Politisk Ideologi & Olika Hybriders Födelse

Igår var det dags att plocka ut vissa av ”barnen” ur kuvösen och plantera om dem. Senaste veckan har det vuxit så det nästan knakat av växtvärk. Bäst har de tre olika arterna av squash och pumpa tagit sig. Dom som jag egentligen inte alls hade några förhoppningar om att se grönska. Därför hade jag även satt tre frön i samma kruka. Sammanlagt 18 krukor stycken multiplicerat med tre blir en hel del.

I strålande solsken stod jag så där och fyllde krukor, delade plantorna, särade ömsamt på rotsystemen och tänkte på hur lika detta egentligen är en politisk indoktrinering. Man sår ett frö, låter det växa under noga tillsyn, vattnar det då och då men inte så mycket att det dränks och inte tar sig. Snart spirar det på egen hand, men man hjälper det ändå genom att stötta upp plantan om den växer för kvickt och strax står det fast förankrat i sina egna rötter. Onekligen av en bestämd art och mycket svår att hejda under sin naturliga resa mot färdig blomma eller växt. Efter en säsong släpper det ifrån sig nya fröer och livscykeln kan börja om.

Det är helt naturligt. Men tanken på vad som skulle ske om jag försökte tala om för en tomatbuske att han egentligen är en gurka gnagde. Kan man med en viss ideologi i ryggraden byta till en annan utan att det blir onaturligt? Kan man leva som en gurka för att i slutänden ändå producera tomater?

Att liknande arter kan trivas tillsammans är kanske begripligt. Om jag nu ställer en helt avvikande art mitt ibland de andra genetiskt beslöktade plantorna, blir den starkare eller får den intryck av dom omkring? Ett slags hybrid. Ungefär som den sällsynta men fullt existerande ”Blingonet”. Där kan man för övrigt fundera lite över varför det sägs tillhöra lingonfamiljen och inte blåbärsfamiljen när färgen knappast är övertygande röd utan snarare blå.

Finns Det Något Bättre Än Sanna Entusiaster?

Ännu en intressant dag där jag upptäckt nya fiffiga lösningar på saker och ting samt träffat en sann entusiast som byggt en helt egen järnväg. Ja han passade på att bygga lok och vagnar och ett säkerhetssystem med signaler också.

Vi kan börja med den förträffliga lösningen på dyra utomhusbad. Här hade en äldre dam helt enkelt placerat ett badkar på sin för övrigt fantastiska altan. Nedsänkt med avrinningen i en hög slänt.

Här kan hon helt ogenerat njuta av sitt bad, sin utsikt och till en spottstyver av priset för alla dessa badtunnor och bubblande gummibad som finns. En väninna till damen hade dessutom på historiskt korrekt vis utsmyckat insidan som dessutom fungerar lite som insynsskydd mot den närmaste grannen.

Hennes nu avlidne man hade dessutom byggt ett eget vattensystem från tak till vattenfall strax bredvid. Tillhörande dammar och laxtrappa. Fantastiskt så det förslår!

Nästa entusiast kanske skulle behöva ett liknande bad efter en ”arbetsdag” i sin verkstad. Tänk er att ha ett enormt intresse, men intresset är bokstavligen så enormt att man inte kan nyttja det eller njuta av det varje dag. Lösningen för den här mannen var att anlägga en hel järnväg runt sin tomt.

För att göra det hela ännu mer naturtroget så tillverkar mannen egna lok och vagnar från grunden.

Eftersom jag kan en hel del, märkligt nog, om järnväg och dess historia (utan att vara en sann entusiast) blev det en mycket intressant upplevelse och trevligt samtal. Jag kan fortfarande inte riktigt greppa vad en hobby kan leda till. I det här fallet att det kommer långväga och liknande fantaster som tar med sig sina egna tågset för att köra på banan. Ibland så många att det krävs en tågledare för att styra trafiken. Mitt i en naturskön skog.

Han har varianter som går på diesel som de riktiga tågen, men bäst verkade han gilla att på gammalt hederligt sätt skotta in kol och hålla reda på ventiler och tryck till detta ånglokståg. Kör gör man genom att sitta i en vagn direkt bakom och tåget kan ta med passagerare som får en färd genom tunnlar och landskap. Tillfälle att stanna vid en liten damm och sträcka på benen och känna doften av eldat kol.

