Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad/Provocerad

Förra året när jag informerades om att det var cruising i Hofors småskrattade jag och föreställde mig två epatraktorer och en gammal ford med takräcke och en höbal. Trots mina egna fördomar visade det sig innehålla en fin samling klassiska och ombyggda fordon. Ikväll är det alltså dags igen och några av mina bekanta från ”storstäderna” hade tänkt sig besöka evenemanget utan övertalan från mig. Se där!

Dessutom blir det klassisk rock från ”Little Andrew And The Rythm Boys” i parken mellan 21-02, här framförandes min egna idol Egon Kjerrmans ”Kom ner från taket”.

Igår tänkte jag och hustrun (jag fnissar varje gång jag säger det) besöka Möbelberget i Storvik för att om möjligt fynda något gammalt eller behövligt. Men tyvärr slog de igen sina dörrar förra året och ägnar sig mest åt antikmässor och besök på beställning numer. Sedan slog det oss att vi sett en vid campingen i Kungsgården som även den var stängd. På vägen dit noterade vi dock att det under fredag till söndag finns en i Gästrike-Hammarby så planerna att fynda så tidigt i veckan skrinlades och istället planerades en liten rundtur till helgen in.  Det verkar finnas en hel del i krokarna runt Kungsgården/Gästrike-Hammarby. Men var finns det fler? Borde ju finnas en hel del runt Hofors också.

Själva idén med loppisar är ju genial, inte minst med tanke på att våra sopberg minskar drastiskt när människor utbyter skräp eller oanvändbara tingestar mellan varandra. Redan för 12-15 år sedan hörde jag talas om hur man i en bostadsrättsförening i Stockholm upplåtit ett soprum till gratis loppis. Man kunde alltså ställa dit saker man tänkt kasta och låta andra ta hand om dem eller gå dit och leta efter saker som man kanske behövde eller ville ha. Kan man då i dessa ekonomiskt kärva tider tjäna en slant på sina sopor är det ju än mer genialiskt. Kanske vore det något för den outnyttjade marken där Lidl tänkte etablera sig. En billig hyra av bordsplats och med resultatet sjudande folkliv?

Fick ett par bilder skickat via mejl under helgen som visar en ganska rolig idé. Fotbollsplan från Malmö som ”twistats” till en aning och ser ut så här:

Kanske vore något för kentAAs lekparksprojekt?

Ozzy Osbourne har släppt en ny platta, ”Scream”. Känns lite som gamla hederliga Ozzy men med aningen brutalare musik. Kan mycket väl bli sommarfavoriten detta år, om inte annat ännu en klassiker att lägga på högen.

Hittar faktiskt inte ett enda svagt spår från inledande ”Let it die” till avslutande ”I want it more”. Där emellan ytterligare sju grymma låtar. Finns på Spotify om man inte genast vill rusa till den obefintliga skivaffären i Hofors då vill säga.

En ytterst underhållande blogg skriven av tvåbarnsfadern Kim Larsson. Klicka på bilden för att komma dit.

I veckan inleds den högst lokala festen ”Bessemerfesten”. Alltid trott att det var något som kommunen/Folkets Hus stod som arrangör för men där verkar jag ha fel. En Börje Wiklund står som kontaktperson för festen, kollar man upp bolaget B.W.Trading i Sandviken så finns det två likadana enskilda bolag:

B.W.Trading – Ägt av Anne Li Margurithe Birgitta Viklund

B.W.Trading – Ägt av Nils Börje Viklund

Är det ett samarbete mellan kommun och denna Börje? Vem får intäkterna för marknadsknallar och övrigt?

Sen verkar Hofors följa trenden från andra stadsfester med undermåliga artister och klent innehåll. Större städer med innevånarantal på 50-70 000 brukar levereras Idol-deltagare som i bästa fall åkt ut på plats 20 och nedåt. Finns ju inte ens intresse för vinnaren läste jag dessutom idag. Fullständig katastrof kallade dom det visst.

