• Siste Mannen På Jorden

      0 comments

    Jag vet inte om det har med åldern att göra, att man på något sätt tappar sin känsla för humor. Det finns ett enormt utbud av TV-serier som skall locka till skratt, men få gör verkligen det för min egen del. Jag har ett par favoriter, men väljer nio gånger av tio något seriösare underhållningsprogram istället för de klassiska amerikanska komedierna. Med underhållning avser jag då kanaler som Discovery eller History Channel. Men äntligen har det kommit en serie med ett tämligen galet upplägg. Tänk om du vaknar upp en dag och du är den siste människan på jorden?

    Lastmanonearth

    Nu håller inte titeln riktigt vad den lovar, Phil Miller är inte ensam kvar på jorden, redan i episod två dyker det upp en kvinna med ganska bestämd uppfattning om hur man bör förvalta situationen till Phils stora förtret. Alla uppskattar inte en pool full med sprit eller bowling med dyra lyxbilar. Kanske är det en genusfråga. Serien sänds nu på Fox och får ni tillfälle att se den så gör det.

  • Camp Finland Är Över – Vad Har Vi Lärt Oss?

      0 comments

    Helgens i särklass största snackis i Hofors har naturligtvis varit Skid-VM och en hel del om Camp Finland. Själva tävlingsarrangemanget i Falun har lockat mycket folk, många Hoforsbor har sett tävlingarna dagligen på plats i Falun och säger naturligtvis att det varit en folkfest. Här hemma i Hofors så har det diskuterats flitigt om arrangemanget varit lyckat eller ej för kommunen. Som ni kunde se i inlägget innan var det ingen vidare munter bild som målades upp i videoinslaget. Även det har blivit debatt. En övervägande del förstår synpunkten att inslaget knappast gjorde något för att marknadsföra trevliga Hofors. Personligen blev jag ganska förbannad över bilden av ett helt öde och tomt Hofors och kanske i synnerhet över att man filmat inifrån Folkets Hus som knappast är en ”levande oas” dagtid i ett trapphus. Vad var egentligen syftet att framställa det så? Humor kallade någon jag diskuterade det med. Kanske. Humor är som sagt väldigt svårdefinerat och personligt.

     

    Under helgen syntes det dock liv på torget i Hofors. Iskonstnären Tjåsa Gusfors gick lös på ett isblock med motorsåg och huggverktyg. Tyvärr fick inte det pågående konstverket vara ifred. Under lördagsnatten kapade någon ena ”armen” av isbjörnen. Det upprörde en hel del Hoforsbor som bland annat uttryckte sig i en diskussionsgrupp på Facebook så här:

    En lessen iskonstnär idag. Någon har slagit bort 1 arm på björnen och försökt att slå bort huvudet, men misslyckat med det.”

    Tragiskt att inget kan få vara ifred

    Så fruktansvärt dåligt förbannade idiot/idioter som gjort detta! Man bli så förbannad!

    Ingenting får vara ifred och glädja andra människor. Väldigt synd!

    Ja vad säger man , vissa människor vill verkligen ge Hofors ett dåligt rykte istället för att visa hur bra vi faktiskt kan vara !!

    Ja vad ska man säga det är helt otroligt att inget kan få vara ifred. Stackars konstnär och alla som inte fick uppleva skapelsen.

    Det finns gott om dummskallar, ofta samma jävlar som ska sabba för andra!

     

    När det sedan gäller själva Camp Finland och diskussionen huruvida det var ett lyckat arrangemang eller inte så kom det ganska snabbt en artikel i GD denna morgon. Camp Finland – en hit för Hofors trots kritik.

    Både Ur Spår och Gävle-Dala har varit i Hofors för att få tag i de finländska supportrarna, men ingen har synts till. När GD är på plats under VM-veckans sista dag, söndag, syns heller inga finnar till, men informationsansvarige Tommy Nielsen från Hofors kommun har svaret.

    – Har man rest ända från Finland för att titta på skid-VM så är det där man är. Finnarna har helt enkelt åkt tidigt på morgnarna till Falun och kommit hem hit sent på kvällarna, säger han.