Kålrabbi – Nordens Citron

Världen är så enormt stor och innehåller så mycket intressanta saker att det är en omöjlighet att lära sig allt. Det är riktigt synd. Personligen skulle jag vilja veta exakt allt som finns att lära sig. Idag får jag fördjupa mig i ytterligare en sak som jag inte visste existerade. ”Kålrabbin”. Självaste ”Gruskilles kompis” (ni vet han med gästkrönikorna) kom förbi med ett par påsar fröer som han tycker jag skall testa att odla.

Det är alltså en ”framavlad produkt” som härstammar från vildkål. Hade ingen aning om att det fanns vildkål heller faktiskt. Det finns dessutom många spännande möjligheter i köket för denna kålsort. Rostade, i soppor, wokad, sås och sallad.

En Förmiddag Praktiserandes Som Bonde

Idag landade äntligen den efterlängtade fröbeställningen! Sysselsättningen för den här dagen var räddad. Jag hade missbedömt hur många olika sorter det egentligen var och dessutom fått några bonuspåsar med fröer jag inte ens visste att jag ville ha.

Passade även på att plantera om chili och gyllenbären som tagit sig bra och nu får flytta från kuvösen till en större inplastad bostad med ganska fin utsikt. Notera att jag har en planteringsbänk som ett riktigt proffs. Haft den i flera år men först nu börjar den få en fin karaktär.

Mest spännande att så idag var någon form av pumpa som man kan karva ansikten i till allhelgona. Om samtliga fröer tar sig så kanske jag kan porträttera kommunledningen och ett par tjänstemän och placera på farstubron och skrämma skiten ur godisletande barn med. Återstår att se.

Förustom pumpor så sådde jag rädisor, dill, persilja, blandad sallad, paprika, salladslök, svartrot, två sorters squash, basilika, timjan, oregano, två olika chilisorter och lika många paprikaversioner mm. Någon mindre form av gurka också där jag anammade ett tips jag läst på något odlingsforum. Att lägga fröerna i botten på en äggkartong och sen bara någon centimeter jord ovanpå. Tydligen miljövänligt och mer praktiskt eftersom kartongen lätt suger åt sig vatten. Återstår att se om det fungerar.

Det tog sina timmar men mer avkopplande hobby tror jag inte man kan hitta förutom abborrpimpling en het dag på sjön. Kärlek måste odlas helt enkelt, nästan allt i livet kommer tillbaka till odling. Vissa individer har dock inte riktigt förstått det hela utan slappade hela tiden.

 

 

Söndagsunderhållning

Eftersom jag tvingats till nästan uteslutande inomhusaktiviteter hela helgen, har det varit lite frustrerande att sysselsätta fingrar och huvud. Började läsa om boken ”Blackwater” av Jeremy Scahill och webshoppa. Nja det senare handlade mest om att följa en reklamlänk i mejlen till Odla.nu där man hade mycket förmånliga priser på fröer. En del kanske är försent att börja odla, men kanske nästa år. Innebär dock att jag måste spika ihop ett par till odlingslådor. Får se om tid och lust medgives eller om jag får odla det mentalt.

Chilisorten ”Razzamatazz” har jag odlat tidigare och den blev en mycket trevlig liten buske som höll sig länge trots bister kyla utomhus. Resterande arter har jag ingen erfarenhet av alls. Jag är inte ens säker på om jag sett en ”salladslök” på riktigt. Såg ett par halvkassa filmer som inte ens är värda att nämna och tillverkade ”Chili hot dogs” med ett centimeter tjockt lager av färsk hackade chili. Det var på tok för mycket och smakade inget vidare. Tanken var att det skulle ta kål på förkylningen men lade istället grunden till ett magsår misstänker jag.

Pilbågsfiske

Ända sedan compoundbågen landade igår eftermiddag har jag haft svårigheter att låta bli att pilla på den och längta till det tillfälle jag kan testa den under säkrare förhållanden än att skjuta på mjölkförpackningar i hallen. Okej det har inte hänt ännu, men tanken har funnits där. Istället har jag ägnat lite tid till att titta på tillbehör. Det verkar finnas allt att tillgå. Måltavlor i 3D som föreställer bäver, hjort och till och med gädda. Inte för att jag begriper hur man kan tänka sig att skjuta en gädda. Men jag har sett dokumentärer i synnerhet från USA (naturligtvis) där man gör det. Ett komplett fiskeset hittar man på Vildsvin.se.

