Fiskare I Tjänst På Hofors Bruk

Om man fortsätter på samma tema med ”predatorer” i vår omgivning, så skall vi återvända till Johan Wilhelm Högström som uppmärksammades i en artikel i Dalarnes Tidning den 31 maj 1952 i samband med att han firade sin 70-års dag. Artikeln visar en rad saker om vår historia, bland annat hur man som anställd på bruket inte enbart tillverkade järn, utan även kunde ingå i organisationen på flera sätt. För något år sedan lyfte jag fram SKF-Trädgårdar i ett inlägg.  Eftersom många bra artiklar har ett tidigt ursprung och oftast inte finns tillgängligt på nätet, återger jag hela artikeln här:

jan-erik-hogstrom

Som den äldre generationen säkert drar sig till minnes fanns bland järnbrukens arbetspersonal förr i tiden särskilda yrkesfiskare, vanligen kallade bruksfiskare. Dessa hade till uppgift att förse patronens hushåll med fisk och att själva tillverka de nödvändiga fiskeredskapen.I allmänhet var vissa sjöar på orten reserverade för bruksfiskarna, men det hände även att de bedrev sin fångst på allmänna fiskevatten.

En som varit med om sådant bruksfiske i forna dagar och kan berätta om de vedermödor som mången gång var förknippade härmed är bruksarbetare Johan Wilhelm Högström i Strömsberg, Långshyttan, som idag fyller 70 år. Fadern, Jan-Erik Högström, var bruksfiskare på Hofors bruk åren 1890-1901. Unge Wille var mellan sitt 8:e och 15:e år så gott som varenda vardag ute som roddare och hjälpfiskare åt fadern. Fisket bedrevs enbart på sjön Hyen mellan Husby sockens nordgräns, Korså och Hofors bruk. Märkligt nog dugde det inte att komma med fisk från någon annan sjö, det märkte gamle brukspatron Erik Eriksson genast på smaken. Nej Hyen-gädda skulle det vara, och därmed basta. Hans företrädare, överingenjör Odelberg, var förresten lika ”finsmakig” han också. ”Inte kände vi vanligt folk nån skillnad på fisk från Hyen och andra sjöar”, säger Högström.

En tredjedel av Hyens fiskevatten ägdes av Klosters bolag men genom en särskild överenskommelse mellan bruksledningarna fick även bruksfiskaren i Hofors hålla till där. I det stora sjösystemet kring Stjärnsund hade patronerna Nissers egna bruksfiskare (av vilka en visst kallades Aurusell) säkert tillräckligt med fiskevatten ändå.

-Far min var alltså ensam härskare på Hyen, och hur konstigt det än låter lyckades han på 11 år praktiskt taget länsa det stora vattnet på högvärdig fisk!

-Rena rovfisket alltså?

-Ja, men de höga herrarna ville ha det så och inskränkningen av fisket för återväxtens skull var ett okänt begrepp, liksom inplantering. Och när fisken tog slut i Hyen 1901 fick far sluta sitt yrke.

Antalet matnyttiga fiskar som årligen drogs upp ur Hyen uppskattar Högström till så där en 2000 gäddor, åtskilliga hundratal sik och lake och abborrar i tusental. Av gäddfångsten var det endast ”ryssjegäddorna” på vårarna som räknades emedan de första sumpades i småsumpar i sjön varefter dessa flottades till båthuset och överfördes till två stora träsumpar om vadera 64 kubikmeter. När vårfisket varit som mest givande kunde man ha uppåt 900 levande gäddor i de stora sumparna. Man förstår att det gick åt väldiga mängder mört och löjor att mata dessa glupska horder av rovfisk. Och sköttes inte ”utbespisningen” ordentligt åt gäddorna upp varann, och det var ju inte meningen. Sommarfisken sumpades däremot aldrig utan såldes direkt.

En god inblick i yrkesfiskarens ofta hårda och krävande jobb som måste ske under de mest vidriga väderleksförhållanden, får man vid Högströms skildring av hur fisket bedrevs. På grund av Hyens säregna karaktär med tvärdjupa stränder och stenland lekte inte gäddan efter islossningen som på vanliga långgrunda vatten. Tidigt på våren, medan isen ännu låg kvar, måste därför ryssjorna läggas ut. Man hade 90 så kallade rånk-ryssjor, som med en stör skulle skjutas under isen från upphuggna hål – det var inte gjort i en handvändning. När sedan ryssjorna skulle vittjas kanske inte isen alltid bar. Fördenskull nyttjades ett slags amfibiefordon: en eka fastsurrad på en specialkonstruerad kälke. På det viset tog sig fiskarna fram både på is och i vakar. Enkelt och praktiskt!

johan-wilhelm-hogstrom

På somrarna fiskade man med långrev eller flötrev med mört som agn samt framför allt med nät, av vilka Högström disponerade över inte mindre än 40 stycken. Mest påfrestande var sikfisket på hösten. Siken leker i oktober och i november, och ju värre väder med regn och rusk desto större fångster med de speciella siknät som användes. Under sikfisket i piskande novemberstormar fick vi verkligen slita ont, säger Högström.

Företrädesvis ståndkrok för fångst av gädda och abborre brukades vintertid. Även lake fiskades, i första hand under lektiden. Men laken var svårare att spåra upp eftersom den bytte lekplats varje år.

Kräftor fanns det gott om på den tiden. Omkring 900 tjog tog gamle Högström och hans söner upp varje år ur Lungenån åt brukspatron och tjänstemännen. Man fångade mest med håvar och pinnar med skuren mört som bete. Den största fångst på en enda natt som Högström varit med om var 100 tjog, och försäljningspriset höll sig kring 20 öre tjoget!

I sjön Värnan fångades braxen och då fick även vanligt folk vara med och handla av bruksfiskaren.

