Kategoriarkiv: Debatt

Lokaljournalistikens Död?

Thomas Matsson på Expressen lyfter fram krisen för lokalt producerad media i en krönika.

Redan då spekulerades det om en ny strategi för MittMedia, ett ökad fokus på papperseditionerna i allmänhet och på fler gratistidningar i synnerhet, men ingen utomstående gissade sig till det ”Alternativ B” som DN kunde berätta om i veckan:

De 28 lokaltidningar som MittMedia ger ut i 63 kommuner, och som har nästan 900 000 läsare per dag, ska läggas ner eller slås samman och bli till gratistidningar som ska komma ut bara en till tre dagar i veckan. 1 500 av koncernens 1 900 anställda måste sluta.

Av journalisterna tvingas 75 procent, 422 stycken, gå och resten, 133 medarbetare, ska utöver gratistidningarna också producera en veckotidning i 21 editioner med 80 procent gemensamt material som, och nu spekulerar jag, får man anta ska hantera den prenumerationsskuld som MittMedia annars står inför, när man slutar ge ut betaltidningar trots att många abonnenter redan betalat för att få sina publikationer.”

Det aktualiserar ju även Jan Helins 2 år gamla söndagskrönika om hur framtiden för lokal journalistik kan te sig:

Jag ska inte föreslå några dumheter här. Men tanken på vad Hoforsbloggen och de professionella lokaljournalisterna Anton Emanuelsson och Jonas Harrysson, skulle kunna åstadkomma ihop med modern medieteknik och någon som kan affärsutveckla onlinemedier är… spännande.
Inte minst för Hofors.”

Lokaljournalistik

Förvisso spännande om man kan hitta ett sätt med ett lönsamt samarbete, men riskerna desto större eftersom den relativt ”opartiska rapporteringen” skulle spädas ut som vatten i vin.

I takt med en generationsväxling så minskar intresset för att köpa nyheter i tryckt form. De flesta användare av modern teknik förväntar sig att serveras gratis nyheter och betydligt snabbare än att läsa redan gamla nyheter i morgondagens tidning. De etablerade mediernas plustjänster som kostar pengar attraherar inte till köp eftersom nyheter alltid hittar en väg att blixtsnabbt hitta en annan väg till spridning.

Just dom vägarna kan vara vanskliga eftersom det finns en uppsjö av webbsidor som ger sken av att vara seriösa nyhetsrapporterare, men påfallande ofta drivs av en agenda som kan vara mer eller mindre uppenbar. Antingen politisk eller i syfte att leva som parasiter på att norpa annonsörer till ett betydligt gynsammare pris. Och nyheter ”stjäls” från alla håll och kanter. Otaliga är de artiklar som jag läst i främst lokal media som kommer direkt från den här bloggen utan angiven källa. De stora drakarna tvingas alltså leva på samma sätt som de mindre för att överleva under hårdnande konkurrens.

Så hur ser då framtiden för nyhetsrapportering ut? Ja jag kan känna en oro att i takt med att de etablerade och seriösa utgivarna bantar ner sin verksamhet, att fakta och faktiska förhållanden byts ut mot spekulationer och rykten. Redan idag ser vi spridningen av ren propaganda från extremistiska sidor på både höger och vänsterkant. I så pass oroliga tider som vi ändå lever, är det absolut det sista vi behöver.

Kära Postnord Dra Åt Helvete

Det är ett stort problem med postleveranserna i vårt land. Här i Hofors har det gång på annan visat sig att posten inte hämtas och lämnas där den skall. Tydligast blev det när man bestämde sig för att Hofors inte behöver ett postkontor utan istället flyttade hela verksamheten till Sandviken. Just den här morgonen så får jag ytterligare ett brev som tillhör någon annan som inte ens bor på samma gata.

Jag har genom åren skrivit en hel del om just postgången. Bara för någon månad sedan om hur man slarvat bort försändelser där ett par till och med skulle vara spårbara. Så min timida lilla fråga är:

-Vad i helvete håller ni på med?

PostnordNi har tid att söka upp klagomål på internet men inte hantera posten.

Jag minns den tiden då brevbäraren visste vad man hette, hälsade glatt och redan på håll viftade med mina serietidningar i luften för att visa att nu kommer din post punktligare än tåget. Det var ett förtroende och just min brevbärare (Björn Johansson) träffade jag många år senare och han kunde rabbla upp alla på gatan och samtliga bredvid. Han älskade sitt arbete och var stolt över det. Han hade aldrig tid att ta en kopp bjuden kaffe för posten skulle ut i utsatt tid. Sedan slog kapitalismen klorna i det statliga bolaget och allt gick åt helvete.

Jag kan förstå att man försökt anpassa organisationen till att människor skickar mindre brev dessa dagar, men internet och mejl har också medfört att det blir fler försändelser då det är lättare att handla bekvämt från sitt hem i betydligt större utsträckning än tidigare. Men det som sker nu är inte alls okej.

Kosta vad det kosta vill, men ta tillbaka den trevliga och noggranna brevbäraren som visslade när han gick gatan fram och levererade sin post, han fyllde sin funktion på många sätt och vis. Har man försökt och det visat sig att det blev fel så är det ingen brist att erkänna att man hade fel. Tvärtom. Jag vill inte ha den tidspressade varianten som inte hinner hantera posten så att den hamnar på rätt plats, jag vill inte ha sorteringsmaskiner som uppenbarligen inte klarar av sitt arbete.

Här finns dessutom ytterligare tillfällen att skapa arbeten som bidrar till att sysselsätta människor som står långt bort från arbetsmarknaden. Missförstå mig rätt, men det ställs inga krav att vara kärnfysiker eller ingenjör för att hantera posten. Bara att vara noggrann, punktlig och plikttrogen som de gamla hederliga företrädarna var.

En sista lite gubbgrinig tanke är, var skickar jag in lönerapporten för att utföra ert arbete?

Ledare I Gefle Dagblad: Alla Har Råd Att Skicka Med Sina Barn Ett Äpple Till Skolan

Inlägget om Lillåskolans vädjan till föräldrar inför skolavslutningen som publicerades igår uppmärksammades av Gefle Dagblad som också lyfte upp ämnet:

Sonnie Eklund är tillförordnad rektor på skolan.