—

Kanske låter lite väl negativ, det finns ju bra sidor av arrangemanget också. Människor går ut och träffas och har kul ihop efter en lång mörk vinter. Äter ”Langos” som knappast skulle godkännas av kommunens hälsoskyddsinspektörer

Ska ni gå dit och vad är Bessemerfestens absoluta höjdpunkt som man inte får missa?

Ytterligare en läsvärd artikel i Arbetarbladet som är värd att tipsa om. Säger en hel del om hur media fungerat historiskt och fungerar än idag. Nazistgömman i Marma och gaskammaren i Hedesunda.

Andra bra länkar i samma ämne:

Lundqvistaffären – Flashback Forum

Marxistarkiv – Nazistkupp i Sverige (start sid 3)

Ett tips om en intressant artikel från Arbetarbladet, klicka på bilden för fullständig text.

”I media har Misch utmålats som den perfekte medlöparen. Det har sagts att han borde ha skjutit Hitler. Genom sitt arbete skulle han ha haft tillfälle till det. I andra reportage kallas han rätt och slätt för nazist.
Andra, totalt motsatta åsikter, är att Misch är den ständigt trevlige killen.
I stället för the boy next door, ses han lite som the SS-man next door”

Detta är ett tips till alla som läser tidningar på nätet och i synnerhet vår lokala media som Arbetarbladet mm. De ämnar genomföra en läsarundersökning för att ta reda på hur tidningen möjligtvis kan utvecklas på webben. Mycket viktigt tycker jag och pushar därför lite extra för att om möjligt få någon Hoforsbo som har tid och intresse att anmäla sig (arbetar borta själv den dagen tyvärr). Klicka på bilden för fullständig information.

Förutom era åsikter så bjuds ni på fri lunch och får en ersättning på 500 kronor.

—

Det är ju lite si och så med uppdateringen av tidningen på webben och i ett samtal med en lokal reporter så bekräftades mina egna funderingar om att man helst vill tjäna pengar på papperstidningen. En mer ”handfast” tidning är förvisso trevligt, men jag tror att allt fler generationer söker efter sina nyheter på just internet och att det är ett dilemma med inkomsterna för alla tidningar. Det behövs nya lösningar för att fortfarande vara inkomstbringande men samtidigt nå till befolkningen.

Arbetarbladet är faktiskt en av de bättre lokaltidningarna jag läst/läser frekvent och jag har låst otroligt många. Dock som sagt lämnar det en hel del att önska via webben.

Fick ett bokpaket igår innehållande bland annat ”Ut och fiska – 100 svenska fiskar i färg” samt ”Spinnfiska Gädda” av Fredrik Stjärnkvist. Den först nämnda mer en liten uppslagsbok i fickstorlek för att identifiera fåglar, insekter och olika vattenväxter som man stöter på och funderar över. Har ju fortfarande inte lyckats begripa vad det var som satt i det upphittade nätet.

Den fanns tyvärr inte med i boken heller men väl Slätvar, Klumpfisk, Strandbrosklav och Tobisgrissla.

Herr Stjärnkvists bok var tyvärr en besvikelse. Kändes mer som en reklambroschyr än innehållande rubriktexten ”Fiskeknep & Fisketips”. Han propagerade för att låta vårgäddorna vara och istället rikta in sig på sommar och höst, samt vikten av ståltafs och något svamlande om huruvida gäddor är stationära eller inte. Själva formatet på utgivningen kändes heller inte som en bok utan snarare som häftad Pixibok.

Kanske kan vara en smart idé när jag tänker efter. Människor har blivit riktigt dåliga på att läsa böcker så i samma format kanske man kunde ge ut titlar som:

-Demokrati för korkskallar

-Yttrandefriheten på 4 sidor (nu med bilder)

-Konsten att koka ett ägg – Receptbok för den moderna kvinnan

Har ju varit lite tunnsått av min andra stora passion i livet, musiken. Slösurfade runt på Youtube och hittade en ”gammal” klassiker av The Tough Alliance: First Class Riot.

