Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad/Provocerad

Med lätt feberyra är utomhusaktiviteter idag att glömma. Istället får man ligga och fundera och fantisera om ett annat projekt som jag och fiskekamraten påbörjat. Renovering av ytterligare en ”gäddraggarkärra”. Från början ett stycke vrakgods som anmälts som upphittat till berörda myndigheter (inte helt lätt) samt en tids väntan på att ”utredning” skulle visa att godset tillhör upphittaren. Inte minst en miljöfråga då ingen av oss visste vilket skick vraket egentligen var i. Med alla papper signerade så var det så dags att bärga kärran och inspektera om det var möjligt att ens renovera den igen.

Det var med viss nervositet jag lät mig bogseras i båten tvärs över sjön. Stabiliteten var det si och så med och allt knakade oroväckande. Noterade att den inte tog in vatten vilket var glädjande men fortfarande skeptisk om mina fötter skulle befinna sig tvärs genom durken om jag inte höll dem absolut blixtstilla. Gick bra och till slut låg den landad vid båtplatsen. Närmare inspektion visade att golvet var i ett eländigt skick men att skrovet faktiskt var helt även om det fått sina törnar av is och sten.

Ytterskrovet visade efter några timmars rengöring  att det finns hopp. Några mindre reparationer och justeringar så håller det.

En fin lyster i plasten på insidan av båten fixades relativt snabbt. Nästan som ny trots att det fanns tvivel om hur det egentligen var ställt med skicket på den blivande ”gäddraggaren”

Ända sedan jag läste artiklarna i ”Fiske-Feber” om ombyggnad och renovering av vanliga små plastbåtar till komfortabla och praktiska trolling/fiskebåtar har där funnits en dröm att få göra samma sak. Jag kan inget om sånt här men brinner av iver att få lära mig efter vägen. Har tröstlöst sökt på nätet efter liknande projekt i ord och bilder, men enbart funnit artiklar och bloggar om större båtar. Storleken har ju ingen betydelse sägs det, så med denna nya serie av blogginlägg kanske vi kan inspirera fler att ta vara även på de minsta båtarna och skapa bättre insjöbåtar avsedda för sportfiske.

Hösten kan vara deprimerande på många sätt och vis, men det finns glädjestunder som att fisket blir bättre och att allt man sådde tidigt i våras nu kan skördas och avnjutas de sena mörka kvällarna. Örtlandet har givit en hel del, persilja, dill, desto mindre gräslök just i år men som sagt persilja i rikliga mängder att vi tvingats ge bort till människor som kommer på besök. Citronmeliss, dragon hänger på tork och vi är inte riktigt säkra på om vi borde skaffa oss en ”apparatur” för förädling av johannesört mm. Antagligen inte eftersom svärfar berättat om dess laxerande effekt…

Tomatbusken som köptes vid 40-50 cm höjd har för länge sedan passerat min egen längd och når dryga 2.5 meter nu. Visade sig vara kvisttomater vilket skördas dagligen nu och dessutom är väldigt omtyckta av häpna besökare. Slutsiffran beräknas bli runt 600-700 tomater. Inte illa för en 49 kronors investering. 

Annat som skördats, torkats och malts är libbsticka. Tydligen god att använda i soppor och påfallande lik persilja i doft och smak. Ska dessutom hålla vättar borta och jag har fakiskt inte sett så himla många tomtar eller troll på gården även om det förekommit någon enstaka gång.

Chilibuskarna har gett en betydande mängd frukter och still gong strong kan man säga. De har fått återvända in i huset igen och det ser onekligen ut som de kommer att övervintra ännu en gång. Fasar lite för vilken storlek de egentligen kommer att nå innan det är klart. Smakprovat dem har jag också och de kommer att ta kål på alla drömmar somliga kan ha om att älska starkt eller klara av starkt  

Hur har det gått med era egna skördar?

Som de allra flesta av er som känner mig ”in person” så vet ni att jag är för liberalare vapenlagar. Jag anser att det är varje människas rätt att äga vapen om man så önskar. Det är inte alla som kommer på besök som godtar en kopp Gevalia. Därför var det extra roligt att introducera 8-åringen i vapen och skyttets ädla värld även om det var ett ”Soft Air Gun” en dag när det rådde stiltje i sysselsättningen.