Båtprojekt & Beryktade Gröna, Händiga Fingrar

Jag hade faktiskt snudd på glömt bort att fiskegrannen och jag hade ett båtprojekt att avsluta. Idag uppmärksammades jag på att det kanske är dags att lägga någon varm dag på att avsluta det hela och lägga ut båten till försäljning. Kanske finns någon läsare som behöver en ny båt och finner den attraktiv. Vad vet jag, en senare fråga helt enkelt. Andra projekt som går framåt är chiliodlingen. Det brukar alltid vara ett gäng fröer som inte gror men denna gång verkar samtliga ta sig. Glömde nämna att jag förra veckan hittade både vitlök som övervintrat och nu börjat spira samt att jag utökade sådden med gräslök eftersom det redan tagit sig i den odlingslåda jag lyckades få ihop. Håller även som bäst på att fundera ut vad som skall odlas i år. Gurka fungerade ju fint och blev ett eget litet projekt  i form av en gurkstege när jag ändå höll på. Någon som vet om broccoli och vitkål är fleråriga växter eller om det bara är att rensa ur och så något nytt spännande?

Funderar På Att Köpa Getvalp

Jag vet inte exakt vad det är som har sådan dragningskraft med lantbruksdjur. Min fru brukar säga att jag inte har ”alla getter hemma” ibland och idag känner jag verkligen avsaknaden av just en get. På Blocket har man ett par riktigt stiliga getvalpar till salu. Jag frågade frun om vi kunde åka till Östansjö och köpa en. Jag försäkrade henne till och med om att jag skall sköta om den själv och inte göra det till en belastning för henne. Men nej. 

Vad Skall Du Bli När Du Blir Stor?

Ja den frågan har jag gått och grunnat på sedan jag igår fick en chiliplanta av okänd art. Det kanske inte är helt jämförbart med en förälders tankar om sina små barns framtid, men det finns något som jag antar påminner om det. Jag vet att den inte kommer växa upp och bli en läkare eller hockeyspelare som avgör en historisk match. Men ändå, vad skall den bli när den blir stor? Stark, het, mild och genomgod?

Tittade in i ”barnkammaren” denna morgon också. Ingen har visat intresse för att vara en uppstickare än så länge. Men min prognos säger att det sker inom 3-4 dagar.

Odlad Kärlek

Det mest upplyftande jag varit med om på senare år är filosofin bakom att odla saker. Den går nämligen igen i nästan allt som har med liv att göra. Hur ofta sitter ni med en tallrik framför er och ger det en tanke att varje beståndsdel tagit ibland år att producera. Potatisen, köttet, salladen, kryddorna i saltet. Det producerades inte över en natt och tar 15-20 minuter att äta upp och återgå i livscirkeln. Jag brukar ibland förmana människor att ge det en fundering. Jag personligen kan ibland nästan uppleva en överväldigande känsla i dessa funderingar. Man måste med all rätt visa allt man stoppar i sig en viss respekt. Igår spenderade jag en halvtimme till att sätta igång en livscirkel för chili och gyllenbär (physalis). Samtidigt startade en form av utmaning med fiskekamraten som jag ”beodrade” att odla samma saker för att se om hans framgångar med ett par av mina ”barnbarn” var en ren tillfällighet eller om han helt enkelt har gröna fingrar och kanske bättre förutsättningar i sitt hem för att lyckas. Ljus och bevattningsperioder etc.

 Man kan om man vill, köpa en miniatyr av en zen-trädgård för att hitta lugn och ro. En bra idé om man inte råkar ha en bakgård och massor av tid att anlägga en i full storlek.

Det är lite samma sak med den nya trenden som sprids även i Stockholms innerstad, att odla på små ytor. Oftast brukar det vara det mentala hindret för att starta sin egen odling, att man behöver massor av land och jord. En liten kompakt trädgård kan startas på bara någon kvadratmeter om man tänker till. Färska örter, gräslök, dill, tomater och gurka. Förutom glädjen att skörda sina egna råvaror, skapar det en viss harmoni och väcker just en filosofisk tanke kring det som slutligen hamnar på din tallrik.

Det Är Inte Svårare Än Så

För att stimulera mig själv en aning skickade jag idag iväg manuset till en bok för ”Print on demand”. Ett fåtal upplagor men ack så betydande ändå för mottagarna. Jag skall behålla en själv och den tänker jag lägga lite nonchalant på nattduksbordet bland alla andra böcker som ligger där och väntar på att bli utlästa. Ibland tänker jag plocka upp den, stryka ett finger över mitt namn och titeln på boken och säga till mig själv ”Det är inte svårare än sådär”.

