Gästkrönika: Gruskilles Kompis – Snö

Vintrar medför snö på marken vare sig vi vill eller hatar snön. Under Skid VM i Falun 1954 fanns det tillräckligt med snö men mer än nog med kallgrader. På den tiden gnällde åkarna inte så mycket, det tävlades trots – 24 grader. 1974 var det på gränsen att tävlingarna kunde genomföras men då var det för varmt. Strax efter sista dagens backhoppning forsade smältvattnet nerför överbacken. Stora barfläckar syntes. Vid 1993 års tävlingar fanns det snö endast i de preparerade spåren ända till dagen för invigning. Då vräkte snön ner. Så mycket att åskådarområdet inne på skidstadion måste snöröjas. Annars hade ingen kunnat ta sig fram där utan snöskor.

Snö

Få se hur det blir nu. I en annan del av Falun, intill Volvos högkvarter,på en väg parallellt  med järnvägen där hatades snö. Så till den milda grad att snön kördes bort med plastkassar på cykelstyret. En granne höll på att köra över damen i huset en gång då har var utkallad till snösvängen, halv 3 på morron. Gatukontoret fick ilskna samtal från Olga som hon hette, klagomål på att grannens snö plöjdes in på hennes tomt. Där fanns heller inte ett torrt löv på hösten, även grannarnas vissna löv plockade hon bort från häckarna. Löv och snö dumpades på nedersidan av järnvägen.

//Gruskilles Kompis

Mathias Heldevik: Comedy Night på Folkan 16/8!

Det är lördag 16/8, jag och min dotter beger oss mot Folkets Hus. Klockan är 17.43 och jag är redan jätte nervös, av flera anledningar; Hur ser det ut med förköpsförsäljningen, kommer detta att bli en succé eller inte och kan jag upprepa min egen prestation ifrån gårdagen?

Kvällen innan hade vi kört samma koncept på Strandbaden i Årsunda. Jag var väldigt nöjd med min egen prestation då jag kört ca 10 min och fått en väldigt bra respons och skratten haglade över mig. Fantastisk känsla! Minst lika bra gick det för alla de andra komikerna från GASTA, som förutom mig själv, representerades av Stefan Söderblom och Gerda Bylund. MC i Årsunda var GASTAs grundare Hans Carstensen! alla gjorde ett fantastiskt bra jobb och fick direkt respons. New Yorks Clayton Fletcher och Stockholm/Nya Zeelands Al Pitcher spelar i en egen liga och levererade därefter. Alla i publiken (drygt 100 personer) skrattade och klappade och visslade i symbios åt dessa två briljanter. Även åt oss GASTA-komiker, men det är nått som urskiljer oss med proffs som dessa. Det är kvällar som denna det känns helt självklart att syssla med Stand-up Comedy!

1

Alla komiker plus barn efter showen i Årsunda

Ikväll på Folkan ska jag vara MC och Hans C ska köra en vanlig 10 minutare. Att vara MC, eller konferencier, är inget jag är speciellt förtjust i att vara, men jag hade frågat om att få vara det just denna kväll då det av någon anledning kändes naturligt.

Vi kommer fram till Folkan. Stefan S är i full fart att rigga upp ljudanläggningen, Al Pitcher sitter vid ett bord och dricker kaffe. Min dotter Meja frågar honom på svenska var hans son Frank är. De hade lekt med varandra kvällen innan. Al svarar henne på engelska att han ligger i logen och sover. Vi får berättat av Micke Brunk att det är 38 biljetter sålda på förköp. Både jag och Al tystnar, han för att det nog kändes i minsta laget i jämförelse med gårdagen, jag för att en sten lättade från mitt bröst. En Stand-up-föreställning är väl genomförbar på 38 personer. Jag är snabb att påminna om samma sak jag berättade när han var här senast, våren 2013, att Hofor inte är van med standup, att man sett det på tv och där gör sig konsten inte riktigt rättvisa. Vi slutar oroa oss båda två och uppladdningen kan börja.

4

Jag och Al på Folkan innan show

19.55, fem minuter innan showstart har publiksiffran landat på 55 personer och det sorlar i lokalen, folk pratar spänt med varandra och man har det riktigt trevligt. Själv har jag drabbats av panik då jag kommit fram till att mitt material kanske inte håller på hemmaplan då jag i vanliga fall skojar friskt om både Hofors och Torsåker. Plötsligt hör jag hur intromusiken startas och jag vet att nu är det bara sekunder kvar till jag ska upp på scenen och tanken är att jag ska värma upp publiken så de andra komikerna får ”plogad väg” så att säga. Intromusiken slutar med en inspelad röst som säger ”Ge en varm applåd till kvällens konferencier!!”. Nu finns det ingen återvändo, det är bara att gå upp på scenen och försöka göra det bästa av det. Efter en lite tafflig inledning och ett försök att köra mitt material ur en annan synvinkel bestämde jag mig för att bara vara mig själv, utan krav på att vara rolig. Då kände jag mig snabbt mer bekväm. Det blev lite för lågt tempo kan jag tycka, men komikerna fick bra respons ändå. Efter showen gör jag en snabb utvärdering av min egen insats och kommer fram till att det finns mycket att jobba på när det gäller att vara konferencier.

3

Al Pitcher briljerar i Hofors

Nog pratat om mig!

Trots att publiksiffran blev ca hälften av dagen innan, lyckades vi, komiker och publik, uppnå samma stämning iallafall. Ur en komikers synvinkel kan man lätt påstå att det inte har att göra med kvantiteten på publiken, snarare kvalitén på komiker som gör en bra comedykväll!

Det jag vill komma fram till är att kvällen blev fantastisk! Att det arrangeras comedy i Hofors är en önskan jag haft i ca 4 år och nu blev det äntligen av. Och fler gånger ska det bli!

Jag känner mig ödmjuk inför resultatet och känner mig tacksam över mottagandet vi komiker fick av både Folkets Hus och av publiken!

2

Fr. Vänster: Clayton fletcher, Gerda Bylund och Al Pitcher.

Vid tangentbordet: Mathias Heldevik

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – En Alldeles Sann Historia, Att Skratta Åt?

