Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Jag vet inte vilken inverkan solen har på er, men personligen blir jag riktigt glad och börjar mitt i ishavet fundera på vårens stora fröjder. Saker jag uppskattar i livet är alltså inte enbart fiske, hockey eller mat. Att umgås med en liten planta från barnsben är avkoppling av högsta grad.

Som med fisket förra året, blev det ingen vidare odlingssäsong. Pumpor och meloner blommade men gav aldrig det där lilla sista i form av frukt innan hösten avlivade dom med ett nackskott. Chilin blommade men gav bara ytterst få frukter och jag hann faktiskt inte ens ta vara på fröerna innan det var färdigt där heller. Örter och fri tillgång till persilja, gräslök och dill blev det dock. Basilika i olika utföranden även så. Fortfarande inte hittat vettigt användningsområde för Johannesörten som tar sig mer för varje år sedan det hamnade i jorden. Libbstickan växte drygt 2 meter hög innan den vek ner sig och dog. Det känns alltså lite som revanschlust även inom odlingen. Vet inte riktigt vad det blir i år, men det blev en hel del fröer kvar sedan förra året. Kanske är det lite för kallt ännu att börja hacka i jorden eller så i krukor utomhus. Men drömmen är i det här vädret i allra högsta grad levande.

Efter en hel helg med ishockey som avslutades med en träningsmatch och ytterligare en vinst för Hofors HC med 4-2 mot  GGIK/Sandviken eller vad man nu vill kalla sig denna säsong, känns det ganska bra att återgå till det normala igen. I mitt fall fortsätta att leka med lite texter och idéer. Förra veckan damp det ner ytterligare studiematerial i brevlådan.

Även om jag då och då lekt med formatet och påbörjat flera projekt med filmmanus, har det oftast blivit för invecklat att knyta ihop säcken om man vill uttrycka det så. Överraskande nog innehöll en av böckerna och några få meningar i den som jag bläddrade upp på måfå tillräckligt för att blåsa lite mer liv i ett av dessa små projekt. Det underlättar att klippa och klistra med bilder för att få lite struktur och skrivandet blir aningen lättare om man har den där tråden att följa.

Någon som kan lista ut storyn i manuset?

Av en händelse halkade jag in på ett forum jag inte kände till sedan tidigare. Fastnade faktiskt i ett par timmar med att både förfasas och nicka instämmande bland de olika ämnena. Det fanns en del som jag betecknade som rena överdrifter och fantasier, bland annat den här tråden där en person går i tankar och funderingar omkring samhällets kollaps och planerar att förbereda sig genom diverse olika steg. Jag skrattade en hel del åt de paranoida funderingar och planer som uttrycks. Att bygga bunkrar, samla matförråd, införskaffa vapen och vara beredd på när civilisationen raseras brukar tillhöra en del extrema amerikaners sysselsättning. Men tankemönstret har nu nått Sverige och på forumet Swedish Survivalist är det inte bara galningar utan en hel del bra tips överlag om hur man klarar av en nödsituation.

—

Hittade även lite länkar och det finns en hel del att ta ställning till. Normalsvensken är inte rustad för en katastrof, en del har ju för tusan inte ens extra proppar om strömmen bryts, kanske inte ens en ficklampa. Bloggen Swedish Prepper tar upp en hel del av de frågor och svar man kan ha i samband med att rusta sig inför en smärre katastrof. Exakt vad som kan vara utlösande för denna katastrof kan variera, men tänk den dag du står inför ett scenario likt detta:

Spar-Arne har slut på varor och några nya är inte på ingång. Statoil tvingas stänga för något drivmedel har man inte till försäljning. Att bara slå sig ned och surfa på internet eller se på TV i väntan på bättre tider kan man glömma eftersom det inte finns någon el att driva elektroniska apparater med, vare sig ljus, vatten eller värme. Dessutom kanske grannen smyger omkring utanför med en yxa och är ute efter makaronerna i ditt skafferi. Hur tusan beter ni er då?

Kan vara värt att kolla in de där länkarna för att lära sig ett och annat.