– Vissa barn får en massa blommor hängande från halsen. Vi tycker att vill man fira sitt barn så kan man göra det hemma. Alla föräldrar har olika ekonomiska möjligheter, så vi tycker att känns bäst att göra så här, säger hon.

Likaså avböjer de själva att uppvaktas med blommor och presenter.

I ett meddelande till föräldrarna skriver Sonnie Eklund att detta görs för att skolan ska vara avgiftsfri.

– Om vi ska ha en avgiftsfri skola ska ingen behöva samla pengar och lägga på presenter till lärare, säger hon till Gefle Dagblad.

Skolavslutning

Igår följde GDs Karin Bergkvist upp ämnet på ledarplats där hon bland annat lägger fram en stilla undran om det verkligen är ett sådant stort problem:

Samhället kan inte bekosta precis allting och en i sammanhanget mikroskopisk insats – betänk hur privilegierade vi är i Sverige – som att skicka med en frukt är väl faktiskt något man kan begära som egen insats från föräldrarna.

Nog törs man påstå att alla har råd att skicka med sina barn ett äpple till skolan. Och nog hade skolan i Hofors sett mellan fingrarna med att föräldrarna samlar in en tia per unge för en blombukett till fröken.”

Hur ledaren togs emot kan man se med det nya systemet för feedback på tidningens artiklar.

Omdöme

Hoforsbloggens Facebooksida så återfinns det kommentarer. Stina Pharo skriver:

Förstår denna vädjan och tycker det är bra! Skulle dock vilja se att det kostnadsfria även gäller barnen.. det ska skickas med frukt, matsäck, skridskor, skidor osv. Den vädjan från oss föräldrar borde tas på allvar den med.”

Hon får också medhåll av många och Britt-Marie Hillberg drar själva fenomenet till sin spets:

En blomma till lärare har väl alltid förekommit men att kidsen ska ha blommor och presenter för att de går på sommarlov är inget jag minns från när mina var små? Idag ser det ju ut som att dom som går ut fjärde klass har tagit studenten. Det är lite lätt knasigt kan jag tycka. En avgiftsfri skola har vi väl alltid haft. Men ändå inte. Som sagt så är det utflykter med matsäck och annat var och varannan vecka. Det är extra slantar för de som har det tufft ekonomiskt.”

Inga Presenter Eller Blommor Vid Skolavslutning

Ett tips till bloggen ger informationen att man på Lillåskolan gått ut med en vädjan att inte gratulera barnen med blommor och presenter vid skolavslutningen.

Skolavslutning

En effekt av Vänsterpartiets motion om den avgiftsfria skolan får man förmoda. Det är ju tyvärr så i vårt samhälle idag att ens den minsta påfrestningen på utsatta familjers ekonomi bidrar till både ekonomiska bekymmer men även betungande mentalt.

Hofors Som Trädgårdsstad – Nja Kanske Skall Vi Vara Lite Försiktiga

Det kanske är dagsformen och den ytterst krångliga förmiddagen i Hoforspolitiken som medfört att jag inte springer omkring och har ett sånt där ”Hallelujah-humör” just idag. Inte ens när posten (faktiskt) dimper ner i brevlådan blir det mer än en axelryckning. Framsidan av Din Lokaltidning signalerar dock något intressant, ”Parken blir trädgårdsstad” och det handlar om Hagaparkens förmodade framtida öde. Din Lokaltidning

Nej inte ens den här artikeln ändrar inriktningen på irritationen som uppstått denna förmiddag. Det är gammal skåpmat och jag har hört det ett antal gånger nu. Alla som följer bloggen vet att jag med stor förtjusning sett fram emot att ett sådant här projekt skulle kunna realiseras, att det kan bli ett lyft helt enkelt. Men skeptikern i mig har vaknat. På senare tid har jag läst en hel del om kommunalt slöseri på SlöseriOmbudsmannens webbsida.  Där radas exempel på exempel upp hur det utbrutit kommunalt vansinne runt om i landet. Mycket intressant faktiskt.

Kanske är det mycket därför som entusiasmen över växthus i Hagaparken dämpats något. Det krävs mer noggrannhet, eftertanke och analys innan den frilreligiösa stämningen infinner sig igen.

Det sunda förnuftet säger att det kommer ta mycket lång tid innan detta blir verklighet. Tänk bara på lekparksprocessen eller Burger King-Gate. Politikens hjul maler långsamt och det är mycket som kan komma att påverka utvecklingen.

MEN.. nu ska jag inte bara sitta här och vara bitter och grinig. Jag vill lyfta fram ytterligare möjligheter om projektet skulle bli av. Sandvikens kommun har en mycket vågad och frisk idé som presenterades för en tid sedan. Odla räkor i Sandviken.

Produktion av räkor i kombination med växthus för tomat och salladsodling. Det är nya idéer som Sandvikens kommun har för att skapa fler jobb. Enligt en förstudie kan det bli aktuellt att producera 116 ton räkor, 105 ton tomater och 50 ton sallad per år i Sandviken.”

Nu skulle ju även detta ha potential att hamna som artikel hos Slöseriombudsmannen, men det skulle även kunna fungera. Största fördelen som jag direkt tänker på är att det skulle behövas en mindre efterfrågan på importerade räkor om än i mindre skala. Få är nog medveten om miljöförstörelsen som pågår i till exempel Asien där man exploaterar naturområden för att producera mer jätteräkor. Såvida inte några extremister dyker upp och hävdar att också räkor har ett liv med känslor och existentialism.

Avskyr Verkligen Posten

Finns många saker som kan irritera skiten ur en, men frågan är om det inte är Posten och deras hantering av försändelser. Det är tyvärr inte det första inlägget som handlar om just Posten på Hoforsbloggen:

Posten lägger ned verksamheten i Hofors

Posten ett riktigt fiaskobolag

Snigelposten som lever upp till namnet

Posten i kaos

Posten hämtade inte kommunens utgående post

Jag som köper och säljer ganska mycket genom en hobby har ju varit starkt beroende av att kunna skicka brev och paket främst inom riket men ibland utom landets gränser. Efter allt krångel med posten så övergick jag helt till att använda Schenker som förmedlare av paket. Lite dyrare men spårbart och alltid kommit fram till destinationen även om det tagit några extra dagar ibland. Nu testade jag Posten igen eftersom det gav en mycket billigare frakt och köparna fann det mer överkomligt än Schenker. Vad tror ni har hänt?