En ny färsk gästkrönika av ”Gruskilles Kompis”.

En bekant som hade bekymmer med enorma mängder måsar på sin arbetsplats sköt jättemånga varje år. Han var själv ingen jägare utan höll sig till måsar. Av en slump fick han reda på att döda måsar har ett värde. I en större stad i södra Norrland fanns en mycket aktiv fågelhundklubb. Där behövdes måsar för apportträning av hundar. Min vän frös ner måsarna med huvudet stoppat under vingen och ett gummiband runt.

Mås

Någon gång kom en av ledarna och hämtade måsar till ett avtalat pris av 10 kr/st. En gång blev det panik,en från klubben ringde och hörde om några måsar fanns på lager. Jodå ca. 320 måsar väntade i frysen. Det var ordnat med hämtning. Min kompis stannade kvar på jobbet och väntade på att måsarna skulle hämtas. Väl nedpackade i kartonger fanns dom klara. Då kom en långtradare med släp in på vännens arbetsplats.

-Nu har du nog åkt fel, sa vännen.

-Nä jag ska hämta några kartonger som jag ska ha med, sa chauffören.

Längst bak på släpet baxades kartongerna in, detta bland livsmedel. Bilen körde åt en av våra största livsmedelskedjor. Loggan var målad både på bil och släp. Tänk om en trafikolycka hänt. Vilka rubriker i tidningarna.” Bland lasten hittades 320 nedfrusna måsar”.

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – Värnpliktsnytt!! *Varning för grovt språk*

Under värnplikten vid ett regemente i mellansverige i mitten av 60 talet hade jag en färgstark plutonchef. Han och de andra befälen blev omtyckta för bra ledarskap. Plutonchefen var sergeant då vi ryckte in men graderades upp till fanjunkare efter en tid. Han var en man med mycket energi, mest på kvinnor. Vi var förlagda någon mil bort från regementet några veckor för ett arbete som ännu är i drift. En kväll kom chefen upp på vårt boende, bra på fyllan. Han undrade om vi hade några säkringar då det var strömlöst på mässen.
Överfuriren har ju fruntimmer där, det kan ju börja lukta fitta närsomhelst, sa han.
-Än du då? frågade någon. Har du ingen själv?
-Nä det är åt helvete, sa han. Kan ni ordna ett kvinns får ni ledigt på lördag.
Senare såg vi honom körandes i sin Peugeot 404 på väg ner på centrum, i bara strumpfötterna. Med hjälp av en av mina kompisar lyckade dom fixa knulla åt chefen. Vi fick ledig lördag som belöning. Han berättade den kvällen att han legat insvept i Svenska flaggan i vaktlokalen och knullat en gång. När han var civilklädd ute på lokal, iklädd sin kostym, var knäna utnötta. Han stod alltid på knä då han kråmade sig för tjejerna.
Svensksoldat
Året efter min tid på regementet var han under slutmanövern in i Norge för att bunkra alkohol, iklädd uniform. Det blev ett  riktigt ståhej om den fadäsen minsann. Hur han slingrade sig ur den historien är svårt att förstå. Många år efter MUCK ordnade jag en återträff på regementet. Plutonchefen var då konvalecent efter en hjärtoperation och kunde inte delta. På min fråga vad han sysslade med då, berättade han att han stigit i graderna.
Jag har 5000 man under mig nu, sa han.
-Ojsan,vad gör du då?
-Jag är arbetsledare för kyrkogårdsarbetarna här svarade han.
//Gruskilles Kompis
                                                                                                                 

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – King Kong!

Hälsingberg är en del av Falun som man passerar där  Melkers Chark ligger  på vägens högra sida några kilometer innan Falun. På 70 talet byggdes Hälsingberg ut med många nya bostäder. Innan var det kanske ett 50 tal hus där. En alldeles egen dialekt fanns där med. Helt egna uttal, i Haraldsbo endast 1 km bort där Volvo huserar, fanns inga spår av den. Numera är dialekten nästan utdöd. Ett annat särdrag var att ALLA hade öknamn. Där fanns några bröder Eriksson,Mullibeda, Killikola och King Kong.

KK

”King Kong-versionen på film”

Lennart var King Kong döpt till, knappt någon utomstående kände till hans namn. Kändis var han ändå. Ansågs då vara en s.k. gangster. Gjorde några klantiga stötar ibland. Satt inne av och till. Idag skulle han säkert kunna jobba på förskolan. Fulla av kåktatueringar var han. Kingen hade en tid en flickvän vid namn Laila. En frågade henne:

-Var är Lennart nuförtiden?

-Han jobbar i Gävle, kommer hem i mars, svarade Laila.

Alltså var det en kåksväng igen. En av Kingens kompisar hette Kalle Olausson ,han hade en tatuering på magen där det stod. “Slidans Konung” med en pil ner, på snorren stod “UPA” Att jag vet det är att bägge jobbade på min arbetsplats en tid. OBS det var inget fängelse. Olausson kände sig trängd av “Plitarna” då han bodde i Svallet,en “Förort” till Hosjö.

-Fan, sa Olausson. Jag slog ner den fan och la upp benet på ett trappsteg och stampade av den jävelns ben.

Detta blev ett dyrbart tilltag.

//Gruskilles Kompis

Fler krönikor hittas under denna länk

Gästinlägg: Olivia Drugge

Hej Hofors och ni andra som inte hunnit förstå att det är här man ska bo!

Jag har alltid gillat Hofors bättre än de andra ställen jag bott på. Jag har aldrig kunnat sätta fingret på precis varför. Men efter att jag började jobba på Hofors Hembygdsförening så har jag blivit lite extra kär i hemorten. Vad vet ni egentligen om Hofors historia?

Den här bilden fick mig att börja intressera mig för Hofors historia och snart kan jag hela historien utantill. På vår hemsida finns massor med gamla bilder, och vi fyller hela tiden på. Jag hoppas först och främst på att min generation, ungdomarna ska ta sig in, ni behöver inte ens lämna datorstolen.

HB

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – Harry & Kjell Åker Till Malaga

Måndag innebär ännu en av Gruskilles Kompis gästinlägg. Tidigare inlägg här.

