Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Det är lite smålustigt att varje gång som jag inte uppdaterar bloggen på ett par dagar så får jag genast frågan om jag har för avsikt att sluta nu. Nej men ibland har man inte lust eller har annat för sig. Sommartid finns det så mycket annat som drar. Grilla, svalka sig med kylda drycker, ta en tur ut i skogen och leta efter de första kantarelltecknen. Minns att det två år på raken gått att plocka innan midsommar om än mindre till storleken. Nu har det kanske varit lite för bra väder för att svamp skall trivas men efter nattens åskoväder och nederbörd finns det hopp. Som sagt grillat ett par dagar, kikat runt på Bessemerfesten men skippade öltältet samtliga dagar. Orken räckte helt enkelt inte till men vad jag förstått var det som det brukar vara. Blivit sena filmkvällar i halvt ryggläge istället och igår såg jag två filmer. Ego och The company you keep.

Ego var mot all förmodan en riktigt charmig svensk historia, lite på temat att kärleken ibland är blind. En klar 4 av 5 möjliga. Det blev kvällens vinnare trots att jag trodde The company you keep skulle bli det. Lurade mig själv helt enkelt. Inte kan jag väl ha trott att en 83-årig Robert Redford skulle klara av en thriller/actionfilm? I stort sett hela filmen satt jag och tänkte på hur gammal han är om än relativt välbevarad, men att se en 83-åring jogga undan polisen blir inte realistiskt till slut. I synnerhet när det sägs att en 11-åring ska vara hans dotter. Möjligen barnbarns barn. Okej den hade sina poänger men bra var den inte, möjligen ett sömnpiller. 2.5 av 5 i betyg.

Bessemerfesten tjuvstartade egentligen under torsdagen med tivoli, marknad och öltält. Idag är det dock ett mer späckat schema och det blir minst två dagar av febrila aktiviteter för Hoforsborna och andra. Arrangörerna har verkligen fått till ett varierat utbud detta år.

Sveriges starkaste man 2013 har en SM-kvaltävling. En spådam känd från ”press och TV”, Svenne Rubins spelar ”Långa bollar på Bengt” och Gardin-Lasse säljer löpare pch dukar. Det finns klättervägg, partytält, BMX-uppvisning, helikopterfärder, godisregn och Bessemerstjärnor. För den mer vågade kan man besöka Folkets Hus och klappa ormar och annat läskigt. Baserat på mina egna intresseområden kan jag rekomendera ankracet vid kanalen och ankdammen runt Time, utförsäljningen av biblioteksböcker för en spottstyver (20 spänn för en kasse fylld med böcker) och i synnerhet inlineturneringen där Hofors HC ställer upp med ett lag bestående av stjärnor från A-laget, Adam Engholm, Niklas Tisell och Mattias Jansson. Denna startar 11.00 på Itell-parkeringen vid gamla Högtomtaskolan och pågår till finalspelet 14.45. Tröttnar man på att vara aktiv hela tiden kan man bege sig upp till Edsken där Kim Bäckman serverar helgens erbjudande entrecote med ratatouille och klyftpotatis.

Jag har hävdat det förr och tycker att veckans händelser styrker min teori. Allting synes ha någon form av kopplingar. Händelser hänger ihop och just denna gång kan det inte bli övertydligare. Den enormt populära TV-serien ”Skärgårdsdoktorn” körs i repris och det med start imorgon fredag 20.00. Idag, under sista skolveckan dyker Gunilla Linn Persson upp och håller ett föredrag och efter det en samling enbart för den kurs jag själv går på.

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Hann inte med att läsa någon av hennes böcker innan och visste i stort sett bara att hon skrivit manus för bland annat Skärgårdsdoktorn och Hästens Öga,  barnpjäser, barnböcker och ett gäng självbiografiskt baserade böcker. Föredraget på dryga timmen innehöll så mycket mer. En del av sitt livs berättelse, hur hon av någon outgrundlig anledning hamnade åkandes runt runt, i en lokal slinga omkring Gävle för att slutligen bli intagen av polisen. Hon hade drabbats av en psykos och ett vägskäl i livet. Även att karaktären Wilma i nämnda TV-serie fått namnet efter en familjemedlem och då man snabbt fått göra en förändring i manus då det påtänkta namnet för rollen motsvarade namnet för Samuel Frölers egen dotter. Det var en fråga om att det kunde kännas lite knepigt för skådespelaren att agera pappa.   Effekten av framgångarna för TV-serien blev att ovanligt många barn döptes till Wilma i Sverige efter det. En hel del tips för skrivandet i sig, bland annat att alltid bära med sig en anteckningsbok och en penna, men att hon även arbetat lite på samma sätt som Aleksandr Solzjenitsyn, att skriva mentalt om inte papper och penna finns tillgängligt (av begripliga skäl i Solzjenitsyns fall under sin tillvaro kommunisternas arbetsläger). I Gunilla Linn Perssons fall handlade det mest att praktiskt kunna skriva och författa samtidigt som hon skötte barn och hushåll.

Måste säga att jag blev riktigt imponerad. Få människor har den effekten på mig så det är alltså lite speciellt. Självklart mycket på grund av att hennes sätt att arbeta blir någon form av bekräftelse på hur jag själv gör och att det är ett slags kvitto på att det fungerar längre fram. Även hur hennes skrivande hade utvecklats och hur eventuella hinder undanröjs med tiden.

