Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Det är inte bara i TV och filmens underbara värld som katapulterna tycks ha kommit tillbaka i modet. Det känns lite som om att den inledande scenen i klassikern ”Gladiator” där eldklot skickades iväg mot fienden, inspirerat många andra regissörer. I TV-serierna ”Spartacus” och ”Game of thrones” har katapulten haft en betydande roll. Ja till och med i de katolska intrigernas värld i serien ”Borgias”.

Läser med intresse om ett antal hörselskadade elever i Dalarna som också anammat trenden med katapulter:

” I år stod Falun som värd och de 32 barnen, som delades in i två grupper med föräldrar och pedagoger, fick besöka gruvan i underjorden och bygga en katapult i Teknikverksta’n.

Med hjälp av små träbitar och limpistoler skulle man bygga katapulten. Sedan skulle man på fem meters avstånd träffa en ”tallrik” på golvet med en lerkula som skulle väga runt fem gram.

En uppskattad aktivitet visade det sig.”

Förvisso kan det ligga en hel del intressant i själva tillverkningen av en katapult, tekniken för att få en fungerande apparat är nämligen inte helt rätt. Tro mig på den biten, jag har testat i min ungdoms dagar att tillverka en dödsbringande maskin.

Innehållet under rubriken är kanske inte alls lika muntert. Men nog känns det lite lustigt att det hamnar i tidningen. Arbetarbladet – Son våldgästar mor och stjäl mat. Det känns som om man vill veta mer om den här historien. Kanske se det på Efterlyst på TV3.

”En kvinna i Hofors har flera gånger anmält sin son för hemfridsbrott. Hon har också anmält honom för stöld av mat ur kylskåpet.”

Andra kopplingar mellan Falun och Hofors idag kan vara att jag är från Hofors, Isak Jansson från Enviken utanför Falun, har varit på samma ställe, nämligen i Storvik, där han stod på scenen och jag satt i publiken och hörde honom ”skämta” om Hofors. Läste en artikel i Dala-Demokraten igår och idag föll det sig att jag fick se honom utanför hans kommande turné.

”Han är Dalarnas främste komiker, som flyttade till Stockholm för att förverkliga sin dröm.I helgen kommer Isak Jansson hem för att uppträda två gånger i Falun.

Isak Jansson från Enviken bestämde sig 2006 för att testa på att bli standup-komiker. Men från sitt första uppträdande minns han inget.

– Det är black out. Jag vet att jag var där och att jag var på scenen, men minns det inte. Det var en tävling, man skulle uppträda i tre minuter, och jag gick faktiskt vidare.

För att ha större chans att lyckas som komiker flyttade Isak till Stockholm, ”tyvärr” menar han.

– Det fanns ingen stand up-scen i Falun, och för att bli bra måste man ha någonstans att uppträda. Humor är lite som idrott, man måste hålla i gång hela tiden. Man måste ta sig igenom de där tusen gigen som går åt skogen. I Stockholm kan man giga varje dag om man vill.”

Att han jämför humor och idrott är intressant. Idag såg jag i sådana fall någon hoppa en halvmeter när han ställer upp i en tvävling där minimum är 6.20. Typ. Fjantiga påhopp om Hofors, lika fjantigt som alla andra och som jag sade efter showen, hade jag hellre sett Adolf Hitler försöka elda upp massorna med trista saker. Hitler lyckades dock, det gör inte Isak Jansson tyvärr.

Det kom ett brev med Posten. En mening som aldrig skrivits på Hoforsbloggen tidigare med just den betydelsen. Nu när vi lever i framtiden är det sällan eller för att inte säga aldrig ett brev kommer med posten som inte innehåller fakturor eller reklam för Postkodlotteriet. Inte ett riktigt handskrivet brev med ett budskap eller en berättelse som förr i tiden när man till och med hade brevvänner för att orientera sig vad som hände i omvärlden och man inte enkelt kunde knappa in en webbsida med nyheter skrivna bara sekunder innan. Informationssamhället har verkligen blivit en snabb strid ström av information. Det här brevet gjorde verkligen min dag.

