.”

Det är väl ett mycket bra förslag tycker jag. För övrigt så är kanske en av de vackraste vyerna man kan se längs den del av Gästrikeleden som passerar Hofors, den från Fjällberget och IK Sports fjällstuga.

Fjällvy

Det slog mig att vi lever nästan som i en dalgång vilket jag aldrig tänkt tanken på. Just vyn där uppe kunde justeras genom att kapa ner ett par träd till så att man såg betydligt mer. Makalöst vackert.

Tyler Schofield Stulen Av Gästrike Vatten

Jo just det, något annorlunda har det väl ändå skett i veckan.Under måndagens möte i kommunstyrelsen var representanter för Gästrike Vatten på plats för att informera om de nya vattentaxorna. Döm om min förvåning när jag plötsligt ser mitt eget foto i deras presentationsmaterial komma upp på den vita duken.

GästrikeVatten

Det är ren och skär stöld av bilden och faktiskt lite anmärkningsvärt att man utan att fråga snott den och lagt in i sitt eget presentationsmaterial. Dom har högst troligt inte en susning om vem killen på bilden är, men det tänkta jag upplsya om nu i brist på annat. Tyler Schofield från Michigan, USA. Jag minns den där tidiga höstdagen för snart två år sedan väl. Första gången Tyler anlände till Hofors, och vi stannade till vid kommungränsen för att ta ett ”roligt” ankomstfoto. Som bekant har ju Tyler passerat den gränsen en gång till efter sin första säsong, men i skrivande stund verkar inget nytt kontrakt vara klart med backen.

Fototävling #vårkänslorihofors

Hofors kulturvecka inleds på måndag och i samband med den utlyses en spännande fototävling.

Kulturvecka

Det krävs att man har en mobilkamera och ett Instagramkonto. Mycket spännande inslag i en oerhört spännande vecka. Att Hofors är en idrottskommun är det ingen tvekan om, men varför inte sätta oss på kartan som en kulturkommun också. Vi har ju en oerhört spännande historia och massor av talangfulla människor inom både konst, musik och historia. Här finns mycket att ta tillvara på och utveckla.

Det Mytenomspunna Nappträdet

Det trevliga med dessa större helger är att människor reser långa sträckor för att besöka vänner och familj. För min egen del så anlände delar av familjen som är bosatt längst i söder av Sverige för en påskvistelse i ”fjälltrakterna”. Det kommer att bli ett minnesvärt besök, inte minst för min minsta brorsdotters skull. Jag vet inte hur många av er som känner till detta, men strax invid vägen när man åker västerut från Falun mot Rättvikshållet så finns det ett märkligt fenomen. Ett nappträd.

Nappträdet

 

Förr eller senare så blir man för gammal för att ha en napp i munnen och då kan man åka till det här trädet som hundratals, kanske tusentals barn gjort tidigare och säga adjö till en av de käraste ägodelarna man haft under sin barndom. Att dessutom åka hela vägen från Malmö till Dalarna för att hänga upp sin napp tåls att begrundas en stund.

#MittHofors – #MittTorsåker

Det är ingen ny och omvälvande idé, snarare ett experiment i hur vi Hoforsbor utan att anstränga oss kan marknadsföra vår kommun. Många av oss använder verktyg som sociala medier. Facebook, Instagram, Twitter och Gud vet vad det finns mer. Men det gemensamma med alla dessa verktyg är de så kallade ”Hashtags” man kan märka sina inlägg eller bilder med. Symbolen # som föregår en text blir ett sökbart begrepp.

#MittHofors

#MittTorsåker

Skulle inte vi alla nyttjare av dessa verktyg kunna göra ett litet experiment?

Vi tar en varsin eller flera bilder från vår vardag eller från vår fritid, där det fina med kommunen lyfts fram, På det sättet skulle vi i längden helt utan kostnad kunna visa omvärlden hur vi bor och vad som finns att göra här i vår kommun. Exempel:

V1

Gamla kallbadhuset i Hofors. En gång aktivt område med vattenpolo och hopp från höga höjder. Idag vackert strövområde med gratis fiske för alla barn och ungdomar #MittHofors

V2

Hofors kyrka invigd 1962. I dopfunten finns en silverskål, designad av Folke Arnström. På altaret står ett silverkors från 1962, som bekostats av gåvor från församlingen. Silvervaserna på altaret är tillverkade av Martin Olsson och skänkta av dåvarande chefen för SKF:s bruk, Ivar Bohm med hustru. Altarljusstakarna är smidda av Gösta Holmqvist och bekostades av Club Lions i Hofors. #MittHofors

 

Motiven och platserna kan vara precis vad som helst. Lilla Sparköp, Hoforshallen, från golfrundan eller mitt i slalombacken och sittandes på läktaren i ishallen. En grillkorv från strandhugg i Edsken, en liten abborre på Storgösken eller busshållplatsen på Storgatan en tidig morgon. Ja ni förstår liksom. Bara det sprids via de sociala medierna och märks upp med #MittHofors eller #MittTorsåker. Viktigast av allt är att vi pratar med våra vänner och bekanta om det och sprider budskapet att vi alla kan göra en insats med en mobiltelefon och på några få sekunder. Värt att testa?

Bör Man Utfodra Rådjur I Bebyggelse?

Jag nämnde i något av inläggen den senaste veckan om hundar som överskattat sin storlek och förmåga och satt efter rådjuren en kväll. Denna morgon var det en orädd skock som stod utanför fönstret.

R2

R3

Som tur är, är det fortfarande lössnö och det ser ut att gå hyfsat lätt för dem att ta sig fram om än i ganska hög snö. Nu vet jag inte alls mycket om rådjurs liv och leverne, men jag gissar att de dragit sig in så här centralt för att det är svårt att få tag i mat i skogen just nu. Ännu värre blir det antagligen för dem när skaren lägger sig och gör det besvärligt för deras ben.

R1

Så den stora frågan nu är alltså, bör man utfodra dem, vad får det för konsekvenser och vad tusan äter dom?

R4

Lördag

Äntligen kom solen tillbaka. Varit lite dystert på sistone och en hel del vatten. Vågar inte ens tänka tanken på beståndet i båten som legat på tok för mycket outnyttjad under sommaren och hösten. Kan vara läge att ösa en del kanske. Jag är helt klart en sommarmänniska, men denna morgon så slog det mig att hösten kan ha sin tjusning. Förutom det uppenbara med just ett förbättrat fiske så är det ju svampsäsong i allra högsta grad. Exakt vad jag kommer att göra i helgen återstår att se, men i Hofors kommun kan man som bekant göra i princip allt. Hur tänker ni uttnyttja denna soliga höstdag?

Kallbadhus

Lycka Är En Famn Full Av Hundvalpar

En något sämre dag än vanligt fick en rejäl uppryckning när jag mitt i valrörelsen kunde åka och hälsa på ”barnbarnen”,

Valp4

En brokig skara valpar som redan börjat visa olika karaktärsdrag.

Valp3

Mest slående var dock denna som var precis som sin pappa. Lagom slö och vänlig. Och väldigt lika utseendemässigt.

Valp1

En ren fröjd att se valparna tumla runt i gröngräset. Sist jag såg dom hade dom inte ens öppnat ögonen.

Valp2