Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

En uppflytande upptäckt denna morgon rör mitt första båtprojekt. Åtskilliga ”experter” har fått frågan om vad det möjligtvis kan vara för modell. Allt från relativt kända märken till hemmabygge har utlåtandet varit. I den svenska filmen ”Himlen är oskyldigt blå” noterade jag en misstänkt modell men kunde ändå inte få frågan besvarad. Av en ren händelse surfade jag idag in på Ockelboklubbens hemsida och där var den. Ockelbo B14 Deluxe, möjligen 1974 så där var alla tillfrågade inne på åtminstone rätt tidsålder.

”Det finns en hel del fiskebitna, som snabbt vill komma till sina favoritvatten och för vilken roddbåten inte riktigt duger. Med en 10:a på B14 De Lux far man iväg i en fart över 15 knop. B14 har tillverkats i över 10 år, så 1000-tals nöjda ägare kan vittna om båtens fina egenskaper. En stabil och välbyggd, elegant och praktisk allroundbåt. Du skall inte bli förvånad om du ser B14 De Lux i Schweiz eller Italien. Ett bevis på att svensk kvalitet är intressant även ifrån vårt eget land. B14 De Lux – Din nästa fiskebåt”

Verkligen kul att gåtan fick en lösning och ännu roligare att det är en ”lokalt tillverkad” båt.

Tyvärr inget fiske under helgen, men väl en hel del pyssel ändå med båtprojekt 2. Vi har nu monterat relingslist, styrpulpeten och reglage, fixat smått och gott som lucka till förvaringsutrymmen.

Motorn har även den satts på plats och testats i en plasttunna.

Den startade som utlovats av den tidigare ägaren mycket lätt trots att den stått en tid. Gick inte helt ”rent” så förgasaren har skruvats av och rengjorts och sedan satts på plats igen. Verkade inte vara det egentliga felet så nu arbetar vi vidare på en annan lösning.

I det stora hela är båten nu klar och slutresultatet kommer i nästa avslutande inlägg. Har dock redan så mått börjat planera Båtprojekt III, men det sker antagligen i höst.

Det drar ihop sig att vända på båten och installera styrpulpeten och andra invändiga detaljer, montera på motorn. Denna morgon lade vi på bottenfärgen och funderade på att eventuellt göra ytterligare ett ingrepp i skrovet. Det återstår att se. Men det är ser ju knivskarpt ut.

Eftersom det var hyggligt väder idag och tydligen skall bli sämre enligt prognoserna så tog vi tag i målningen av skrovet under förmiddagen.

Valet föll på en aningen gulare variant än det tidigare. Såg till en början ut att inte bli som vi tänkt oss med täckningen av färgen men med tiden blev den både gulare och tjockare.

Nu återstår det att vänta tills den torkat ordentligt och sen måla på bottenfärgen så är all målning klar. Passade även på att fräscha upp själva styrpulpeten ockå i samma vita färg som invändigt. Det blev även tid över till att ge motorn, Yamaha 40hk en liten ansiktslyftning. Den har genom åren mattats av i sin färg men ser nu nästan fabriksny ut. Nästan.

 Skillnaderna mellan före och efter syns bättre på den här bilden. Blev även ett oljebyte och en snabb översyn. Den potentielle nye ägaren skall inte behöva tänka på annat än att sjösätta båten och sätta igång med fisket, om det nu blir en fiskebåt av den.

Eftersom båten är i det närmaste klar invändigt började vi idag med utsidan av skrovet. Den hade några tidigare bristfälliga lagningar som behövde åtgärdas men inga större ingrepp. Lite slipning, lite plastande och nästa steg är en rejäl tvätt så att smutsen från förra året försvinner.

Efter det väntar målningen och de lite roligare sakerna som att återställa styrpulpet och reglage samt lister.

Till skillnad från det förra båtprojektet så har det gått undan en hel del. Sist jag skrev var vi inne på att plasta relingen och diverse hål invändigt. Betydligt mer skador än vi trodde från början men ändå en promenad i parken i jämförelse med att lägga ett helt nytt golv. 

