Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Det är sedan tid klart att restaurangen vid Edskens Camping kommer att drivas det kommande året i annan regi än tidigare. Teitur Mariusson som även äger Grillköket i Rubinen tar över efter avtal med ”Gamla Haifare”. Teitur är själv inte delaktig i den dagliga driften av Grillköket och kommer inte heller vara vid Edsken. Däremot kommer en mycket känd Hoforsprofil i form av Kim Bäckman ses där frekvent som kock och ansvarig för trivselkvällar med trubadur. Kim måste dessutom räknas som den mest namnkunnige kocken i vår kommun som sedan tidigt bedrivit och arbetat i otaliga restauranger och näringsställen. Det kan istället för de bittra och tråkiga kommentarerna under lokaltidningarnas artiklar,  vara värt att fokusera på den nya förändringen vid Edsken som säkerligen kommer att göra restaurangen till ett ännu poplärare ställe för Hoforsborna och besökande att äta och dricka gott i den kommande sommarvärmen.

Hallå där Kim! Snart dags att öppna upp i Edsken. Blir det några omfattande förändringar som besökare och gäster kommer att mötas av?

-Hallå hallå! Ja det är dags och det känns otroligt bra. Vi ska försöka skapa ett lite bredare utbud med trivselkvällar. till exempel trubadurkvällar som fanns tidigare men även kareoke och locka hit några komiker för stand-up. Vi kommer också att anordna quiz-tävlingar och då kör vi på onsdagar och fredagar.

Vad kommer ni att erbjuda i menyn?

-Vi kommer att försöka variera menyn ofta. Alltid ha fräscha sallader och erbjuda bland annat färsk fisk, nästan så den sprattlar på tallriken. Även ha ett grundutbud.

Vad mer kan gästerna tänkas bjudas på i samband med mat?

-Vårt absolut trevligaste bemötande så klart!

Du är ju inte direkt nykomling i branschen. Kan du inte berätta lite om vad du sysslat med tidigare här i Hofors och hur det kom sig att du hamnade i branschen?

-Oj, ja jag har nog jobbat i varenda kök, pizzeria och restaurang i Hofors. Anledningen till branschvalet är nog matintresset.Har alltid haft en passion för att göra äkta husmanskost och arbeta med fina råvaror.

Hur skiljer sig matkulturen i Hofors från andra ställen?

- Tyvärr så verkar det bara fungera med lite dyrare och finare a´la carte i större städer. Här tror jag, eller rättare vet jag, att får kunderna inte sin pizza, kebab, hamburgare eller chicken bits så åker dom till Falun, Gävle, Sandviken med mera för att få sin junkfood, ser ut så överallt tyvärr.

Hur ser du själv på utbudet i Hofors?

-Åh herregud, ja det är för många pizzerior helt klart. Nu släpper dom in Burger King också, förstår samtidigt inte varför dom tacka nej till Max tidigare.

Vad tror du om Burger Kings etablering, kommer det bli mer av skräpmatskulturen eller kommer det att bli i stort sett oförändrat?

-Vi är redan nedkörda med skräpmaten, och Burger King kommer att döda verksamheten i ett par av pizzeriorna, kanske även några Hoforsbor med tiden.

Vad tillagar du helst hemma?

-Allt! Nej men det är en stor variation med allt från färsk pasta med olika tillbehör, gör egen sushi, grillar allt som rör sig i massor av varianter, vem kan motstå en mustig köttgryta dessutom. Sen är det ju stark mat, chiligrytor och liknande, ”hot chilli”.

Hur funderar du omkring fenomenet med matprogram och tävlingar med mat?

- Det har blivit bara för tråkigt. Det är för många matprogram på TV-kanalerna. För några år sedan en sjuhelvetes boom och hysteri, ett tag tror jag  att det var totalt 54 matprogram på 1 vecka, floppar totalt bort numera.

Vilka program ser du själv eller skulle du kunna tänka dig att vara med i?

-Efter att nyss ha ratat alla? Okej då Gordon Ramsay och Hell’s  Kitchen då kanske, why not.

Om vi återvänder till Hofors, finns det något som man kan säga är speciellt för just Hofors i matväg?

-Pizza, pizza och kanske pizza.

Använder ni lokala leverantörer och produkter?

-Vi använder till största del en grossist i Gävle. Har allt vi behöver i stort sett.

Till sist är ju frågan naturligtvis vad kocken kommer att rekommendera på menyn till sommaren.

-Som jag nämnde tidigare så kommer vi ju variera menyn mycket, för att vara på den säkra sidan måste nog gästerna komma upp dagligen för att se vad som erbjuds. Klart att allting kommer smaka bra och kunna rekomenderas. Välkomna!

Vi ska inleda detta inlägg med lite historia. Det har viss betydelse för resterande del. 1861 hamnade Mexico i lite ekonomiska problem och slutade att betala sina räntor till Europeiska länderna som de var skyldiga. I synnerhet Frankrike blev jättearga över det här och skickade beväpnade trupper för att ändra Mexicos inställning till räntebetalningar. När man ändå var där tänkte Fransmännen att ja då kan vi väl lika gärna ockupera landet. Det hade som bekant inte gått alltför bra med deras kolonisation i den här delen av världen tidigare. Det gick till en början mycket bra för Fransoserna. Man avancerade men hamnade plötsligt vid staden Puebla, där man fick stryk av invånarna med lustiga hattar. Krigslyckan vände dock och fransmännen kunde ockupera Mexico under de kommande 6 åren, men det hindrar inte Mexicos befolkning att tycka att det ändå är ganska festligt att grodätarna från Europa fick stryk den där gången vid Puebla, och därför firar man sedan dess ”Cinco de Mayo” varje år den 5 maj. Det vill säga idag. Nu vet jag inte om fransmän är speciellt förtjusta i empanadas, men stora delar av Sydamerika är det, och ursprungligen kommer den från Spanien/Portugal, men sägs ha ett ännu äldre förflutet i det Arabiska köket. Den finns i massor av varianter, med fläskkött, fisk, frukt och grönsaker och oftast i kombination med någon form av tomatsås och örter. Dagen till ära, alltså Cinco de Mayo, har jag tänkt till och försökt göra en slags hyllning till Mexico och dess traditionella kök av starka maträtter. Jag kallar den Djävulados.