-Så som vi höll efter fisken hann nog aldrig någon gammelgädda växa till sig i Hyen, berättar hr H. vidare. En 8,5 kilos gädda minns jag emellertid, liksom en lake på 7 kilo och en abborre på 3.

Vad hade nu bruksfiskare Högström för ersättning för sitt slitsamma arbete i ur och skur året runt? Kontant fick han 40 öre kilot, därtill uttogs av köparen 5 ör per kilo till en underhållskassa för redskapen. De sålda kvantiteterna antecknades i särskilda böcker, som inlämnades på brukskontoret, där avdrag på lönen gjordes för respektive köpare. Bruksfiskaren hade sedan att månadsvis ”lyfta” lönen på kontoret. Upp till 100 kronor kunde det bli ibland, vilket inte var så dåligt på den tiden. I förmånerna ingick också fria redskap och extra betalt för bindning, lagning och dylikt. Inte så få fiskedon hade vi att öva tillsyn över, bland annat 90 ryssjor, 40 nät, vidare 8 ekor och 1 segelbåt samt mängder av revar, met- och pimpelspön, blänken, krokar, kräftredskap o.s.v.

Givetvis fick bruksfiskaren ta så mycket fisk han någonsin orkade för den egna familjens behov, vilket förstås resulterade i att det blev fisk så gott som dagligdags på det Högströmska matbordet.

-Så nog blev man utled på fisk, suckar berättaren.

Fritt husrum och fri vedbrand hade man också, men vilken bostad! En f.d kolugn byggd av gråsten med två alnar tjocka väggar och trånga fönstergluggar, som vidgades inåt, ungefär som jag föreställer mig en fängelsecell, säger hr Högström. Visserligen var rummet rymligt och brädklätt inuti men mörkt och fuktigt. I ett intilliggande rum saknades helt brädbeklädnad, men sommartid var där ju svalt och skönt. Här upphängdes och torkades också alla fiskenät i värmen från en stor öppen spis.

De som i första hand fick betjänas av bruksfiskaren var patron och ”finare” folk på bruket, inalles, 13 hushåll till att börja med, ett antal som för övrigt fördubblades så småningom. Det som sedan blev över fick säljas till brukets arbetare. Sedan Jan-Erik Högström slutat med bruksfisket i Hofors kom han i Klosters ABs tjänst som skogsarbetare och senare hjälpskogsvaktare. Han bodde då bland annat i Silfhytteå, Stjärnsund och Kloster. På sistnämnda plats fick han för övrigt återuppliva sitt fiskeintresse i egenskap av specialfiskare åt förvaltare Iggberg. Även förvaltarens på sin tid berömda tama älg fick Högström vakta, men det är ju strängt taget en annan historia. 1936 fick den gamle bruksfiskaren och hedersmannen sluta sina dagar, 84 år gammal.

Och sönerna, har de följt fadern, storfiskaren, i spåren? 70-årige Wille svarar för sin del att han fick nog av både fiske och rodd under Hoforstiden. Men nog har han lurat upp en och annan abborre och gädda under sin Långshyttetid, detta dock mest som avkoppling från järnverksjobbet. Ty i många år har nu vår berättare varit i järnet och stålets tjänst, längsta tiden i valeverket och numera på byggnadsavdelningen.

Wille Högström är en genompräktig karl med en på samma gång ungdomlig och farbroderlig glimt i ögat.

johan-wilhelm-hogstrom

Han har säkerligen gjort sitt här i livet både som bruksfiskare, ”stålman” och familjefar men han är seg och går ännu på gränsen till sitt åttonde decenium och ”knallar” med lite av varje på byggnads, fortfarande lika noggrann i allt som han städse varit.

Fiskisättning På Torsdag Igen

Fisket vid ankdammen har alltid varit populärt för ungarna, men just i sommar så har det satts i mer fisk, mer frekvent. På torsdag är det dags igen då cirka 125 öringar med en genomsnittsvikt på 4-500 gram sätts i igen.

Tyvärr är det fortfarande en hel del vuxna som inte respekterar att det finns en åldergräns för att fiska vid just ankdammen. Tillsynsmännen försöker hålla koll, men det är alltid någon som slinker emellan. I synnerhet en man iklädd en arbetsoverall har synts där vid flera tillfällen och det kommer att bli en dyr historia när han ertappas igen. Skäms!

Hubo-Långsjön Fortsätter Att Blomstra

Något som jag reagerat på det senaste året i synnerhet, är hur många lyfter fram Hubo-Långsjön som ett av de främsta objekten för besöksnäringen. Jag har hört andra lokalpolitiker lyriskt beskriva vilken tillgång det är för kommunen, hur det lockar fiskare från flera håll i landet och bidrar till besöksnäringens utveckling.

Så här långt i år har man satt i inte mindre än 4.2 ton fisk (förra året 18,5 ton) och strömmen av intresserade fiskare ser inte ut att avta. Förutom ett bra arbete med att skapa trivsamma platser där besökande i lugn och ro kan vänta på att fiskarna skall nappa, finns det grillplatser och annat som bidrar till komfort.

Hubo-Långsjön Hemsida

Hubo-Långsjön på Facebook

Långsjön

Förutom fina fiskar så erbjuder man nu i ett samarbete med Grillköket, utkörning av mat från deras meny. Man kan alltså lugnt sitta kvar i sin solstol, titta på flötet, plocka upp telefonen och få en pizza eller en smaskig hamburgare levererad direkt dit du sitter.

Ytterligare ett lysande exempel på hur ideella krafter bidrar till att besöksnäringen utvecklas och människor strömmar till kommunen.

 

Hoforsnappet 2015

Som ni vet pågår det ju varje år en fisketävling i Hofors kommun som innefattar sjöarna i Hofors FVOF. Tävlingen heter Hoforsnappet och aktuell ställning i tävlingen kan ni följa via hemsidan.

