Kategoriarkiv: Pyssel & Knåp

Vad Skall Du Bli När Du Blir Stor?

Ja den frågan har jag gått och grunnat på sedan jag igår fick en chiliplanta av okänd art. Det kanske inte är helt jämförbart med en förälders tankar om sina små barns framtid, men det finns något som jag antar påminner om det. Jag vet att den inte kommer växa upp och bli en läkare eller hockeyspelare som avgör en historisk match. Men ändå, vad skall den bli när den blir stor? Stark, het, mild och genomgod?

Tittade in i ”barnkammaren” denna morgon också. Ingen har visat intresse för att vara en uppstickare än så länge. Men min prognos säger att det sker inom 3-4 dagar.

Odlad Kärlek

Det mest upplyftande jag varit med om på senare år är filosofin bakom att odla saker. Den går nämligen igen i nästan allt som har med liv att göra. Hur ofta sitter ni med en tallrik framför er och ger det en tanke att varje beståndsdel tagit ibland år att producera. Potatisen, köttet, salladen, kryddorna i saltet. Det producerades inte över en natt och tar 15-20 minuter att äta upp och återgå i livscirkeln. Jag brukar ibland förmana människor att ge det en fundering. Jag personligen kan ibland nästan uppleva en överväldigande känsla i dessa funderingar. Man måste med all rätt visa allt man stoppar i sig en viss respekt. Igår spenderade jag en halvtimme till att sätta igång en livscirkel för chili och gyllenbär (physalis). Samtidigt startade en form av utmaning med fiskekamraten som jag ”beodrade” att odla samma saker för att se om hans framgångar med ett par av mina ”barnbarn” var en ren tillfällighet eller om han helt enkelt har gröna fingrar och kanske bättre förutsättningar i sitt hem för att lyckas. Ljus och bevattningsperioder etc.

 Man kan om man vill, köpa en miniatyr av en zen-trädgård för att hitta lugn och ro. En bra idé om man inte råkar ha en bakgård och massor av tid att anlägga en i full storlek.

Det är lite samma sak med den nya trenden som sprids även i Stockholms innerstad, att odla på små ytor. Oftast brukar det vara det mentala hindret för att starta sin egen odling, att man behöver massor av land och jord. En liten kompakt trädgård kan startas på bara någon kvadratmeter om man tänker till. Färska örter, gräslök, dill, tomater och gurka. Förutom glädjen att skörda sina egna råvaror, skapar det en viss harmoni och väcker just en filosofisk tanke kring det som slutligen hamnar på din tallrik.

Det Är Inte Svårare Än Så

För att stimulera mig själv en aning skickade jag idag iväg manuset till en bok för ”Print on demand”. Ett fåtal upplagor men ack så betydande ändå för mottagarna. Jag skall behålla en själv och den tänker jag lägga lite nonchalant på nattduksbordet bland alla andra böcker som ligger där och väntar på att bli utlästa. Ibland tänker jag plocka upp den, stryka ett finger över mitt namn och titeln på boken och säga till mig själv ”Det är inte svårare än sådär”.

Sen inbillar jag mig att ångest och vedermödor med att skicka manus härs och tvärs och vänta på refuseringsbrev är som bortblåst och en aning kaxighet kommer att underlätta framtida kontakter med förlag.

Vårtecken 2: Årets Första Kryddsmör

Eftersom jag ändå är i ”pysslartagen” idag och försöker komma på en vettig lösning till givarhållare för ekolodet, tog jag en tur och tittade på kryddodlingarna. Döm om min förvåning när jag ser att vi redan har fått ett slags dvärgpersilja som växer och gror och att oreganon och annat fortfarande är vid liv eller levt upp på nytt.

Dags att plocka fram grillen till helgen misstänker jag. Råvaror till ett kryddsmör plockat direkt från odlingen finns det.

 

Ren Och Sann Het Kärlek

Hela aftonen igår var inte en katastrof. Förvisso vankas det kvalspel för Djurgården men på något sätt vägs det upp av att jag fick träffa mina ”barnbarns barnbarns barn”:

Jag skrev tidigare om att vi adopterade bort massor av chiliplantor förra året, en del avkommor efter tidigare års plantor och jag hade knappast förväntat mig att se någon av dem vid liv fortfarande. Men så fel jag hade. Inte bara en utan två blommande chiliväxter (inte buskar riktigt) trivs riktigt bra i köksfönstret i västligt läge. Det var nästan så att det kom en tår i ögat när släktingen till min ”Banana Sweet” uppenbarade sig.

Het Hobby I Kylan

Man måste beundra naturen och livets snabba vändningar. När jag precis börjat tro att detta kanske kan utvecklas till en rekordtidig fiskesäsong slår kylan till. Nu är vi ganska skonade jämfört med andra ställen i Sverige där man haft minus 42 grader under natten, men grundlurad blev jag. Igår damp ett nytt nummer av ”Fiske-Feber” ner i brevlådan och naturligtvis (trots vinterartiklarna) började jag fundera på allt från betesval till fiskeplats till vilken sorts förtäring som skulle medfölja första turen. Det blev till och med en stressfaktor att tänka på hur jag måste göra en insats för att underhålla utrustningen, införskaffa material som tagit slut. Bara att glömma. Vintern tänker inte ge upp så lätt.

