Kategoriarkiv: Debatt

Moon Boots Är Lika Exotiskt I Hofors Som I Huvudstaden

Samtidigt i Hofors” är en public service-version av ”Ullaredskriver Kristian Ekberg på GD-Kultur,  och resonerar om vilka landsbygdens människor kan vara.

Frågan är hur komplext Hofors får vara. Hur mycket kan programmakarna utmana stereotypen av hur storstadens tittare förväntar sig att landsbygden ser ut? Vilka får representera den kämpande bruksorten och vilka skulle komplicera bilden av Hofors allt för mycket?

Hur hade exempelvis de hippa möbeltillverkarna Lith Lith Lundin i Torsåker passat in i stereotypen av bruksort på dekis?

Hittills har jag sett två avsnitt av ”Samtidigt i Hofors” och kanske utmanar resterande två avsnitt av serien de på förhand existerande föreställningarna mer. Än så länge tillför dock programmet inte mer förståelse kring varför landsbygd och stad glider isär.

Jag vet inte riktigt om det finns någon betydande klyfta att tala om. Dagens moderna landsbygdsbor, i synnerhet den yngre generationen har lätt för att röra sig mellan storstad och landsbygd, speciellt när det gäller Hofors och avstånden till större städer och huvudstaden. Kanske är det annorlunda om man bor i mitten av norraste Sverige där kommunikationerna är begränsade. Idag är man ändå delaktig i omvärlden genom teknikens utveckling, TV, Youtube, Instagram, Twitter, Facebook och Snapchat mm. Man följer trender i samhället med underhållning, nyhetsrapportering, mode och online dejting styrs inte av länsgränser.

Om det finns en föreställning av att människorna som bor på landsbygden på något sätt skulle vara annorlunda än i storstaden, så får man nog att revidera den. Visst, de äldre generationerna som valt att leva på landsbygden, har genom åren tvingats att anpassa sig en smula. Det serveras inte snitsigt utformat kaffe i varje vägkorsning, man tvingas att kanske hugga sin egen ved och klippa sina egna gräsmattor, och klädseln väljs snarare av dess praktiska innebörd och av snitsighet. Det betyder dock inte att en garderob skulle bestå av Helly Hansen och ”Moon boots” och att människorna här äter nävgröt och fläsk tillagad över öppen eld.

Tro det eller ej, men det finns en majoritet av människor på landsbygden som inte vet hur man jagar eller fiskar, än mindre skulle känna sig speciellt bekväma ute i skogen vid en eld och ett vindskydd. Det är snarare en generationsfråga än en avståndfråga vilka kunskaper och beteenden man har idag. Och den som förväntar sig att man på landsbygden är insatt i allt vad som gäller jordbruk, blir grundlurad eftersom en bonde är lika sällsynt här som i storstaden numera. Man passerar inte längre gröna brukade ängar eller betande kor på samma sätt som tidigare.

Därför är det smått förvånande när man stöter ihop med en person som bor i en större stad och noterar att det på något sätt skulle vara exotiskt på Bruket eller den lokala pizzerian. Att vi som bor är skulle vara förståndhandikappade eller mindre vetande. Oftast är det yngre Stockholmare på väg till fjällen som kan utbrista ”Titta dom har grillchips” på Statoil efter Faluvägen eller fnissa bakom ryggen på någon som bara skall hämta sin pizza på Viva och utan att veta om det hamna på Instagram med texten ”Är på landet”.

Okej en lätt överdrift i det sista stycket, men det har hänt då och då, och min förvåning består mest i hur dessa individer har utbildats i skolan eller till vilken grad de hänger med i samhällsutvecklingen genom nyheter. I den mån begreppet ”byfånar” existerar så kommer dom i vart fall inte längre ifrån landsbygden.

Men visst är det exotiskt att byta omgivning, och att vara på den svenska landsbygden eller längs någon av kusterna är makalöst avkopplande. Livet kan vara precis så enkelt som man vill utan stress och trafik eller exakt så aktivt med gym, cafébesök och social media som man vill. Till och med människor i förorterna till huvudstaden trivs med sina liv där man egentligen har närmare både till storstadspuls och natur än innerstadsmänniskorna.

Avsultande kan det vara trevligt med en liten anekdot. 2002 befann jag mig på ett tåg mellan Stockholm och Falun och ett större sällskap med ungdomar och några ledare fanns i samma vagn. Jag noterade en viss oro över var man egentligen skulle kliva av tåget. Målet var Mora med byte i Borlänge, men vid varje station uppstod en smärre cirkus där alla reste sig upp, började rycka i sitt bagage och var på väg av tåget innan de förstod att det var fel station. Detta trots tydliga utrop i tågets interna kommunikationssystem. Sala, Avesta, Hedemora. Samma sak. När tåget stannar till i Säter lyckas halva skocken av ungdomar komma av på plattformen och där frös de nästan till is när de såg omgivningen och en av ynglingarna som stannat i dörröppningen utbrast:

-Näe jag vill åka hem igen!

Aftonbladet Spårar Nätpedofilerna

En intressant artikelserie i Aftonbladet gör gällande att man nu spårar upp individer som laddar ner barnpornografi.

Aftonbladet –  Användarna

Aftonbladet –   72 män avslöjade

Inte heller i Hofors har vi varit förskonade från nätpedofilerna eller barnpornografibrotten:

Hoforsbloggen – Nätpedofilen bland Hofors ungdomar är fast!

Gefle Dagblad – 44-åring laddade ned över 115 00 barnporrbilder

Dom har alltid funnits och kommer alltid att finnas lurandes i mörket i framtiden, men det går att göra det betydligt svårare för dem att komma i kontakt med barn och ungdomar, åtminstone i hyfsat civiliserade samhällen. Att ständigt utbilda och informera om riskerna med att använda mobiler, datorer och surfplattor. Att ta ansvar för att man har en god dialog med sina barn/ungdomar om risker med att ha kontakt med okända människor via merparten av de sociala mediaverktygen. Det är uppmärksamhet som försvårar möjligheterna för nätpedofilerna att slå klorna i era barn. Skolorna har ett enormt ansvar i att utbilda sina elever och synliggöra riskerna med att vistas på internet, men det är slutligen hur observanta föräldrarna är som avgör.

Skärpning Av Lag Kan Ge Hofors Kommun Nattis

Ett intressant inslag på TV4 denna morgon. Nattisdebatten har som bekant varit ett hett ämne i kommunen, och nu återstår det att se om det blir fart under galoscherna om även Hofors kallas in till samtal.

3 av 10 kommuner erbjuder inte förskola på obekväma arbetstider, så kallad nattis – trots att de enligt lag ska sträva efter att göra det. Utbildningsministern kallar nu in kommunerna till samtal – och hotar med en skärpning av lagen om inget händer.”

Tyvärr Är Det Tillåtet I Hofors Kommun Med Raketer

Det drar ihop sig till en av årets värsta kväll/natt för många av våra håriga kamrater. Under ett par veckors tid så har många invånare delat inlägg eller vädjat i egna inlägg på sociala medier att vi skall tänka oss för innan vi skjuter upp raketer eller smäller av högljudda smällare. I synnerhet hundar och katter inte bara oroas, utan blir i flera fall rent skräckinjagade av en i grunden totalt meningslös företeelse.

 Jag tycker inte att det är försvarbart på något sätt att skicka upp miljontals kronor i skyn ”bara för att det är vackert”. Som politiker har jag även fått frågor om det är lagligt lokalt i Hofors, diskuterat det med andra partiföreträdare, och jag hade för mig att det var inskrivet i de lokala ordningsstadgarna som jag själv var med och antog revideringen av, men när jag nu fick dem i mejl av vår vikarierande kommunsekreterare, Fredrik Segersteén, inser jag att formuleringen tillåter det under tre kvällar.

Det är alltså det ”sunda förnuftet” som får råda i år. Men visst kan vi väl definitivt enas kring att vi inte bara skall visa hjärta för människor, utan även för våra husdjur? Hur som haver, så är det alltså en motion om en ändring av de lokala ordningsstadgarna som krävs i första hand, och en sådan kommer att formuleras och lämnas in direkt efter nyår i hopp om att vi i framtiden åtminstone i Hofors inte behöver se fram emot årsskiftet med oro för våra husdjur.