”För cirka sex år sedan var det några killar som ville testa Wikipedia. De la in några meningar om att Björnes Magasin spelades in i Hofors. Det här har funnits på nätet ända till mars 2013 då det dementerades. Anmärkningsvärt dock att kommunalrådet vid en 25-årsträff för medarbetare vintern 2013 lyfte fram just detta som ett positivt inslag i Hofors historia. Anmärkningsvärt på så sätt att kommunledningen inte kritiskt källgranskat den här uppgiften. Av detta kan man utläsa att upprepar man ett påstående tillräckligt många gånger så blir påståendet till en sanning!

Det här är en kort rolig historia som trots allt bevisar att en kritisk källgranskning behövs! Ett annat exempel är den Socialdemokrat, Omar Mustafa, som invaldes vid kongressen härom veckan inte på något sätt torde ha granskats. Det här exemplet belyser väl vilken bristande konkurrens det råder vid tillsättandet av viktiga positioner.”

Jag blir ganska häpen. Inte att man över att man bör ägna lite tid till att kontrollera en källa som man tar uppgifter ifrån, det tog jag lite för givet att man gör i de ”högre sfärerna”. Jag har följt ärendet med Omar Mustafa ganska ingående och insett att det är för mycket begärt av även journalister att hålla sig till strikt och sanningsenlig fakta. Det sker gång efter annan och jag tänker inte beröra ämnet Omar Mustafa närmare. Nej det som gör mig mest häpen är att jag inte hört talas om den här historien om Björnes Magasin och Wikipedia och kopplingen till Hofors. Wikipedia är vanligtvis en mycket bra källa till information. Men då och då smyger det in faktafel och rena rama påhitten i kunskapsbanken. Jag vet för jag ägnade mig en gång i tiden åt att på skämt förvanska artiklar på sajten ungefär i samma syfte som de i brevet nämnda killarna. Påståenden som att Adolf Hitler var mycket jazzintresserad eller att Lill-Babs spelat in en tysk film med viss pornografisk inriktning till exempel. Sedan postade jag länkarna på ett välkänt forum och vi skrattade åt varandras påhitt när det gällde att manipulera Wikipedia. Allt har sin tid och sitt nyhetsvärde så den formen av aktivitet var snart bortglömd för andra upptåg.

När jag nu läser om Björnes Magasin och påståendet att det skulle ha spelats in i Hofors, använder jag en känd sökmotor för att hitta en koppling. Det första jag surfar in på är just Wikipedia som tydligt uppger att ”Den är inte inspelad i Hofors! ”

Vidare hittar jag ett radioinslag på P4 Gävleborg där man till och med dementerar att det skulle ha spelats in i Hofors.  P4 och Hofors kommun är inte kända för att dela humor om ni minns vad jag menar.

”– Det har aldrig spelats in i Hofors. Vi spelade in i Stockholm, i olika studios runt om i Stockholm, säger Jörgen Lantz som spelade Björne från starten 1987.

Var det någon gång prat om att göra Björnes magasin i Hofors?

– Nej, jag har aldrig hört det i alla fall och jag borde ha hört det eftersom jag var med från början.

Vad vet du om Hofors?

– Ja hörrudu, jag vet väl inte så där vansinnigt mycket. Jag reste ju mycket på 60-, 70- och 80-talet och turnerade med Riksteatern och Fria teatern och har varit i Hofors några gånger men kommer inte riktigt ihåg deras infrastruktur och industrier eller näringsliv, det gör jag inte.”

En påminnelse till oss alla kanske, att inte lyssna på allt vi hör och inte tro på allt vi läser helt enkelt. Och självklart vill jag ju nu gärna se lokala reportrar ställa kommunalrådet inför frågan om källkritik och hur man använder sig av det. Trots allt har hon alltid hävdat att hon inte bryr sig om vad som står på nätet skrivna av anonyma röster. Wikipedia köpte hon trots allt.

Vid parkeringen bredvid Hembygdsgården och den relativt nya statyn av Kerstin Hesselgren, har man ställt upp ett nytt konstobjekt. Eller kanske bara konstigt objekt.

Jag begriper långt ifrån all modern konst, men just denna installation med en motionscykel på framrutan, en radioantenn och en hink förbryllar ordentligt. Vad vill konstnären egentligen säga? Att motion räddar liv och att folkhälsan blir bättre utan fordon? Att kontakten med Gud går via antenn och hårt arbete som städning?

