• Dags För Krig I Hofors!

      0 comments

    Regn, rusk och snöblandat. Ingen vidare inledning på en helg men det är ju vad årstiden erbjuder. Personligen tänkte jag nästan uteslutande ägna mig åt inomhusaktiviteter. Det finns högar av ignorerade åtaganden tyvärr. Helgens höjdpunkt ser dock ut att bli bio. På söndag vias filmen Fury på Folkets Hus, och det kan vara det bästa i krigsväg sedan ”Rädda menige Ryan” hade premiär och fick mig att rösta på Kristdemokraterna.

    Fury

    Jag läste en recension av filmen och Brad Pitt prisades för sina insatser i filmen. Om det stämmer återstår att se. Storyn med 5 män mot 300 SS-soldater får förgylla helgen. Klockan 18.00 på söndag kan man se filmen i Hofors.

  • Stålkonst

      0 comments

    Hittar en intressant artikel på Arbetarbladets kultursidor. Hoforsbördige konstnären Peter Endahl har en utställning under namnet ”Das Stahlwerk”.

    I centrum av Peter Endahls nya dunkla målningar glöder det. Motivet är stålverket, och var ska dessa målningar visas om inte i Hofors, även om konstnären har flyttat därifrån. Men Das Stahlwerk, som han kallar det, har satt sina spår i fantasin.”

    På något sätt blir det Peter Endahls andra stora framträdande i Hofors under ett och samma år. Många kanske minns honom från en bejublad comeback på Hoforsrocken i år tillsammans med Tykoz Bravader.

     

  • Pojken Med Guldbyxorna 2014

      0 comments

    Det kommer som en blixt från klar himmel! Pojken med guldbyxorna har alltså filmats igen och har premiär redan på fredag. På Arbetarbladet Kultur ondgör man sig över att man inte brytt sig om att lansera boken som låg till grund för den fantastiska TV-serien på 70-talet.

    Guldbyxorna, vars fickor innehåller ständigt nya sedlar, är ett mysterium. Snart på bio i en omtalad ny svensk film.

    Men vart tog boken om guldbyxorna vägen? Det är också ett mysterium.
    För att inte säga en skandal. I synnerhet i dessa dagar, när det talas som aldrig förr om läsfrämjande projekt och satsningar på barnens läsande.Författaren Max Lundgrens ungdomsroman ”Pojken med guldbyxorna” var förlagan till en tv-serie som fick stort genomslag i Sverige på 1970-talet. Hela familjer tittade tillsammans, på den tiden när sådant faktiskt var möjligt.

    På fredag har en nyproducerad filmversion av ”Pojken med guldbyxorna” premiär.

    Men var är boken, den som allt började med?

    PMG

    Boken och TV-seriens budskap är det nog många som tagit till sig på gott och ont. Inte minst när det kommer till statlig och kommunal verksamhet. Som bekant vet ni att det finns pengar att plocka ur tomma luften ibland vilket inte minst dokumentären ”Någon annan betalar” på ett lite absurt vis kan berätta mer om. Och visst skulle det vara lite av en önskedröm för oss alla att ständigt hala upp stora sedlar ur fickan så fort man behövde det.

     

    Att det nu kommer en nyproducerad film är ju lite av en önskedröm. Få TV-serier har haft den inverkan på nostalginerverna som just ”Pojken med guldbyxorna”.  70-talet kunde sannerligen leverera pedagogiska barn och ungdomsprogram, ja förutom ”Vilse i pannkakan” vilket satt djupa ärr i en hel generation med sin ”Storpotät”. Något man sannerligen skulle vilja se i repris. Youtube brukar ha det mesta men hela serien hittar jag inte. Dock detta klipp som ställer frågan hur mycket öl skulle man få för 2000 spänn.

  • Svamp För Vanligt Folk

      0 comments

    Ni som följt bloggen ett tag, känner till min teori eller snarare nu en övertygelse att många saker har ett samband och dyker upp i grupp. Senaste inlägget avslutade jag med meningen att ”Alla kan inte vara lika självsäkra som Bert Karlsson”. Denna morgon finner jag en märklig present vid mitt hem. En bok av Bert Karlsson med titeln ”Skandal!” och en liten lathund för hur man överlever som kommunpolitiker. Den får jag återkomma till under dagen, men visst är det smått fantastiskt. För övrigt skall jag bara kort nämna att Bert Karlsson som har många järn i elden även klämt ur sig ett antal böcker. ”Mitt liv som Bert” och tidigare nämnda ”Skandal”. Det värmer dock lite i hjärtat att man kan vara så bred som man vill i sitt liv när jag noterar att han även skrivit en ”Svampbok för vanligt folk”.Svampboken

  • Helgtips: Loppis På IOGT-NTO

      0 comments

    Förutom det uppenbara att rösta på Hoforspartiet på söndag så vill jag tipsa om något annat som händer i helgen. Det anordnas loppis i IOGT/NTO-lokalen här i Hofors.

    DSC05031

    Det sker på lördag och mellan tiderna 10.00 och 16.00. Vet man inte var lokalen finns så kan man följa skyltningen från rondellen. Exakt vad som kommer att finnas är okänt, men det finns möjlighet att köpa sig lite fika mellan utforskandet av utbudet.

  • Det Blir Aldrig Som Förr Igen

      0 comments

    Joan Rivers, Richard Attenbourgh, Lauren Bacall, Robin Williams, Marilyn Burns, James Garner, Eli Wallach, Rik Mayall, Bob Hoskins, Mickey Rooney, Sid Caesar, Shirley TemplePhilip Seymour Hoffman, alla har dom något gemensamt och mest av allt att dom avlidit i år. Det faller sig lite naturligt på något sätt, men ändå blir det lite av ett uppvaknande att se bekanta namn fladdra förbi på nyhetssajter. Jag såg dom här människorna när jag var ung. Oftast i svart och vitt men en hel del i färg och ibland någon jämnårig. Ibland brukar jag ”roa” mig med att försöka minnas namnen på alla vänner och bekanta som avlidit både i tid och otid. Man glömmer alltid någon. Deras ansikten bleknar bort. En stjärna slocknar aldrig på riktigt sägs det och kanske är det lite så. Som exempel hade jag en lättsam diskussion om just film med en bekant där Jean Simmons dök upp. En riktig ärta på sin tid kan man säga. Tyvärr missförstod min bekant allt och misstog personen för någon annan så vi tar det en gång för alla.