Hoforsnappet

Tänkte samtidigt passa på att tipsa om att Hofors Fiskevårdsområde numera finns uppstartat på Facebook, och tanken är att man där skall kunna ta del av aktuell information, lägga upp sina egna fiskebilder eller bara njuta av andras i sinom tid. Gå in och gilla den!

Fisketips Innan Islossningen

För den som fortfarande går och väntar på att sjöarna skall öppnas och båtisättningen kan ske, men ändå är lite sugen på spinnfiske eller ja flugfiske för den delen med kan jag tipsa om ett par ställen med öppet vatten och lätt tillgängligt från land.

Fisketips

 

1. Montrose har ett ganska friskt vattenflöde och det har rapporterats om några mindre men pigga öringsfångster senaste veckan.

2. Även vid bron vid Tolven har det fångats ett par fina öringar.

3. Bakom järnvägsstationen finns det fina möjligheter att plocka både öringar och någon vårfrusen gädda.

4. Ner mot tuben sägs det gå att flugfiska och fina fångstrapporter finns redan nu.

När jag och fiskesällskapet testade igår märktes dock inget av sugna fiskar på något av ställena. Däremot kan det vara idé att testa Hoån mellan återvinningsstationen och mynningen till Lill-Gösken om man är mer intresserad av gädda än öring.

Avloppsbekymmer Ingen Skitsak

Det finns cirka 480 000 tickande miljöbomber i Sverige. Jag berörde ämnet i ett tidigare inlägg 2013. Just vatten är oerhört viktigt för mig. Jag använder det som bekant för rekreationens skull med fisket och jag dricker det varje dag för att hålla mig mid liv. Alla människor i världen har inte samma tillgång till rent vatten och det är ju kanske den största orsaken till att vi bör vara extremt försiktig hur vi beter oss för att hålla vattnet drickbart även för kommande generationer. Tidigare landsbygdsministern Eskil Erlandsson uttryckte tidigare en stor oro över att klimatförändingar är ett stort hot.

”– Det kommer att bli dyrare, aktörerna måste vidta åtgärder, säger Erlandsson på en pressträff och hänvisar till att gamla ledningar måste ersättas och andra investeringar göras för att trygga tillgången.

– Vi har i dag, i europeisk jämförelse, billigt vatten. Det beror på vårt nordliga klimat och att vi har rik tillgång på det. Men vi ser hot, på grund av klimatförändringar till exempel, som gör att åtgärder måste vidtas i olika steg för att vi ska vara säkra på att kunna tappa ur kranen, säger Eskil Erlandsson.”

Avlopp är ingen skitsak påstod jag tidigare i år och det finns stor anledning att göra detta till en priortierad fråga även i vår egen kommun. Därför blir jag ganska intresserad när jag i helgen får ett mejl från boendes i Kratten innehållandes en länk till en tidingsartikel som jag helt missat.

Runt 160 personer – två bofasta familjer, 145 asylsökande och personal – bidrar till en daglig överbelastning.

När avloppet byggdes om 1999 anpassades infiltrationsbädden för att rena 125 liter per person och dygn.

I dag kan det vara runt 20 000 liter avloppsvatten som rinner ut i samma system, byggt för att klara hälften – 9 375 liter.

Avloppsvattnet kan då passera slamavskiljningsbrunnarna för fort för att slammet ska hinna sjunka ner. Rinner slammet in i infiltrationsbädden kan den täppas igen.

Då kan avloppsvattnet rinna ut i sjön Skessen.

– Sätter anläggningen igen kan man inte använda den, säger Tommy Holmström, miljö- och hälsoskyddsinspektör.”

Det är tyvärr oftast så att när en person trycker på spolknappen i badrummet så ”skiter” man oftast i vad som händer sedan. När det kommer till just Skessen så kan det ju vara intressant vart skiten tar vägen:

Skessen ingår i det delavrinningsområde(670670-153229) som SMHI kallar för Utloppet av Sälgsjön. Medelhöjden är 155 meter över havet och ytan är 7,3 kvadratkilometer. Räknas de 7 avrinningsområdena uppströms in blir den ackumulerade arean 28,27 kvadratkilometer. Getån (Stamsån) som avvattnar avrinningsområdet har biflödesordning 3, vilket innebär att vattnet flödar genom totalt 3 vattendrag innan det når havet efter 79 kilometer. Avrinningsområdet består mestadels av skog (68 %). Avrinningsområdet har 1,23 kvadratkilometer vattenytor vilket ger det en sjöprocent på 16,8 %

Det behöver inte bli en storm i ett vattenglas, men helt klart så måste ärenden av den här karaktären snarast möjligt ses över och åtgärdas.

Vatten

Tog Hjälp Av Försvaret För Att Fiska Gädda

Efter lunch igår uppstod en tom lucka i planeringsschemat. Självklart kunde den ägnas åt fiske. Sagt och gjort så begav jag och fiskekamraten oss till en av de ”vanliga gamla sjöarna” där vi har båt och kännedom om fisket. Han inte ens få ut hela uppsättningen av trollingspön innan det högg. En liten gäddsnipa full av entusiasm visade sig. Sen dog det helt. Inte en tillstymmelse till napp, vi bytte beten, ändrade kurs, slutade trolla och gick över till spinnfiske, men det var helt dött på fisk. ”Men va fan gör vi här” sade jag till fiskekamraten och menade att vi säkerligen hade kunnat ägna tiden åt annat. ”Bra fråga” sade han och i samma sekund skedde en simultan tanke. ”Stora Kröntjärn!!”