Då och då under mitt liv kan man väl säga att jag haft änglavakt. Någon skalpell här, en förlupen kula där och dagdrömmande vid övergångsställen. Men nu när det uppdagas att jag ibland varit omedveten om vissa faror, får jag en lätt rysning längs ryggraden. Bäver bet ihjäl man.

”En fiskare i Vitryssland har bitits ihjäl av en bäver, efter att han försökt fotografera djuret, rapporterar Sky News.

Mannen var tillsammans med några vänner på en fisketur i Shestakov-sjön i sydvästra Vitryssland när de fick syn på bävern vid sidan av vägen. Mannen stannade för att ta en bild, men när han närmade sig djuret gick det till attack och bet honom i låret. Vännerna försökte stoppa det ymniga blodflödet men det visade sig att bävern hade bitit av en artär och han förblödde.”

Den 13 juli 2011 kommer nu för evigt att etsas fast i mitt minne. Dagen då jag själv utsatte mig för det livsfarliga djuret med kameran.

Så här i efterhand är jag mycket glad över att ha överlevt. Den där blodtörstiga besten hade med lätthet kunnat välta båten och gått till attack mot mitt skrev. Med facit i hand förs nu diskussioner med fiskekamraten om skyddsutrustning och ändarde rutiner för att undvika ytterligare ett dödsfall orsakat av bäverns blodtörst.

Stora rubriker i kvällspressen om en Moderat politiker som misshandlats i sitt hem. Aftonbladet, Expressen.

”Kommunstyrelsens ordförande i Jönköping, Mats Green (M), har blivit misshandlad och hotad utanför sitt hem, rapporterar P4 Radio Jönköping.

Enligt radiokanalen ska det röra det sig om två män som ska ha sparkat och slagit Green.”

Tyvärr så har hans partiledare och tillika Sveriges statsminister redan lagt nivån för det här. Så det är ingen idé att springa till pressen och gnälla…

Det är den här typen av nyheter som man vanligtvis hittar i små norrländska eller ännu mindre småländska tidningar som huvudnyheter. ”Drog man i snoppen – åtalas”.

Annonsbladet tar sig när det gäller underhållning och denna vecka kör man ett ”humortema”. En första insändare från vår egen ort, Hofors.

Nummer två på samma sida kan jag inte riktigt avgöra om det är ironi eller enfaldhet. Smitaren måste ha en mycket udda färg på sitt fordon för att det skall ha någon verkan.

Det är en vidrig historia om en lokalpolitiker från Täby som tar sig friheter med grannens häck vid sitt sommarboende i Obbola utanför Umeå.

”Grannarna vill dock ha 100 000 kronor i skadestånd för den förstörda häcken. Tingsrätten i Umeå kommer nu att få ta sig an ärendet. Något datum för rättegången är dock ännu inte fastställt.”

Undrar om brottsrubriceringen innehåller ordet ”Våldhäckt”.

Förhoppningsvis är det inte Sveriges idag kortaste aprilskämt, men tidningarna skriver om att Leif Pagrotsky ska lämna politiken åt andra. En ovanligt lång karriär för en ovanligt kort karaktär skulle man kunna säga. Ni observanta läsare kanske minns min egen närkontakt med denna ”gigant”.

”– Det är ett beslut som vuxit fram. Jag är 61 år och har jobbat i den här miljön i hela mitt liv. Nu vill jag göra andra saker, säger han till tidningen”

Första April är som bekant en dag av skämt. Aprilskämtet har faktiskt sin historia till ett hundratal år före Kristu födelse, tro det eller ej. I Romarriket gillade man den här typen av ”practical jokes” I Sverige finns det en teori att första-aprilskämtandet dök upp under 1600-talet, på den tiden gick det enligt mina egna efterforskningar ut på att lura människor att gå dumma ärenden, till exempel gå med ett brev som kallades ”aprilsedel”. Jag har själv dragit några relativt lyckade aprilskämt genom åren. Lite av min högtidsdag kan man säga. I år ligger jag ganska lågt förutom ett ni antagligen redan märkt som ishockeyintresserade Hoforsbor. Förra året drev jag det lite för långt. I Expressen kan man lära sig hur man bygger upp det perfekta skämtet. Före detta Säpo-polisen Hasse Brontén ger goda råd.