Postmord

Paket 1 tog tre veckor på sig att komma fram trots att det bara var drygt 15 mil det skulle transporteras.

Paket 2 har fortfarande inte dykt upp och det skickades för fyra veckor sedan

Paket 3 har ungefär samma historia som paket 2.

Sedan Posten lämnade Hofors så är detta bara en del av krångligheterna. Jag får post som tillhör andra människor i min brevlåda och bara Gud vet var min post som jag förväntat mig tagit vägen. Visst in och utlämningsstället på Coop fungerar finemang, men bara i det fallet att paket mm faktiskt kommer hit.

Miljöarbete & Återvinning

När Hoforspartiet grundades så fanns det en rad punkter på valprogrammet som upplevdes som viktiga och prioriterade för att väcka upp kommunen ur sin slummer. Bland annat en satsning på turism och marknadsföring av kommunen. Där gick en motion som jag och Kent Andersson lämnade in igenom och idag så finns det ett påbörjat arbete med att använda verktygen för social media. Det skulle ju aldrig gå att ha hördes det från kritiker, idag är det bara att titta runt på hur andra kommuner kommunicerar och äntligen är vi snart ikapp med utvecklingen.

En annan viktig punkt på listan var visionen att bli ledande i sitt miljöarbete. Där konstaterar jag att mycket arbete återstår och det går på tok för sakta. Gefle Dagblad skriver:

Samtliga barn var kritiska till att det på skolan inte finns några sopkärl för sortering. När GD frågade vad de tyckte om avsaknaden av sorteringskärl sa de ”jättedåligt” och visade två tummar ner.

– Hoforshus ska bistå med sopkärl. Det enda vi sorterar nu är komposten. Det känns som om bostadsbolaget inte är med i tiden, säger Annette Hammarström.

Christian Rickardsson är VD på det kommunala bostadsbolaget Hoforshus. Han beklagar att det ännu inte finns kärl för sortering på Värnaskolan.

– Vi håller på att tillsammans med Gästrike återvinning införa sopsortering till samtliga våra fastigheter, inklusive till alla förskolor och skolor. Kompletta sopstationer ska finnas på alla skolor. Projektet pågår. Tyvärr har vi ännu inte kommit till Värnaskolan, säger han.

Att redan tidigt i skolan lära ut, förklara och diskutera effekterna av hur miljöarbetet kan bedrivas banar väg för en hållbarare tillvaro och ett framtida tänk som ger effekt. Nu skall det i ärlighetens namn också sägas att det krävs betydligt mer, vi vuxna är ena ordentliga drumlar när det kommer till att tänka på hur lite miljötänkande kan ge goda resultat direkt.

För en tid sedan så konstaterade Hoforshus att hyresgästerna i ett område använde vanliga papperskorgar för att kasta sina hushållssopor. Man gick ut med en stark förmaning i brevlådorna att inte slänga soporna där utan använda de befitliga sorteringskärlen som finns utplacerade på gatan. Sedan skruvade man helt sonika ner papperskorgarna och lämnade tomma stolpar. Det uppstod givetvis irritation för var skulle man nu göra av tuggummit, juiceförpackningen eller pappersbiten, jo det släppte man som tidigare rakt upp och ned där man stod. Papperskorgarna är nu tillbaka och förhoppningsvis begriper alla hur de skall användas.

Förutsättningar finns att redan i hemmet sortera upp en hel del av sitt avfall. Det finns miljöstationer för återvinning av glas, papper och batterier bland annat. Återvinningsstationen strax utanför Hofors är riktigt bra organiserad och personalen gör ett skitbra arbete med att informera om var avfallet skall slängas.

nedskräpning

Men tyvärr hittar man fortfarande drivor med skit kastat i skogarna runt om kommunen. Det är inte bara eleverna i skolan som behöver ständiga påminnelser om vad ett enkelt miljöarbete kan generera i. Här återstår alltså mycket arbete.

Hofors Rankas Etta I Demoskopundersökning

Det damp ner ett mejl från Demoskop denna morgon. Man har under en period genomfört en undersökning bland politiker hur man ser på en rad frågor i sin egen kommun och därefter rankat landets alla 290 kommuner. Totalt har 4250 politiker deltagit och för skojs skull gjorde jag en snabb sammanställning med rankningen efter varje område.

Demoskop

Det finns ett par områden där vi verkligen sticker ut i landet, tillgången på sport- och fritidsaktiviteter och natur och grönområden, där rankas vi etta i undersökningen. Tre områden som jag reagerar över att vi hamnar så lågt är kvaliteten inom äldreomsorgen och gymnasium  samt tillgång till arbete.

På något sätt är ju det områden som är högprioriterade, men där upplever vi politiker alltså att det inte är bra. Glädjande nog hamnar vi på Topp-25 när det gäller fungerande integration, tillgång till bostäder och levnadsomkostnader.

Nu kan man tolka statistik och siffror lite som man vill, men flera områden hör samman eller skulle kunna höra samman. Till exempel borde det vara tydligt att vi skall satsa mer pengar på att knyta samman sport-och fritidsaktiviteter med natur och grönområden med tillgången till arbete. Jag pratar naturligtvis om besöksnäringen där framtida arbeten i kommunen kan skapas och möjligen också skapa ett gymnasium som knyter an till samma branscher.

Badhusdiskussion Väcker Känslor

Under gårdagen publicerades ett inlägg på social media som handlade om en upplevelse på Hoforshallen. Jag har fått tillstånd att återge inlägget här:

BadhusReaktionerna lät inte vänta på sig och det blev en stundtals mycket hätsk debatt som kom att dela in debattörerna i flera olika läger. Å ena sidan avskyn emot vad som påstods hänt, å andra sidan reaktioner mot dom som reagerade. Ja ni förstår säkerligen att det blev en mycket förvirrad debatt som också kom att handla om man var för eller emot annat i huvudsak.