    Totalt har cirka 150 finska supportrar kommit till Hofors för att bo på Camp Finland och trots kritiken för att finnarna inte har varit där är Tommy Nielsen ändå nöjd.

    – Vi har haft fullt på hotellen här och nästan hälften av gästerna har varit finländare. Men det är andra nationaliteter här också, bland annat har vi haft en hel del norrmän här.

    Jag anser ändå att det för framtida arrangemang i Hofors bör utredas ordentligt hur det sett ut hela vägen. Från första början till slut. Har det gjorts allt som kunde göras? Vilka har arbetat med arrangemanget och hur? Själva kostnaden är inget som jag personligen reagerar över, det har enligt de uppgifter jag fått varit väldigt återhållsamt. Frågan om det har varit bra eller dåligt bör också ställas. Tog man tillvara på tillfället att synas och höras ordentligt och det torde vara ganska mätbart med antalet hotellnätter som bokats under hela tävlingen. I slutänden är tanken att vi skall få svar på frågor som om vi verkligen satsar tillräckligt på marknadsföringen av vår fina kommun och om kompetensen finns att ta till vara på de resurserna vi har och kan sälja in till turister.

  • Ibland Är Ingen Reklam Bra Reklam

      2 comments

    All reklam är bra reklam sägs det, men i det här fallet blir det bara enastående löjligt. Dessutom krävs det en rejäl granskning efter Skid-VM, vem som gjort vad och när. Att arbetet påbörjades sent trots vetskap om evenemanget i åratal före är ett faktum. Vem det än är som är ”hjärnan” bakom det här har inte gjort sitt arbete och förmodligen sumpat den största exponeringen som Hofors kunde ha fått på 2000-talet.

  • 11 Dagar Kvar Till Camp Finland

      0 comments

    Det är nu 11 dagar kvar till Skid-VM i Falun drar igång och den observante kanske har sett att det nu finns finska flaggor som pryder gatorna i Hofors centrum. Det finns en rad aktiviteter inplanerade, bland annat visar Folkets Hus sändningarna från SVT på storbilds-TV enligt programtiderna på SVT. Den 20 februari kommer Janne Krantz från Iggesundsgänget och spelar på en pubkväll och  dagen efterm den 21 uppträder Arja Saijonmaa, i övrigt kommer det att anordnas kringaktiviteter som det förhoppningsvis kan berättas mer om den kommande tiden.

     

    I Rättvik meddelat man att allt är snudd på klart för jättefesten.

    Den väntande jättefesten, mitt i Rättvik, drar i gång onsdagen den 18 februari och pågår sedan oavbrutet fram till sista VM-dagen söndagen den 1 mars.

    Mängder av programpunkter kommer att sparkas i gång från klockan 13.00 och sedan pågå till efter midnatt. Varje dag.

    Centrum för aktiviteterna vid mässområdet, där en rad företag finns närvarande, är det 20 gånger 30 meter stora tältet som kommer att resas på Torget vid Fricks konditori.

    – Tältet som är 600 kvadratmeter stort kommer att rymma 600 personer, säger Jens Christiansson.

     I tältet, som är uppvärmt, kommer det att finnas en scen, stor bar med matservering, bord och stolar och även ett litet dansgolv framför scenen.

    Förutom huvudtältet kommer det också att finnas tre mindre, 10 gånger 10 meter stora, tält. I dessa kommer det att finnas toaletter, garderober, mat och loger för artisterna.”

    Bland artisterna återfinns P-Floyd, Larz Kristerz och två populära norska band, Contrazt och Loveschack. Naturligtvis ingen tillfällighet eftersom Rättvik under det stundande Skid-VM blir Camp Norway.