Tog några timmar men till slut så var allt lagat och slipat och endast färgen kunde avslöja var lagningarna skett.

Idag kunde vi sätta igång med att förbereda för målning invändigt. Fick dock vända på båten för att lättast kunna tvätta ur den ordentligt först. Där avslöjades var läckan som skulle finnas fanns.

Ett litet men inte obetydligt hål som måste lagas när vi kommer till utsidan av skrovet så småningom. Kommer att behöva göra om hela kölen i stort sett eftersom de tidigare lagningarna ser ut att kunna vara ett omen för katastrof längre fram i sjön.

Med högtrycksspruta och skurborstar var det snart gjort. Fick stå en stund och droppa ur ordentligt innan vi vände tillbaka den på rätt köl igen.

Åkte och inhandlade färg och skred sedan till verket. Första målningen såg ganska taskig ut men nästa strykning började det ljusna och efter ett par timmar kanske så kunde man se en ansiktslyftning av rang. Som ny helt enkelt.

Invändigt är den nu alltså klar förutom styrreglagen och pulpeten med ratten, samt tillverkning av förvaringsluckan.

Jag vaknade redan vid 4-tiden på morgonen, tror inte det hade med den avtalade tiden då fiskegrannen och jag skulle göra ett litet snabbt morgonpass med plast och glasfiberväv. Men eftersom jag redan var vaken så kunde vi köra igång en timme innan beräknat. Efter en kopp kaffe var det bara att köra på.

Fiskegrannen hade en idé om att slippa plast som rinner ned i onödan på innerkanten vilket innebär extra arbete att få bort de överflödiga resterna. Ett enkelt Annonsblad, lite maskeringstejp och visst funkade det. Notera artikeln om att projektet med en ny bowlinghall i Hofors hamnade i fokus igen

Vi måttade lite med ögonen när platsen skulle blandas med härdare. Medförde att vi fick en ”levande” blandning som bestämt sig för att härda mycket snabbt. Vi fick helt enkelt lägga på en extra rem för att hinna med alla de ställen som skulle lagas eller förstärkas.

Först ett rejält lager med plast på den slipade ytan. Sedan dit med olika lager av glasfiberväv och ännu mer plast. Lärde mig en ny teknik att applicera plasten utan att behöva gå efter med en roller för att jämna ut eventuella bubblor.

Relingen fixad på en dryg timme, nu återstår lite mer slipning och sen kan vi börja med innandömet av båten. Går som skrivet tidigare undan värre.

Det går undan bara man sätter igång. Under eftermiddagen började vi skruva lös allt som kundes skruvas lös för att förbereda lagning/plastning och målning.

Mycket intressant eftersom jag aldrig sett hur det egentligen ser ut inuti ett gasreglage till en båt tidigare. Inte inuti något annat motordrivet heller för den delen. Fick en lektion i hur man justerar de olika delarna om man till exempel hellre vill ha reglaget på vänster sida än höger.

Efter det började vi arbeta uppifrån och nedåt kan man väl säga. Relingen är det första som skall lagas och gummilisten runt om båten lossnade oroväckande lätt kanske. Fick även lära mig att om den mot all förmodan skulle vara svår att sätta tillbaka, fyller man bara badkaret med hett vatten och vips blir den extra medgörlig. Det första som gjordes var att slipa bort allt skräp runt de delar av relingen som har skador.

Till skillnad från det förra projektet där det kändes som om jag gjorde saker mycket svårare för mig än det egentligen var gick detta mycket lätt. Vi blev inte ens svettiga.

När gummilisten tagits bort kunde vi dock konstatera att det var skador på fler ställen än förväntat. Blir lite mer lagning bara men fortfarande känns det inte alls speciellt betungande som det kunde göra vissa dagar med projekt 1.

Vi förberedde morgondagens arbetspass genom att klippa till glasfiberväv i lämpliga storlekar. ”Lite” plastning och sedan slipning och vi kan gå vidare till de invändiga arbetena.