Vid senaste sammanträdet i kommunstyrelsen så var fritidschefen Rolf Larsson på plats för att informera om sin verksamhet. Då ställdes frågan om det var liknande problem i Hofors badhus som det rapporterats om från andra håll i landet på sistone. Jag tror inte det undgått någon att media haft ett särskilt fokus på just badhus och vad som hänt där. Exempel de senaste åren:

Corren – Pojke antastad på badhus

SVT – Nioårig pojke antastad i simhall

Dagens Nyheter – Sexuella ofredanden på flera simhallar

Flera som kommenterade påpekade att detta inte var något nytt och som enbart utlandsfödda ägnade sig åt, tvärtom hade det skett i alla år och det var därför fel att peka ut just dessa. Andra menade att det eskalerat och var resultatet av en kulturkrock och en benägenhet att inte vilja agera på skarpen för att späda på problematiken. Vänner och bekanta hamnade stundtals alltså rejält i luven på varandra.

Det som framstår ganska klart är att man som besökare i ett badhus inte på något sätt vill dokumenteras i smyg när man har sina badkläder på sig eller vill ha okända människor av annat kön smyga omkring och titta på en när man byter om.

Frågan måste ju onekligen väckas igen efter att Hoforsbor har andra upplevelser om hur det fungerar idag i Hoforshallen. Är det problem och vad ska man göra åt det? Badgäster och personal verkar ha olika åsikter om situationen om man skall dra några slutsatser av enbart diskussionerna till inlägget.

Ett sakligt argument handlade om att förse dörrarna med elektroniska lås och att varje gäst utrustas med en så kallad ”tagg” som gör att dörrarna bara kan öppnas om man har en till den specifika dörren. Det är kanske huvudspåret som man skall gå vidare med i den här diskussionen och att man alltid skall polisanmäla om man utsätts för kränkningar av den här arten.

Ökat Ansvar Med Sponsorpengar

Mats Andersson från Falun gör ett klokt inlägg i debatten om spronsring av idrotten och föreningar. Många företagare kan uppleva det som ett rent gissel att försöka räcka till åt alla som vill ha ett ekonomiskt stöd. Så även i Hofors där det är en hård kamp om befintliga sponsorpengar. Därför är artikeln mycket läsvärd, i synnerhet för företagare som bara inte vill slänga iväg slantarna och sen inte följa upp eller engagera sig djupare:

Vi på ICA Supermarket Slätta har samlat ihop dessa beslut i påsen som handlar om ”Socialt Ansvar i ditt Närområde” ( CSR = Corporate Social Responsibility).

Avgörande för alla som har ansvar för sin sponsorverksamhet är att man har en tydlig policy för detta. Jag tror att man ofta sponsrar med hjärtat och har egentligen ingen uppföljning eller mål med sin sponsring, ”vi kör väl samma upplägg som senast”. Här känner jag igen mig själv, trots att vi behöver låta våra ledord ta ut riktningen för vår sponsorverksamhet.

Jag tror att det i framtiden kommer att bli viktigt både för den som sponsrar men framförallt för den som har behov av sponsring, man behöver analysera sin verksamhet. Dels utifrån sina förutsättningar att få, men även för att kunna ge tillbaka på bästa sätt.

 

Ishockeyprofil Från Hofors Används Som Slagträ Mot Vitryssland I Två Delar

Del 1

Föga kunde man väl ana att inlägget om Mathias Strand som erbjudits att få dra på sig en hockeytröja för Team Sweden och bege sig till Vitryssland skulle komma att skapa rabalder. Alla som känner eller vet vem Mathias är känner också till den stora passionen för idrotten som han ägnat större delen av sitt liv med, ishockeyn. Han är en högt uppskattad lärare, en riktig eldsjäl för vår kommun, och är det något personligt intryck som jag skulle återge av just Strand, så är det hans sinne för rättvisa och medmänsklighet som blir starkast. Det är därför jag både blir arg och ledsen på samma gång när jag ser hur en annan person verkar ha misstagit sig helt på Mathias och använder honom som ett slagträ för att kritisera Vitryssland, jag skulle till och med vilja gå så långt att detta rör sig om en avskyvärd mobbing.

Belarusbloggen – Svenska hockeyveteraner deltar åter i Lukasjenkas propagandajippo

Belarusbloggen – Nyttiga idioter i diktatorns tjänst

Belarusbloggen – Hoskeyspelande politiker försvarar sitt deltagande i diktatorns turnering

Strand

Strand2

Gefle Dagblad – Hoforspolitikern spelar hockey med diktatorn, får skarp kritik

Hoforspolitikern och hockeyprofilen Mathias Strand är en del av det svenska veteranlandslag som i dagarna deltar i den vitryska diktatorn Aleksandr Lukasjenkos egen hockeyturnering i Minsk. För det får han nu skarp kritik.

– Jag tycker att det är omdömeslöst, säger människorättsorganisationen Östgruppens ordförande Martin Uggla.

Det råder upprörda känslor för de här blogginläggen och artikeln i Gefle Dagblad. Det är som jag själv uttalat mig om ganska problematiskt. Dels har man grunderna som Mathias själv begav sig iväg tillsammans med Team Sweden på, passionen för det idrottsliga. Vi har även faktumet att Vitrysslands president, Alexander Lukasjenko är allt annat än demokratins förkämpe, och faktiskt är en diktator som behåller greppet om landet med järnhand och genom påstått valfusk. Människorättsorganisationerna har enligt min egen uppfattning, all rätt att kritisera den här mannen som kallats ”Europas siste diktator”. Det råder heller ingen tvekan om att ishockeycupen används för propagandasyften. Att låta påskina att landet och i synnerhet Lukasjenko är egentligen är en hygglig kille som brinner för idrott men i själva verket bara uppvisar det som en fasad som döljer en helt annan sanning.

Jag är ingen Vitrysslandsexpert kanske jag skall påpeka, men det tar faktiskt inte många klickningar på nätet för att få en uppfattning om landet och dess diktaturiska styre. Kanske är det därför som Martin Uggla nu kritiserar Mathias Strand så hårt. Att Mathias borde ha gjort ett rejält ställningstagande emot Vitryssland och inte deltagit i uppvisningen. Hur man än vänder och vrider på det hela så finns det upphov till kritik och åsikter, det politiska ställningstagandet till det kanske aningslösa deltagandet i cupen.

————–

Del 2

Det för oss till den oändligt pågående diskussionen om att beblanda idrott och politik. Det har skett förr och det kommer att ske igen.