I Malaga anordnar Caterpillar årligen en mässa och utbildning för maskinintresserade. Dit åker Harry för några dagars avkoppling. Han har många år i branschen. Ett år bjöd han med Kjell, en legend bland handövare av en speciell maskin. Då Harry skulle hämta Kjell kom han uppklädd i en kostym bärandes en resväska modell Stig-Helmer. En i pressad papp från 50 talet. Kjell har förutom jobbet två andra stora intressen, supa och knulla. Han var redan vid landningen i Spanien kraftigt berusad. Vid mässan samlas också många snygga spanjorskor med ett syfte, serva de frikostiga entreprenörerna med sina kroppar. Alltså på ren svenska “luder”.

 

Kjells ögon höll på att ploppa ur huvudet då han spanade på de vackra unga damerna. Han fick trots fyllan följa en på rummet. På kvällen var han så knall att det blev en sväng i havet, fullt påklädd. Tack vare Harrys omtanke som hängde kläderna på tork, var Kjell på gång tidigt nästa morron. Dagen förflöt likadant ,enda skillnaden var att de generösa maskinägarna salade hop till inträdet för Kjell. Det blev en sväng med kvinns den dagen med. Senare på dan trattade han i en fontän.

 

Då tröttnade Harry på att vara mamma. Kostymen låg i en blöt hög nästa morron. “Du Harry” kved han fram,”Kostymen är genomblöt”. “Fan du har väl ombyte” fräste Harry. “Jag går ned i stora hallen” sa Harry. Världens jubel bröt ut då Kjell kom in. På sig hade han ett par gula shorts och en gul jacka, fulla med reflexer och firmatryck på ryggen. Sådana kläder som asfaltsläggarna har på jobbet. Ingen av de närvarande männen kommer aldrig glömma den resan. Ja det gör inte Harry och Kjell heller.

Reflex

 

//Gruskilles Kompis

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – Thomas Quick alias Sture Bergwall & Co

Då jag bodde i Hälsinggården intill Volvo i Falun drev Sture en tobaksaffär där. Min yngste son hade en klass(kamrat) som ofta hängde där. Mattias heter han som trots att han och hans familj varnats om Stures tidigare sexäventyr på Falu Lasarett, tillbringade mer och mer tid hos Sture. Några i klassen hängde med, ibland även min son Daniel. Då jag fick reda på det så sa jag till sonen:
-Får jag höra att den där idioten en enda gång, petar på dig så slår jag sönder både affären och Sture.
TQ
Det tog skruv, inte för att den andra pojken som syltades in mer och mer. Till saken hör att Sture tidigare varit bingoutropare i Falun där han utsattes för ett rån. Visade sig senare att det var påhittat, han rånade sig själv. Cirka 80000 spänn som ännu inte kommit tillrätta. Sture flyttade senare verksamheten till Grycksbo 12 km norr om Falun. Första anhalten var ett gatukök som han köpte av John Asplind. Det eldade han senare upp. Flyttade då till centrumhuset och övertog en godisaffär som köptes av Robin L. Vägg i vägg fanns en bank vars föreståndare var en man vid namn Bert som bodde i Vika och kidnappades av Sture och Mattias. Tvingades under våld följa med till Grycksbo och låsa upp valvet. Bägge kändes dock igen av de hotade och så rullades hela historien upp.
                                                                                                                                                                           //Gruskilles Kompis (Fler gästkrönikor här)

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – Trafikkaos

En stor byggfirma i Falun där jag var inhyrd under långa perioder i början på 70 talet hade 2 egna lastbilar. En av dessa kördes av Björn. Där satt inget fast, allt gick i hundra. På Bullermyren i Borlänge byggde firman en OK-mack. Då bygget var i slutskedet skulle flera kojor åter till förrådet i Falun. Då bogserades alla kojor. Först lyftes en sida bak och ett hjul monterades på. Sen andra sidan ,sist dubbla hjul på en dragstång fram. Björn var som vanligt stressad, lyfte för snabbt och högt varför kojan välte. Verkaren beställde dit vår bil i stället.

 

Vid ett annat tillfälle då kojor skulle till Falun från Avesta. Gallerian Plus hade byggts där i centrum. På samma vända var det en jättestor butiksruta som byggfirmans glasavdelning tänkte ta tillvara, endast ett litet hörn var skadat. Glas transporteras stående, ett fasligt jobb med att staga den stora rutan. Då transporten närmade sig Fäggeby skulle lufttrycket i kojans hjul kollas på macken där. Kojor fick bara köras i 20 km/tim. In till macken, bara det att skärmtaket var lägre än rutan på flaket. Krasch brak och rutan till tippen i Falun istället. En vinter tröttnade Björn på byggfirmans gamla Volvo Starke som var trögstartad. Då motorn äntligen ruskade igång stampade han plattan i botten tills motorn skar. Den bilen köpte min chef,bytte motor och den användes i flera år. Byggfirman köpte då en beg. Mercedes-lastbil med kran. Vid Säters Sjukhus vrålade Björn åt en lastmaskinist

Kom hit och dra för fan, den här bilen är helt kass!

Bara det att på den fanns även stödben som han kört ner i marken. Då lastmaskinen drog knakade stödbenen till då dom bröts av. En förrådare på byggfirman kom puttrande med en gammal Volvo BM 218 med gafflar. Björn skulle jävlas med förrådaren som hette Sven. Körde mellan de stora travarna med stämp, korsade vägen för lastmaskinen som inte hann stanna,gaffeln rakt genom bakdäcken på lastbilen. Kanske på grund av dyra bilkostnader som byggfirman lades ner några år senare.