  • Alice Cooper Till Hofors Bakgård

      0 comments

    I regel anser jag att det är en trist tillställning att besöka svenska djurparker, i synnerhet Furuviksparken. Sist jag bevistade parken utlovades det på en skylt till ett hägn att det skulle kunna beskådas kängerur, men hur jag än spanade så var blickfältet tomt. Getter och grisar och lamadjur har inte riktigt samma attraktionskraft. Det finns naturligtvis undantag, i Orsa har man björnparken och det är ju djur man sällan ser trots att det är en livlig debatt om det ständigt. I Hofors har vi ju vår eget lilla ”zoo” i form av Ankdammen. Ingen större variation på djuren kanske, men ändå en ganska trivsam plats där man som barn och ungdom också kan testa fiskelyckan.

    a2

    Nåväl med det sagt så kan vi återvända till just Furuviksparken och den kommande sommarens attraktioner. Lokal media skriver idag om ett annat vilddjur som kommer att förevisas, närmare bestämt den 4 juli. Förutom att det är amerikas nationaldag så kommer det faktiskt en tvättäkta amerikan som garanterat kommer slå på en storslagen show.

    Hårdrockslegenden Alice Cooper kommer till Furuviksparken den 4 juli, enligt Aftonbladet.

    Skräckrockaren kommer att göra dubbla spelningar i Sverige i sommar. Den 3 juli på Gröna Lund och den 4 juli i Furuviksparken.”

    AliceCooper

    Det är förvisso ingen stor nyhet att han kommer till just Sverige, genom åren har jag hunnit se hans shower 7-8 gånger. Första gången 1988 tillsammans med ett stort antal Hoforsbor. Sedan dess har det rullat på och även om det i stort sett är samma show han åker omkring med så förlorar det inte underhållningsvärdet alls. Sommarens show på Furuviksparken bör inte vara sämre, i synnerhet eftersom det säkerligen kommer att ha inslag av nationaldagsfirande på det amerikanska sättet. Dessa dagar blir det inte många festivaler eller konserter längre, men det här tänker jag inte missa. I synnerhet eftersom det händer på Hofors egen bakgård.

  • Bokdöden Kryper Allt Närmre

      0 comments

    Det är en ”Kulturell katastrof” sägs det i artikeln i Gefle Dagblad. 4 av 10 av landets kommuner har inte längre en egen bokhandel. För egen del så har det blivit så att jag beställer böcker via internet i största möjliga utsträckning, det är praktiskt, jag får tag i det jag vill ha eftersom det sällan finns just de böcker jag söker i en fysisk bokhandel. Innan jag återvände till Hofors kunde jag dock frekvent strosa omkring i stadens bokaffärer och köpa kontorsmaterial (av någon anledning brukade jag alltid göra det när jag kände mig lite låg) och titta på utbudet. Ibland blev det något spontanköp på rea. Tiderna har ju också förändrats. Många av dagens ungdomar läser inte, många andra nyttjar surfplattor och datorer för att läsa eller lyssna på böcker. Att vara författare är inget man i det stora hela blir rik och självförsörjande på och sen publiceras det så mycket tankar, idéer, åsikter och berättelser på till exempel hemsidor och bloggar. Men det finns en tjusning med böcker som inte kan ersättas med en läsplatta även om det är ett rent helvete att flytta med en boksamling.

    Bokhyllan

    En känsla att hålla i en fysiskt tung bok, att kunna stoppa in ett bokmärke i avsnitt man finner särskilt intressanta eller att bläddra i med fingrarna istället för att dra dem upp och ner på en mobiltelefon. På mindre orter misstänker jag att även biblioteksutbudet kommer att minska i takt med sammanslagningar och försök att bibehålla verksamheten. Sen givetvis tråkigt att man inte kan få en bok med en dedikation också. Det är tyvärr oundvikligt att vi går mot tider där en fysisk bok blir allt mindre attraktiv. Ett par generationer fram kanske. Det är ytterst tråkigt. Vem skall till exempel uppskatta de böcker jag samlat på mig och som gett mig fantastiska stunder?

    Till slut kommer de antagligen hamna på ett antikvariat eller en loppis där de skänks bort bara man tar de med sig. Som vid loppisen i Gästrike Hammarby där man faktiskt kan hitta makalösa saker om man bara har ögonen med sig. I ett ännu sämre scenario hamnar det i pappersåtervinningen och möter sitt slutliga öde i ett evigt kretslopp av skrivarpapper.