Sen inbillar jag mig att ångest och vedermödor med att skicka manus härs och tvärs och vänta på refuseringsbrev är som bortblåst och en aning kaxighet kommer att underlätta framtida kontakter med förlag.

Vårtecken 2: Årets Första Kryddsmör

Eftersom jag ändå är i ”pysslartagen” idag och försöker komma på en vettig lösning till givarhållare för ekolodet, tog jag en tur och tittade på kryddodlingarna. Döm om min förvåning när jag ser att vi redan har fått ett slags dvärgpersilja som växer och gror och att oreganon och annat fortfarande är vid liv eller levt upp på nytt.

Dags att plocka fram grillen till helgen misstänker jag. Råvaror till ett kryddsmör plockat direkt från odlingen finns det.

 

Ren Och Sann Het Kärlek

Hela aftonen igår var inte en katastrof. Förvisso vankas det kvalspel för Djurgården men på något sätt vägs det upp av att jag fick träffa mina ”barnbarns barnbarns barn”:

Jag skrev tidigare om att vi adopterade bort massor av chiliplantor förra året, en del avkommor efter tidigare års plantor och jag hade knappast förväntat mig att se någon av dem vid liv fortfarande. Men så fel jag hade. Inte bara en utan två blommande chiliväxter (inte buskar riktigt) trivs riktigt bra i köksfönstret i västligt läge. Det var nästan så att det kom en tår i ögat när släktingen till min ”Banana Sweet” uppenbarade sig.

Het Hobby I Kylan

Man måste beundra naturen och livets snabba vändningar. När jag precis börjat tro att detta kanske kan utvecklas till en rekordtidig fiskesäsong slår kylan till. Nu är vi ganska skonade jämfört med andra ställen i Sverige där man haft minus 42 grader under natten, men grundlurad blev jag. Igår damp ett nytt nummer av ”Fiske-Feber” ner i brevlådan och naturligtvis (trots vinterartiklarna) började jag fundera på allt från betesval till fiskeplats till vilken sorts förtäring som skulle medfölja första turen. Det blev till och med en stressfaktor att tänka på hur jag måste göra en insats för att underhålla utrustningen, införskaffa material som tagit slut. Bara att glömma. Vintern tänker inte ge upp så lätt.

Men nästan lika roligt som att fiska är det ju att odla. Jag har en viss passion för det. Det började en gång i tiden med att jag testade att odla tomater på min uteplats. Gick bra första året, ett hundratal tomater. Andra året tänkte jag att det kanske blir fler tomater om jag sår dem tätare. Istället lyckades jag odla fram tomaternas svar på Frankensteins monster.

 Inuti den stora tomaten fanns fler mindre, och i dem ytterligare några. Aldrig sett ett sådant ”freak of nature”. Lärde mig att man inte bör manipulera naturens gång och slutade odla tomater och startade med chilifrukter. Det har jag gjort varje år sedan dess och när fisket nu inte är optimalt finns det ändå sysselsättning. Vill man ha en skaplig chilibuske till hösten bör man plantera fröerna redan nu. Förra säsongens skörd för egen del blev nästan obefintlig eftersom jag adopterade bort alla plantorna i brist på utrymme. Dom som hade lyckan att bli adoptivföräldrar verkar dock ha blivit mycket nöjda med sin skörd. Om det går som planerat blir det ytterligare plantor att hämta under sommaren för er. Testar två olika varianter. En där jag driver upp plantorna i drivhus och inomhus, den andra där jag bara kastar någon näve i jorden utomhus och låter fröerna sköta sig själv. Blev mycket lyckat förra året. Betydligt kraftigare och motståndskraftigare än de som odlats inomhus. Exakt hur många olika sorters chili det blir återstår att se. Inte bestämt mig ännu. 

John Wayne Har Återuppstått

Egentligen idiotiskt att mitt i elimineringen av julen försöka få ordning på filmsamlingen. Den har av någon outgrundlig anledning inte alls den perfektionism den en gång hade när jag levde som singel. Det är som ett enda stort garnnystan med den skillnaden att någon kapat av ändarna på massor av ställen. Istället för att efter genre, skådespelare och bokstavsordning ligger allt i brutala högar, stuvade bakom och framför varandra. Efter ett par timmars tröstlösa försök att få någon som helst vettig organisation gav jag upp. Vi måste köpa några nya mer praktiska hyllor. Det enda positiva med det hela var att de saknade John Wayne-filmerna dök upp igen.

Hade han inte blivit sjuk och avlidit hade han fyllt 105 år i år.

