Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Det är många av oss så kallade sportfiskare som anser att nätfiske är en förbannelse. Inte enbart för att vi fastnar i dem med våra beten, utan även för att det decimerar fisken, samtliga arter. Förr i tiden när det rådde hungersnöd var det helt klart ett effektivt sätt att skaffa mat kvickt, även för dom som har grisar och vill ge dem en varierad kost. Minns när jag var liten och följde med farfar ut för att vittja näten som legat över natten. Gigantiska mörtar som sedan klövs på mitten och lades i en tunna för att jäsa. Grisarna var helt vilda över denna delikatess.  Men det var då det. Nu finner jag det nästan motbjudande hur man slänger ut sina nät i hopp om att få tag i ädlare fisk som öring, röding och gös. Ja abborren tas kanske hand om den med, gäddorna däremot blir skräp som kastas i skogen. Runt Ottnaren har man till exempel hittat flera avfallsplatser.

I den fantastiskt fina sjön Stora Logärden har man i dagarna kommit med ordentligt fina nyheter. Sjön känd för sina enastående rödingar har tidigare varit tillåten för ett visst nätfiske. Nu meddelar man via sin hemsida att nätfisket förbjuds under hela 2012. Förhoppningsvis även efter nästa möte. Fler fiskevårdsområden borde kopiera detta.

”Nyheter från fiskestämman i Karlsbyhedens Folkets Hus den 15 februari.
Totalt fiskeförbud gäller på Logärden mellan den 5 november 2012 och den 23 februari 2013 då det är premiär för vårvinterfisket. En motion om totalt nätfiskeförbud på Logärden behandlades. Efter röstning beslutade fiskestämman enligt motionärens förslag. Under 2012 fram till i vart fall fiskestämman 2013 gäller därför totalt nätfiskeförbud på Logärden”

Är det någon som kan berätta mer om historien bakom ”fiskodlingspråmen” i Hyn och gärna vem som har ansvaret för den idag?

Termometern visade på sju plusgrader under förmiddagen när det hastigt men minst lika lustigt blev en spontantur till sjön. Vis av erfarenhet valde vi dock flytoveraller ändå. Visade sig faktiskt bli på gränsen till för varmt. Rena sensommarvärmen ute i solskenet. Testade lite trolling som gav magert resultat, spinnfiske av vasskanter ytterligare några små fina firrar. Inget över kilot skulle jag tro. Fasligt med ”tutare” i farten ännu. Brukar inte dom där ge sig av när det vankas vinter?

Helt otroligt egentligen med sommarvärmen när det såg ut så här den 9/11 förra året.

Får jag bestämma så får inte småungarna eller skidåkarna någon snö i år, och vinterfiskarna för bege sig till Nordpolen om de skall borra hål.

Ibland är det den där lilla avvikelsen som gör det! Inledningsvis såg det ut att bli ytterligare en sån där dag när man säger att man bara ”fiskar för att det är fint väder”, men vi testade något nytt och när fiskekamraten håvade in sin första efter att jag tappat min så kändes det lagom avslaget. Sen hände det. Fiskekamraten fick ett hugg som släppte, strax efter kom min söta lilla modifierade Reflex glidande över samma område och linan drogs ut istället för att följa med invevningen. Något därnere ville ge oss lite spänning och jag fann det gott att ställa in filmläget på kameran och nervöst räcka den till fiskekamraten som startade dokumentationen. Vevade in, någon drog ut, drog närmare båten och bort från båten. Rundade fören där jag stod med skakiga ben och tänkte att ”Nu jävlar händer det!” Sen var hon upptagen i båten och gäddfrossan satte in. Med skakiga händer och svaga knän kunde vi konstatera att alla dagar under hösten med taskigt fiske nu var bortglömda. Årsbästa även om det inte var personbästa.

Nu är jag lite kär i Reflexen och funderar på att låta rama in den och hända den bredvid fotot av förra årets tioplusare.

I övrigt så fick vi några till, både på spinn och trolling men övertygande bra kan man inte säga att det är ännu. Kräsen jävel är man tydligen också

Kom ut lite senare på eftermiddagen, Var ändå helt vindstilla och solsken och vi misstänkte att det inte var någon vidare fart på firrarna ändå. Bara en incident som möjligen kunde vara en misstänkt smakprovning av våra wobblers, likväl kanske ett av de där bottennappen som vi heller inte sett röken av på ett tag. Verkade gå lika illa för den andre båten på sjön även om dom fick något på kroken. Blev ändå en fin solnedgång men tålamodet börjar tryta med fisket nu när man testat förmiddagar, eftermiddagar, hela dagar, djupt, lågt och mitt i mellan där någonstans. Glada färger, tråkiga färger. Gäddorna är inte på hugget helt enkelt. Idag körde vi dessutom med ekolod för att konstatera att det visserligen finns fisk i sjön, men lättlurad är dom icke.