  • Årets Eldsjäl: Anders Svensson

      1 comment

    Av rekordmånga nominerade, hela 27 personer, så har juryn slutligen bestämt att Anders Svensson i Hofors Atletklubb belönas med äran och femtusen kronor. Juryns motovation:

    Priset till Årets eldsjäl 2014 i Hofors kommun går till Anders Svensson för sitt engagemang i Hofors Atletklubb.

    Anders har under många år lagt ner hela sin själ och sitt hjärta i Hofors Atletklubb och med sitt personliga engagemang stöttar och erbjuder han även hjälp till besökarna – gammal som ung.

    Anders arbete är ett ovärderligt bidrag till Hofors kommuns profilering som Idrottskommun”

    Själv hänger jag inte i Hoforshallen speciellt frekvent eller för att inte säga aldrig, men minns Anders väl då han bevakade oss unga ligister i specialklassen för matematik på Hagaskolan under 80-talet. Stort grattis!!

  • Grattis Elvis!!

      0 comments

    Jag har påstått att Elvis Presley föddes på Persfallsvägen 12 A i bloggens begynnelse. En sanning med stor modifikation kan sägas. Elvis föddes i Tupelo Mississippi (A whole lotta I and S) den 8 januari 1935. Det gör att han idag hade firat sin åttionde födelsedag. Det kan konstateras med en hel del sorg men samtidigt massor av glädje för han lever fortfarande kvar i vår värld genom all sin musik och makalösa leverne.

    Elvis80

     

     

  • Slaget Vid Poltava – En Katastrof Än I Våra Dagar

      3 comments

    Men äntligen är det väl slut på alla dessa helgdagar! Ja jag vet att det kan vara skönt att bara slappa och koppla av åtminstone ett par gånger om året. Men den här ledigheten var så lång att det började krypa i skinnet på mig. Lite av en befrielse i söndags när vi hade ett informellt möte i Hoforspartiets lokaler, lite sådär ringrostig av att inte alls tänka på politik eller annat. Det har varit en hel del med hobbypysslande, filmtittande och bokläsande. Igår hade jag precis avslutat ett TV-maraton med Tom Hanks och Steven Spielbergs makalöst bra ”Band of brothers” och tänkte följa upp med ”Flags of our fathers” som ingen mindre än Clint Eastwood regisserat. Så bidde det inte för jag hittade den inte i alla den röra som min filmsalming numera består av. Ändå bara ett drygt år sedan som jag strukturerade upp den. Istället hittade jag något som måste ha varit ett spontanköp. Fortfarande inplastad och fortfarande osedd.

    Poltavakalkon

    Kunde ju passa verkligt bra som avslutning på helgerna tänkte jag och mycket passande eftersom jag precis slagit igen boken ”Karl XII som fältherre” under veckan. Slaget vid Poltava utlovade titeln. Och kvällen var i stort sett förstörd efter dryga kvarten. Här har vi ett typiskt fall där man anpassar ett filmomslag till något som borde tilltala publik av flera orsaker. Filmen inleds med en massa dansande och duellerande fransmän, en fåfäng fransk kung, en potentiell kärlekshistoria och sedan två stycken fransmän som sänds iväg till okänt öde hos antingen Tsar Peter eller Karl XII. En maskerad hämnare dyker upp, de ryska soldaterna är hjältarna i historien och Karlsson på taket avlider på en bro tillsammans med Tommy och Annika från Pippi Långstrump…

    WTF

    Vid det här laget hade jag sett för mycket och satt bara och väntade på att filmen skulle handla om vad titeln utlovade. Men si så blev det icke. Nej istället vrider man till hela handlingen så att det mest påminner om en rysk variant av en Åsa-Nissefilm. Ni vet en sådan där med rolig musik i bakgrunden och snabbspolning. Till slut dyker ändå karolinerna upp. Uselt dubbade på svenska, mord och våldtäktsbenägna och Karl XII blir skjuten i foten vilket är historiskt korrekt men kanske inte under samma förhållanden som beskrivet i filmen. Kanske hade jag glömt att det var en fransk/rysk-produktion, dom har ju av många anledningar ingen anledning att tillskriva svenskarna eller Karl XII något hjältemod eller storartade bedrifter. Själva slaget vid Poltava är hyggligt bra filmat stundtals, men innan filmen nått sitt slut trycker jag på stopp-knappen och säger ”Nej nu får det tammefan vara nog” och går till sängs.