Igår damp två av tre delar av en klassisk TV-serie ner i brevlådan. Ett riktigt klipp kan man säga. Dubbelstötarna, Studierektorns sista strid och restnoterade Dubbelsvindlarna med Björn Gustavsson i huvudrollen. Jag är inte helt säker på att det stämmer, men det sägs att skådespelaren skall ha en sommarstuga i närheten av Tegelbruket och därmed lite av en lokal anknytning till vårt område. Blir en perfekt underhållning till hösten när man inte längre kan njuta lika mycket av att vara ute.

På tal om serier så spenderade jag några timmar igår tillsammans med ett program som heter ”Comic Life 2”. Jag är tyvärr inte begåvad med att överföra bilder från huvudet till papper på egen hand så det här programmet gjorde saker lite lättare. Man tar helt enkelt egna foton eller laddar ner bilder från nätet och låter dem sedan gå igenom en liten förvandling och snart har man sina egna seriestrippar eller serietidningar.

Det gick lika bra med båda varianterna, att placera sig själv på bild med text eller att klippa ihop andra bilder. Jag vet inte om det är för tidigt för världen, men jag började genast skissa lite på en sarkastisk serie om Adolf Hitler.

Naturligtvis tyckte jag själv att det var väldigt lyckat även om en del människor skulle se det som smaklöst. Frun funderade naturligtvis varför jag satt och fnissade i ett par timmar. Programmet öppnar möjligheter. Att spara fotografier av sina höjdpunkter i livet är en sak, att göra om det till serier gör det lite roligare. Skidresan till Åre eller fisketuren vid Hammardammen, det är egentligen bara fantasin som sätter upp begränsningar för hur ni använder programmet.

Hofors Sparbank! Nästan per automatik så startade man sitt första konto där som Hoforsbo tidigare. Denna morgon så behöver jag sätta in pengar på sparkontot men väl där ser jag först en affisch i fönstret som säger att man hanterar inte kontanter vare sig in eller ut. Efter femton minuters väntetid bekräftas det att Swedbank helt enkelt inte anser papperspengar eller mynt vara av värde för dem. Allt skall ske elektroniskt numera. Och det finns massor av anledningar till det. Den främsta är naturligtvis rånrisken. Den andra att varje transaktion du gör, handlar på Spar-Arnes, köper öl på krogen eller betalar något obskyrt på internet registreras. Det totala övervakningssamhället alltså. Tydligen så kan man fortfarande ha kontanter när man är kund hos Handelsbanken i Torsåker enligt rykten,  Swedbank kan dra åt helvete med sin ”konsultverksamhet” som för övrigt inte duger mycket till när det kommer till investeringar eller råd om pensionssparande. Jag personligen tänker flytta värdepapper och sparande därifrån. Jag hoppas fler gör samma sak och kanske samlas på den lilla lokala Handelsbanken i Torsåker istället.

Intressant kan ju även vara att när jag frågade vad jag skulle göra med alla kontanterna så fick jag rådet att bege mig till annan ort. Till och med banken vill bli av med innevånarna. Ett tips kan ju även vara att resa på arslena och plocka bort in och utsättningsblanketterna som fortfarande står ute. 

—

Nåja efter en sådan ilska så blev jag betydligt lugnare av att bland annat besöka Bernö idag. Hittade inte speciellt mycket av intresse, men en drivbänk för en tredjedel av priset, tre tomatplantor och peppar och mandarinmynta.

Ljuvliga dofter om fingrarna när de gnuggades av bladen. Börjar faktiskt bli lite stolt över den del av plantagen som nu består av vildvuxna örter och kryddor. Kanske till och med skulle ta och utöka det med någon meter.

Blir nog en ganska spännande salsa eller tomatsås med pepparmynta och tomater.

Det är inte ofta men det händer ibland. Att jag inte har något att säga eller skriva. Igår var det en sådan dag då arbete och bryderier över kommande studier och fick stiga åt sidan. Det ser ut att bli en aktiv höst på många sätt och vis. Istället pysslade jag med lite olika projekt på hemmaplan. Bland annat förundras jag över hur den odlade pumpan nästan på ett givet klockslag skjutit ut ytterligare ett litet taggigt blad och över bara en dag blivit en centimeter i omkrets. I flertalet av krukorna faktiskt. Andra arter som bönor tar sig flera centimeter varje dag.