Som jag skrev igår så är det ett nytt spännande båtprojekt på gång (se tidigare projekt här), renovering av en styrpulpetare, med största sannolikhet av märket ”Ryds” (kanske någon av läsarna kan bekräfta detta mer bestämt). 5.10 m lång och 180 cm bred.

En mycket spännande modell som jag ser fram emot att få lära mig mer om under processens gång. Det är en hel del arbete att utföra, men enligt uppgift från säljaren så fungerar motorn. en 40hk Yamaha som en klocka. En tung jävel var det dock. Fiskegrannen kunde med sina specialkunskaper på området precisera det till en modell av 1978 års modell.

Den har flera trevliga egenskaper. Förutom att den skulle bli en fantastisk fiskekärra så har man tidigare åkt både badring och vattenskidor efter båten. En ganska hygglig fritidsbåt alltså.

Själva styrpulpeten saknas just nu i bild, men reglagen var nästan nya och det skall bli otroligt spännande att få sjösätta och testa denna med tiden.

Efter en otroligt lång förmiddag där jag först fastnade i en telefonkö och senare tvingades genomlida ett samtal med en kvinna som borde ha stannat hemma med sin förkylning och kanske inte äta sin frukost samtidigt som hon talade, ljusnade det något. Fiskegrannen kom med ett ”offer you can´t refuse”.  Han hade fått nys om en båt som var till salu och frågade om jag kunde tänkas vilja vara med på projektet. Det lät ganska bra så snart satt vi i bilen på väg att inspektera objektet. Visade sig vara en guldklimp med visst renoveringsbehov. Blev en snabb affär och nu kan jag se fram emot att få lära mig ytterligare om båtrenovering samt ha något att skriva om i bloggen

En styrpulpetare med imponerande längd och bredd. Inte riktigt som den på bilden men bra nära.

Hör under morgontimmarna när jag sitter framför TV-apparaten och dricker mitt kaffe att Arbetarbladet lyfts fram i TV4. Det gäller en artikel om att på nytt försöka beskatta ägarna till fritidsbåtar med motiveringen att övergivna båtvrak kan bli ett miljöproblem i framtiden. Att det ligger massor av båtar och ruttnar sönder i strankanterna är ingen nyhet, men jag funderar över vad som egentligen skall räknas som ”fritidsbåt” eller ens vad som räknas som vrak. Många av de övergivna småbåtarna med skador går ju att göra något åt. Det visar väl inte minst mitt eget båtprojekt som ni kan läsa mer om via länken. 

—

Förslaget innebär även att man på nytt försöker införa ett båtregister vilket även innebär en ny skatt för båtägarna.

”Förslagen som nu har lämnats in innebär att man vill upprätta ett båtregister för att lättare kunna spåra båtägare, och att införa ett producentansvar där båtproducenter på den svenska marknaden ska stå för sin framtida återvinning samt återvinning av de båtar som används i dag. För att bekosta det föreslås en återvinningsfond i branschen där ett fastställt belopp varje år ska tas ut per nyförsåld båt. Påslaget är beräknat till en eller två procent av båtpriset.

För att administrera ett eventuellt fritidsbåtregister kommer staten att ta ut en avgift av båtägarna”

Allt jag gör på egen hand går inte snett. När jag för andra gången åkte ned till båten för att ”nej – nu-jävlars-ska-dom-dit” sätta fast de nya fina årtullsbeslagen jag fått av fiskekamraten tidigare, var inställningen att antingen sitter de där de skall eller så sänker jag båten. Utrustad med järnsåg, Morakniv och muttrar och skruvar så skulle hålet anpassas för de nya vare sig det passade eller inte. Efter att ha sågat av tre blad på de gamla muttrarna som rostat fast, tog jag helt sonika drivankaret och drämde till så att de lossnade. Visade sig att hålen var för små så jag tog kniven och karvade runt . Beslagen passade ändå inte så på vinst och förlust placerade jag dem mot hålen och nyttjade åter det tunga drivankaret och hamrade ner dem med risk att hela relingen skulle spricka upp. Men tammefan så satt de inte där perfekt och orubbliga.