     

    Väl i sängen ligger jag vaken länge och funderar över varför det inte görs svenska produktioner av samma slag. Ni vet med inslag av svensk historia. Visst det har gjorts ett antal dramatiseringar av historiska händelser, men inte ett överflöd av samma karaktär som den här kalkonrullen. Jo vänta! Man gjorde ”Snapphanar” som är ungefär i samma klass som ovan nämnda film, men inte mycket mer. Vi har ju trots allt en mycket intressant historia i Sverige oavsett vad många vill göra gällande idag. Nåja den här filmen är det absolut sämsta jag alrig sett klart och skulle jag rekommendera den till någon så skulle ni förstå att jag verkligen avskydde er.

  • Sport-Söndag Med Berndt Ivegren & Hofors AIF

      0 comments

    Jag vet inte om jag blev vare sig underhållen eller imponerad av gårdagens premiär av ”Det största äventyret” på TV4. Möjligen var den största behållningen att få se naturen i Eldslandet, vilket ryktas ha ett extremt bra fiske. Kanske får man vara glad att produktionen valt hyfsat kända idrottsstjärnor och inte Linda Rosing eller någon liknande individ som brukar dyka upp återanvända och klara i den här formen av underhållning. Näe vill jag se folk traska omkring så är ju någon av JRR Tolkiens filmade alster något mer spännande mellan långpromenaderna. Av lite mer spännande  och idrottslig karaktär så tipsades jag om ett nummer av Rekordmagasinet från 1950 som låg till försäljning på Tradera.

    Berndtivegren2

    Själv minns jag inte Berndt Ivegren, men tydligen så startade hans karriär i Hofors AIF och senare tog fotbollsspelandet honom till Djurgården och Allsvenskan och det känns ju spännande.

    HAIF - Kopia

    Det finns även en gammal lagbild med HAIF. Stående från vänster: Karl-Erik Westerberg, Agne Bergström, Koore Carlsson, Birger Djusberg, Lars Eriksson, Arnold Fagerlund.

    Nedre raden från vänster: Ante Olsson, Sven Olof Engberg, Ragnar Djusberg, Yngve Kling och Börje Eriksson.

     

  • När Skam Går På Torra Land

      2 comments

    Efter helgens traumatiska upplevelser för Linus Svenning i samband med ”Tjejkvällen” på Gästis i Torsåker, har händelsen nu blivit den mest lästa på Arbetarbladet. Nu även i Aftonbladet och Dagens Nyheter.

    Läst

    Det var vid 01-tiden efter spelningen under ”tjejkvällen” på Gästis i Torsåker som melodifestivalartisten Linus Svenning som vanligt ville skriva autografer och ta bilder med sina fans.

    Men det blev inte som han tänkt sig.

    – Jag gick ner på sidan av scenen. Jag brukar alltid göra så. Men det kom direkt fram flera kvinnor. De var skitdryga, förklarar Linus Svenning, när Arbetarbladet pratar med honom på söndagen.

    – De försökte kyssa mig. Jag sade att jag inte vill ha någon puss på kinden, men de slutade inte för det. Det blev too much, säger han.

    På sin facebooksida ursäktar Svenning att han lämnade spelningen så hastigt.

    Linus Svenning säger att själva spelningen gick bra, men att det även då var problem med publik som kom för nära.

    – Jag har spelat på andra tjejkvällar med och då har det inte alls varit på det här sättet.”

    Ögonvittnen rapporterar att det inte var enbart kyssar som artisten utsattes för. Även skamlösa försök att grepp artistens skrev noterades.