Det kanske inte är så märkvärdigt egentligen, men det fascinerar mig otroligt. En levande sak som bara på en dag kan ändra form. Tänk om vi människor kunde göra det? Utveckla en motorsågshand eller ögon i nacken. Vi är nog långt ifrån den överlägsnaste arten på jorden. Läste någonstans att ungefär vart sjunde år så har kroppen bytt ut alla celler i kroppen. Det innebär ju rent fysiskt att man aldrig kan säga att ”du är samma person som förr”. Fast det som förstör hela grejen är ju att hjärnan verkar behålla alla minnen på både gott och ont. Världen skulle kanske vara en mycket trevligare plats om alla vart sjunde år förnyades och glömde gammalt groll och orättfärdigheter.

Vad som är mindre trevligt och faktiskt upphovet till en del besvikelse är försöket med ”ekologiska planteringskrukor”. Hade läst så mycket gott om det att jag var övertygad om att det skulle fungera. Det gör det inte. Endast en klen planta av arten gurka har jag lyckats plantera om. Resten har inte ens visat sig. Följdaktligen kan jag notera i listan att äggkartonger möjligen duger till bränsle på en eld.

—

På kvällen öppnade jag en kall öl och lät fantasin sprudla i köket. Hade ingen aning om vad det egentligen skulle bli till en början, men ganska snart så formade det sig till en kycklingpaella. Betydligt godare än det såg ut.  Avslutade kvällen med att lyssna på musik och försöka klura ut hur man byter pilspetsar på pilarna. Jag misstänker att dom i nuvarande skick kanske kan tränga in i mjukdelar, men inte mer. Hittade en bra sida som visar hur man smider sina egna.

Knappt 4 veckor efter att jag sådde fröer så börjar det synas en hel del resultat. Frågan jag ställde mig denna morgon var ”Vad tusan använder man egentligen rädisor till förutom som groggdetaljer? ” Hur jag än funderade kunde jag inte komma på att jag faktiskt ätit eller än mindre tillagat en rädisa någon gång. Bekanta påpekade att dom kunde ätas med salt och smör och i sallader eller bara som de var. Sen var det ju något om att gallra dem också. Google är en bra vän och där hittade jag denna mycket intressanta artikel.

”Ta en, och du riskerar att bli av med hela knippet. Så fungerar rädisor.
I varje fall för mig. Har man bara tjuvat en enda rosa goding, doppat den i salt och satt i tänderna går det sällan att sluta. Som chips, fast godare, nyttigare och finare.
Dessutom kan man odla dem själv. Den värsta trädgårdsanalfabeten har goda förutsättningar att lyckas kultivera sina egna rädisor. Man kan börja fröså redan nu. De växer så det knakar, man behöver inte ens gallra. Tre till fyra veckor senare är det skördefest, och sedan är det bara att så nya”

Jag struntar således i att göra något alls med dem förutom att vänta någon vecka till och se hur långt gångna de är.

Dom ”Nordiska citronerna” har även dem börjat kika fram. Dags att plantera om eller snarare ut från de helt vanliga plastbyttor som de först såddes i.

Även lila bönor, udda gurkor, vitlöksgräs, dill och annat har börjat sträcka på sig. Kanske var jag några veckor sent ute med sådden, men det skall väl vara sommar och förhoppningsvis en varm höst länge till.

Jag har faktiskt redan börjat adoptera bort plantor av ”Gul squash” ”Vintersquash” och ”Pumpa” också. Några framgångar med chili och paprika har jag ännu inte sett till. Det kan vara så illa att den ”miljövänliga” (äggkartong) varianten av kruka som jag testade istället förstört alltihop. I endast en av de forna ”äggfotöljerna” syns ett litet resultat. Tänker ta det säkra före det osäkra och plantera om den redan nu och sedan ställa den i kuvösen ett tag. Den varianten fungerade perfakt som ni kan se nedan.

Igår var det dags att plocka ut vissa av ”barnen” ur kuvösen och plantera om dem. Senaste veckan har det vuxit så det nästan knakat av växtvärk. Bäst har de tre olika arterna av squash och pumpa tagit sig. Dom som jag egentligen inte alls hade några förhoppningar om att se grönska. Därför hade jag även satt tre frön i samma kruka. Sammanlagt 18 krukor stycken multiplicerat med tre blir en hel del.