Dagens största behållning blev avslöjandet att Gunnar ”Slaktarn ”Persson, hårdför back i Djurgårdens IF en gång i tiden, var hennes far. Med den vetskapen fick jag en av hennes böcker med en speciell dedikation. Värd att rama in. Jag får nog lägga Lasse Berghagens bok ”Flakmopedisten” åt sidan nu och sträckläsa den här istället.

Vilket trams! Ja så kan jag sammanfatta filmen ”White Collar Hooligan 2: England Away”. När jag ser den slås jag av tanken att det här är ju del 2 av något jag sett tidigare som jag inte heller gillade. Det är lite som eftersvall av större vågor. Eller snarare lite vågskvalp.

Hela grejen med i synnerhet engelsk våldsromantik fick väl sitt genombrott med filmen ”I.D” 1995. Välspelad och fragmentariskt avslöjande för vad som egentligen hände bakom rapporterna om upplopp i samband med fotbollsmatcher i England och Europa. Något som då var sällsynt i samband med Allsvensk fotboll i Sverige. Det var nog under 90-talet som det började röra på sig och flera supporterklubbar gick över till mer våldsamma aktiviteter än att klappa händerna och ropa ”Heja heja”. Fenomenet kallades Firmor och till en början hade bara de stora klubbarna en våldsam falang, men drygt 20 år senare finns det även supportrar som hävdar sig ha en fotbollsfirma trots att man hejar på till exempel ”Vinkelboda IF”. Jag skall inte gå in närmare på den livsstilen mer än att det starkt förknippas med ett dyrbart mode och märkeskläder de flesta inte ens hört talas om.

Då och då har det kommit filmer på detta tema och störst genombrott fick kanske ”The Football Factory” 2004. Många av skådespelarna från den filmen har kommit att bli lite av mina egna favoriter på den ”Engelska scenen” faktiskt. Tyvärr kom ”Green Street Hooligans” året efter och även om man kan se bland annat Charlie Hunnam från ”Sons Of Anarchy” i en av rollerna, blev det inte bra att huvudrollen spelades av någon som precis innan trampat omkring i tre filmer med hobbitfötter. Ja det rör sig alltså om Elijah Wood. En filmproduktion som placerade en amerikan i en engelsk huliganmiljö. Fel tänkt av Hollywood. När man 2009 sen gör en del 2 är det bokstavligen ridå för genren.

Då tar man till nya grepp för att få med firmaföreteelsen. Plötsligt börjar många fd huliganer ge ut böcker, medverka i filmer om sig själv och kombinationen med engelsk gangster/huligan-tema. Till exempel ”Rise of the Footsoldier” 2007.  Men innan det hade man mjölkat feneomenet som en kassako. Böcker och till och med spel för datorer. En uppmärksammad bok även på svenska och aktuell på sistone då Uppdrag Granskning letade upp författaren och det visade sig vara en ungdomstränare i AIK och gjorde ett stort nummer av det. Har faktiskt en första utgåva av boken ståendes bland de engelska i genren.

Spelmässigt var det ”Hooligans – Storm over Europe”. Ett sött litet strategispel där man styr sina små figurer i olika scenarion. Bland annat anordnar man spontan-rave, slår sönder en och annan uteservering eller samlas i grupp på någon europeisk gata och hetsar varandra med hejarop. Det var länge sedan jag spelade det, men vill minnas att man kunde köpa ecstasy, järnrör och andra attrialjer för att utöka spelupplevelsen. Egentligen rent trams och idag skulle nog inte ungarna förstå vad det var för slags grafik eller ens uppskatta det. I spelvärlden har man utvecklats betydligt mer när det kommer till underhållningsvåld.

Det är alltså med den korta bakgrunden som filmen ”White Collar Hooligan” dyker upp och får en uppföljare och tydligen även en tredje film att vänta till 2014. Nu verkar det till och med som om att vissa skådisar (läs Nick Nevern) inte förstått att genren tyvärr dött ut. I film efter film och planerade produktioner ska han spela liknande roller. Tröttsamt som betyget på den i inledningen nämnda filmen, -12 av 5 möjliga. Karriärmässigt går det nämligen inte att återupprepa Malcolm McDowells prestation som symbol för våldsromantiken. Det som gjordes 1971 kan inte göras ogjort och inte pånyttgjort. En nyinspelning fullständigt omöjlig.

Jag är lite avundsjuk på Petre-eleverna idag ska jag medge. Syster Sol kommer till deras skolavslutning skriver Arbetarbladet idag. Nu undrar säkert merparten av Hoforbloggens läsare vem det är. Det är en riktigt bra tjej som jag fick upp ögonen för några år sedan när hon uppträdde tillsammans med den numera högst folkkäre Governor Andy och Kapten Röd, ja General Knas också för den delen. Låter det fortfarande obekant och krångligt? Här är ett exempel på vad hon gör.

Nu kommer hon alltså till Hofors och vi får hoppas att inte kommunalrådet kommer på tanken att Syster Sol skulle vara mer drogliberal än andra. Det hände nämligen för någon vecka sedan i Falun.