I grunden är det alltså en chilensk empanada. Men det är bara degen som har sin grund där, resten är nytt. En grundsats med deg som skall räcka till ungefär 12 stycken består av:  3,74 dl vetemjöl, 1 kryddmått salt, 2 matskedar smör, 1,25 dl mjölk. Börja med att smälta smöret och sedan hälla i mjölken i samma kastrull. Under tiden blandar ni mjöl och salt i en bunke. Häll sedan ner vätskan i bunken.

Knåda ihop degen. Viktigt att blanda väl.

Ganska snart kan ni forma degen till en enhet. Kan behövas lite extra mjöl på händerna för att slippa kladdet.

Så långt kommen är det dags att ta fram brödkaveln. Dela degen i 6 lika stora delar. Kavla ut och använd en större kopp eller annat för att skära ut cirklar med en diameter av 12-15 cm. Ungefär som när man gör pepparkakor, men med mindre god deg. Nu har ni själva ”ytterkläderna” till dessa empanadas. Lägg dessa åt sidan, gärna på bakplåtar med papper. Just nu kommer ni icke att behöva dem.

Vi kommer snart till ett vägskäl. Men fortfarande är det grundtanken som råder. Den var att fyllas med en aningen starkare köttfärsblandning. För det behövs köttfärs, den är av modell nötkött. Cirka ett halvt kilo. Färsen skall brynas.

Till det här behövs naturligtvis lite kryddor. Salt, peppar, paprikapulver, cajenpeppar, ja lite vad ni känner för och mäktar med i styrka helt enkelt. Färdig tacomix fungerar nog det med. Sedan naturligtvis lök. Gul lök och vitlök finhackas. Är det bara jag som tycker att lökhackandet är en av de roligaste uppgifterna vid matlagning?

Tillför krossade tomater. I det här fallet övervägde jag en med mer chili, men frun stoppade mig så det blev en med örter istället.

Varför hon stoppade mig? Ja här är det där vägskälet jag nämnde. Här skulle i princip köttfärsblandningen kunna vara komplett. Men jag ville som sagt ta det ett steg längre och det är här vanliga empanadas förvandlas till Djävulados. Mitt mål och syfte med hyllningen, att göra en så pass stark variant att det bokstavligen skulle bli ett fyrverkeri av smaker och i synnerhet starka sådana. Grunden ett antal olika chili och pepparfrukter.

Dessa fick skäras upp och kärnas ur. Egentligen har det väl ingen större betydelse, men det gjordes ändå.

Tillförde hackad jalapeno som är lite söta i jämförelse med de andra.

Vitlök, gul lök, röd lök och chili fick svettas snabbt i en egen panna.

Det var verkligen en doftexplosion kan jag säga. Det såg dessutom mycket trevligt ut i pannan med färger och form. Allt detta blandades strax efter med köttfärsgrunden.

Sedan kan man väl säga att kronprinsen dök upp på besök. En sista toppning av Bushmans Revenge Sauce, 15 på skalan av 1-10 och där stämmer verkligen graderingen med övriga såser. Den har orsakat magsmärtor fler än en gång hos mig.

När det hela fått koka ihop ett tag, får det svalna. Ett stickspår här kan vara att ta några burkar med vita bönor och slå i och vips har man en grym chiligryta. Men det lämnade vi därhän denna gång. Fortsatt bearbetning av fyllningen blev i nästa steg ungefär en 1/3 ask Philadelphiaost utrört.

Under tiden som fyllningen står och drar sig kommer nästa steg. Fyllningen skall få en kamrat. Den bestod denna gång av fyra olika sorters ost jag hittade i kylskåpet. En del kumminost, en del gouda, en del västerbotten och någon nypa av färdigriven ost. Improviserat som allt annat alltså. Det fina med dessa empanadas är att man kan fylla med i stort sett vad som helst, bara fantasin som sätter gränserna.

 Monteringen är ganska enkel. Ta en av de utkavlade degbitarna, lägg på fyllning, placera lite ost bredvid, fukta kanterna runt degen med ljummet vatten och det borde se ut ungefär så här nu.

Sedan viker man ihop degen så att det blir som en liten calzone, ”gafflar” kanterna så att den håller ihop och tar nästa och upprepar produktionen. Under tiden kan ni hetta upp antingen en tjockbottnad kastrull med några centimeter olja eller slå på fritösen. I det här fallet valde jag det sista. Fritera knytena tre och tre i någon minut tills degen fått en gyllene färg.

Resultatet ser verkligen ut som om man hittat guld.

Det fina med dessa ”bakverk” är att man kan äta dem kalla, ta med i picknick-korgen eller på fisketuren. Servera som tilltugg till en kall öl i sommarvärmen. Man kan även som jag vid själva testen låta dem svalna en aning men sen servera tillsammans med en grönsallad.

Då ser det ut som en mindre version av nämnda pizzamodell. Smakmässigt då? Ja den uppfyllde mina önskemål om styrka och hetta, men ändå var den inte alls i närheten av obehagligt stark vilket jag personligen tycker var lite av ett misslyckande. Det kan ha varit steget att blanda i philadelphiaosten som nästan neutraliserade den förväntade hettan. Men efter en natt i kylskåpet inser jag att det inte var ett misslyckande utan snarare en fullpoängare. Osten gjorde den mer krämig och chilin framträder ordentligt. I fortsättningen så får de helt enkelt svalna innan de förtärs. Den kommer antagligen orsaka magsår om jag fortsätter att äta den i stort antal, men det kan vara värt det!

Innehållet under rubriken är kanske inte alls lika muntert. Men nog känns det lite lustigt att det hamnar i tidningen. Arbetarbladet – Son våldgästar mor och stjäl mat. Det känns som om man vill veta mer om den här historien. Kanske se det på Efterlyst på TV3.

”En kvinna i Hofors har flera gånger anmält sin son för hemfridsbrott. Hon har också anmält honom för stöld av mat ur kylskåpet.”

Jag brukar ju säga att en olycka aldrig kommer ensam även om det inte alltid är just en olycka. Saker sker som har ett samband och här har vi ju ett lysande exempel. I helgen fick jag ett tips i en diskussionsgrupp om stark mat, att man kan göra små aptitretare med sting i. De kallas ”Atomic buffalo turds” eller ”Mummified jalapenos”. Innehållet är cremecheese och jalapenos som behändigt rullats in i bacon.