Jag blev riktigt nöjd med mina ”skills” inom båtrenovering. Nu kan frugan utan fara för sitt liv följa med oftare ut på sjön, med insikten att jag inte mörkat årtullarnas skick och säkerhet. Frun glad, jag glad = Mer fiske. Har även tillfört ett par fler detaljer på båten varav en är en praktisk måttstock för alla de stora fiskar som är tänkta att landas i båten:

Får passa på att tacka de ansvariga på ABU Garcia som så snällt hjälpte mig med sponsorpaketet här under försommaren. Tack!

Under sju tidigare inlägg har ni kunnat följa arbetet som fiskekamraten utfört med mig mest som åskådare i syfte att lära. Under arbetets gång har man snappat upp ett och annat och det var därför extra roligt när barndomskamraten idag meddelade att han införskaffat sig en båt i samma syfte. Att rusta på egen hand och sedan nyttja för ett effektivare fiske. Även det en båt med plastskrov fast med fler detaljer i trä invändigt. Jag önskar honom lycka till och vill samtidigt avsluta detta projekt med en liten illustration över hur det såg ut från start till slut med mitt eget.

En rejäl ansiktslyftning kan man säga. Båten är nu sjösatt och har nyttjats ett antal gånger med lyckat resultat. Finns ett och annat att småfixa men det mesta kan göras på plats. Samtidigt har jag börjar fundera över ett nytt liknande projekt. Kanske inte så mycket från grunden som denna. Vi får se vad sommaren och hösten för med sig i den frågan.

Under sex tidigare delar har ni kunnat följa hur ett båtvrak genomgått ett större ansiktslyft. I förra delen avhandlade vi hur den invändigt nu gjorts i det närmaste klar och i detta inlägg får ni följa med under de sista finslipningarna och sjösättning. Färgen på kanterna torkade märkligt sakta. Ingen av dom jag talade med kunde riktigt begripa att det tog över tre dygn innan färgen var så pass torr att båten kunde vändas och få sig en yttre omvandling också. Fyra lager färg och den lyste vit i solskenet. Från första penseldragen såg det dock ut att bli en katastrof, men grannen hade vänligheten att upplysa om hur den skulle appliceras i lager utan att torka helt.

Av envishet kanske så hade jag sparat någon gammal detalj från båten för att återinliva i det slutliga resultatet. Någon annan detalj införskaffades ny.

Den sista detaljen kommer alltid att förknippas med aningen stress och svordomar samt tacksamheten att fiskekamratens son fanns i närheten med sina betydligt mindre fingrar och armar. Utan honom hade båten några timmar senare inte legat i sjön. Stort tack till Fiskekamrat JR!!

Han fick nämligen krypa in i fören och i blindo placera två muttrar på plats för att få fast fästet till båten. Absolut inte det enklaste kan jag påstå som testade själv och var på god väg att hämta yxan i källaren.

Sist av allt sattes 4 stycken spöhållare på plats. Ytterligare två skall monteras men det sker senare på sjön då vi inte hade rätt verktyg för den lite udda placeringen. Totalt alltså sex spöhållare man kan variera mellan beroende på fisket som bedrivs.

Sedan kändes det bara tomt inuti. Vanan att titta ut genom fönstret och se båten ligga där försvann och det var nästan med en smula sorg jag kunde konstatera att det nu verkligen var över. Det har ju varit något som fyllt tankarna till och från under så lång tid och när det äntligen så var klart kändes det lite deprimerande. Det är sant som det är sagt att ibland är själva resan mer innehållsrik än själva slutmålet. Dock sopades det mesta av dessa tankar bort när vi slutligen gav den sista puffen ut i sjön och motorn kunde monteras för en snabb test om den verkligen flöt.

Med frun och fiskekamraten ombord styrde en stolt nybliven skeppare ut i viken och fiskekamraten tog givetvis med utrustning för att lite kvickt testa att trolla. Något som gav totalt 4 gäddor inom loppet av 20 minuter och sjösättningen var en succe!!!