När man är en lite mer erfaren aprilskämtsletare, som jag, kan man försöka genomskåda andras skämt. Tidningar och TV har en hel del av dem en dag som denna. TV4 rapporterade till exempel om en ny jätteart av kräftor som upptäckts och ”Leif Mannerström” kommenterade senastionen understödd av en falsk professor. Skämtet var lätt genomskådat, men nog gick någon lättlurad individ på det kan jag tro. Expressens skämt är dock av det mest smaklösa slaget och man har fördelat det på tre rubriker denna dag:

I synnerhet inslaget med att Socialdemokraterna skulle öka i väljarstöd var lite för uppenbart skämtat.

Temat för veckan i lokal media verkar onekligen handla om humor, eller bristen på den. Ni som följer nyhetsflödet vet vad det handlar om. för er andra som inte orkar leta reda på artiklarna eller vill ha en kort sammanfattning kommer den här:

Niklas Folkegård på P4 Gävleborg skämtar om konsultverksamheten i Hofors hommun. kommunchefen Ulf Strömstedt gillar inte det så han skickar ut ett pressmeddelande med innehållet i redigerad korthet: ”Jag gillar det inte, jag vill förbjuda kritik, satir och humor”. Människor reagerar i olika kommentarsfält, det kommer fram att även kommunalrådet Marie-Louise Dangardt vid två tillfällen uttryckt kritik mot P4 Gävleborgs sätt att bedriva samhällsbevakning och public service. En forskare kliver fram och säger att hon har kunskap om varför Hofors har så dåligt rykte, en lokal revyartist drar ett skämt i Arbetarbladet och ifrågasätter om det hela är ett aprilskämt. Kanalchefen Leif Eriksson på P4 Gävleborg ger svar på tal:

”Lokalradion d.v.s. P4 Gävleborg är inte någon markandsföringsorganisation för länets kommuner. Vi granskar, lyfter fram, startar diskussioner, ger perspektiv och vi gör det helt självständigt. Vi anstränger oss också att hitta nyheter som visar utveckling och framgång i länet. Vi letar eldsjälar.

Om Ulf Strömstedt lyssnade lite oftare på oss så skulle han nog både förstå vår roll och kanske rent av bli imponerad.”

Det finns givetvis bara en sak att göra nu och det är att sätta på sig dumstruten och sätta sig tyst i hörnet en stund och låta detta klavertramp blåsa bort. I bästa fall.

”Det man inte kan skämta om, kan man inte heller ta på allvar” har det sagts mig. Det stämmer till hundra procent. För några dagar sedan spekulerade jag i hur många konsulter det egentligen finns i Hofors, det är som bekant en av de värsta arterna av blodiglar. Bakgrunden i det fallet var ett nytt personalsystem som kostade onödiga pengar på grund av handhavande fel eller bristande kunskaper hos tjänstemännen som skall nyttja det. P4 Gävleborg använde detta faktum och kåserade vidare om hur lättlurade man egentligen är i vår kommun och det blev ett radioinslag där bland annat följande skall ha sagts:

Detta fick dock kommunchefen Ulf Strömstedt att ”Gå i taket”. 

”Det ironiska kåseriet som sändes på onsdagsmorgonen retade dock upp kommunchefen Ulf Strömstedt ordentligt. I ett pressmeddelande kräver han nu en förklaring av Sveriges radio. Enligt Ulf Strömstedt är radioinslaget en förolämpning mot de över 1 000 personer som arbetar i Hofors kommun.

* Får man inte skämta om Hofors kommun?

– Jo visst får man det, men i det här fallet tvivlar jag på att det är det han är ute efter.

– Jag vill markera att det här inte är okej. Jag tycker synd om mina medarbetare. Jag tror inte att de tycker att det är så kul att få sådant här slängt på sig.

I Niklas Folkegårds krönika blir resultatet att ju fler konsulter Hofors kommun tar in, desto sämre ställt anses det vara med den kommunala kompetensen – och det problemet kan bara lösas med ännu fler konsulter.

– Han förlöjligar och fördummar kommunens personal, säger Ulf Strömstedt.”

Därmed placerar sig Ulf Strömstedt i en ytterst märklig situation som närmast kan jämföras med det öppna samhället Nordkorea. Blir han så upprörd över lite satir, tänk vad upprörd han skulle bli om media istället för skämtprogram började granska användandet av konsulter och vem som kliar vems rygg. Vem som helst förstår dessutom att satiren inte gäller några 1000 medarbetare utan beslutsfattarna och de i strypkoppel kontrollerade tjänstemännen.

