Kategoriarkiv: Debatt

Lokaljournalistik I Förändring

I dagens DT hittar jag en intressant artikel om lokaljournalistik. Det har ju varit ett ämne som debatterats ganska flitigt på sistone, även här på Hoforsbloggen:

” Att kunna påverka människors liv till det bättre.
Det är vad som ger lokalredaktören Kent Olsson hans journalistiska driv.
– Att man kan lyfta öden så att enskilda individer får en bättre tillvaro, det är det bästa.

//

Som lokaljournalist gör man kanske inte några avtryck i den nationella politiken, men Kent Olsson minns flera fall där hans artiklar gjort att dalakommuner tagit sitt förnuft till fånga.

– Jag vill hävda att lokaljournalistik är mer påtagligt eftersom man är så nära. När folk får reda på saker bildas snabbt en stark opinion, som lätt leder till en förändring i enskilda fall.”

Förra veckan damp det ner en undersökning i mejlkorgen:

Vi är två journaliststudenter på Mittuniversitetet som håller på att undersöka hur politikerna i Hofors kommun förhåller sig till att tidningarna Gefle Dagblad och Arbetarbladet har flyttat sina lokala redaktioner från Hofors till Sandviken. Vi vore tacksamma om du ville svara på den här enkäten.”

webbformular

Som de flesta vet, så är det svårt att tjäna pengar på tidningar idag med hård konkurrens mot internet och alternativa nyhetskällor. Redaktionerna måste banta sin verksamhet för att hålla huvudet ovanför ytan och det innebär oftast nedskärningar av vad som är journalistikens främsta verktyg, journalisterna. Lokalredaktionerna försvinner, rapporteringen blir sämre och läsarna upplever att tidningarna helt enkelt struntar i det som är viktigt för läsarna och känner att det bara är negativa artiklar som publiceras.

Vinstintresset står mot artiklar om gulliga katter, vardagsbekymmer och glädjande och upplyftande inslag. Om valet står mellan korruption i kommunhuset och en katt som kan sjunga så prioriteras det som man anser vara viktigast och mest angeläget, trots att merparten av läsarna skulle uppskatta den sjungande katten mer.

Lokaljournalistik kan vara mycket spännande och berörande. Inte minst rapporteringen kring det politiska arbetet. Ingen fråga är för liten egentligen. Debatten kring berörande ämnen försvinner och yttrar sig via social media istället. Papperstidningar i all ära, men de flesta läser numera sina nyheter digitalt och det vore inte fel med en levande webbsida som är aktuell, tar upp både små och stora saker som berör människorna som bor i det aktuella området.

Det tåls att funderas vidare på hur den lokala nyhetsrapporteringen egentligen skall gå till.  Jan Helin, tidigare chefredaktör på Aftonbladet beröde det i en krönika för ett par år sedan. En kommentar som är ganska intressant och en del läsare uppfattade som lite syrlig eftersom Hoforsbloggen nämndes:

daniel-johansson

Men så uppfattar inte jag den. Tvärtom så stärker den ju bara uppfattningen att det är vi kommuninvånare som i första hand måste berätta om våra liv i kommunen. Vi är var och en ambassadörer för kommunen. Med en lokal redaktion som förstärkte våra röster skulle bilden som förvisso har bleknat, men ändå finns kvar, att Hofors kommun tvärtom emot alla påståenden, är en fantastisk kommun att  leva i.

Jag har flera gånger fått förfrågan om Hoforsbloggen inte skulle kunna utvecklas till en lokal tidning. Intressant tanke, men eftersom jag är partipolitiskt engagerad, så känns det inte aktuellt i dagsläget. Hur man än vänder och vridet på det skulle det uppfattas som ”Hoforspartiets tidning”. Jag har dock gått och funderat ett tag på hur man skulle kunna utveckla bloggandet och haft diskussioner med människor som bedriver bloggar med lokal inriktning på andra håll i landet. Där har man tonat ner det personliga och istället  ägnar sig åt rent informationsbundet innehåll kopplat till nyheter i media och marknadsföring för det lokala föreningslivet och arrangemang. Jag skulle kunna tänka mig ett mellanting och studerar just nu ett projekt i USA där man ger människor en offentlig röst på ett fantastiskt sätt. Exakt i vilken form får vi återkomma till senare.

Tills vidare får vi följa utvecklingen med den lokala journalistiken, och hoppas att man inser att det fortfarande går att vända tillbaka, och skapa en personligare kontakt med sina läsare. Jag tror inte vi är redo för tidningsdöden riktigt än.

Ett Barns Legodrömmar Kan Bli Verklighet

Något av det bästa jag visste som liten var att leka med Lego. Eftersom både jag och mina bröder älskade just det som sysselsättning, var det vad våra föräldrar även gav oss vid födelsedagar och på julafton. Vägplattor och tusentals bitar att sätta ihop. Vi kunde sitta i timmar, ibland hela dagar och flera dagar i sträck med våra kamrater och bygga fordon, hus och järnväg.

legostad

Foto från Youtube

Det som kanske ganska tidigt blev en passion var infrastruktur. Vägarna skulle vara placerad så att väsentliga byggnader kunde byggas. Polis, brandstation, helikopterplatta vid sjukhuset, en hamn för båtar och lagerlokaler för det skeppen lämnade av. Affärer på ett ställe, företrädesvis längs en huvudgata, bostäder i utkanterna med staket och gröna träd. Fanns det inte färdiga byggsatser som fotbollsplaner eller skolor så byggde vi det av spillbitar. Sedan utsåg vi ansvarsområden. Självklart en borgmästare som bestämde vad som skulle byggas och var, en polischef för den som ville ha ett spännande arbete eller brandchef om man ville köra omkring brandfordonen på stadens gator. Någon kanske bara ville vara en affärsägare där invånarna handlade sin mat, och allt det här i en ålder av 5-10 år gamla ungar.

I dagsläget hade det antagligen även blivit ålderdomshem, socialkontor och nedgågna förorter. Ett barns lek brukar spegla ett barns uppfattning av hur samhället ser ut.

Därför går man igång lite extra när man läser nyheter som den här några dagar gamla artikeln.

Sverige växer och behöver många nya bostäder. Eller kanske helt nya städer. Det ska regeringen nya samordnare, Johan Edstav, reda ut.

Helt nya städer, eller i fall orter, med runt 50 000 invånare. Eller kanske mer. Johan Edstav, miljöpartist och landstingsråd i Uppsala, ska hjälpa bostadsminister Peter Eriksson (MP) i arbetet att bygga nya, hållbara bostadsområden.

– The sky is the limit kan man väl säga på det här området. Behovet är ju väldigt stort. Det finns ingen begränsning i mitt uppdrag att se hur stora de här orterna kan bli, säger Johan Edstav.