Volvo

//Gruskilles Kompis

Fler krönikor under denna länk

 

Gästkrönika: Gruskilles Kompis –W 60258

Det var registreringsnumret på min första bil. Volvo PV Sport, en röd. Den hade min farbror köpt ett år tidigare. Men på hösten innan jag fyllde 18 år drunknade min farbror tillsammans med sin svåger. Dom var på en sjö som heter Ljugaren ,norr om Rättvik för att fiska siklöja. Säkert inte helt nyktra trillade bägge i sjön. Farbror Arnold återfanns inte förrän på våren efter. Då hade jag redan fått köpa bilen för den hisnande summan av 5000. Bilen var en av de sista med B16 motor. Jag skulle aldrig kunnat köpa en likvärdig bil annars. Den utvecklade hela 75 hästar,sporten 10 hästar till. På den tiden var det en stark motor jämfört med SAAB och VW. Den enda som ansågs vassare var Ford Cortina. Det ordnade jag och Mats, en kompis från byn. PV:n vässades så att den toppade 200 blås som var en ofattbar fart då. Motorn varvade 6500 på 4:an. Mätaren slutade vid 160 så det var varvtalen som gällde. En gång ville en som jag kom ifatt köra ikapp. Han pressade en Mercedes 220 S till max, föraren trodde inte sina sinnen då jag körde förbi honom.
Volvo
Annat kul hände också i PV:n. Jag jobbade med en som hette Sten. Han gnällde på mig att jag inte skulle umgås med hans dotter. Jag vet inte ens vem det är sade jag. Gubbfan bara grymtade åt mig. Jag hade tagit en tur intill stan, åt en korv vid kiosken mitt emot Läroverket. Då körde en VW upp på högra sidan. Ut kom en riktig snygging, hon kom till förarsidan och frågade”Heter du….? ” Ja det gjorde jag ju. “Vet du vem jag är?” frågade hon. ”Ingen aning” sade jag. “Stens dotter Anita”sa hon. “Får jag åka med dig” frågade hon.”Nä jag ska åka hem nu”sa jag. Då hon tjatat en stund fick hon hoppa in. Ja det blev ju också knulla lite senare.
Första arbetsdagen efter den dagen sa jag till Sten,”Nu vet jag vem Anita är”han bara glodde på mig.Långt senare fick jag reda på att hon var ju bara 14 år. Till och med nyss fyllda. En dag på senvintern 1968 tog allt slut med Volvon. Jag och en kompis hade sett på backhoppning i Källviksbacken. Det var bilkö ända till Södra Skolan. Jag fattade ingenting men det blev en jävla smäll. Helt omtöcknad vevade jag ner sidorutan och sa till mannen som rusad ut ur framförvarande bil.”Jag vet fan inte vad som hänt men det är inget jag rår för”,”Nä det är den där idioten bakom dig” skrek han. Jag hade blivit rammad bakifrån, så kraftigt att jag flög in i en Merca som var före mig i kön.PV:n bara skrot. Hade jag varit alert i skallen hade jag helt säkert klappat till den där jävla Skedvibonden vid namn Bror som glott på några brudar. Kan tro att han var häpen,tänk att få se” stadsjäntur”och hyreshus. Såna fanns minsann inte i Skedvi.
                                                                                                                              //Gruskilles Kompis

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – Blöta Veckor

Blöta veckor. Ja men inte för min egen del. I början på 70 talet jobbade jag åt en åkare i Falun. En av de återkommande kunderna var en skrothandlare som hyrde en av bilarna en vecka åt gången. Bertil hette han och hade kontakter med alla småindustrier i mellersta Dalarna. Även bondgårdar fick besök, då den stora nedläggningsvågen drog fram. I 7-tiden på måndagsmorgonen hämtade jag upp Bertil på en överenskommen plats. Första dagen hade han alltid med en kompis som hade kontanter till de första inköpen, själv var han kroniskt black. Vasabryggeriet i Gamla Berget var första stopp. Där inhandlades ett dussin Banco öl. Tiden fram till 9 då systemet öppnade var vi runt i Faluns närhet. Sen blev det att inhandla några kvartingar Brännvin Special. Ett par supar senare var arbetslusten på topp.
FaluPilsner
Flera gånger blev Bertil så full att affärerna gjordes upp medans han satt kvar i hytten och jag fick lasta ensam. Ändå var han framgångsrik i sina köp. Bilen måste han betala kontant varje dag, detta till trots kunde han stoppa 7-800 kronor i plånboken på en dag. Mycket pengar då, själv hade jag 575 i veckan. På det skulle hela familjen försörjas. En sommardag fyllnade Bertil till så, då vi var i Sellnäs utanför Borlänge, att han rasade han ihop på gården. Stor och tung som han var, orkade jag inte få upp honom i hytten ensam. Jag skrek då i hans öra ”För fan du måste hjälpa till annars tar jag en stropp och lyfter upp dig på flaket med kran” Med uppbjudande av våra gemensamma krafter kom han in i hytten igen.
En annan gång på järnvägsstationen i Borlänge,halsade har ljummen Special som han sköljde ned med hyttvarm mjölk,det var så man själv kunde spy,bara att se nåt sånt. En morron då vi var ensamma,prövade han att halsa en öl,det gick bara om ölen stod på handskfackslocket och han höll flaskan med bägge händerna och mötte med munnen . Bertil skakade så att annars hade ölen hamnat innanför skjortan. Framåt eftermiddagarna var det en stank av svett och gammalfylla i hytten. Tur man aldrig blev stoppad för nykterhetskontroll ,det kanske blivit utslag bara av inandningsluften. Hela veckan lång, samma visa. En av de som hjälpte Bertil igång på måndagen kallades “Diesel Lasse” han hamnade på lasarettet i Falun med akut alkoholförgiftning efter en genomsupen dag. Att Bertil överlevde kan bero på att han åt rejält varje dag. 2 till 3 gånger per år var veckan bokad av Bertil.
Jag kan väl tillägga att min arbetsgivare var lika törstig själv. Efter jag slutat hos honom var han riktigt nedgången. En som levererade hemkört kom en fredag med 5 helrör, på tisdagen var åkaren där och undrade om det fans mera att köpa. Han körde också flytt över hela landet ,även utomlands. Vid en resa till södra Tyskland följde han med som avkoppling. På färjan över sundet,korkade han upp en liter Blå Smirnoff. “Skä vi blås på mä den här tä börja mä” sa han. Sen var resten av resan i ett dunkel. Rune som han hette hann med att fylla 50 år innan det var färdigsupet. Dog 1983.
                                                                                                                                //Gruskilles Kompis

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – Jaktbekymmer Igen

I hembyn bodde en person som drev ett litet jordbruk. Han var inte speciellt snabb i tanken men klurig ändå. Hilding hette han och stannade på gården även då föräldrarna gått bort. Ett litet skogsskifte som låg nära den s.k Dalavägen,den väg som på denna sidan av länsgränsen kallas Faluvägen hörde till gården. På höstarna brukade han sitta där på pass,sällan kom det en älg inom skotthåll. Det var i allafall ett giltigt skäl att slippa det dagliga stöket på gården.