Marita Har Dragit In Hundratals Miljoner Till Hofors

Det finns antagligen inte en levande själ i Hofors som inte vet att det var en rent magisk söndag där insamlingen ”Med kärlek från Hofors”passerade miljonen och fortsatte ticka upp till detta:

miljon

Fantastiskt bra för ändamålet och mer sammanfattande i programmet angavs en summa på över 49 miljoner kronor totalt i insamlingen. Hofors har alltså en betydande del av resultatet i årets upplaga av Musikhjälpen.

Men insamlingen i sig är en sak, det är vad som under gårdagen omnämndes som ”Hoforseffekten” som är intressant idag. Det genererade nämligen en hel del positiva mediainslag och plötsligt visste hela Sverige att ”en litet samhälle med kanske 6000 invånare” utfört stordåd. Hofors hamnade till och med på kultursidorna i de finaste och märkvärdigaste tidningarna. Ett axplock av gårdagens media:

Arbetarbladet – En miljon kronor har Hofors samlat in till Musikhjälpen – slår alla rekord!

Arbetarbladet – Efter insamlingssuccén – nu kan skyltarna till Hofors komma att bytas ut

Gefle Dagblad – Slutgiltiga summan för Hoforsbössan: 1,2 miljoner – krossar tidigare Musikhjälpenrekord

Gefle Dagblad – ”Med kärlek från Hofors” krossar rekordet – är nu största insamlingsbössan i Musikhjälpens historia

Sveriges Radio – Hofors slog rekordet i Musikhjälpen

SVT – Hofors-insamling har nått över miljonen

Dagens Nyheter Kultur – Hofors slår rekord i ”Musikhjälpen”

Sydsvenskan – Hofors slår rekord i ”Musikhjälpen”

Expressen – Kommunen slår rekord i Musikhjälpen

Göteborgs Posten – Hofors slår rekord i ”Musikhjälpen”

Aftonbladet – Filip & Fredrik slog rekord i Musikhjälpen

Aftonbladet – Nytt rekord för ”Musikhjälpen”

Och listan kan fortsätta i all oändlighet över den uppmärksamhet som insamlingen, initiativet och engagemanget har bidragit till. Det finns all anledning att vara superglad, jag gissar att där det jublas högst idag är nere vid Faluvägen/Rondellen och i ”Kjelles vita hus” eller Entré Hofors som det heter mer formellt. Föreningen har nämligen uppdraget att arbeta med marknadsföringen av kommunen och i det här fallet vred sig lyckans låsmekanismer i helt rätt läge och vi pratar om gratis reklam för hundratals miljoner som föll rakt ned i Kjell Johanssons knä. Det tåls att upprepas igen, reklam för hundratals miljoner.

För i verkligheten så har kommunen inte haft de muskler som behövts för att arbeta med sin profilering. Vi har fått mycket smått till skänks genom någon enstaka positiv artikel och nyhet. Trots att vi har fantastiska och i många fall unika möjligheter att vara en naturlig plats för besöksnäring, företagande och boende, så finns det inte medel att marknadsföra det eller skapa riktiga förutsättningar.

Vi” politiker framhäver ofta våra fördelar, nämner satsningar på idrottskommunen, besöksnäringen, skryter om vilket lyckat projekt fisket vid Hubo-Långsjön blivit som attraherar tusentals besökande. Men att göra ordentliga satsningar på det och lägga investeringar för att utvecklas till att bli konkurrensmässiga med omvärlden, det gör vi inte. Jag skriver inte, för de blygsamma medel vi satsar är snudd på intet. Det råder en viss brist på kompetens också, att placera nya uppdrag i någons knä medför inte automatiskt att satsningarna lyckas.

Men vi säger det en gång till. Hofors har fått reklam för hundratals miljoner, och allt började med ett initiativ från en privatperson vid namn Marita Söderström. Det går knappt att greppa vidden av hur lyckosamt detta blev inte bara för insamlingens och ändamålets skull, utan för alla oss invånare i kommunen som älskar att bo här. Den kärlek kommunens invånare gav, kom genast tillbaka i form av positiv media, uppskattande tillrop av hela Sverige och en bild som fullkomligt krossade den negativa synen många gett av Hofors kommun. Hofors var på allas läppar och sinnen utan en enda krona för marknadsföringen. Hur jävla fantastiskt är inte det??

musikhjalpen

Men det räcker inte med att alla vet att Hofors existerar någonstans i landet. Arbetet med att utveckla samhället runt oss måste fortsätta. Att invånarna har kraften och hjärtat är bevisat långt bortom all sans och vett, men kraften måste samlas och riktas på något sätt. Det är en fantastiskt bra paroll, ”Kärlek från Hofors”. Det finns en innerlig önskan från många nu att vi tar tillvara på det här, och det är egentligen ganska enkelt om inte den grå vardagen smyger in och sakta stryper den euforiska känslan till döds och intet. Då är nämligen dessa hundratals miljoner i gratis marknadsföring vi fått kanske inte helt förlorade, men definitivt förslösade.

Tänk om den här kraften kunde visa sig då och då. Till exempel när innebandytjejerna lirar bortamatch och ett följe av hundratals tillresta kommuninvånare hejar fram till seger.

t-shirts

Design: Lisa Alexandra Sörensen

En vädjan om språkkompisar resulterar i att det finns fler än behovet. Att vi får ett fredligare samhälle därför att goda människor solidariskt säger ifrån. Att när någon har problem så finns det fler händer att lösa dem än problemen själva. Det är ett sådant samhälle som jag vill leva i, och jag kunde aldrig ana att en enda person kunde öppna dörren på glänt till det. Marita Söderström blir förhoppningsvis startskottet på en ny tid.

Din Lokaltidning Väcker Gamla Minnen

I veckans upplaga av Din Lokaltidning, så återfinns en helsida med nyss nämnda kommunalråd. Under rubriken ”Det har varit jätteroligt, Kommunalrådet Dangardt lämnar efter 14 år” sammanfattar hon sin kommunala karriär inför steget mot högre höjder. En positiv syn på kommunens framtid och en fundering om hon ”fått ta mer skit” via internet för att hon är kvinna.

Under insändare och oppinion så återfinns det ett inlägg från Folkhemmet Hofors/Torsåkers Kent Olsson väl värt att lyfta fram:

kent-olsson

Ni som läser DLT ordentligt har kanske sett att det publicerats ett antal inlägg från just Kent Olsson på sistone. Denna gången en intressant iaktagelse gällande kollektivtrafiken på hjul mellan Falun och Gävle där Hofors som bekant är ett stopp på vägen. I dagsläget går det endast två avgångar åt vadera håll på vardagarna, och det är långt ifrån tillräckligt för många som vill kunna pendla mellan orterna längs sträckan.

Det talades en del inför en eventuell regionsbildning att vi skulle ha is i magen och se hur utvecklingen skulle bli. En del menade att det kunde innebära en förbättring av just dagliga bussturer. Nu ser det ut som att storregioner är ännu längre ifrån att bildas och Kent Olssons slutliga fråga är fullt befogad ”Vad lär man av detta?

I samma anda så vill jag nämna det arbete som pågått med att skapa en framtidsstrategi i kommunen. Arbetet i sin helhet kommer att presenteras med tiden, men ett uppenbart problem är just kommunikationer.

framtidsstrategi

Ett av problemen som nämnts är ju avståndet mellan centrum och järnvägsstation för spårbunden kollektivtrafik. Jag blev glatt överraskad när det dryftades funderingar att det vore bättre med en mer central station. Något som jag lyfte fram 2013 i ett spekulerande. Det ska dessutom tydligen ha funnits någon form av utredning gällande just en mer centralt placerad station, och jag hoppas att hitta på den för att se hur tankegångarna gick.

Jag är ganska övertygad om att tillgänglighet är den främsta nyckeln till att låsa upp framtidens problematik.

Media Granskar Del 2: Media Kan Vara Din Värsta Ovän Eller Ditt Stöd I Nöd

Som jag nämnde i den första delen av detta inlägg, så är media det värsta som finns för en politiker eller tjänsteman (eller i största allmänhet för den som betett sig omaraliskt eller olagligt). Taktiken man använder i kontakt med media brukar nästan uteslutande vara att skylla ifrån sig, förneka eller hävda sin okunskap inför. Ibland får man ta smällen och har då inställningen att ”det har folk glömt imorgon” eftersom man kallt räknar med att det blåser lite kallt idag men imorgon är man back in business igen, läxan man tar med sig är att dölja sina förehavanden bättre och bygga upp ett skyddsnät omkring sig så att man inte råkar ut för exponering igen. Jag har inget belägg för mitt nästa påstående, men jag tror att skulle man titta på följderna av en nyhet, där en person gjort ett grovt fel, så är det sällan personen faktiskt sägs upp eller får stå till svars inför högre makter. I värsta fall en omplacering. Anställningsskydd väger tungt oavsett i vissa fall.