Igår vid lunch var det dags för ytterligare ett försök att tangera rekordet från förra året. Gick inget vidare. Det första som hände var att den gamle trotjänaren Shimanorullen gav upp och slirbromsen är nu ett minne blott. Går och funderar om det är möjligt att reparera, men med största sannolikhet så får den en plats på hyllan av fiskeredskap som gjort sig förtjänt av pension. Jag har ju även övervägt att nyttja flytoverall de senaste gångerna vi varit ute. Igår tänkte jag att det gör nog inte fiskekamraten så jag låter nog bli också. Blev grundlurad när han klev i sin enrummare med betydligt mer värme och satt sedan där och myste med kaffe. Ungefär som framför en sprakande brasa. Men det var egentligen inte så kyligt ute heller.

Dock fick vi en försmak av vad som komma skall när det tillsammans med lätt regn plötsligt föll små vita flingor. ”Vafan!!?? Det är ju SNÖ!!! ” Gick över lika hastigt som det kommit och snart sprack solen fram helt oväntat. De tjocka molnen med snö vandrade söderut medans fiskegrannen å sin sida plockade upp sin båt i väster. Jag vet inte om han gett upp för året men jag misstänker att han kommer synas i en mindre eka istället.

Blev en härlig stund i solen och säga vad man vill om olika kyrkor och katedraler, den absolut mäktigaste religiösa upplevelsen får man ute i naturen såna här dagar. Fiskemässigt konstaterade vi att det inte var värst vidare fart på firrarna. Något enstaka exemplar visade sig dock, men inte tillräckligt för att övertyga oss om att sitta kvar till mörkrets inbrott. Bara att ta nya tag och hoppas att vattnen får vara öppna så länge som möjligt. Kontrollerade via foton denna morgon att den 21 oktober 2010 plockade vi upp två riktigt fina exemplar av gädda varav en +10 samt en skapligt fin abborre. Tidsmässigt är det alltså mycket kvar.

Läser med stort intresse om fiskevården i Hofors, i Arbetarbladet skriver man idag om att 5000 gösyngel släppts i Storgösken. Kostnaden 22 000 kronor vilket utgör 4.40 per yngel. Om fyra till sex år beräknas de nått legitim storlek att plockas upp och skall då väga runt 1.5 kg.

”Ynglen dubblerar normalt sin vikt första året men först efter mellan fyra till sex år är de fullvuxna och väger då mellan 1-1,5 kilo. I Storgösken är minimigränsen för att få fiska upp gös 45 centimeter och det motsvarar ungefär 1,5 kilo. Men fiskevårdaren Hans Lundberg som ansvarar för Hofors fiskevatten påpekar att det finns gott om fisk i sjön att ta upp redan nu, inte bara gös utan även gädda och abborre.

De 5000 gösynglen motsvarar ungefär 20 kilo och kostnaden för torsdagens leverans är 22 000 kronor”

Mycket bra att man lägger ned tid och pengar på att sköta om de fina vatten som finns i Hoforstrakten. Vem vet, ett av dessa 5000 yngel kanske växer upp och blir en 9-kilos gös en vacker dag

Jag har ju tidigare reflekterat lite över fenomenet med ”Naturbilar”. (Naturbilar & Lagstiftning Om Civilkurage,  Ahlgrens Bilar – En Uppfinning Från Hofors?, Naturbilar & Gamla Nostalgimackar,  Naturbilar Från Corgi Toys). Idag fick jag åter chans att fundera lite då jag hittade en sönderslagen och övergiven mindre flakbil. På exakt samma ställe efter Åglappsvägen som jag tidigare hittat däck och annat skrot (se inlägget om Ahlgrens bilar).

Märkligt att man kan komma på idén att bara åka ut, ställa ifrån sig den och sedan gå lös på den med diverse tillhyggen och sedan lämna den. Är den stulen borde ju någon sakna den tycker man. Har den varit trasig så kanske man skulle ha lämnat in den för lagning. Men det var en rostig gammal hög så jag misstänker att någon helt enkelt tröttnat på den. Har de avskaffat skrotpremien som fanns tidigare?