    JeanGene

    Inte riktigt lika som bär. Kontentan av den där diskussionen var ”Hur fan kan du komma ihåg alla? Knappast din årgång”. Jag vet faktiskt inte. Som ung var jag ganska ofta på söndagsmatiné, en massa gamla svartvita filmer med Errol Flynn, John Wayne och galanta damer som visste hur man förde sig i en aftonklänning eller på en hästrygg eller svingandes i ett rep mellan två piratskepp. Just det där med film har ju följt med och på den tiden vi bara hade två kanaler på TV så slukade man precis allt som hette långfilm och det brukade vara gamla klassiker. Senare har jag även bemödat mig att leta reda på filmer som kanske inte var av det senaste modet, men charmanta eller spännande ändå. Jag har till exempel samtliga John Wayne-filmer och det mesta av Alfred Hitchcocks skapelser. Finns det egentligen något mer avstressande att slippa alla fartfyllda actionfilmer och sjunka ner i soffan med en bra story i svart och vitt? Det var helt enkelt mycket som var bättre förr.

    John

    Ta det här med filmmemorabilia. Nu för tiden är det extremt mycket plast och leksakslinjer i allt. Man vill suga ut varenda krona som går. En del är väl ganska häftigt att ha, annat skräp. Gamla tidens ”filmisar” är fortfarande oslagbara enligt mitt sätt att se det. För en tid sedan köpte jag en uppsättning John Wayne-bilder som skall ramas in och bli ett fint tillskott till filmerna. Det var ungefär samtidigt som jag fann att dessa säljs otroligt (nja inte gratis men) billigt.

    BirgitteTill exempel fick jag kanske Hofors största privata samling av bilder på Brigitte Bardot. Kanske Gästriklands. Nåja det var aldrig en riktigt stor favorit, men tillfället gör samlaren kan det heta. Känd för sin midja i ungdomens dagar och likheten med Thore Skogmans välkända glugg.

    Thore-Thore vem..?

    Ja så låter det ganska ofta när jag försöker prata om gamla minnen med barnen i huset.

    -Äh det är ju bara en gammal gubbe, som du.

    Jo man tackar. Sorgligt nog känner dom inte alls till människorna eller begreppen som fanns när jag var ung. Bara en sådan sak som VHS. Tydligen är det en sådan där förkortning som man skriver i SMS nu för tiden. En 18-åring i hockeylaget hade ingen aning om vem Kronblom var någon serietidning hade han aldrig läst.

    -Jo, sade jag. Det är ungefär som en surfplatta fast du gör allting manuellt. Sidbyte och vips så har du rutor med text och teckning.

    -Varför då?

    Nej kanske är det så. Förr lärde man sig av gamlingarna och kunde lyssna i timmar om gamla filmstjärnor, musikartister, idrottsprofiler och lokala hjältar. Lägereldens berättarteknik är nog ett minne blott helt enkelt. Det gör mig lite deprimerad. Vem ska då bry sig om allt som jag räddat av nostalgiska skäl?

    Blandat

    Smörsångarna Fabian och Frankie Avalon, den riktige Jean Simmons, ursnygga Myléne Demongeot eller Olle Bergman och ”När det ringer till kvälls i byn”. Rock Hudson den förste stora stjärnan att dö i AIDS. Det blir aldrig som förr igen.

  • Årets Sista Nostalgirunda

      2 comments

    Igår spenderade jag ett antal timmar på att åka runt i närområdet på lite olika loppisar. Någon hade annonserat att det var sommarens sista öppetdagar så det gällde att passa på. På det första stället träffade jag en charmant dam som berättade om sin verksamhet och lokalerna hon huserade i. Vi kom genast in på marknadsföring, turism och lokalpolitik. Loppisar har ju blivit en otroligt populär aktivitet. Man vill strosa runt, titta på gamla saker som man minns och annat som man inte alls har någon erfarenhet av men som ändå är intressant. Det är ungefär som att gå på ett musem med gamla saker fast man kan köpa föremålen om man vill. Just i Gästrikland och i vår trakt finns åtskilliga loppisar. Kan man kalla sig ”Björnriket” eller ”Glasriket” så varför inte ”Loppisriket”?

    Här skulle man kunna sätta upp en webbsida med aktuella loppisar och auktioner, men även trycka en länskarta som pekar ut de permanenta loppisplatserna. En gemensam marknadsföring för hela länet eller ett par grannkommuner alltså. Vår, sommar och höst (ja även de vinteröppna ställena) skulle öka sin försäljning och få fler besökare och sidoaktiviteter som fika och andra sevärdheter lokalt skulle följa med på köpet. Billig investering med brutalt god utdelning vill jag påstå. Kan bli en realitet på ett par månader och färdigt inför nästa loppissäsong. För vår kommun alldeles ypperligt. En tanke jag tar med mig alltså.

     

    Mina egna fynd denna dag då? Ja det blev en hel del eftersom jag även arbetade lite på uppdrag av andra entusiaster i andra delar av landet. Det finns många olika slags samlare och kan man hjälpas åt att hitta rariteter är det bara bra.

    a1Till exempel lyckades jag förhandla till mig att köpa skyltningsmaterialet på ett ställe. En box att förvara sina leksaksbilar i från 1976. Det var dagens dyraste inköp poch slutade på 50 spänn efter lite förhandling. Värdet för en samlare ligger mellan 20 dollar och 80 dollar beroende på skick. Bra bytesobjekt för mig och kanske stor behållning för någon annan.

    a2

    Ett annat fynd som jag redan har spekulanter på trots att den är ganska sliten och saknar ett blåljus är denna bil från Corgi. Tillverkades 1976 och alla som känner till Batman eller ”Läderlappen” vet vem Jokern är. I sin glans dagar var det nog ett riktigt fräckt fordon får någon unge. Idag är det svårt att hitta fina exemplar och absult inte med orginalförpackningen som nedan.

    a3

    På ett annat ställe fann jag något intressant för 70 spänn. Köpte det inte, men var nyfiken på vad det kunde vara.

    b1

    Efter lite forumdiskussioner visade det sig vara ett ”Battle Zones Night Attack Micro Machines Military Playset” .

    b2

    Antagligen något som kom ut långt senare efter min egen barndom eftersom jag inte alls kände till det. Komplett kan man få allt från 29.69 dollar till 179.32 dollar. Själva värdet i många av dessa saker är alltså väldigt personligt. Ett annat exempel är dessa som jag köpte för 2 kronor styck.