Har chefer och befattningshavare den här inställningen till media så kan det beskrivas lite som det klassiska att ”skiten rinner nedåt i pyramiden”. Det vill säga att rädslan för att hamna i nyheterna skapar en nästan större rädsla om man har en lägre position i organisationen eller hierarkin. Befinner man sig där är det betydligt lättare att hamna i onåd, man kan sägas upp, sparkas på eller frysas ut även om man vet att man har rätt i sak eller moraliskt. Det finns en inbyggd rädsla att straffas. Inte helt osökt så kan man jämföra det med den kriminella världen där så kallade ”golare” inte står högt i kurs och övervägande bestraffas på de hemskaste sätt som finns. En skvallerbytta bingbång helt enkelt.

Man kan vara naiv och tro att myndigheter, tjänstemän och till och med poliser och rättsväsendet är hundra procent ärligt och korrekt. Fel! Till och med på dessa nivåer ljuger och bedrar man varandra och döljer saker från allmänhetens ögon därför att man vet att kommer detta ut kommer media och då blir man ”uthängd”. Det finns hur många exempel som helst och jag tänker inte gå in närmare på det. Det får ni läsa om i media eller se på nyheterna.

Rätt skall vara rätt. Hur obekväm sanningen än är skall rätt vara rätt. Det är själva grunden till att vår civilisation existerar idag som den gör. Man gör lite olika här och var och vad som egentligen är rätt kan diskuteras i all evighet. Arbetar man i en organisation där det finns ett regelverk som ofta styrs av landets lagar, så skall alla följa dem. Allmänheten skall kunna lita på att det sköts korrekt, skattemedel går till vad det är avsett för och de anställda skyddas när de utsätts för felaktigheter eller tvingas utföra saker som kan vara direkt olagliga. Ännu viktigare för invånarna som är i behov av tjänster och vård. Behandlas man inte lika enligt regelverket, det kan vara missförhållanden där man särbehandlas eller till och med behandlas illa, så är det ett ärende som måste belysas för att kunna rättas till. Man kan inte lita på att man reder upp detta internt, och det är faktiskt i allmänhetens intresse att få veta att det skett felaktigheter. Det är här media kommer in som en riddare i skinande utrustning och på en vit springare (finare ord för häst).

Själva kontentan i dessa två inlägg. Jag blev så ypperligt glad att Gefle Dagblad idag publicerade en artikel med information om vad man kan göra om något går fel.

En guide för visselblåsare – Så lämnar du bra tips

Självklart beror det mycket på att man vill få nyhetsuppslag att skriva om i sin tidning. Lokalredaktionerna läggs ner och man har inte samma möjlighet att vara närvarande som en blodhund och snoka bland vad som kan bli nyheter. Men det gör det inte mindre betydelsefullt. Det är en kanal för att föra fram oegentligheter som måste granskas för att till exempel påvisa problem i vård och omsorg eller direkta olagligheter i en kommunal verksamhet. Eftersom skiten rinner nedåt så har de anställda ofta skrämts till tystnad. I denna guide så förklaras det på ett ypperligt sätt om rättigheter och lagligt skydd om du som anställd vill rapportera något som du upplever att man inte tar på allvar i den egna organisationen eller som i värsta fall försökts tystats ned.

Du får vara anonym – men vi vill gärna veta vem du är

Vi skyddar våra källor – så fungerar meddelar- och källskyddet

Meddelarfriheten – rätten att berätta om missförhållanden

Efterforsknings- och repressalieförbud skyddar dig som visselblåsare

Dokument, bilder och mejl – ju fler fysiska bevis du har, desto bättre

Har du extra känslig information? – så kontaktar du oss kryptera och säkert

Det som kanske skall poängteras mest här, är delen med efterforsknings- och repressalieförbud. För är media lite som soljljus för vampyrer, så är omnämnandet av just detta förbud något som får en politiker eller tjänsteman att snurra på huvudet som flickan i Exorcisten. Värre än vigvatten och religiösa utdrivningar.

excoristen

” Efterforskningsförbudet innebär att chefer eller andra företrädaren för statliga eller kommunala myndigheter inte får försöka ta reda på vem som lämnat uppgifter till media.

Om de ens ställer en allmän fråga om vem som pratat med media kan det vara straffbart. Skyddet är lagstadgat för att anställda utan risk ska kunna berätta för en journalist om verksamheten.

Läs mer om skyddet i tryckfrihetsförordningen kap 3 § 4 eller i yttrandefrihetsgrundlagens kap 2 § 4.

I samma paragrafer beskrivs också repressalieförbudet, som innebär att arbetsgivare aldrig får bestraffa den som använt sig av sin meddelarfrihet.

Det är klart att om en anställd går emot sina chefer och avslöjar felaktigheter så hamnar cheferna i dålig dager. Det ogillar dom och nästa tanke är att trycka till den som avslöjat dem. Men si det går inte enligt lagen. Att få stå i rampljuset och förklara varför man betett sig illa är en sak, att försöka trycka till källan till informationen en annan. Exponeringen kan man klara sig lindrigt undan, trots all har ju ”det hela blåst över imorgon och folk är så dumma så de glömmer”, men att förfölja människor för att man påpekar fel och brister en annan.

Därför så vill jag uppmana alla som upptäcker felaktigheter eller missförhållanden att kontakta media. Man kan studera vilka journalister som skriver en viss form av artiklar eller på sättet de gör det för att bestämma sig för vem man känner att man kan ha ett förtroende för. Vissa är bättre än andra helt enkelt. Man kan även gå direkt till redaktionscheferna så kan dom bedöma vilken journalist som har de bästa förutsättningarna för att skriva en eller flera artiklar i ämnet. Förhoppningsvis leder det till förbättringar och förändringar och förhindrar mygel, fusk och missbruk av skattemedel och reurser.

Media Granskar Del 1: Politiker & Tjänstemän Är Som Vampyrer Som Utsätts För Solljus

Det finns ingenting som kan skrämma en politiker eller en tjänsteman så mycket som att plötsligt bli kontaktad av media som ställer obekväma frågor. Media är lite som vitlök, solsken och spetsiga pålar är för vampyrer.

exponerad

Igår nämnde jag Aftonbladets nya granskning Miljardnotan, ett sevärt exempel på hur det kan bli när politiker eller tjänstemän ställs till svars återfinns i detta videoklipp. En informationschef som beter sig väldigt märkligt inför kameran. Det finns åtskilliga exempel i program som Uppdrag Granskning eller Kalla Fakta. Sådana program biter lite bättre eftersom det är en nationell exponering.

Lokaljournalistiken som varit lite på tapeten här på bloggen på sistone bör fungera på samma sätt, men samtidigt så kan man sakna en viss realism i många artiklar. Allt är inte det stora avslöjandet. Något som oftas hörs när det kommer till media i ”maktens korridorer” är att media vinklar saker fel, skriver som man vill så det spelar ingen roll vad man säger, och känslan av just solljus och vampyrer är ganska påtaglig. Det är begripligt att politiker och tjänstemän hyser ett visst tvivel mot journalister när artiklar som publiceras innehåller den där formen av sensationsjournalistik som gör att man framställs i dålig dager. Man brukar uppfatta att man är utsatt för ett ”drev” och att det är orättvist att man ifrågasätts. Även om man ger konkret fakta i den mån man kan (vissa ärenden är sekretesssbelagda) så kan man framställas som en dålig, oinsatt eller lömsk figur. Här har media ett ansvar att vara sakliga och korrekta, och arbeta för att bygga upp förtroendet mellan media och politiker/tjänstemän. Att båda parter verkligen håller sig till sanningen och att man inte vinklar saker med smaklösa rubriksättningar. Kvällspressen ett tydligt exempel på det där även läsarna ser på tidningarna som ”slask och sensation” av samma klass som humortidningen En Ding Ding Värld. Troschocker, bröstchocker, skattechocker och Fans-moster-chocker.

ding-ding-varld

Det är begripligt att en nybliven journalist på en lokal liten tidning letar efter sitt stora genombrott som skall föra denna vidare uppåt till den finare tidningsvärlden. Det ligger också i en journalists natur att leta efter avslöjanden vilket är helt rätt. Men jag kan bli besviken när jag ser erfarna veteraner av nyhetspennan, signera artiklar som är felaktiga, felvinklade eller ganska smaklösa och under deras värdighet. När nyheterna och rubrikerna i sig blir målet, inte att belysa problem som får ansvariga att rätta till dem och därmed förändra/förbättra samhället.