Men nästan lika roligt som att fiska är det ju att odla. Jag har en viss passion för det. Det började en gång i tiden med att jag testade att odla tomater på min uteplats. Gick bra första året, ett hundratal tomater. Andra året tänkte jag att det kanske blir fler tomater om jag sår dem tätare. Istället lyckades jag odla fram tomaternas svar på Frankensteins monster.

 Inuti den stora tomaten fanns fler mindre, och i dem ytterligare några. Aldrig sett ett sådant ”freak of nature”. Lärde mig att man inte bör manipulera naturens gång och slutade odla tomater och startade med chilifrukter. Det har jag gjort varje år sedan dess och när fisket nu inte är optimalt finns det ändå sysselsättning. Vill man ha en skaplig chilibuske till hösten bör man plantera fröerna redan nu. Förra säsongens skörd för egen del blev nästan obefintlig eftersom jag adopterade bort alla plantorna i brist på utrymme. Dom som hade lyckan att bli adoptivföräldrar verkar dock ha blivit mycket nöjda med sin skörd. Om det går som planerat blir det ytterligare plantor att hämta under sommaren för er. Testar två olika varianter. En där jag driver upp plantorna i drivhus och inomhus, den andra där jag bara kastar någon näve i jorden utomhus och låter fröerna sköta sig själv. Blev mycket lyckat förra året. Betydligt kraftigare och motståndskraftigare än de som odlats inomhus. Exakt hur många olika sorters chili det blir återstår att se. Inte bestämt mig ännu. 

John Wayne Har Återuppstått

Egentligen idiotiskt att mitt i elimineringen av julen försöka få ordning på filmsamlingen. Den har av någon outgrundlig anledning inte alls den perfektionism den en gång hade när jag levde som singel. Det är som ett enda stort garnnystan med den skillnaden att någon kapat av ändarna på massor av ställen. Istället för att efter genre, skådespelare och bokstavsordning ligger allt i brutala högar, stuvade bakom och framför varandra. Efter ett par timmars tröstlösa försök att få någon som helst vettig organisation gav jag upp. Vi måste köpa några nya mer praktiska hyllor. Det enda positiva med det hela var att de saknade John Wayne-filmerna dök upp igen.

Hade han inte blivit sjuk och avlidit hade han fyllt 105 år i år.

Både Juholt & Jag Knäckt Idag

Håkan Juholt har haft en trasslig tid under hösten. Tycker han trasslar till det ytterligare med detta uttalande: ”– Så mycket pyssel kan inte ens en ambitiös jämställd man prestera”. Inte mycket utan sådär lagom litegrann. Tror min fru kan hålla med Juholt en smula. Efter att ha spenderat nästan två timmar vid spisen vaktandes en kokande gryta som prompt måste uppnå 120 grader. Kan ”knäcka” vem som helst.

Egentligen skulle det inte tillverkas knäck detta år. Ingen som äter det, det är krångligt, i synnerhet att pricka de där små formarna. Men 9-åringen gav sig inte. Hon har tillverkat en burk avsedd för knäck så skall den nyttjas. Med tomteluva som lock och allt. Ernstvar det någon som såg att jag smög i en kanelstångKirschsteiger gav en förenklad lösning på problemet igår. Knäckklubbor.

Lätt som en plätt” tänkte jag eftersom jag i källaren hade ett knippe små och tunna blompinnar liggandes. Klädde mig och gick ner för att hämta dem bara för att vid uppkomst igen finna att frun och 9-åringen hittat ännu lämpligare pinnar gjorda för att vara grillspett. Dessa placerades sedan ut på 4 plåtar och när frun efter lång tid ansåg att knäcken var klar, fick jag äran att hälla smeten över pinnarna.

Efter en stund insåg vi att det inte fanns plats för fler plåtar i köket så vi tvingades ändå placera ut en massa formar. Efter sisådär en 70 stycken fyllda med knäcksmet och svordomar över vem som i h-e ringer när man har händerna fulla gav jag upp och 9-åringen fick sin dröm uppfylld med en gigantisk knäck.

Ernst rekomenderade att man strödde krossade ”polkagrisgirlanger” över klubborna. Spar-Arne hade inga så det blev mer traditionella polkagrisar. Tyvärr så hamrade jag dem nog aningen för mycket i en del fall och för lite i ett annat. Polkapulver och polkabitar blev resultatet. Först såg jag det som ett misslyckande, men vid kontroll där Ernst suger på en klubba blev nog minst våra lika festliga.

Av en gammal sillburk, paketsnöre och klisterlappar avsedda för kakel blev det dessutom en ”julig” klubbbehållare. 

Winernougat – Så Enkelt Att En Idiot Klarar Av Det

Idag fortsatte julpysslandet med winernougat och ischoklad på schemat. Nougaten en av mina favoriter faktiskt. Receptet är enkelt, tillverkningsprocessen likaså.

Man börjar med att bryta blockchoklad i bitar. 300 gram går åt till en sats.