    b3

    Jag samlar själv på Star Wars och dessa hade jag inte. Det är någon form av samlarsak från Kelloggs Frosties. För 2 spänn styck tyckte jag det var ett klipp och en rolig bisak till den ordinarie samlingen. Döm om min förvåning när jag eftersökte information om dessa och fann att i USA ville man ha 150 dollar för dessa. drygt 1063 svenska kronor.

    b5

    Ren galenskap alltså. Saknade man någon figur i Sverige kunde man enligt uppgifter bara ringa och få dem hemskickade gratis. Amerikanare verkar galna i huvudet i många avseenden.

    b4

    Ett annat fynd som följde med i ett enastående erbjudande att fylla en banankartong hur mycket man fick plats med för 15 spänn, var denna lilla väska. Inte heller där mitt eget intresse men det var enormt svårt att ens hitta saker som intresserade mig tillräckligt för att få följa med i kartongen. Ser ganska kul ut, var i gott skick och den får nog fruns systerson i present. En banankartong ja. I den blev det mest böcker, hittade bland annat en bok som avhandlade Karl XII som fältherre, Alexander Solsjenitsyns ”Den första kretsen”, aldrig öppnade från 1969 och 1966 års matrikel över de nordiska ländernas Tempelriddarorden. Mycket intressant eftersom det återfanns en hel del kommuninvånare från just Hofors också.

     

    Nog om leksaker och annat. Dagens stora behållning var en hel del gamla kokböcker med lustiga titlar.

    c1

    Boken om potatis, Gretas prisbelönta mat, Rätt med ättika och Mat ur burk. Alla från tiden då det fanns riktiga husmödrar och uppfinningsrikedomen för att spara på hushållskassan var enorm. Bara en sådan sak med ättika som knappt någon av dagens moderna kvinnor har kunskap om att använda. Och hur man skapar festmåltider av burkmat, ja det går nog över allas vårt förstånd, men tydligen fungerade det. Jag vill lyfta fram i synnerhet två av fynden mer.

    c2

    Den första för att det här med gamla tiders smörgåsbord gått förlorat. Förr i tiden, till och med under min egen barndom fanns det smörgåsbord överallt och det var inte förknippat med dagens julbord som många tror. Nej det var läckerheter på vita linnedukar och sockerdricka i 33 cl flaskor av glas. Grandliden i Storvik minns jag speciellt. Smöret var hyvlat så det såg ut som ostrullar och det misstaget gjorde man endast en gång. Sedan är det mycket fina illustrationer i häftet också.

    c3

    Något annat som man nästan aldrig mer ser är den svenska landgången. Ni vet ett underlag på vitt bröd och sedan godsaker staplat på hög ovanpå. Den här foldern fann jag stor förtjusning i.

    c4

    Massor med förslag på ”topping” och med den lilla finessen att man kunde vika ihop den för att få variationer. Har ni sett på maken va :D

    c5

     

     

     

  • Dokumentärfilm: Någon Annan Betalar

      0 comments

  • Hofors Hälsovecka Har Inletts

      0 comments

    Igår avverkades Hoforsloppet och mer om det kan ni läsa om på Fredriks Fika. Hela veckan pågår det aktiviteter och föreläsningar.

    Hälsovecka

    Redan ikväll kommer Caroline Larsson och berättar om sin väg tillbaka efter cancer. Föreläsningen är kostnadsfri och pågår mellan 18.30 och 20.00. Mer om Caroline kan ni läsa i denna artikel. Imorgon är det ytterligare en gratis föreläsning om Hoforsbor som berättar om livstilsförändring. På lördag kan man få veta mer om de offentliga konstverken i Hofors (Hoforsbloggen 2010)

    DSC03528

    En spännande vecka med aktiviteter alltså och så här i valtider så kan det vara trevligt att tänka på annat än valpropaganda och kanske mer på sig själv och sin hälsa och miljö.

  • När Kung Fu Kom Till Byn

      0 comments

    Som vanligt låter jag dessa dagar som en av alla dessa bloggare som fyller sina sidor med inlägg om ”Ursäkta att jag inte haft tid att blogga-dag-ut-dag-in”. Men det har som vanligt varit lite jäktigt att hinna med det man skall, lite är muntert, andra rent vidrigt. Med arbetshelg hinner man inte så mycket mer än att vakna och gå till jobbet och sedan hem igen för att starta om nästa dag i samma banor. Nåja jag skall sluta gnälla och ursäkta mig. Istället skall jag bjuda på en liten anekdot och en nattfilm.

     

    Det var någon gång i november 1986. Jag och en kamrat från Hästbo köpte biljett till Paladium i Hofors.

    Palladium

    Några år innan hade Karate Kid nått Sverige och karaten hade börjat blomstra rejält i landet. Samtidigt var det ett annat mode som dök upp på allas fötter:

    Kinaskor

    Kinaskorna” eller ”Kung Fu-skorna” som dom också kallades. Kung Fu var inte speciellt utbrett ännu även om en och annan klubb startats i storstäderna. Thabo Motsieloa (programledare) som var en av de första att anamma kampstilen skulle jag träffa på drygt 2 år senare i dörren på gamla ökända nattklubben Alexandra. Då hade jag ingen aning om vem han var, men för att vara så kort hade många en otrolig respekt för honom. Senare kom jag att förstå att det var hans kunskaper i just Kung Fu som fick folk att uppträda mer hövligt, även ”bonnjävlar” som jag. På väggen hade jag sedan tonåren affischer av Bruce Lee och Kung Fu var inte helt okänt om än obegripligt med alla dess olika inriktningar.

     

    Just den här kvällen var det inte många i biografsalongen. Vi visste inte mycket om filmen mer än att det skulle slåss en hel del i den och det räckte gott. Efter bara några få minuter in presenterade sig Jean-Claude Van Damme (ni vet killen som går ner i split mellan två lastbilar i TV-reklamen). Det var första gången som jag såg denne herre och man kan bildligt talat säga att jag slogs med häpnad när han slogs. Det här var något helt annat än boxning och tafatta karatesparkar utanför Folkets Hus i Hofors, det här var asgrymt, häftigt och instinktivt kände man genast att man ville gå ut på gatorna och sparka ner folk. Det hände väl några gånger efteråt och inget jag vill gå in närmare på just nu. Men helt klart kan man säga att filmen hade en stor inverkan. Filmen hade det spännande namnet ”No retreat – No surrender”. Jag såg den kanske 5 gånger på bio den hösten och införskaffade senare en importerad VHS-film. Hur många gånger jag såg den innan den nöttes ut är antagligen svårt att beräkna. Sen försvann den ur livet och först idag kom den på tal i en diskussion. Jag gjorde ett litet test och fann den i sin fulla längd på Youtube.