Man brukar ju se lokal media lite som en clownredaktioner med medarbetare som väntar på att slå igenom på kultursidorna i DN eller som snaskreporter på Expressen eller Aftonbladet. Men ibland blixtrar de till och levererar fantastiska historier med värme och trovärdighet. Idag hittade jag en sådan i form av Anne Sjödins artikel om Lovisa som har Downs Syndrom. Det är just sådana här historier man vill läsa om lokalt. Mänskligt och engagerande utan sedvanligt ”politiskt korrekthet”.

Läste redan igår i Annonsbladet att det skulle anordnas någon slags författarträff på biblioteket här i Hofors. Stod ingen exakt tid och det gör det heller inte i artikeln som Arbetarbladet publicerar idag. 10 stycken författare finns det enligt Arne Engström, säkerligen fler okända menar han. Jag antar att även jag kan gå under samlingsnamnet eftersom jag är utgiven i bokform men inte under vad man kanske hade förväntat sig. Min ”stora debut” får vänta ett tag till

—

Gällande just skrivande och författarskap så sägs det ju att alla har en historia att berätta men alla är inte bra författare. Vad som egentligen utgör en bra författare lär man debattera vidare om, men att alla kan skriva är absolut sanning. Krävs bara lite finslipning och träning och på samma sätt som en höjdhoppare pressar millimetrar måste en författare skriva, skriva, läsa och åter skriva för att nå sin egen drömgräns, sitt eget språk. Bloggande kan vara en mycket bra grund att stå på även för den mest ovane skribenten. Tyvärr finns det något slags elittänkande bland många bloggare. Att det är besökssiffrorna som styr kvalitén. Tittar man på vilka som toppar alla dessa topplistor så är det ett par, kanske tre som egentligen är bra skribenter. Trots det så har många av de övriga gett ut böcker. En smaksak antar jag, men jag föredrar att läsa Gubben Vid Rämen och Peter Englund före Blondinbella och Gaybloggen.

—

En sak som jag ofta funderar över är den man som på ”ålderns höst” debuterade som 49-åring och slog igenom stort. Jag skriver stort för stor är han i många kretsar. Charles Bukowski. Hur hade hans liv sett ut i bloggarnas tidevarv? En mycket intressant man oavsett om han söp bort stora delar av sitt liv. Kanske det egentliga upphovet till begreppet ”rödvinspoet”. Dikterna kanske inte fullt så lysande som hans noveller. Hade han dessutom varit lika bra som författare om han växt upp och skildrat Hofors med sin bruksmentalitet och småstadsprofiler? Hofors är på intet sätt sämre än Los Angeles som scenario för fantastiska berättelser.

—

Slutligen vill jag visa några mycket talande bilder för ”snuskgubben” Charles Bukowski. Flertalet antagligen inte direkt spontana, men så speglande för just honom.

Det stundar ju en annan omdiskuterad fest fast på ett ”högre plan” denna sommar. I Dala-Demokraten kan man läsa om ett kommunalråd som tackar nej med motiveringen att han har annat inplanerat, inte är en större beundrare av just kungahuset och att han dessutom inte äger någon frack.

Det har inte stått att läsa i lokal media vem eller vilka som åker från vår egen kommun och om de ens tänkt sig åka på denna odemokratiska charad. Vore kanske ett ”scoop” för Arbetarbladet eller Gefle Dagblad att publicera. Intressant att höra hur man motiverar sitt beslut för eller emot och vilken gåva kommunen tar med sig ner till slottet.

På fredag är det så äntligen dags för den omdiskuterade festen som Hofors Kommun bjuder sina anställda på som tack för gott arbete 2009. Klicka på bilden eller här för fullständig artikel.

Om samtliga har en respektive så innebär det 1200 människor i Folkets Hus vilket kanske innebär att det är ”århundradets fest”. Självklart är man bjuden.

Det är påskhelg och tyvärr arbete för min egen del, men det innebär ju inte att man kan fröjdas ändå. Och det gör jag åt den kommande sommaren som kanske blir något slags rekord i återanvändning av 80/90-tals band. Vad sägs om minst fem dedikerade hårdrocksfestivaler med två superkrockar 8-10 juli?