”I sitt pressmeddelande anklagar Ulf Strömstedt lokalradion för att medvetet sprida en negativ bild av Hofors. Han skriver att de i stället borde hjälpa till att upptäcka det positiva med kommunen.”

”Det man inte kan skämta om, kan man inte heller ta på allvar” och det kan man knappast göra med det här utspelet eller. Balanserar man det positiva och det negativa som Ulf Strömstedt själv bidragit till gällande Hofors kommun, kommer det med största sannolikhet inte alls vara någon positiv jämnvikt misstänker jag. Sveriges Radio borde nu göra en uppföljning och syna korten Ulf Strömstedt spelar ut. Till exempel hur han hinner med att vara säkershetschef, kommunchef och VD för några bolag till. Dessutom om han beskattar sina inkomster i kommunen I HOFORS, eller annorstädes.

Det är lite smålustigt, men människan tror sig verkligen ha makten över det naturliga. Tänker på den där ”Junselevargen” som man spårar, fångar in och sen kör med helikopter dit den absolut inte vill vara. Helt logiskt så blir väl kanske vargen lite förbannad, för den har ju inte bett om att bli flyttad så den går tillbaka till sin hemtrakt igen. Nu är det dags igen och det har ju kostat en eller ett par miljoner redan. Det kanske är dags att inse att människan inte kan bestämma, vill man nu bli av med den så får man väl helt enkelt skjuta den. Det enda som vargen bör begripa.

Samtidigt tänker jag på att vi vargar och människor inte är så olika. Vi har ju en del likheter i naturliga instinkter. Tänk tanken om kommunen skulle råka ut för samma sak när det gäller ungdomarna man vill exportera till Norge. Kommunen skickar iväg dom och genast börjar vandringen över fjäll och skogstrakter hem igen. Eftersom man verkar ha planer på att byta ut befolkningen kommer det bli en kostnad för att skicka iväg ungdomarna till Norge igen. Fast där kanske man kommer på att en kula är billigare, hemska tanke.

Dagens roligaste insändare är den som i Arbetarbladets ”Ris eller Ros” delar ut svidande ord till de lokala mörtförsäljarna.

”Enligt fiskestadgarna får man inte saluföra tagen fisk (läs på fiskekorten). De som är glada är skattemyndigheterna som får in skatteintäkter för varje såld mört (tre kronor) men inte vi djurvänner. Om ni fiskar, släng tillbaka fisken som ni inte behöver. Jag hoppas verkligen att någon politiker i Hofors eller tv tar upp det här problemet.

Djurvän”

En del tveksamma rätt men även en hel del fel kan man konstatera. Det står faktiskt att försäljning av fångad fisk får ske, men att Skattemyndigheten skulle ha något intresse av de kronor det drar in betvivlar jag. Snarare Skrattmyndigheten. Känns onekligen som om någon behagar skämta innan vi ens nått fram till april.

Här sitter jag och gör mig smålustig över att Säter kallar sig stad (som man med all rätt kan göra) och då går Hoforstränaren ut i media och gör samma sak. GD AB.

”Och det förväntas komma en storpublik till hallen.

I playoffet var det 600 personer som kom, men nu hoppas man på ännu fler.

– Det är ett jättesug och alla pratar hockey i staden. Jag hoppas att det kommer ännu fler än vad det gjorde i playoffet. Jag hoppas att publiken kan bli en sjätte utespelare, säger Mikael”

Nåja några stadsprivilegier har vi inte men vi borde ha! Hur får man dessa och när kan vi få dem?

Ja jävlars ja, en ”databugg” ligger bakom det underskott som kommunen såg ut att gå mot.

”GD kunde under andra halvan av 2012 rapportera om det galopperande underskottet i socialnämndens verksamhet.

När det såg som värst ut pekade prognoserna mot ett minus på 16-17 miljoner kronor för 2012.

Men när det preliminära bokslutet lades fram för kommunstyrelsen i går visade det sig att runt hälften av det befarade underskottet ”försvunnit”. En bugg i personaldatasystemet hade ökat på semester­löneskulden på ett okontrollerat och helt felaktigt sätt.