    Idag kan jag väl säga att det mer framstår som tidernas kalkonrulle med ljudeffekterna, handlingen och de rent fantastiska sidekicksen som skådisar. Kent Lipham som spelade ”Scott” blir så här i efterhand den riktigt stora behållningen. Ovan kan ni se filmen, det är helt klart värt det.

    Scott

  • Mathias Heldevik: Comedy Night på Folkan 16/8!

      0 comments

    Det är lördag 16/8, jag och min dotter beger oss mot Folkets Hus. Klockan är 17.43 och jag är redan jätte nervös, av flera anledningar; Hur ser det ut med förköpsförsäljningen, kommer detta att bli en succé eller inte och kan jag upprepa min egen prestation ifrån gårdagen?

    Kvällen innan hade vi kört samma koncept på Strandbaden i Årsunda. Jag var väldigt nöjd med min egen prestation då jag kört ca 10 min och fått en väldigt bra respons och skratten haglade över mig. Fantastisk känsla! Minst lika bra gick det för alla de andra komikerna från GASTA, som förutom mig själv, representerades av Stefan Söderblom och Gerda Bylund. MC i Årsunda var GASTAs grundare Hans Carstensen! alla gjorde ett fantastiskt bra jobb och fick direkt respons. New Yorks Clayton Fletcher och Stockholm/Nya Zeelands Al Pitcher spelar i en egen liga och levererade därefter. Alla i publiken (drygt 100 personer) skrattade och klappade och visslade i symbios åt dessa två briljanter. Även åt oss GASTA-komiker, men det är nått som urskiljer oss med proffs som dessa. Det är kvällar som denna det känns helt självklart att syssla med Stand-up Comedy!

    1

    Alla komiker plus barn efter showen i Årsunda

    Ikväll på Folkan ska jag vara MC och Hans C ska köra en vanlig 10 minutare. Att vara MC, eller konferencier, är inget jag är speciellt förtjust i att vara, men jag hade frågat om att få vara det just denna kväll då det av någon anledning kändes naturligt.

    Vi kommer fram till Folkan. Stefan S är i full fart att rigga upp ljudanläggningen, Al Pitcher sitter vid ett bord och dricker kaffe. Min dotter Meja frågar honom på svenska var hans son Frank är. De hade lekt med varandra kvällen innan. Al svarar henne på engelska att han ligger i logen och sover. Vi får berättat av Micke Brunk att det är 38 biljetter sålda på förköp. Både jag och Al tystnar, han för att det nog kändes i minsta laget i jämförelse med gårdagen, jag för att en sten lättade från mitt bröst. En Stand-up-föreställning är väl genomförbar på 38 personer. Jag är snabb att påminna om samma sak jag berättade när han var här senast, våren 2013, att Hofor inte är van med standup, att man sett det på tv och där gör sig konsten inte riktigt rättvisa. Vi slutar oroa oss båda två och uppladdningen kan börja.

    4

    Jag och Al på Folkan innan show

    19.55, fem minuter innan showstart har publiksiffran landat på 55 personer och det sorlar i lokalen, folk pratar spänt med varandra och man har det riktigt trevligt. Själv har jag drabbats av panik då jag kommit fram till att mitt material kanske inte håller på hemmaplan då jag i vanliga fall skojar friskt om både Hofors och Torsåker. Plötsligt hör jag hur intromusiken startas och jag vet att nu är det bara sekunder kvar till jag ska upp på scenen och tanken är att jag ska värma upp publiken så de andra komikerna får ”plogad väg” så att säga. Intromusiken slutar med en inspelad röst som säger ”Ge en varm applåd till kvällens konferencier!!”. Nu finns det ingen återvändo, det är bara att gå upp på scenen och försöka göra det bästa av det. Efter en lite tafflig inledning och ett försök att köra mitt material ur en annan synvinkel bestämde jag mig för att bara vara mig själv, utan krav på att vara rolig. Då kände jag mig snabbt mer bekväm. Det blev lite för lågt tempo kan jag tycka, men komikerna fick bra respons ändå. Efter showen gör jag en snabb utvärdering av min egen insats och kommer fram till att det finns mycket att jobba på när det gäller att vara konferencier.

    3

    Al Pitcher briljerar i Hofors

    Nog pratat om mig!

    Trots att publiksiffran blev ca hälften av dagen innan, lyckades vi, komiker och publik, uppnå samma stämning iallafall. Ur en komikers synvinkel kan man lätt påstå att det inte har att göra med kvantiteten på publiken, snarare kvalitén på komiker som gör en bra comedykväll!

    Det jag vill komma fram till är att kvällen blev fantastisk! Att det arrangeras comedy i Hofors är en önskan jag haft i ca 4 år och nu blev det äntligen av. Och fler gånger ska det bli!

    Jag känner mig ödmjuk inför resultatet och känner mig tacksam över mottagandet vi komiker fick av både Folkets Hus och av publiken!

    2

    Fr. Vänster: Clayton fletcher, Gerda Bylund och Al Pitcher.

    Vid tangentbordet: Mathias Heldevik

  • Dokumentärtips: Comic-Con

      0 comments

    Jag berättade för ett drygt år sedan om att en serietidning kan vara så mycket mer än just bara ett tidsfördriv i pappersform. Igår fick jag nöjet att se en riktigt underhållande dokumentär, ”Comic-con Episode IV: A Fans Hope”. Jag tror allvarligt inte jag både skrattat och blivit så rörd av en dokumentär på mycket länge. Åtminstone inte skrattat för jag såg ju också ”The Cove” och ”Blackfish” (hittar efter att jag publicerat detta inlägg en artikel om just Blackfish i Expressen) tidigare i år och där satt jag mest och önskade att alla vi människor på jorden kunde begå kollektivt självmord och låta de andra raserna på jorden leva ifred. Jag känner även i skrivande stund att något svart och ilsket reser sig i bröstkorgen när jag tänker på det, så jag skall inte gå in närmare på dessa två dokumentärer mer än att alla skulle se dem.