”Under onsdagskvällen spelar Syster Sol på Arenan i Falun.

Men enligt henne har Falu kommun försökt att stoppa spelningen, då hon ansågs vara drogliberal.

Bokningsbolaget ska även ha informerat om en varning från polisen om att en razzia skulle göras i logerna.

Joakim Vredelius, arbetsledare på Arenan, menar att frågetecknen kring Syster Sol uppkom på grund av att man ställde in reggaebandet Labyrint efter att de öppet rökte hasch på Grammisgalan.

– Vi gjorde ett ställningstagande mot dem, och tittade på vilken reggaeartist vi kunde ta hit istället och hittade Syster Sol, säger Joakim Vredelius och fortsätter:

– Några få personer har ställt frågor och det fanns en liten debatt om det. Då tog vi reda på fakta och svarade. Det har visat sig att hon är en förebild, så det blev inte tal om att ställa in spelningen.”

Förstår mycket väl att hon ses som en förebild i många avseenden. Det står nog inte på innan hon är lika folkkär som Lill-Babs, Snoddas och Ultima Thule. Det här blir nog en skolvaslutning att minnas för eleverna.

Igår damp även Lasse Berghagens bok, ”Flakmopedisten” ner i brevlådan. När det gått sämre med fisket, gick det alltså bättre att vittja brevlådan. En bok som jag verkligen ser fram emot att att läsa. Anekdoter om fiske och livet runt Svärdsjö kan vara nog så spännande. I synnerhet efter att ha sett platsen som han beskriver och där han även sägs ha författat stora delar av boken. Förväntningarna är alltså enorma och jag tror det blir en bra sommarbok. Kanske får den även följa med ut på sjön för dagarna som igår.

Det anordnads ju en liten tävling förra lördagen. Där skulle man gissa vem Hoforsbon som bland annat låg på Värlmandstoppen under 80-talet. Det rätta svaret på samtliga frågor hade Jenni Greis som kunde säga att det naturligtvis var Michael Ohlsson, 1986, och sångerna på singeln var ”Du går din väg” och ”Say you love me”. Herr Ohlsson själv var riktigt imponerad av signaturen Dr Depth som förvisso svarat fel på två av frågorna, men som ändå hade betydelse för Ohlssons tidigare musikkarriär i lokalt band.

Vinnaren får blygsamt två stycken CD-skivor. Naturligtvis den mycket omtalade och omdiskuterade singeln med Michael Ohlsson med namnet ”Bästa horhuset i stan” och med tanke på allt rabalder som den orsakade även en meditation/avslappnings-CD där man kan lyssna och lugna nerverna om man nu blir upprörd av den första. Genomtänkt va?

Vinnaren kan kontakta Hoforsbloggen med uppgifterna om mejl under kontaktfliken. Grattis!

Trots att både fiskesäsong och hockey-VM är igång, kan man ta sig tid till annat. Jag har länge haft för avsikt att se filmen ”Berättelsen om Pi” och igår blev det äntligen av. Jag har hört både gott och ont om den här filmen som regisserats av Ang Lee, mannen bakom bland annat Hulk, Brokeback Mountain och Taking Woodstock. Filmen vann dessutom 4 Oscars där bästa regi var en kategori. Filmen baserad på en bok som jag nu är mycket sugen på att läsa, skriven av Yann Martel.

Gott och ont ja. På minussidan har det sagts att den är snyggt filmad men har en obegriplig och förvirrande story. På plussidan att den är snyggt filmad och har en fantastisk twist i handlingen. Den enkla lösningen på de två motsägelserna kan vara att man inte förstår hur allt hänger ihop. Personligen kanske jag inte tycker att det var en alltför komplicerad berättelse, mer som en spännande barnfilm, men den överraskade ändå på sluttampen och jag gillar inslaget med religiösa diskussioner. Betygsmässigt ger jag den 5 av 5 möjliga och denna bör ses av alla. Den lämnar en del funderingar och så skall en bra film vara utformad.

Jag tror det här blir den första tävlingen på Hoforsbloggen. Det blir med lokalt tema och det är tre frågor som skall besvaras för att man skall vinna äran och två CD-skivor. Svaren skickas i kommentarsfältet, men jag godkänner inte inläggen innan tävlingen är avgjord, det vill säga någon har prickat in de tre rätta svaren. Ni får en vecka på er, alltså till nästa lördag. Frågorna är:

1. Vem är Hoforsbon som låg etta på Värmlandstoppen?

2. Vilket år var detta?

3. Vad hette de två låtarna på singeln?

Andra kopplingar mellan Falun och Hofors idag kan vara att jag är från Hofors, Isak Jansson från Enviken utanför Falun, har varit på samma ställe, nämligen i Storvik, där han stod på scenen och jag satt i publiken och hörde honom ”skämta” om Hofors. Läste en artikel i Dala-Demokraten igår och idag föll det sig att jag fick se honom utanför hans kommande turné.

”Han är Dalarnas främste komiker, som flyttade till Stockholm för att förverkliga sin dröm.I helgen kommer Isak Jansson hem för att uppträda två gånger i Falun.