I strålande solsken stod jag så där och fyllde krukor, delade plantorna, särade ömsamt på rotsystemen och tänkte på hur lika detta egentligen är en politisk indoktrinering. Man sår ett frö, låter det växa under noga tillsyn, vattnar det då och då men inte så mycket att det dränks och inte tar sig. Snart spirar det på egen hand, men man hjälper det ändå genom att stötta upp plantan om den växer för kvickt och strax står det fast förankrat i sina egna rötter. Onekligen av en bestämd art och mycket svår att hejda under sin naturliga resa mot färdig blomma eller växt. Efter en säsong släpper det ifrån sig nya fröer och livscykeln kan börja om.

—

Det är helt naturligt. Men tanken på vad som skulle ske om jag försökte tala om för en tomatbuske att han egentligen är en gurka gnagde. Kan man med en viss ideologi i ryggraden byta till en annan utan att det blir onaturligt? Kan man leva som en gurka för att i slutänden ändå producera tomater?

Att liknande arter kan trivas tillsammans är kanske begripligt. Om jag nu ställer en helt avvikande art mitt ibland de andra genetiskt beslöktade plantorna, blir den starkare eller får den intryck av dom omkring? Ett slags hybrid. Ungefär som den sällsynta men fullt existerande ”Blingonet”. Där kan man för övrigt fundera lite över varför det sägs tillhöra lingonfamiljen och inte blåbärsfamiljen när färgen knappast är övertygande röd utan snarare blå.

Ännu en intressant dag där jag upptäckt nya fiffiga lösningar på saker och ting samt träffat en sann entusiast som byggt en helt egen järnväg. Ja han passade på att bygga lok och vagnar och ett säkerhetssystem med signaler också.

Vi kan börja med den förträffliga lösningen på dyra utomhusbad. Här hade en äldre dam helt enkelt placerat ett badkar på sin för övrigt fantastiska altan. Nedsänkt med avrinningen i en hög slänt.

Här kan hon helt ogenerat njuta av sitt bad, sin utsikt och till en spottstyver av priset för alla dessa badtunnor och bubblande gummibad som finns. En väninna till damen hade dessutom på historiskt korrekt vis utsmyckat insidan som dessutom fungerar lite som insynsskydd mot den närmaste grannen.

Hennes nu avlidne man hade dessutom byggt ett eget vattensystem från tak till vattenfall strax bredvid. Tillhörande dammar och laxtrappa. Fantastiskt så det förslår!

—

Nästa entusiast kanske skulle behöva ett liknande bad efter en ”arbetsdag” i sin verkstad. Tänk er att ha ett enormt intresse, men intresset är bokstavligen så enormt att man inte kan nyttja det eller njuta av det varje dag. Lösningen för den här mannen var att anlägga en hel järnväg runt sin tomt.

För att göra det hela ännu mer naturtroget så tillverkar mannen egna lok och vagnar från grunden.

Eftersom jag kan en hel del, märkligt nog, om järnväg och dess historia (utan att vara en sann entusiast) blev det en mycket intressant upplevelse och trevligt samtal. Jag kan fortfarande inte riktigt greppa vad en hobby kan leda till. I det här fallet att det kommer långväga och liknande fantaster som tar med sig sina egna tågset för att köra på banan. Ibland så många att det krävs en tågledare för att styra trafiken. Mitt i en naturskön skog.

Han har varianter som går på diesel som de riktiga tågen, men bäst verkade han gilla att på gammalt hederligt sätt skotta in kol och hålla reda på ventiler och tryck till detta ånglokståg. Kör gör man genom att sitta i en vagn direkt bakom och tåget kan ta med passagerare som får en färd genom tunnlar och landskap. Tillfälle att stanna vid en liten damm och sträcka på benen och känna doften av eldat kol.