Tänk vilken fantastisk möjlighet det vore att på något vis ”starta upp från grunden” att bygga en hel stad. När skedde det senast i vårt land, eller någon annanstans i världen? Förvisso är det ett barns naiva drömmar att en ny stad skulle rätta till alla fel och brister som man kan uppleva att vi har idag, kanske en utopi. Men en angenäm tanke.

Har Ditt Lösenord Läckt?

Tipsades om en av SVTs sajter där man kan testa om lösenordet till ett mejlkonto läckt ut i något sammanhang. Länk till SVT:

Miljontals svenska konton och lösenord som hackats ligger ute på nätet – helt öppet. För de som vet var man ska leta är det lika enkelt som att ladda ner musik eller film. SVT Dold har skrapat internet på dessa läckor och samlat informationen i en databas så att du kan upptäcka om ditt lösenord har läckt. Läckorna kommer bl.a. från sajter som sociala medier, forum och e-handlare.

Bara för att, så testade jag  248 kontakter som är kopplat till mitt politiska arbete och där upptäckte jag det fasansfulla att 32 personer har sina lösenord på drift.

losenord

Väl värt att kolla upp alltså. Om inte annat byt ändå idag för säkerhets skull.

Styrkan I Social Media

Det har egentligen ingenting med Hofors att göra, mer än att det finns ett antal Audiägare här och att många reagerat starkt under gårdagen då det startades ett enormt drev av bland annat Facebookanvändare som riktade sin avsky mot företaget Audi.

Audi pausar sin reklamkampanj med tv-profilen och konstnären Kakan Hermansson, 35. Anledningen: Bilföretaget har fått hård kritik för Kakans två år gamla uttalanden om våld och poliser.”

För drygt ett år sedan var samme person i blickfånget då hon deltog i ”På spåret” och kritiserades hårt av poliserna själva efter bland annat det här tweetet:

kakan

Malexander avser platsen där två poliser avrättades på en väg efter att ha fått kontakt med bankrånare.

Ett bevis på styrkan med social media, där allt inte passerar obemärkt förbi och att ett stort multinationellt bolag kan tvingas på knä när konsumenterna ryter till.

Det Amerikanska Presidentvalet Har Avgjorts

Det amerikanska presidentvalet avgjordes för en stund sedan. ”Slutspelscirkusen” har ju pågått i TV det senaste dygnet. Till en början följde jag det hela med visst intresse, men tröttnade någon gång under gårdagskvällen och fann det bättre med en natts sömn eftersom resultatet ändå inte beräknades vara klart innan morgontimmarna idag. Personligen har jag inte hyst några direkta tankar om någon av kandidaterna, det har liksom kvittat vilket av två upplevt dåliga alternativ som skulle plocka hem det hela, och det blev slutligen Donald J. Trump, mannen med det smålustiga håret och liknande hudton som vår egen Björn Ranelid. Hur världen blir efter detta återstår att se.

usa

Det som är mest slående denna morgon är att alla verkar så chockerade i media. Som om det varit en total överaskning att han skulle lyckas vinna. Opinionsundersökningar, politiska experter verkar inte alls ha speglat verkligheten bland väljarkåren.  Istället verkar det enbart ha varit en önskan hos media att den andre kandidaten, Clinton, slutligen vinna. Nu är alla oroade och skall man tro vissa uttryck jordens undergång nära.

Men det är ju trots allt en demokratisk process som visat att detta är vad en majoritet av det amerikanska folket ville ha. Det får man respektera. Samtidigt så kanske det är en ögonöppnare för vårt eget land, vår egen media. Att opinionsundersökningar inte skall tas för absolut sanning och att det är först på valdagen som man slutligen vet vad majoriteten i samhället tycker och tänker om framtiden. Om två år är det ett nytt val i vårt eget land, och vi vet egentligen lika lite om vad som sker då, samma sak i val till kommunfullmäktige eller landsting. Media bör ta sig en allvarlig funderare på hur deras rapportering av politiken ser ut, politiker bör fundera över om man verkligen lyssnar på folkets krav och vilja. Det är både oroande och spännande tider vi går tillmötes.

Skriftliga Åsikter – Nu & Då

I takt med att den moderna teknologin marscherar fram, blir det betydligt lättare att lägga fram sina åsikter i olika forum. Till exempel nämnde jag för en tid sedan hur kommunen nu börjat kommunicera med sina invånare via sin Facebook-kanal. En intressant fråga var hur länge kommunen skulle ta på sig att besvara en fråga och på vilket sätt. Jag vet inte om två frågor är ett facit, men snabbt går det och relevanta svar blir det. Hofors kommuns Facebooksida.

inlagg-fran-besokare

Men Facebook är bara ett exempel på hur man kan föra fram sina åsikter, det finns ett antal mer eller mindre bra verktyg till. Till exempel Twitter vilket jag inte alls är speciellt förtjust i. En intressant debatt kan föras på ett begränsat antal ord, men blir sällan bra och de mest intressanta skribenterna får oftast skrivklåda och till slut har man en åsikt om alla världens ämnen på ett oöverskådligt sätt. Till och med Instagram som från början handlade mer om bilder, har blivit ett forum att släppa nyheter eller föra diskussioner på som aldrig riktigt når den stora allmänheten, om man inte råkar följa just det specifika kontot.

Nej tacka vet jag den moderna versionen av insändarsidorna i lokaltidningarna. Där återfinns ofta intressanta skriverier, och ganska mycket avhandlar Hofors i just våra lokaltidningar. Här är exempel från den senaste tiden i Arbetarbladet:

Informera Hoforsborna om trottoarer

Väntar på svar

Försvinner lokalkännedom med sammanslagningen av miljökontor

Arbetarbladet – Insändare, Gefle Dagblad – Insändare

Men vad jag kan sakna ännu mer är tiden när man faktiskt läste pappersvarianten av dagstidningar, retade upp sig ordentligt eller slogs av ett genialiskt infall med lösningen på ett problem. Människor satt sig ned med en penna och en bit papper och helt enkelt skrev ner sina åsikter, stoppade detta i ett kuvert och postade det till redaktionerna.

papper-penna

Den som tror att internettroll är en ny företeelse får tänka om. Det fanns faktiskt individer som var utrustade med en hel del papper, skrivmaskiner och kopiatorer som överöste tidningarna med åsikter gällande allt mellan himmel och jord. På den tiden så kunde en skriftlig debatt pågå hur länge som helst innan de mest aktiva gav upp, och betänk att det ligger en charm i att invänta tidningen, se ett svar och sedan sätta sig och författa sitt eget svar, klistra på ett frimärke, skicka det med posten och sedan invänta publicering och kanske ännu ett svar att gå igång på.