I ladugården fanns inga djur men arbete fanns ändå. Ett år kom en älg rusande med en hund i bakhasorna. Hilding fällde älgen och den föll inom egna skiftet. Då han närmade sig älgen för att sticka den vägrade hunden honom att komma nära. Han försökte på alla vis att schasa bort hunden, förgäves. Ingen kom heller för att hämta hunden. Nu var goda råd dyra, skulle köttet förstöras? “Nä” sa Hilding “Då sköt ja hunn mä”. Detta blev ett dyrt skott. Dryga böter och en prick i registret samt skadestånd till hundägaren. Det var en meriterad champion som han  såg sig tvingad att avliva.

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – Vargjakt Kontra VW-Jakt

I en del av Falu Kommun levde en mycket jaktintresserad man. Rörmokare till yrket men mest känd som en jägare under all sin fritid. Jag vet inte mycket om jakt men han jagade allt utom fruntimmer. Ett sådant skötte markservicen för mannen och de 3 barnen. Vid ett tillfälle gick jakten överstyr totalt. Drevet eller vad som fick honom ända in i bostadsområdet där han själv bodde känner jag inte till. Några skott med kulvapen avlossades nära bebyggelsen med katastrofalt resultat.
En grannes son gick på polisskola i Gävle. En morgon då han skulle ta sin bubbla och köra till Gävle märkte han ett vindbrus i bilen. Till sin stora förskräckelse såg han att sidorutan på den högra sidan var trasig, takklädseln hängde också ner. En förlupen kula från den inbitne jägaren hade skadat poliselevens bil. Hur efterspelet förlöpte vet jag inte alla detaljer av. En tid senare då jägaren/rörmokaren käkade frukost med sina ”jobbarkompisar” hängde en av dom över axeln och frågade,”Jaså har du har stekt folkvagn i dosan idag?
//Gruskilles kompis

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – Jo jo, har man de rätta trådarna att dra i så…

För en så där 15 år sedan var Falu Kommun en av flera som var nominerade till Årets Miljökommun. Det skulle avgöras i Konserthuset i Stockholm. Från Falun sändes flera av de så kallade “höjdarna” med gatudirektören ,miljöförvaltningens chef och flera politiker. Därtill också 2 jobbare från avfallshanteringen, jag och en till. Vi färdades i en hyrd minibuss, jag och min jobbarkompis turades om att köra. Jag hade kontaktat min sambos ena dotter vilken sommarjobbade som parkeringsvakt om var vi kunde parkera.
-Det ordnar vi, sa hon då.
När vi närmade oss Stockholm började flera i sällskapet oroa sig för parkeringsbekymren vi ställdes inför.
-Bara lugn, sa jag, allt är ordnat,vi har en plats bokad.
-Det går ju inte att göra så, sa nån i bussen.
Jag blev lite störd vid infarten och missade att jag skulle ligga i vänstra körfälten för att komma på Sveavägen.
-Nu körde du fel, högg en på mig direkt.
-Jag har koll på det med, svarade jag fast jag inte hade det.
-Fan, svor jag tyst hur klantig kan man vara.
Klarastrandsleden körde jag och chansade efter ett tag och svängde av till vänster. Till min stora häpnad kom vi raka spåret till Sergels Torg, körde bara runt obelisken och en liten bit till.
-Här ska vi stå, sa jag då Linda och hennes jobbarkompis syntes.
-Hur fan går sånt här till, sa gatudirektörn.
-Ja det gäller att dra i dom rätta trådarna svarade jag lite nonchalant.
Jag fick kramar av de båda vakterna som hälsade alla välkomna till storstan och tillade
-Här kan ni stå så länge det behövs ,vi håller koll här.
Gissa om alla undrade över hur det kunde passa så bra med en tom plats där. Jag avslöjade inte hela saken utan vidhöll att det bara var att dra i de rätta trådarna.

Gästinlägg: Miljöskåp Kan Vara Miljöskadligt

Små tankar och funderingar kring lanseringen och nyttan av Gästrike Återvinnares miljöskåp EL:IN. I Hofors kommun finns det i nuläget två sådana installationer, Coop Extra i Hofors och Tors Center i Torsåker. Är det verkligen miljövänligt att placera dessa ”miljöstationer” i anslutning till livsmedelsbutiker?

Tanken är att man lättare skall samla in uttjänta glöd och lågenergilampor. Insamling är bra! Men vilka är hälsoriskerna?   I ett utskick från Gästrike Återvinnare erbjuds den möjligheten till de kunder som passerar EL-IN skåpet. “Lämplig plats är vid burk och flaskåtervinningen i butiken”. Som kanske alla inte vet (?), innehåller lågenergilampor kvicksilver. Visserligen små mängder. Kvicksilver är enligt kemikalieinspektionen ett av de ämnen som är skadligast för miljön. Varför hantera dessa miljöbomber i en lokal där livsmedel saluförs? Närmare 40 års erfarenhet av insamling säger mig hur svårt det är att skilja på batterier och lampor, i batteriinsamlingsboxar hamnar också kasserade kvicksilvertermometrar! Tänk er själva vad som händer med dem då andra kastar in stora batterier. Hur många gånger har inte insamlingspersonal fått jaga flytande kvicksliverkulor på marken?

 

En trasig lågenergilampa avger dessutom kvicksilverångor som är så farliga att man bör lämna ett rum där en sådan lampa gått sönder och ventilera ordentligt, upp till 20-30 minuter säger Kemikalieinspiektionens råd. Man skall även behandla skärvorna som miljöfarligt avfall och därmed bör man kanske inte ha sådana här återvinningsstationer i en livsmedelsbutik.