 

Den senaste månaden har jag gått och grunnat lite på den tjärnen. Dess besvärliga område runt medför inget vidare bra utgångsläge för fiske. Man måste ha en båt för att komma åt de intressanta platserna helt enkelt. Ena sidan, den som är mest lättåtkomlig för fordon är dessutom extremt grund, inte så lämplig för ens en mindre eka. Där hade fiskekamraten sedan en tid tänkt ut en lösning. Den 6 kilo lätta och uppblåsbara båten från försvaret med beteckningen M5611-206111.t1 Sagt och gjort. Med hög fart in till land, inlastning av all fiskeutrustning och tillbaka till Hofors. Skiftande av fiskespön, snabbt grävd mask och medhavda pimpelspö utifall att. Sedan upp till Gamla Granstandavägen och parkering så att gruset sprutade. Här skulle fiskas med ny entusiasm.

t2Den ser inte mycket ut för världen den här bärbara patrullbåten. Jag hade viss skepsis mot hållbarhet. Efter att ha försökt blåsa upp de olika sektionerna med hjälp av portabel pump kopplad till cigarettuttaget, gasat med bilen och hållit munstycket mot avgasröret, testade vi helt enkelt att blåsa i det medföljande munstycket och vips så var båten uppblåst. Tog bara ett par minuter.

t4Mer än ett par minuter tog det faktiskt att lista ut paddelns konstruktion och funktion.

t3Sen bar vi med extrem lätthet ner båten till sjön. Plockade av oss skor och vadade ut med båten.

t5t6Kan inte påstå att jag till en början riktigt förstod hur denna farkost skulle bära över 200-kilo mänskligt kött och ben. Men snart fick vi ganska god kläm på hur den skulle paddlas fram och var på andra sidan sjön på nolltid. Trots motvind. Riktigt imponerad över hur bra den tog sig fram även om komforten hade kunnat vara bättre. Och vilken härlig kväll det blev. Både jag och fiskekamraten myste ikapp över situationen och det nappade både abborre och gädda. Som tur var inget större för då hade det uppstått problem med hur man landar fisken. Små och behändiga gäddor är enklare. De stora får bli en senare utmaning.

t7Så efter drygt 3 år har sjön testats och omdömet blir: Spännande, har potential och det blir återbesök efter viss modifiering av vattenfarkost. Bland annat någon form av ankare för att kunna stå still samt sy några förvaringsväskor att hänga på båtens utsida. Det var ganska trångt och bökigt med två personer som skall kasta och pimpla samtidigt.

 

Nätfiskeförbud Införs På Stora Logärden 2012

Det är många av oss så kallade sportfiskare som anser att nätfiske är en förbannelse. Inte enbart för att vi fastnar i dem med våra beten, utan även för att det decimerar fisken, samtliga arter. Förr i tiden när det rådde hungersnöd var det helt klart ett effektivt sätt att skaffa mat kvickt, även för dom som har grisar och vill ge dem en varierad kost. Minns när jag var liten och följde med farfar ut för att vittja näten som legat över natten. Gigantiska mörtar som sedan klövs på mitten och lades i en tunna för att jäsa. Grisarna var helt vilda över denna delikatess.  Men det var då det. Nu finner jag det nästan motbjudande hur man slänger ut sina nät i hopp om att få tag i ädlare fisk som öring, röding och gös. Ja abborren tas kanske hand om den med, gäddorna däremot blir skräp som kastas i skogen. Runt Ottnaren har man till exempel hittat flera avfallsplatser.

I den fantastiskt fina sjön Stora Logärden har man i dagarna kommit med ordentligt fina nyheter. Sjön känd för sina enastående rödingar har tidigare varit tillåten för ett visst nätfiske. Nu meddelar man via sin hemsida att nätfisket förbjuds under hela 2012. Förhoppningsvis även efter nästa möte. Fler fiskevårdsområden borde kopiera detta.

Nyheter från fiskestämman i Karlsbyhedens Folkets Hus den 15 februari.
Totalt fiskeförbud gäller på Logärden mellan den 5 november 2012 och den 23 februari 2013 då det är premiär för vårvinterfisket. En motion om totalt nätfiskeförbud på Logärden behandlades. Efter röstning beslutade fiskestämman enligt motionärens förslag. Under 2012 fram till i vart fall fiskestämman 2013 gäller därför totalt nätfiskeförbud på Logärden

 

Sommaren Här Igen!

Termometern visade på sju plusgrader under förmiddagen när det hastigt men minst lika lustigt blev en spontantur till sjön. Vis av erfarenhet valde vi dock flytoveraller ändå. Visade sig faktiskt bli på gränsen till för varmt. Rena sensommarvärmen ute i solskenet. Testade lite trolling som gav magert resultat, spinnfiske av vasskanter ytterligare några små fina firrar. Inget över kilot skulle jag tro. Fasligt med ”tutare” i farten ännu. Brukar inte dom där ge sig av när det vankas vinter?

Helt otroligt egentligen med sommarvärmen när det såg ut så här den 9/11 förra året.

Får jag bestämma så får inte småungarna eller skidåkarna någon snö i år, och vinterfiskarna för bege sig till Nordpolen om de skall borra hål. 😉

Plötsligt Så Händer Det!

Ibland är det den där lilla avvikelsen som gör det! Inledningsvis såg det ut att bli ytterligare en sån där dag när man säger att man bara ”fiskar för att det är fint väder”, men vi testade något nytt och när fiskekamraten håvade in sin första efter att jag tappat min så kändes det lagom avslaget. Sen hände det. Fiskekamraten fick ett hugg som släppte, strax efter kom min söta lilla modifierade Reflex glidande över samma område och linan drogs ut istället för att följa med invevningen. Något därnere ville ge oss lite spänning och jag fann det gott att ställa in filmläget på kameran och nervöst räcka den till fiskekamraten som startade dokumentationen. Vevade in, någon drog ut, drog närmare båten och bort från båten. Rundade fören där jag stod med skakiga ben och tänkte att ”Nu jävlar händer det!” Sen var hon upptagen i båten och gäddfrossan satte in. Med skakiga händer och svaga knän kunde vi konstatera att alla dagar under hösten med taskigt fiske nu var bortglömda. Årsbästa även om det inte var personbästa.

