Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Tja om visionen om att bilda ett enda ”högerparti” får fäste i det politiska Sverige så skrinlägger jag alla tankar på att engagera mig politiskt. Jag tror man får större genombrott genom terrorism och annan form av aktivism.

Dessutom känner jag mig redan smått smutsig när jag ser hur lokal politik bedrivs på en ort till och med så liten som Hofors. Jag tror det är dags för något nytt om man vill förändra. Allt annat beskrivs ju faktiskt redan 1968 genom Lars Ekborgs samhällssatir. Jag har verkligen svårt att rätta in mig i leden och låta någon annan styra.

—

Låt mig bara kort förklara känslan jag har nu. Det händer ganska ofta att jag får mail där både den ena och den andra vill påverka vad jag skall skriva om. För det mesta tackar jag och gör eller inte gör det, mest beroende på om jag inte vill eller känner att det är särskilt viktigt. Det jag själv tycker känns viktigt läser ni, ibland släpper jag igenom saker bara för debattens skull eller diskussionens skull. Ibland använder jag mig av ”hagelgevärsmetoden”, skjuter och ser vad som faller ner. På sistone har det antytts att bloggen för ett politiskt ändamål, och det har aldrig riktigt varit sant. Klart jag har agendor, men dom kommer inte hamna i något avsett politiskt läger. Det kommer bli klarare hädanefter. Det handlar inte om orimligheter, mer om påminnelser till alla de ideologier som gått vilse och deras så kallade fina ”grundvärderingar”.

Kommer ni ihåg gungbrädan i lekparken? Ni vet den när två rimligt stora kamrater vägde av och an och det var liksom roligt? Sen känslan av orättvisa när kamraten fick en tjockare och otrevligare person på sin ände. Antingen hängde man hjälplös i luften eller så dök man ner på arslet i backen. Fundera över det. Bäst var det när man ändå kunde vara i balans.

Förr eller senare var man tvungen att jaga rätt på dessa gigantiska gnagare och förpassa dem till den eviga vilan. Idag skriver Gefle Dagblad att dödsdomen utdelats och 4 bävrar får finna sig i att bli jagade.

”Länsstyrelsen har godkänt en ansökan från Hofors Elverk om att få riva en bäverhydda. Man ger också klartecken till skyddsjakt på fyra bävrar.

Anledningen är problemen som bävrarna ställer till med. Deras hydda påverkar vattenståndet så att delar av ledningsstolpar hamnar under vatten och inte går att inspektera. Dessutom fäller de träd som faller på ledningarna”

Jag misstänker dock att det kan bli fler med tiden och tycker att det är helt befogat. Som exempel kan ju nämnas området på andra sidan brofästet vid Tolven där vandalismen är total. Hofors kommun kan även inom kort få ett annat problem på halsen. Igår fick jag ett mejl där avsändaren noterat vildsvin strax utanför kommunskyltarna i riktning mot Dalarna. Det var bara en tidsfråga innan dessa vilda grisar skulle ta sig även till vårt område. Hur många eller i vilken omfattning de finns i vår närhet just nu vet nog ingen säkert.

”Inget kan någonsin vara fullkomligt”, man kan tro att det var Mister Miyagi från Karate Kid som myntade det. Men det var en exil-Iranier som bodde på Västerhöjden i Hofors likväl, jag och min medarbetare på Ovakos Ring 4 blev med tiden hans största suck. Först så genuint intresserade av den nya stilen av karate där kontakt tillbjöds, sedan geno, att använda samma tekniker vi tränade på vid Edske Masugns gamla reliker likt senare mer våldsamma filmer. Att få ”Senseis” slag i magen och höra honom säga ”Fem kvar” tog andan jag redan inte ägde till nya nivåer. Fullkomlig är en strävan jag lärde mig tar en hel del mer tid och fler områdesutvecklingar än ringtillverkning på ”hobbynivå”.

—

Fullkomlig? Tja under tiden jag växte upp, såg nya världar, nya samhällsklassiker och ännu fler i gråzonen som omnämns idioter så har jag aldrig känt mig fullkomlig. Möjligtvis till sjuttiofem procent sen jag flyttade till Hofors och gifte mig. De resterande en längtan om att världen kommer snurra, kommer förändras, men inte under min livstid. Ibland i det bredare perspesktivet. Någonstans en önskan att få se något av den historia som jag älskar så mycket. Men jag lever i den, i mitt tycke en snuskig nutidshistoria som handlar om komersiella intressen i länder med en enorm historia men taskig religiös inställning. Ja jämfört med den vi alla växt upp i men som ändå vissa förksatar utan egentlig orsak. Ateism är också en tro ska ni veta

— 

Jag har varit på platser som vissa Ovakomäniskor och numer högaktade linjedomare varit. Inte alls i samma syfte, inte lika ädlet, men likväl på samma platser som många invigda redan vet. Sett det vidriga hos människor under katastrofala sammanhang och konstaterat en hel del saker som blivit religion i mitt liv gällande hur man umgås utan bomber.