Det är viktigt att man redan från start lär sig att hantera ett vapen även om det bara skjuter plastkulor. Att inte vifta med det som i vilda västern osv. Bära skyddsglasögon för att behålla synen vid rickoshetter.  Säkra vapnet etc. 8-åringen lärde sig förvånansvärt fort och snart började skotten sitta där de skulle.

För att göra det lite roligare både för mig och henne målades en måltavla föreställande en elak vampyr. Lite pedagogiskt också för att lära henne att det är onda människor och väsen man ”bust a cap” i. Som med allt vill ju gärna barn delta själva och tillföra sitt eget kunnande varpå vampyren dessutom utrustades med krulligt hår. Efter en stund utrustades även vampyren med ett litet hjärta på bröstkorgen trots att jag påpekade att där borde man nog köra en påle istället för en plastkula.

I senaste numret av ”Fiske För Alla” har man en artikel om radiostyrda båtar som nyttjas i en tjärn med inplanterad regnbåge.  Radio ConTrolling kallas båten och kan ses på deras hemsida här och i videon under:

”Ett roligt och spännande fiske” utlovas, men jag är inte så säker på det. Känns mest som en fånig grej som inte kommer få något större genomslag inom fisket. Kanske om man är en förvuxen pojke som gillar att leka med radiostyrda maskiner, där fisket inte är primärt. Kan tänka mig att det inte är en helt omild behandling vid indrillning heller men det kanske inte spelar någon roll i sjöar som mer fungerar som skjutbana mot ”tamboskap”. Är jag för kritisk eller är det trots allt ett fiske som kan locka mängder av människor?

Vad gör man dessa dagar när fisket är dåligt och man hellre inväntar lite kyligare väder som kanske väcker sjömonstren? Tja jag har testat det mesta nu. Rakat huvudet, var roligt en stund. Köpte ett jaktspel till Wii men tröttnade ganska fort på att inte hitta djuren jag skulle skjuta. Dricka öl men även det har ju sina begränsningar till slut, spelat poker i Herrgården och förlorade tragiskt vid finalen. Då får man ta Pierre Isacsson på orden och ”gå ned i sin källare”.

Det sägs ju att manssläktet fungerar bäst med sina funderingar och tankar i olika former av grottor. Kanske är det så. Att sitta på en stol i ”källargrottan” och sortera skruv eller fiskeredskap ger en tillfredsställelse som är svår att förklara.

Eftersom jag inte är speciellt praktiskt lagd med snickerier och motorer så var det smått överraskande att jag lyckades limma och spika ihop en tavla för pensionerade beten. Såg mest ut som något en tredjeklassare stolt hade släpat hem från träslöjden men fyllde sin funktion. Att bara hänga och se bra ut. Lite som en troféhustru, eller man om man vill det.

Det är ganska otroligt vad många olika beten man testat genom åren och det är en form av nostalgi att sitta i några timmar och titta på dem. Alla misslyckanden eller minnen av bra fiskedagar.

Funderar även på att köpa en ”Spinnarbyggsats” från Olssons Fiske. Någon som har erfarenheten av eget spinnarbygge?

Jag har noterat under de senaste två åren att trädgårdspyssel verkligen blivit en trend. Barn som män som kvinnor försöker göra sitt bästa med eventuella ”gröna fingrar”. Inte riktigt säker på vad det är som fått fullvuxna karlar tråna efter växthus och odlingsbäddar, men roligt är det. Tidningar och TV-program med trädgårdstema kanske. I helgen fick Roland och Anette Persson visa upp sin trädgård i ett för mig okänt evenemang som kallas ”Tusen Trädgårdar”.

Själv slår jag några gånger om dagen en liten rundtur och inspekterar mina självodlade örter under tiden som min hustru (fniss) plockar blombad eller rensar och vattnar rabatterna. Grönt är verkligen skönt.

Det är något speciellt med både färg och smak på saker man varit med att se utvecklas från ett frö.

I år fick jag till exempel lära mig att ”Krondill” inte är något man köper och odlar speciellt utan det är helt vanlig dill som går i blom. En lösning på diskussionen som uppstod i Edsken under tidig sommar. ”Var köper man krondillsfröer?” Nu vet vi Mattias

Annat som tar sig är den korta tomatplanta som köptes tidig vår och nu har över 350 tomater på gång, chilifrukterna som växer och knakar efter att ha stått inomhus hela vintern. Nästa år kanske det är värt att skaffa sig en gris och en ko för den ultimata chiligrytan

Jag kan tycka det är synd och skam att den hembrända spriten ersatts med smuggelvodka på senare år. Det vilar en viss charm över att kunna tillverka och nyttja sin egentillverkade starksprit. Visst det fanns enorma nackdelar med hembränd sprit. I synnerhet den som såldes till ungdomar och redan gravt alkoholiserade människor i vinstsyfte. Men som med allt annat så finns det ett missbruk och girighet när något är bra.