Isak Jansson från Enviken bestämde sig 2006 för att testa på att bli standup-komiker. Men från sitt första uppträdande minns han inget.

– Det är black out. Jag vet att jag var där och att jag var på scenen, men minns det inte. Det var en tävling, man skulle uppträda i tre minuter, och jag gick faktiskt vidare.

För att ha större chans att lyckas som komiker flyttade Isak till Stockholm, ”tyvärr” menar han.

– Det fanns ingen stand up-scen i Falun, och för att bli bra måste man ha någonstans att uppträda. Humor är lite som idrott, man måste hålla i gång hela tiden. Man måste ta sig igenom de där tusen gigen som går åt skogen. I Stockholm kan man giga varje dag om man vill.”

Att han jämför humor och idrott är intressant. Idag såg jag i sådana fall någon hoppa en halvmeter när han ställer upp i en tvävling där minimum är 6.20. Typ. Fjantiga påhopp om Hofors, lika fjantigt som alla andra och som jag sade efter showen, hade jag hellre sett Adolf Hitler försöka elda upp massorna med trista saker. Hitler lyckades dock, det gör inte Isak Jansson tyvärr.

Etableringen av Burger King är bara början. Åtminstone om man skall tro näringslivschefen Nils Lindqvist.

”Och nu är tanken att fler ska följa i Burger Kings och Lidls fotspår.

Ett förslag är att riva Hagaskolan och exploatera området bakom Burger King och söder om E16. Det förordas av flera inflytelserika personer i kommunen, bland andra näringslivschefen Nils Lindqvist.

– Ja, jag har föreslagit det. Att få någon som vill köpa en gammal skola är inte lätt och det skulle innebära mycket jobb att ställa den i ordning för en försäljning, säger han.”

Helst av allt skulle jag ha velat sett Hagaskolan byggas om till hotell och konferenscenter, men man kan inte få allt här i världen. Dock skulle det ju vara fantastiskt om man kunde bevara skolans aula och matsal. Passande som ett kulturcenter och turistinformation.

Det kom ett brev med Posten. En mening som aldrig skrivits på Hoforsbloggen tidigare med just den betydelsen. Nu när vi lever i framtiden är det sällan eller för att inte säga aldrig ett brev kommer med posten som inte innehåller fakturor eller reklam för Postkodlotteriet. Inte ett riktigt handskrivet brev med ett budskap eller en berättelse som förr i tiden när man till och med hade brevvänner för att orientera sig vad som hände i omvärlden och man inte enkelt kunde knappa in en webbsida med nyheter skrivna bara sekunder innan. Informationssamhället har verkligen blivit en snabb strid ström av information. Det här brevet gjorde verkligen min dag.

”För cirka sex år sedan var det några killar som ville testa Wikipedia. De la in några meningar om att Björnes Magasin spelades in i Hofors. Det här har funnits på nätet ända till mars 2013 då det dementerades. Anmärkningsvärt dock att kommunalrådet vid en 25-årsträff för medarbetare vintern 2013 lyfte fram just detta som ett positivt inslag i Hofors historia. Anmärkningsvärt på så sätt att kommunledningen inte kritiskt källgranskat den här uppgiften. Av detta kan man utläsa att upprepar man ett påstående tillräckligt många gånger så blir påståendet till en sanning!

Det här är en kort rolig historia som trots allt bevisar att en kritisk källgranskning behövs! Ett annat exempel är den Socialdemokrat, Omar Mustafa, som invaldes vid kongressen härom veckan inte på något sätt torde ha granskats. Det här exemplet belyser väl vilken bristande konkurrens det råder vid tillsättandet av viktiga positioner.”

Jag blir ganska häpen. Inte att man över att man bör ägna lite tid till att kontrollera en källa som man tar uppgifter ifrån, det tog jag lite för givet att man gör i de ”högre sfärerna”. Jag har följt ärendet med Omar Mustafa ganska ingående och insett att det är för mycket begärt av även journalister att hålla sig till strikt och sanningsenlig fakta. Det sker gång efter annan och jag tänker inte beröra ämnet Omar Mustafa närmare. Nej det som gör mig mest häpen är att jag inte hört talas om den här historien om Björnes Magasin och Wikipedia och kopplingen till Hofors. Wikipedia är vanligtvis en mycket bra källa till information. Men då och då smyger det in faktafel och rena rama påhitten i kunskapsbanken. Jag vet för jag ägnade mig en gång i tiden åt att på skämt förvanska artiklar på sajten ungefär i samma syfte som de i brevet nämnda killarna. Påståenden som att Adolf Hitler var mycket jazzintresserad eller att Lill-Babs spelat in en tysk film med viss pornografisk inriktning till exempel. Sedan postade jag länkarna på ett välkänt forum och vi skrattade åt varandras påhitt när det gällde att manipulera Wikipedia. Allt har sin tid och sitt nyhetsvärde så den formen av aktivitet var snart bortglömd för andra upptåg.

När jag nu läser om Björnes Magasin och påståendet att det skulle ha spelats in i Hofors, använder jag en känd sökmotor för att hitta en koppling. Det första jag surfar in på är just Wikipedia som tydligt uppger att ”Den är inte inspelad i Hofors! ”

Vidare hittar jag ett radioinslag på P4 Gävleborg där man till och med dementerar att det skulle ha spelats in i Hofors.  P4 och Hofors kommun är inte kända för att dela humor om ni minns vad jag menar.