 

//Leif

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – TV Nostalgi

Bröderna Cartwright, eller som den hette i original Bonanza. Det var den westernserie som slog igenom med dunder och brak runt 1960. Alla skockades runt TV apparaterna hos de som var lyckliga att ha en sådan. Spännande episoder som det ibland krävdes knytnävar att lösa. Alla med så kallat “lyckligt” slut. Kärvade det till kom den store Hoss med sin jättehydda och manglade över bråkstakarna. Den som senare blev mycket populär i en annan serie var Michael Landon, “Little Joe Cartwright”. Han var i många år i “Det lilla huset på prärien”.

Runt 1962 var han i Sverige under midsommarfirandet som dragplåster i bland annat Leksand och Furuvik. Bägge ställena var packade med folk och raggare från vida omkring. Byfånarna med mig i spetsen från min lilla hemby tänkte sig kunna se en från Amerika då han passerade Hosjö på sin resa från Leksand till Furuvik. Där vägen i Hosjö vek av i korset,där rakt fram var mot Hedemora, samlades vi grabbar.

 

Kolla en Cadillac”hojtade någon, jodå han satt i baksätet, den vi väntade på. Längre bort på rakan där nu vägen går mot Hedemora stannade bilen för en rökpaus. Alla sparkade gång på mopparna, ingen var otrimmad i byn, fullt pådrag de få hundra metrarna till Cadillacen. Tänk vad han skulle undra vilka vi var som glodde så ögonen höll på att trilla ut. Men ingen sa ett ord, bara glodde. Inte ens bad om en autograf. Det var i alla fall nåt att skryta om i byarna runt omkring. Att få första parkett på en av Bröderna Cartwright.

//Gruskilles Kompis

Gästkrönika: Hur Hantverkaren Kom Till

Den här episoden utspelas i början av det glada(?) 70- talet. Kanske redan 1970. Jag jobbade då åt en åkare i Falun. Han var mycket anlitad av ett fackföreningsägt byggföretag med sitt säte just i Falun. Byggfirman var överallt i Dalarna på byggjobb. Gallerian Plus i Avesta, flera bensinstationer åt OK. Dala Demokratens högborg med mera.

 

En dag berättade min chef att vi fått en specialtransport. Byggfirman som då byggde en stadsdel åt det kommunala fastighetsbolaget i Falun. Där skulle jag lasta lemhöjd med reglar och plank. Sedan ett varv med 1 tum 4 spontade bräder och råspont. På sidorna restes fullstora plyfa och några lades på trähögen. I utrymmet mellan plyfan fylldes det upp med isolering. Presenning på, förankra lasten och sen iväg mot Hofors.

Väl där skulle en kommunalpamp möta upp. Vid den stora porten ut mot vägen fanns denne och tog emot mig med en glad min. Då prydde SKF:s logga den stora byggnaden som informerade förbipasserande om ägaren till industrin. Sedan körde han före mig till sin sommarstuga ytterligare några mil bort.

 

Väl där lossades den dyrbara lasten och den långa vägen hem började. Vips fick den fackföreningsägda byggfirman kontraktet att bygga det som blev Hantverkaren i Hofors. Standarden på kommunalpolitiken verkar ligga på samma nivå om inte ännu lägre.

//Mygel & Korruption

Gästkrönika: Robocop Säljer Hus – Den Svenska Avundsjukan Når Sin Kulmen

Läste att Ulf Samuelsson säljer sin “sommarstuga” i Leksand. Detta har orsakat en kommentarstorm på DT. Mest handlar det om den Svenska folksjukdomen, obotliga  avundsjukan. Tycka vad man vill om att det gick att slingra sig med bygglov på den platsen, liksom om man gillar Leksands Hockey eller inte, arkitekturen var inte heller på insändarnas plussida.
Jag kan berätta om “Tuffe”Uffe. Han är en kille med ett stort hjärta för medmänniskor som behöver stöd. Trots sina framgångar som idrottsman är han mycket omtänksam och ödmjuk. För många år sedan var min äldste son helt knäckt över att han drabbats av en livslång svår sjukdom. Jag frågade Uffes svärfar om  han kunde vidarebefordra ett brev..? Inte lång tid efter kom massor med personliga bilder och andra saker från Hartford. En ung hockeyspelare i Mora blev förlamad i en olycka, den första utom den inre kretsen som hördes av var Uffe!
Störst av allt är då han 2001 kom på besök till en mycket omtyckt idrottskille i Falun på besök. Jag viggade hälsningar till killen som hette Dan från många kändisar. Även från Uffes sista match i Leksandströjan. Det kom ett A4 med hälsningar från kändislaget.
En tid senare ringde min mobil; ”Tjena det är Uffe Samuelsson,du jag har ett par saker till Danne,jag vill ge honom det själv.Kan du följa med dit? ” Klart jag kunde det. Vi möttes på en mack i Falun och sen bar det iväg till Danne. På macken jobbade en tidigare lagkamrat till Danne, han undrade vad som var på gång? Besöket på hemmet där Danne var blev en chock för NHL-tuffingen jag åkte med. Har var mycket fundersam över hur illa det kan gå att få en flaska slagen i huvudet. Hade med sig ett jättetavla från tiden i Philadelphia till Danne.
Skulle nåt sånt här dabba mina barn i USA så släpade jag över gärningsmannen hit och slog ihjäl dom, här i Sverige får man ju inga straff” sa han. Då jag steg ur bilen på macken kom killen där rusande och hojtade “Fan det var ju Uffe Samuelsson,har han besökt Danne? ”. Tack Ulf för din omtanke, bry dig inte om den svenska avundsjukan!
//Leif

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – Som Vanligt 100% Sant

I Hosjö 7 km hitom Falun, fanns Korsnäsparken. Dit kom många celebriteter, före min tid uppträdde Falusonen Ernst Rolf där. Jag hade glädjen att se Lill Babs, Rock Olga, Rock Ragge m.fl 50 tals superstars uppträda på “Stybben” som den kallades av infödingarna. Detta beroende på att den låg på en gammal kolgård. Min största idol Ingemar Johansson var också där med följe. 5 kronor kostade entrébiljetten, en förmögenhet för oss.