Det borde egentligen vara varje människas rätt att odla sina egna råvaror och välja om man vill förvandla detta till alkohol och krydda med egenodlade örter. Kan det månne bli en öppning för detta nu när man vill luckra upp rådande alkohollagstiftning och ändå tillåter massimport av alkohol från angränsande EU-länder? Vem orkar massproducera sprit för att sälja till priser långt under ”smuggelspriten”?

Vistaprint kan ju vara ganska irriterande med sin reklam om att man får saker gratis mot fraktkostnaderna. Nu erbjuder man en gratis t-shirt med egen design mot just ”endast fraktkostnaderna” och jag har ju lite att göra nu när det är semester så jag tillverkade denna:

Ett statement väl värt att begrunda eller hur?

I ett par dagar har de setts slemma sig fram över stenplattor och annat. Först en enstaka, sedan ett par till och ytterligare några fler.

De första klippte jag helt sonika av på mitten med sax och kastade på komposten. Verkade ju inte vara en effektiv idé.

Igår kväll fick jag nog och samlade upp ett gäng i en plåthink.

Hällde kokande vatten på dem och njöt av varenda milisekund som de vred sig av plågor och sedan dog. Det gick fort bara man tog itu med problemet.

Men vad är egentligen effektivast mot dessa bestar som våldför sig på mina rabatter och land? Att springa och plocka en och en är ett jobbigt alternativ så någon form av slutgiltig lösning måste ordnas. Hjälp!

Begreppet ”Legosoldat” kan ju vara förvirrande för yngre människor. Äntligen kan man säga att det fått sin rätta betydelse genom Jack Streat och hans fungerande prickskyttegevär. Tillverkningen steg för steg här.

Igår tog jag och sambon tag i källarförråd och undanstuvade ”rariteter”. Under en knapp dag hittade vi massor av borttappade föremål och kunde göra oss av med saker som bättre passar i återvinningscirkeln. Dessutom kunde vi göra en av Hofors ungdomar mycket glad eftersom vi hade köksgeråd och mera som passar för den första egna lägenheten. Enormt värmande i hjärtat att se någon bli så glad över vad vi betraktade som skräp och tänkt kasta på tippen

Sedan var det givetvis en dag kantad med nostalgi och få förstår nog vad dessa föremål egentligen har för betydelse i historien och just för Hofors. När jag var liten fick jag träda in bakom kulisserna i Folkets Hus slitna biograf. Där fanns filmaffischer och foton staplade på hög och idag antagligen värt miljoner i nostalgi. Jag vet inte om detta försvann vid eller före branden, men på den tiden var man nog inte lika intresserade av föremålen som nu. I min ägo har jag haft detta fotografi taget från en av Elvisfilmer, han gjorde ju tre westernfilmer varav  ”Love Me Tender”, ”Charro”  ”Flaming Star”, ganska säker på att det är den sistnämnde. Fotot har alltså suttit utanför biografen för att ge lite reklam och skapa förväntningar inför visningen och efter mer än 30 år återvänt till platsen. Trams för en del kanske, nostalgi för andra.

Samma sak med nästa föremål. Något så unikt som en trumstock från Tykoz Bravaders beryktade spelningar på Petreskolan.

Hur många äger en sådan?

Det har ju blivit några inlägg om nedskräpning i Hoforsnaturen samt om Naturbilar tidigare. Det finns relativt mycket skräp i naturen runt Hofors, vilket är synd. Bara några meter från en rejäl tunna i galvaniserad plåt har man droppat färgburkar och motordelar.