Jag har genom mitt eget intresse för media, författandet och kanske mest för bloggandets skull, haft förmånen att ha en dialog med många olika journalister och researchers. Det har varit intressant att bolla idéer, specifika nyheter, medias utveckling och framtid och vad syftet med journalistik egentligen är. Flertalet av dessa journalister har utbildat sig därför att de brinner för samhällsutveckling, debatt, älskar att skriva, och inte sällan har ett politiskt intresse i grunden. I något enstaka fall har jag bara konstaterat att journalisten drivs av någon form av rubbad lust egentligen är närmast att jämföra med ett betalt nättroll som bara är ute efter att trycka dit människor. Det är sällsynt men dom finns tyvärr. Dom brukar avslöja sig ganska fort eftersom dom inte är som seriösa journalister, pålästa, har gjort sitt grundarbete och beter sig respektfullt och med hänsyn utan att sparka in dörrar. När man gör en artikel som man vet kommer skapa rabalder och uppståndelse, låter man alla komma till tals och kommentera det som slutligen kommer att skrivas.

Sen är det ju faktiskt så. Har man som politiker eller tjänsteman ägnat sig åt saker som som strider mot regelverk och lagar, är tvivelaktigt moraliskt, eller ignorerar missförhållanden, orsakar slöseri med skattemedel, och ändå har den dåliga smaken att försöka slingra sig undan trots fakta och bevis på bordet, så får man ta smällen när nyheten publiceras. Alla behöver kanske inte lämna sina uppdrag eller sina tjänster, men det krävs en uppföljning och en utvärdering av vad den berörda faktiskt orsakat, och då kan man ju faktiskt hamna i en ny artikel där det står ”Jag hade fel/betedde mig illa/ska genast rätta till”, vad man brukar kalla att göra en pudel.

För er som inte känner till uttrycket så gör man en pudel när man, efter att ha gjort något fel, bestämt hävdar att man inte gjort något fel, för att sedan tvärvända och med stora våta ögon be om ursäkt. Oftast sker detta genom media, gärna i någon stor dagstidning eller presskonferens.

Personligen ogillar jag pudelfenomenet eftersom det medfört att vissa individer gång efter annan fortsatt att bete sig märkligt och illa. Mona Sahlin kan ju vara ett mediaexempel.

Ny Granskning Visar Kommunernas Slöseri Med Skattepengarna

Aftonbladet startar en ny serie av reportage där stat, kommun och myndigheter skall granskas för att visa upp hur skattepengarna används.

miljardnotan

I kostnaden för kurser och konferenser kan även kostnader för resor, logi, middagar med alkohol, lekar och underhållning ingå.

Om man bryter ner siffrorna så de bara omfattar kommunerna så har 288 granskade kommuner tillsammans spenderat drygt 2,7 miljarder kronor.

  • 717 miljoner gick till representation.

  • 1,99 miljarder gick till kurser och konferenser.

Aftonbladet har även begärt ut fakturor, program och kvitton från representations- och konferenstillfällen och granskat hur pengarna används i praktiken.

Totalt rör det sig om hundratusentals handlingar från personalfester, resor, krogbesök och hotellvistelser som har granskats.”

Något som också borde granskas är det som brukar omnämnas som ”svågerpolitik”. Hur anställningar går till, kontrakt mellan privata företag, föreningar och kommuner. Har själv stött på märkliga fenomen som omnämnts som verksamheter i ”gråzonen”. Ytterligare en källa till tokigheter med skattepengar är Slöseriombudsmannen.

Jag inser även att jag har ett mycket gott minne (trots att jag denna morgon tog miste på en hel dag) och hittade en gammal ledare i Gefle Dagblad från 2012 som handlade om just granskningen av kommunala verksamheter och skattemedel, fortfarande aktuell:

Partier eller allianser som haft majoritet i årtionden frestas att ta makten för given. Då är det lätt hänt att sätta sig över reglerna: ta genvägar kring krångliga upphandlingar, betala ut orimliga avgångsvederlag och politikerpensioner, eller unna den innersta kretsen av lojala politiker och tjänstemän en och annan rekreationsresa eller krogkväll under tveksamma förevändningar.

Regelbundet maktbyte är förstås ingen garanti för kommunal redbarhet, men nog tycks det som att politisk cirkulation kan avhjälpa en del slarv, halvskumma arbetsprocesser och svågerpolitik.

Den Enes Död, Den andres Bröd

Förra veckan resonerade jag lite kring lokaljournalistiken här på bloggen och menade att vi inte var riktigt reda för tidningsdöden ännu. Bara några dagar senare skedde det en total förvandling på Arbetarbladet och Gefle Dagblad. Man införde betydligt mer artiklar där man får betala för att läsa. Chefredaktören på GD förklarade det så här:

Under onsdagen infördes något vi kallar Plus i våra digitala kanaler, och det innebär att vi oavsett uttrycksform – den tryckta tidningen, appen i mobiltelefonen, e-tidningen på paddan eller sajten i din dator, kommer att ta betalt för vår originaljournalistik.

Det känns riktigt bra.

I en värld med Spotify, Netflix, HBO och andra digitala innehållsleverantörer som människor med självklarhet betalar för är det inte längre konstigt att ta betalt för kvalitetsjournalistik. Länge har det varit omöjligt att göra det, men nu upptäcker vi att människors beteende och attityder har ändrats i den här frågan.

Det känns hoppfullt för oss. Gefle Dagblad vill nämligen fortsätta att leverera originaljournalistik som gör skillnad. Vi vill att alla som bor och verkar i Gästrikland ska ha en oberoende granskare av makten. För det krävs att vi har läsarna med oss, det kostar nämligen att göra kvalificerad journalistik. Med plus bygger vi en brygga mellan den traditionella papperstidningens gamla affärsmodell och det digitala. Betalt gäller – oavsett kanal.

Det har givetvis diskuterats flitigt i min bekantskapskrets och inte alls förvånande, menar många att det var spiken i kistan för lokaltidningarna. Att ekonomin inte kommer att gå ihop och folk är inte benägna att jämföra GD och AB med Netflix eller HBO och Spotify. Åtminstone de personer som bor i Hofors som diskuterat detta, menar att man hellre söker ”alternativa nyhetskällor” och att man egentligen övergav lokaljournalistiken för länge sedan eftersom innehållet oftast var kritiskt mot kommunen och utmålade kommunen som en dålig plats att bo på och att det upplevdes enbart negativa skriverier om kommunen. Det skall bli intressant att se om plustjänsterna blir ett bottennapp eller om det faktiskt går att få ekonomi på det hela.

Samtidigt kan man konstatera att allt fler kommuner faktiskt anställer journalister som kommunikatörer och att innehållet på kommunernas hemsidor gått över till mer redaktionellt. Fler intressanta texter, uteslutande positiva texter. Begår man allvarliga fel så kommer det ingen granskning eller något avslöjande. Det är  egentligen inte heller syftet, men det blir en av de ”alternativa nyhetskällorna” människor drar sig till. Hofors har sedan en tid börjat nyttja möjligheterna med social media, och så här långt har det enbart varit upplyftande och spännande med den nya hemsidan. Vi ligger fortfarande ganska långt efter i utvecklingen, men steget är taget och framtiden ligger framför oss. Webbradio, webb-TV, nyhetsbrev. Det behövs ingen avancerad teknik och allt till förhållandevis låga kostnader. Den stora nackdelen att det inte är en oberoende informationskanal.

Lokaljournalistik I Förändring

I dagens DT hittar jag en intressant artikel om lokaljournalistik. Det har ju varit ett ämne som debatterats ganska flitigt på sistone, även här på Hoforsbloggen:

” Att kunna påverka människors liv till det bättre.
Det är vad som ger lokalredaktören Kent Olsson hans journalistiska driv.
– Att man kan lyfta öden så att enskilda individer får en bättre tillvaro, det är det bästa.