Rockstad Falun 28-29 maj

 Sonisphere Festival Stora Skuggan 7 augusti

Getaway Rock Festival Gävle 8-10 juli

Sweden Rock Festival 9-12 juni

Rockweekend 2010 Söderhamn 8-10 juli

Blandar man allt i en och samma skål så är det en imponerande lineup som presenteras i bandväg: Sabaton, Pretty Maids, Crucified Barbara, Gamma Ray, Iron Maiden, Heaven & Hell, Mötley Crüe, Slayer, Alice Cooper, Anthrax, Iggy & The Stooges, Airbourne, Amaranthe, Cannibal Corpse, Dark Tranquillity, Deathstars, Deicide, Engel, Europe, Exodus, Mayhem, Megadeath, Motorhead, Quireboys, Sonic Syndicate, Therapy?, Wolf, Twisted Sister, Deep Purple, Venom, Saxon, Tarja, Annihilator, Sepultura, Electric Boys, Astral Doors, Fatal Smile, Aerosmith, Guns N´Roses, Gary Moore, Billy Idol, Bachman & Turner, W.A.S.P, Rick Springfield, Cinderella, UDO, Opeth, D.A.D, M.S.G, Winger, Magnum, Nazareth, Saga, Y&T, Stratovarius, Michael Monroe, Anvil, Sator, Dream Evil, Raven och många många många många mer plus att det tillkommer bandsläpp hela våren.  Jag nyper mig lite i armen för att kolla att jag inte sover samt kollar almenackan att det inte var gårdagen. Hur som helst inget man kan skämta om.

Tyvärr har man ju inte hur mycket semester som helst och det blir inget fiske att tala om om man skulle följa allt detta. Dessutom skulle man antagligen inte ha någon lever eller några trumhinnor kvar heller. Men det vore ju en önskedröm på riktigt att hinna med och se alla klassiska banden på en och samma sommar, eller hur?

Förutom dessa festivaler finns ju Peace & Love, Way Out West, Hultsfredfestivalen mfl. Blir fruktansvärt överväldigande att tänka på allt detta så jag tar lite påskledigt i bloggandet och försöker smälta det hela. GLAD PÅSK!! 

Jag blev helt fast redan när jag såg trailern för filmen ”Law Abiding Citizen”. Gerard Butler och Jamie Foxx i samma rulle såg onekligen intressant ut. Storyn i korthet går ut på att Clyde Shelton(Butler) får se sin fru och dotter mördas och våldtas framför hans ögon av två män. Åklagaren Nick Rice (Foxx) tvingas göra en deal med försvarsadvokaten vilketinnebär att den egentlige mördaren och våldtäktsmannen får ett lindrigt straff och går i princip fri direkt efter rättegång. 10 år senare är det dags att avrätta den som ”oskyldigt” dömts för morden och det uppdagas att någon ersatt delar av den giftinjektion som var menat att vara relativt smärtfri mot en annan som blir mycket plågsam innan den dömde slutligen avlider. Nick Rice sätter genast igång med jakten på förövaren och spåren leder inte helt oväntat till Clyde Shelton som snart grips och förs till fängelset. Där eskalerar historien från ett enkelt erkännande till en manifestation och en katt och råttalek med flertalet offer som kanske inte var så oskyldiga som det såg ut från början.

En solklar femma i betyg även om historien på något sätt blev fadd i smaken av en avslöjande detalj. Manuset och historien var så välskriven att det känns som om klippningen av filmen gjorts en smula slarvig. En annorlunda berättelse om hämnd där sympatierna hos ena sidan mördaren och andra sidan rättsväsendet kolliderar hårt.

Jag tillhör dem som älskar att läsa andras konstateranden och visdomsord. En iaktagelse i livet sammanfattade i en eller möjligtvis ett par meningar. Charles Bukowski (som jag skall återkomma till i ett annat inlägg vid tillfälle) var ju snudd på en mästare. Andra har varit till exempel Friedrich Nietzsche som så lämpligt och aktuellt yttrade dessa poetiska men ack så sanna ord:

”Den som kämpar emot ohyra, bör akta sig så att han själv inte blir ohyra. Ty om du ser ner i avgrunden länge nog, ser avgrunden ner i dig”

Jag har även personligen fått vara föremålet för två andra viktiga personer i mitt livs berömda citat:

1. ”Släpp kuken och jobba med båda händerna!!! ”
Sagt av Allan Granat på Böle Industriskola när han hittade mig med fötterna på en svarv och händerna i fickan under öppet hus-kväll.