Dessa skall sedan grillas, citat ”Low and slow”. Så långt, allt bra kan man tycka, men som den person jag är som ofta tänker efter före eller rättare sagt ser problematik innan den uppstått var min första tanke att det här kommer inte gå bra på en grill. Det kommer fastna, innehållet rinna ut, baconet bli vidbränt, det kommer inte bli så smaskigt som i teorin. Sen idag läser jag lokaltidningar till kaffet och inser att fyra unga Hoforsbor redan löst problemet åt mig. Klart lösningen kommer från Hofors!

Arbetarbladet:

”Easy Turn heter UF-företaget som gått till SM-final genom att de vann regionsmästerskapen i grenen hantverk tidigare i vår. Deras affärsidén är att sälja användarvänliga ställ för grillspett.

– Grillspett fastnar ju alltid på grillen, med hjälp av det här stället kan du vända spetten en kvarts varv och på så vis blir alla sidor grillade, säger Andreas Karlsson som är en av de fyra killar som driver företaget.”

Även om jag i minnet kan komma ihåg att jag sett något liknande, så är det en fantastisk idé för just grillspett. På något sätt borde en viss tillverkning inledas. Mycket bra tänkt där grabbar!

Burger Kings planerade etablering i Hofors fortsätter att dominera samtalsämnena i länet. Igår skrev man i en artikel i Gefle Dagblad att ”Burger King nobbade Gävle” som ganska snart fylldes på av både uppretade kommentarer, men även glädje att Hofors får möjligheten till att utveckla området runt Rondellen och Faluvägen. Gävleborna känner sig lurade och det är en ganska hård kritik som Johan Wennberg från Burger King delar ut till Gävle kommun:

”Att hitta mark utmed E4 eller E16 hade krävt kontakter med Gävle kommun, och sådana ville Johan Wennberg undvika. Han ser inte Gävle som den bästa kommunen att jobba emot.

– Inte utifrån vad jag hört och känner själv. Vi hade ju en franchisetagare som höll på i tio år i Gävle utan att kunna öppna. Sedan han lämnade Gävle för ett och ett halvt år sedan har han öppnat två restauranger och är på väg mot en tredje. Jag känner Jonas (Snygg) själv och han är en av de vänligaste jag träffat, så det var konstigt att det gick som det gick. Men det verkar vara svårt att få kommunen att hjälpa till i Gävle, säger han.”

Förvånande nog har Hofors lyckats med det Gävle inte klarade av:

”Bemötandet han själv och Burger Kings etableringsgrupp fått i Hofors är han däremot väldigt nöjd med.

– De säger att det är sällan som man får ett så vänligt och hjälpsamt bemötande som vi fått av Hofors kommun.

Johan Wennberg är också helnöjd med läget som erbjudits precis intill E16 vid rondellen. Tipset om den lediga tomten kom från Lidl, som för ett par år sedan öppnade en butik på andra sidan Torsåkersvägen.

– Jag åkte dit och tittade och det såg ju riktigt bra och trevligt ut.”

Men det finns lite märkliga omständigheter runt den etablering som inte blev av i Gävle. Tydligen fick Jonas Snygg förtur till en tomt och började bygga en stor villa innan han började bygga ett Burger King. GD – Villa klar före snabbmaten.

”En Burger King-restaurang i Gävle ligger fortfarande långt fram i tiden. Samtidigt börjar Jonas Snyggs egen jättevilla bli färdig ute i Jonstorp. Han fick gå före i tomtkön på grund av att han lovade att öppna en restaurang i Gävle.”

2009 skriver samma tidning att ”Hamburgerkungen överger Gävle”, där återkommer innebörden att Gävle förlorat möjligheten för en etablering av Burger King då man uppträtt fientligt:

”Nu väljer han och familjen att ge upp. Frun, tandläkaren Helene Snygg, säljer sin mottagning. Huset i Jonstorp är till salu. Och Jonas Snygg själv har redan jobbet i Stockholm där han driver en Burger King på Medborgarplatsen.

– Det är förstås jättetråkigt. Jag byggde ett hus för att bo i resten av livet. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.  Det är tyvärr en företagsfientlig kommun det här, säger Jonas Snygg.”

Nu kanske det inte är sådär jättekonstigt att en etablering av Burger King sker i länet ändå. Tandläkaren Snygg (numera Helene Tangas) har ett bolag i Sandviken, ”Familjetandläkaren Helene Snygg AB” där Jonas Snygg återfinns i styrelsen som suppleant. Kanske fanns det små möjligheter att placera en restaurang vid Sandviken och att valet därför föll på Hofors. Om Hofors kommun lovat några tomter för husbyggen är dock oklart. Men det är ju fullständigt lysande egentligen, att den ena parten driver snabbmatskedja där socker finns i överflöd och den andra en tandläkarmottagning. Man kan inte sluta förundras över hur smarta en del entreprenörer är!

Som bekant är det lite upprörda känslor från Gävleborna gällande Hofors. Inte nog med att Hofors HC slog ut Gävle-laget IK Sätra i playoffen tidigare under säsongen, nu är man bittra över att Burger King valt att etablera sig här och inte i Gävle vilket visar sig inte minst i kommentarsfältet till dessa två artiklar, Gefle Dagblad, Arbetarbladet.

”Varför föll valet på Hofors?
– Det är läget med en ökad trafik från Stockholm. Det här ligger också precis invid huvudvägen och det är vi väldigt nöjda med.
Som GD tidigare berättat har kommunen startat arbetet med att ta fram nödvändiga planer och tillstånd för det aktuella området vid Hagaskolan. När det är klart ska de politiska besluten fattas.
Hofors kommun får 800 000 kronor för tomten och har inom ramen för det också åtagit sig att göra en del jobb åt Burger King. Det handlar i första hand om att förbereda marken för bygget. Det är med andra ord inte många kronor som hamburgerjätten behöver betala för att kunna etablera sig i Hofors.
Enligt kommunchefen Ulf Strömstedt är det ändå en bra affär för kommunen.
– Vi gjorde en värdering så vi har nog fog för det priset.”

Det återstår att se om det slutligen blir av, men under tiden kan vi Hoforsbor njuta av svartsjukan som kommer från Gävle-hållet. Att det är efterlängtat I Gävle kan man förstå när det till och med finns en Facebookgrupp.

Lite synd om Gävleborna kan man dock tycka att det är då man räknat med en etablering och företaget redan hade börjat visa sin reklam i staden.