Nu är jag lite kär i Reflexen och funderar på att låta rama in den och hända den bredvid fotot av förra årets tioplusare.

I övrigt så fick vi några till, både på spinn och trolling men övertygande bra kan man inte säga att det är ännu. Kräsen jävel är man tydligen också 😉

Gäddor – Inga Lättlurade Fiskar

Kom ut lite senare på eftermiddagen, Var ändå helt vindstilla och solsken och vi misstänkte att det inte var någon vidare fart på firrarna ändå. Bara en incident som möjligen kunde vara en misstänkt smakprovning av våra wobblers, likväl kanske ett av de där bottennappen som vi heller inte sett röken av på ett tag. Verkade gå lika illa för den andre båten på sjön även om dom fick något på kroken. Blev ändå en fin solnedgång men tålamodet börjar tryta med fisket nu när man testat förmiddagar, eftermiddagar, hela dagar, djupt, lågt och mitt i mellan där någonstans. Glada färger, tråkiga färger. Gäddorna är inte på hugget helt enkelt. Idag körde vi dessutom med ekolod för att konstatera att det visserligen finns fisk i sjön, men lättlurad är dom icke.

Igår Föll Snön För Första Gången

Igår vid lunch var det dags för ytterligare ett försök att tangera rekordet från förra året. Gick inget vidare. Det första som hände var att den gamle trotjänaren Shimanorullen gav upp och slirbromsen är nu ett minne blott. Går och funderar om det är möjligt att reparera, men med största sannolikhet så får den en plats på hyllan av fiskeredskap som gjort sig förtjänt av pension. Jag har ju även övervägt att nyttja flytoverall de senaste gångerna vi varit ute. Igår tänkte jag att det gör nog inte fiskekamraten så jag låter nog bli också. Blev grundlurad när han klev i sin enrummare med betydligt mer värme och satt sedan där och myste med kaffe. Ungefär som framför en sprakande brasa. Men det var egentligen inte så kyligt ute heller.

Dock fick vi en försmak av vad som komma skall när det tillsammans med lätt regn plötsligt föll små vita flingor. ”Vafan!!?? Det är ju SNÖ!!! ” Gick över lika hastigt som det kommit och snart sprack solen fram helt oväntat. De tjocka molnen med snö vandrade söderut medans fiskegrannen å sin sida plockade upp sin båt i väster. Jag vet inte om han gett upp för året men jag misstänker att han kommer synas i en mindre eka istället.

Blev en härlig stund i solen och säga vad man vill om olika kyrkor och katedraler, den absolut mäktigaste religiösa upplevelsen får man ute i naturen såna här dagar. Fiskemässigt konstaterade vi att det inte var värst vidare fart på firrarna. Något enstaka exemplar visade sig dock, men inte tillräckligt för att övertyga oss om att sitta kvar till mörkrets inbrott. Bara att ta nya tag och hoppas att vattnen får vara öppna så länge som möjligt. Kontrollerade via foton denna morgon att den 21 oktober 2010 plockade vi upp två riktigt fina exemplar av gädda varav en +10 samt en skapligt fin abborre. Tidsmässigt är det alltså mycket kvar.

Ynglingar På Vift I Storgösken

Läser med stort intresse om fiskevården i Hofors, i Arbetarbladet skriver man idag om att 5000 gösyngel släppts i Storgösken. Kostnaden 22 000 kronor vilket utgör 4.40 per yngel. Om fyra till sex år beräknas de nått legitim storlek att plockas upp och skall då väga runt 1.5 kg.

Ynglen dubblerar normalt sin vikt första året men först efter mellan fyra till sex år är de fullvuxna och väger då mellan 1-1,5 kilo. I Storgösken är minimigränsen för att få fiska upp gös 45 centimeter och det motsvarar ungefär 1,5 kilo. Men fiskevårdaren Hans Lundberg som ansvarar för Hofors fiskevatten påpekar att det finns gott om fisk i sjön att ta upp redan nu, inte bara gös utan även gädda och abborre.

De 5000 gösynglen motsvarar ungefär 20 kilo och kostnaden för torsdagens leverans är 22 000 kronor

Mycket bra att man lägger ned tid och pengar på att sköta om de fina vatten som finns i Hoforstrakten. Vem vet, ett av dessa 5000 yngel kanske växer upp och blir en 9-kilos gös en vacker dag 😉

En Söndag Utan Gravallvarliga Miner & Mer Naturbilar Påträffade

Jag har ju tidigare reflekterat lite över fenomenet med ”Naturbilar”. (Naturbilar & Lagstiftning Om Civilkurage,  Ahlgrens Bilar – En Uppfinning Från Hofors?, Naturbilar & Gamla Nostalgimackar,  Naturbilar Från Corgi Toys). Idag fick jag åter chans att fundera lite då jag hittade en sönderslagen och övergiven mindre flakbil. På exakt samma ställe efter Åglappsvägen som jag tidigare hittat däck och annat skrot (se inlägget om Ahlgrens bilar).

Märkligt att man kan komma på idén att bara åka ut, ställa ifrån sig den och sedan gå lös på den med diverse tillhyggen och sedan lämna den. Är den stulen borde ju någon sakna den tycker man. Har den varit trasig så kanske man skulle ha lämnat in den för lagning. Men det var en rostig gammal hög så jag misstänker att någon helt enkelt tröttnat på den. Har de avskaffat skrotpremien som fanns tidigare?

Inte så vackert faktiskt. Bara något hundratal meter från Riksväg 80 dessutom. Lite längre fram efter Åglappsvägen så hittade jag åter den där tjärnen som jag funderat lite över. Vad heter den och vilket fiskekort är det som innefattar den? Såg att det vakade och någon hade byggt ett ganska stadigt vindskydd samt en plåtbeklädd brygga där. Antar att det finns fisk i sjön byggt på vaken samt vindskyddet.

Tidigare under kvällen besökte jag även båten för att sätta pricken äver det berömda i:et.