”– Det har aldrig spelats in i Hofors. Vi spelade in i Stockholm, i olika studios runt om i Stockholm, säger Jörgen Lantz som spelade Björne från starten 1987.

Var det någon gång prat om att göra Björnes magasin i Hofors?

– Nej, jag har aldrig hört det i alla fall och jag borde ha hört det eftersom jag var med från början.

Vad vet du om Hofors?

– Ja hörrudu, jag vet väl inte så där vansinnigt mycket. Jag reste ju mycket på 60-, 70- och 80-talet och turnerade med Riksteatern och Fria teatern och har varit i Hofors några gånger men kommer inte riktigt ihåg deras infrastruktur och industrier eller näringsliv, det gör jag inte.”

En påminnelse till oss alla kanske, att inte lyssna på allt vi hör och inte tro på allt vi läser helt enkelt. Och självklart vill jag ju nu gärna se lokala reportrar ställa kommunalrådet inför frågan om källkritik och hur man använder sig av det. Trots allt har hon alltid hävdat att hon inte bryr sig om vad som står på nätet skrivna av anonyma röster. Wikipedia köpte hon trots allt.

Jag är ju lite av en film och TV-fantast. Bland filmfavoriterna återfinns ”När lammen tystnar” och ”Manhunter” från 1986, alltså föregångaren till ”Röda Draken” där samme Doktor Hannibal Lecter spelar en viss roll i handlingen. Jag har även samtliga böcker av Thomas Harris som manat fram denne minst sagt spännande rollkaraktär med smak för människokött och fin konst. Det var lite av en besvikelse att se filmen ”Hannibal Rising” som beskriver de tidiga åren och som på något sätt skulle förklara varför Doktor Lecter blev som han blev. Boken kändes också som ett snabbjobb för att slå mynt av karaktären även om den var riktigt bra och spännande. Sättet den sistnämnda filmen slutade på lämnade frågor och jag hoppades innerligt att få veta mer om Lecter och hans liv. Tyvärr total tystnad och en viss misströstan uppstod. Sen föll det i glömska och under morgonen blev jag överraskad som bara den. En TV-serie baserad på karaktären har sett dagens ljus.

Vad som gör mina förväntningar höga är egentligen mer vem som skall spela rollen som Hannibal Lecter än vad innehållet kommer att bestå utav. I 13 avsnitt kommer man nämligen att se Mads Mikkelsen, känd från filmer som ”Pusher”, ”Jag är Dina” och ”Flamman & Citronen”. En i mitt tycke ypperlig skådespelare som antagligen blir en mycket bra psykopatisk människoköttsätande seriemördare, även om jag helst hade sett Anthony Hopkins som gjort rollen riktigt bra i filmerna. I nuläget har TV-serien ett snittbetyg på 8.3 via IMDB. Nu ska man inte stirra sig blind på just betyget, men visst verkar det riktigt lovande. I skrivande stund finns det 2 avsnitt ute som jag lagt händerna på och det får bli fredagsunderhållningen.

På temat välmående antar jag att även mat och dryck i måttliga mängder kan bidra med ett sådant. Det rör på sig i resturangbranschen i Hofors och samtidigt som rykten placerar den lokalt inte alls okände kocken Kim Bäckman på Edskens Camping i sommar, byter även Pizza Corner ägare. Kemal Aslan byter av Kadir Akinci, men någon större förändring i konceptet kan inte Hoforsborna hoppas på.

”– Det blir fortfarande en pizzeria, men jag kommer att utöka menyn med lite fler rätter också, säger han.”

Välmående är bra och man önskar att Hoforsbloggen enbart kunde skriva om en välmående kommun, men det får vi arbeta lite på allihop för att förändra. Ett fenomen som verkligen gör en skillnad är ju den årligt återkommande Hoforsrocken som ses som lite av en höjdpunkt på året. Nu presenterar man ett av banden och det är inget mindre än ”The Storyteller”(webbsida) som sägs spela ”Vikinga-powermetal”. Aktuella med en ny skiva vid namn ”Dark Legacy”. Mat och dryck i balans samt lite hårdrock kan skapa ett otroligt välmående den 3 augusti i år.

Snubblar mest av en slump på ett förestående evenemang. En förhandsvising av en film inspelad i trakterna runt Hofors och Storvik vid namn ”Jag är min egen”. Filmen sägs innehålla lokala skådespelare och skall tydligen visas på den 4 maj på Folkets Hus.

Kände inte alls till projektet eller att man filmat det i trakten tidigare, men film och skrivande är ju några av  mina stora intressen, så det väcks en nyfikenhet. Finns en knapphändig information på världens största filmsida IMDB och en trailer har släppts.

På hemsidan kan man dessutom se att att en rad lokala företag, kommunen och ABF stöttat projektet. Jag vet inte hur pass mycket film som gjorts i Hofors tidigare, men nog måste det vara tämligen unikt? I synnerhet en förhandsvisning där man kanske kan hoppas på utrullade röda mattor och strålkastare även om det inte är några värst vidare kända skådespelare som figurerar i filmen.