Ondina Valla

Trebisonda Valla höjer högerarmen i en politisk gest under OS i Berlin 1936.

idrottsprotest

Tommie Smith och Peter Norman under OS i Mexico City 1968.

Måste man i alla lägen uttrycka en ståndpunkt och vilken är då den rätta? Det förutsätter att världen alltid är svart eller vit, god eller ond och att alla människor ständigt är medvetna om rätt och fel och gör sina dagliga val utefter ett slags världssamvete. Det arrangeras idrottstävlingar och genomförs konserter och andra kulturella evenemang på platser som inte kan betraktas som människorvänliga. Svenska ambassaden i Vitryssland har till exempel marknadsfört både Petsson & Findus, Pippi Långstrump och Mamma Mu på plats i landet och även i andra diktaturer eller tvivelaktiga platser men jag kan inte alls påminna mig att dom stämplats som ”nyttiga idioter”. Kanske för att just dessa är fiktiva, men alla övriga och fysiska personer då.

Jag kanske är mycket naiv, men för mig har idrott aldrig handlat om vilken livsåskådning du har, din politiska läggning, vilket ursprung eller religiös övertygelse du kommer ifrån. Det är alltid strävan efter att nå utveckling, förbättra resultat och se mitt favoritlag peta in pucken bakom AIK eller Säters målvakter. Idrotten har genom åren lärt mig att den under bra förhållanden kan skapa vänskapsband och glädje  bortom språkbarriärer och  fysiska värden. Den enda plats där man inte borde behöva tänka på om ens åsikter är de ”rätta” eller ”felaktiga”. Gör man politik även av idrotten så kommer ett av det bästa instrumentet för till exempel integration att vara värdelöst.

Borde Mathias då ha åkt iväg på resan till Vitryssland? Ja absolut. Förutom upplevelsen där han kröner sin egen fantastiska idrottskarriär med ett hedersfyllt uppdrag att sätta på sig den Svenska tröjan och delta i tävlingar mot andra nationer, har han haft möjlighet att träffa alla dessa människor som anses vara förtryckta. En möjlighet att skapa vänskapsband och få ett utbyte av tankar och ideer med deltagare från andra länder. Ishockeyspelare är inte som Herr Uggla tycks tro, några klappträn som viljelöst styrs av andra i alla lägen. De kan vara de bästa ambassadörerna som finns genom sin passion för idrottsutövandet.

Den Laddade Twitterpistolen Avlossades

Det var i allra högsta grad en intressant dag igår. Mest lättad är jag fortfarande över att det var just en fjäder av en höna och inte själva hönan. Vi lever i oroliga tider och jag anser fortfarande att både polis och skola agerade på bästa tänkbara sätt. Möjligen kommer viss media att rannsaka sig själva idag, det spädde på en oro som vi inte alls hade behövt uppleva. Minns mitt inlägg om Social oro från den 27 oktober i år.

Nåväl med facit i hand så kan det vara intressant att se vad som skedde runt mediabevakningen. Minns att det inledningsvis inte fanns så mycket annat att gå på än att skolan stängts ner och det fanns rykten om en knivman.

Twittertrend

Hofors blev en Twittertrend och det fungerar ju så att när något trendar så använder massor av människor samma ord även om det inte har med ursprungsfrågan att göra. Det fick alltså en miljonspridning på momangen och respekterade tidningar snappade upp att det var något på gång. Man antog att det rörde sig om ett vansinnesdåd i görningen, en del att det var ett terroristangrepp som skedde live.

Metro Ryssland

Metro Ryssland

Huntingtonpost

Huffington Post, USA

Rubrikerna har ändrats sedan orginalen lades ut, men spridningen blev massiv. Jag har sett Italienska, Turkiska, Franska, Engelska och till och med Japansk media rapportera om Hofors. Tänk den svindlande tanken om det hade varit i positiva ordalag. Hela världen hade vetat var Hofors ligger (ja många vet det nu men av mindre trivsamma orsaker). Det här är styrkan i social och oberoende media och det är ett mycket kraftigt verktyg som man bör använda kanske lite illa formulerat, men som ett laddat vapen. Ord kan ha en fruktansvärd betydelse ibland.

När jag skulle starta Hoforspartiet så skrev jag en lista på 50 punkter som jag ansåg skulle göra Hofors till en bättre plats, utveckla orten och skapa förutsättningar. På plats 22 återfinns ”Utbildning för skolelever om risker med att använda internet och sociala medier”. I april ytterligare en pekpinne där jag menade att ” för ett barn kan det vara som att sätta en laddad pistol mot tinningen och bara trycka av”.

Nu har vi ett slags facit att det är av yttersta vikt vi verkligen studerar och analyserar våra barn och ungdomars nyttjande av verktygen, så det blir verktyg och inte vapen. Barnen som spred de märkliga ryktena om blod på väggar och annat i Petreskolan mår kanske inte så bra idag.

Ge Bort Till Sport

Det är riktigt spännande att allt fler har börjat genomföra projekt som bidrar till att idrottsutrustning och annat återanvänds och kommer nya barn och ungdomar till nytta. Sveriges Radio skriver om en insamling i Hudiksvall:

Insamlingen heter Ge bort till sport Hudik och Eva Ahl kommer tillsammans med Svenska kyrkan att samla in sportgrejer på Glyisis inför matchen mot Hammarby och att folk har grejer över är hon övertygad om.

– Man får lämna vad man vill, men gärna helt och rent och bättre begagnat så att det går att använda.

Vilka kan vara behövande i dag då?

– Ja, det kan vara många. Familjer som inte har råd att låta sina barn idrotta för att det kostar mycket med utrustning, men nu har de chans att få det gratis, säger Eva Ahl.”

Därför hoppas vi att även den motion som Hoforspartiet lämnade in i maj, kan komma att bli verklighet på något sätt. Inte minst för den tillökning av barn som sker i kommunen just nu.

Motion

Respekt För Råvarorna

Ibland händer det att lokal media publicerar osedvanligt intressanta artiklar, denna dag är en sådan. Jag läser med stort intresse i Gefle Dagblad om frukostserveringen som skedde på Petreskolan denna morgon.

Gamla frallor på morgonen – hur gott låter det? Det var nämligen det som serverades till frukost på Petreskolan i Hofors på torsdagen. Anledningen var att öka medvetenheten om matsvinnet och vikten av att äta bra. Stora mängder ätbar mat slängs i butiker, restauranger, i hem och på skolor runt om i Sverige. Anledningen är ofta att datumen gått ut.