En gång skulle jag och Lasse Christersson cykla dit. Han hade fått nya jeans som var för långa. Då skulle man växa i kläderna, hans jeans var uppvikta till knäna. Lasse bråkade på mamma Aina om de långa byxorna. Efter en stund slet Aina fram en förskärare, trött som hon var på att bråka. “Släng upp benet på köksstolen” skrek hon till Lasse. Resolut skar hon av byxorna till lagom längd, fransiga och jävliga släpade dom i backen. “Är du nöjd” sa hon.”Ja” svarade han, och vi cyklade ner till Hosjö.

//Gruskilles Kompis

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – 1992 Var Året

1992 var året å Gatukontorets hockeybockeylag i Falun vann alla matcher. Laget hade många namnkunniga spelare på laguppställningen, fast karriären var för länge sedan avslutad. Sören N,en gång en av Sveriges bästa bandyspelare. Åke, spelgeni i Faluhockeyn. Bosse med några säsonger i Leksand. Där han spelade i samma kedja som Nisse Nilsson och Olle “Mapa” Sjögren. En gång då Bosses passning inte kom på bladet, åkte Nisse fram och frågade “Gillar inte du att spela hockey?Håkan med många år i Falu IF. Ja rutin fanns i massor.
 
 
Vi hade ett internt avtal med vaktmästarna på Lugnet att spela på den nyspolade uterinken. Annars vankades spel på flera av rinkarna som då fanns runt centrum. De spolades kanske ett par gånger i veckan. Några av de andra lagen klagade på att vi spelade på nyspolat. Det gav oss en fördel. Då vi hade avslutning på den sedan länge avsomnade Restaurang Kullen hade jag en överraskning på gång. Christer Abrahamsson, då tränare i Rögle som då spelade i Elitserien hade lovat ställa upp.
Vår lagledare Sören W fick telefon. “Hallå svarade Sören”. “Hej hör du vem det är? ” sa Christer. “Ja jag känner igen rösten men är onykter så det är lite dimmigt” svarade Sören ärligt. “Jo det är Christer Abrahamsson,jag vet att ni vinner allt och tänkte fråga om vi kan skriva ett samarbetsavtal. Jag har några i laget som skulle må bra av att få upp tempot” Ni skulle sett Sörens min då! “Peter Lundmark skulle må bra av miljöombyte och ett par av era krigare kan komma till oss”.
 
//Gruskilles Kompis

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – Körkortsbekymmer?

Då vi som växte upp på landsbygden i dåvarande Vika Kommun nådde 18 år, betydde det en ökad frihet om vi kunde ta körkort. Själv hade jag lång träning med min farsa som bisittare, hemma på gården men även på avlägsna skogsvägar. 
 
En av mina kompisar Lasse hade inte lika förspänt med övningskörning med bil men hade ett ointagligt försprång med körning på tjejer. Vi var elever på samma bilskola i Falun, jag dock ett år före honom. Ägaren var en kvinnokarl av stort format. Då Lasse gick där var också en kvinna elev där. Hon bodde med sin man och 2 barn i en ort som nu är del av Falu Kommun.
 
Under veckorna för att klara teorilektionerna sov hon över hos bekanta i stan. Ägaren stötte som fan på henne,utan lycka. Lasse däremot behövde inte anstränga sig alls utan bjöds med hem till hennes nattlogi. Vi åkte i min bil tillsammans då våra jobb var intill varandra. En morron fick jag åka ända hem till Lasses hem,mamman stack ut huvudet och förklarade oroligt att han inte kommit hem. Var bara lugn, jag tror jag vet var han är.
 
Mycket riktigt mötte jag honom knäande i riktning mot Norslund. Han hade knullat hela natten och var spak som fan. Det höll på så en tid och efter 9 månader tittade en son ut. Mannen tog på sig att han bara jobbat hellre än skött om frun så Lasse slapp 18 års utgifter. Det värsta var att sonen var en kopia av sin pappa. Svarthårig och mörk inte som halvsyskonen som var ljushåriga. Lasse och jag hade många roliga stunder att minnas då vi var i Svärdsjö på jakt. K…. och R…. och allt vad dom hette där. Det var tider som aldrig kommer igen.
 
                                         Sensmoral. Det enda du kan ångra är saker du inte gjort.
 
                                                                                     //Gruskilles Kompis

Sverigedemokraterna I Hofors Om Halal-Debatten

Med anledning av den debatt som uppstått om Socialstyrelsens krav på att tillgodose de ensamkommande flyktingbarnen med önskad Halalmat försökte Sverigedemokraterna i Hofors att kommentera artiklarna i Gefle Dagblad. GD valde att ignorera uttalandet. På Hoforsbloggen ser vi gärna att alla får komma till tals och publicerar därför utskicket i sin helhet:

 

Vi i Sverigedemokraterna Hofors och Sverigedemokratisk Ungdom Hofors läser i dagens GD med blandade känslor ”Barn måste få rätt slaktat kött”.

Hofors är idag en kommun som går på knä, ekonomiskt. Besparingar görs på våra barn, ungdomar och äldre. Därmed borde motsvarande sparkrav ställas på flyktingmottagningen i kommunen!

Om vi ska få kommunen att börja blomma ekonomiskt måste vi alla dra vårt strå till stacken. Med det förnyade avtalet med migrationsverket och de extra kostnader det medför för kommunen, kan inte ses som ett steg i rätt riktning! 

Därför är ytterligare krav från de boende på flyktingboendena i kommunen om halalslaktat kött, inte försvarbart, varken ekonomiskt eller etiskt! Det är ytterst beklagligt att Socialstyrelsen nu kräver detta. Vi tycker det är positivt att socialchefen i Hofors kommun, dock tar ställning mot kravet! Då vår kommun redan dras med stora ekonomiska problem borde det, om inget annat, kunna användas som argument gentemot socialstyrelsens krav!

Vad det gäller den etiska biten så är det fullständigt oacceptabelt att servera kött som slaktats enligt en, i Sverige, förbjuden slaktmetod! 

Det var något som inte ens togs upp i artikeln. Det finns möjlighet att äta vegetariskt kost där proteiner fås från ägg, soja m.m.