Under början av 00-talet hände det sig att jag fick göra ett besök hemma hos vad som beskrevs som en ”mycket udda man” i Borlänge. Han bodde i ett ensligt hus i ett industriområde utan andra grannar. Han var inte mycket för att ha en organiserad trädgård, verkade samla på allt i drivor utomhus, och det gick knappt att röra sig när man väl satte fötterna innanför entrédörren. Från golv till tak, i långa myrstigar, låg Dala-Demokraten och Falukuriren staplade i hög. Många gulnade exemplar vittnade om åratal, flera decennier av lokalt läsande. När han presenterades kände jag igen namnet, eller snarare namnen han brukade signera sina insändare och debattartiklar med. Det fanns antagligen inte ett enda nummer av de båda tidningarna där han inte hade en åsikt med i form av en insändare.

Det blev några märkliga timmar. Jag har antagligen inte träffat en person som samtidigt haft svar på precis allt, en egen åsikt, men samtidigt gav inblicken i hur konspirerande svart omvärlden egentligen var. Idag när jag tänker tillbaka på mötet, kan jag inte riktigt släppa tanken på hur det skulle ha varit om han haft tillgång till internet och myndigheter och tidningars hemsidor, inte minst alla sjöar av debattforum i olika format. Karln var en livs levande databas med information och åsikter och kunde fritt ur minnet ange datum och innehåll i långa och många debatter som han fört med människor likadan som sig själv. Oftast skriftliga ”dödsfiender”.

Debatt: Kommunalt Eller Ideellt Arbete?

I spåren av att Friluftsfrämjandet eftersökte ideella krafter till Hoforsbacken har det diskuterats både här och där vad som kan göras och vem som ska göra det. En del i debatten har handlat om att ingen vill lägga ner tid frivilligt, och här skulle jag vilja lyfta fram två påståenden som publicerats offentligt den senaste tiden:

Insändare Arbetarbladet:

Läste i arbetarbladet att det söks volontärer till att röja upp i Hoforsbacken. Jag dock tror att det blir svårt att få tag i tillräckligt många eftersom många människor redan har en hård vardag.

I stället tycker jag att Hofors kommun ska ta dit duktiga kommunalarbetare för att röja upp och ta ansvar för skötseln av backen.”

Blogginlägg Anders Björk:

Hur många gånger har ni hört ”Det är inga som vill jobba ideellt längre, annat var det förr”? Har ni hört någon säga ”Vad roligt det är att så många vill jobba ideellt”?
Varje gång jag hör det första brukar jag påstå att det kanske inte stämmer, ofta tittar personer på mig som om jag vore konstig, ibland blir det en lite diskussion. Sällan kan någon peka på någon konkret fakta som visar att det är sämre med ideellt arbete nu än det var förut, men ändå vet ALLA att det är så. Men jag säger det igen, JAG TROR INTE DET ÄR NÅGON STÖRRE SKILLNAD NU MOT FÖRR!!!

Turistrekord I Älvkarleby – Men Kommunen Vill Ändå Sälja Camping

Under hösten fick jag som bekant förmånen att under två dagar vistas i Älvkarleby å politikens vägnar. Även om schemat var fullbokat gav det ett par korta chanser till att se mig omkring och jag kan inte annat säga än att jag blev smått förälskad i den omgivande naturen.

alvkarleby1 alvkarleby2

Nu är ju förutsättningarna lite olika i jämförelse med vår egen kommun. Men att studera besöksnäringen kan ge en hel del. Idag läser jag med stort intresse om hur just Älvkarleby slår turistrekord, hela 63 345 gästnätter vilket i runda slänkar innebär intäkter på strax över 30 miljoner med ett bäddpris på 500 i genomsnitt. Lägg därtill effekterna av en fungerande besöksnäring i form av arbetstillfällen och försäljning av tjänster och varor. Samtidigt läste jag en artikel för någon dag sedan att Älvkarleby kommun vill avyttra sitt ägande i Älvkarleby camping. Frågan man då ställer sig, är det inte lönsamt att bedriva en camping?

Relaterade länkar:

Älvkarleby Camping

Edskens Camping

Arbetarbladet – Avtalet med Gamla Haifare kan sägas upp, här är planen för Edskens Camping

Anledningen till att kommunen velat köpa upp restaurangen är för att få hela anläggningen under ett paraply. Det finns även en ny detaljplan för området med en ny uppställningsplats och tömningtank för husbilar, omdragning av vägen för att göra den trafiksäkrare och utökade byggrätter för de befintliga fastigheter som ligger i området.”

Det är alltså ett risktagande att bedriva en camping, och frågan är om det är vettigt att det sker i kommunal regi. Tanken var tilltalande till en början, men ju mer jag studerar det hela, desto osäkrare blir jag. Samtliga analysverktyg pekar på det motsatta nämligen. Den största svagheten ligger i utbudet av organiserade aktiviteter och samarbetet mellan näringsidkare som berörs av besöksnäringen i vår kommun i dagsläget. En besöksnäring fungerar nämligen inte på det sättet att bara det finns bäddplatser så strömmar besökarna till.

Betänk även att Älvkarleby har ett oslagbart koncept att locka med, nämligen dom här:

alvkarleby3

Det är lätt att man blir lite hemmablind när man bor på en plats och oftast inte ser vare sig möjligheterna eller det vackra runt omkring oss. Ett litet tankeexperiment: Vad skulle få dig att resa till Hofors och kanske övernatta ett eller flera dygn och även återkomma året efter? Vad skulle du vilja uppleva på plats, och vilken komfort och service vill du ha?

Kan Privat Hälsocentral Stoppa Krisen I Hofors?

Ja det är en fråga som lyfts upp:

Arbetarbladet – Stor personalflykt: Regionen vill lyfta ur Hofors HC från hälsovalet

Gefle Dagblad – Speciallösning ska rädda krisande hälsocentral, men M vill hellre bolagisera

AB: Moderaterna, Sjukvårdspartiet och Kristdemokraterna har opponerat sig mot beslutet, som slutligen kommer att avgöras i regionfullmäktige nästa vecka eller veckan därefter.

– Med största sannolikhet blir det så, menar Patrik Stenvard. Men det är inte det sista ordet och det kanske kommer påtryckningar från allmänheten också.

Blir det fastställt tas Hälsocentralen bort från vårdlistan och patienterna får listas hos en annan vårdgivare. Hoforsborna kan fortsätta gå till hälsocentralen, men regionen garanterar inte att den uppfyller de krav på öppettider och särskild personal som som en listad vårdgivare måste göra.”

GD: Regionstyrelsen diskuterade på onsdagen ett förslag som skulle ge vården fria händer att pröva nya modeller för att klara bemanningen och upprätthålla en god vård. Under två års tid ska ett försök bedrivas där man bland annat ska testa att flytta ut sjukhusresurser till hälsocentralen. Istället för allmänspecialister kan vården delvis skötas av läkare från Gävle sjukhus eller av utbildningsläkare med uppbackning av specialister i bakjour .