Det betyder att politiker och tjänstemän nu fått en förklaring till vad man tidigare inte kunnat förstå.

Samtidigt står det klart att all vånda och oro till stor del varit obefogad.

– Jag tycker att det är väldigt oroande att man inte kan lita på systemen. Samtidigt har jag inte varit så jätteorolig för siffrorna eftersom både socialchef och ekonomichef flaggat för att något måste vara fel, säger Kenneth Axling, S, ordförande i socialnämnden och kommunstyrelseledamot.

Enligt det preliminära bokslutet betyder det här att socialnämndens, och hela kommunens, 2012 inte blev den ekonomiska katastrof som befarades”

Samtidigt måste man ställa frågan hur noggranna är kommunens revisorer som inte upptäckt denna bugg tidigare? Det här känns mycket mycket märkligt. Som att ”vi fuckade upp, låt oss skylla på en databugg, det förstår inte lantisarna här i Hofors vad det är”.

Ja det är en svidande kritik som signaturen ”Hanseman” delar ut till innevånarna i Hofors i sitt inlägg på Arbetarbladet. Men jag skulle som Hoforsbo inte lägga någon större vikt vid det hela.

”Hofors – den vänliga kommunen”. Men får man inte ha ett utländskt utseende? ”

Ett tydligt exempel på att media inte har en susning om vad rasbegreppet innebär. ”Rasistmobbas” ?? Kan inte Aftonbladet vara snälla och förklara vilken ras svenskar tillhör och vilken ras norrmän är som skiljer oss åt.

Idag kom överraskande nyheter om att Påven ämnar lämna sitt ämbete utan att ha avlidit först. Världshistoriskt unikt måste det vara. Det spekuleras nu i om avhoppet beror på en del tveksamma Twitterinlägg på sistone, där det påståtts olika saker utan att ha bekräftats:

Samtidigt spekuleras det i vem som blir den gamle Hitler Jugendmedlemmens efterföljare. En process som bekant har en tendens att dra ut på tiden under tiden som kardinalerna överlägger om vems tur det egentligen är. Det blir en spänd väntan på om det kommer vit eller svart rök ur Påvens skorsten (inte hatten utan en riktig skorsten). De mest troliga kandidaterna är alla födda före 1935. José Saraiva Martins, Tarcisio Bertone, Francis Arinze, Giovanni Battista Re, Roger Etchegaray eller Angelo Sodano känns som heta kandidater. Hoforsbloggens tips är dock att Giovanni Battista vinner både skorstenshatt och Twitterkonto när kampen är över.

Jag påpekade detta för en bekant för över två år sedan och han skakade på huvudet och menade att detta var en utopi aldrig komma att besannas. Idag när jag surfar in på Gefle Dagblad och lokalnyheterna så känns den inte alltför avlägsen faktiskt. Det har skett på andra platser där en fyrarummare inte är tillräcklig för de nyanländas storlek på familjen ställer till med boendeproblem. Gefle Dagblad:

”I onsdags hölls ett möte mellan Somaliska föreningen och Hyresgästföreningen med anledning av bostadssituationen för några somaliska familjer.

Det handlar om fyra, fem familjer med många barn som har svårt att hitta tillräckligt stora lägenheter. I Hoforshus bestånd är fyrarummare den största lägenhetstypen så för större familjer är det trångboddhet eller att dela upp sig på flera lägenheter som är alternativen.

Eva Liss har svårt att se någon given lösning på situationen.

– Och om det inte finns lägenheter, var hamnar vi då? säger hon.”

Man hamnar i en situation där man faktiskt måste överväga att köpa in villor eller gårdar. Det har kommunfullmäktige i Laholm och Falkenberg redan fått ta ställning till och genomfört. I Laholm var priset på ett hus 4.75 miljoner med ett tillägg för rust på 3.5 miljoner och möbler för 250 000 kronor. I Falkenberg har man också erfarenheten av stora Somaliska familjer och enda lösningen för att ordna ett boende där är att köpa in villor:

”I Falkenbergs kommun har man försökt analysera hur många somaliska flyktingar som nu kan väntas få hit sina familjer. Det rör sig om några få personer, men med förhållandevis många barn.