Känns verkligen som en lång helg det här och inte är den över heller. Påskdagen idag, annadag påsk imorgon. Det fina vädret ser ut att fortsätta och dom som ägnar tiden åt isfiske rapporterar via Facebooksidan ”Hoforsfiskare United” (sök på det) om mycket goda fiskeresultat. Själv fortsätter jag att suga på karamellen om årets fiskepremiär. Inbillar mig att den är som bäst en månad bort innan det börjar spricka upp i isarna. Tills dess är det fokus på studierna som skall avslutas i maj och för att ha så mycket tid som möjligt till fisket när det sätter igång, försöker jag ligga lite före i arbetet. Skrivandet går som på räls men det skall läsas en del också. Bland annat Kristian Lundbergs ”Yarden” som faktiskt har en mycket intressant bakgrund.

Han ”arbetade” som litteraturkritiker och recenserade en kriminalroman av Britt-Marie Matsson. Sågade den vid fotknölarna och människor blev upprörda. Inte så mycket för recensionen av boken, däremot att han recenserade något som inte hade getts ut och än mindre skrivits. Fatalt misstag som verkligen gjorde ett stort gapande hål i litteraturkritikernas lilla eka av trovärdighet. Kristian Lundberg kastades ur gemenskapen och ”Yarden” ska vara en berättelse eller någon form av självbiografi om hur man lever som utstött i Sverige. Skall bli intressant att läsa. I Sydsvenskan finns en intressant intervju.

”– Jag skrev det där korta omdömet om boken som inte fanns. Okej. Om man i   efterhand skulle tolka det som ett experiment så var det alldeles för   lyckat. Drevet som släpptes loss mot mig. Människor som jag upplevde   som mina närmsta vänner som fullständigt vände mig ryggen. Mitt liv var   koncentrerat runt en enda mening, det kan jag varken förstå eller acceptera.   Möjligen kan jag förlåta det. Sedan var det gemene man, som inte visste vem   jag var, men som ändå kände sig manad att mejla hem till mig och säga mig   ett sanningens ord. Jag själv spädde ju på det. Jag skämtade om det. Jag sa   till exempel ”om boken verkligen hade kommit ut skulle jag ändå inte   läsa den och ändå ha samma uppfattning”. Folk retade sig   på att jag var så arrogant. ”

Påskhelg och det är underbart väder i Hoforsregionen. Tror faktiskt vi har bäst väder av alla i Sverige just nu. En topplacering på en lista alltså.

Det finns massor av aktiviteter för den som har lust och vill. Promenera runt i Hofors eller i utkanterna, perfekt väder för att grilla lite korv eller ägna sig åt isfiske om man har den läggningen. Själv njuter jag av att ha all denna tid just nu. Så mycket tid att jag nästan blir rastlös. Har förvisso en hel del som borde göras men det tänker jag inte. Bara göra det som jag finner lagom ansträngande och avkopplande. I mitt påskägg för året finns det inte så mycket socker, utan mer underhållning som planerats för stunder som denna, när jag har en hel del tid.

Började faktiskt nalla lite ur ägget redan igår kväll, varit intresserad av att se filmen Piggy en tid. Inledningen är bra, bygger upp en spänning och gillar man som jag den engelska våldsscenen kändes det som en riktig toppkväll. Det blev det inte. Några skådisar från Football Factory räcker inte. Storyn var säkert bra från start, men efter drygt 35-40 minuter så börjar det gå utför och inte ens makabra våldsscener räcker för att väcka intresset. Jag blev besviken. Idag hoppas jag på lite säkrare kort, tredje säsongen av Shameless och den sjunde av Dexter. Argo sägs vara en hyfsad film också, likaså Flight. Inte bestämt ännu om dessa skall få kröna påskaftonen eller om jag tjuvar redan idag. Som i alla gottpåsar finns det dom där karamellerna som ligger längst ner i botten och egentligen vet man inte varför dom hamnat där. Men smaken kan överraska ibland bara man testar och det finns även sådana i mitt påskägg om än inte synliga. Cellmates med Tom Sizemore och norskproducerade Kon-Tiki. I den sista återfinns Gustaf Skarsgård som även är aktuell i TV-serien Vikings. En smaskig filmpåsk alltså.

Nya TV-serien Vikings sågas ganska friskt i svensk media. Det finns förvisso någon enstaka som tycker att det är en spännande och bra serie, men förmodligen är den skribenten en rasist. Så har det tyvärr blivit när man nämner ordet Viking i positiv bemärkelse. ”Gud bevare oss för Nordmännen” är alltså ständigt aktuellt. På Expressens kultursidor gör man sitt bästa för att förlöjliga serien genom att skriva om lösskägg. Ändå ett tämligen schysst omdöme än andra kultursidor jag besökt.

Som TV-serienörd är det ett välkommet inslag. I synnerhet om man gillar temat med historiska inslag. Borgia, Spartacus, Deadwood, Band Of Brothers, Boardwalk Empire,  fantasifulla Game Of Thrones och John Adams. Samtliga HBO-produktioner. Man drar inte som tittare några parareller till det minst sagt sjuka debattklimatet i modern tid när man tittar på TV. TV är underhållning och då kan man sväva ut lite för spänningens skull. Vet inte varför bittra kritiker tror att man skall spara ut skägg, fatta en yxa och mörda alla som förespråkar ett mångkulturellt samhälle i modern tid. Varför kan man inte bara se det för vad det är, underhållning på TV?