Och när jag ställde mig för att studera naturen närmare med gylfen öppen såg jag något konstigt inklämt mellan två grenar. Avslutade mina ”behov” och plockade upp det och konstaterade att det var en naturbil om än av annat slag. Cooper Maserati Forumla 1 Grand Prix Racing Car från Corgi Toys.Sånt här är ju jättespännande och i synnerhet när man hittar den mitt ute i skogen bara sådär. Lätt solblekt, trasig sidoruta på höger sida men i det stora hela mycket gott skick. En snabb Googling säger mig att det finns ett visst värde om än kanske mer nostalgiskt sådant. 2007 värderades den till mellan 50 och 0.50 pund beroende på skick, dagspriset numer mellan 60 och 5 pund beroende på skick.. Spännande att se den i sin ursprungliga färg och med orginalkartong. Wikipedia avslöjar att den är från 1967. ”In 1967 by the Cooper-Maserati F1 car (156) painted blue”. En känd liten krabat således.

Prismässigt inget större fynd men känslomässigt mer betydande. Kan inte låta bli att undra om den tidigare ägaren blev ledsen av förlusten och ännu tänker tillbaka på den eller om den kanske inte hade någon betydelse alls och helt enkelt lämnades åt sitt öde någon gång under historiens framfart.

Idag var det dags att låta chiliskotten få flytta ur de mindre kuvöserna och ut i det lite större växthuset för inomhusbruk. Passade på att så en ny omgång med extra starka sorter samt inventera vilka av förra årets skörd som klarar vintern. Kan ju inte klandra dem som inte gör det, jag gör det knappt själv. Men förutom de tre superexemplaren så hade ytterligare tre klarat sig och fick tillfälligt flyta in även dem för extra tillsyn.

Redan i förrgår uppmärksammade sambon mig på att de tre fortfarande gröna växterna börjat ge frukter. Rikligt med frukter så innan den fullständiga sommaren kommer det finnas chilifrukter att spetsa grillmarinader med.

En av frukterna såg ut att vara på ”fallfruktsnivå” så jag tog med den ner i köket. Tänkte först bara låta den ligga och torka men ett plötsligt infall fick mig att strimla den och sedan låta den smyga in i munnen.

Men facit i hand borde jag inte ha gjort det. Hade förväxlat den med en betydligt mindre eldigare variant. Denna fick halsen att bokstavligen slå ut i lågor. Oförberedd som jag var, kanske lika obetänksam försökte jag dessutom släcka det med vätska vilket är tabu. En bit bröd hade gjort större verkan. Samtidigt blev jag riktigt nöjd över att något jag själv odlat äntligen nått den styrka jag eftersträvar: Pure Hell!!

Och lite som ett eldhärjat helvete ser vår egen chiliolja ut i visst sken. Jag petade ner allt som återstod av frukten jag skördat i flaskan med övrig finstrimlad chili och hoppas äntligen få till den där extra lilla eldigheten jag saknat även om den är god som den är.

På tal om gamla saker så är detta vad jag ropade in första gången jag öppnade munnen på en auktion i Övre Storvik. En gammal sockertång som låg väl gömd i en bananlåda med diverse idrottspriser och medaljer från 40 och 50 talet. Märkligt att auktionsförrättaren inte kontrollerat innehållet i lådan som gick för det fantastiska priset av 5 kronor. Förutom sockertången så fanns där en sockerskål i silver, en gräddkanna i silver, och två stearinljus formade som kvinnoben med tilhörande strumebandshållare. Bara silvret värt betydligt mer än 5 spänn. 

Strax efter att jag ropat in lådan så samlades tre män runt mig och började buda på lådan ”osedd”. När den förste sade att lådan ingenting var värd men att han kunde ge mig 300 kronor i handen förstod jag att något var fel. Näste höjde till en femhundring och den tredje sade 800. ”Nej” sade jag och smet mot bilen och kände blickarna i nacken. Med facit i hand kanske jag skulle ha tagit budet på 800 men det är bra härligt att dricka kaffe lite ståndsmässigt med silverattribut och gammal sockertång också

Vad finns det för återkommande auktioner i trakten och vad har varit era bästa klipp?

Det är trevligt med gamla saker. Saker som då betraktades som skräp och avfall och nu har ett nostalgiskt värde för att inte säga konst(igt)värde. Jag minns en kille som hette Morgan och bodde på Storgatan här i Hofors. Vet inte om han bor kvar, men hans hem var full av gamla saker. Möbler, pryttlar mm. Då tyckte man kanske att det var lite konstigt att någon valt att bo med gammalt skräp. Ungefär som att backa tillbaka till 40 och 50-talet. Gammal TV, gammal grammofon. Idag skulle hans hem betraktas som mycket smakfullt i betydligt fler kretsar än då. En av mina bästa vänner transformerades från hårdrockare till raggare och sedermera Rockabilly. Samlandet kom in i hans liv. Bilar, skivor, affischer, möbler. Allt återspeglade på något sätt svunna tider. Kanske är åldern men jag kan tycka att gamla kaffeburkar och annat kan vara mycket vackert att se på. 