Man skulle kunna tro att Hofors största snackis idag skulle handla om demoleringen av ”Hoforsmodellen”, men under eftermiddagen fick man en annan distraktion att tala om både muntligt och via sociala medier. Burger King tycks vara nära en etablering i Hofors vilket blir den första i länet. Arbetarbladet och Gefle Dagblad.

”Kommunen skriver i ett pressmeddelande att de är övertygade om att det varumärket kommer att öka intresset för kommunen. Dessutom kommer etableringen sannolikt att ha en stor påverkan på ungdomars möjligheter att få jobb.

Man har redan påbörjat arbetet med att ta fram nödvändiga planer och tillstånd och förberedelser för att snabbt ställa i ordning den aktuella marken vid nya E16 i anslutning till rondellen vid Hofors östra infart.

Innan allt är klart väntar också nödvändiga politiska beslut.”

Det finns naturligtvis både bra och dåliga saker med en etablering av snabbmatskedjan på en ort som Hofors. På minussidan finns risken med försämrad hälsa för i synnerhet ungdomarna som kommer att äta mer snabbmat och kombinationen med mer datoranvändande kan vi förvänta oss en ”fetmavåg” inom något eller ett par år. Många kommer dessutom använda snabbmaten som enkel lösning istället för lunch och middag i hemmet. Inkomsterna för pizzeriorna längs vägen kommer att sjunka och någon riskerar kanske även att gå i konkurs, Kolgrillen känns redan hotad trots att någon ny ägare inte tagit över. Tillfartsvägarna kommer att svämma över med företagets papper och kartonger i dikena.

På plussidan finns det ett bättre alternativ för att få människor på väg någonstans att stanna i Hofors, Burger King är ett välkänt varumärke som antagligen säljer mer än pizza. Mer lockande med snabb service och något man kan ta med sig på vägen. Det kommer skapa arbetstillfällen bland ungdomar och jag kan tänka mig sämre arbetsgivare för att ge en bra start i uppförande och konsten att följa ett angivet reglemente. När försvaret avvecklades var det snudd på att dessa kedjor som McDonalds och Burger King tog över det där första viktiga momentet att fostra ungdomar för framtiden med en anställning. Kanske kan det gynna turismen i viss utsträckning. Hur det blir med skatteintäkter vågar jag knappt gissa, men förmodligen hamnar inte skatt på förtjänsten på orten. Men i det stora hela så ser jag positivt på etableringen eftersom vi då kan stoltsera med tre välkända varumärken längs Faluvägen plus vår eget starka varumärka Lilla Sparköp.

Sist men inte minst om jag får spekulera fritt, så borde detta rimligen vara ett bra tillskott för att Hofors också borde få kalla sig stad. Kan Säter med sina 4000 invånare göra det så kan väl vi också få göra det. Dessutom finns det ju en stor nyfikenhet som gäller huruvida Xamuel Halfvars(V) arbete med projektet påverkat hans ideologi att bekämpa imperialismen och kapitalismens fronttrupper, snabbmatskedjorna från USA eller om även han fallit till föga. Bara en tanke.

Det är nu klart vem som tar över driften av Edskens Camping med tillhörande restaurang. ”Oväntat” var responsen från icke namngiven Hoforsbo. Gefle Dagblad skriver:

”Efter många turer är det nu klart med en ny arrendator på Edskens camping. Det blir Grillköket i Hofors som driver verksamheten kommande säsong.

– Det blir samma utbud som tidigare, och vi ska satsa på kvalitet, säger Grillkökets ägare Teitur Mariusson.

Grillkökets ägare Teitur Mariusson är själv inte inblandad i den dagliga verksamheten men han försäkrar att Hoforsborna kommer att känna igen sig när de besöker sin sommarpärla.

– Ja, och förhoppningsvis ska det ju bli bättre. Det blir samma utbud som tidigare, och vi ska satsa på kvalitet. Man ska kunna ta en bit mat, ta en öl och kanske lyssna på en trubadur. Det ska kännas roligt att komma dit, säger han”

Teitur är kanske den enda krögare i Hofors som kan stoltsera med att förekomma både i Svensk Filmdatabas och IMDB. Jag minns inte exakt, men jag tror det var i någon av filmerna där Noomi Rapace spelar Lisbeth Salander som han passerar i ett ögonblick som statist.

En annan krog som söker ny ägare är den populära Kolgrillen vid Faluvägen. Ett mejltips med länk till Blocket säger att ändrade familjeförhållanden medfört att krogen nu är till salu.

Synd och skam skulle jag vilja säga eftersom det är både trevliga ägare och personal och maten verkligen varit upplyftande i det pizzaträsk som Hofors egentligen bara har att erbjuda, med undantag av centrum. Ytterligare en pizzeria tror jag verkligen inte skulle lyfta det kulinariska livet.

Det är en viss stimulans att experimentera i köket. Bäst är ju att improvisera och sedan bli överraskad över hur bra resultatet blev. Under helgen blev jag så imponerad över mig själv så jag tvingade frun att äta samma sak två dagar på raken. Eller nästan samma sak, för det jag lyckades med i fredags var jag tvunget att utveckla en smula till lördagen. Det hela började med att jag funderade på hur användbara alla dessa olika löksorter är och om det var möjligt att få till en löksås som inte är samma gamla vanliga med gul lök.

Gräslök, purjolök och rödlök. Förutom att det är ganska avkopplande att kapa upp i små bitar, har dom en trevlig färg också. Men vi börjar från början. Tanken var rullader av nötkött och någon form av fyllning. Denna bestod av Philadelphiaost, ovan nämnda lök, rosépeppar, ett par teskedar dijonsenap, bacon ihoprört till en smet.

Detta breddes senare ut över nötköttet.

Rullades ihop som rullader ska med en tandpetare som låsning och sedan direkt i grillpannan.

När dom fått lite färg och verkade hyggligt genomstekta.

Sedan placerade i en form

Under tiden kokades några matskedar av philadelphiaosten och en halv liter grädde och lök ihop. Riktigt mycket lök.

Detta hälldes sedan över rulladerna och åkte in i ugnen i cirka tio minuter.

Och resultatet blev helgrymt! Definitivt på topp-10 listan över måltider jag intagit. I synnerhet löksåsen där man faktiskt kan känna alla tre sorterna och avsluta med ett kort inslag av rosépepparen. Det här måste ni testa och ni kommer definitivt att få en annan syn på hur en lökbaserad sås ska smaka.