Både Juholt & Jag Knäckt Idag

Håkan Juholt har haft en trasslig tid under hösten. Tycker han trasslar till det ytterligare med detta uttalande: ”– Så mycket pyssel kan inte ens en ambitiös jämställd man prestera”. Inte mycket utan sådär lagom litegrann. Tror min fru kan hålla med Juholt en smula. Efter att ha spenderat nästan två timmar vid spisen vaktandes en kokande gryta som prompt måste uppnå 120 grader. Kan ”knäcka” vem som helst.

Egentligen skulle det inte tillverkas knäck detta år. Ingen som äter det, det är krångligt, i synnerhet att pricka de där små formarna. Men 9-åringen gav sig inte. Hon har tillverkat en burk avsedd för knäck så skall den nyttjas. Med tomteluva som lock och allt. Ernstvar det någon som såg att jag smög i en kanelstångKirschsteiger gav en förenklad lösning på problemet igår. Knäckklubbor.

Lätt som en plätt” tänkte jag eftersom jag i källaren hade ett knippe små och tunna blompinnar liggandes. Klädde mig och gick ner för att hämta dem bara för att vid uppkomst igen finna att frun och 9-åringen hittat ännu lämpligare pinnar gjorda för att vara grillspett. Dessa placerades sedan ut på 4 plåtar och när frun efter lång tid ansåg att knäcken var klar, fick jag äran att hälla smeten över pinnarna.

Efter en stund insåg vi att det inte fanns plats för fler plåtar i köket så vi tvingades ändå placera ut en massa formar. Efter sisådär en 70 stycken fyllda med knäcksmet och svordomar över vem som i h-e ringer när man har händerna fulla gav jag upp och 9-åringen fick sin dröm uppfylld med en gigantisk knäck.

Ernst rekomenderade att man strödde krossade ”polkagrisgirlanger” över klubborna. Spar-Arne hade inga så det blev mer traditionella polkagrisar. Tyvärr så hamrade jag dem nog aningen för mycket i en del fall och för lite i ett annat. Polkapulver och polkabitar blev resultatet. Först såg jag det som ett misslyckande, men vid kontroll där Ernst suger på en klubba blev nog minst våra lika festliga.

Av en gammal sillburk, paketsnöre och klisterlappar avsedda för kakel blev det dessutom en ”julig” klubbbehållare. 

Winernougat – Så Enkelt Att En Idiot Klarar Av Det

Idag fortsatte julpysslandet med winernougat och ischoklad på schemat. Nougaten en av mina favoriter faktiskt. Receptet är enkelt, tillverkningsprocessen likaså.

Man börjar med att bryta blockchoklad i bitar. 300 gram går åt till en sats.

Sedan kapar man upp nougaten i lämpliga bitar. En 500 grams förpackning går det åt.

Sedan lägger man chokladen och nougaten i en skål som placerats i en större kastrull med kokande vatten. Vattenbad kallas det visst.

Sen rör man sakta under tiden som det smälter i skålen.

När allt är flytande häller man i 200 gram mandelflarn, eller ”flagad mandel” om man hellre vill säga så.

Sedan rör man ytterligare en stund så att mandeln blandas väl tillsammans med smeten.

Efter det väntar det lite halvsnuskiga momentet. Man häller ut smeten på ett smörpapper som förslagsvis ligger i en ugnsform eller liknande. Halvsnuskigt skriver jag för att det påminner om något som absolut inte smakar godis.

Sedan placeras formen utomhus på trappan eller i kylskåpet beroende på var det är kyligast. Man väntar och väntar och sen tar frun fram plåten och skör upp det hela i lagoma bitar.

Till slut är det dags för provsmakning vilket jag kallat första tjing på. Och gott blev det.

Julpyssel 2011

Vi lever i tider där vissa traditioner skall upprätthållas. I veckan så påbörjar vi julpysslet här hemma. Bränna några pepparkakor i ugnen, smeta med glasyr och svära över knäck som inte får rätt konsistens. Ja just det, frun lovade att vi skulle göra ischoklad också. En av mina favoriter bland julgodiset faktiskt. Även om det antagligen skulle bli både enklare och billigare att köpa en burk som ändå blir kvar långt efter jul, är det en viss charm att se kokosfettet smälta. Vi diskuterade om vi skulle skippa pepparkakshusen i år. Slutar ändå med att barnen inte orkar vänta med att sätta ihop dem och i bästa fall blir halvt dekorerat. Och ingen äter av dem heller. Förra årets resultat var inte så pjåkigt tyckte jag.