Sedan kapar man upp nougaten i lämpliga bitar. En 500 grams förpackning går det åt.

Sedan lägger man chokladen och nougaten i en skål som placerats i en större kastrull med kokande vatten. Vattenbad kallas det visst.

Sen rör man sakta under tiden som det smälter i skålen.

När allt är flytande häller man i 200 gram mandelflarn, eller ”flagad mandel” om man hellre vill säga så.

Sedan rör man ytterligare en stund så att mandeln blandas väl tillsammans med smeten.

Efter det väntar det lite halvsnuskiga momentet. Man häller ut smeten på ett smörpapper som förslagsvis ligger i en ugnsform eller liknande. Halvsnuskigt skriver jag för att det påminner om något som absolut inte smakar godis.

Sedan placeras formen utomhus på trappan eller i kylskåpet beroende på var det är kyligast. Man väntar och väntar och sen tar frun fram plåten och skör upp det hela i lagoma bitar.

Till slut är det dags för provsmakning vilket jag kallat första tjing på. Och gott blev det.

Julpyssel 2011

Vi lever i tider där vissa traditioner skall upprätthållas. I veckan så påbörjar vi julpysslet här hemma. Bränna några pepparkakor i ugnen, smeta med glasyr och svära över knäck som inte får rätt konsistens. Ja just det, frun lovade att vi skulle göra ischoklad också. En av mina favoriter bland julgodiset faktiskt. Även om det antagligen skulle bli både enklare och billigare att köpa en burk som ändå blir kvar långt efter jul, är det en viss charm att se kokosfettet smälta. Vi diskuterade om vi skulle skippa pepparkakshusen i år. Slutar ändå med att barnen inte orkar vänta med att sätta ihop dem och i bästa fall blir halvt dekorerat. Och ingen äter av dem heller. Förra årets resultat var inte så pjåkigt tyckte jag.

Men på senare år så har det blivit en trend att göra helt egna modeller. Inte den där standardversionen som man köper och limmar ihop. En av fruns vänner presenterade idag sin version av det klassiska pepperkakshuset.

Ingen Skillnad På Bilmekaniker Och Läkare

Igår hände något märkligt. Vi hade just klivit ur bilen vid båtplatsen och skulle göra oss redo för att jaga gäddor när det plötsligt högg till i vänster sida på ryggen. En bestående smärta som jag tidigare inte haft. En del kanske skulle hävda att det var ”latmasken” som vaknade, men riktigt så enkelt är inte förklaringen misstänker jag. Fisketuren blandades med smärta och rädsla över att det kanske skulle bli långvarigt och outhärdligt att avsluta säsongen med flaggan i topp. Väl hemkommen tvingades jag ligga stilla för att undvika något som kändes som knivhugg i ryggen (har Hofors kommunpolitiker börjat med Vodoo?) och fundera över vad det möjligen kunde vara. Jag är sådär lagom förtjust i att springa till läkare varje gång man får en åkomma så jag började tänka själv.

— 

Rent filosofiskt och teoretiskt är det inte så konstigt att jämföra människokroppen med förslagsvis en bil. Många tror att det är svårt att utbilda sig till läkare, men det är egentligen ganska lätt att förstå anatomin om man tänker i andra termer. Bilar har ju styrleder, förgasare, vindrutetorkare, oljeledningar och avgasrör. Det har människokroppen också fast med andra benämningar.

Innan man lämnar in sin bil på reperation försöker man ju hitta felet själv, oftast för att det är kostsamt att ens låta en bilmekaniker titta på bilen. Ibland får en mer kunnig bekant kanske titta på problemet (fast i jämförelse av människokroppen som en bil undviker man nog en inspektion av avgasröret). När min fru så tittat lite på ryggen och klämt och känt till melodin av mitt klagande sade hon att det möjligen kunde vara någon form av inflamation i en muskel. Enligt min filosofi då begynnande rost under lacken eller i behov av en rundsmörjning. Det senare lättare för en hemmapulare att fixa själv med förslagsvis hästliniment. Antagligen sparade jag kostnaderna för ett läkarbesök på att tänka just i dessa termer. Det lättade en smula i smärtan och rörligheten är nästan helt funktionell. Dock har jag inga planer på att låta frun sköta om ett eventuellt byte av oljepumpen.

För Hemmafixaren: Bygg Ditt Eget Automatvapen

Mitt andra blogginlägg för dagen kommer även det med forumet Flashback som inspiration. Någon kanske minns inlägget om den ”blivande Nobelpristagaren” som byggde en egen kärnreaktor i köket? Nu har det dykt upp ännu en företagsam användare som skall försöka bygga en egen kulsprutepistol med kaliber 9 mm. I tråden som skall fungera som hans byggdagbok säger han bland annat att:

Denna är dock ingen replika av plast utan kommer vara fullt fungerande, bygger inte efter någon ritning utan jag bygger helt ur eget huvud.Den använder magasin från en Kpist M/45.Pipan kommer antingen vara slät eller så kommer jag eventuellt beställa en 9mm pipliner