Världen är så enormt stor och innehåller så mycket intressanta saker att det är en omöjlighet att lära sig allt. Det är riktigt synd. Personligen skulle jag vilja veta exakt allt som finns att lära sig. Idag får jag fördjupa mig i ytterligare en sak som jag inte visste existerade. ”Kålrabbin”. Självaste ”Gruskilles kompis” (ni vet han med gästkrönikorna) kom förbi med ett par påsar fröer som han tycker jag skall testa att odla.

Det är alltså en ”framavlad produkt” som härstammar från vildkål. Hade ingen aning om att det fanns vildkål heller faktiskt. Det finns dessutom många spännande möjligheter i köket för denna kålsort. Rostade, i soppor, wokad, sås och sallad.

Idag landade äntligen den efterlängtade fröbeställningen! Sysselsättningen för den här dagen var räddad. Jag hade missbedömt hur många olika sorter det egentligen var och dessutom fått några bonuspåsar med fröer jag inte ens visste att jag ville ha.

Passade även på att plantera om chili och gyllenbären som tagit sig bra och nu får flytta från kuvösen till en större inplastad bostad med ganska fin utsikt. Notera att jag har en planteringsbänk som ett riktigt proffs. Haft den i flera år men först nu börjar den få en fin karaktär.

Mest spännande att så idag var någon form av pumpa som man kan karva ansikten i till allhelgona. Om samtliga fröer tar sig så kanske jag kan porträttera kommunledningen och ett par tjänstemän och placera på farstubron och skrämma skiten ur godisletande barn med. Återstår att se.

Förustom pumpor så sådde jag rädisor, dill, persilja, blandad sallad, paprika, salladslök, svartrot, två sorters squash, basilika, timjan, oregano, två olika chilisorter och lika många paprikaversioner mm. Någon mindre form av gurka också där jag anammade ett tips jag läst på något odlingsforum. Att lägga fröerna i botten på en äggkartong och sen bara någon centimeter jord ovanpå. Tydligen miljövänligt och mer praktiskt eftersom kartongen lätt suger åt sig vatten. Återstår att se om det fungerar.

Det tog sina timmar men mer avkopplande hobby tror jag inte man kan hitta förutom abborrpimpling en het dag på sjön. Kärlek måste odlas helt enkelt, nästan allt i livet kommer tillbaka till odling. Vissa individer har dock inte riktigt förstått det hela utan slappade hela tiden.

Eftersom jag tvingats till nästan uteslutande inomhusaktiviteter hela helgen, har det varit lite frustrerande att sysselsätta fingrar och huvud. Började läsa om boken ”Blackwater” av Jeremy Scahill och webshoppa. Nja det senare handlade mest om att följa en reklamlänk i mejlen till Odla.nu där man hade mycket förmånliga priser på fröer. En del kanske är försent att börja odla, men kanske nästa år. Innebär dock att jag måste spika ihop ett par till odlingslådor. Får se om tid och lust medgives eller om jag får odla det mentalt.

Chilisorten ”Razzamatazz” har jag odlat tidigare och den blev en mycket trevlig liten buske som höll sig länge trots bister kyla utomhus. Resterande arter har jag ingen erfarenhet av alls. Jag är inte ens säker på om jag sett en ”salladslök” på riktigt. Såg ett par halvkassa filmer som inte ens är värda att nämna och tillverkade ”Chili hot dogs” med ett centimeter tjockt lager av färsk hackade chili. Det var på tok för mycket och smakade inget vidare. Tanken var att det skulle ta kål på förkylningen men lade istället grunden till ett magsår misstänker jag.

Ända sedan compoundbågen landade igår eftermiddag har jag haft svårigheter att låta bli att pilla på den och längta till det tillfälle jag kan testa den under säkrare förhållanden än att skjuta på mjölkförpackningar i hallen. Okej det har inte hänt ännu, men tanken har funnits där. Istället har jag ägnat lite tid till att titta på tillbehör. Det verkar finnas allt att tillgå. Måltavlor i 3D som föreställer bäver, hjort och till och med gädda. Inte för att jag begriper hur man kan tänka sig att skjuta en gädda. Men jag har sett dokumentärer i synnerhet från USA (naturligtvis) där man gör det. Ett komplett fiskeset hittar man på Vildsvin.se.