Men på senare år så har det blivit en trend att göra helt egna modeller. Inte den där standardversionen som man köper och limmar ihop. En av fruns vänner presenterade idag sin version av det klassiska pepperkakshuset.

Ingen Skillnad På Bilmekaniker Och Läkare

Igår hände något märkligt. Vi hade just klivit ur bilen vid båtplatsen och skulle göra oss redo för att jaga gäddor när det plötsligt högg till i vänster sida på ryggen. En bestående smärta som jag tidigare inte haft. En del kanske skulle hävda att det var ”latmasken” som vaknade, men riktigt så enkelt är inte förklaringen misstänker jag. Fisketuren blandades med smärta och rädsla över att det kanske skulle bli långvarigt och outhärdligt att avsluta säsongen med flaggan i topp. Väl hemkommen tvingades jag ligga stilla för att undvika något som kändes som knivhugg i ryggen (har Hofors kommunpolitiker börjat med Vodoo?) och fundera över vad det möjligen kunde vara. Jag är sådär lagom förtjust i att springa till läkare varje gång man får en åkomma så jag började tänka själv.

— 

Rent filosofiskt och teoretiskt är det inte så konstigt att jämföra människokroppen med förslagsvis en bil. Många tror att det är svårt att utbilda sig till läkare, men det är egentligen ganska lätt att förstå anatomin om man tänker i andra termer. Bilar har ju styrleder, förgasare, vindrutetorkare, oljeledningar och avgasrör. Det har människokroppen också fast med andra benämningar.

Innan man lämnar in sin bil på reperation försöker man ju hitta felet själv, oftast för att det är kostsamt att ens låta en bilmekaniker titta på bilen. Ibland får en mer kunnig bekant kanske titta på problemet (fast i jämförelse av människokroppen som en bil undviker man nog en inspektion av avgasröret). När min fru så tittat lite på ryggen och klämt och känt till melodin av mitt klagande sade hon att det möjligen kunde vara någon form av inflamation i en muskel. Enligt min filosofi då begynnande rost under lacken eller i behov av en rundsmörjning. Det senare lättare för en hemmapulare att fixa själv med förslagsvis hästliniment. Antagligen sparade jag kostnaderna för ett läkarbesök på att tänka just i dessa termer. Det lättade en smula i smärtan och rörligheten är nästan helt funktionell. Dock har jag inga planer på att låta frun sköta om ett eventuellt byte av oljepumpen.

För Hemmafixaren: Bygg Ditt Eget Automatvapen

Mitt andra blogginlägg för dagen kommer även det med forumet Flashback som inspiration. Någon kanske minns inlägget om den ”blivande Nobelpristagaren” som byggde en egen kärnreaktor i köket? Nu har det dykt upp ännu en företagsam användare som skall försöka bygga en egen kulsprutepistol med kaliber 9 mm. I tråden som skall fungera som hans byggdagbok säger han bland annat att:

Denna är dock ingen replika av plast utan kommer vara fullt fungerande, bygger inte efter någon ritning utan jag bygger helt ur eget huvud.Den använder magasin från en Kpist M/45.Pipan kommer antingen vara slät eller så kommer jag eventuellt beställa en 9mm pipliner

Utan ritning misstänker jag att det blir mer komplicerat än han anar. Men det intressanta med detta är den debatt som ofta handlar om huruvida internet är av ondo eller godo. Många har påstått att det bidragit till spridning av material för att bygga bomber, vapen. Så kan det möjligen vara när det kommer till en mer omfattande distribution än tidigare. Letade lite snabbt reda på en bok från 1988 som gick att beställa via aningen ljusskygga postorderföretag tidigare. ”The Poor Man´s James Bond” av Kurt Saxon. En underhållande bok för hemmafixaren skulle man kort kunna beskriva den. Blev en best-seller efter att den lyfts fram som en bibel för högerextremister av SVT på den tiden Vitt Ariskt Motstånd härjade omkring.  I den kan man bland annat lära sig att tillverka dödligt gift av cigarettfimpar, tillverka rörbomber och hemmagjorda granater, beskrivet som vilket kakrecept som helst. Det finns även sektioner där man via utförliga bilder lär sig bryta nacken av fiender en tillhörande bajonettkurs som uppföljning. Innan internet alltså blev källan till allt det onda så fanns det tillgång till ritningar att bygga ett eget helautomatiskt 9 mm vapen.