//

Som lokaljournalist gör man kanske inte några avtryck i den nationella politiken, men Kent Olsson minns flera fall där hans artiklar gjort att dalakommuner tagit sitt förnuft till fånga.

– Jag vill hävda att lokaljournalistik är mer påtagligt eftersom man är så nära. När folk får reda på saker bildas snabbt en stark opinion, som lätt leder till en förändring i enskilda fall.”

Förra veckan damp det ner en undersökning i mejlkorgen:

Vi är två journaliststudenter på Mittuniversitetet som håller på att undersöka hur politikerna i Hofors kommun förhåller sig till att tidningarna Gefle Dagblad och Arbetarbladet har flyttat sina lokala redaktioner från Hofors till Sandviken. Vi vore tacksamma om du ville svara på den här enkäten.”

webbformular

Som de flesta vet, så är det svårt att tjäna pengar på tidningar idag med hård konkurrens mot internet och alternativa nyhetskällor. Redaktionerna måste banta sin verksamhet för att hålla huvudet ovanför ytan och det innebär oftast nedskärningar av vad som är journalistikens främsta verktyg, journalisterna. Lokalredaktionerna försvinner, rapporteringen blir sämre och läsarna upplever att tidningarna helt enkelt struntar i det som är viktigt för läsarna och känner att det bara är negativa artiklar som publiceras.

Vinstintresset står mot artiklar om gulliga katter, vardagsbekymmer och glädjande och upplyftande inslag. Om valet står mellan korruption i kommunhuset och en katt som kan sjunga så prioriteras det som man anser vara viktigast och mest angeläget, trots att merparten av läsarna skulle uppskatta den sjungande katten mer.

Lokaljournalistik kan vara mycket spännande och berörande. Inte minst rapporteringen kring det politiska arbetet. Ingen fråga är för liten egentligen. Debatten kring berörande ämnen försvinner och yttrar sig via social media istället. Papperstidningar i all ära, men de flesta läser numera sina nyheter digitalt och det vore inte fel med en levande webbsida som är aktuell, tar upp både små och stora saker som berör människorna som bor i det aktuella området.

Det tåls att funderas vidare på hur den lokala nyhetsrapporteringen egentligen skall gå till.  Jan Helin, tidigare chefredaktör på Aftonbladet beröde det i en krönika för ett par år sedan. En kommentar som är ganska intressant och en del läsare uppfattade som lite syrlig eftersom Hoforsbloggen nämndes:

daniel-johansson

Men så uppfattar inte jag den. Tvärtom så stärker den ju bara uppfattningen att det är vi kommuninvånare som i första hand måste berätta om våra liv i kommunen. Vi är var och en ambassadörer för kommunen. Med en lokal redaktion som förstärkte våra röster skulle bilden som förvisso har bleknat, men ändå finns kvar, att Hofors kommun tvärtom emot alla påståenden, är en fantastisk kommun att  leva i.

Jag har flera gånger fått förfrågan om Hoforsbloggen inte skulle kunna utvecklas till en lokal tidning. Intressant tanke, men eftersom jag är partipolitiskt engagerad, så känns det inte aktuellt i dagsläget. Hur man än vänder och vridet på det skulle det uppfattas som ”Hoforspartiets tidning”. Jag har dock gått och funderat ett tag på hur man skulle kunna utveckla bloggandet och haft diskussioner med människor som bedriver bloggar med lokal inriktning på andra håll i landet. Där har man tonat ner det personliga och istället  ägnar sig åt rent informationsbundet innehåll kopplat till nyheter i media och marknadsföring för det lokala föreningslivet och arrangemang. Jag skulle kunna tänka mig ett mellanting och studerar just nu ett projekt i USA där man ger människor en offentlig röst på ett fantastiskt sätt. Exakt i vilken form får vi återkomma till senare.

Tills vidare får vi följa utvecklingen med den lokala journalistiken, och hoppas att man inser att det fortfarande går att vända tillbaka, och skapa en personligare kontakt med sina läsare. Jag tror inte vi är redo för tidningsdöden riktigt än.

Ett Barns Legodrömmar Kan Bli Verklighet

Något av det bästa jag visste som liten var att leka med Lego. Eftersom både jag och mina bröder älskade just det som sysselsättning, var det vad våra föräldrar även gav oss vid födelsedagar och på julafton. Vägplattor och tusentals bitar att sätta ihop. Vi kunde sitta i timmar, ibland hela dagar och flera dagar i sträck med våra kamrater och bygga fordon, hus och järnväg.

legostad

Foto från Youtube

Det som kanske ganska tidigt blev en passion var infrastruktur. Vägarna skulle vara placerad så att väsentliga byggnader kunde byggas. Polis, brandstation, helikopterplatta vid sjukhuset, en hamn för båtar och lagerlokaler för det skeppen lämnade av. Affärer på ett ställe, företrädesvis längs en huvudgata, bostäder i utkanterna med staket och gröna träd. Fanns det inte färdiga byggsatser som fotbollsplaner eller skolor så byggde vi det av spillbitar. Sedan utsåg vi ansvarsområden. Självklart en borgmästare som bestämde vad som skulle byggas och var, en polischef för den som ville ha ett spännande arbete eller brandchef om man ville köra omkring brandfordonen på stadens gator. Någon kanske bara ville vara en affärsägare där invånarna handlade sin mat, och allt det här i en ålder av 5-10 år gamla ungar.

I dagsläget hade det antagligen även blivit ålderdomshem, socialkontor och nedgågna förorter. Ett barns lek brukar spegla ett barns uppfattning av hur samhället ser ut.

Därför går man igång lite extra när man läser nyheter som den här några dagar gamla artikeln.

Sverige växer och behöver många nya bostäder. Eller kanske helt nya städer. Det ska regeringen nya samordnare, Johan Edstav, reda ut.

Helt nya städer, eller i fall orter, med runt 50 000 invånare. Eller kanske mer. Johan Edstav, miljöpartist och landstingsråd i Uppsala, ska hjälpa bostadsminister Peter Eriksson (MP) i arbetet att bygga nya, hållbara bostadsområden.

– The sky is the limit kan man väl säga på det här området. Behovet är ju väldigt stort. Det finns ingen begränsning i mitt uppdrag att se hur stora de här orterna kan bli, säger Johan Edstav.

Tänk vilken fantastisk möjlighet det vore att på något vis ”starta upp från grunden” att bygga en hel stad. När skedde det senast i vårt land, eller någon annanstans i världen? Förvisso är det ett barns naiva drömmar att en ny stad skulle rätta till alla fel och brister som man kan uppleva att vi har idag, kanske en utopi. Men en angenäm tanke.

Har Ditt Lösenord Läckt?

Tipsades om en av SVTs sajter där man kan testa om lösenordet till ett mejlkonto läckt ut i något sammanhang. Länk till SVT:

Miljontals svenska konton och lösenord som hackats ligger ute på nätet – helt öppet. För de som vet var man ska leta är det lika enkelt som att ladda ner musik eller film. SVT Dold har skrapat internet på dessa läckor och samlat informationen i en databas så att du kan upptäcka om ditt lösenord har läckt. Läckorna kommer bl.a. från sajter som sociala medier, forum och e-handlare.

Bara för att, så testade jag  248 kontakter som är kopplat till mitt politiska arbete och där upptäckte jag det fasansfulla att 32 personer har sina lösenord på drift.

losenord

Väl värt att kolla upp alltså. Om inte annat byt ändå idag för säkerhets skull.

Styrkan I Social Media

Det har egentligen ingenting med Hofors att göra, mer än att det finns ett antal Audiägare här och att många reagerat starkt under gårdagen då det startades ett enormt drev av bland annat Facebookanvändare som riktade sin avsky mot företaget Audi.

Audi pausar sin reklamkampanj med tv-profilen och konstnären Kakan Hermansson, 35. Anledningen: Bilföretaget har fått hård kritik för Kakans två år gamla uttalanden om våld och poliser.”

För drygt ett år sedan var samme person i blickfånget då hon deltog i ”På spåret” och kritiserades hårt av poliserna själva efter bland annat det här tweetet:

kakan

Malexander avser platsen där två poliser avrättades på en väg efter att ha fått kontakt med bankrånare.