Jag hade faktiskt snudd på glömt bort att fiskegrannen och jag hade ett båtprojekt att avsluta. Idag uppmärksammades jag på att det kanske är dags att lägga någon varm dag på att avsluta det hela och lägga ut båten till försäljning. Kanske finns någon läsare som behöver en ny båt och finner den attraktiv. Vad vet jag, en senare fråga helt enkelt. Andra projekt som går framåt är chiliodlingen. Det brukar alltid vara ett gäng fröer som inte gror men denna gång verkar samtliga ta sig. Glömde nämna att jag förra veckan hittade både vitlök som övervintrat och nu börjat spira samt att jag utökade sådden med gräslök eftersom det redan tagit sig i den odlingslåda jag lyckades få ihop. Håller även som bäst på att fundera ut vad som skall odlas i år. Gurka fungerade ju fint och blev ett eget litet projekt  i form av en gurkstege när jag ändå höll på. Någon som vet om broccoli och vitkål är fleråriga växter eller om det bara är att rensa ur och så något nytt spännande?

Jag vet inte exakt vad det är som har sådan dragningskraft med lantbruksdjur. Min fru brukar säga att jag inte har ”alla getter hemma” ibland och idag känner jag verkligen avsaknaden av just en get. På Blocket har man ett par riktigt stiliga getvalpar till salu. Jag frågade frun om vi kunde åka till Östansjö och köpa en. Jag försäkrade henne till och med om att jag skall sköta om den själv och inte göra det till en belastning för henne. Men nej. 

Min egen prognos var 3-4 dagar, men det räckte med en. På morgonen lite blygt och på eftermiddagen redan tal om centimeter. Hoppas att de klarar den första kritiska tiden nu. Fosterföräldrar har redan hört av sig och undrar om de får adoptera även i år

Ja den frågan har jag gått och grunnat på sedan jag igår fick en chiliplanta av okänd art. Det kanske inte är helt jämförbart med en förälders tankar om sina små barns framtid, men det finns något som jag antar påminner om det. Jag vet att den inte kommer växa upp och bli en läkare eller hockeyspelare som avgör en historisk match. Men ändå, vad skall den bli när den blir stor? Stark, het, mild och genomgod?

Tittade in i ”barnkammaren” denna morgon också. Ingen har visat intresse för att vara en uppstickare än så länge. Men min prognos säger att det sker inom 3-4 dagar.

Det mest upplyftande jag varit med om på senare år är filosofin bakom att odla saker. Den går nämligen igen i nästan allt som har med liv att göra. Hur ofta sitter ni med en tallrik framför er och ger det en tanke att varje beståndsdel tagit ibland år att producera. Potatisen, köttet, salladen, kryddorna i saltet. Det producerades inte över en natt och tar 15-20 minuter att äta upp och återgå i livscirkeln. Jag brukar ibland förmana människor att ge det en fundering. Jag personligen kan ibland nästan uppleva en överväldigande känsla i dessa funderingar. Man måste med all rätt visa allt man stoppar i sig en viss respekt. Igår spenderade jag en halvtimme till att sätta igång en livscirkel för chili och gyllenbär (physalis). Samtidigt startade en form av utmaning med fiskekamraten som jag ”beodrade” att odla samma saker för att se om hans framgångar med ett par av mina ”barnbarn” var en ren tillfällighet eller om han helt enkelt har gröna fingrar och kanske bättre förutsättningar i sitt hem för att lyckas. Ljus och bevattningsperioder etc.

 Man kan om man vill, köpa en miniatyr av en zen-trädgård för att hitta lugn och ro. En bra idé om man inte råkar ha en bakgård och massor av tid att anlägga en i full storlek.

Det är lite samma sak med den nya trenden som sprids även i Stockholms innerstad, att odla på små ytor. Oftast brukar det vara det mentala hindret för att starta sin egen odling, att man behöver massor av land och jord. En liten kompakt trädgård kan startas på bara någon kvadratmeter om man tänker till. Färska örter, gräslök, dill, tomater och gurka. Förutom glädjen att skörda sina egna råvaror, skapar det en viss harmoni och väcker just en filosofisk tanke kring det som slutligen hamnar på din tallrik.