För att få testa sådana idéer krävs att Hofors hälsocentral lyfts ut ur hälsovalssystemet, det regelverk som styr vilken bemanning och vilket vårdutbud som ska finnas på hälsocentralerna i Gävleborg.

Med röstsiffrorna 10-3 kunde den röd-gröna regionledningen driva igenom ett godkännande av förslaget i styrelsen.”

Relaterat: Hälsoval Gävleborg

Hur ser ni läsare på det privata alternativet?

Hofors HC I Djup Kris

Förra veckan kunde vi läsa oroväckande rubriker i Gefle Dagblad om en vårdkris i Hofors.

I Hofors råder en ännu större kris. Där finns bara en fast läkare, samtidigt som fem av nio sjukskötersketjänster är vakanta.

– På grund av kombinationen av läkarbrist och sjuksköterskebrist befarar vi att patientsäkerheten kan bli hotad, säger Börje Svensson, chefläkare inom primärvården i Gävleborg.

Han berättar att det numera till och med är svårt att få tag i hyrläkare till Hofors.

– Där har det också varit täta växlingar med olika hyrläkare.

Roger O Nilsson är divisionchef. Han konstaterar att inget allvarligt ännu hänt i Hofors.

Denna morgon får jag ett mejl i inkorgen som får mig att bli något bestört över situationen:

hofors-hc

Hej
Kanske skulle det kunde vara en idé för dig att ta reda på vad som händer på HC. Som tidningarna skrev för ett tag sedan finns en ordinarie läkare som dessutom arbetar deltid.
Sedan dess har 2 arbetsterapeuter slutat och ingen ny har anställts. Av tidigare nio sköterskor har fyra slutat och fyra har sagt upp sig och håller på att sluta. Således en kvar som inte sagt upp sig. Två sköterskor är under anställning, men inget är säkert. Chefen har avsagt sig det medicinska ansvaret som sedan har gått vidare till hennes chef. Sedan har även hon avsagt sig det medicinska ansvaret så i dagsläget är det oklart vem som har det medicinska ansvaret.
Det är förstås landstinget som har i uppdrag att förse Hoforsborna med sjukvård, men det är kommunens invånare som drabbas när det inte fungerar.”

Senast i mars detta år hade hälsocentralens chef en föredragning i kommunfullmäktige vilket skamset fick mig att skifta tillbaka till Hofors hälsocentral. Det utlovades förbättringar och kvalitétshöjningar, men 7 månader senare verkar det inte som att man hållit sina löften om god vård i Hofors. Det är uppenbart att något måste göras, och det omedelbart för att inte försätta vårdsökande i fara.

Och för att spä på oron ytterligare, så tvingas jag lyfta fram ännu en rubrik från förra veckan i Gefle Dagblad.

GD har varit i kontakt med en patient som har dåliga erfarenheter av journalhanteringen på en hälsocentral i västra Gästrikland. Vid tre tillfällen när hon besökt hälsocentralen har hon kunnat ta del av andra patienters journaler via datorskärmar.

Två gånger berodde det på att patientuppgifter fanns kvar på skärmarna av misstag. Vid ett av tillfällena visade läkaren ett sjukintyg från en annan patient för att belysa hur ”krångligt” han menade att systemet var.

– Jag fick se väldigt känsliga uppgifter om patienterna, det var obehagligt, säger kvinnan.

Efter detta bestämde hon sig för att ta reda på hur många på hälsocentralen som går in och läser i hennes journal. Hon beställde ett loggutdrag och det gav ett anmärkningsvärt resultat. Bara under det senaste året hade personal loggat in 278 gånger i journalen .”

Relaterat: 1177 Vårdguiden – Din Journal

Det Sårbara Samhället

Det kanske inte undgått någon att en vattenläcka i Gävle ställer till meden hel del bekymmer. Bara en sådan självklar sak att vrida på kranen och ha dricksvatten i hemmet. Media har agerat föredömligt både i tryckt form, radio och TV. Informationen som nått ut har förmodligen hjälpt till att inte skapa någon större panik.

Det är dock en påminnelse om hur sårbart vårt samhälle ändå är. Jag funderade lite kring detta för någon vecka sedan när jag läste en intressant artikel om hur fort ett samhälle kan förvandlas när de vanliga bekvämligheterna plötsligt försvinner. Väl värt att läsa även om det är på engelska. Artikeln går igenom några av faserna i hur samhället snabbt bryts ner och riskerar att bli något helt annat.

Lokaljournalistikens Död?

Thomas Matsson på Expressen lyfter fram krisen för lokalt producerad media i en krönika.

Redan då spekulerades det om en ny strategi för MittMedia, ett ökad fokus på papperseditionerna i allmänhet och på fler gratistidningar i synnerhet, men ingen utomstående gissade sig till det ”Alternativ B” som DN kunde berätta om i veckan:

De 28 lokaltidningar som MittMedia ger ut i 63 kommuner, och som har nästan 900 000 läsare per dag, ska läggas ner eller slås samman och bli till gratistidningar som ska komma ut bara en till tre dagar i veckan. 1 500 av koncernens 1 900 anställda måste sluta.

Av journalisterna tvingas 75 procent, 422 stycken, gå och resten, 133 medarbetare, ska utöver gratistidningarna också producera en veckotidning i 21 editioner med 80 procent gemensamt material som, och nu spekulerar jag, får man anta ska hantera den prenumerationsskuld som MittMedia annars står inför, när man slutar ge ut betaltidningar trots att många abonnenter redan betalat för att få sina publikationer.”

Det aktualiserar ju även Jan Helins 2 år gamla söndagskrönika om hur framtiden för lokal journalistik kan te sig:

Jag ska inte föreslå några dumheter här. Men tanken på vad Hoforsbloggen och de professionella lokaljournalisterna Anton Emanuelsson och Jonas Harrysson, skulle kunna åstadkomma ihop med modern medieteknik och någon som kan affärsutveckla onlinemedier är… spännande.
Inte minst för Hofors.”

Lokaljournalistik

Förvisso spännande om man kan hitta ett sätt med ett lönsamt samarbete, men riskerna desto större eftersom den relativt ”opartiska rapporteringen” skulle spädas ut som vatten i vin.

I takt med en generationsväxling så minskar intresset för att köpa nyheter i tryckt form. De flesta användare av modern teknik förväntar sig att serveras gratis nyheter och betydligt snabbare än att läsa redan gamla nyheter i morgondagens tidning. De etablerade mediernas plustjänster som kostar pengar attraherar inte till köp eftersom nyheter alltid hittar en väg att blixtsnabbt hitta en annan väg till spridning.