Det finns en lokal och mycket bra tjänst som heter ”Matlistor.se” där listas Hofors (nästan) alla matställen. Bra om man inte råkar ha en meny hemma och vill beställa för avhämtning om inte annat. Det har ju sagts att Hofors i princip bara består av pizzerior, en sanning med viss modifikation naturligtvis. Men det finns ett antal och det skulle vara intressant att höra vilken som är Hoforsbornas egen favorit. Vad är det som gör den till ortens bästa pizzeria? Personligen måste jag nog säga att Viva tillhör toppskiktet.

 Den har en del minus när det kommer till varianter med kebab som topping, där är Rondellens ”Kebabpizza special” aningen bättre men väldigt ojämn från gång till gång. Kvalitén på stripsen är allt från nästan kalla och sladdriga till härligt krispiga, det är dock lite som ett lotteri när man öppnar kartongen. Viva har ortens bästa strips, men själva kebaben är inte på topp. Som älskare av starkare såser vinner Rondellen även där. Parma som ligger nästan vägg i vägg med Rondellen har ett stort minus med överflöd av sås. Varje gång trots att jag bett om att få lite mindre är det som en sås med tillhörande pizza som serverats. Viva vinner dock med sina råvaror och utbud, en amerikansk pan pizza vid namn ”Atalanta” anser jag vara det bästa man kan hitta i pizzaväg i Hofors. Köttfärs, skinka, salami, vitlök och jalapenos. Minus får dock samtliga pizzerior för att inte ha en riktigt bra salami på sina pizzor. Verkar som alla köper den där danska lite halvvidriga ”Göl” som inte riktigt fungerar på pizza eller på något annat heller för den delen.

En sista viktig detalj är naturligtvis fefferoni. Där vinner Parma och Viva som gör ett litet snitt i frukten och därmed gör den lite lättare att äta utan att fungera som vattenspridare. Vilken pizzeria är nu er favorit i Hofors?

Det är inte bara ishockey och väntan på att isen skall lossna för fiskets skull som pågår i livet just nu. Det mesta flyter på och igår fick jag en trevlig inbjudan till herrmiddag med tillhörande ölprovning. Ett stort utbud från Motala Brygghus fanns på schemat samt en och annan extra ordinär öl. Till förrätt serverades en smaskig fylld hummer.

Huvudrätten bestod av en löfbiff fylld med två olika ostsorter, en potatiskaka av enkelt men överraskande gott recept.

Efterrätten en smakrik och fantastisk chokladmousse med grädde och färska bär.

Det genomgående temat på dryck var alltså öl av olika typer och sällskapet guidades genom ”ölresan” av en riktig ölälskare som till vardags är engagerad i Gammelstilla Whisky. Som kronan på verket plockade han fram en riktig raritét som sällskapet lät sig njuta ordentligt av. Tror det allt som allt blev runt tio olika ölsorter som provades. Jag var dock hemma i god tidd strax innan midnatt för lite sömn innan lördagens morgonträning med A-laget.

Under kategorin ”Mat & Dryck” hamnar detta enkla men goda middagstips. En av de godaste köttfärsrätterna som jag ätit faktiskt. Köttfärsrullader. Det är enkelt att göra och tidsmässigt inget uthållighetsförsök. Man kan nu göra de olika momenten i vilken ordning man vill. Men jag väljer att göra fyllningen först:

2-3 paket med bacon, i skivor eller tärnat. Ett stycke purjolök  Bryn detta i en stekpanna och ställ åt sidan tills senare. Ta 500 gram nötfärs, stoppa det i en bunke tillsammans med en kopp vatten, 2 matskedar potatismjöl och krydda efter behag med salt och vitpeppar. Kryddningen är ju inte absolut, det finns utrymme till att ha i det man gillar. Starkare kryddor eller lökkryddor i olika utförande. Blanda ihop det ordentligt och låt det vila i 15 minuter.

När färsen vilat en stund och fyllningen svalnat tar man en grabbnäve färs och plattar till en liten biff. Fär har man på lagom med fyllning. Kom ihåg att ”biffen” skall förslutas. All fyllning går inte åt, en del kommer att nyttjas till en sås.

  2 askar philidelphiaost (går att ta smaksatt som naturell), klicka upp lagom i varje biff. Efter det gör man som ungefär rullader låter, rullar försiktigt ihop så att fyllningen ligger tryggt insluten. Det borde se ut ungefär så här när ni klarat av momentet.

Sedan ställer man in formen i ugnen på 225 grader i cirka 30-35 minuter, det syns när fyllningen börjar sippra ut. Under tiden tar man överbliven fyllning och kokar ihop med 5-7 dl grädde. Det blir den kompletterande såsen sen. Vill man vara lite vågad går det bra att ta med lite gräslök i såsen. Kanske en gnutta rosépeppar också. Efter ugnsmomentet borde det se ut lite så här:

Tillsammans med rulladerna och såsen kan man servera hemgjort potatismos, kokt och pressad potatis. Jag är ingen förespråkare av lingonsylt till allt, men här passar det faktiskt ypperligt. Vill man lyxa till det lite extra, finns det en variant där man spritsar potatismos runt om i formen de sista minuterna och slår på såsen runt rulladerna. Nedan syns en variant med en enda stor rullad med samma fyllning (fast det kanske heter variant av köttfärslimpa då). Smaklig måltid!

Förutom att se Junior VM i ishockey där det inte gick så bra (man kan hävda att silver är fint nog, men det fanns faktiskt ett guld på spel också) och lite skidåkning vilket jag vanligtvis finner lite tråkigt men nu hade man gevär med och då blir det en helt annan sak liksom. En vacker dag kommer kanske ”jaktstart” betyda just det, och man har kommit en bit längre än min egen idé om ”medeltida golf”. När skidåkarna ger sig iväg är det bäst att hålla sig undan den som är efter då samtliga är beväpnade. Nåja det kanske utvecklas bättre i framtiden. På tal om just jakt så jagade jag något smaskigt recept för lördagsmiddagens räkning. Satt i nästan en timme och läste upp och ned på olika internetsidor för att få smaklökarna att frestas. Hittade inget så det fick bli en liten klassiker med fylld kycklingfilé och en hafsigt ihopkastad sås för att slippa för mycket köksarbete. Det är egentligen synd att jag aldrig riktigt noterar vad jag har i när jag lagar mat från höften. Resultatet kanske inte såg ut som en dröm, men det smakade verkligen bra. Kanske den bästa kycklingrätt jag ätit.