     

    Det är naturligtvis mycket beklagligt vilket förnedrande uppträdande Linus Svenning möttes av när han besökte vår kommun. Det kastar en lite dunkel skugga över kommunen och i synnerhet de kvinnor som inte har vett att uppträda korrekt. Ett nej är ett nej även från det manliga släktet och i fortsättningen hoppas jag att vi invånare oavsett kön respekterar både varandra och gästande människor.

    *Inlägget editerat* Det handlade om två separata situationer där den uppkomna situationen uppstod efter spelningen, inte under alltså.

  • Linus Svenning Antastad I Torsåker

      5 comments

    Det är första advent men ändå lite av en julafton för potentiella rubriksättare på kvällstidningarna. Bakgrunden en ”Tjejkväll” som anordnades på Gästis i Torsåker igår och där artisten Linus Svenning anlitats för att krydda upp aftonen. Tillställningen förväntades bli så populär att en tilltänkt nattklubbsafton på Viva i Hofors, tidigarelades till fredagen istället för att inte krocka med varandra. Och visst verkade det som att alla skulle till Torsåker. Hoforskvinnorna anlitade chaufförer och begav sig ”mangrant” ner till kommunens pärla och vad som måste betecknas som det hetaste utestället i Hofors kommun. Sen gick det överstyr.

    Ofredad

    När jag denna morgon dricker mitt kaffe och reflekterar över olika saker människor skrivit på Facebook under gårdagen och natten ser jag framför mig alla tidningsrubriker, Twitterraseriet och debatten om att killar visst kan bli sexuellt ofredade. Och denna gång kan det sätta Torsåker på kartan. Jag formulerar flera rubriker i mitt huvud, en hel del enligt mitt tycke ganska lustiga, men kan liksom inte förmå mig att driva fram dem. Trots allt är det lite av ett minfält att vandra igenom och det sista jag själv skulle behöva är en stor fet löpsedel med texten ”Hoforspolitiker sexhånade Linus Svenning”. Kontentan är dock att det är inte alls okej att bli tagen på eller ofredad om man inte vill detta och jag anser att Linus gjorde helt rätt som lämnade platsen.

  • Invandringsdebatten 1974 – Från Serietidningarnas Värld

      0 comments

    Man blir aldrig för gammal för serietidningar” hävdade jag tidigare och min uppfattning har inte förändrats, snarare förstärkts. Ni kanske minns mitt projekt som jag berättade om förra året. Jag har inte riktigt bestämt vilken väg det skall ta, en fotoutställning eller samlat i någon form av bilderbok, klart är dock att det är ett nöje att få titta tillbaka i tiden på gårdagens ungdom och tidsandan som var. I det tidigare exemplet var det plockat från 1982, just nu kikar jag på exakt 40 år gamla exemplar av Seriemagasinet och det är märkligt att samma diskussionsämnen finns idag.

    SM1Om man tänker på besväret som man var tvungen att göra sig. Skriva ett brev, posta brevet, hoppas att just din insändare publicerades. Det är en väsentlig skillnad mot idag där man kopplar upp sig var som helst med sin mobiltelefon och genast blir sedd och hörd genom olika sociala medier.

    SM3

    1974 var helt klart en annan värld än idag. Bland annat införde man elransonering på grund av oljekrisen, Jan Guillou döms till fängelse för att ha avslöjat militära hemligheter (senare avslöjades han för samröre med ryska KGB), ABBA vinner Eurovisionsschlagerfestivalen med Waterloo och Sveriges Riksdag antar en lag som medför att en kvinna själv får bestämma om abort under havandeskapets första 12 veckor. Björn Borg är 18 år och vinner franska öppna mästerskapen på grus, den svenska myndighetsåldern sänks från tidigare 20 till 18 och Richard Nixon avgår till föld av en smutsig affär vid namn ”Watergate”. Detta speglar sig även i serietidningarnas värld.

    SM2Någon påstår sig vara en amerikan på 15 år. Känns tveksamt med tanke på språket, men det är ett inlägg och kanske lite av den moderna ”Trollkaraktären”. Att det finns tydliga höger och vänsterblock i debatterna redan 1974, vittnar detta inlägg om.