    Comic-con

    När det kommer till just serietidningar så är jag förvånad över hur många ungdomar som aldrig läser och vissa knappt känner till vad en serietidning kan göra. För ett par år sedan var jag tvungen att beskriva en serietidning ungefär som en laptop, fast en mer manuell sådan där man sköter sidbutena med sina egna fingrar för att få fram webbsidorna i följd. Serietidningar är typ det nästbästa det här livet har att erbjuda, för det ger en viss moral och etik i sina berättelser, möjligen ålderdomlig sådan eftersom det mesta handlar om svart och vitt (inte bara bokstavligt) och vad som är gott och ont. Man kan ju även driva skämtet långt som med Fantomen och låta honom skaffa trädkoja, fru, ungar och tama djur. Personligen upplever jag det som ett dråpslag mot den klassiska serien och jag slutade läsa när Fantomen plötsligt skulle byta blöjor och storhandla. Fantomen måste dessutom ha varit en av de allra första även som superhjälte att stanna hemma med barnen medans frun Diana åkte och arbetade för de Förenta Nationerna. Nåja kanske inte hela sanningen att det var enda orsaken, Fantomen och jag växte isär men än idag har jag alla gamla fina nummer kvar och kan uppskatta det som en samling där omslagen ger ljuva påminnelser om barndomen.

     

    Passion i samlandet kanske. För dokumentären Morgan Spurlock (Supersize Me) producerat handlar om ren och skär passion för superhjältar, serietidningar, dator och TV-spel och inte minst för alla filmerna som producerats genom åren på temat superhjältar eller science fiction. Människor vallfärdar i hundratusentals för att delta i konventet i San Diego. Comic-Con har allt i sina genrer och biljetterna säljer slut i år före. Man klär ut sig till sina idoler, njuter av samtal med de allra största filmstjärnorna, köper tidningar, filmer, spel och actionfigurer för miljoners miljoner dollars. Personligen kan jag identifiera mig i passionen många av människorna som visas upp även om det som vanligt går till nästan sjuklig överdrift i många fall. Man får även följa aspirerande serietecknars strävan efter att bli erkända, deras nederlag, uppgång och ett ungt par som träffades på konventet och sedan bestämmer sig för att fria inför Kevin Smith som själv är en återkommande gäst eller ”nörd” som han kallar sig. Är man inte intresserad av vare sig film, serietidningar eller datorspel ger dokumentären ändå mycket på grund av just passionen som jag tjatar om. Betygsmässigt får den 5 av 5 möjliga. Se den helt enkelt.

  • Hofors Kommun Levererar

      0 comments

    Att vi kommuninvånare är aktiva föreningsmänniskor och anordnar saker och ting är ett faktum. Trots att man ofta hör den söndertjatade frasen ”Det händer ju ingenting i Hofors” så visar bara den senaste veckans tidningsrubriker motsatsen.

    Gefle Dagblad – Det brukar bli folkfest

    Arbetarbladet – Hockeyläger i Hofors

    Arbetarbladet – Modern musikfest i Torsåker

    Lägg dessutom till lördagskvällens komedifest på Folkets Hus.

    Flyer

     

    Visst är det så otroligt mycket roligare att vara Hoforsbo när media inte skriver om mord, brott, vandalism och nedskärningar på ditt och datt?

     

  • Comedy Night: Folkets Hus Lördag 140816

      0 comments

    Nu på lördag kommer två internationellt erkända komiker och gästar vårt stora lilla Hofors!

    Flyer

    Detta är ett samarbete mellan Folkets Hus i Hofors och Gävles Ståupp-klubb Gasta.

    Den ene av duon är ett kärt återseende, den Nya Zeeländske komikern Al Pitcher, som var här i april förra året. Den gången var han här med sin Påtår Tour, en uppföljningsturné till sin tidigare Fika Tour. Han gick då runt i Hofors och tog foton på lite landmärken och andra saker han tyckte var roliga och visade sedan upp detta i ett bildspel för publiken. Han visade oss Hofors ur sina ögon. Det var en stor succé! Denna gång kommer han och ger oss ett smakprov på sin nya show som heter Nääämen. Al’s förmåga att improvisera och vara i stunden gör att ingen show blir den andre lik.

    A3

    Som om detta inte vore nog har vi oxå nöjet att presentera, ända från New York USA, Manhattans egna comedy king; Clayton Fletcher! Ses oftast på New York Comedy Club på Manhattan i New York.

    A1

    Där han han kört sin “The Clayton Fletcher show” för fulla hus. Hans kvicka, sarkastiska och uppriktiga humor går hem hos de flesta. Clayton bevisar en gång för alla att roligt är roligt, oavsett vem eller var du är! Han ar turnerat runt i hela USA, Europa och Australien och vi är mycket glada att han besöker Hofors på sitt Sverigebesök.

    Al Pitcher

    Clayton Fletcher

     

    Dessutom uppträder Gastas komiker: Gerda Bylund, Stefan Söderblom och Hans Carstensen

    MC: Mathias Heldevik

    Förköpsentré endast 110 kr (inkl serviceavgift) Biljetter på www.tickster.com

    Entré på dörren 150 kr (kontakt betalning)

    Showstart kl 20.00 och Comedymeny från kl 18.00. Begränsat antal platser. Först till kvarn gäller!

    Ingång från Parken.

    Klart det händer saker i Hofors!

  • Från Folkets Hus I Hofors Till En Bro I Tyskland

      0 comments

    Mer på TV & Film-tema. Denna lediga morgon sitter jag och surfar runt lite planlöst och hamnar slutligen på Samlaren.org. Jag har egentligen sett det mesta på sidan redan, men knappar av okänd anledning in mig på kategorin ”Filmaffischer”. Ett minne från gamla Folkets Hus i Hofors och rummet där filmaffischerna låg i högar och som antagligen försvann vid eller efter branden (minns inte vilket år riktigt). Jag nämnde detta i ett inlägg från 2010 på ”Upphittardagen”. Kanske ett av få föremål som överlevde.

    DSC05477

    Hur som haver, fångar en av affischerna mitt intresse och någonstans i bakhuvudet väcks ett minne.

    bron

    Tyska barn och en bro. Vid närmare efterforskning så visar det sig att The Bridge från 1959 gjordes i TV-version 2008. Jag såg den senare versionen och fann historien både spännande, dramatisk och riktigt sorglig eftersom man i regel bara får se andra världskriget speglas från den vinnande sidan. Att det fanns en orginalfilm i grunden visste jag inte alls innan denna morgon. En gång i tiden övervägde man till och med att ge filmen någon form av fredspris och tittar man på hur världen ser ut idag så kanske den fortfarande är mycket aktuell, jag tänker i synnerhet på stridigheterna nere i Gaza där barn är inblandade i stridigheterna. Således har jag nu gett mig själv ett nytt uppdrag, att finna filmen och se den. Är det någon som har ett tips på var man kan finna den på DVD så tas det tacksamt emot.