Just dom vägarna kan vara vanskliga eftersom det finns en uppsjö av webbsidor som ger sken av att vara seriösa nyhetsrapporterare, men påfallande ofta drivs av en agenda som kan vara mer eller mindre uppenbar. Antingen politisk eller i syfte att leva som parasiter på att norpa annonsörer till ett betydligt gynsammare pris. Och nyheter ”stjäls” från alla håll och kanter. Otaliga är de artiklar som jag läst i främst lokal media som kommer direkt från den här bloggen utan angiven källa. De stora drakarna tvingas alltså leva på samma sätt som de mindre för att överleva under hårdnande konkurrens.

Så hur ser då framtiden för nyhetsrapportering ut? Ja jag kan känna en oro att i takt med att de etablerade och seriösa utgivarna bantar ner sin verksamhet, att fakta och faktiska förhållanden byts ut mot spekulationer och rykten. Redan idag ser vi spridningen av ren propaganda från extremistiska sidor på både höger och vänsterkant. I så pass oroliga tider som vi ändå lever, är det absolut det sista vi behöver.

Kära Postnord Dra Åt Helvete

Det är ett stort problem med postleveranserna i vårt land. Här i Hofors har det gång på annan visat sig att posten inte hämtas och lämnas där den skall. Tydligast blev det när man bestämde sig för att Hofors inte behöver ett postkontor utan istället flyttade hela verksamheten till Sandviken. Just den här morgonen så får jag ytterligare ett brev som tillhör någon annan som inte ens bor på samma gata.

Jag har genom åren skrivit en hel del om just postgången. Bara för någon månad sedan om hur man slarvat bort försändelser där ett par till och med skulle vara spårbara. Så min timida lilla fråga är:

-Vad i helvete håller ni på med?

PostnordNi har tid att söka upp klagomål på internet men inte hantera posten.

Jag minns den tiden då brevbäraren visste vad man hette, hälsade glatt och redan på håll viftade med mina serietidningar i luften för att visa att nu kommer din post punktligare än tåget. Det var ett förtroende och just min brevbärare (Björn Johansson) träffade jag många år senare och han kunde rabbla upp alla på gatan och samtliga bredvid. Han älskade sitt arbete och var stolt över det. Han hade aldrig tid att ta en kopp bjuden kaffe för posten skulle ut i utsatt tid. Sedan slog kapitalismen klorna i det statliga bolaget och allt gick åt helvete.

Jag kan förstå att man försökt anpassa organisationen till att människor skickar mindre brev dessa dagar, men internet och mejl har också medfört att det blir fler försändelser då det är lättare att handla bekvämt från sitt hem i betydligt större utsträckning än tidigare. Men det som sker nu är inte alls okej.

Kosta vad det kosta vill, men ta tillbaka den trevliga och noggranna brevbäraren som visslade när han gick gatan fram och levererade sin post, han fyllde sin funktion på många sätt och vis. Har man försökt och det visat sig att det blev fel så är det ingen brist att erkänna att man hade fel. Tvärtom. Jag vill inte ha den tidspressade varianten som inte hinner hantera posten så att den hamnar på rätt plats, jag vill inte ha sorteringsmaskiner som uppenbarligen inte klarar av sitt arbete.

Här finns dessutom ytterligare tillfällen att skapa arbeten som bidrar till att sysselsätta människor som står långt bort från arbetsmarknaden. Missförstå mig rätt, men det ställs inga krav att vara kärnfysiker eller ingenjör för att hantera posten. Bara att vara noggrann, punktlig och plikttrogen som de gamla hederliga företrädarna var.

En sista lite gubbgrinig tanke är, var skickar jag in lönerapporten för att utföra ert arbete?

Ledare I Gefle Dagblad: Alla Har Råd Att Skicka Med Sina Barn Ett Äpple Till Skolan

Inlägget om Lillåskolans vädjan till föräldrar inför skolavslutningen som publicerades igår uppmärksammades av Gefle Dagblad som också lyfte upp ämnet:

Sonnie Eklund är tillförordnad rektor på skolan.

– Vissa barn får en massa blommor hängande från halsen. Vi tycker att vill man fira sitt barn så kan man göra det hemma. Alla föräldrar har olika ekonomiska möjligheter, så vi tycker att känns bäst att göra så här, säger hon.

Likaså avböjer de själva att uppvaktas med blommor och presenter.

I ett meddelande till föräldrarna skriver Sonnie Eklund att detta görs för att skolan ska vara avgiftsfri.

– Om vi ska ha en avgiftsfri skola ska ingen behöva samla pengar och lägga på presenter till lärare, säger hon till Gefle Dagblad.

Skolavslutning

Igår följde GDs Karin Bergkvist upp ämnet på ledarplats där hon bland annat lägger fram en stilla undran om det verkligen är ett sådant stort problem:

Samhället kan inte bekosta precis allting och en i sammanhanget mikroskopisk insats – betänk hur privilegierade vi är i Sverige – som att skicka med en frukt är väl faktiskt något man kan begära som egen insats från föräldrarna.

Nog törs man påstå att alla har råd att skicka med sina barn ett äpple till skolan. Och nog hade skolan i Hofors sett mellan fingrarna med att föräldrarna samlar in en tia per unge för en blombukett till fröken.”

Hur ledaren togs emot kan man se med det nya systemet för feedback på tidningens artiklar.

Omdöme

Hoforsbloggens Facebooksida så återfinns det kommentarer. Stina Pharo skriver:

Förstår denna vädjan och tycker det är bra! Skulle dock vilja se att det kostnadsfria även gäller barnen.. det ska skickas med frukt, matsäck, skridskor, skidor osv. Den vädjan från oss föräldrar borde tas på allvar den med.”

Hon får också medhåll av många och Britt-Marie Hillberg drar själva fenomenet till sin spets:

En blomma till lärare har väl alltid förekommit men att kidsen ska ha blommor och presenter för att de går på sommarlov är inget jag minns från när mina var små? Idag ser det ju ut som att dom som går ut fjärde klass har tagit studenten. Det är lite lätt knasigt kan jag tycka. En avgiftsfri skola har vi väl alltid haft. Men ändå inte. Som sagt så är det utflykter med matsäck och annat var och varannan vecka. Det är extra slantar för de som har det tufft ekonomiskt.”

Inga Presenter Eller Blommor Vid Skolavslutning

Ett tips till bloggen ger informationen att man på Lillåskolan gått ut med en vädjan att inte gratulera barnen med blommor och presenter vid skolavslutningen.

Skolavslutning

En effekt av Vänsterpartiets motion om den avgiftsfria skolan får man förmoda. Det är ju tyvärr så i vårt samhälle idag att ens den minsta påfrestningen på utsatta familjers ekonomi bidrar till både ekonomiska bekymmer men även betungande mentalt.