Vem minns inte de gamla pilsnerflaskorna som låg och skräpade under komposthögar och i diken när man var ung. Idag ångrar jag lite att man prickade dem med luftgevär, slangbellor eller slog sönder dem med pinnar. Inte för att värdet i sig är något att eftersöka, men bara känslan av att äga ett historiskt objekt oavsett om det kommer ifån en gammal pilsnergubbe som ragglat hem. 

Gamla cigarr och ciggarettaskar är hett eftertraktade föremål på Tradera, e-bay och liknande platser på nätet. Köpte en rund ask för ciggariller på en loppmarknad i 10-års åldern vilken jag fortfarande har kvar. Genom åren har den tjänat som sparbössa eller bara en ask där man stoppat ”bra-att-ha-sen-saker”. En nyare flaska som innehållit svagdricka tillhör även det en favorit av mina ägodelar. Den där finurliga korken man spänner fast är oerhört roande. Kan man ha brännvin i eller möjligtvis saft. Ger en sån där härlig gammeldags känsla. Men mest av allt skulle jag vilja ha en sån där liten plastflaska som fanns under 70-talet och kallades ”Katapultöl”. Vore inte det något att återinföra dessa dagar när man ändå återvinner plastflaskor mot pantpengar?

Det här är en lite rolig grej som jag tror många faktiskt sett tidigare.

Dess exakta uppgift i historien vet jag inget om men jag antar att det är en liten hjälpreda för närsynta personer att studera tidningen. Någon som vet mer om den?

Denna morgon inträffade ytterligare ett sorgligt dödsfall i familjen. Kanske inte fullt jämförbart med det tidigare men dödsfall ändock. Denna gång handlade det dessutom om ett trippeldödsfall (fyndigt att dessutom få in ordet dödsfall tre gånger i lika många meningar).

Vad detta exakt beror på kan jag inte svara på. Det är olika arter på olika platser i växtkuvösen. Förbryllar mig eftersom jag inte varit med om detta tidigare i min korta men intensiva karriär som chiliodlare. En teori kan vara överbevattning men det känns långsökt om jag skall vara ärlig. Det sattes ändå mellan 4-6 frön i varje kruka så att det skulle vara blindskott talar oddsen emot.

I övrigt växer de andra 33 plantorna enligt planen. Börjar bli dags att flytta dem till det större växthuset inom kort och plantering för nästkommande 36 plantor. Med dem är det lite av ett experiment eftersom fröerna kommer från köpta frukter och två sorter från kamratimport med enda angivning som ”Kroatisk paprika”.

Finns det kolonilotter att få tag i i Hoforstrakten? Sades finnas ett område bakom kyrkogården men det lät lite ovisst huruvida det fanns ledigt att hyra. Förutom fisket och skrivandet är odlandet en viktig del av själen för mig. Påminner om min egen dödlighet och livscirklarna. Ta vara på varje dag som går innan du blir maskföda.

En anhörig har lite prylar som de skulle behöva veta mer om. Jag kunde givetvis göra mig besväret skicka in bilder mm till någon tidning eller forum men jag gör en chansning att någon som läser här kan bistå med svar som tidigare. Detta är en äldre blomkruka med tillhörande fat och med Bibelmotiv (tror jag). Finns i mycket gott skick:

Stämpeln avslöjar att det är Uppsala-Ekeby/Gefle och antagligen ur en kollektion vid namn ”Rokoko”. Nummret kan vara något slags serienummer.

Objekt nummer två är från en kaffeservis med maskros som motiv och guldkant på assiett och kopp.

Märket skall vara av Hackefors porslin enligt stämpel under fat och kopp.

Jag vill veta mer om dessa kollektioner och givetvis ett uppskattat värde i gott skick. Vill ni inte skriva i kommentarsfältet går det bra att skicka ett mejl till info @hoforsbloggen.se (sätt ihop adressen för giltighet).