Utan ritning misstänker jag att det blir mer komplicerat än han anar. Men det intressanta med detta är den debatt som ofta handlar om huruvida internet är av ondo eller godo. Många har påstått att det bidragit till spridning av material för att bygga bomber, vapen. Så kan det möjligen vara när det kommer till en mer omfattande distribution än tidigare. Letade lite snabbt reda på en bok från 1988 som gick att beställa via aningen ljusskygga postorderföretag tidigare. ”The Poor Man´s James Bond” av Kurt Saxon. En underhållande bok för hemmafixaren skulle man kort kunna beskriva den. Blev en best-seller efter att den lyfts fram som en bibel för högerextremister av SVT på den tiden Vitt Ariskt Motstånd härjade omkring.  I den kan man bland annat lära sig att tillverka dödligt gift av cigarettfimpar, tillverka rörbomber och hemmagjorda granater, beskrivet som vilket kakrecept som helst. Det finns även sektioner där man via utförliga bilder lär sig bryta nacken av fiender en tillhörande bajonettkurs som uppföljning. Innan internet alltså blev källan till allt det onda så fanns det tillgång till ritningar att bygga ett eget helautomatiskt 9 mm vapen.

Jag frågade en mer tekniskt kunnig person om denna ritning verkligen skulle kunna ligga till grund för att framställa ett eget vapen. ”I stort sett” var svaret. Det för mig till ett eget lite mer fredligare experiment. Att se om ett inlägg om ämnet bomber, vapen och kanske nämna ordet terrorism(lägger till Anders Breivik också för säkerhets skull samt ordet Jihad) kan generera besök från diverse myndigheter och statliga organ. Just nu har ingen av den karaktären besökt sidan, men här kan man se efter hur effektivt man söker av nätet i jakt på potentiella vapenbyggare. FRA borde om inte annat dyka upp inom kort.

Jordskeppen Finns Bland Oss

Det är nog många som läser Aftonbladets artikel och skakar på huvudet i tron att det skulle röra sig om ”Tolkien-Fanatiker” som byggt ett hus inspirerat av filmerna om ”Sagan Om Ringen-Triologin”. Rubriken ”De bor som Bilbo” har en mycket enklare förklaring. Det rör sig om ett så kallat ”Earthship” som i regel är ett hus byggt av naturmedel och återvinningsmaterial. En riktigt häftig idé som även finns i svensk version.

Egentligen bara fantasin som sätter stopp för hur komfortabelt och praktiskt man vill bygga sitt hus.

Det är lite ”Mad-Max”-känsla över vissa av konstruktionerna. En spännande tanke att vara självförsörjande med el och vatten. Vore jag inte så opraktisk när det kommer till byggnationer hade jag väldigt gärna startat ett eget projekt 😉

Hur Fan Växer Broccoli Egentligen?

Det var tur att jag byggde den där ”gurkstegen”. Har nämligen från mitt eget perspektiv odlat fram en rekordgurka som fortsätter att växa. Om den håller EU-standard vette tusan, men roligt är det och nästa år skall det definitivt odlas fler sådana som komplement till tomater och sallad mm.

En annan sak förbrylla mig dock. Har försökt att Googla fram information om hur vitkål och broccoli egentligen växer fram utan resultat. Läste något om att broccoli skall få knytnävesstora ”blommor” som skördas, men i dessa plantor syns ingenting ännu.

Hur blir det egentligen broccoli och vitkål? Är det ett dött projekt eftersom några blommor inte synts till eller kommer det senare? Återkommer dessa plantor år efter år eller är det nyplantering som gäller för att få fram växterna nästa år? Känns som att det är lite sent på året för att få fram ett bra resultat ändå.

Det Blev Paj Av Alltihop

På fredagskvällen kände jag ett speciellt sug. Suget efter en smaskig ”Västerbottenpaj”. Frun hade inte riktigt tid med mitt krav så jag fick skrida till verket på egen hand. Först Googlade jag fram ett recept som inte var så avancerat. Till skillnad från den frånvarande snickargenen är jag lite av en naturbegåvning i köket, kanske mycket till tack av min fader.

Steg ett var ganska enkelt. Blanda ihop 3 dl vetemjöl, 125 gram smör och en halv matsked vatten. Efter det trycka ut pajdegen i en form och stoppa i frysen i ca 5-10 minuter och sedan gå lös med en gaffel i botten. Förgräddade i 10 minuter på 225 grader. 

Fyllningen bestod av 3 ägg, en halv tesked salt (fast jag hade i en hel) ett kryddmått vitpeppar, 2 dl grädde och minst 150 gram ost (även här överdrev jag kraftigt med runt 300 gram). Innan jag lade på fyllningen lade jag ett litet nätt lager av chili och calvadossås. Tänkte att det kunde ge lite mer smak till pajen. Gick även ut i trädgården och klippte rejält med gräslök. Kom senare på att jag borde ha brynt lite vanlig gul lök och blandat i men det var försent.