Inte så vackert faktiskt. Bara något hundratal meter från Riksväg 80 dessutom. Lite längre fram efter Åglappsvägen så hittade jag åter den där tjärnen som jag funderat lite över. Vad heter den och vilket fiskekort är det som innefattar den? Såg att det vakade och någon hade byggt ett ganska stadigt vindskydd samt en plåtbeklädd brygga där. Antar att det finns fisk i sjön byggt på vaken samt vindskyddet.

Tidigare under kvällen besökte jag även båten för att sätta pricken äver det berömda i:et.

Blev mycket bra faktiskt och man blev ganska sugen på att ge sig ut på en tur. Hade dock inga nycklar eller motor med mig, och utan fiskeutrustningen hade det kanske inte blivit riktigt lyckat misstänker jag. Till fruns stora förtjusning så har Liljekonvaljerna börjat blomma vilket även förevigades på kort.

Efter det besökte vi Torsåkers kyrka för att städa undan lite på familjegraven. Passade på att gå omkring med ”gravallvarliga” miner utan att för den skullen ha det ”dödstrist” eller drabbas av ”likgiltighet”. Det är vackert på kyrkogårdar i de flesta fall. Någon enstaka person pysslade med sina gravar, här och var, färska kransar och blommor som en hyllning till någon nyligen avliden. Häpnandsväckande nog fanns det lediga gravplatser på vad jag skulle kalla ”bättre adresser eller lägen”. Lite som Strandvägen i Stockholm. Framför kyrkan så alla måste passera när de är på väg in.

Kan ju vara något om man vill glänsa även efter sin död kanske. Undrar vad kostnaden är i jämförelse med långt bakom kyrkan samt framför den och mer nära, omgiven av herrar och damer med fina titlar. Sådär med kvällssol och så vidare.

Kan inte kalla det min egen snilleblixt eftersom jag läste om något liknande i en fisketidning för en tid sedan. Någon hade kommit på att man kunde klippa av en jigg och fästa svansen längst bak på en wobbler och därmed locka till sig fler fiskar. Jag har ett bete som jag avskytt hela mitt liv av någon outgrundlig anledning. ABUs ”Droppen” som en del tydligen har som favoritbete. Jag misstänker att det är ett av de där betena som många även ointresserade känner till när man talar om spinnare överlag. Hur som haver så såg jag jiggarna i en låda samtidigt som jag såg ”Droppen” och tänkte ”Tja varför inte”.

Stoppade ner den i en beteslåda och idag på förmiddagen när jag åkte ut för några timmars fiske fäste jag det vid lekandet och det tog inte lång stund innan det högg första gången. Tredje gången gillt så fastnade en liten snipa.

Nötte lite mer i olika omgångar på det och även om jag inte lyckades landa någon abborre på det så var det ett par rejäla hugg som avtog efter att en och annan liten buk synts vända strax under vattenytan. ”Spinner” man vidare på det (ha ha fler än jag som insåg det lustiga i det) så kan man skifta storlek på jiggsvansarna, färgerna och därmed kanske hata ”Droppen” lite mindre i framtiden. Har en del andra spinnare också som kanske kan piffas upp med samma metod. I övrigt var det lite segt fiske idag med mycket vind, en del hugg men inget sådär jätteövertygande direkt. Kontentan blev två varsina smågäddor och intet mer kan man säga. Ja möjligtvis att det hittats ett potentiellt framtida abborrställe som inte fiskats av tidigare. Dock är temperaturen fortfarande inte övertygande för abborren.

Noterade att det fanns ett antal sjöar/tjärnar och åar som ingår i Hofors FVOs fiskekort som jag aldrig hört talas om. I synnerhet en blev jag nyfiken på och tvingades åka och studera lite. Stora Kröntjärn:

Var lite krångligt att hitta den då kartan inte riktigt överensstämde med verkligheten. Hamnade vid viken i östra delen av den och konstaterade direkt att jag dels behövde ordentliga kängor på fötterna och en båt. Viken är grund och jag bedömde det inte möjligt att fiska från land. Hade inte riktigt tiden att knalla runt (eller kängorna).

Runt hela sjön verkar det gå en gyttjig djurstig som vittnar om att det är ett välbesökt vattenhål för både det ena och andra.