Det är en viss tjusning med även gamla otäcka symboler anser jag. Förra hösten fick jag en tändsticksask med Hitlermotiv av kamraten. Nu har jag dessa som antagligen är nytillverkning och undrar som i föregående inlägg om värdet. Någon kanske är intresserad av att köpa dem nu när det är valår och allt för att visa sina ståndpunkter inom extrempolitiken.

För en tid sedan hamnade jag i en liten diskussion om media i Hofors och fick tipset att läsa en intern tidning som heter Babbel. Den görs av  rehabiliterare och brukare på Dagcenter här i Hofors. En sällsynt skön samling människor har jag förstått och det återspeglar sig i tidningen som utkommer 4 ggr per år om jag inte är felunderrättad.

Den innehåller vardagliga saker som recept på goda kakor, bullar och annan mat.

Små jordnära artiklar om det mesta. Till exempel om hur svenskarna i regel mår i samhället.

Avslöjande bilder om granar.

Och en otrolig visdom som många av oss andra i samhället helt enkelt förtränger eller ignorerar. Jag blir varm i hjärtat när jag bläddrar igenom denna tidning.

Man kan tycka vad man vill om min egen blogg. Den kanske inte alltid är så gullig som många skulle föredra. Däremot tror jag att Dagcentergruppen skulle kunna fixa Hofors trevligaste blogg med lätthet. Jag tror det skulle sprida mer glädje och daglig styrka att läsa. Om någon av er som arbetar med detta vill ha råd och hjälp att sätta upp en blogg för denna fantastiska grupp människor så går det bra att kontakta mig. Jag vill gärna ge något tillbaka som tack för läsupplevelsen

Ibland blir man bara sådär lyrisk över en till synes enkel anrättning. Käkade den igår och tvingades köra en repris idag av min macka fylld med kyckling och chiliröra och en touch av sallad och paprikaost. Finns faktiskt hela 3 olika sorters chilisås och 3 pepparsorter i den.

Ack smörgås du sköna, du underbara bröd

du krona bland mackor gör mig så berörd

Okej jag stal lite från en gammal slagdänga om Värmland men det är i princip samma känsla. Egentligen synd och skam att det inte finns en ordentlig butik för ordentliga mackor i Hofors. Subways till exempel. Deras köttbullsmackor är ju något i hästväg. Vad är Hoforsbornas egna hemliga recept på en lyckad jättemacka?

Under tiden som årets chilifrön växer sig allt starkare har det noterats att förra årets plantor nu även dem tar sig i olika former.

Det finns sju krukor som klippts ned och visar tecken på att slå ut blad redan. Antagligen kommer inte alla dessa klara en övervintring men fixar sig hälften är det grymt bra.

Dock finns det tre sorter som klarat sig mycket bra under vintern och fortfarande levererar frukter. Igår upptäcktes dessutom hundratals nya skott och början till blomning. Den på bilden nedan borde kännas extra speciell för Mia* som den döptes efter en gång i tiden.

Faktiskt första gången det hänt under min egen karriär som chiliodlare. Kanske är det Hoforsklimatet som har en positiv inverkan.

Chilibuskarna har redan gett ifrån sig skapligt med frukter som torkats och fått en lätt rökig karaktär. Uppsamlade i glasburkar och i väntan på att jag skall ta itu med den perfekta chilikryddblandningen inför sommarens grillpartaj.

Inom ett par veckors tid måste det även tas beslut om ytterligare 36 planteringskrukor skall väckas till liv. Man önskar onekligen att vi hade ett mildare klimat utomhus eftersom det kräver sin plats.

Ett litet men inte helt obetydligt bloggtips vill jag ge alla Hoforsbloggare. När ni kommenterar och länkar till en artikel i tex Arbetarbladet är det suveränt bra att ha lagt in automatiskt Twingly Ping på er sida:

Det gör ni genom att lägga in denna adress ”http://rpc.twingly.com/” i verktyg och listan över ”ping services”. Resultat blir att ni syns i direkt närhet till den artikel ni länkar till och skrivit ett inlägg om:

För övrigt fick jag skörda chili sådd förra året idag. Ser ut som jag har ett halvt dussin som klarat en övervintring och som kommer att växa betydligt större i år. Märkligt egentligen att de fortfarande ger frukt och mer på väg med tanke på den bistra vintern och mörker vi haft

Det första tecknet från chiliodlingen har ju som sagt visat sig. Ganska precis 4 cm lång och redan tendens till att skjuta ut två stycken blad också. Endast 5 dagar vilket är något slags ”personligt” rekord