    SM4

    Men i övrigt var inte världen så mycket annorlundare än idag.

    SM6

    Möjligen personerna som debatterades. I vår moderna tid handlar det mycket om Romer och tiggare, Somalier och forna Öststatsmedborgare. 1974 var även den finska invandringen kritiserad.SM7Även från forna Jugoslavien.

    SM5

  • Dags För Krig I Hofors!

      0 comments

    Regn, rusk och snöblandat. Ingen vidare inledning på en helg men det är ju vad årstiden erbjuder. Personligen tänkte jag nästan uteslutande ägna mig åt inomhusaktiviteter. Det finns högar av ignorerade åtaganden tyvärr. Helgens höjdpunkt ser dock ut att bli bio. På söndag vias filmen Fury på Folkets Hus, och det kan vara det bästa i krigsväg sedan ”Rädda menige Ryan” hade premiär och fick mig att rösta på Kristdemokraterna.

    Fury

    Jag läste en recension av filmen och Brad Pitt prisades för sina insatser i filmen. Om det stämmer återstår att se. Storyn med 5 män mot 300 SS-soldater får förgylla helgen. Klockan 18.00 på söndag kan man se filmen i Hofors.

  • Stålkonst

      0 comments

    Hittar en intressant artikel på Arbetarbladets kultursidor. Hoforsbördige konstnären Peter Endahl har en utställning under namnet ”Das Stahlwerk”.

    I centrum av Peter Endahls nya dunkla målningar glöder det. Motivet är stålverket, och var ska dessa målningar visas om inte i Hofors, även om konstnären har flyttat därifrån. Men Das Stahlwerk, som han kallar det, har satt sina spår i fantasin.”

    På något sätt blir det Peter Endahls andra stora framträdande i Hofors under ett och samma år. Många kanske minns honom från en bejublad comeback på Hoforsrocken i år tillsammans med Tykoz Bravader.

     

  • Pojken Med Guldbyxorna 2014

      0 comments

    Det kommer som en blixt från klar himmel! Pojken med guldbyxorna har alltså filmats igen och har premiär redan på fredag. På Arbetarbladet Kultur ondgör man sig över att man inte brytt sig om att lansera boken som låg till grund för den fantastiska TV-serien på 70-talet.

    Guldbyxorna, vars fickor innehåller ständigt nya sedlar, är ett mysterium. Snart på bio i en omtalad ny svensk film.

    Men vart tog boken om guldbyxorna vägen? Det är också ett mysterium.
    För att inte säga en skandal. I synnerhet i dessa dagar, när det talas som aldrig förr om läsfrämjande projekt och satsningar på barnens läsande.Författaren Max Lundgrens ungdomsroman ”Pojken med guldbyxorna” var förlagan till en tv-serie som fick stort genomslag i Sverige på 1970-talet. Hela familjer tittade tillsammans, på den tiden när sådant faktiskt var möjligt.

    På fredag har en nyproducerad filmversion av ”Pojken med guldbyxorna” premiär.

    Men var är boken, den som allt började med?

    PMG

    Boken och TV-seriens budskap är det nog många som tagit till sig på gott och ont. Inte minst när det kommer till statlig och kommunal verksamhet. Som bekant vet ni att det finns pengar att plocka ur tomma luften ibland vilket inte minst dokumentären ”Någon annan betalar” på ett lite absurt vis kan berätta mer om. Och visst skulle det vara lite av en önskedröm för oss alla att ständigt hala upp stora sedlar ur fickan så fort man behövde det.

     

    Att det nu kommer en nyproducerad film är ju lite av en önskedröm. Få TV-serier har haft den inverkan på nostalginerverna som just ”Pojken med guldbyxorna”.  70-talet kunde sannerligen leverera pedagogiska barn och ungdomsprogram, ja förutom ”Vilse i pannkakan” vilket satt djupa ärr i en hel generation med sin ”Storpotät”. Något man sannerligen skulle vilja se i repris. Youtube brukar ha det mesta men hela serien hittar jag inte. Dock detta klipp som ställer frågan hur mycket öl skulle man få för 2000 spänn.