Ett bevis på styrkan med social media, där allt inte passerar obemärkt förbi och att ett stort multinationellt bolag kan tvingas på knä när konsumenterna ryter till.

Det Amerikanska Presidentvalet Har Avgjorts

Det amerikanska presidentvalet avgjordes för en stund sedan. ”Slutspelscirkusen” har ju pågått i TV det senaste dygnet. Till en början följde jag det hela med visst intresse, men tröttnade någon gång under gårdagskvällen och fann det bättre med en natts sömn eftersom resultatet ändå inte beräknades vara klart innan morgontimmarna idag. Personligen har jag inte hyst några direkta tankar om någon av kandidaterna, det har liksom kvittat vilket av två upplevt dåliga alternativ som skulle plocka hem det hela, och det blev slutligen Donald J. Trump, mannen med det smålustiga håret och liknande hudton som vår egen Björn Ranelid. Hur världen blir efter detta återstår att se.

usa

Det som är mest slående denna morgon är att alla verkar så chockerade i media. Som om det varit en total överaskning att han skulle lyckas vinna. Opinionsundersökningar, politiska experter verkar inte alls ha speglat verkligheten bland väljarkåren.  Istället verkar det enbart ha varit en önskan hos media att den andre kandidaten, Clinton, slutligen vinna. Nu är alla oroade och skall man tro vissa uttryck jordens undergång nära.

Men det är ju trots allt en demokratisk process som visat att detta är vad en majoritet av det amerikanska folket ville ha. Det får man respektera. Samtidigt så kanske det är en ögonöppnare för vårt eget land, vår egen media. Att opinionsundersökningar inte skall tas för absolut sanning och att det är först på valdagen som man slutligen vet vad majoriteten i samhället tycker och tänker om framtiden. Om två år är det ett nytt val i vårt eget land, och vi vet egentligen lika lite om vad som sker då, samma sak i val till kommunfullmäktige eller landsting. Media bör ta sig en allvarlig funderare på hur deras rapportering av politiken ser ut, politiker bör fundera över om man verkligen lyssnar på folkets krav och vilja. Det är både oroande och spännande tider vi går tillmötes.

Skriftliga Åsikter – Nu & Då

I takt med att den moderna teknologin marscherar fram, blir det betydligt lättare att lägga fram sina åsikter i olika forum. Till exempel nämnde jag för en tid sedan hur kommunen nu börjat kommunicera med sina invånare via sin Facebook-kanal. En intressant fråga var hur länge kommunen skulle ta på sig att besvara en fråga och på vilket sätt. Jag vet inte om två frågor är ett facit, men snabbt går det och relevanta svar blir det. Hofors kommuns Facebooksida.

inlagg-fran-besokare

Men Facebook är bara ett exempel på hur man kan föra fram sina åsikter, det finns ett antal mer eller mindre bra verktyg till. Till exempel Twitter vilket jag inte alls är speciellt förtjust i. En intressant debatt kan föras på ett begränsat antal ord, men blir sällan bra och de mest intressanta skribenterna får oftast skrivklåda och till slut har man en åsikt om alla världens ämnen på ett oöverskådligt sätt. Till och med Instagram som från början handlade mer om bilder, har blivit ett forum att släppa nyheter eller föra diskussioner på som aldrig riktigt når den stora allmänheten, om man inte råkar följa just det specifika kontot.

Nej tacka vet jag den moderna versionen av insändarsidorna i lokaltidningarna. Där återfinns ofta intressanta skriverier, och ganska mycket avhandlar Hofors i just våra lokaltidningar. Här är exempel från den senaste tiden i Arbetarbladet:

Informera Hoforsborna om trottoarer

Väntar på svar

Försvinner lokalkännedom med sammanslagningen av miljökontor

Arbetarbladet – Insändare, Gefle Dagblad – Insändare

Men vad jag kan sakna ännu mer är tiden när man faktiskt läste pappersvarianten av dagstidningar, retade upp sig ordentligt eller slogs av ett genialiskt infall med lösningen på ett problem. Människor satt sig ned med en penna och en bit papper och helt enkelt skrev ner sina åsikter, stoppade detta i ett kuvert och postade det till redaktionerna.

papper-penna

Den som tror att internettroll är en ny företeelse får tänka om. Det fanns faktiskt individer som var utrustade med en hel del papper, skrivmaskiner och kopiatorer som överöste tidningarna med åsikter gällande allt mellan himmel och jord. På den tiden så kunde en skriftlig debatt pågå hur länge som helst innan de mest aktiva gav upp, och betänk att det ligger en charm i att invänta tidningen, se ett svar och sedan sätta sig och författa sitt eget svar, klistra på ett frimärke, skicka det med posten och sedan invänta publicering och kanske ännu ett svar att gå igång på.

Under början av 00-talet hände det sig att jag fick göra ett besök hemma hos vad som beskrevs som en ”mycket udda man” i Borlänge. Han bodde i ett ensligt hus i ett industriområde utan andra grannar. Han var inte mycket för att ha en organiserad trädgård, verkade samla på allt i drivor utomhus, och det gick knappt att röra sig när man väl satte fötterna innanför entrédörren. Från golv till tak, i långa myrstigar, låg Dala-Demokraten och Falukuriren staplade i hög. Många gulnade exemplar vittnade om åratal, flera decennier av lokalt läsande. När han presenterades kände jag igen namnet, eller snarare namnen han brukade signera sina insändare och debattartiklar med. Det fanns antagligen inte ett enda nummer av de båda tidningarna där han inte hade en åsikt med i form av en insändare.

Det blev några märkliga timmar. Jag har antagligen inte träffat en person som samtidigt haft svar på precis allt, en egen åsikt, men samtidigt gav inblicken i hur konspirerande svart omvärlden egentligen var. Idag när jag tänker tillbaka på mötet, kan jag inte riktigt släppa tanken på hur det skulle ha varit om han haft tillgång till internet och myndigheter och tidningars hemsidor, inte minst alla sjöar av debattforum i olika format. Karln var en livs levande databas med information och åsikter och kunde fritt ur minnet ange datum och innehåll i långa och många debatter som han fört med människor likadan som sig själv. Oftast skriftliga ”dödsfiender”.

Debatt: Kommunalt Eller Ideellt Arbete?

I spåren av att Friluftsfrämjandet eftersökte ideella krafter till Hoforsbacken har det diskuterats både här och där vad som kan göras och vem som ska göra det. En del i debatten har handlat om att ingen vill lägga ner tid frivilligt, och här skulle jag vilja lyfta fram två påståenden som publicerats offentligt den senaste tiden:

Insändare Arbetarbladet:

Läste i arbetarbladet att det söks volontärer till att röja upp i Hoforsbacken. Jag dock tror att det blir svårt att få tag i tillräckligt många eftersom många människor redan har en hård vardag.

I stället tycker jag att Hofors kommun ska ta dit duktiga kommunalarbetare för att röja upp och ta ansvar för skötseln av backen.”

Blogginlägg Anders Björk:

Hur många gånger har ni hört ”Det är inga som vill jobba ideellt längre, annat var det förr”? Har ni hört någon säga ”Vad roligt det är att så många vill jobba ideellt”?
Varje gång jag hör det första brukar jag påstå att det kanske inte stämmer, ofta tittar personer på mig som om jag vore konstig, ibland blir det en lite diskussion. Sällan kan någon peka på någon konkret fakta som visar att det är sämre med ideellt arbete nu än det var förut, men ändå vet ALLA att det är så. Men jag säger det igen, JAG TROR INTE DET ÄR NÅGON STÖRRE SKILLNAD NU MOT FÖRR!!!

Turistrekord I Älvkarleby – Men Kommunen Vill Ändå Sälja Camping

Under hösten fick jag som bekant förmånen att under två dagar vistas i Älvkarleby å politikens vägnar. Även om schemat var fullbokat gav det ett par korta chanser till att se mig omkring och jag kan inte annat säga än att jag blev smått förälskad i den omgivande naturen.

alvkarleby1 alvkarleby2

Nu är ju förutsättningarna lite olika i jämförelse med vår egen kommun. Men att studera besöksnäringen kan ge en hel del. Idag läser jag med stort intresse om hur just Älvkarleby slår turistrekord, hela 63 345 gästnätter vilket i runda slänkar innebär intäkter på strax över 30 miljoner med ett bäddpris på 500 i genomsnitt. Lägg därtill effekterna av en fungerande besöksnäring i form av arbetstillfällen och försäljning av tjänster och varor. Samtidigt läste jag en artikel för någon dag sedan att Älvkarleby kommun vill avyttra sitt ägande i Älvkarleby camping. Frågan man då ställer sig, är det inte lönsamt att bedriva en camping?