Jag frågade en mer tekniskt kunnig person om denna ritning verkligen skulle kunna ligga till grund för att framställa ett eget vapen. ”I stort sett” var svaret. Det för mig till ett eget lite mer fredligare experiment. Att se om ett inlägg om ämnet bomber, vapen och kanske nämna ordet terrorism(lägger till Anders Breivik också för säkerhets skull samt ordet Jihad) kan generera besök från diverse myndigheter och statliga organ. Just nu har ingen av den karaktären besökt sidan, men här kan man se efter hur effektivt man söker av nätet i jakt på potentiella vapenbyggare. FRA borde om inte annat dyka upp inom kort.

Jordskeppen Finns Bland Oss

Det är nog många som läser Aftonbladets artikel och skakar på huvudet i tron att det skulle röra sig om ”Tolkien-Fanatiker” som byggt ett hus inspirerat av filmerna om ”Sagan Om Ringen-Triologin”. Rubriken ”De bor som Bilbo” har en mycket enklare förklaring. Det rör sig om ett så kallat ”Earthship” som i regel är ett hus byggt av naturmedel och återvinningsmaterial. En riktigt häftig idé som även finns i svensk version.

Egentligen bara fantasin som sätter stopp för hur komfortabelt och praktiskt man vill bygga sitt hus.

Det är lite ”Mad-Max”-känsla över vissa av konstruktionerna. En spännande tanke att vara självförsörjande med el och vatten. Vore jag inte så opraktisk när det kommer till byggnationer hade jag väldigt gärna startat ett eget projekt 😉

Hur Fan Växer Broccoli Egentligen?

Det var tur att jag byggde den där ”gurkstegen”. Har nämligen från mitt eget perspektiv odlat fram en rekordgurka som fortsätter att växa. Om den håller EU-standard vette tusan, men roligt är det och nästa år skall det definitivt odlas fler sådana som komplement till tomater och sallad mm.

En annan sak förbrylla mig dock. Har försökt att Googla fram information om hur vitkål och broccoli egentligen växer fram utan resultat. Läste något om att broccoli skall få knytnävesstora ”blommor” som skördas, men i dessa plantor syns ingenting ännu.

Hur blir det egentligen broccoli och vitkål? Är det ett dött projekt eftersom några blommor inte synts till eller kommer det senare? Återkommer dessa plantor år efter år eller är det nyplantering som gäller för att få fram växterna nästa år? Känns som att det är lite sent på året för att få fram ett bra resultat ändå.

Det Blev Paj Av Alltihop

På fredagskvällen kände jag ett speciellt sug. Suget efter en smaskig ”Västerbottenpaj”. Frun hade inte riktigt tid med mitt krav så jag fick skrida till verket på egen hand. Först Googlade jag fram ett recept som inte var så avancerat. Till skillnad från den frånvarande snickargenen är jag lite av en naturbegåvning i köket, kanske mycket till tack av min fader.

Steg ett var ganska enkelt. Blanda ihop 3 dl vetemjöl, 125 gram smör och en halv matsked vatten. Efter det trycka ut pajdegen i en form och stoppa i frysen i ca 5-10 minuter och sedan gå lös med en gaffel i botten. Förgräddade i 10 minuter på 225 grader. 

Fyllningen bestod av 3 ägg, en halv tesked salt (fast jag hade i en hel) ett kryddmått vitpeppar, 2 dl grädde och minst 150 gram ost (även här överdrev jag kraftigt med runt 300 gram). Innan jag lade på fyllningen lade jag ett litet nätt lager av chili och calvadossås. Tänkte att det kunde ge lite mer smak till pajen. Gick även ut i trädgården och klippte rejält med gräslök. Kom senare på att jag borde ha brynt lite vanlig gul lök och blandat i men det var försent.

Det färdiga resultatet blev mer än fantastiskt. Riktigt imponerad över pajen faktiskt. Även frun tyckte jag lyckats bra. Känns som en helt ny värld öppnade sig med tillverkningen av min första paj 😉

Martin Timell – Släng Dig I Väggen

Mina snickardrömmar började inte med Martin Timells småpyssel i TV. Nej det började mycket tidigare än så. Under den tid jag arbetade på Systembolaget som ung. Det var en större ombyggnation på gång. Den gamla ”ölmaskinen” som transporterade fram öl till kassorna skulle skrotas och ett självplock på pilsner skulle lanseras. Snickare kom, väggar började slås ned och det var inte bara mina kvinnliga kollegor som gick och spanade in de unga killarna med snickarbälten. Jag kunde inte riktigt sluta glo på detta übermanliga attribut. Hammare, skruvmaskiner och annat som hängde runt midjan. En klar skillnad från de välstrukna skjortor och byxor med pressveck med en grön slips som pricken över i:et jag själv gled omkring i. Snickare eller hantverkare ligger bakom det mest magnifika här på jorden där männsikor huserar. De skapar med skicklighet. Pyramider, Empire State Building, Kaknästornet och det finaste av allt, Stockholms Stadion, hemmaplan för Djurgårdens IF.