– Jag tycker det är en bra idé, säger Tessa Ramstad, som går i 9A på Petreskolan. Man märkte ingen större skillnad på brödet tycker jag. Och det är bra att få frukost i skolan, det är många som inte kan äta hemma.

Frukosten är ett samarbete mellan Gästrike återvinnare, Matakuten och Brynäs IF.

Vi har överlag i samhället en snuskig överkonsumtion som innebär att mängder av avfall hamnar i soporna. Vi är inte alls medvetna om hur processen bakom att placera en tallrik på bordet ser ut, något som gnagt mig i många många år. En av Hoforspartiets valfrågor var därför att införa en kampanj som gjorde i synnerhet eleverna medvetna om att bakom varje måltid ligger det en lång tids arbete. Att odla och förädla ens den minsta beståndsdelen tar tid och kostar pengar.

Allt har en inverkan på vår miljö så länge som vi inte koncentrerar oss på närodlat, vilket inte heller går i alla lägen. Kryddor transporteras över hela världen och någon har plockat eller odlat dem. Det är något som man måste ha en nästan andaktig inställning till när man äter. I längden tror jag också att ett sådant tankesätt skulle bidra till att vi hanterade jordens råvaror med respekt och kanske konsumerade mindre. Därför är Gästrike Återvinnares kampanj oerhört glädjande.

Social Oro Eller Svårlösta Samhällsfrågor

Det har med största sannolikhet inte undgått någon att vårt nyhetsflöde dränks i tragik och hemskheter. Barn mördas, det brinner nästan varje natt och politiker och mediamänniskor försöker överträffa varandra i vem som kan skrika högst med ”sanningen”. Det är helt enkelt oroliga tider inte bara ute i omvärlden utan i allra högsta grad även hemma i vårt eget land. För min egen del gick luften totalt ur mig förra veckan efter det vidriga illdådet i Trollhättan och tanken slog mig att vi är inte förskonade någonstans, inte ens i skolorna. Det hetsas på internet och de olika forum som finns, värst tror jag de sociala mediaverktygen drabbats för helt plötsligt ser man gamla goda vänner till varandra ta verbala struptag i meningslösa diskussioner om för, emot och man kan känna att man bara vill stänga ner för att slippa se människor slå knut på sig själv.

Förra veckan, strax innan det här i Trollhättan hände snubblade jag över en rapport utgiven av Myndigheten för samhällskydd och beredskap. Rubriken var Social oro ur ett kommunalt perspektiv. Hela rapporten i Pdf-format här.

Social oro ur ett kommunalt perspektiv

Social oro kan innebära mycket. Ett tillsynes enkelt strömavbrott, en brand i skogarna långt hemifrån eller brinnande infernon och upplopp ute på gatan. Ett bestialiskt mord, rapporter på TV om att statens finanser inte är bra eller en massiv flyktingström orsakad av krig någon helt annanstans. En uppiskad stämning på Facebook med rykten om något kan till och med leda till att oroligheter startas. Det är ett skrämmande men samtidigt otroligt intressant fenomen att vi på nolltid kan gå från tämligen civiliserade till våldsbenägna odjur på väldigt kort tid. Rapporten är väl värd att läsa.

Blinken En Ljussignal För Framtid

Blinken har nått kultursidorna i Gefle Dagblad.  Där kan man sammanfatta att skribenten Kristian Ekenberg tolkar politikernas enhälliga ja till att på något sätt återinföra den gamla ljusfyren som populism och för att blidka politikerföraktet.

Det är lätt att förstå att politikerna, ständigt utsatta för politikerförakt, ser en chans att stilla det pyrande missnöjet med en meningslös symbolhandling. Ge dem ”Blinken” så kanske de tystnar!

Blinken

Vidare utfärdar han något slags syrlig varning som jag själv anser att Kristian Ekenberg både kan ha rätt i men samtidigt har så fel i.

För all del, smäll upp ”Blinken” igen, om man kan stå för de signaler som vägfyren sänder ut om Hofors plats i samtiden. Men något konstverk är den inte. Mer krävs för en sådan benämning än nattstånden nostalgi.”

Blinken är som jag ser det, facklan för att samhällsengagemang lönar sig. Man kan göra sig hur lustig som helst över denna tingest, men vad som är konst avgörs ju som bekant i betraktarens ögon. Det är möjligt att initiativtagarna till att starta en kampanj för Blinken drivits av enbart nostalgiska skäl, men det har blivit en symbol för något annat också.

För en tid sedan så ställdes kommunen inför valet att låta ett kulturellt viktigt naturområde förvandlas till vindkraftspark. Intresseföreningen Edsken bildades för att stoppa byggnationen på just den specifika platsen. Man lade ner så ofattbart mycket tid på att läsa, lära, diskutera och sakligt föra fram sina argument varför vi i Hofors inte skulle förvandla just det området till något tivoliliknande industriområde. Man fick gehör för sina åsikter och för första gången sedan jag själv återvände till kommunen, upplevde jag att man från politikers håll faktiskt tog invånarnas vilja på allvar. Jag deltog som färsk politiker i att besluta i ärendet och efteråt kände jag mig så stolt, men inte över min egen blygsamma prestation, utan över medborgarna som engagerat sig och drivit frågan, i synnerhet Edskens Intresseförening.

Mina ambitioner som politiker är faktiskt inte större än att om jag tillsammans med Hoforspartiet kan få människor att engagera sig så är det framgång. Oavsett vilket parti man än väljer att ansluta sig till, om man partilöst engagerar sig i en fråga eller flera så är det en vinst. Väljer man att tala med politikerna, kräva att de lyssnar och lägga fram förslag så är det en vinst för hela kommunen och dess framtid. Där kan fyren få stå och blinka och påminna alla boende att engagerar man sig så kan det hända saker. Det är så det ska gå till i ett demokratiskt samhälle.

#Geborttillsport En Succé – Kan Det Förverkligas I Hofors Också?

Förhoppningsvis har ni följt den kampanj som bedrivits och uppmärksammats i synnerhet av TV4 den senaste veckan. #Geborttillsport som är ett intitiativ av Ida Björnstad för att verka att fler kan ha råd med idrott och viktigt inte minst ur integrationssynpunkt. I Malmö har man samlat in över ett ton sportutrustning.