2. ”I framtiden när du går lös med din penna, minns att vissa ord kan du behöva backa upp med ett svärd så skaffa båda för säkerhets skull”
Sagt av smått okonventionell svensklärare

Nyheten om att producenten och rapartisten Jay-Z kommer till Sverige och Borlänge i sommar fick Peace & Loves webbsida att krascha. ”Det är nog den största bokningen vi gjort i festivalens historia” säger Ronny Mattsson. Gårdagens artistsläpp till den omåttligt populära festivalen toppades av Jay-Z men innehöll även Patti Smith, Danko Jones, The Kooks och ett par personliga favoriter i form av Sonata Artica och Katatonia.

Klara sedan tidigare är D.A.D (nu blir Stoffe Backsell glad iaf) Europe, John Fogerty, Kim Wilde, Kent, The Hives mfl. I liten text informeras det även om att Attentat kommer vilket är en stor nyhet. Vem minns inte covern av ”Somliga går i trasiga skor” från 80-talet? Att dessutom ha den på 45 varvare i bra skick är banne mig fett med creds

——————————————————————————————————————

Vet inte riktigt hur det står till med festivalandet i Hofors. Förra sommaren var det ett gäng eldsjälar med Ove i spetsen som tänkt sig starta en återkommande festival. Planerna gick tyvärr i stöpet då någon eldade ner byggnaden i Edskevall som var tilltänkt lokal. Hofors har ju haft en mycket levande Folkets Park genom åren. Personligen har jag sett Tjadden Hellström, Jerry Williams (kom inte han varje år ett tag där?) Trance Dance, Orup och bara Gud vet vilka vansinniga akter mer. Hofors har ju kapacitet för en större festival om än inte i Peace & Loves storlek. Hela Hagaparken skulle ju sommartid kunna förvandlas från min egen idé om skoterpark till festivalpark och trevliga artister. Kanske ett rejält koncept där man startar på 80-talet och med lokala band som Tykoz Bravader och Panic, Radioaktiva Räker avslutar med en stor final i form av Hofors moderna storheter Itchy Daze.

Tidigare blogginlägg om Hofors musik

Jag har gått och grunnat lite på hur jag skall få min sambo intresserad av det Amerikanska inbördeskriget och i synnerhet dramadokumentären på 690 minuter som jag äntligen lyckats lägga mina tassar på.

Ken Burns film ”The Civil War” toppar 9.5 i betyg på IMDB vilket kanske säger något om hur bra människor anser den vara. Till skillnad från oss svenskar är amerikanerna inte rädda för att visa en viss patriotism oavsett vilken sida man lade sina sympatier hos i det sista av krig som kan sägas vara ”romantiskt”. Egentligen en ren slump att jag fick en sådan passion för detta ämne. Vi skulle skriva uppsats i Historia B och alla andra bra ämnen var paxade så jag suckade mig igenom ett par böcker och blev sedan helt biten. Till skillnad från den allmänna uppfattningen att kriget skulle ha handlat om att befria slavar i den amerikanska södern, fanns en annan mer logisk förklaring vilket samtliga historiker är rörande överens om. Industriellt samhälle mot det mer traditionella jordbruket. Min egen uppsats i ämnet förbryllade vår historielärare som fick ta hjälp av en kollega vid universitetet i Uppsala som blev själaglad. Betyget blev MVG- med en liten notering att läraren såg fram emot nästa uppsats och att det minuset symboliserade att jag inte skulle tro att jag var något.

Jag har ju skrivit två tidigare inlägg om fenomenet med ”Naturbilar” här på bloggen. Idag tog jag och sambon en biltur och passerade en utbränd bil och jag ville först tro att man hittat den bil som stals från Västra Villagatan de senaste dagarna. Men istället är det något helt annat som förbryllar en smula enligt Gefle Dagblad idag.