För att stimulera mig själv en aning skickade jag idag iväg manuset till en bok för ”Print on demand”. Ett fåtal upplagor men ack så betydande ändå för mottagarna. Jag skall behålla en själv och den tänker jag lägga lite nonchalant på nattduksbordet bland alla andra böcker som ligger där och väntar på att bli utlästa. Ibland tänker jag plocka upp den, stryka ett finger över mitt namn och titeln på boken och säga till mig själv ”Det är inte svårare än sådär”.

Sen inbillar jag mig att ångest och vedermödor med att skicka manus härs och tvärs och vänta på refuseringsbrev är som bortblåst och en aning kaxighet kommer att underlätta framtida kontakter med förlag.

Eftersom jag ändå är i ”pysslartagen” idag och försöker komma på en vettig lösning till givarhållare för ekolodet, tog jag en tur och tittade på kryddodlingarna. Döm om min förvåning när jag ser att vi redan har fått ett slags dvärgpersilja som växer och gror och att oreganon och annat fortfarande är vid liv eller levt upp på nytt.

Dags att plocka fram grillen till helgen misstänker jag. Råvaror till ett kryddsmör plockat direkt från odlingen finns det.

Hela aftonen igår var inte en katastrof. Förvisso vankas det kvalspel för Djurgården men på något sätt vägs det upp av att jag fick träffa mina ”barnbarns barnbarns barn”:

Jag skrev tidigare om att vi adopterade bort massor av chiliplantor förra året, en del avkommor efter tidigare års plantor och jag hade knappast förväntat mig att se någon av dem vid liv fortfarande. Men så fel jag hade. Inte bara en utan två blommande chiliväxter (inte buskar riktigt) trivs riktigt bra i köksfönstret i västligt läge. Det var nästan så att det kom en tår i ögat när släktingen till min ”Banana Sweet” uppenbarade sig.

Man måste beundra naturen och livets snabba vändningar. När jag precis börjat tro att detta kanske kan utvecklas till en rekordtidig fiskesäsong slår kylan till. Nu är vi ganska skonade jämfört med andra ställen i Sverige där man haft minus 42 grader under natten, men grundlurad blev jag. Igår damp ett nytt nummer av ”Fiske-Feber” ner i brevlådan och naturligtvis (trots vinterartiklarna) började jag fundera på allt från betesval till fiskeplats till vilken sorts förtäring som skulle medfölja första turen. Det blev till och med en stressfaktor att tänka på hur jag måste göra en insats för att underhålla utrustningen, införskaffa material som tagit slut. Bara att glömma. Vintern tänker inte ge upp så lätt.

—

Men nästan lika roligt som att fiska är det ju att odla. Jag har en viss passion för det. Det började en gång i tiden med att jag testade att odla tomater på min uteplats. Gick bra första året, ett hundratal tomater. Andra året tänkte jag att det kanske blir fler tomater om jag sår dem tätare. Istället lyckades jag odla fram tomaternas svar på Frankensteins monster.

 Inuti den stora tomaten fanns fler mindre, och i dem ytterligare några. Aldrig sett ett sådant ”freak of nature”. Lärde mig att man inte bör manipulera naturens gång och slutade odla tomater och startade med chilifrukter. Det har jag gjort varje år sedan dess och när fisket nu inte är optimalt finns det ändå sysselsättning. Vill man ha en skaplig chilibuske till hösten bör man plantera fröerna redan nu. Förra säsongens skörd för egen del blev nästan obefintlig eftersom jag adopterade bort alla plantorna i brist på utrymme. Dom som hade lyckan att bli adoptivföräldrar verkar dock ha blivit mycket nöjda med sin skörd. Om det går som planerat blir det ytterligare plantor att hämta under sommaren för er. Testar två olika varianter. En där jag driver upp plantorna i drivhus och inomhus, den andra där jag bara kastar någon näve i jorden utomhus och låter fröerna sköta sig själv. Blev mycket lyckat förra året. Betydligt kraftigare och motståndskraftigare än de som odlats inomhus. Exakt hur många olika sorters chili det blir återstår att se. Inte bestämt mig ännu. 