Under gårdagen testades även båten i snöovädret som tillfälligt gled in över delar av landet. I motvind och blåst lyckades tre gäddor nappa och det var första gången jag på egen hand försökt stävja vädret samtidigt som gäddorna. Stabiliteten i båten var lite si då där när ingen fiskekamrat satt och tyngde ner fören. När vågorna slog mot sidan insåg jag dock att den inte kommer sjunka i första hand men bli svårfiskad på endast en person som trollar.

Sist vi verkligen gjorde något på detta projekt hade vi sågat till innergolvet till båten och passat in det perfekt. Sedan kom vintern och satte stopp för övriga renoveringar tills för en tid sedan då solen åter började lysa och bekämpade den ovanligt envisa vinterns avkomma, snön. Plötsligt så slog vårkänslorna in och tankarna på att väcka båten till liv föddes. Allt var förberett för att sättas igång och snart låg golvet eller durken om man hellre vill det på plats.

 För att göra båten riktigt stabil och ”vattensäker” samt trevligare att sitta barfota i plastades hela golvet in i två olika skeden. Först under golvet och sedan över detsamma.

Det gick åt drygt 30 liter plast totalt och glasfiberväv i oräkneliga mängder. Bestämdes under tiden att skrovet borde ha en förstärkning invändigt också.

Det såg lite knasigt ut innan plasten torkat måste jag medge. En del småskavanker eftersom jag ibland gav mig på att försöka på egen hand utan min lärare tillika fiskekamrat.

Men efter att ha fått torka till sig och fått en omgång med slipmaskin på de allra värsta ställena där plast spillts, såg det ganska hyfsat ut.

När det så var dags för att måla båten invändigt fick frun ”äntligen” hoppa in och göra en insats. Enligt färgkartan skulle den bli grå men fick en blandning av grå/brun/oliv. Färgen täckte mycket bra och det blev två lager innan det slutligen fick torka.

Tanken var först att ha olika färger på golv och sidor mot säten och lister. Men färgen var så otroligt lätt att arbeta med så hela inredet fick slutligen samma enhetliga kulör.

Ett verkligt ansiktslyft mot hur den ursprungligen såg ut när den bärgades från vatten dy och röta.

  Det har ibland diskuterats huruvida projektet verkligen varit värt att satsa denna summa som det trots allt kostade i slutänden. Svaret är naturligtvis individuellt för varje liknande projekt, men jag tycker det varit värt varenda krona eftersom det gett så mycket mer än bara ytterligare en ”gäddkärra” att glädjas över för både mig och fiskekamraten i framtiden. Under projektets gång har jag lärt mig en hel del om hur man renoverar just plastbåtar från olika håll och kanter. Mest glädjande har det nog varit att motbevisa alla skeptiker att det som ser ut som skräp nödvändigtvis inte behöver vara det

Även om snön har täckt över båten för länge sedan kan jag pyssla vidare med båtprojektet. Det har lönat sig att inte forcera fram ett resultat och i huvudet och på papper har jag kommit på flera finurliga lösningar för förvaring och komfort. Det blir även en liten förbättring av beteshinken från Granngården som jag testade under hösten. Vidare införskaffades en elmotor idag och imorgon blir det en liten utflykt till Gävle för att eventuellt hitta de sista små detaljerna. Jag har mycket goda förhoppningar att det blir praktiskt som attan

Slitskenan i rätt mått var tyvärr slutsåld för tillfället men de är ju några månader kvar innan den skall sjösättas.

Med lite mer ledighet så sker det underverk. Idag kunde både jag och ”fiskekamraten” aka ”båtrenoveringskamraten” eller hädan efter bara ”Herr Gädda” lägga ner ett antal timmar på det som båten varit mest behov av att få renoverat. Golvet eller durken om man så vill. Tidigare hade det köpts några påfallande dyra plyfaskivor, givetvis från en lokal leverantör.

Mallar av det tidigare golvet hade tillverkats och nu var det bara att ta sikte och mäta ut på ett ungefär. Materialåtgången beräknades till 3 stycken 120×120 skivor. Bäst att ta till lite om det skulle spillas eftersom förkärleken för ögonmått noterats. Nu var vi faktiskt mycket duktigare än så och mätte med godkända verktyg.

Vi började från fören och arbetade oss bakåt. Första plattan satt efter lite finputsning som gjuten.