Strax efter att insamlingen dragit i gång, vid åttatiden på morgonen, sände TV4:s Nyhetsmorgon direkt från torget. Under dagen fanns även Malmösportprofiler som Markus Rosenberg och ryttaren Lisen Bratt Fredricson med och tog emot prylar.

Malmöbon Per Jepson var en av dem som lämnade saker. Han hade bland annat med sig en golfbag och tennisrack.

– Jag har ingen nytta för dem och då känns det helt fantastiskt att de kan komma till nytta någon annanstans, säger han och berättade också att även sambon blev nöjd över att det rensades lite i förrådet.

Annika Nessvold, 44, hade också passat på att rensa. Hon och familjen är mitt uppe i en flytt och det passade därför extra bra att inventera garderober, förråd och garage.

– Jag har själv barn som idrottar och då känns det kul att även kunna ge andra barn den möjligheten, säger hon.”

I april lämnade jag och Mathias Strand in en motion som på många sätt påminner om just den här kampanjen, det syftar till samma ändamål och med just #Geborttillsport och Ida Björnstad som dragplåster bör det väl inte undgå någon att vi i Hofors kommun skulle ha stor nytta av ett sådant projekt.

Motion

Motionen är ännu inte färdigbehandlad och utgången oviss. Men vi håller tummarna för att man inser alla de fördelar som det skulle innebära och i synnerhet att öppna upp vårt rika föreningsliv för alla.

Insändare: Mathias Strand – Var Var Ni Brynäsare?

Som bekant firade Hofors HC sitt 30-års jubileum som förening förra helgen. Ett av de stora dragpåstren förutom kringarrangemangen var veteranmatchen mellan Hofors HC och Brynäs IF. Det stod snart klart att Brynäs inte hade för avsikt att göra det till den förväntade folkfesten så jag med flera lämnade ishallen efter matchen mellan dagens HHC och Avesta. Många strömmade dock till för att se vad som ansågs vara höjdpunkten, det blev dock en stor besvikelse vilket resulterat i den här insändaren från hockeyprofilen Mathias Strand:

Hofors HC firade 30-årsjubileum 26 september med en dag fylld av aktiviteter. Veteranmatchen mellan HHC och Brynäs var en snackis i Hofors och många hade sökt sig till Hofors ishall för denna kamp mellan forna Brynäslegender och gamla HHC-lirare som till exempel före detta NHL-spelaren Andreas Johansson. Samma dag som matchen hade Brynäs endast fem utespelare och en målvakt och laget fick fyllas på med andra spelare från Hofors. Detta trots att Brynäs blivit inbjudna och tackat ja till matchen flera månader tidigare.

I den tredje perioden var den tidigare välfyllda läktaren halvtom vilket den garanterat inte hade varit med fler gamla ”brynäsare” i BIF-veteranerna. I och med ”Gästrikemodellen” flyttar flera talanger från småklubbarna till BIF och här hade Brynäs verkligen chansen att bjuda tillbaka till en av de mindre föreningarna som skeppat talanger till storklubben i distriktet. Extra beklagligt är det när flera gamla Brynäs-spelare säger att de inte ens visste om att matchen skulle spelas och inte fått förfrågan om att deltaga.

Stort tack till Mikael Wahlberg, Kennet Andersson, Krister Andersson, Patrik Olsson, Mats Jonsson och Lennart Proos som kom från Brynäs och gjorde att matchen kunde spelas. 

Mathias Strand

Hofors HC

 

En helt befogad kritik alltså, men jag skäms å Brynsässupportrarnas sida när jag läser Svar direkt:

Vi i Brynäs IF beklagar att ert jubileum inte blev vad ni önskade.

Jag har följt upp detta med ansvariga för våra veteraner och fått beskedet att åtta spelare hos Brynäs veteraner var sjuka och att ni i Hofors HC även fått den informationen innan eventet.

Jag tycker också det är synd att ni inte kontaktade oss som arbetar i Brynäs inför ert jubileum. Vi hade jättegärna varit med och hyllat er förening och bidragit till ett lyckat jubileum.

I framtiden hoppas jag att vi kan lösa sådana här frågor utanför insändar-sidorna och i stället samtala med varandra.

Johan Stark

klubbdirektör, Brynäs IF

*Ridå*

En Varm Och Stark Berättelse Om Att Leva Med En Diagnos

Politik ska ju handla om utveckling och just det har legat och gnagt lite i bakhuvudet. Vi är ju fortfarande rookies i lokalpolitiken vi i Hoforspartiet och på sistone har det handlat mycket om nämnder, möten och fler möten. Vår intention när vi gav oss in i det här var ju att vi skulle ha roligt med varandra, försöka påverka vårt samhälle och lära oss något nytt i livet. Under kvällen var det därför extra roligt att få välkomna Mattias Pettersson till vår partilokal med en föreläsning om att acceptera motgångar, lära sig att växa av dem och få en påminnelse att man aldrig slutar att vare sig lära eller ta till sig erfarenheterm hur jobbiga de än kan vara, och vända det till något positivt och faktiskt förlåta och släppa saker i vårt bagage som inte gör oss glada. På många sätt och viss berör det ”Mindfulness” att vara närvarande i det man gör men även att kunna betrakta sig själv och sin omgivning med utforskande ögon.

Mattias Pettersson

Jag önskar att fler fick ta del av hans varma och öppenhjärtiga berättelse om hur det är att växa upp med en diagnos, men inte riktigt förstå hur man skall vara som människa med den. En sorglig berättelse men samtidigt mycket upplyftande för Mattias ger ett budskap som vi ofta glömmer bort när vi är i livet oavsett om man har en diagnos eller inte. Med sådana människor blir verkligen världen lite vackrare och känns inte så hopplös längre. Det är säkert en lång väg kvar, men jag tror att Mattias Pettersson kommer att förändra delar av världen genom att bara vara sig själv och berätta om sina livserfarenheter. Han driver dessutom sedan några år tillbaka en blogg där han delar med sig av sig själv och sina erfarenheter och jag tycker ni skall besöka den och följa hans resa från då till nu och in i framtiden. Ensamheten gjorde mig stark.