Den sista bilden var dock inte en del av människornas i husets lördagsmiddag, husets egen seriemördare kom stolt in och visade att det var inte bara de tvåbenta som kan fixa smaskiga råvaror. Om jag bara kunde begripa varför han skall släpa hem allt när han till övervägande del ändå väljer mer traditionell kattmat på burk, påse eller i torr form.

Utomhusmatcher och hårdrockskonserter i all ära, men den här helgen ägnade jag åt viktig återhämtning och smått med studier. Under lördagen spenderade jag till exempel 7 timmar med att se avsnitt från TV-serien ”True Blood” och att tillverka det viktigaste till årets julhelg, köttbullarna.

Precis som med glögg, kryddsmör och chiligrytor, gillar jag att experimentera även med köttbullar. Det finns oändliga varianter att göra av den klassiskt svenska köttbullen. I år med bland annat Dijonsenap, rosépeppar, vitlök och en del hemliga saker. Efter första provstekningen var jag inte riktigt säker på att det lyckats, tydligen har det en viss inverkan vilken form av stekyta man har i stekpannan för resultatet. Tog nämligen en mindre för provstekningen och det blev inte bra, efter att ha tillsatt aningen mer salt och vitpeppar och stekt i gjutjärnspanna visade det sig att jag var rätt ute i mina antaganden. Helt klart de bästa köttbullarna som jag tillverkat! Kvar på experimentlistan är att tillverka en riktigt het och stark variant, men det får jag fundera vidare över tills nästa år, att rulla tre kilo färs till bollar kan få en att tappa intresset en smula.

Men hur smakade då årets version? En fullträff skulle jag vilja säga. Perfekt konsistens, lagom stora, huvudsmaken klassisk men med överraskningar i inslaget av rosépeppar och förnimbar smak av vitlöken och senapen. Ja kryddpepparn hade en fin närvaro i måttlig mängd också

2:a december och första advent. Skolverket må ha sagt att något traditionellt adventsfirande med tillhörande Gud inte är att rekomendera i Sverige längre, men än så länge är det tillåtet att ägna sig åt traditionellt julpyssel i hemmen. Så tolkar åtminstone jag det. Små aktiviteter runt om i hemmen är som sagt tradition i december. Därför vill jag passa på att tipsa om två saker som man kan göra hemma och som blir i dubbel bemärkelse, goda resultat. Winernougaten till exempel är inte svår att göra och blir oerhört smaskigt.

Råkar man dessutom ha en del lingon i sin frys efter höstens skogspromenader, är lingonglöggen att rekomendera. Dock vinner man på att tillverka den ett år och avnjuta den nästa eftersom den mognar en hel del i smaken om den får ligga på lagring. Jag har fortfarande kvar sedan två år tillbaka och den smakar fortfarande helt underbart. Lingonkaraktären har tonats ned en del, men det är bara positivt eftersom den nykokad kan vara lite för syrlig för min del.

Det är en rätt inspirerad av den klassiska ”Philly Cheesesteak” med vissa modifikationer, men i det stora hela så handlar det om kött, ost och sprit med en gnutta styrka i smaken. Man behöver inte så många ingredienser heller.

I just denna valde jag som ni ser i bild, Sambal Olek, en Carnegie Porter, en flaska Jack Daniels, soja, en steksås från TryMe vid namn Bullfighter. Gul lök, vitlök och skivor av ”sjömansbiff”. Tre sorters ost och ett bröd. Man kan naturligtvis variera både kött, ost och bröd efter behag. Börja med att strimla köttet och lägg det i en skål.

Finhacka den gula löken och vitlöken. Tillsätt en rejäl sked med Smbal Oleken, här finns även utrymme att stärka upp smaken ytterligare om man vill med tex en gnutta chilipulver.

Tillsätt lite av ölen och sojan.

Grillsåsen

Och sist men kanske viktigast, starkvaror med måtta. Man kan lockas att överdriva tillsättningen av spriten, men gör inte det utan ta dig en hutt på sidan av skålen istället.

Då borde det se ut ungefär så här, nyttja inte salt och peppar, det räcker med sältan i sojan och Sambal Oleken för att få fram fina smaker.

Rör om ordentligt och låt stå någon timme så att köttet hinner suga upp mycket av de andra smakerna.

Under tiden kan man ta sig en liten hutt till för att hålla inspirationen uppe och ta sig en liten funderare över ost. Ost är ett slags mjölkprodukt och kommer i många olika former och smaker som ni kanske vet. Mitt eget val till just den här mackan föll på en mildare ädelost, en chili och tomatost samt vanliga cheddarskivor. Jag begränsade mig till tre sorter, det går naturligtvis att blanda in ännu fler eller färre, men jag inbillade mig att jag skulle få ut det bästa av ostarna om jag bara tog den här kombinationen.

 Man kommer behöva ett bröd av något slag. Jag valde den här modellen eftersom den dels såg rolig ut och dels är riktigt gott.

Man kan förbereda lite genom att dela på brödet och lägga på ost efter smak och tycke. Brödet skall in en snabbis i ugnen innan mackan kan färdigställas. OBS! Använd inte spriten i det här momentet, alltså på brödet.

Nu borde du ha filosoferat klart över ost och bröd och slå på spisplattan. Det är en ganska blöt församling kött i det här läget. Men låt det puttra på så att vätskan reduceras till nästan intet.

När det börjar likna resultatet på den undre bilden, ta av stekpanna från platta och skjutsa in brödet med osten i ugnen några minuter. Bara så pass länge att det börjar smälta en aning.

Det är nu dags för monteringen, ett moment som man bör vara stadig på handen för och bör gå ganska kvickt. Lägg upp köttet på den undre delen av brödet så att det ser ut ungefär så här.

Personligen anser jag att mackan blir aningen torr om man inte tillsätter någon form av sås. Här använder jag samma grillsås som i marinaden. Bäst resultat blir det även här om man är aningen återhållsam.

Sista momentet är att lägga på skivorma av cheddar. Dom smälter snabbt och bör därför som jag beskrev tidigare, inte följa med in i ugnen. Om man vill kan man även lägga på skivad gul eller röd lök, men absolut inget grönt som sallad eller liknande.