En dag när snickarna gick på lunch. Detta skedde redan vid 9-10 på förmiddagen, de flesta hade två matdosor med sig eftersom de käkade även strax efter vår egen mer normala lunchtid. De hade lämnat sina snickarbälten kastade över några högar med material. Jag glodde ett bra tag innan jag gick fram och pillade lite lätt på ett av bältena. Sen lyfte jag upp det och spände det runt höfterna, tyngden kändes ungefär som jag tänker mig ett revolverbälte kändes under westerntiden. Mycket manligt på något sätt. Olyckligtvis så kom en kvinnlig kollega i detta ögonblick. Jag såg snopen ut, hon skrattade och sen hade de samlat ihop till en julklapp åt mig nästkommande jul. Ett sprillans nytt snickarbälte utifall jag någon gång skulle byta karriär. Snickarbälten är för övrigt ett stående skämt hos några av mina kamrater.

— 

Som jag berättade igår, har jag haft ett behov av en odlingsbänk. Egentligen kändes uppgiften som något andra gör och inte jag. Att snickra är inte min starka sida som jag antytt. Här skall ni få se varför.

Jag hittade virke och maskiner i källaren. Av någon anledning innehar jag det mesta man kan behöva förutom en riktigt bra skruvdragare. Det används sällan, nästan aldrig av mig personligen. Bra att ha när man skall snickra kanske grundtanken varit en gång i tiden. Inte för att det blir mycket snickerier alls. Letade faktiskt efter mitt snickarbälte men det har försvunnit. Antagligen den gången som jag och ungdomskamraten bestämde oss för att riva hans mormors altan och bygga en ny, en helt annan historia som jag kanske kan lyfta fram senare. Den ursprungliga borde ha stått kvar är nog det allmänna omdömet om man säger så.

Jag började mäta ut var jag skulle såga. Det blir aldrig som man tänkt sig.

Jag hann nästan klart innan jag sågade av bladet på den elektriska sågen. Tror den satt lite snett baserat på resultatet. naturligtvis var det jag som satt fast det så jag hade ingen annan att skylla på.

Ungefär här i snickrandet dök 9-åringen upp och ville vara min assistent. Hon frågade om hon skulle springa in och byta om till de snickarbyxor vi inhandlat åt henne tidigare i år. ”Näe det behövs inte” sade jag.  Sedan dök frun upp i sällskap med grannen som utbrast saker om Martin Timell, händiga karlar etc. Ingen av dem hade sett hur själva sågandet mm gick till. Nu när korten snart ligger på bordet kanske de tar tillbaka det där om hur lämpligt det är med en ”händig karl” i hemmet. Min fru gifte sig absolut inte för mina praktiska händer skall gudarna veta.

När man vänder den dåligt sågade sidan (sidorna) nedåt syns det nästan inte att jag ligger bakom denna skapelse. Blev hyggligt stabil också till min stora förvåning.

Fick rådet av min mosters man att använda presenning inuti som fått sig ett par hål så att vatten kan rinna bort när man vattnar senare. Bra tips där, samtidigt är det lättare att byta jord när det behövs.

När jag studerade konstruktionen närmare såg det inte så bra ut med gliporna som uppstått efter sågningen. En tanke slog ned. Någonstans har jag hört att om människor är tjocka skall de klä sig i svart, då ser de smalare ut. kanske var det randigt, men svart kunde ju vara mer lämpligt eftersom jag hade två burkar svart metallfärg i källaren. Metallfärg på trä ja…

Efter två målningar så såg det inte så jävligt ut, gliporna försvann som jag rent teoretiskt till en början antagit. Stabil blev den ändå.

Vem vet. Stärkt av de senaste två ”halvlyckade” projekten så kanske jag skall ge mig i kast med att skruva upp de tre hyllorna min fru tjatat om nästan ett år nu. Hur svårt kan det vara? Bara skruva i ett par skruvar i en vägg liksom. En bekant sade något om att använda plugg, men jag vet inte jag, kan väl inte vara helt nödvändigt…?