Efter att ha rundat Torsåker, Tegelbruket och slutligen kikat in i Born en sväng hittade jag något mycket intressant som jag inte hade en aning om:

Nostalgi på hög nivå helt enkelt. Gamla bensinpumpar, cigarettautomater mm. Lite väl insnöat och antagligen helt i privat regi så man skall inte knalla fram och snoka kanske. Men om någon vet vem som äger detta mästerverk får ni gärna droppa en rad eller två eftersom jag skulle vilja göra ett studiebesök. Dessutom skulle denna lila bensinmack inte stå gömd i Born utan stoltsera på finaste plats utefter Faluvägen tycker jag. Verkligen en turistattraktion av rang.

Idag hade jag sett fram emot att få träffa Tomas Ledin och bilda min egen uppfattning om hans lynne. Men det bidde inte så då han ställt in kvällens konsert och därmed inte kommer att bevista samma lokaler som mig själv alls. Varför lynne kanske någon undrar. Jo det finns en liten historia som svävat lite löst sedan 80-talet då jag en dag noterade hur min älskade och oerhört saknade mormor satt mitt emot mig vid köksbordet och lyssnade på radio. Ett stycke musik av Tomas Ledin inleddes och mormor vänder sig om och slår av radion med en elak uppsyn.

Ledin var ju på den tiden en uppskattad artist (kanske var det sedan också) och lite stolt var man över att han kom från Sandviken som låg relativt nära Hofors.

-Slå på igen mormor, sade jag

-Snart. Vi väntar tills den där försvunnit

-Den där?

Sen berättade min mormor om hur hon träffat Tomas Ledin i sitt eget kök. Tomas gick nämligen på samma verkstadslinje som min morbror och hade följt med honom hem en dag. Intrycket mormor fått av Ledin var av allra sämsta slag och när han sedan slog igenom som musiker ratade mormor helt enkelt allt som hade med honom att göra. Min mormor hade mycket kärlek till alla, men vid Tomas Ledin drog hon gränsen. Sedan dess har jag själv haft svårt för att höra honom utan att tänka på min mormor. Vad gjorde Ledin så speciell att hon avskydde honom?

Idag hade jag som sagt fått möjligheten att själv känna efter angående dåliga vibbar och annat, men konserten ställdes in. Kanske lika bra det. Jag är nämligen skyldig honom en ursäkt sedan 15 års ålder. Inte för att jag ratat hans musik men för att jag uppmuntrat en kamrat att kissa i hans föräldrars pool

Även i år anordnas Torsåkers Bluegrassfestival med datumen 2-3 juli. Ett populärt evenemang som har några år på nacken nu. Minns de första gångerna väl då delar av min egen ”banjosläkt” arbetade aktivt med festivalen. Hittade några bilder i mitt eget arkiv som jag misstänker var om inte första festivalen så en av de första. 

Har inte besökt den själv sedan dess (om man bortser från en sommar i ungdomens glada dagar då vi istället häckade på en parkering i närheten och intog starkdrycker) men i år så kanske det blir ett återbesök. Riktig bra musik.

Under kvällen hade jag ett intressant samtal med en fd turnéledare. Han har jobbat med ett antal ”stora” svenska produktioner som ”Ronny & Ragge” mfl. Under en period mer inriktat på ståuppare och i synnerhet med Lasse Lindroth aka Ali Hussein”. Han gav en ganska varm och sympatisk bild av Lindroth som privatperson och vi kom in på det där med alla hot från olika högerorienterade organisationer. En gång hade någon smetat bajs i form av ett kors på hans ytterdörr och istället för att fundera över hatet bakom funderade han mer på hur själva bajset kommit dit, vilken sorts bajs det var och främst hur det hade anstrykits på dörren. ”Sån var han” sade turnéledaren. Kan tänka mig att Lasse Lindroth var ett jävla gissel i vissa människors ögon då han drev med nidbilden av invandrare och ofta häcklade dom som hatade honom. Snabb och kvicktänkt, kanske inte alltid så smidig,  inte minst visade det sig genom en annan episod turnéledaren förtäljde. De var i Älvdalen och en mycket stor och tjock berusad kvinna stimmade genom hela föreställningen. Försökte ta över showen liksom. Lindroth avbröt sin show och sade ”Om du inte håller tyst nu så ringer jag Greenpeace så de får komma och släpa tilbaka dig i havet och kan sägas ha räddat en späckhuggare”. Det var en del historier till om livet på turné. Bland annat Leila K, Fredde Granberg & Peter Settman, David Batrah, Lili & Sussie (ett slags svenskt B-sortiment av kändisar). Jag uppmande turnéledaren att starta en blogg eller skriva en bok om sina minnen. ”Har inte tid” sade han. Skall ändå försöka få honom att skriva ett gästinlägg