Resultatet blir en smarrig, smakrik macka som kan bota de åkommor man ådragit sig kvällen före eller ett perfekt sätt att bjuda på förtäring i pausen på ett pokerspel eller med tända ljus och schysst musik på stereon. Rekomenderad dryck kan vara en mörkare öl, men vilket som helst går bra efter egna preferenser. Smaklig måltid!

Jag fick ett mejl med lite synpunkter och önskemål, istället för att besvara det privat gör jag ett inlägg av det eftersom det kanske finns andra som vill tillföra något till ämnet. Det fanns önskemål om mer recept och matlagning och här tänkte jag be läsarna om hjälp. Jag har själv några gamla steg för steg-guider som jag gjort för en tidigare blogg jag kan lägga ut, men roligare vore det om ni läsare gjorde samma sak, alltså fotade er tillagning av favoritrecepten och skickade in bilder och text så publicerar jag det under denna kategori ”Mat & Dryck”.

Skall ta mig tid att skriva och lägga in foton på bland annat en ”världsberömd Jazz-macka” och lite annat smått men inte mindre gott. Vill ni dela med er av era recept och bilder så skicka in det till info @hoforsbloggen.se (sätt ihop texten för fungerande mejl, måste särskilja det för att inte snappas upp av spammare). Vem vet Xamuel kanske bjuder på en grönröd gryta och Mats på högerrev

Rubriken syftar faktiskt på en bokstavlig gryta även om jag förstått att det lika gärna skulle kunna ha syftat på något annat. Jag nämnde ju igår att vi hittat en uppsjö av trattkantareller och hur firar man den vinsten på annat sätt än att tillverka en mustig höstgryta att förgylla söndagskvällen med?

Man hackar en massa lök, en hög kött och fräser ihop det lite snabbt.

Sen tillsätter man oxfond och porter och låter det sjuda ett bra tag.

Lagerblad och lite blandade kryddor och ett fortsatt småkokande i grytan.

Hacka morötter i lagom bitar och här kan man om man vill även tillsätta potatis och låta det koka med för en komplett måltid. Valde dock att koka den separat på sidan.

Slutligen tillsattes all svamp och fick koka med en stund det med. Såg dock inte lika gott ut som själva resultatet. Men vilken gryta gör det, oavsett om det är bildligt eller bokstavligt?

Det verkar vara nyhetstorka på hemmaplan så idag tänkte jag lyfta upp en helt absurd historia från andra sidan länsgränsen. I Falu kommun och närmare bestämt Vika, strax utanför Falun har man under många år kunnat glädjas åt att få riktigt bra mat och service i skolmatsalen. Jag har talat med människor som berömt hur man sköter verksamheten just i Vika. Nyckelordet är engagemang, vilket kommer att bli temat i detta inlägg. Men först lite bakgrund i form av två artiklar publicerade i Dalarnas Tidning denna vecka:

Hembakat bröd passar inte i skolmatsalen

Det handlar om ett försök att lyfta skolmaten överlag

I den första artikeln får vi veta att det är ett skolmatsalens personal och deras egna initiativ och engagemang som gjort luncherna riktigt populära bland eleverna:

”Skolmåltidsbiträdet på Vikaskolan, Annica Eriksson, försökte bjuda sina elever på det där lilla extra. Nu har Falu kommun sagt ifrån och därmed är det slut med nybakat bröd och 15 sorters grönsaker.

– Jag trodde jag var här för att göra bra mat åt barnen, men det är jag tydligen inte, säger Eriksson.

I modern tid åker vi till affären och köper en påse med grillkol, åker hem och dränker det i tändvätska och tillagar vårt kött. För det mesta under sommartid. Men sällan lägger man någon tanke vid själva basen i denna aktivitet. Grillkolet eller kolet. Många Hoforsbor känner till att vi har ett kulturarv strax utanför Hofors som kallas ”Kolgårn” och inte bara är lite av en turistattraktion, utan ett levande hantverk. Nu används kol till så mycket mer än att bränna kött, tidigare mycket viktigt inom stålindustrin till exempel. Igår var jag ute å arbetets vägnar och min chef som vet en himla massa och har koll på saker vi vanliga dödliga inte ens kan drömma om, ville visa något lite udda. På en avtagsväg, en bit in i skogen pekade han ut en liten kulle och frågade om jag visste vad det var.

Vid närmare inspektion syntes ett djupt hål i kullen.

Och på andra sidan stod det klart att detta var en form av bostad, en så kallad kolarkoja. Ett rejält bygge med öppen spis och sitt/sovplats.

Någon gång i tiden har man alltså tagit sig långt ut i skogen, mil från närmaste bebyggelse och uppfört denna koja. Allt för att ha en plats där man kunde leva och bo under den period som man vaktade kolmilan. Trots att det säkerligen var ett hårt arbete måste det ha varit riktigt bekvämt där med ett par filtar och en kaffepanna. Väl isolerat från vädrets makter. Med tillgång till vatten och mat skulle man kunna leva där en lång period, även vintertid. Både imponerande och spännande på samma gång.

—

Gällande mat så är det åtminstone på hösten ganska lätt att hitta det. Knappast en ensidig diet med tanke på variationen av både jakt, fiske och allt det andra naturen ger bort gratis. Vanliga gula kantareller är ungefär den enda svamp jag känner till, men igår fick jag även lära mig att hitta och identifiera den så kallade ”trattkantarellen”. Hur enkelt som helst och massor fanns det av den.

Den sägs vara även godare än dess gula kusin. Kan vara bra att veta tills nästa år kanske, det finns redan för mycket svamp i hemmet, både fryst och torkad. Nu kanske man inte bara kan leva på svamp, men tänk er livet i en koja som förevisat, där lite guldkant i form av svamp till grävlingssteken förgyllde.

Uppdaterar mig med helgens artiklar i lokalpressen, både Gefle Dagblad och Arbetarbladet skriver om en utställning på Galleri Ett där en man med namnet Kent Sjöstrand visat upp sin samling av ölburkar.

”För andra året i rad visar Kent Sjöstrand upp sin ölburkssamling.

– Det kan vara kul för en del att se det här. De som minns de här burkarna men som bara drack och inte tänkte så mycket på utseendet, säger han.

Att samla ölburkar började han med på 70-talet, men i hans ägo finns numera burkar ända sedan 1955, bland annat de allra första svensktillverkade plåtburkarna från S:t Eriks bryggeri.