Det finns svenska inslag i serien Vikings. En av skådespelarna är till exempel Gustaf Skarsgård, en av otaliga Skarsgårds som gör karriär borta i västerled. Där kan man ju verkligen tala om en invasion. En av regissörerna heter Johan Renck, även han svensk men numer verksam och bosatt i landet borta i väster. För dagens ungdom antagligen helt okänd som artist. 1993 dök han upp som Stakka-Bo.

TV-serien sänds via den svenska versionen av HBO med någon dags försening. Man hittar den även i HBOs programbibliotek om man har den tjänsten knuten till sin TV. Efter att ha sett premiäravsnittet så måste jag säga att det verkar mycket lovande. I någon tidning hade man sagt att den kan jämföras med en Vikingaversion av Spartacus, alltså blodigt och våldsamt med några inslag av sex. I premiäravsnittet så var det betydligt mindre blod som stänkte pch sexscener inte helt naket och exponerat som i Spartacus. Intressanta karaktärer, underliggande konflikter och oanade möjligheter att utveckla historien. Intressant kan vara att se denna intervju med Gustaf Skarsgård om serien. (Endast på danska och engelska). Serien kommer att sändas i 9 avsnitt till en början och håller serien den goda kvalitét som underhållning jag misstänker, hoppas jag på fler säsonger.

Både hockey och glädjande projekt i Hofors dessa dagar. Till ishallen idag kom en representant från Entré Ungdom och ville göra ett litet reportage och ta lite bilder inför matchen mot Fagersta AIK imorgon. Match och match, vi vet nog alla vid det här laget att det rör sig om självaste playoff-finalen som inleds 19.00 i Hofors ishall.

Jag vet inte om det är den eminente sportjournalisten Bengan Pettersson från Falun som fått igång ungdomarna i ett redaktionellt arbete, men helt klart är att Hoforsbloggen nu får en konkurrens om läsarna. Det här vill jag givetvis lyfta fram och tycker att alla läsare av denna blogg, alltid skall surfa vidare till Entré Ungdom och kolla efter uppdateringar på artikelsidan och deras blogg.

Blir en lite hektisk dag imorgon för min egen del så någon uppdatering av Hoforsbloggen hinns antagligen inte med innan kvällstid. Beroende på hur det går i matchen där jag hoppas få se hela Hofors på benen naturligtvis.

Slapparhelg och då är det lätt att TVn hamnar i fokus. Såg bland annat en ny dokumentär, ”TPB AFK” (finns att ladda ner här). Avhandlar turerna runt världens största fildelarsida med tre personer i fokus, Peter Sunde, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm. Dokumentären har sina poänger även om det mesta har avhandlats via dagspressen och diverse diskussionsforum. Svårt att avgöra om det är ett dramaturgiskt mästerverk, men visst vore det riktigt underhållande om filmen nominerades till några i synnerhet amerikanska priser. En Oscar till exempel. Ack denna ironi.

Hann även med en spelfilm, Hypnotisören. Nu tillhör inte jag den grupp människor som läst några böcker som filmen baserats på, men jag kommer definitivt inte göra det efter att ha sett filmen. Som en enda lång väntan på något som aldrig kommer, men istället väcker frågor av tvivelaktighet. Med Lena Olin och Mikael Persbrandt i huvudrollerna borde det borga för en viss kvalitét, Tobias Zilliacus är tämligen okänd för den svenska publiken, själv minns jag honom som Harry Järv i en finsk/svensk krigsfilm med namnet ”Framom främsta linjen”.

Zilliacus kan ändå bli förlåten, för han kan väl ändå inte vara en ”riktig skådespelare”. Om han nu skulle vara det så är hans skådespel begränsat till en och samma typ av karaktär. Enda skillnaden mellan karaktärerna han gestaltar, Harry Järv och Joona Linna, är att det inte exploderar ryska artilleripjäser i filmen Hypnotisören. Lena Olin och Mikael Persbrandts (Hamilton 2 vilken fruktansvärd film)  karriärer måste vara på rejäl dekis när man tvingas vara med i filmer av den här karaktären. Måhända romanerna filmen (och den kommande filmen Paganinikontraktet) baserats på upplevs mer spännande, men den som författat manus är en korkskalle och den som regisserat det likaså. Skoterscenen, vad skulle den vara bra för, väcker ju bara frågor om man gjort en rejäl miss i handlingen. Sen råkar det vara Lena Olins man Lasse Hallström. Lika underhållande som när Colin Nutley alltid väljer sin egen fru Helena Bergström till huvudrollerna i sina filmer. Skitfilm som får 1 av 5 möjliga i betyg på Hoforsbloggen.

Hofors är ju som bekant representerade i underhållningens värld också. Såpadokumentären ”Ullared” på Kanal 5 har inte bara fokus på de anställda utan även på återkommande kundprofiler. Tre av dessa är systrar där två fortfarande bor i Hofors och är kända för inte minst sitt språkbruk. Idag börjar tydligen en ny säsong och med i rutan finns systrana även denna gång.