Det finns en eldplats med sittplatser så någon eller några nyttjar sjön. Hittade även en uppdragen båt av storlek mini i ett buskage. Såvitt jag kunde se är det inte möjligt att få ner något större dit heller. Beror på hur det ser ut i andra änden.

Fanns även andra spår som vittnade om att sjön besökts längre tillbaka i historien också. För fiske eller pimplande av öl är svårt att avgöra. De flesta kan irritera sig på att hitta avfall i skogen. Det gör jag med, men inte på sånt här som kommit dit för länge sedan. Tycker det berättar en hel del. Skogsfynd är intressanta helt enkelt. I andras fotspår kan man säga.

Jag är fortfarande nyfiken på sjön eftersom det inte blev mycket till fiske. Är det någon som känner till området och har fiskat där? Vad finns det i sjön och finns det lättare vägar att ta sig ned dit, möjlighet att få ner en normalstor plastbåt?

I Amungen utanför Långshyttan ertappades ett par fiskare med att ha dragit upp för små gösar:

”Männen hade löst  fiskekort, men den gös de  plockat  upp var för liten. För att gösen ska vara godkänd att fånga måste den ha en längd på minst  50 centimeter.  Ingen av de fiskar som männen hade i båten hade tillåten längd.  Polisen beslutade därför att begära tillstånd  om få göra en husrannsakan i männens husbil. Och det slutade med att tre gösar med otillåten storlek hittades. Männen är nu anmälda för brott mot  fiskelagen. Dessutom  togs männens fiskeutrustning i beslag”

Jag ifrågasatte helt nyligen om det där med att få sin fiskeutrustning beslagtagen verkligen hade någon slags verklighetsförankring eller om det bara var en sån där skröna. Kan inte påstå att jag sett någon enda fisketillsyningsman i hela mitt liv. Men tydligen finns dom och är aktiva i Långshyttan/Dala-Husby. Vidare är ju kommentarerna intressanta:

”Först säljer man årskort sedan stänger man av sjön för fiske . Har verkligen en styrelse rätt att agera på detta sätt eller . Jag löste årskort för att kunna fiska när jag vill jag är medveten om fredningstider och områden. Idag åkte jag dit för att fiska och sjön är stängd . Detta måste vara bedrägeri.
Staffan”

”Vilken katastrof!! Nägra fiskar som var några cm för korta.
Polisen hade tid med detta.Man blir inte så lite förvånad.
Men annars om ngn vill ha hjälp så finns det inte en polis
att uppbringa

Fiskeidiot”

”Tack vare de två männen så får ingen fiska i Amungen för sjön är avstängd pga tjuvfiske. Hur kan man stänga av en hel sjö för att två personer inte följer reglerna, snacka om kollektiv bestraffning. Åkte på morgonen till Amungen för att mötas av en stor vagn på vägen så man inte kan lägga i båten. Sju mil med bil t/r blev det utan fiske. Jag vill ha pengarna tillbaka för mitt fiskekort!!!!
Fiskevårdsföreningen får se till att kontrollera oftare så att alla regler följs och stänga av de som inte följer reglerna. Jag tycker det är skitdåligt skött, skäms. 

Magnus”

I Dalarnas Tidning går debatten ännu hetare.

”Om samtliga fiskare kunde följa alla dessa enkla regler om minimimått och fiskekort så skulle något liknande ej hända. Det är lätt för alla nät-tyckare att klanka ner på fisketillsyningsmännen och säga att dom är fjantiga som tar reglerna på fullaste allvar. De två herrar som torskade dit hade brutit mot fiskelagstiftningen och det är sånna som dem som förstör det sköra fisket som finns i Dalarna och närheten.

Angående stängning av sjön Amungen så tycker jag det är helt bedrövligt av klubben/föreningen där att stänga av sjön för samtliga fiskare. Begås det mycket tjuvfiske vid sjön ja då är det ju bara för samtliga fiskepoliser att bevaka vattnen

Jocke Grycksbo fiskeklubb”

—

Hur är det inom Hofors FVO då? Är Stig Bergström ute på patrull dagligen eller är det bara vissa sjöar som kontrolleras noggrannare än andra? ”Ädelfiskdammarna” kanske högprioriteras framför Stor-Gösken etc. Skulle det bli fler som löste ett nationellt fiskekort om det täckte in fler sjöar i landet? Tror inte Sverigefiskekortet haft något större gensomslag med sina många begränsningar.