Hofors Som Trädgårdsstad – Nja Kanske Skall Vi Vara Lite Försiktiga

Det kanske är dagsformen och den ytterst krångliga förmiddagen i Hoforspolitiken som medfört att jag inte springer omkring och har ett sånt där ”Hallelujah-humör” just idag. Inte ens när posten (faktiskt) dimper ner i brevlådan blir det mer än en axelryckning. Framsidan av Din Lokaltidning signalerar dock något intressant, ”Parken blir trädgårdsstad” och det handlar om Hagaparkens förmodade framtida öde. Din Lokaltidning

Nej inte ens den här artikeln ändrar inriktningen på irritationen som uppstått denna förmiddag. Det är gammal skåpmat och jag har hört det ett antal gånger nu. Alla som följer bloggen vet att jag med stor förtjusning sett fram emot att ett sådant här projekt skulle kunna realiseras, att det kan bli ett lyft helt enkelt. Men skeptikern i mig har vaknat. På senare tid har jag läst en hel del om kommunalt slöseri på SlöseriOmbudsmannens webbsida.  Där radas exempel på exempel upp hur det utbrutit kommunalt vansinne runt om i landet. Mycket intressant faktiskt.

Kanske är det mycket därför som entusiasmen över växthus i Hagaparken dämpats något. Det krävs mer noggrannhet, eftertanke och analys innan den frilreligiösa stämningen infinner sig igen.

Det sunda förnuftet säger att det kommer ta mycket lång tid innan detta blir verklighet. Tänk bara på lekparksprocessen eller Burger King-Gate. Politikens hjul maler långsamt och det är mycket som kan komma att påverka utvecklingen.

MEN.. nu ska jag inte bara sitta här och vara bitter och grinig. Jag vill lyfta fram ytterligare möjligheter om projektet skulle bli av. Sandvikens kommun har en mycket vågad och frisk idé som presenterades för en tid sedan. Odla räkor i Sandviken.

Produktion av räkor i kombination med växthus för tomat och salladsodling. Det är nya idéer som Sandvikens kommun har för att skapa fler jobb. Enligt en förstudie kan det bli aktuellt att producera 116 ton räkor, 105 ton tomater och 50 ton sallad per år i Sandviken.”

Nu skulle ju även detta ha potential att hamna som artikel hos Slöseriombudsmannen, men det skulle även kunna fungera. Största fördelen som jag direkt tänker på är att det skulle behövas en mindre efterfrågan på importerade räkor om än i mindre skala. Få är nog medveten om miljöförstörelsen som pågår i till exempel Asien där man exploaterar naturområden för att producera mer jätteräkor. Såvida inte några extremister dyker upp och hävdar att också räkor har ett liv med känslor och existentialism.

Avskyr Verkligen Posten

Finns många saker som kan irritera skiten ur en, men frågan är om det inte är Posten och deras hantering av försändelser. Det är tyvärr inte det första inlägget som handlar om just Posten på Hoforsbloggen:

Posten lägger ned verksamheten i Hofors

Posten ett riktigt fiaskobolag

Snigelposten som lever upp till namnet

Posten i kaos

Posten hämtade inte kommunens utgående post

Jag som köper och säljer ganska mycket genom en hobby har ju varit starkt beroende av att kunna skicka brev och paket främst inom riket men ibland utom landets gränser. Efter allt krångel med posten så övergick jag helt till att använda Schenker som förmedlare av paket. Lite dyrare men spårbart och alltid kommit fram till destinationen även om det tagit några extra dagar ibland. Nu testade jag Posten igen eftersom det gav en mycket billigare frakt och köparna fann det mer överkomligt än Schenker. Vad tror ni har hänt?

Postmord

Paket 1 tog tre veckor på sig att komma fram trots att det bara var drygt 15 mil det skulle transporteras.

Paket 2 har fortfarande inte dykt upp och det skickades för fyra veckor sedan

Paket 3 har ungefär samma historia som paket 2.

Sedan Posten lämnade Hofors så är detta bara en del av krångligheterna. Jag får post som tillhör andra människor i min brevlåda och bara Gud vet var min post som jag förväntat mig tagit vägen. Visst in och utlämningsstället på Coop fungerar finemang, men bara i det fallet att paket mm faktiskt kommer hit.

Miljöarbete & Återvinning

När Hoforspartiet grundades så fanns det en rad punkter på valprogrammet som upplevdes som viktiga och prioriterade för att väcka upp kommunen ur sin slummer. Bland annat en satsning på turism och marknadsföring av kommunen. Där gick en motion som jag och Kent Andersson lämnade in igenom och idag så finns det ett påbörjat arbete med att använda verktygen för social media. Det skulle ju aldrig gå att ha hördes det från kritiker, idag är det bara att titta runt på hur andra kommuner kommunicerar och äntligen är vi snart ikapp med utvecklingen.

En annan viktig punkt på listan var visionen att bli ledande i sitt miljöarbete. Där konstaterar jag att mycket arbete återstår och det går på tok för sakta. Gefle Dagblad skriver:

Samtliga barn var kritiska till att det på skolan inte finns några sopkärl för sortering. När GD frågade vad de tyckte om avsaknaden av sorteringskärl sa de ”jättedåligt” och visade två tummar ner.

– Hoforshus ska bistå med sopkärl. Det enda vi sorterar nu är komposten. Det känns som om bostadsbolaget inte är med i tiden, säger Annette Hammarström.

Christian Rickardsson är VD på det kommunala bostadsbolaget Hoforshus. Han beklagar att det ännu inte finns kärl för sortering på Värnaskolan.

– Vi håller på att tillsammans med Gästrike återvinning införa sopsortering till samtliga våra fastigheter, inklusive till alla förskolor och skolor. Kompletta sopstationer ska finnas på alla skolor. Projektet pågår. Tyvärr har vi ännu inte kommit till Värnaskolan, säger han.

Att redan tidigt i skolan lära ut, förklara och diskutera effekterna av hur miljöarbetet kan bedrivas banar väg för en hållbarare tillvaro och ett framtida tänk som ger effekt. Nu skall det i ärlighetens namn också sägas att det krävs betydligt mer, vi vuxna är ena ordentliga drumlar när det kommer till att tänka på hur lite miljötänkande kan ge goda resultat direkt.

För en tid sedan så konstaterade Hoforshus att hyresgästerna i ett område använde vanliga papperskorgar för att kasta sina hushållssopor. Man gick ut med en stark förmaning i brevlådorna att inte slänga soporna där utan använda de befitliga sorteringskärlen som finns utplacerade på gatan. Sedan skruvade man helt sonika ner papperskorgarna och lämnade tomma stolpar. Det uppstod givetvis irritation för var skulle man nu göra av tuggummit, juiceförpackningen eller pappersbiten, jo det släppte man som tidigare rakt upp och ned där man stod. Papperskorgarna är nu tillbaka och förhoppningsvis begriper alla hur de skall användas.