”– Vi får väl se om jag vågar gå ut efter det här, säger storasyster Maritta Söderström.

Systrarna från Hofors har gjort stor succé tidigare i Ullared, då även med Gunnel Hyvönens tvillingsyster Laila Sjöblom.

– Laila sa att hon inte ville vara med den här gången och då ska hon inte vara med heller, säger Maritta Söderström.

Hur går det den här gången då?

– Vi får väl se om jag vågar gå ut efter det här. Jag drack ju lite vin också och jag som är pratglad i vanliga fall. Mina arbetskamrater säger att jag inte är klok. När vi åkte till Tunisien trodde de inte att jag skulle komma hem.”

Själv har jag aldrig satt min fot i Ullared, trots att det verkar vara en intressant plats att besöka för många Hoforsbor överlag. Jag har kanske lite svårt att se hur det skulle kunna räknas som ett utflyktsmål eller en semester dit man åker för att campa och storshoppa. Baserat på lösa antaganden från min sida, verkar det finnas tre stora resmål för Hoforsbor, Ullared, Valbo och Östersjökryssningar.

Den allmänna uppfattningen är väl att Hofors nöjesliv inte är mycket att hänga i julgranen. Då och då blixtrar det dock till och det inser jag när veckans Hoforsblad dimper ned i brevlådan. En annons för nöje på Folkets Hus och ett evenemang den 9 mars förtäljer att orten får finbesök av en ”Grycking” det vill säga en person boendes i Grycksbo utanför Falun. Peter Carlsson medhavandes sina Blå Grodor kör två föreställningar, klockan 16.00 och 18.00.

Peter Carlsson är helt enkelt en riktigt rolig jävel och dessutom mycket bra på att förtälja dräpande historier baserade på människor han mött eller som bor i hans egen by. Det finns ett och annat utstickande exemplar av människorasen där. Har ni möjlighet tycker jag definitivt att ni skall gå och se hans föreställning ”Ett mindre inhopp”.

Någon gång i början av året skrev jag lite om en bok som Jonas Inde stolt proklamerade att han skrivit. Det var inte så mycket bok som i realiteten ett litet häfte fyllt med någon slags tankar som en person som sett ”American Psycho” på film eller bemödat sig att faktiskt läsa orginalet kanske skulle ha uttryckt. Om det nu hade för avsikt att handla om psykisk ohälsa så lyckades han förmedla det, men ibland verkar ju verkligheten överträffa dikten på ett högst märkligt vis. Jonas Inde är en av de där som är flitiga skribenter på Twitter, och där uppmärksammade en bekant mig på att det antagligen inte stod rätt till i skallen på C-kändisen.

”Det påstås att jag är galen och livsfarlig för sonen”, tja om gonattsagan bestod av höglösning ur hans eget lilla häfte så finner jag det inte alls anmärkningsvärt att mamman reagerat som hon gjort:

Kanske är det ett nytt ”konstprojekt” eller början på en ännu tunnare bok/häfte än det första, men som förslag till avslut på boken kan jag rekomendera att han drar en papperspåse över huvudet och springer rakt ut i gatan under Stockholms morgontimmar då pendlarna är som mest aktiva. Kanske var det skador på framskärmen på en bil han avsåg med orden ”Ledsen människa kan göra stor skada”…

Jag borde ge mig i kast med Moa Martinsson och Jan Myrdals böcker då tidsramen för studierna börjar rinna ut. Men nej, istället är det Rudolf Höss som vinner varje gång jag går till sängs och försöker läsa ett par sidor innan skönhetssömnen. En otroligt insiktsfull karaktär kan man sammanfatta det som. Det mest intressanta är hans egna upplevelser som politisk fånge och hur han upplever situationen för fångarna som hamnade i koncentrationslägren under mitten av 1930-talet där han blev fångvaktare och senare kommendant. Ett av de mest kända koncentrationslägren dessutom, Auschwitz. Dit åkte för övrigt elever från Björkhagsskolan iväg för ett besök i måndags.

Tvivelaktigt om de fick läsa Rudolf Höss självbiografi innan. En riktigt bra bok som visar att även en person med de godaste intentionerna och erfarenheterna kan bli en byggsten i det mest ohyggliga då man följer med strömmen för att inte utsätta sig för att vara avvikande eller human.

Känner man sug efter helgnöjen i Hofors så finns det få men nog så underhållande evenemang att besöka. Varför inte ta med familjen eller vänner och arbetskamrater till något av matställena på orten och inta en stadig middag innan man beger sig till ishallen ikväll och ser Hofors HC möta Orsa IK klockan 19.00

Är man inte idrottsintresserad kör man igång årets julshow på Folkets Hus som går under namnet ”The Streets”. Sång dans och humor utlovas för de  140 kronor biljetten kostar. 90 spänn om du är nyfödd och upp till 16 år. Förköp på Focus och möjligheter till förtäring finnes.

Vill man ha en ännu märkligare upplevelse så är det utgång lördag och på Viva som rekomenderas. Där uppträder den lokale performanceartisten Michael Ohlsson tillsammans med en flerfaldig svensk mästare (dock inte i musik), Jimmy Nordin.