—

Man har dåliga vänner när skit som det som hände idag Oslo. För kvällspressensurfaren så är det bara en i mängden ”svält-från-en-miljon-till-tio-miljoner-över-dagen” och bara ett till terrordåd-rubrik. Men det har hänt oss fast korkskallen misslyckades när vi skulle hylla Coca Colas front under jul, den ”röd-vite” tomten.. Terrorism. 

—

Vi i Norden är dessutom historielösa hävdar många historieforskare (som kallar alla andra, med andra utflikter revesionister). Tja, för den genomsnittlige funderaren så står det klart att det handlar om en konflikt mellan nybyggare-kapitalism kontra religiös kapitlalism.

Vad är då fullkomligt? Våran inställning till att kvinnor ska kunna sola topless och bygga bröst eller att täcka in dem i ”mumintrollkåpor”? Fullkomlighet är olika men av mina egna dragna erfarenheter så existerar inte fullkomlighet. Bara en strävan efter den. Fylld av sorg, vrede och aktioner som idag. Jag jagar fullkomlighet i fisket. Det besparar alla andra min från strävan efter att bli ”The Biggest The Best The Worst”. Men dagar som dessa. När oskyldiga dör i det gamla ”Korstågets” svallvågor, måste jag tänka tillbaka om det är fullkomligt att hata det som sker oss. Jag hoppas få svaret inom kort.

Av en ren händelse så surfade jag in på en sida med”leksaker för större pojkar”, letade egentligen efter en recension av en praktisk väska men fann en sida för hur man förbereder sig för en eventuell zombie-epedemi (klicka på bilden för länk).

Intressant ur många synpunkter. Om man gillar tekniska prylar och nya vapen eller de där sakerna man absolut inte behöver men ändå vill äga. Med sajtens tema så förstår man nu varför man behöver dessa saker som kan vara allt från en bepansrad golfbil till som ovan nämnt, praktiska väskor att förvara sina saker i, vilken sorts alkohol som smakar bäst under en zombieattack, till yxor, knivar, pilbågar, höghastighetsvapen och solglasögon och kaffemuggar. Eller varför inte måltavlor för praktiskt skytte innan epedemin bryter ut?

Det finns något för alla. Om sakerna verkligen existerar dessutom är det ju det bästa som uppfunnits sedan färdigskivat bröd. Ostburgare på burk kanske eller varför inte lite ”Tactical Bacon”?

   I dessa grönskande tider kanske man tar morötter eller tomater för givet. Men den dag som zombieattackerna inleds och världen blir aningen mindre mänsklig än idag (märkligt formulerad mening, jag vet) så kanske man behöver skapa en egen odling för att vara självförsörjande med diverse matattribut. ”Survival Seed Bank” som innehåller 22 olika varianter av ”supersäd” som placerar färsk mat på ditt bord under tiden som zombis försöker knacka in din dörr och suga ur din hjärna. Har dock inte hittat någon portabel spermabank bland alla lustiga föremål på sidan, men somliga saker kanske inte går att förbättra utan kräver mer jordnära och naturligt handgripliga metoder.

Egentligen är jag inte förvånad när nyheten eller ryktet om att anställda inom försvaret tipsat sina bekanta att undvika platsen för självmordsattentatet igår. (DN, SvD, AB)

”Om du kan, undvik Drottninggatan i dag. Det kan hända mycket där. . .bara så du vet”

Om det finns en tillstymmelse till sanning i detta är det inte bara en praktskandal utan orsak till att införa offentliga avrättningar igen. Vår Statsminister manar till lugn, men hans och regeringens agerande visar tydligt att vi inte är rustade för den här typen av händelser. Den med ett undantag (Bildts fylle-Twittrande)  totala tystnaden när landet i många avseenden hamnar i chock är en minst lika stor skandal. Jag kan hålla med om att vi alla måste agera sansat tills vi ser den fullständiga bilden, men vi måste sen också agera ”sansat och rationellt” gällande alla inblandade i vår samhällsstruktur som inte ville stå vid rodret och styra igenom det nästan hela dygn som hann passera innan man uttalade sig eller lämnade någon som helst information. Under den tid som förflöt skulle vi vid en fientlig invasion ockuperats på nolltid.

—

Diskuterade attentatet med en medresenär på tåget som lugnt konstaterade att ”oddsen talade emot att det händer igen”. Synd nog kom jag mig inte för att fråga honom hur han kommit fram till det och vad oddsen då varit att det som skedde igår verkligen inträffade. Jag menar, här kommer en del människor knallande på en gata och plötsligt exploderar en bombjävel tillsammans med ett fundamentalistiskt svin, borde inte människor om de vetat om det via oddsen undvikit att handla just där och just då?