  • Lästips: Hoforsrocken Ger Eko I Gästrikland

      0 comments

    En mycket bra artikel som avhandlar Hoforsrocken som arrangemang.

    Många är kvar (runt 700 har varit här idag) när lokalhjältarna Tykoz Bravader gör en lysande avslutning på Hoforsrocken 2014. Att de är runt femtioårsstrecket märks inte när upptempopunk som ”Oliktänkande”, ”Rastlös” eller den låt som avslutar allt; ”Söker efter Marlon Brando”, hamras fram. Dessutom är introt, ett ljudkollage med samplingar från Ovako Steel klockrent. Att publiken ropar ”Eliasson, Eliasson” efter en trummis som inte setts i Hofors på 20 år värmde också i natten.

    Japp, småorterna runt residensstaden vet hur man arrangerar sån’t här. Se och lär, Gävle.”

  • All In – Dags För Hoforsrocken!!

      0 comments

    Idag smäller det! Hoforsrocken går av stapeln och det finns egentligen inte så mycket att säga mer än drick mycket vatten, smeta in solskyddsfaktorn och ha en alldeles underbar  rockdag. Insläppet öppnar 14.00 och 15.oo kör det igång med ett brett och varierat utbud.

    Rocken

    Oavsett vad alla säger så är det givetvis Tykoz Bravader som är huvudakten och i Arbetarbladet kan man läsa en bra artikel om återföreningen ingen av bandmedlemmarna ens trodde skulle ske på hemmaplan i Hofors.

    På lördag kväll avslutar de Hoforsrocken, som under flera år frågat dem om de skulle vilja spela. Men de verkar inte veta riktigt vad de har att vänta sig.

    – Jag var i Hofors i dag och badade med ungarna, och jag ska väl inte säga att alla pratar om det, men många gör det. Och jag blir förvånad över att så många yngre säger att de ska gå, sådana som rimligen inte ens borde veta vilka vi är, säger Marcus Eriksson.

    – Vi har inget att förlora på det här, vi kan koncentrera oss på att bara maximera det roliga, säger Erik Olsson.

    Det enda som verkar bekymra Lars Eliasson är hur han ska hålla sig vaken till starttiden, halv ett på natten.

    – Jag brukar ju gå och lägga mig tio nu för tiden jag.”

  • Helgens Loppisfynd

      0 comments

    I helgen verkar det ha varit någon form av Loppis-SM i länet. I Hofors anordnades två stycken förutom de fasta som vid kvarnen i Berg till exempel. Själv drog jag österut och hann med hela sju stycken olika loppisbesök och då var ändå de tilltänkta i Järbo stängda. Kan inte påstå att jag riktigt hittade vad jag letade efter men det blev till slut en påse blandad kompott, det mesta hittat i just Torsåker.

    20140719_142431

    Annars kan jag rekommendera den i Gästrike-Hammarby som alltid ser ut att ha någonting ”nytt” i den bemärkelsen man kan tala om nytt i ämnet gamla saker. Lite 60-talstidningar som jag aldrig sett tidigare, några från 80-talet tänkt att användas som bytesföremål för det jag verkligen vill ha istället, en klassiker med Sylvester Stallone och annat smått och gott som kändes rätt att införskaffa. Något så märkligt som figurer som följde med Kelloggs flingor i slutet av 60 och början av 70-talet. Gjorde även ett riktigt klipp med Timpo Toys som man kanske får ge en hundring för men i det här fallet fem spänn. Totalt gick hela kalaset på 52 kronor.

  • Loppis Vid Edsken & Autoservice

      0 comments

    Klockan 10.00 idag startar det en loppis vid Edskens parkering. Alla som vill köpa, sälja eller byta är välkomna. Som säljare bör man ta med sig ett eget bord eller liknande, men i övrigt helt kostnadsfritt och på initiativ av boendes i Edsken.

    Loppis

     

    Vid Autoservice så är det också en loppis mellan 10.00 och 15.00.

  • Vi Har I Alla Fall Tur Med Vädret

      0 comments

    Idag är det vad många Hoforsbor betraktar som årets höjdpunkt. Bilutställningen i Hagaparken anordnat av Ironville Cruisers med underhållning, vaxade bilar och folkvimmel.

    Hagaparken

    Redan tidigt denna morgon var jag ute för att göra väderobservationer och det ser minst sagt lovande ut. Det kommer bli en kanondag helt enkelt. Så på med solskyddsfaktor, hattar och ha rikligt med vätska med er när ni åker dit.

  • Allt Klart För Rock I Hofors

      7 comments

    Hoforsrocken har nu släppt samtliga band för årets upplaga. Bland annat är det Kartellen och Tykoz Bravader som räknas in som huvudakterna.

    Hoforsrocken

     

     

  • Rykande Färsk Hoforsmusik: Michael Ohlsson Sammanfattar 5 Decennier

      3 comments

    Hoforsbloggen får ibland lite roliga uppdrag. Denna vecka är det att recensera den rockande brevbärarens nya skiva.

    Ohlsson

     

    Egentligen behöver han ingen närmare presentation för Hoforsborna, men vill man veta mer om Michael Ohlsson så kan man använda sökfunktionen uppe till höger och ägna sig åt både humoristisk, sorglig och satirisk politik. Han är en omtvistad karaktär, men ingen kan säga annat än att han är en begåvad musiker som kanske skulle ha haft betydligt större uppmärksamhet än vad han fått för just musiken. Detta är en liten sammanfattning av hans musik under åren 1979 till 2014.

    15

    Så denna lördagsförmiddag kommer jag njuta av att lyssna in mig på en ny platta och och under veckan så kommer en utförligare recension. Redan titelspåret  ”If” fångar mitt intresse.

  • Idag Skall Vi Prata Finska

      3 comments

    Den här morgonen plingar det till i mobiltelefonen under hundpromenaden. Ett meddelande på finska och sedan ytterligare ett som säger att idag startar min språkundervisning i finska. Det är min partikamrat Jari Harjula som gett sig attans på att jag i god tid för Skid-VM och den finska invasionen av Hofors, skall kunna lära mig så pass mycket av språket att jag kan kommunicera med våra förväntade gäster.