Giraffmördare Se Hit!

När jag under veckan lagt särskilt fokus på det här med ekoturism i studierna så har det verkligen varit med blandade känslor. En väl fungerande ekoturism handlar i korthet om information, respekt och entreprenörskap som har en sparsam inverkan på miljö och natur och till stor del även kultur. Sen kommer man till den här andra formen som inte alls handlar om vare sig ett bra tänkande eller upplevs som nyttig.

Jakttrofé

 

Ja men vaddå? Vi jagar björn och varg och lo i Sverige också.

Ja det gör vi och skälen till det kan vara många. Visst finns det jägare som inget annat vill än att stoltsera med ett vargskinn eller en björnfäll på väggen. Frågan är om det inte är en svindlande liten del av jägarkåren som jagar rovdjur i det syftet i Sverige. Istället tror jag det handlar om en utbredd rädsla för vad dessa djur kan ställa till med, attacker mot hundar och boskap, rädslan för att människan skall drabbas även om jag tycker mig ha läst att det är så sällsynt i Sverige att det handlar om promille. En skyddsjakt för att hålla efter närgångna rovdjur eller om en stam ökar kraftigt på ett specifikt område måste ändå anses vara okej. Älg, rådjur och hare är dessutom fullt ätbara djur och fyller en funktion. Men det här:

Trofé2

Trofé4

 

Trofé3

 

Att resa från den ena sidan av världen till den andra och sedan bege sig ut och skjuta ner ett djur som inte alls är speciellt beryktat för att äta småbarn på väg till skolan eller hugga tag i ett får och dra iväg. Giraffen betecknas ändå vara en livskraftig art, den har på sina håll utrotats men frodas fortfarande i andra områden. Jag begriper det helt enkelt inte. Jag har försökt söka på internet om rapporter där giraffer är ovanligt överrepresenterade i viltolyckor, eller någon beståndsdel av dess kropp lyckobringande eller lösningen för cancer men hittar i stort sett bara information där man menar att köttet är okej att äta men knappast något smaskigare än en seg köttbit i bästa fall. Dess huvudsakliga ”uppgift” för människan verkar vara att sitta på väggen eller ligga under soffbordet. Ja och naturligtvis figurera på fotografier där en modig jägare glatt poserar efter att ha nedkämpat något som antagligen stod i stillan ro och åt löv på ett träd. Jag begriper det helt enkelt inte så läser någon giraffmotståndare det här vore jag tacksam för hur man kan motivera detta till att vara rätt.

Torsåkers IF Bjuder In Till Grannsamverkan Mot Senaste Tidens Brottsvåg

Det har på något sätt blivit mer tydligt den senaste veckan att det händer mycket i kommunen som inte är av godo. Det irriterar, upprör och debatteras som aldrig förr. Det handlar till största delen om småstölder, observationer av människor som inte borde vara på vissa platser, mystiska fordon, tältläger med nedskräpning i naturen och en oro att bli utsatta för stölder eller annat. Det ligger ju faktiskt till så att en hel del utländska medborgare befinner sig i trakten. Många med helt legitima skäl för att tjäna lite pengar på bärplockning som det nu är högsäsong för. Men det finns även andra som ägnar sig åt helt andra saker, som att stjäla tillsynes obetydliga föremål eller betydligt dyrare saker. I många diskussionsgrupper är det upprörda känslor. Bristen på engagemang från polismyndigheten för privatpersoner att efterlysa någon form av aktivism för att hejda det som pågår. En del med grova ord och förslag om våldsammare metoder, andra med en mycket naiv inställning till vad som egentligen är att betrakta som medmänsklighet och rättighet. Klart är dock att det kan gå mycket illa och mycket fort om det inte blir en rätsida på det här problemet. Torsåker är en drabbad del av kommunen och där har Torsåkers IF ett förslag till hur man skall komma tillrätta med problemen.

Grannsamverkan

Det är alltså inte bra om man skapar ett eget medborgargarde och sedan tar på sig uppgiften att ”rensa upp”. Det är ju ett uttryck av förtvivlan och irritation som både kommunen och polismyndigheten snarast bör involvera sig i för att ingen skall komma till skada. Jag föreslår att istället för att samla ihop ett gäng för att patrullera med påkar nattetid, samlar man ihop samma gäng och omgående beger sig upp till kommunhuset och pratar med förslagsvis kommunchefen om hur situationen ser ut just nu. Eller så gör man som Torsåkers IF.

Hofors Klättrar I Rankningen

Tidningen Fokus har rankat landets kommuner, var det är bäst respektive sämst att bo. Det rör sig i grunden om en definitionsfråga eftersom vad den ene betraktar som pest är den andres paradis. Här finner man bland annat att vår egen kommun klättrat 23 placeringar från den förra rankningen och det är ju givetvis strålande goda nyheter även om statestik kan tolkas lite hur som helst ibland. Det är helt klart på väg mot rätt håll.

Rankning

 

Att Hofors kommun i veckan dessutom utsågs som bäst i länet gällande förtagsklimatet gör att vi kan sträcka ordentligt på oss. Som Kjell Johansson sade från scenen under tisdagens föreläsning, det borde stå på infartsskyltarna att vi är bäst i länet.

Posten Hämtade Inte Kommunens Utgående Post

Det är inte bara privatpersoner som drabbas av postens förseningar. Hofors kommun vågar inte längre lita på att breven kommer fram i tid.

– Förr kunde man säga att man lägger ett brev på lådan så har du det i morgon. Så kan man inte säga längre, menar Marie-Louise Dangart, S, kommunalråd i Hofors.” Gefle Dagblad

I fredags fick kommunen ännu ett kvitto på att postgången inte fungerar som den skall. När klockan närmade sig 17 på eftermiddagen hade Posten fortfarande inte åkt upp till kommunhuset för att hämta utgående post. Michael Ohlsson fick själv ta kommunens post och åka ned till en brevlåda för att få ut den innan måndag.

Posten

Väl där träffade han på en av postiljonerna som satt och väntade i sin bil och diskussion om situationen uppstod. Arbetsbördan för postpersonalen tycks ha blivit fem gånger så stor och det kunde anas viss uppgivenhet. Det här är inte acceptabelt alls och något måste göras så att även vi i Hofors kan förlita oss på att posten kommer och går när den skall.