Det färdiga resultatet blev mer än fantastiskt. Riktigt imponerad över pajen faktiskt. Även frun tyckte jag lyckats bra. Känns som en helt ny värld öppnade sig med tillverkningen av min första paj 😉

Martin Timell – Släng Dig I Väggen

Mina snickardrömmar började inte med Martin Timells småpyssel i TV. Nej det började mycket tidigare än så. Under den tid jag arbetade på Systembolaget som ung. Det var en större ombyggnation på gång. Den gamla ”ölmaskinen” som transporterade fram öl till kassorna skulle skrotas och ett självplock på pilsner skulle lanseras. Snickare kom, väggar började slås ned och det var inte bara mina kvinnliga kollegor som gick och spanade in de unga killarna med snickarbälten. Jag kunde inte riktigt sluta glo på detta übermanliga attribut. Hammare, skruvmaskiner och annat som hängde runt midjan. En klar skillnad från de välstrukna skjortor och byxor med pressveck med en grön slips som pricken över i:et jag själv gled omkring i. Snickare eller hantverkare ligger bakom det mest magnifika här på jorden där männsikor huserar. De skapar med skicklighet. Pyramider, Empire State Building, Kaknästornet och det finaste av allt, Stockholms Stadion, hemmaplan för Djurgårdens IF.

En dag när snickarna gick på lunch. Detta skedde redan vid 9-10 på förmiddagen, de flesta hade två matdosor med sig eftersom de käkade även strax efter vår egen mer normala lunchtid. De hade lämnat sina snickarbälten kastade över några högar med material. Jag glodde ett bra tag innan jag gick fram och pillade lite lätt på ett av bältena. Sen lyfte jag upp det och spände det runt höfterna, tyngden kändes ungefär som jag tänker mig ett revolverbälte kändes under westerntiden. Mycket manligt på något sätt. Olyckligtvis så kom en kvinnlig kollega i detta ögonblick. Jag såg snopen ut, hon skrattade och sen hade de samlat ihop till en julklapp åt mig nästkommande jul. Ett sprillans nytt snickarbälte utifall jag någon gång skulle byta karriär. Snickarbälten är för övrigt ett stående skämt hos några av mina kamrater.

— 

Som jag berättade igår, har jag haft ett behov av en odlingsbänk. Egentligen kändes uppgiften som något andra gör och inte jag. Att snickra är inte min starka sida som jag antytt. Här skall ni få se varför.

Jag hittade virke och maskiner i källaren. Av någon anledning innehar jag det mesta man kan behöva förutom en riktigt bra skruvdragare. Det används sällan, nästan aldrig av mig personligen. Bra att ha när man skall snickra kanske grundtanken varit en gång i tiden. Inte för att det blir mycket snickerier alls. Letade faktiskt efter mitt snickarbälte men det har försvunnit. Antagligen den gången som jag och ungdomskamraten bestämde oss för att riva hans mormors altan och bygga en ny, en helt annan historia som jag kanske kan lyfta fram senare. Den ursprungliga borde ha stått kvar är nog det allmänna omdömet om man säger så.

Jag började mäta ut var jag skulle såga. Det blir aldrig som man tänkt sig.

Jag hann nästan klart innan jag sågade av bladet på den elektriska sågen. Tror den satt lite snett baserat på resultatet. naturligtvis var det jag som satt fast det så jag hade ingen annan att skylla på.

Ungefär här i snickrandet dök 9-åringen upp och ville vara min assistent. Hon frågade om hon skulle springa in och byta om till de snickarbyxor vi inhandlat åt henne tidigare i år. ”Näe det behövs inte” sade jag.  Sedan dök frun upp i sällskap med grannen som utbrast saker om Martin Timell, händiga karlar etc. Ingen av dem hade sett hur själva sågandet mm gick till. Nu när korten snart ligger på bordet kanske de tar tillbaka det där om hur lämpligt det är med en ”händig karl” i hemmet. Min fru gifte sig absolut inte för mina praktiska händer skall gudarna veta.

När man vänder den dåligt sågade sidan (sidorna) nedåt syns det nästan inte att jag ligger bakom denna skapelse. Blev hyggligt stabil också till min stora förvåning.

Fick rådet av min mosters man att använda presenning inuti som fått sig ett par hål så att vatten kan rinna bort när man vattnar senare. Bra tips där, samtidigt är det lättare att byta jord när det behövs.

När jag studerade konstruktionen närmare såg det inte så bra ut med gliporna som uppstått efter sågningen. En tanke slog ned. Någonstans har jag hört att om människor är tjocka skall de klä sig i svart, då ser de smalare ut. kanske var det randigt, men svart kunde ju vara mer lämpligt eftersom jag hade två burkar svart metallfärg i källaren. Metallfärg på trä ja…

Efter två målningar så såg det inte så jävligt ut, gliporna försvann som jag rent teoretiskt till en början antagit. Stabil blev den ändå.

Vem vet. Stärkt av de senaste två ”halvlyckade” projekten så kanske jag skall ge mig i kast med att skruva upp de tre hyllorna min fru tjatat om nästan ett år nu. Hur svårt kan det vara? Bara skruva i ett par skruvar i en vägg liksom. En bekant sade något om att använda plugg, men jag vet inte jag, kan väl inte vara helt nödvändigt…?