Sedan blev det lite krångligare. Raka saker är alltid lättare än sådana som är sneda. Nu var det inte riktigt sneda heller utan mer rundade på sina ställen. Det tidigare golvet var inte lagt på ett exakt sätt så vi kunde inte heller bara lägga ned och se det passa direkt. En del uträkningar ”had to be done”.

Sen sågades det.

Måttades ut, sågades mer, bar skivorna mellan båt och tillfällig verkstad, och sen tillbaka igen.

Efter några timmars radiolyssnande och sågande samt kaffepaus började vi skönja de riktiga konturerna av ett mästerverk. Det handlade på sina ställen om millimeters passform så det var mycket noga att plattorna låg exakt på den plats de passats in. Därav pilar och kryss av tejp.

Inte med full helt full precision eller mönsteranpassning om man vill det, fick gamla handverktyg ordna biffen.

När kvällen närmade sig låg slutligen plattorna på plats med i det närmaste mästerligt handlag.

Nu kan vi inleda nästa skede i renoveringen vilken innebär påtande med glasfiber och olika flytande komponenter. En förstärkning under det nya golvet, täcka in skivorna med plast och diverse material, vilket kommer göras i verkstaden innan de fogas samman och får en omgång plast och glasfiber till. Båten kändes genast mycket mer stabil med skivorna utan att de var fästa så förhoppningarna om ett golv som klarar av fiske på ”professionell” nivå goda

Del 1, 2 och 3 hittar ni här.

Arbetet har väl egentligen inte fortskridit nämnvärt under helgen. Har en tuff arbetsvecka framför mig men tänkte ändå försöka hinna med att slipa klart allt invändigt för att nästa vecka lägga in det nya golvet mm. Dock är det en liten detalj jag behöver hjälp att hitta. En bly eller metallist som (på min egen knapphändiga skiss i Paint) som skyddar kölen mot slitage av stenar och annat.

Mina kunskaper i vad man egentligen skall söka efter är väl ungefär som alla andra ”landkrabbors”. Kikade på Hjertmans Båttillbehör och fann en hel del ord varav många bara måste vara påhittade.  ”Y-Bromsskydd, Boj-krok, HandyDuck, Mantågsstötta, Merxhake, Peke, Plätt både rostfri och bly, Dyneemafall med schackel”. Varför kan något inte bara heta blylist eller metalllist?

Någon som förstår vad det är jag eftersöker och var man kan återfinna en sådan list, kanske bland någon av Hofors alla butiker?

Efter en del möda och ganska lite besvär så transporterades båten till baksidan av min bostad. Väl där kunde det konstateras att det är en relativt solid båt som mäter 410×170 i storlek. Om jag hade kunnat hade jag försökt baxa upp den på badrumsvågen, men tills dess får vikten vara okänd.

Det har även konstaterats att ett nytt invändigt golv behövs, ytterskrovet behöver lappas på en del ställen samt målas i redan uttänkt färg.

Det finns några detaljer på båten som det behövs funderas över. Bland annat aktern som är i mitt tycke oroväckande nära vattenlinjen. Antagligen ingen fara men väl värt att beakta. Det råder inte stiltje varje dag på sjön och med motor trycks den ned ytterligare.

Andra detaljer visar att denna båt en gång i tiden hade ratt eller någon form av styranordning utom den ”manuella”. Kommer dock inte att placera in någon sådan i båten då befintligt utrymme behövs till annat. Det går att lyxa till komforten på andra sätt.

I förmiddags slet jag sålunda bort den täckande presenningen och inledde renoveringsarbetet. Först var jag tvungen att veta en del om båtens utformning och med spretiga anteckningar plitade jag ned nödvändig information. Det mest väsentliga är hur mycket rum man har inuti att modifiera för ändamålet.