Blev mycket bra faktiskt och man blev ganska sugen på att ge sig ut på en tur. Hade dock inga nycklar eller motor med mig, och utan fiskeutrustningen hade det kanske inte blivit riktigt lyckat misstänker jag. Till fruns stora förtjusning så har Liljekonvaljerna börjat blomma vilket även förevigades på kort.

Efter det besökte vi Torsåkers kyrka för att städa undan lite på familjegraven. Passade på att gå omkring med ”gravallvarliga” miner utan att för den skullen ha det ”dödstrist” eller drabbas av ”likgiltighet”. Det är vackert på kyrkogårdar i de flesta fall. Någon enstaka person pysslade med sina gravar, här och var, färska kransar och blommor som en hyllning till någon nyligen avliden. Häpnandsväckande nog fanns det lediga gravplatser på vad jag skulle kalla ”bättre adresser eller lägen”. Lite som Strandvägen i Stockholm. Framför kyrkan så alla måste passera när de är på väg in.

Kan ju vara något om man vill glänsa även efter sin död kanske. Undrar vad kostnaden är i jämförelse med långt bakom kyrkan samt framför den och mer nära, omgiven av herrar och damer med fina titlar. Sådär med kvällssol och så vidare.

Det Var Droppen!

Kan inte kalla det min egen snilleblixt eftersom jag läste om något liknande i en fisketidning för en tid sedan. Någon hade kommit på att man kunde klippa av en jigg och fästa svansen längst bak på en wobbler och därmed locka till sig fler fiskar. Jag har ett bete som jag avskytt hela mitt liv av någon outgrundlig anledning. ABUs ”Droppen” som en del tydligen har som favoritbete. Jag misstänker att det är ett av de där betena som många även ointresserade känner till när man talar om spinnare överlag. Hur som haver så såg jag jiggarna i en låda samtidigt som jag såg ”Droppen” och tänkte ”Tja varför inte”.

Stoppade ner den i en beteslåda och idag på förmiddagen när jag åkte ut för några timmars fiske fäste jag det vid lekandet och det tog inte lång stund innan det högg första gången. Tredje gången gillt så fastnade en liten snipa.

Nötte lite mer i olika omgångar på det och även om jag inte lyckades landa någon abborre på det så var det ett par rejäla hugg som avtog efter att en och annan liten buk synts vända strax under vattenytan. ”Spinner” man vidare på det (ha ha fler än jag som insåg det lustiga i det) så kan man skifta storlek på jiggsvansarna, färgerna och därmed kanske hata ”Droppen” lite mindre i framtiden. Har en del andra spinnare också som kanske kan piffas upp med samma metod. I övrigt var det lite segt fiske idag med mycket vind, en del hugg men inget sådär jätteövertygande direkt. Kontentan blev två varsina smågäddor och intet mer kan man säga. Ja möjligtvis att det hittats ett potentiellt framtida abborrställe som inte fiskats av tidigare. Dock är temperaturen fortfarande inte övertygande för abborren.

Stora Kröntjärn

Noterade att det fanns ett antal sjöar/tjärnar och åar som ingår i Hofors FVOs fiskekort som jag aldrig hört talas om. I synnerhet en blev jag nyfiken på och tvingades åka och studera lite. Stora Kröntjärn:

Var lite krångligt att hitta den då kartan inte riktigt överensstämde med verkligheten. Hamnade vid viken i östra delen av den och konstaterade direkt att jag dels behövde ordentliga kängor på fötterna och en båt. Viken är grund och jag bedömde det inte möjligt att fiska från land. Hade inte riktigt tiden att knalla runt (eller kängorna).

Runt hela sjön verkar det gå en gyttjig djurstig som vittnar om att det är ett välbesökt vattenhål för både det ena och andra.

Det finns en eldplats med sittplatser så någon eller några nyttjar sjön. Hittade även en uppdragen båt av storlek mini i ett buskage. Såvitt jag kunde se är det inte möjligt att få ner något större dit heller. Beror på hur det ser ut i andra änden.

Fanns även andra spår som vittnade om att sjön besökts längre tillbaka i historien också. För fiske eller pimplande av öl är svårt att avgöra. De flesta kan irritera sig på att hitta avfall i skogen. Det gör jag med, men inte på sånt här som kommit dit för länge sedan. Tycker det berättar en hel del. Skogsfynd är intressanta helt enkelt. I andras fotspår kan man säga.

Jag är fortfarande nyfiken på sjön eftersom det inte blev mycket till fiske. Är det någon som känner till området och har fiskat där? Vad finns det i sjön och finns det lättare vägar att ta sig ned dit, möjlighet att få ner en normalstor plastbåt?

Gösfiske Med Rättsligt Efterspel Att Vänta

I Amungen utanför Långshyttan ertappades ett par fiskare med att ha dragit upp för små gösar:

Männen hade löst  fiskekort, men den gös de  plockat  upp var för liten. För att gösen ska vara godkänd att fånga måste den ha en längd på minst  50 centimeter.  Ingen av de fiskar som männen hade i båten hade tillåten längd.  Polisen beslutade därför att begära tillstånd  om få göra en husrannsakan i männens husbil. Och det slutade med att tre gösar med otillåten storlek hittades. Männen är nu anmälda för brott mot  fiskelagen. Dessutom  togs männens fiskeutrustning i beslag”

Jag ifrågasatte helt nyligen om det där med att få sin fiskeutrustning beslagtagen verkligen hade någon slags verklighetsförankring eller om det bara var en sån där skröna. Kan inte påstå att jag sett någon enda fisketillsyningsman i hela mitt liv. Men tydligen finns dom och är aktiva i Långshyttan/Dala-Husby. Vidare är ju kommentarerna intressanta:

Först säljer man årskort sedan stänger man av sjön för fiske . Har verkligen en styrelse rätt att agera på detta sätt eller . Jag löste årskort för att kunna fiska när jag vill jag är medveten om fredningstider och områden. Idag åkte jag dit för att fiska och sjön är stängd . Detta måste vara bedrägeri.
Staffan

Vilken katastrof!! Nägra fiskar som var några cm för korta.
Polisen hade tid med detta.Man blir inte så lite förvånad.
Men annars om ngn vill ha hjälp så finns det inte en polis
att uppbringa

Fiskeidiot

Tack vare de två männen så får ingen fiska i Amungen för sjön är avstängd pga tjuvfiske. Hur kan man stänga av en hel sjö för att två personer inte följer reglerna, snacka om kollektiv bestraffning. Åkte på morgonen till Amungen för att mötas av en stor vagn på vägen så man inte kan lägga i båten. Sju mil med bil t/r blev det utan fiske. Jag vill ha pengarna tillbaka för mitt fiskekort!!!!
Fiskevårdsföreningen får se till att kontrollera oftare så att alla regler följs och stänga av de som inte följer reglerna. Jag tycker det är skitdåligt skött, skäms

Magnus

I Dalarnas Tidning går debatten ännu hetare.

Om samtliga fiskare kunde följa alla dessa enkla regler om minimimått och fiskekort så skulle något liknande ej hända. Det är lätt för alla nät-tyckare att klanka ner på fisketillsyningsmännen och säga att dom är fjantiga som tar reglerna på fullaste allvar. De två herrar som torskade dit hade brutit mot fiskelagstiftningen och det är sånna som dem som förstör det sköra fisket som finns i Dalarna och närheten.

Jag är själv ”fiskepolis” och vid minsta lilla tjuvfiske som jag upptäcker blir det en polisanmälan.
Det finns fiskare som gör rätt för sig och köper fiskekort och följer uppsatta regler till punkt och pricka! Varför ska det då få komma andra ”fiskare” och förstöra för dessa?

Angående stängning av sjön Amungen så tycker jag det är helt bedrövligt av klubben/föreningen där att stänga av sjön för samtliga fiskare. Begås det mycket tjuvfiske vid sjön ja då är det ju bara för samtliga fiskepoliser att bevaka vattnen

Jocke Grycksbo fiskeklubb

Hur är det inom Hofors FVO då? Är Stig Bergström ute på patrull dagligen eller är det bara vissa sjöar som kontrolleras noggrannare än andra? ”Ädelfiskdammarna” kanske högprioriteras framför Stor-Gösken etc. Skulle det bli fler som löste ett nationellt fiskekort om det täckte in fler sjöar i landet? Tror inte Sverigefiskekortet haft något större gensomslag med sina många begränsningar.

 

Fiskerecension: Stavtjärnsdammen

Inom Hofors FVO finns drygt 35-40 fiskevatten. Allt för ofta åker man av kanske gammal vana eller kanske för att man vet hur sjön fungerar till samma gamla ”hemvatten”. I min strävan att undersöka fler vatten i kommunen och i synnerhet dem som ingår i årskortet begav jag mig med sällskap till ”Stavtjärnsdammen” igår. Det hade en tid talats om att där fanns minsann stora abborrar, enstaka väldigt stora exemplar av arten Esox Lucius även kallad gädda. Jag måste säga att jag varit skeptisk ett par dagar. Något som inte avtog när jag väl stod vid dammens kant.

Kanske var det vädret som gjorde den enda inbjudande gesten. I övrigt såg det ut som nästan alla andra skogstjärnar man besökt under åren. Näckrosblad i massor, en svag odör av sumpvatten och massor av rötter längs strandkanten. På såna här ställen brukar man förlora massor av beten.

Men det var en bagatell jämfört med alla dessa änder. Hundratals, kanske uppåt 500-800. Svårt att uppskatta. När man så vant sig med den första skocken dök det upp ännu fler och jag som gillar Ankdammen som bekant kan sägas bli ”överväldigad” fast åt fel håll. Ett himla oväsen helt enkelt.

Jag fick det berättat för mig att någon/några föder upp dessa änder för att till hösten skrämma upp dem i luften och placera hagel i häcken på dem. Ungefär som att skjuta lamor i Furuvik kan man säga. Det var dock en nyhet för mig att man kunde göra på det viset och eftersom vattnet ingår i Hofors FVO kanske man borde utfärda något slags varning i beskrivningen av dammen. Om man informerar vid själva jakten och själva vattnet har jag ingen aning om.

Det är när man vant sig med änderna inte svårt att förstå varför själva dammen kallas ”Stavtjärn”. Över stora delar finns massor av uppstickande pålar, eller stavar om man nu vill kalla det så. Lätt problematiskt att få ut ett bete med spinnspö, men det går eftersom man är otroligt pricksäker 😉

Min skepsis var nästan på väg att försvinna omedelbart när jag kastade ut. Hugg på första och ett tag kändes det tungt. Det visade sig dock vara en mikroskopisk abborre som lindat in sig i en gren och därmed kändes betydligt större än vad den var.

Efter bara en kort stund högg det till igen och nu kände jag knappt att något var på kroken. Ytterligare en liten abborre, nästan lika liten som själva betet hade på något märkligt sätt krokat sig.

Var fanns nu alla dessa stora abborrar uppåt kilot som utlovats? Tja inte i närheten av min kastradie i vart fall och jag flyttade mig sakta över hela sjön. När det så skrek till i slirbromsen hade jag förhoppningen om att nu var det på riktigt. Fisken som nappat betedde sig misstänkt likt en abborre i sättet. Gjorde motstånd, sprattlade och försökte dyka mot botten i vattnet som jag nu konstaterat vara endast mellan 0.5 till strax under metern. Båten var således överflödig och fisket hade kunnat genomföras med vadarbyxor eller shorts.

Den absolut minsta gäddliknande sak jag sett. Fin och grann i färgen och med alla attribut en gädda skall ha med tänder och allt. Men storlek? Nej.