Gurkstege

Stärkt av andras berättelser om diverse snickerier tänkte jag under dagen ta en paus från fiskandet och istället ta och snickra. Redan efter den meningen vet jag åtskilliga som sitter och skakar på sina huvuden. Jag är nämligen mer teoretiskt än praktiskt lagd. Jag skulle gärna vilja vara mer praktisk, men redan i nästa inlägg efter detta så ska vi ta och gå igenom varför det helt enkelt inte är möjligt. Jag har en tid gått och stirrat snett på gurkplantagen. Inte fullt nöjd med hur de hänger och inte riktigt finner något stöd här i livet. Sagt till min fru att ”Det där ska jag ta och fixa” så länge att det mest framstår som en utopi i hennes sinne.

Att spika ihop en enkel stege gick förhållande bra. Nästan så att jag blev nöjd med dess raka struktur.

Steg två var att måla den fin också. jag kanske har nämnt mitt senaste måleri, en planteringsbänk som blev lite si och sådär. Jag tyckte att det inte behövde vara så viktigt. Egentligen skulle den inte målas, men när det stänkte färg vid målning av årorna till båten fann jag det lika gott att fortsätta. Frun har tittat på bänken då och då och antagligen gråtit lite inombords över att den inte målades till fullo på en gång. Det har nämnts något om att hon skall göra det själv så det blir ordentligt gjort.

Jag valde att blanda vit och något som hette ”Bladgrönt”. Väl mixat så såg det pistagesmaskigt ut.

Tyckte det blev ganska bra ändå fast det kanske missades lite vid någon skarv eller så.

En stege måste ju bli brutalt mycket bättre än de linor jag förankrat i ett stuprör och med tältpinnar nedkörda i gurkkrukan. Konstruktionen syns där i bild.

Blev som skrivet riktigt bra och kanske mitt stoltaste byggnadsverk genom tiderna. Om jag kunde förmedla läraren i snickeriverkstaden under grundskolans utbrott när jag tillverkade ett pussel samt den där plankan med ett trettiotal spikar medslagna lite här och där så skulle ni förstå 😉

Stärkt av denna enorma framgång så skred jag senare under dagen till verket och byggde en egen odlingsbänk också, men den får ni läsa om imorgon.

Maskpornografi & Odlingsbänkar

Tidigare i år när fiskesäsongen körde igång hände det nog att jag fnyste och tänkte ”Vad är det för fel på er?” när jag förstod att det var flera av de fiskeintresserade bekanta i min omgivning som åkte till Time och köpte mask. Mask finns ju i jorden, bara att gräva upp liksom. Men det kom en period av sommaren då allt var extremt torrt och det tog någon timme att få ihop en vettig samling maskar att nyttjas som bete. Sade till min fru att nu åker vi också till Time och köper mask. Jag måste medge att känslan var ungefär samma som en 15-åring som skall köpa kondomer. Jag köpte en fisketidning, ett par flaskor kolsyrat vatten, ett paket tuggummin och när tjejen i kassan frågade om det var bra så, nämnde jag liksom i förbifarten ”Ja just ja, ett par burkar mask ska det också vara”. Kändes ungefär lika pinsamt som om jag sagt ”Ja just ja, ett paket extra stora kondomer”. Plockade åt mig sakerna och sprang ut med kepsen neddragen över ögonen och hoppades att ingen bekant skulle dyka upp och se mitt ”snuskiga tilltag”. Som skulle klassa mig som ett pervo ungefär.

Men det var praktiskt. Behövde inte lägga ned någon tid på att gräva mask. Jag gjorde återbesök två gånger till och det föll sig alltmer naturligare. Sista gången köpte jag inte ens några andra varor som täckmantel. Men det kändes ändå fel ute på sjön. Dels för att maskarna var ganska små och dels för att kostnaden gnagde mig lite. Det är helt okej att spendera ett par hundra på en wobbler, men mask?

Idag satt jag och surfade runt för att söka uppslag till en odlingsbänk. Hittade ett ganska bra forum med utförlig beskrivning, vad som var bra och vad som var mindre bra när man går i odlingsbänkstankar. 

När jag vidare började fundera på hur mycket jord mm som behövdes för att fylla en sådan skapelse, gick tankarna tillbaka till ett samtal jag haft med en annan bekant som hävdat att man kunde lägga grunden med sjögräs, vass och liknande och sedan fylla på med bättre jord. Då uppstod ett minne från förr, min ungdomskamrat och jag hade många gånger under uppväxten spekulerat i hur mycket pengar vi skulle tjäna på en maskodling, för att inte nämna den eviga tillgången på mask utan att behöva spetta lös sten och annat i den hårda jorden hos hanses morföräldrar. Ett gammalt badkar kunde ju vara perfekt att odla mask i. Det blev dock aldrig av även om planerna finns fortfarande när vi träffas och tar ett par pilsner ihop.

Med odlingsbänken i sinnet och minnet av potentiell maskodling började jag Googla för att se om jag kunde få fram hur de köpta maskarna egentligen odlades. Hittade en mycket bra gudie och en mycket bra sida överlag om odling i städer. Dagens bryderier kommer alltså att ägnas åt maskodling istället för odlingsbänkar, och någonstans kommer frågan om huruvida det är att jämföra med en porrfilmsproducent att odla egen mask och sälja vidare gnaga mig. 