    110

    Jag är tveksam. Redan efter ett par meningsutbyten så förstår jag att man kan säga samma sak antingen på ett snällt sätt eller ett argt sätt och att det inte som med svenskan styrs av tonläge. Men jag är inte den som är den och tänker givetvis ge det ett ärligt försök. Under måndagskvällen samlades nästan alla människorna på Hoforspartiets vallista för ett informellt möte. Tanken var att träffas, prata lite allmänt och bolla lite ideer med varandra. Där kom även frågan om förberedelserna inför skid-VM upp och den bristande språkundervisning som finns av finska i Hofors. Personligen kan jag anse att eftersom vi betecknar oss som ett finskt förvaltningsområde borde det vara av högsta prioritet att se till att det finns resurser, lärare och ett starkt samarbete med Finska Föreningen för att hålla både språk och historia vid liv och som kan föras vidare till alla de finskättlade eller andra som vill lära sig mer. Hur många i Hofors vet till exempel att en av ortens vänorter heter så här:

    Kontiolahti

    Rent geografiskt så påminner det om Hofors, man har ett fantastiskt föreningsliv och deras mål i kommunen är att verka för invånarnas behov. Man har ingen tung industri, men många små företag som exporterar sina varor till stora delar av världen. Jag känner redan nu att jag vill åka dit på studiebesök.

    Men vad kan då jag göra för att bidra till att det finska arvet i Hofors hålls vid liv? Om jag kunde tala och skriva flytande finska vore det enkelt. Då kunde jag precis som jag kommunicerar med er på svenska även göra det på finska. På det sättet kunde jag nå ett helt nytt land som kanske skulle vara intresserade av att läsa om hur livet är i lilla Hofors i Sverige.

    Tänään puhutaan suomea.
    Tänä aamuna pirahti puhelin koiraa kävelyttäessäni.
    Tekstiviesti suomeksi ja vielä toinenkin joka kertoi että tänään alkaa minun oppituntini suomenkielellä. Puoluetoverini Jari Harjula joka on päättänyt aloittaa ajoissa ennen hiihdon MM-kisoja ja suomalaisten saapumista Hoforsiin, hän aikoo opettaa minulle niin paljon suomea, että pystyisin kommunikoimaan meidän odotettujen vieraiden kanssa.
    Epäilen.
    Jo parin ensimmäisen ajatusten vaihdon jälkeen ymmärsin että saman asian voi sanoa joko ystävällisesti tai vihaisesti.
    Ei niinkuin ruotsinkielessä jota ohjataan äänenpainolla.
    Mutta minä en anna periksi heti ja tietenkin yritän mukana.
    Maanantai-iltana kokoontuivat melkein kaikki Hoforsin puolueen vaalilistan ehdokkaat pieneen informaatio tilaisuuteen.
    Ajatuksena oli tavata, puhua ja pallotella ideoita keskenämme.
    Esille tuli myös kysymys esivalmisteluista ennen hiihdon MM – kisojen ja suomenkielisen opetuksen puutteellisuudesta Hoforsissa. Henkilökohtainen mielipiteeni on että koska kuulumme suomenkielen hallintoalueeseen on äärimmäisen tärkeää järjestää varoja kyseessä olevaan asiaan. Opetus ja vahva yhteistyö Suomi-seuran kanssa. Säilyttää kieli sen historia ja jatkaa opetusta suomensukuisille sekä muille jotka haluavat oppia enemmän.
    Kuinka moni esimerkiksi tietää että yksi Hoforsin ystävä paikkakunta on nimeltään Kontiolahti. Maantieteellisesti paikka muistuttaa Hoforsia.
    Mahtava sosiaalinenyhteisö ja päämääränä kuntalaisten tarpeet. Heillä ei ole raskasta teollisuutta, mutta monta pienyritystä joiden tuotteita viedään isolle alueelle ympäri maailmaa.
    Tunnen jo nyt haluavani käydä siellä vierailulla.
    Mutta kuinka voisin auttaa jotta suomenkielen perinteet jatkuvat Hoforsissa? Jos osaisin puhua ja kirjoittaa suomea, olisi se helppoa. Silloin voisin, ihan niin kuin nyt ruotsiksi puhua saman myös suomeksi. Sillä tavalla voisin tavoittaa aivan uuden maan joka voisi olla ehkä kiinnostunut kuinka elämä on ja sujuu pienessä Hoforsissa,  Ruotsissa.
  • Naken Kultur & Tight Tröja-Chock

      0 comments

    Lika obegripligt som det är att förstå matematik och byråkratiskt språk, kan det vara att förstå sig på kulturnissarna i de olika tidningarna. I vad ligger värdet i nyheten om att Vanessa Huppenkothen i en fransk tidning uppmärksammas för en tight tröja? Och i synnerhet, vad har det med arbetet mot sexism och påståendet om att tidningen ”hånar” den kvinnliga kommentatoren?

    Sedan hon dök upp i rutan under matchen Brasilien-Mexiko har hennes ansikte valsat runt i sociala medier vilket fått både kvällstidningar och dagstidningar att gå igång. Figaro skriver bland annat: ”Den före detta fröken Mexiko har fångat publiken , men inte för sina fotbollskunskaper… Väl medveten om sina fördelar, dök den unga 29-åriga kvinnan upp i rutan iklädd en (…) mycket tajt tröja”.”

    Bildsökningen på Google ger ju ett resultat där man inte direkt framhäver hennes examen i internationella relationer. Någon måste ju ha lurat den stackars flickan att det är på detta sättet man bedriver internationella relationer, genom att påstå att hon skall posera på bilder halvnaken.

    Sexism

  • Kartellen Bokad För Hoforsrocken – Vem Avgör Rätt Eller Fel?

      1 comment

    För någon timme sedan blev det klart att rapgruppen Kartellen spelar på Hoforsrocken den 26 juli i år. Tidigare band som släppts har varit bland annat The Kristet Utseende och Hofors storheter Tykoz Bravader som äntligen gör comeback på hemmaplan.

    Kartellen

    Så långt skulle allt kunna vara rent fantastiskt, om det inte varit för smolken i bägaren under veckan som gick. Inför den förnyade festivalen Peace & Love i Borlänge (efter konkursen) hade man bokat in just Kartellen, men det fick Dalarnas Tidning att dra öronen åt sig och hota med att dra in all sponsring.