Relaterade länkar:

Älvkarleby Camping

Edskens Camping

Arbetarbladet – Avtalet med Gamla Haifare kan sägas upp, här är planen för Edskens Camping

Anledningen till att kommunen velat köpa upp restaurangen är för att få hela anläggningen under ett paraply. Det finns även en ny detaljplan för området med en ny uppställningsplats och tömningtank för husbilar, omdragning av vägen för att göra den trafiksäkrare och utökade byggrätter för de befintliga fastigheter som ligger i området.”

Det är alltså ett risktagande att bedriva en camping, och frågan är om det är vettigt att det sker i kommunal regi. Tanken var tilltalande till en början, men ju mer jag studerar det hela, desto osäkrare blir jag. Samtliga analysverktyg pekar på det motsatta nämligen. Den största svagheten ligger i utbudet av organiserade aktiviteter och samarbetet mellan näringsidkare som berörs av besöksnäringen i vår kommun i dagsläget. En besöksnäring fungerar nämligen inte på det sättet att bara det finns bäddplatser så strömmar besökarna till.

Betänk även att Älvkarleby har ett oslagbart koncept att locka med, nämligen dom här:

alvkarleby3

Det är lätt att man blir lite hemmablind när man bor på en plats och oftast inte ser vare sig möjligheterna eller det vackra runt omkring oss. Ett litet tankeexperiment: Vad skulle få dig att resa till Hofors och kanske övernatta ett eller flera dygn och även återkomma året efter? Vad skulle du vilja uppleva på plats, och vilken komfort och service vill du ha?

Kan Privat Hälsocentral Stoppa Krisen I Hofors?

Ja det är en fråga som lyfts upp:

Arbetarbladet – Stor personalflykt: Regionen vill lyfta ur Hofors HC från hälsovalet

Gefle Dagblad – Speciallösning ska rädda krisande hälsocentral, men M vill hellre bolagisera

AB: Moderaterna, Sjukvårdspartiet och Kristdemokraterna har opponerat sig mot beslutet, som slutligen kommer att avgöras i regionfullmäktige nästa vecka eller veckan därefter.

– Med största sannolikhet blir det så, menar Patrik Stenvard. Men det är inte det sista ordet och det kanske kommer påtryckningar från allmänheten också.

Blir det fastställt tas Hälsocentralen bort från vårdlistan och patienterna får listas hos en annan vårdgivare. Hoforsborna kan fortsätta gå till hälsocentralen, men regionen garanterar inte att den uppfyller de krav på öppettider och särskild personal som som en listad vårdgivare måste göra.”

GD: Regionstyrelsen diskuterade på onsdagen ett förslag som skulle ge vården fria händer att pröva nya modeller för att klara bemanningen och upprätthålla en god vård. Under två års tid ska ett försök bedrivas där man bland annat ska testa att flytta ut sjukhusresurser till hälsocentralen. Istället för allmänspecialister kan vården delvis skötas av läkare från Gävle sjukhus eller av utbildningsläkare med uppbackning av specialister i bakjour .

För att få testa sådana idéer krävs att Hofors hälsocentral lyfts ut ur hälsovalssystemet, det regelverk som styr vilken bemanning och vilket vårdutbud som ska finnas på hälsocentralerna i Gävleborg.

Med röstsiffrorna 10-3 kunde den röd-gröna regionledningen driva igenom ett godkännande av förslaget i styrelsen.”

Relaterat: Hälsoval Gävleborg

Hur ser ni läsare på det privata alternativet?

Hofors HC I Djup Kris

Förra veckan kunde vi läsa oroväckande rubriker i Gefle Dagblad om en vårdkris i Hofors.

I Hofors råder en ännu större kris. Där finns bara en fast läkare, samtidigt som fem av nio sjukskötersketjänster är vakanta.

– På grund av kombinationen av läkarbrist och sjuksköterskebrist befarar vi att patientsäkerheten kan bli hotad, säger Börje Svensson, chefläkare inom primärvården i Gävleborg.

Han berättar att det numera till och med är svårt att få tag i hyrläkare till Hofors.

– Där har det också varit täta växlingar med olika hyrläkare.

Roger O Nilsson är divisionchef. Han konstaterar att inget allvarligt ännu hänt i Hofors.

Denna morgon får jag ett mejl i inkorgen som får mig att bli något bestört över situationen:

hofors-hc

Hej
Kanske skulle det kunde vara en idé för dig att ta reda på vad som händer på HC. Som tidningarna skrev för ett tag sedan finns en ordinarie läkare som dessutom arbetar deltid.
Sedan dess har 2 arbetsterapeuter slutat och ingen ny har anställts. Av tidigare nio sköterskor har fyra slutat och fyra har sagt upp sig och håller på att sluta. Således en kvar som inte sagt upp sig. Två sköterskor är under anställning, men inget är säkert. Chefen har avsagt sig det medicinska ansvaret som sedan har gått vidare till hennes chef. Sedan har även hon avsagt sig det medicinska ansvaret så i dagsläget är det oklart vem som har det medicinska ansvaret.
Det är förstås landstinget som har i uppdrag att förse Hoforsborna med sjukvård, men det är kommunens invånare som drabbas när det inte fungerar.”

Senast i mars detta år hade hälsocentralens chef en föredragning i kommunfullmäktige vilket skamset fick mig att skifta tillbaka till Hofors hälsocentral. Det utlovades förbättringar och kvalitétshöjningar, men 7 månader senare verkar det inte som att man hållit sina löften om god vård i Hofors. Det är uppenbart att något måste göras, och det omedelbart för att inte försätta vårdsökande i fara.

Och för att spä på oron ytterligare, så tvingas jag lyfta fram ännu en rubrik från förra veckan i Gefle Dagblad.

GD har varit i kontakt med en patient som har dåliga erfarenheter av journalhanteringen på en hälsocentral i västra Gästrikland. Vid tre tillfällen när hon besökt hälsocentralen har hon kunnat ta del av andra patienters journaler via datorskärmar.

Två gånger berodde det på att patientuppgifter fanns kvar på skärmarna av misstag. Vid ett av tillfällena visade läkaren ett sjukintyg från en annan patient för att belysa hur ”krångligt” han menade att systemet var.

– Jag fick se väldigt känsliga uppgifter om patienterna, det var obehagligt, säger kvinnan.

Efter detta bestämde hon sig för att ta reda på hur många på hälsocentralen som går in och läser i hennes journal. Hon beställde ett loggutdrag och det gav ett anmärkningsvärt resultat. Bara under det senaste året hade personal loggat in 278 gånger i journalen .”

Relaterat: 1177 Vårdguiden – Din Journal

Det Sårbara Samhället

Det kanske inte undgått någon att en vattenläcka i Gävle ställer till meden hel del bekymmer. Bara en sådan självklar sak att vrida på kranen och ha dricksvatten i hemmet. Media har agerat föredömligt både i tryckt form, radio och TV. Informationen som nått ut har förmodligen hjälpt till att inte skapa någon större panik.

Det är dock en påminnelse om hur sårbart vårt samhälle ändå är. Jag funderade lite kring detta för någon vecka sedan när jag läste en intressant artikel om hur fort ett samhälle kan förvandlas när de vanliga bekvämligheterna plötsligt försvinner. Väl värt att läsa även om det är på engelska. Artikeln går igenom några av faserna i hur samhället snabbt bryts ner och riskerar att bli något helt annat.

Lokaljournalistikens Död?

Thomas Matsson på Expressen lyfter fram krisen för lokalt producerad media i en krönika.

Redan då spekulerades det om en ny strategi för MittMedia, ett ökad fokus på papperseditionerna i allmänhet och på fler gratistidningar i synnerhet, men ingen utomstående gissade sig till det ”Alternativ B” som DN kunde berätta om i veckan:

De 28 lokaltidningar som MittMedia ger ut i 63 kommuner, och som har nästan 900 000 läsare per dag, ska läggas ner eller slås samman och bli till gratistidningar som ska komma ut bara en till tre dagar i veckan. 1 500 av koncernens 1 900 anställda måste sluta.