Inom Hofors FVO finns drygt 35-40 fiskevatten. Allt för ofta åker man av kanske gammal vana eller kanske för att man vet hur sjön fungerar till samma gamla ”hemvatten”. I min strävan att undersöka fler vatten i kommunen och i synnerhet dem som ingår i årskortet begav jag mig med sällskap till ”Stavtjärnsdammen” igår. Det hade en tid talats om att där fanns minsann stora abborrar, enstaka väldigt stora exemplar av arten Esox Lucius även kallad gädda. Jag måste säga att jag varit skeptisk ett par dagar. Något som inte avtog när jag väl stod vid dammens kant.

Kanske var det vädret som gjorde den enda inbjudande gesten. I övrigt såg det ut som nästan alla andra skogstjärnar man besökt under åren. Näckrosblad i massor, en svag odör av sumpvatten och massor av rötter längs strandkanten. På såna här ställen brukar man förlora massor av beten.

Men det var en bagatell jämfört med alla dessa änder. Hundratals, kanske uppåt 500-800. Svårt att uppskatta. När man så vant sig med den första skocken dök det upp ännu fler och jag som gillar Ankdammen som bekant kan sägas bli ”överväldigad” fast åt fel håll. Ett himla oväsen helt enkelt.

Jag fick det berättat för mig att någon/några föder upp dessa änder för att till hösten skrämma upp dem i luften och placera hagel i häcken på dem. Ungefär som att skjuta lamor i Furuvik kan man säga. Det var dock en nyhet för mig att man kunde göra på det viset och eftersom vattnet ingår i Hofors FVO kanske man borde utfärda något slags varning i beskrivningen av dammen. Om man informerar vid själva jakten och själva vattnet har jag ingen aning om.

Det är när man vant sig med änderna inte svårt att förstå varför själva dammen kallas ”Stavtjärn”. Över stora delar finns massor av uppstickande pålar, eller stavar om man nu vill kalla det så. Lätt problematiskt att få ut ett bete med spinnspö, men det går eftersom man är otroligt pricksäker

Min skepsis var nästan på väg att försvinna omedelbart när jag kastade ut. Hugg på första och ett tag kändes det tungt. Det visade sig dock vara en mikroskopisk abborre som lindat in sig i en gren och därmed kändes betydligt större än vad den var.

Efter bara en kort stund högg det till igen och nu kände jag knappt att något var på kroken. Ytterligare en liten abborre, nästan lika liten som själva betet hade på något märkligt sätt krokat sig.

Var fanns nu alla dessa stora abborrar uppåt kilot som utlovats? Tja inte i närheten av min kastradie i vart fall och jag flyttade mig sakta över hela sjön. När det så skrek till i slirbromsen hade jag förhoppningen om att nu var det på riktigt. Fisken som nappat betedde sig misstänkt likt en abborre i sättet. Gjorde motstånd, sprattlade och försökte dyka mot botten i vattnet som jag nu konstaterat vara endast mellan 0.5 till strax under metern. Båten var således överflödig och fisket hade kunnat genomföras med vadarbyxor eller shorts.

Den absolut minsta gäddliknande sak jag sett. Fin och grann i färgen och med alla attribut en gädda skall ha med tänder och allt. Men storlek? Nej.

Det blev ytterligare 4 små abborrar och 3 gäddor till. Inget av betydande storlek eller speciellt roliga att veva in. Nåja helt besviken var jag inte eftersom den sista som högg innan jag tänkte ge upp för lite kvällssol och kalla öl var småkul. Hoppade som en lax över det glänsande mörka vattnet och med viss besvärlighet kunde landas. Ett riktigt rivjärn som gjorde slut på det absolut sista av en perfekt fullgod lyckospinnare vid namn Reflex. Ingen mer orange färg, inget mer grönglänsande, ingen mer fjäderprakt. Nya måste införskaffas eftersom den arbetat hårt hela veckan och inbringat många kilo abborre (fördelat på ett antal 500-600 g)

Kontentan av detta fiske är att jag är än mer nöjd med mitt ”hemvatten”. Där finns både gädda, gös och abborre men av större storlek och mer varierat fiske. Stavtjärnsdammen kanske passar någon utan större krav på action eller storlek, tyvärr inte mig. Det är för grunt, för rörigt med alla pinnar som sticker upp över ytan och alla näckrosblad som har stjälkarna under ytan. Spinnfisket är besvärligt och att meta eller pimpla från båt ungefär lika intressant som att läsa Hallénskatalogen när man vill se pornografi.