En annan sak som kom upp var det här med intervjuer. Artister måste ju få lite publicitet och det kan ju gå till på gott och ont. Under somliga turnéer arrangerade man så att pressen fick 15 eller 20  eller fler minuter för korta intervjuer. Antagligen skillnad på om du var från Aftonbladet eller Arbetarbladet. Lasse Lindroth spexade tydligen till allt genom att låta sina medartister eller turnéfolk spela olika roller. Han tog alltså inte så allvarligt på det hela och intervjuerna kunde bli helt rubbade fast på ett kul sätt eftersom journalisterna tog ”uppträdandet” som absolut sanning, liksom förväntade sig en viss personlighet. Fick mig att själv fundera över hur pass nära sanningen man kommer i frågorna med intervjutrötta artister mfl. Gjorde under ett projekt ett antal intervjuer med bland annat Robert Wells, Dia Psalma, Elin Lanto, Babben Larsson, Björn Skifs mfl. Svarade artigt och vant på frågorna som jag försökt ställa utan att vara förnärmande. Jag var inte direkt någon skjutjärnsjournalist, mest rädd för dem. Men det blev ganska bra till slut. För att vara amatör det vill säga. Vet inte om jag fick ut något nytt och matnyttigt direkt men det var intressant att se hur besvärligt det kan vara att närma sig en kändis av olika karaktär. En fick jag arbeta mycket hårt för att få till. Hon bevakades nämligen av ett koppel ”vakthundar” och föregicks av en strid ström mejl och telefonsamtal innan jag fick klartecken att skicka in frågorna för granskning.

Åsa Waldau mer känd i media som ”Kristi Brud” efter skotten i Knutby. Jag hade ju en bild av henne som en galen sektledare som skulle börja tala i tungor och inte alls nämna något om tragedin som drabbade hennes församling och i synnerhet familj. Men jag hade faktiskt fel. Visade sig vara en mycket ödmjuk och varm om än ”tydligt kristen” kvinna. Jag fick till och med svar på en fråga som handlade om sorgen efter hennes mördade syster. Kanske berodde det på att jag inte var den typiske tränade journalisten vilket hon måste ha sniffat sig till på flera mils avstånd.

En god middag och lite melodifestvial innan jag fick bege mig till mitt ”ämbete”. Blev förvånad över hur pass bra dagens melodier var. Nästan svårt att pricka in vinnarna bland fem potentiella artister. Det blev till slut Darin och tjejbandet Timoteij som gick till finalen och semi-favoriterna Crucified Barbara fick en chans till. Ja just det den internetraggande HIV-mannen gick till andra chansen även han tillsammans med sina ”körflickor” eller vad det är. Just Timoteij borde ju passa alla forna öststatsländer i ESC som brukar köra med trummor och dylikt, nu med fyra blonda svenskor dessutom. Det uppstod en liten snabb diskussion huruvida tjejen längst till höger i bild spelade triangel eller inte, men det visade sig vara en flöjt. Inte direkt ett rockigt instrument. Man undrar ju om tjejerna i Crucified Barbara sneglade avundsjukt på flöjten.

I övrigt är det ett hiskeligt vidrigt väder ute. Har inte varit hemma i Hofors sedan torsdags men antar att det är likadant där eller värre. Snart Mars och ingen vår i sikte. Hade ju kallt räknat med fiske i slutet av Mars redan.

//God Afton!!