Förutsättningar finns att redan i hemmet sortera upp en hel del av sitt avfall. Det finns miljöstationer för återvinning av glas, papper och batterier bland annat. Återvinningsstationen strax utanför Hofors är riktigt bra organiserad och personalen gör ett skitbra arbete med att informera om var avfallet skall slängas.

nedskräpning

Men tyvärr hittar man fortfarande drivor med skit kastat i skogarna runt om kommunen. Det är inte bara eleverna i skolan som behöver ständiga påminnelser om vad ett enkelt miljöarbete kan generera i. Här återstår alltså mycket arbete.

Hofors Rankas Etta I Demoskopundersökning

Det damp ner ett mejl från Demoskop denna morgon. Man har under en period genomfört en undersökning bland politiker hur man ser på en rad frågor i sin egen kommun och därefter rankat landets alla 290 kommuner. Totalt har 4250 politiker deltagit och för skojs skull gjorde jag en snabb sammanställning med rankningen efter varje område.

Demoskop

Det finns ett par områden där vi verkligen sticker ut i landet, tillgången på sport- och fritidsaktiviteter och natur och grönområden, där rankas vi etta i undersökningen. Tre områden som jag reagerar över att vi hamnar så lågt är kvaliteten inom äldreomsorgen och gymnasium  samt tillgång till arbete.

På något sätt är ju det områden som är högprioriterade, men där upplever vi politiker alltså att det inte är bra. Glädjande nog hamnar vi på Topp-25 när det gäller fungerande integration, tillgång till bostäder och levnadsomkostnader.

Nu kan man tolka statistik och siffror lite som man vill, men flera områden hör samman eller skulle kunna höra samman. Till exempel borde det vara tydligt att vi skall satsa mer pengar på att knyta samman sport-och fritidsaktiviteter med natur och grönområden med tillgången till arbete. Jag pratar naturligtvis om besöksnäringen där framtida arbeten i kommunen kan skapas och möjligen också skapa ett gymnasium som knyter an till samma branscher.

Badhusdiskussion Väcker Känslor

Under gårdagen publicerades ett inlägg på social media som handlade om en upplevelse på Hoforshallen. Jag har fått tillstånd att återge inlägget här:

BadhusReaktionerna lät inte vänta på sig och det blev en stundtals mycket hätsk debatt som kom att dela in debattörerna i flera olika läger. Å ena sidan avskyn emot vad som påstods hänt, å andra sidan reaktioner mot dom som reagerade. Ja ni förstår säkerligen att det blev en mycket förvirrad debatt som också kom att handla om man var för eller emot annat i huvudsak.

Vid senaste sammanträdet i kommunstyrelsen så var fritidschefen Rolf Larsson på plats för att informera om sin verksamhet. Då ställdes frågan om det var liknande problem i Hofors badhus som det rapporterats om från andra håll i landet på sistone. Jag tror inte det undgått någon att media haft ett särskilt fokus på just badhus och vad som hänt där. Exempel de senaste åren:

Corren – Pojke antastad på badhus

SVT – Nioårig pojke antastad i simhall

Dagens Nyheter – Sexuella ofredanden på flera simhallar

Flera som kommenterade påpekade att detta inte var något nytt och som enbart utlandsfödda ägnade sig åt, tvärtom hade det skett i alla år och det var därför fel att peka ut just dessa. Andra menade att det eskalerat och var resultatet av en kulturkrock och en benägenhet att inte vilja agera på skarpen för att späda på problematiken. Vänner och bekanta hamnade stundtals alltså rejält i luven på varandra.

Det som framstår ganska klart är att man som besökare i ett badhus inte på något sätt vill dokumenteras i smyg när man har sina badkläder på sig eller vill ha okända människor av annat kön smyga omkring och titta på en när man byter om.

Frågan måste ju onekligen väckas igen efter att Hoforsbor har andra upplevelser om hur det fungerar idag i Hoforshallen. Är det problem och vad ska man göra åt det? Badgäster och personal verkar ha olika åsikter om situationen om man skall dra några slutsatser av enbart diskussionerna till inlägget.

Ett sakligt argument handlade om att förse dörrarna med elektroniska lås och att varje gäst utrustas med en så kallad ”tagg” som gör att dörrarna bara kan öppnas om man har en till den specifika dörren. Det är kanske huvudspåret som man skall gå vidare med i den här diskussionen och att man alltid skall polisanmäla om man utsätts för kränkningar av den här arten.

Ökat Ansvar Med Sponsorpengar

Mats Andersson från Falun gör ett klokt inlägg i debatten om spronsring av idrotten och föreningar. Många företagare kan uppleva det som ett rent gissel att försöka räcka till åt alla som vill ha ett ekonomiskt stöd. Så även i Hofors där det är en hård kamp om befintliga sponsorpengar. Därför är artikeln mycket läsvärd, i synnerhet för företagare som bara inte vill slänga iväg slantarna och sen inte följa upp eller engagera sig djupare:

Vi på ICA Supermarket Slätta har samlat ihop dessa beslut i påsen som handlar om ”Socialt Ansvar i ditt Närområde” ( CSR = Corporate Social Responsibility).

Avgörande för alla som har ansvar för sin sponsorverksamhet är att man har en tydlig policy för detta. Jag tror att man ofta sponsrar med hjärtat och har egentligen ingen uppföljning eller mål med sin sponsring, ”vi kör väl samma upplägg som senast”. Här känner jag igen mig själv, trots att vi behöver låta våra ledord ta ut riktningen för vår sponsorverksamhet.

Jag tror att det i framtiden kommer att bli viktigt både för den som sponsrar men framförallt för den som har behov av sponsring, man behöver analysera sin verksamhet. Dels utifrån sina förutsättningar att få, men även för att kunna ge tillbaka på bästa sätt.

 

Ishockeyprofil Från Hofors Används Som Slagträ Mot Vitryssland I Två Delar

Del 1

Föga kunde man väl ana att inlägget om Mathias Strand som erbjudits att få dra på sig en hockeytröja för Team Sweden och bege sig till Vitryssland skulle komma att skapa rabalder. Alla som känner eller vet vem Mathias är känner också till den stora passionen för idrotten som han ägnat större delen av sitt liv med, ishockeyn. Han är en högt uppskattad lärare, en riktig eldsjäl för vår kommun, och är det något personligt intryck som jag skulle återge av just Strand, så är det hans sinne för rättvisa och medmänsklighet som blir starkast. Det är därför jag både blir arg och ledsen på samma gång när jag ser hur en annan person verkar ha misstagit sig helt på Mathias och använder honom som ett slagträ för att kritisera Vitryssland, jag skulle till och med vilja gå så långt att detta rör sig om en avskyvärd mobbing.

Belarusbloggen – Svenska hockeyveteraner deltar åter i Lukasjenkas propagandajippo

Belarusbloggen – Nyttiga idioter i diktatorns tjänst

Belarusbloggen – Hoskeyspelande politiker försvarar sitt deltagande i diktatorns turnering

Strand

Strand2

Gefle Dagblad – Hoforspolitikern spelar hockey med diktatorn, får skarp kritik

Hoforspolitikern och hockeyprofilen Mathias Strand är en del av det svenska veteranlandslag som i dagarna deltar i den vitryska diktatorn Aleksandr Lukasjenkos egen hockeyturnering i Minsk. För det får han nu skarp kritik.