En Blivande Nobelpristagare?

Det kan ju vara ganska känsligt att köpa material och annat som kan misstänkas kunna användas till allmän förstörelse i svallvågorna efter den tragiska händelsen i Norge nyligen. Men samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över hur somliga människor ändå har en tendens att testa gränser. På forumet Flashback finns en tråd startad för  drygt 6 år sedan, i den spekulerar användarna om man kan bygga en kärnreaktor hemma. I den avslöjar den tidigare Moderatorn på forumet och numer användaren ”Psychopatic” att han börjat bygga en kärnreaktor. Han startar även en blogg där han beskriver sitt arbete.

En dag före det tragiska i Norge händer slår polis och strålsäkerhetsmyndigheten till mot den ”glade experimenteraren”:

Kvällsposten – 31åring greps för bygge av kärnreaktor i köket

På forumet förklarar han nu hur det hela gick till:

På något sätt är jag inte förvånad. Han har genom åren visat sig vara mycket kunnig inom en del områden. Detta slår mig dock med häpnad, att man ens kan komma på tanken.

Isigt Uppdrag

Jag har nog nämnt det någon gång tidigare, att på baksidan av vårt hus växer ett enormt träd med bigaråer hängandes i grenverket under vissa delar av året. De är mogna, i många fall övermogna och har redan börjat falla av trädet såvida någon pestbärande fågel inte varit där och tagit sig en tugga. En av svärfädrena är också ett skadedjur när det kommer till det där trädet. Han kan klämma i sig hur många liter som helst på raken trots att han mellan tuggorna mumlar ”Jag borde inte äta det här, jag är mätt” eller ”Jag borde inte äta det här, jag får ont i magen sen”. 9-åringen skriker ”Men MORFAR, låt bli våra bär”. Idag tog jag och nämnde 9-åring med oss en plastbunke ut och fyllde den med mogna bär. Vi var nämligen lite snasksugna men inte riktigt på godis. Sorbét funkar ju alltid.

Det första man bör göra är att skölja dem och sedan plocka ur kärnan i bären. Ett ytterst tråkigt jobb. Tidsödande liksom.

När detta är gjort så bör man koka ihop en liten sockerlag. I vårt fall blev det 3 deciliter socker och lika mycket vatten.

Sedan slår man i bären i mixern och krossar det hela lite snabbt. Fyller på med sockerlagen samt några matskedar med citronsaft. Detta får man smaka av efterhand.

Detta recept är egentligen en kombination av flera recept som jag inte tyckt blivit speciellt bra. En del använder bara sockerlösningen, jag använder den samt hårt vispade äggvitor. Har noterat att det blir en smula luftigare och inte så isig smak.

Sen slår man ”bärsmeten” i en plastlåda. vänder i äggvitorna som nu är i skumform.

Tar en slickepott eller en visp och rör ihop det till den luftiga smeten. Man kan nästan se direkt hur konsistensen antar glassform.

Sedan skall det stå i frysen i drygt fyra timmar, några gånger varje timme skall man ta ut den och vispa smeten en aning. Detta för att tillföra mer luft i smeten och undvika att det bara blir isigt. Vi kunde dock konstatera när jobbet var gjort att det blir klart runt midnatt i bästa fall. Så snasksuget kanske inte alls blir tillfredsställt. Återkommer med det färdiga resultatet i ett senare inlägg.

Ernst Hoforsbloggen Pysslar I Köket

Efter att ha planterat om lite chiliplantor så studerade jag resten av de odlingar som intresserar mig mest i trädgården. Örterna mm. Konstaterade att det faktiskt var dags att skörda en del men jag hade inte lust med att bara stoppa dem i plastpåsar och frysa in så en snilleblixt slog ned. Kryddsmör naturligtvis.

Hittade massor av persilja, gräslök, basilika, lite dragon och fyllde ut med några blad från vitlöken som jag nämnt tidigare har en mycket angenäm smak av vitlök utan att bli alltför frän i smaken. Fuskade lite genom att nyttja rosépeppar jag inte odlat själv samt ett par chilifrukter från tidigare års skörd som fått torka och numer huserar i ”The burk of Satan”.

Sedan givetvis smör som i detta fall var en kombination av Becell och Lätta. Har upptäckt tidigare att man gott och väl kan blanda smör med mjukost 50/50 och få ett kryddsmör som blir lite mjukare även som fryst och tillför en lätt ostsmak också.

Sedan var det bara att gå lös med kniven och finhacka örterna. Man behöver inte vara så petnoga med hackandet heller.

Mer noga skall man kanske vara med mängden chili som skall blandas i. Just denna sort är extremt obehaglig i smaken om det blir för mycket, extremt obehaglig att få på fingrarna och sedan torka sig i ögonen utan att skölja ordentligt. Jag påmindes om det ännu en gång idag och det kunde lätt tolkas som om jag hackat lök när ögonen började rinna.

Sedan ner med alltihop i samma bunke som smöret som nu blivit ännu mer lättarbetat efter att ha stått framme några minuter. Se hur noga jag fördelade chilin.