    Kartellen är omdebatterad. Frontfiguren Sebbe Stakset dömdes förra året för att på Twitter hotat Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson med orden ”Vill tortera han i tre dygn med avbitartång locktång blåslampa för att stoppa blödningar me!”.

    //

     Vi drar oss ur med hänvisning till vår sponsringspolicy. Vi lutar oss mot våra värderingar som baseras på demokrati och människors lika rättigheter, och då är det svårt att stötta en verksamhet som bokar band där medlemmarna är dömda för bland annat mordhot på Jimmie Åkesson (SD), säger Peter Holmbom, privatmarknadsansvarig Dalarna.

    – Vi kan inte stå bakom sådana här artister.”

    Sedan drog mediadramat igång. Ett axplock ur det senaste nyhetsdygnet om just Kartellen och Peace & Love:

    DT – Är Peace & Love en trovärdig antivåldsfestival?

    DT – Hur tänker Peace & Love?

    DT – Fel av Mittmedia, Fegt av Peace & Love

    DT – Stefan Sundström hoppar av Peace & Love i protest

    Expressen – Kartellen avbokades, jag är väldigt sårad

    Expressen – Artist utreds för mordhot mot Åkesson(SD)

    Dala Demokraten – Göran Greider: Nu gör jag reklam för Peace & Love!

    Dala Demokraten – Gästkrönika: Vi är Kartellen

    Aftonbladet: Debatt: Nästa gång är det vi som är portade

    Och så här går det på och på och vidare ändå. Jag skall medge att detta är ett virrvarr av konstnärlig prestation, om hat och hot om våld och romantiserande av kriminalitet som också praktiserats av bandmedlemmarna i viss eller till stor del. Och det är vad jag förstått det här människor som inte gillar Kartellen retat upp sig på.

    sebbeEn tidigare brottsdömd person som sadlat om till att ägna sig åt vänsteraktivism och att uttrycka sig ganska grovt mot Sverigedemokraterna och deras anhängare.

    sebbe2

    Själv säger huvudpersonen i en intervju med Expressen att allt rör sig om en misstolkning:

    Anser sig vara feltolkade

    – Jag har sett alldeles för mycket våld i mitt liv för att tro att det löser någonting. När jag åker runt och spelar så proklamerar jag mot våldet, säger Sebastian Stakset.

    – Vi har gjort ett ställningstagande för vänstern och för underklassen och vi har kritiserat alliansen och Sverigedemokraterna hårt. Det är det som har lett till det här.

    Domen mot honom från 2012 har nu avtjänat.

    – De utmålade mig som att jag var kriminell och knarkare. Jag har slitit hårt för att komma bort från det kriminella och från knarket, säger Stakset.

    Han jämför dagens händelser med när de i onsdags spelade på festivalen Sommarstart i Kungälv. Då drog sig först både Svenska kyrkan och Kungälvsposten ur som sponsorer. Men Kartellen styrde upp ett möte med dem som slutade med att båda två närvarade vid konserten.

    ”Fel bild av oss”

    – Det tog dem 20 minuter att förstå att de hade fel bild av oss, säger Stakset.

    Nu försöker han ordna ett liknande möte med Dalarnas Tidningar och Peace & Love.

    – De ska ringa mig nästa vecka. Vi får väl se vad som händer. Jag är väldigt sårad och besviken över det som har hänt. Jag känner att jag har blivit dömd för något som jag inte förtjänar att bli dömd för, säger Sebastian Stakset.”

    Jag skall inte gå in närmare på vad som kan vara rätt eller fel i det här ärendet. Det är upp till var och en att tolka. Det finns vissa grundläggande fakta som domstolsprotokoll, TV-intervjuer och annat att dra sin egen slutsats. Personligen anser jag det inte vara speciellt ”bright” att uttrycka sig som han gjort många gånger, men jag har en egen erfarenhet av att allt man säger eller skriver inte tolkas rätt och riktigt som tanken var och kan förstå att det blir fel. För somliga ganska ofta. Det här med Kartellen är inget nytt. I Hofors har vi ett eget fall där det byggdes ett drev efter ett musikstycke och en video. Resultatet blev misshandel och sprängda brevlådor bland annat. Och historiskt finns det hur mycket som helst att rabbla upp, Elvis Presleys rullande höfter förbjöds från TV på 50-talet, och under 80-talet var det livliga debatter om hårdrocken där självaste Siewert Öholm sågs i SVT under rent absurda situationer. Har ni inte sett det här så ta er tiden, det är värt varenda sekund för alla från hobbypsykologer till beteendevetare:

    1989 sjöng en arg ung svart man om att ”Storma slottet och våldta Prinsessan Madeleine”. 2013 var han tillbaka i finrummet och deltog i TV4s bejublade kändisprogram ”Så mycket bättre”. Nu har jag egen erfarenhet av just Ken Ring och betraktar inte honom som en raketforskare när han är ute på turné. Men hans sånger och budskap är emellanåt rent fantastiska. Historiskt så är det alltså drösvis med artister, konstnärer, författare och andra som gjort fetbort sig, men i många fall så får man ytterligare en chans att förklara vad man menar eller göra avbön. Vad Kartellen och Sebbe Stakset skall göra är upp till dom när den här stormen blåst förbi.

    Det finns en annan dimension av det här också. Det fria ordet och dess tolkning kontra demokrati och lag. Sebbe Stakset har blivit dömd och fick betala ett skadestånd på 5000 kronor för mordhotet mot Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Sebbe Stakset är en artist som använder musik och text för att förmedla en känsla eller ett budskap. Där har vi den stora problematiken. Vad är okej och vad är inte okej? Skulle någon protestera om jag blev avhyst från ett författarforum för att jag skrivit en text där jag fritt uttrycker hur det skulle vara att mörda en lokalpolitiker eller våldta en känd person? Vad är konst och vad är bara konstigt?

    Enligt de senaste nyheterna nu sägs Peace & Love ha ångrat sig angående att utesluta Kartellen från festivalen, vad Mittmedia anser är ännu oklart, om man böjer sig för protesterna eller drar tillbaka sin sponsorpeng. Oavsett blir det en intressant debatt om kultur, politik och uttrycksmedel den närmaste tiden. Och Hofors har förhoppningsvis dragit vinstlotten med bokningen som placerar Hofors på kartan i den musikaliska världen. Även här kanske det finns fog att ta debatten om det finns kommunala pengar inblandade i Hoforsrocken och hur man motiverar sitt ställningstagande om konst eller klumpiga uttryck.