Jag gjorde som jag skrev igår ett ”studiebesök” vid en form av anläggning som jag vanligtvis är helt emot. De så kallade ”put and take”-sjöarna upplever jag som en form av jakt på inhägnat område. Ungefär som att gå och skjuta lamor på Furuvik. Jag vet att många gillar den här formen av fiske, mycket för att det är ganska bekvämt med vägar och färdiga vindskydd/grillplatser. Ofta är de handikappanpassade vilket är en guldstjärna i kanten. Men själva fisket känns omotiverat för min egen del. Jag har dristat mig till att en gång kalla ett par bekanta som enbart fiskar i sjöar med inplanterad ädelfisk för ”amatörfiskare” vilket naturligtvis inte föll i god jord. Med det sagt så skall jag recensera besöket igår. Sjön heter Långsjön och ligger vid sidan om väg 270 mot Långshyttan, strax nedanför Ängelsfors.

Det finns olika varianter av fiskekort i sjön. Om dem kan ni läsa mer här.  Fiskekort går att lösa på Time vid Ankdammen här i Hofors(som förövrigt har försäljning av de flesta fiskekorten i trakten).

Det som genast slår en när man anländer till Långsjön, är hur välordnat det mesta är. Det finns dass, goda möjligheter till att grilla på en stor fast grill, en mindre roddbåt som endast får användas för att lossa beten som fastnat (om jag förstod det hela rätt). Man kan som funktionshindrad ta sig ner till sjön vid själva stugan där en stadig ramp finns. Runt resterande delar av sjön går endast små stigar.

Grillplatsen är utrustad med ett antal bänkar och bord, två stadiga grillgaller och det enda man egentligen behöver är eget bränsle för att köra igång. Det sades även att vedförråd brukar finnas men just idag fanns det inget så den medhavda engångsgrillen tjänstgjorde utmärkt.

Sjön är som namnet på den antyder avlång med några få ställen som har vass och näckrosor. Eftersom det var ett koppel med barn med höll vi mest till vid bryggan vid själva stugan samt testade en plats till höger om den. Det är grunt, växer en hel del skräp på botten och spinnfiske från just den platsen är inte att föredra, åtminstone inte med några djupgående beten. Mete i olika former är att föredra således. Det tog några knappa minuter innan första minimala abborren krokades och efter det drog frugan (jag fnissar varje gång) upp ytterligare ett halvt dussin. Någon annan fisk ville inte visa sig i närheten även om jag fick se en några kilo tung baddare slänga sig över vattenytan en bit bort.

Att fisket inte var något vidare kan bero på många olika faktorer. Kanske var det solen och värmen som fick dem att hålla sig borta. En äldre man krokade dock en fin fisk till vänster om oss på bottenmete och den såg ut att väga något kilo eller mer. Sedan dog det ut helt, kanske beroende på att de tre småtjejer som var med fick för sig att bada på den fina sandbottnen. Barn för oväsen och jag hoppas att den äldre mannen inte blev alltför störd av deras lek.

En annan fin finess vid Långsjön är en våg som alla får nyttja samt en fångstpärm där fiskarna skriver in vikten och datum jämte namnet. På det viset kan man om man är intresserad se när den senaste fångsten skedde och hur stor den var.

Styrelsen informerar också på anslagstavlan vid stugan om vad som är aktuellt. Man kan finna svaren på det mesta man funderar över.

Största fisken som verkar ha tagits upp i sjön skall ha varit en på 4.45 kg. Mitt fiskesällskap hävdade dock att det var flera över 5 kilo som dragits upp. Inte riktigt säker på om det har med den gamla kända valsen av Thore Skogman att göra eller om ”Styrelsen” fått fel information. Dock skönt att se en Hoforsbo med rekordet

—

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är en sjö lättillgänglig för de flesta, rent och snyggt och med de mest nödvändiga funktionerna som dass och grillplats mm. Ett extra plus kan väl vara ekan man kan låna vid behov (ej för användning att fiska ifrån) och den stabila rampen som gör det möjligt att även som funktionshindrad kunna komma ut och fiska. själva fisket var ingen höjdare just den dagen men kanske är bättre andra. Har man barn är det en bra plats att vara på men personligen skulle jag inte uppskatta att som ensam fiskare plötsligt invaderas av gapande ungar, ljudnivån kan stundtals dra fram som åska över sjön. Jag kommer personligen inte att återvända dit i första taget men rekomenderar den varmt till andra som gillar den formen av fiske.

Långshyttans Sportfiskeklubb