Rosépepparen stoppades i morteln för att krossas. En rolig liten anekdot kan vara att denna mortel gavs till min mor som avflyttningspresent från Hofors 1977. Gjord nere i SKF-gropen av någon för mig okänd. På något sätt roligt att den återvänt till orten och fortfarande bereder ägaren både nöje och praktiska ändamål. Finns det fler i Hofors som äger en mortel av liknande eller samma utförande?

Sedan tar man bara en slev och mixar samman allt tills det får en välutblandad konsistens. Desto mer man blandar samman det hela, desto större spridning på alla smakerna.

Det blev en hel del örter över vilket jag också blandade samman men som frystes in i en plastpåse för senare bruk. Tinar fort och går att mixa i smör eller sallad kanske.

Jag brukar lägga ut en kökshandduk och sedan gladpack över det (varför heter det gladpack?). Sedan rullar jag ihop det hela så att smöret packas samman och blir en ”liten” korv fast utan kött.

Bara att stoppa i frysen några timmar och sedan är det klart att nyttjas till förslagsvis grillat kött eller kyckling. Medans jag höll på med detta så dök fiskegrannen upp och påpekade att mitt tidigare gnäll över dåligt fiske inte alls är befogat på något sätt. Med sig hade han en gåva iform av några präktiga abborrar. Jag antar att jag inte slipper undan fiskekamratens påstående att jag låter andra fiska upp min fisk även i fortsättningen 😉

Men mer lägligt kunde det ju inte komma med denna abborsbukett. Äntligen vet jag vad jag skall göra med min enormt stora potatisskörd. Dillsås och abborrsfilé toppat med hemodlad potatis måste ju slå det mesta.

Irländsk Svält & Könsorgans Tillväxt – En Sann Berättelse Om Potatisskörden som Gick Snett

Hur länge växer potatis?” var frågan jag ställde mig denna morgon. Anledningen är som bekant mitt lilla hobbyprojekt att framställa egen färskpotatis. Med facit i hand så har jag upptäckt flera saker fast på den berömda ”svåra vägen”.

Nummer ett är att alla potatissorter inte blommar innan det finns färdiga knölar. Det var egentligen orsaken till att jag idag gick lös med grepen i mitt lilla potatisland.

Jag Googlade nämligen och fick den informationen. Jag hade nämligen fått rådet att skörda potatis gör man efter blomning, men min reste bara gröna blad utan tillstymmelse till blommor. Jag Googlade även på hur länge potatis egentligen växer ooch sökresultat nummer ett blev:

Har inte en susning vad potatisknölar har med kukar att göra. Bästa sättet att ta reda på om det nu fanns potatis under blasten var således att ta grepen och gräva. Synen jag möttes av bådade inte gott.

Nästan samtliga knölar var ruttna inifrån och istället för riklig potatisskörd har jag ett nytt maskställe som liknar en kompost mer än ett potatisland. Något har alltså gått ordentligt fel i mitt projekt. Är det möjligt att jag väntat för länge eller varit för ivrig? Har jorden varit för leraktig och för hårt packad? För lite sol? Fel potatissort? Det är ganska typiskt mig på något vis att inte lyssna på goda råd innan jag själv testat mina egna teorier och misslyckats. Envishet är inte alltid av godo är kanske nummer två i detta facit jag nämnde.

Men det blev dock ett resultat som kunde glädja mig en smula. Fyra stycken små knölar som inte ens skulle räcka till även den minsta sillbiten. Men ni kan ge er tusan på att de skall kokas och förtäras, om jag kan inte en tillräckligt liten kastrull. Får kanske anpassa storleken på köttbullarna och mängden brunsås till potatisens storlek. På Irland under åren 1846 till 1848 misstänker jag dock att detta hade varit en rejäl familjemåltid då landet drabbades av potatispesten.

Nu Gurkar Det

När vi spontanköpte en gurkplanta så hade vi nog inga större förhoppningar om resultat. Har tidigare hört att man behöver ett växthus för att uppnå ens de minsta gurkorna. Men plantan såg trevlig ut och man skall ju testa saker minst en gång som regel och denna morgon när jag passerade växten såg jag något riktigt roligt.

Det ser onekligen ut som om det växer små små gurkor lite varstans. Ungefär ett tjugotal ser det ut att vara på väg. Nu vet jag inte om de kommer hålla EU-standard, men egenodlade gurkor är ändå egenodlade gurkor. Säger man för övrigt ”nu gurkar det” eller ”nu blomstrar det” när det handlar om gurkor?

Det Bidde Ingen Sabatonfrisyr

Jag har som några kanske noterat kört med en aningen kortare frisyr under sommaren. Man blir lätt van med den lätta skötseln och lätt irriterad när det växer ut ett par milimeter. Idag var det så dags att skala av det ytterligare så jag passade på att testa en ny frisyr. Joakim Brodén i Sabaton har ju kört med en ”Screaming Eagle”-fribba ett tag vilken jag tyckt varit smått fräsig.

Men jag vet inte. Kanske har man passerat bäst-före-datumet för såna frisyrer. Den rätta känslan infann sig liksom inte.

Det slutade med ett totalt kalhygge som tidigare.