Det blev ytterligare 4 små abborrar och 3 gäddor till. Inget av betydande storlek eller speciellt roliga att veva in. Nåja helt besviken var jag inte eftersom den sista som högg innan jag tänkte ge upp för lite kvällssol och kalla öl var småkul. Hoppade som en lax över det glänsande mörka vattnet och med viss besvärlighet kunde landas. Ett riktigt rivjärn som gjorde slut på det absolut sista av en perfekt fullgod lyckospinnare vid namn Reflex. Ingen mer orange färg, inget mer grönglänsande, ingen mer fjäderprakt. Nya måste införskaffas eftersom den arbetat hårt hela veckan och inbringat många kilo abborre (fördelat på ett antal 500-600 g)

Kontentan av detta fiske är att jag är än mer nöjd med mitt ”hemvatten”. Där finns både gädda, gös och abborre men av större storlek och mer varierat fiske. Stavtjärnsdammen kanske passar någon utan större krav på action eller storlek, tyvärr inte mig. Det är för grunt, för rörigt med alla pinnar som sticker upp över ytan och alla näckrosblad som har stjälkarna under ytan. Spinnfisket är besvärligt och att meta eller pimpla från båt ungefär lika intressant som att läsa Hallénskatalogen när man vill se pornografi.

Fiskerecension: Långshyttan – Långsjön

Jag gjorde som jag skrev igår ett ”studiebesök” vid en form av anläggning som jag vanligtvis är helt emot. De så kallade ”put and take”-sjöarna upplever jag som en form av jakt på inhägnat område. Ungefär som att gå och skjuta lamor på Furuvik. Jag vet att många gillar den här formen av fiske, mycket för att det är ganska bekvämt med vägar och färdiga vindskydd/grillplatser. Ofta är de handikappanpassade vilket är en guldstjärna i kanten. Men själva fisket känns omotiverat för min egen del. Jag har dristat mig till att en gång kalla ett par bekanta som enbart fiskar i sjöar med inplanterad ädelfisk för ”amatörfiskare” vilket naturligtvis inte föll i god jord. Med det sagt så skall jag recensera besöket igår. Sjön heter Långsjön och ligger vid sidan om väg 270 mot Långshyttan, strax nedanför Ängelsfors.

Det finns olika varianter av fiskekort i sjön. Om dem kan ni läsa mer här.  Fiskekort går att lösa på Time vid Ankdammen här i Hofors(som förövrigt har försäljning av de flesta fiskekorten i trakten).

Det som genast slår en när man anländer till Långsjön, är hur välordnat det mesta är. Det finns dass, goda möjligheter till att grilla på en stor fast grill, en mindre roddbåt som endast får användas för att lossa beten som fastnat (om jag förstod det hela rätt). Man kan som funktionshindrad ta sig ner till sjön vid själva stugan där en stadig ramp finns. Runt resterande delar av sjön går endast små stigar.

Grillplatsen är utrustad med ett antal bänkar och bord, två stadiga grillgaller och det enda man egentligen behöver är eget bränsle för att köra igång. Det sades även att vedförråd brukar finnas men just idag fanns det inget så den medhavda engångsgrillen tjänstgjorde utmärkt.

Sjön är som namnet på den antyder avlång med några få ställen som har vass och näckrosor. Eftersom det var ett koppel med barn med höll vi mest till vid bryggan vid själva stugan samt testade en plats till höger om den. Det är grunt, växer en hel del skräp på botten och spinnfiske från just den platsen är inte att föredra, åtminstone inte med några djupgående beten. Mete i olika former är att föredra således. Det tog några knappa minuter innan första minimala abborren krokades och efter det drog frugan (jag fnissar varje gång) upp ytterligare ett halvt dussin. Någon annan fisk ville inte visa sig i närheten även om jag fick se en några kilo tung baddare slänga sig över vattenytan en bit bort.

Att fisket inte var något vidare kan bero på många olika faktorer. Kanske var det solen och värmen som fick dem att hålla sig borta. En äldre man krokade dock en fin fisk till vänster om oss på bottenmete och den såg ut att väga något kilo eller mer. Sedan dog det ut helt, kanske beroende på att de tre småtjejer som var med fick för sig att bada på den fina sandbottnen. Barn för oväsen och jag hoppas att den äldre mannen inte blev alltför störd av deras lek.

En annan fin finess vid Långsjön är en våg som alla får nyttja samt en fångstpärm där fiskarna skriver in vikten och datum jämte namnet. På det viset kan man om man är intresserad se när den senaste fångsten skedde och hur stor den var.

Styrelsen informerar också på anslagstavlan vid stugan om vad som är aktuellt. Man kan finna svaren på det mesta man funderar över.

Största fisken som verkar ha tagits upp i sjön skall ha varit en på 4.45 kg. Mitt fiskesällskap hävdade dock att det var flera över 5 kilo som dragits upp. Inte riktigt säker på om det har med den gamla kända valsen av Thore Skogman att göra eller om ”Styrelsen” fått fel information. Dock skönt att se en Hoforsbo med rekordet 😉

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är en sjö lättillgänglig för de flesta, rent och snyggt och med de mest nödvändiga funktionerna som dass och grillplats mm. Ett extra plus kan väl vara ekan man kan låna vid behov (ej för användning att fiska ifrån) och den stabila rampen som gör det möjligt att även som funktionshindrad kunna komma ut och fiska. själva fisket var ingen höjdare just den dagen men kanske är bättre andra. Har man barn är det en bra plats att vara på men personligen skulle jag inte uppskatta att som ensam fiskare plötsligt invaderas av gapande ungar, ljudnivån kan stundtals dra fram som åska över sjön. Jag kommer personligen inte att återvända dit i första taget men rekomenderar den varmt till andra som gillar den formen av fiske.

Långshyttans Sportfiskeklubb