 

Som upplysning från Koranen så vill vi dela med oss av vad som gäller för den som inte har halal att tillgå: Enligt Kapitel 2 vers 173:  

 

Vad Han har förbjudit er är kött av självdöda djur, blod och svinkött och sådant som offrats åt en annan än Gud. Men den som [av hunger] tvingas [att äta sådant] – inte den som av trots överträder förbuden eller som går längre [än hungern driver honom] – begår ingen synd. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.”

Något att tänka på och som även Socialstyrelsen borde ta till sig! 

Med hälsningar

Stefan Lindström, gruppledare Sverigedemokraterna Hofors

Lisen LindströmSverigedemokraterna Hofors

Hanna Engstrand, Sverigedemokratisk Ungdom Hofors

 

Kontakt: lisenlindstrom@sverigedemokraterna.se

Mobil: 072 – 322 0846

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – Det Var Bättre Förr!

Min yngste son, född 1973, var mycket ofta sjuk i de första åren. Falsk krupp bröt ut bara nån nyste några kvarter bort. Räddningen de många dagarna han tvingades hålla sig inomhus hette “Fem myror är fler än fyra elefanter”. TV avsnitten avgudades av bägge killarna hemma. Vi hade ingen video då men köpte skivan med några episoder på. Den lyssnade grabben på dagen i ända då han var sjuk. Han hade då lärt sig läsa tack vare nötandet med skivan mycket bra redan vid 5 års ålder. En kväll då han nyss fyllt 6 år,sa jag till honom ”Dags att krypa ner i sängen”. “Jahadu!” sa han “Jag vet vad du ska in och göra ,men då måste du använda kondom för du vill ju inte ha några fler bäbisar”. “Nä det  är sant” sa jag”Men det finns något som heter P-piller” “Då får man heller inga bäbisar”förklarade jag lite luddigt. “Det vet jag” svarade han”Men det finns också nåt som heter pressar,det är en gummiskiva som man stoppar in som förhindrar befruktning” Då jag hämtat andan, frågade jag”Hur kan du veta det?”, “Det har jag läst i en bok på fritidsgården som heter Filip frågar, det är en sexualupplysningsbok”. Helt tagen av att hålla gapskrattet i schack gick jag med till Hälsinggårdsskolans fritidsgård. “Kolla här får du se” sa han och letade på den i hyllan. Tja vad säger en pappa då?
 
Vi spelade också mycket kort hemma. 500,2,3 och 4 mans whist  och Chicago. Dom fick då räkna + och – själva med handledning av mig. Då lillkillen började lekis upptäckte fröken Kerstin att han räknade bra. På frågan hur han kunde räkna så bra blev svaret,”Vi spelar mycket Poker hemma” Fröken var på mig direkt och hörde sig för vad vi hade för spelhåla hemma? Va????  sa jag då,poker spelar vi aldrig men många andra spel och då får dom räkna sin poäng själv.
//Gruskilles Kompis
 
                                                                          

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – 118 100?

En närstående i Falun planerade en resa med bil till en del av f.d.Jugoslavien. Kartboken som var en födelsedagspresent av svärmor,var nästan utsliten av en vinters planerande. Han är mycket noggrann i allt. Lyfter luren för att boka rum efter den planerade rutten. På Engelska frågar han om det finns rum att boka. I andra änden på tråden svarar en kvinna att “det finns inga rum här”,han frågar en gång till med samma usla resultat. Tar då fram den lite knaggligare tyskan. Frågar igen,inga rum då heller. Håller sin ena hand över luren och säger till frun.”Dom fattar ju inget”,då hörs “Va talar du svenska?” ”Ja “säger han,”du med,vart har jag hamnat?” “Jo på Falu Lasarett,på psykavdelningen”. Några siffror hade kommit på fel plats då numret knappades in. Undrar om personalen väntade ett akutbesök? Det blev i allafall ett riktigt gapskratt då han berättade om fadäsen.
 
                                                                                 //Gruskilles kompis

Gästkrönika: Gruskilles Kompis – Gammal Skåpmat?

I Faluns utkant mot Hofors,närmare bestämt i Norslund huserar numera Willys i en byggnad. Från början fanns där Konsum, Hemköp, Bank, Post ,Kafé samt Damfrisering. En tid levde upp en bilfirma med. Borgs Bil hette den och sålde beg.bilar. Långt tidigare då jag bodde i Hälsinggården fanns en man,som handlade med krockade bilar. Nästan jämt då man tog en sväng med hunden nerför Hasselvägen var trailern lastad med nån krockad Merca. Mannen dök upp som delägare i Borgs Bil,deras logga var 2 händer sammanslagna i ett handslag som tydde på ärlighet.
Han samarbetade även med en i Falutrakten känd Oljekung.Då denne manipulerat bort slattar hamnade dom  i källaren på Hasselvägen i dennes inbyggda tank. Där fylldes dragbilen med diesel.Sedermera uppdagades att de bilar som såldes var stulna med utbytt identitet. Borgs Bil försvann med fart och sedermera också den av delägarna som höll med skrotbilar. Han hittades död i en kanal i Belgien. Den som ofta körde och hämtade bilar runt Mellansverige startade själv en bilfirma sen. Så småningom blev han så trängd av skumma affärer att han hängde sig.
 
På en stor bilfirma jobbade en verkstadsförman vars största fritidsintresse var knullning. En fin fru som han skötte om kom in i porten till verkstaden iförd päls.Med armarna i kors tittade hon in i verkstaden,alla visste att hon var naken under pälsen. Förmannen delade snabbt ut jobb,sen iväg på knullning. En annan gång hade han en kvinna på G som jag bodde granne med. Tillsammans inköptes en husvagn av märket Kabe. Den skulle semestern tillbringas i. Hemma i villan lite längre bort i området fanns frun och en husvagn av märket Solifer. Grannen såg fram emot husvagnslivet men så plötsligt då vi samtalade kom förmannen med Solifern påkopplad och frun i framsätet.Hon väste då att då var det kört hos henne.En gång fanns en dam på G i Norslund. Ivrig ringde han på hos henne ,samtidigt halades organet fram.Med fullt stånd sa han”Var det här det skulle vara kuk?” bara att det nyss dykt upp en kompis till henne som var i hallen!

//Gruskilles Kompis