– Men när de började med aluminiumburkar på 1980-talet slutade jag samla, det var tråkigt när de kom eftersom trycket blir så mycket finare på plåt, säger Kent Sjöstrand”

Namnet låter inte alls bekant men på artiklarnas foton tycker jag mig känna igen en av Hofors musikdoldisar. Shakin Lee Taylor:

Jag vet inte om Hoforsborna riktigt känner till hur stor denna man är i sin genre. Dessutom berättade en kamrat för en tid sedan hur hans popularitet växt bland en ny generation Rocka Billy-älskare på senare tid.

Shakin Lee Taylor – Rock Therapy

ShakinLee Taylor – Back To Texas

Shakin Lee Taylor – Nobody Does It Better Than You

Jag har som jag tidigare skrivit om letat efter en bra, lätt, praktisk men framför allt god mat att bära med sig i ryggsäcken för en kommande personlig utmaning. Hittade av en händelse på Jaktia i Falun, något som såg mycket praktiskt ut. Pasta med ost och skinka från Adventure Food. Vid första anblick stämmer det bra in på lätt. väger bara 140 gram, praktisk eftersom man bara tillsätter hett vatten, återstod att testa hur god den var vilket gavs tillfälle under gårdagens fisketur.

Vid första anblick såg det ut som okokade makaroner täckte med någon form av damm. Innehållet i påsen beskrivs som:

”Pasta (vete, ägg, salt), ost (11%), skinka (7%), mjölk, palmolja, potatisstärkelse, paprika, lök, purjolök, salt, peppar, vetestärkelse, kryddor, antioksidant (E330), konserveringsmedel (E250) ”

E-ämnena är natriumnitrit (E250) och citronsyra (E330). Konserverande och surhetsreglerande ämnen. Sägs ha en hållbarhet på 48 månader vilket kanske är ett minus jämfört med de produkter man tidigare fick i fält inom försvarsmakten där 48 år inte utgjorde något hinder.

I påsen häller man 0.36 liter hett vatten. För egen del så behövde jag inte göra upp en eld eftersom jag kokat vatten och hällt upp på termos i förhand. Allt för att spara lite tid i fiskandet.

Sedan försluter man påsen och väntar 8-10 minuter. Jag vände lite på den under den tiden för att fördela vattnet jämnt. Under tiden så dukade jag upp. Bara för att man befinner sig i skog och på sjö behöver man inte skyffla i sig maten på ett ociviliserat sätt.

Jag hann även med att dra upp ett par abborrar under tiden och jag tror inte det finns en vackrare vy att studera på någon restaurang i Sverige. Jag hade även som syns i bild garderat mig med att ta med krydda i det fall maträtten skulle ha en tvivelaktig smak.

Resultatet såg relativt inbjudande ut även om makaronerna syntes en aning torra. Doftade dock härligt och passande nog hade jag en flaska rött att servera till.

Smaken då? Nja det var definitivt inte det sämsta jag smakat i livet men inte heller det absolut bästa. Pastan var verkligen en aning torr, såsen var god och hade en ostsmak, men det var desto mindre av skinka och betydligt mer av purjolök som tog överhand i smaken. När man tänker på det så har ofta den här formen av mat (och soppor typ Varma Koppen) ett överflöd av purjolök och här blev det som i alla andra rätter för mycket. Baconsaltet gjorde dock sitt för att förbättra maten.

Kontentan av detta test blir att det är praktiskt, lätt och skapligt ätbart. Kanske var jag inte tillräckligt hungrig för att uppskatta maten till fullo. Ett stort plus var den enkla tillagningen vilket gör att man inte behöver någon större utrustning mer än att koka vatten och en gaffel/sked. Minus är purjolöken. Mindre sådan. En portion räcker faktiskt till två personer och är mättande ändå. Betyget blir 3.5 av 5 och det känns som att detta är det bästa jag testat så här långt. Under andra förhållanden skulle det kännas ganska lyxigt att få äta det här och sedan avsluta med en cappuccino i pulverform.

Och jag måste medge att det kändes ganska lyxigt att kunna njuta av drycken samtidigt som jag kunde kroka mört till desserten. Sann livskvalitét!

Igår damp det ner ett spännande paket hos postombudet. Lite testprodukter med ett annorlunda sting kan man säga. Jag blev genast mycket förälskad i jordnötterna med cheddar och jalapênosmak. ”Det finns ingen vits med att äta andra jordnötter för resten av mitt liv” var det slutliga omdömet.

Jag provsmakade, provsmakade lite till och för säkerhets skull gick jag förbi burken och testade ytterligare några gånger under kvällen. Smakmässigt helt klart 5 av 5 möjliga åsnerumpor även om det inte är en obehaglig hetta. Närmast smakar dom som ”Chili cheese” som marknadsförs av diverse snabbmatskedjor fast med en mer nötig karaktär. Annat som var mer på kul men som fungerade överraskande bra var Bacon-Lypsyl. Tänk er att alltid kunna känna den härliga doften av bacon oavsett var ni befinner er.

Fungerar nog både som måltidsersättning och aptitretare misstänker jag. Inte minst när man vill ge sin älskade en extra speciell kyss. Kan locka till mer spontanhångel i vardagen. I samma smak så kom även två stycken varianter av baconsalt.

Jag är inte säker, men jag tror att saltet egentligen är till för popcorn och liknande. Testade det på lite av varje igår och blev glatt överraskad över hur smakrikt det var. Både cheddar och pepparvarianten. Kan verkligen rekomenderas för baconälskaren.

Ni har väl inte glömt bort att det finns gratis korv att äta på Storgatan idag?

Det ryktas om att Folkpartiets ordförande i Sandviken, Dragan Perkovic sätter på sig grillmästarens mössa och langar grillheta korvar i bröd.

Det är alltså på platsen mellan Storgatan 16 och 18, och på tidpunkten 16 till 18 idag fredag som man kan träffa både lokala och utsocknes representanter från Folkpartiet och samtidigt göra en samhällsinsats gällande att rensa ut delar av ogräset från kommunen. Vi ses där!

Folkpartiet i Hofors och Sandviken ställer till med spontangrillning denna fredag. Platsen är området mellan Storgatan 16 och 18. Det kommer bjudas på grillad korv och drycker. Medtag oömma kläder, handskar och ett glatt humör meddelar arrangörerna.