Egentligen idiotiskt att mitt i elimineringen av julen försöka få ordning på filmsamlingen. Den har av någon outgrundlig anledning inte alls den perfektionism den en gång hade när jag levde som singel. Det är som ett enda stort garnnystan med den skillnaden att någon kapat av ändarna på massor av ställen. Istället för att efter genre, skådespelare och bokstavsordning ligger allt i brutala högar, stuvade bakom och framför varandra. Efter ett par timmars tröstlösa försök att få någon som helst vettig organisation gav jag upp. Vi måste köpa några nya mer praktiska hyllor. Det enda positiva med det hela var att de saknade John Wayne-filmerna dök upp igen.

Hade han inte blivit sjuk och avlidit hade han fyllt 105 år i år.

Håkan Juholt har haft en trasslig tid under hösten. Tycker han trasslar till det ytterligare med detta uttalande: ”– Så mycket pyssel kan inte ens en ambitiös jämställd man prestera”. Inte mycket utan sådär lagom litegrann. Tror min fru kan hålla med Juholt en smula. Efter att ha spenderat nästan två timmar vid spisen vaktandes en kokande gryta som prompt måste uppnå 120 grader. Kan ”knäcka” vem som helst.

Egentligen skulle det inte tillverkas knäck detta år. Ingen som äter det, det är krångligt, i synnerhet att pricka de där små formarna. Men 9-åringen gav sig inte. Hon har tillverkat en burk avsedd för knäck så skall den nyttjas. Med tomteluva som lock och allt. Ernst ”var det någon som såg att jag smög i en kanelstång” Kirschsteiger gav en förenklad lösning på problemet igår. Knäckklubbor.

”Lätt som en plätt” tänkte jag eftersom jag i källaren hade ett knippe små och tunna blompinnar liggandes. Klädde mig och gick ner för att hämta dem bara för att vid uppkomst igen finna att frun och 9-åringen hittat ännu lämpligare pinnar gjorda för att vara grillspett. Dessa placerades sedan ut på 4 plåtar och när frun efter lång tid ansåg att knäcken var klar, fick jag äran att hälla smeten över pinnarna.

Efter en stund insåg vi att det inte fanns plats för fler plåtar i köket så vi tvingades ändå placera ut en massa formar. Efter sisådär en 70 stycken fyllda med knäcksmet och svordomar över vem som i h-e ringer när man har händerna fulla gav jag upp och 9-åringen fick sin dröm uppfylld med en gigantisk knäck.

Ernst rekomenderade att man strödde krossade ”polkagrisgirlanger” över klubborna. Spar-Arne hade inga så det blev mer traditionella polkagrisar. Tyvärr så hamrade jag dem nog aningen för mycket i en del fall och för lite i ett annat. Polkapulver och polkabitar blev resultatet. Först såg jag det som ett misslyckande, men vid kontroll där Ernst suger på en klubba blev nog minst våra lika festliga.

Av en gammal sillburk, paketsnöre och klisterlappar avsedda för kakel blev det dessutom en ”julig” klubbbehållare. 

Idag fortsatte julpysslandet med winernougat och ischoklad på schemat. Nougaten en av mina favoriter faktiskt. Receptet är enkelt, tillverkningsprocessen likaså.

Man börjar med att bryta blockchoklad i bitar. 300 gram går åt till en sats.

Sedan kapar man upp nougaten i lämpliga bitar. En 500 grams förpackning går det åt.

Sedan lägger man chokladen och nougaten i en skål som placerats i en större kastrull med kokande vatten. Vattenbad kallas det visst.

Sen rör man sakta under tiden som det smälter i skålen.

När allt är flytande häller man i 200 gram mandelflarn, eller ”flagad mandel” om man hellre vill säga så.

Sedan rör man ytterligare en stund så att mandeln blandas väl tillsammans med smeten.

Efter det väntar det lite halvsnuskiga momentet. Man häller ut smeten på ett smörpapper som förslagsvis ligger i en ugnsform eller liknande. Halvsnuskigt skriver jag för att det påminner om något som absolut inte smakar godis.

Sedan placeras formen utomhus på trappan eller i kylskåpet beroende på var det är kyligast. Man väntar och väntar och sen tar frun fram plåten och skör upp det hela i lagoma bitar.

Till slut är det dags för provsmakning vilket jag kallat första tjing på. Och gott blev det.