Eftersom det i regel är svårt att hitta stora lägenheter, så vill kommunen istället förbereda sig genom att köpa in villor som familjerna kan hyra. Nyanlända flyktingar är sällan självförsörjande under de första åren i Sverige, utan beroende av bidrag.”

Ett scenario som skulle kunna utvecklas positivt för alla dem som vill sälja sina villor och hus i Hofors kommun. Jag har inget belägg för det, men misstänker att värdet på husen är en smula lägre än på andra orter. Fördelaktigt för en köpare, lite surt för en säljare. På Hemnet finns det några lämpliga objekt för större familjer, Wijbyvägen 78 till exempel. 2.2 miljoner i utgångspris men med mycket utrymme i lantlig miljö. Solbergaleden 6 och 8, 2.1 miljoner i utgångspris och det har varit osålt under en längre period. Det fanns ytterligare en 22-miljoners gård i Torsåker, men den verkar ha försvunnit från marknaden med sin tillhörande jakträtt. Vill man nu inte bo i en lantlig miljö blir det lite svårare, men det här är som Brukshotellet kan bli aktuellt om Ovako visar lite välvilja. Med egen tennisbana och närheten till strövtåg i naturligt fina miljöer. Närheten till den annars lite avlägsna järnvägsstationen också en viktig faktor när de Somaliska familjerna senare söker arbete och som många andra får pendla till de större städerna till väst och öst om Hofors.

Problemet som återstår är att Hofors kommun redan idag har det kärvt ekonomiskt. Att köpa in hus och herrgård kanske inte kan genomföras så enkelt. Förhoppningen är då att staten med sin tillgång till skattepengar som inte behövs på annat håll, kan gå in och lösa situationen.

Sajten Avpixlat förekommer ofta i media dessa dagar men brukar oftast gå under namnet ”hatsida”. Det är kanske inte hundraprocentigt rätt och onyanserat alla gånger, men i det stora hela så förmedlar man tankar och åsikter oftast understött av fakta. En sida som jag själv besöker minst ett par gånger i veckan för att se vad som inte publiceras i vanlig media. Idag har man en underhållande artikel om hur ett paket med Lego skapar rubriker i Turkiet och Österrike och Tyskland (orginalartikel i Dailymail). Tydligen skall sciene fictionfiguren ”Jabba The Hutts” bostad eller tjuvnäste vara på tok för lik en moské och att det skulle vara rasistiskt av tillverkaren Lego att sälja och marknadsföra denna produkt. Personligen funderar jag över om inte det finns svenska lokalpolitiker som borde stämma Lego för att ha avbildats på ett mindre smickrande sätt. Likheten är slående…

Nakna kvinnor som poserar med olika fiskarter är ungefär lika intressant som nakna kvinnor med dammsugare eller nakna kvinnor med en snöskyffel (okej det där sista skulle kanske vara intressant med tanke på temperaturen). Nu är ju Nyheter 24 kanske snäppet mer likt den gamla humortidningen ”En Ding Ding Värld”, och där publicerar man en artikel om en dansk fisketidning som haft hel eller halvnakna kvinnor poserandes med fisk.

Kanske ett fräckt grepp för att göra fisketidningarna intressanta igen. Det är lite väl mycket reportage om fiskeguider som åker ut, kastar i och drar upp en +15kg-gädda utan problem, fotograferar och åker hem. Tycker det i regel förringar  själva fisket. Sen upplever man ju dagens fisketidningar som en enda lång annons för vissa fiskedrag. Fiske en sak, porr en annan och att kombinera dessa två saker finner jag en smula motbjudande. Det gör tydligen Genusfotografen också som visar flertalet exempel på hur man svärtar ner fisket med en massa nakna kvinnor i olika positioner.

Personligen tycker jag man inte bara borde förbjuda nakna kvinnor med fisk, man borde förbjuda kvinnor att fiska om den första tanken är att posera naken med en stor gös eller en slemmig torsk. Det är något med kvinnor och kameror som alltid blir fel liksom. Visst att kvinnor har rösträtt och andra rättigheter, men vid fisket bör vi nog dra en gräns om det även i framtiden skall vara just en avkoppling från kvinnor.

Helt klart en nominering för The Darwin Awards. Städare stjäl tåg och lyckas inte hålla sig på banan. Kraschar in i bostadshus. Verkligheten öveträffar reklamdikten.