Ändamålet ja. På hemväg med båten på släp konstaterade jag och kamraten att det inte skulle dröja länge innan det dök upp allehanda människor med åsikter om projektet. Ni vet de där ”Det går inte – kostar för mycket tid/pengar – lättare att göra si eller så-människorna”. De kom som på beställning och jag skulle tro att även Noah hade samma upplevelser när han byggde sin ark. Eller varför inte Thor Heyerdahl. Övervägande del hade dock gott att säga om båtens potential. Men ibland är skepsis påtagligt. Kanske just för att jag i nuläget inte vet ett skvatt om hur man renoverar båtar utan kommer tvingas lära mig det efter vägen.

Man skall ju alltid ha visioner. Under kvällen igår satt jag bredvid min fru och tittade ömsom på en film om en mordisk hämndlysten nunna och ömsom i två nummer av ”Fiske-Feber”. Jonas Granberg och Joakim Larsson är två stycken som inspirerar. Båda har tagit varsin båt och anpassat dessa till personliga och funktionella fiskebåtar. Det var en tanke som gnagde i mig och det var ”det är inte omöjligt”.  Trots att människor har invändningar mot kostnader, kunskap och nytta, bör man nog följa sina ingivelser ibland. Jag menar utan människor med visioner i till synes omöjliga eller onödiga projekt, ligger det så mycket mer i det hela. Tanken är inte att bygga en ny ark och fylla den med djur (även om jag omedvetet redan börjat göra det som synes) utan skapa ett hjälpmedel för mitt livs andra stora passion.

Vad är egentligen vitsen med att tillbringa timmar och dagar i en farkost som är obekväm och ofunktionell? Man spenderar tusenlappar och åter tusenlappar på spön, beten, tillbehör och klädsel men ganska ofta väldigt lite på det yttersta redskapet för en sportfiskare. Obekväma ekor som ofta påminner om en flytande skokartong med för små skor. Spelar det någon roll hur mycket pengar eller tid man lägger ned för att få något man trivs med? Visst slutresultatet kan mycket väl visa att en modern styrpulpetbåt varit billigare, men kommer man sin farkost närmare i känsla och komfort? Sen är det ju hela grejen med att fullfölja en vision och lära sig något nytt.

Med lätt feberyra är utomhusaktiviteter idag att glömma. Istället får man ligga och fundera och fantisera om ett annat projekt som jag och fiskekamraten påbörjat. Renovering av ytterligare en ”gäddraggarkärra”. Från början ett stycke vrakgods som anmälts som upphittat till berörda myndigheter (inte helt lätt) samt en tids väntan på att ”utredning” skulle visa att godset tillhör upphittaren. Inte minst en miljöfråga då ingen av oss visste vilket skick vraket egentligen var i. Med alla papper signerade så var det så dags att bärga kärran och inspektera om det var möjligt att ens renovera den igen.

Det var med viss nervositet jag lät mig bogseras i båten tvärs över sjön. Stabiliteten var det si och så med och allt knakade oroväckande. Noterade att den inte tog in vatten vilket var glädjande men fortfarande skeptisk om mina fötter skulle befinna sig tvärs genom durken om jag inte höll dem absolut blixtstilla. Gick bra och till slut låg den landad vid båtplatsen. Närmare inspektion visade att golvet var i ett eländigt skick men att skrovet faktiskt var helt även om det fått sina törnar av is och sten.

Ytterskrovet visade efter några timmars rengöring  att det finns hopp. Några mindre reparationer och justeringar så håller det.

En fin lyster i plasten på insidan av båten fixades relativt snabbt. Nästan som ny trots att det fanns tvivel om hur det egentligen var ställt med skicket på den blivande ”gäddraggaren”

Ända sedan jag läste artiklarna i ”Fiske-Feber” om ombyggnad och renovering av vanliga små plastbåtar till komfortabla och praktiska trolling/fiskebåtar har där funnits en dröm att få göra samma sak. Jag kan inget om sånt här men brinner av iver att få lära mig efter vägen. Har tröstlöst sökt på nätet efter liknande projekt i ord och bilder, men enbart funnit artiklar och bloggar om större båtar. Storleken har ju ingen betydelse sägs det, så med denna nya serie av blogginlägg kanske vi kan inspirera fler att ta vara även på de minsta båtarna och skapa bättre insjöbåtar avsedda för sportfiske.