– Jag tycker att det är omdömeslöst, säger människorättsorganisationen Östgruppens ordförande Martin Uggla.

Det råder upprörda känslor för de här blogginläggen och artikeln i Gefle Dagblad. Det är som jag själv uttalat mig om ganska problematiskt. Dels har man grunderna som Mathias själv begav sig iväg tillsammans med Team Sweden på, passionen för det idrottsliga. Vi har även faktumet att Vitrysslands president, Alexander Lukasjenko är allt annat än demokratins förkämpe, och faktiskt är en diktator som behåller greppet om landet med järnhand och genom påstått valfusk. Människorättsorganisationerna har enligt min egen uppfattning, all rätt att kritisera den här mannen som kallats ”Europas siste diktator”. Det råder heller ingen tvekan om att ishockeycupen används för propagandasyften. Att låta påskina att landet och i synnerhet Lukasjenko är egentligen är en hygglig kille som brinner för idrott men i själva verket bara uppvisar det som en fasad som döljer en helt annan sanning.

Jag är ingen Vitrysslandsexpert kanske jag skall påpeka, men det tar faktiskt inte många klickningar på nätet för att få en uppfattning om landet och dess diktaturiska styre. Kanske är det därför som Martin Uggla nu kritiserar Mathias Strand så hårt. Att Mathias borde ha gjort ett rejält ställningstagande emot Vitryssland och inte deltagit i uppvisningen. Hur man än vänder och vrider på det hela så finns det upphov till kritik och åsikter, det politiska ställningstagandet till det kanske aningslösa deltagandet i cupen.

————–

Del 2

Det för oss till den oändligt pågående diskussionen om att beblanda idrott och politik. Det har skett förr och det kommer att ske igen.

Ondina Valla

Trebisonda Valla höjer högerarmen i en politisk gest under OS i Berlin 1936.

idrottsprotest

Tommie Smith och Peter Norman under OS i Mexico City 1968.

Måste man i alla lägen uttrycka en ståndpunkt och vilken är då den rätta? Det förutsätter att världen alltid är svart eller vit, god eller ond och att alla människor ständigt är medvetna om rätt och fel och gör sina dagliga val utefter ett slags världssamvete. Det arrangeras idrottstävlingar och genomförs konserter och andra kulturella evenemang på platser som inte kan betraktas som människorvänliga. Svenska ambassaden i Vitryssland har till exempel marknadsfört både Petsson & Findus, Pippi Långstrump och Mamma Mu på plats i landet och även i andra diktaturer eller tvivelaktiga platser men jag kan inte alls påminna mig att dom stämplats som ”nyttiga idioter”. Kanske för att just dessa är fiktiva, men alla övriga och fysiska personer då.

Jag kanske är mycket naiv, men för mig har idrott aldrig handlat om vilken livsåskådning du har, din politiska läggning, vilket ursprung eller religiös övertygelse du kommer ifrån. Det är alltid strävan efter att nå utveckling, förbättra resultat och se mitt favoritlag peta in pucken bakom AIK eller Säters målvakter. Idrotten har genom åren lärt mig att den under bra förhållanden kan skapa vänskapsband och glädje  bortom språkbarriärer och  fysiska värden. Den enda plats där man inte borde behöva tänka på om ens åsikter är de ”rätta” eller ”felaktiga”. Gör man politik även av idrotten så kommer ett av det bästa instrumentet för till exempel integration att vara värdelöst.

Borde Mathias då ha åkt iväg på resan till Vitryssland? Ja absolut. Förutom upplevelsen där han kröner sin egen fantastiska idrottskarriär med ett hedersfyllt uppdrag att sätta på sig den Svenska tröjan och delta i tävlingar mot andra nationer, har han haft möjlighet att träffa alla dessa människor som anses vara förtryckta. En möjlighet att skapa vänskapsband och få ett utbyte av tankar och ideer med deltagare från andra länder. Ishockeyspelare är inte som Herr Uggla tycks tro, några klappträn som viljelöst styrs av andra i alla lägen. De kan vara de bästa ambassadörerna som finns genom sin passion för idrottsutövandet.

Den Laddade Twitterpistolen Avlossades

Det var i allra högsta grad en intressant dag igår. Mest lättad är jag fortfarande över att det var just en fjäder av en höna och inte själva hönan. Vi lever i oroliga tider och jag anser fortfarande att både polis och skola agerade på bästa tänkbara sätt. Möjligen kommer viss media att rannsaka sig själva idag, det spädde på en oro som vi inte alls hade behövt uppleva. Minns mitt inlägg om Social oro från den 27 oktober i år.

Nåväl med facit i hand så kan det vara intressant att se vad som skedde runt mediabevakningen. Minns att det inledningsvis inte fanns så mycket annat att gå på än att skolan stängts ner och det fanns rykten om en knivman.

Twittertrend

Hofors blev en Twittertrend och det fungerar ju så att när något trendar så använder massor av människor samma ord även om det inte har med ursprungsfrågan att göra. Det fick alltså en miljonspridning på momangen och respekterade tidningar snappade upp att det var något på gång. Man antog att det rörde sig om ett vansinnesdåd i görningen, en del att det var ett terroristangrepp som skedde live.

Metro Ryssland

Metro Ryssland

Huntingtonpost

Huffington Post, USA

Rubrikerna har ändrats sedan orginalen lades ut, men spridningen blev massiv. Jag har sett Italienska, Turkiska, Franska, Engelska och till och med Japansk media rapportera om Hofors. Tänk den svindlande tanken om det hade varit i positiva ordalag. Hela världen hade vetat var Hofors ligger (ja många vet det nu men av mindre trivsamma orsaker). Det här är styrkan i social och oberoende media och det är ett mycket kraftigt verktyg som man bör använda kanske lite illa formulerat, men som ett laddat vapen. Ord kan ha en fruktansvärd betydelse ibland.

När jag skulle starta Hoforspartiet så skrev jag en lista på 50 punkter som jag ansåg skulle göra Hofors till en bättre plats, utveckla orten och skapa förutsättningar. På plats 22 återfinns ”Utbildning för skolelever om risker med att använda internet och sociala medier”. I april ytterligare en pekpinne där jag menade att ” för ett barn kan det vara som att sätta en laddad pistol mot tinningen och bara trycka av”.

Nu har vi ett slags facit att det är av yttersta vikt vi verkligen studerar och analyserar våra barn och ungdomars nyttjande av verktygen, så det blir verktyg och inte vapen. Barnen som spred de märkliga ryktena om blod på väggar och annat i Petreskolan mår kanske inte så bra idag.