Av journalisterna tvingas 75 procent, 422 stycken, gå och resten, 133 medarbetare, ska utöver gratistidningarna också producera en veckotidning i 21 editioner med 80 procent gemensamt material som, och nu spekulerar jag, får man anta ska hantera den prenumerationsskuld som MittMedia annars står inför, när man slutar ge ut betaltidningar trots att många abonnenter redan betalat för att få sina publikationer.”

Det aktualiserar ju även Jan Helins 2 år gamla söndagskrönika om hur framtiden för lokal journalistik kan te sig:

Jag ska inte föreslå några dumheter här. Men tanken på vad Hoforsbloggen och de professionella lokaljournalisterna Anton Emanuelsson och Jonas Harrysson, skulle kunna åstadkomma ihop med modern medieteknik och någon som kan affärsutveckla onlinemedier är… spännande.
Inte minst för Hofors.”

Lokaljournalistik

Förvisso spännande om man kan hitta ett sätt med ett lönsamt samarbete, men riskerna desto större eftersom den relativt ”opartiska rapporteringen” skulle spädas ut som vatten i vin.

I takt med en generationsväxling så minskar intresset för att köpa nyheter i tryckt form. De flesta användare av modern teknik förväntar sig att serveras gratis nyheter och betydligt snabbare än att läsa redan gamla nyheter i morgondagens tidning. De etablerade mediernas plustjänster som kostar pengar attraherar inte till köp eftersom nyheter alltid hittar en väg att blixtsnabbt hitta en annan väg till spridning.

Just dom vägarna kan vara vanskliga eftersom det finns en uppsjö av webbsidor som ger sken av att vara seriösa nyhetsrapporterare, men påfallande ofta drivs av en agenda som kan vara mer eller mindre uppenbar. Antingen politisk eller i syfte att leva som parasiter på att norpa annonsörer till ett betydligt gynsammare pris. Och nyheter ”stjäls” från alla håll och kanter. Otaliga är de artiklar som jag läst i främst lokal media som kommer direkt från den här bloggen utan angiven källa. De stora drakarna tvingas alltså leva på samma sätt som de mindre för att överleva under hårdnande konkurrens.

Så hur ser då framtiden för nyhetsrapportering ut? Ja jag kan känna en oro att i takt med att de etablerade och seriösa utgivarna bantar ner sin verksamhet, att fakta och faktiska förhållanden byts ut mot spekulationer och rykten. Redan idag ser vi spridningen av ren propaganda från extremistiska sidor på både höger och vänsterkant. I så pass oroliga tider som vi ändå lever, är det absolut det sista vi behöver.

Kära Postnord Dra Åt Helvete

Det är ett stort problem med postleveranserna i vårt land. Här i Hofors har det gång på annan visat sig att posten inte hämtas och lämnas där den skall. Tydligast blev det när man bestämde sig för att Hofors inte behöver ett postkontor utan istället flyttade hela verksamheten till Sandviken. Just den här morgonen så får jag ytterligare ett brev som tillhör någon annan som inte ens bor på samma gata.

Jag har genom åren skrivit en hel del om just postgången. Bara för någon månad sedan om hur man slarvat bort försändelser där ett par till och med skulle vara spårbara. Så min timida lilla fråga är:

-Vad i helvete håller ni på med?

PostnordNi har tid att söka upp klagomål på internet men inte hantera posten.

Jag minns den tiden då brevbäraren visste vad man hette, hälsade glatt och redan på håll viftade med mina serietidningar i luften för att visa att nu kommer din post punktligare än tåget. Det var ett förtroende och just min brevbärare (Björn Johansson) träffade jag många år senare och han kunde rabbla upp alla på gatan och samtliga bredvid. Han älskade sitt arbete och var stolt över det. Han hade aldrig tid att ta en kopp bjuden kaffe för posten skulle ut i utsatt tid. Sedan slog kapitalismen klorna i det statliga bolaget och allt gick åt helvete.

Jag kan förstå att man försökt anpassa organisationen till att människor skickar mindre brev dessa dagar, men internet och mejl har också medfört att det blir fler försändelser då det är lättare att handla bekvämt från sitt hem i betydligt större utsträckning än tidigare. Men det som sker nu är inte alls okej.

Kosta vad det kosta vill, men ta tillbaka den trevliga och noggranna brevbäraren som visslade när han gick gatan fram och levererade sin post, han fyllde sin funktion på många sätt och vis. Har man försökt och det visat sig att det blev fel så är det ingen brist att erkänna att man hade fel. Tvärtom. Jag vill inte ha den tidspressade varianten som inte hinner hantera posten så att den hamnar på rätt plats, jag vill inte ha sorteringsmaskiner som uppenbarligen inte klarar av sitt arbete.

Här finns dessutom ytterligare tillfällen att skapa arbeten som bidrar till att sysselsätta människor som står långt bort från arbetsmarknaden. Missförstå mig rätt, men det ställs inga krav att vara kärnfysiker eller ingenjör för att hantera posten. Bara att vara noggrann, punktlig och plikttrogen som de gamla hederliga företrädarna var.

En sista lite gubbgrinig tanke är, var skickar jag in lönerapporten för att utföra ert arbete?

Ledare I Gefle Dagblad: Alla Har Råd Att Skicka Med Sina Barn Ett Äpple Till Skolan

Inlägget om Lillåskolans vädjan till föräldrar inför skolavslutningen som publicerades igår uppmärksammades av Gefle Dagblad som också lyfte upp ämnet:

Sonnie Eklund är tillförordnad rektor på skolan.

– Vissa barn får en massa blommor hängande från halsen. Vi tycker att vill man fira sitt barn så kan man göra det hemma. Alla föräldrar har olika ekonomiska möjligheter, så vi tycker att känns bäst att göra så här, säger hon.

Likaså avböjer de själva att uppvaktas med blommor och presenter.

I ett meddelande till föräldrarna skriver Sonnie Eklund att detta görs för att skolan ska vara avgiftsfri.

– Om vi ska ha en avgiftsfri skola ska ingen behöva samla pengar och lägga på presenter till lärare, säger hon till Gefle Dagblad.

Skolavslutning

Igår följde GDs Karin Bergkvist upp ämnet på ledarplats där hon bland annat lägger fram en stilla undran om det verkligen är ett sådant stort problem:

Samhället kan inte bekosta precis allting och en i sammanhanget mikroskopisk insats – betänk hur privilegierade vi är i Sverige – som att skicka med en frukt är väl faktiskt något man kan begära som egen insats från föräldrarna.

Nog törs man påstå att alla har råd att skicka med sina barn ett äpple till skolan. Och nog hade skolan i Hofors sett mellan fingrarna med att föräldrarna samlar in en tia per unge för en blombukett till fröken.”

Hur ledaren togs emot kan man se med det nya systemet för feedback på tidningens artiklar.

Omdöme

Hoforsbloggens Facebooksida så återfinns det kommentarer. Stina Pharo skriver:

Förstår denna vädjan och tycker det är bra! Skulle dock vilja se att det kostnadsfria även gäller barnen.. det ska skickas med frukt, matsäck, skridskor, skidor osv. Den vädjan från oss föräldrar borde tas på allvar den med.”

Hon får också medhåll av många och Britt-Marie Hillberg drar själva fenomenet till sin spets:

En blomma till lärare har väl alltid förekommit men att kidsen ska ha blommor och presenter för att de går på sommarlov är inget jag minns från när mina var små? Idag ser det ju ut som att dom som går ut fjärde klass har tagit studenten. Det är lite lätt knasigt kan jag tycka. En avgiftsfri skola har vi väl alltid haft. Men ändå inte. Som sagt så är det utflykter med matsäck och annat var och varannan vecka. Det är extra slantar för de som har det tufft ekonomiskt.”

Inga Presenter Eller Blommor Vid Skolavslutning

Ett tips till bloggen ger informationen att man på Lillåskolan gått ut med en vädjan att inte gratulera barnen med blommor och presenter vid skolavslutningen.

Skolavslutning

En effekt av Vänsterpartiets motion om den avgiftsfria skolan får man förmoda. Det är ju tyvärr så i vårt samhälle idag att ens den minsta påfrestningen på utsatta familjers ekonomi bidrar till både ekonomiska bekymmer men även betungande mentalt.