  • Svamp För Vanligt Folk

      0 comments

    Ni som följt bloggen ett tag, känner till min teori eller snarare nu en övertygelse att många saker har ett samband och dyker upp i grupp. Senaste inlägget avslutade jag med meningen att ”Alla kan inte vara lika självsäkra som Bert Karlsson”. Denna morgon finner jag en märklig present vid mitt hem. En bok av Bert Karlsson med titeln ”Skandal!” och en liten lathund för hur man överlever som kommunpolitiker. Den får jag återkomma till under dagen, men visst är det smått fantastiskt. För övrigt skall jag bara kort nämna att Bert Karlsson som har många järn i elden även klämt ur sig ett antal böcker. ”Mitt liv som Bert” och tidigare nämnda ”Skandal”. Det värmer dock lite i hjärtat att man kan vara så bred som man vill i sitt liv när jag noterar att han även skrivit en ”Svampbok för vanligt folk”.Svampboken

  • Helgtips: Loppis På IOGT-NTO

      0 comments

    Förutom det uppenbara att rösta på Hoforspartiet på söndag så vill jag tipsa om något annat som händer i helgen. Det anordnas loppis i IOGT/NTO-lokalen här i Hofors.

    DSC05031

    Det sker på lördag och mellan tiderna 10.00 och 16.00. Vet man inte var lokalen finns så kan man följa skyltningen från rondellen. Exakt vad som kommer att finnas är okänt, men det finns möjlighet att köpa sig lite fika mellan utforskandet av utbudet.

  • Det Blir Aldrig Som Förr Igen

      0 comments

    Joan Rivers, Richard Attenbourgh, Lauren Bacall, Robin Williams, Marilyn Burns, James Garner, Eli Wallach, Rik Mayall, Bob Hoskins, Mickey Rooney, Sid Caesar, Shirley TemplePhilip Seymour Hoffman, alla har dom något gemensamt och mest av allt att dom avlidit i år. Det faller sig lite naturligt på något sätt, men ändå blir det lite av ett uppvaknande att se bekanta namn fladdra förbi på nyhetssajter. Jag såg dom här människorna när jag var ung. Oftast i svart och vitt men en hel del i färg och ibland någon jämnårig. Ibland brukar jag ”roa” mig med att försöka minnas namnen på alla vänner och bekanta som avlidit både i tid och otid. Man glömmer alltid någon. Deras ansikten bleknar bort. En stjärna slocknar aldrig på riktigt sägs det och kanske är det lite så. Som exempel hade jag en lättsam diskussion om just film med en bekant där Jean Simmons dök upp. En riktig ärta på sin tid kan man säga. Tyvärr missförstod min bekant allt och misstog personen för någon annan så vi tar det en gång för alla.

    JeanGene

    Inte riktigt lika som bär. Kontentan av den där diskussionen var ”Hur fan kan du komma ihåg alla? Knappast din årgång”. Jag vet faktiskt inte. Som ung var jag ganska ofta på söndagsmatiné, en massa gamla svartvita filmer med Errol Flynn, John Wayne och galanta damer som visste hur man förde sig i en aftonklänning eller på en hästrygg eller svingandes i ett rep mellan två piratskepp. Just det där med film har ju följt med och på den tiden vi bara hade två kanaler på TV så slukade man precis allt som hette långfilm och det brukade vara gamla klassiker. Senare har jag även bemödat mig att leta reda på filmer som kanske inte var av det senaste modet, men charmanta eller spännande ändå. Jag har till exempel samtliga John Wayne-filmer och det mesta av Alfred Hitchcocks skapelser. Finns det egentligen något mer avstressande att slippa alla fartfyllda actionfilmer och sjunka ner i soffan med en bra story i svart och vitt? Det var helt enkelt mycket som var bättre förr.

    John

    Ta det här med filmmemorabilia. Nu för tiden är det extremt mycket plast och leksakslinjer i allt. Man vill suga ut varenda krona som går. En del är väl ganska häftigt att ha, annat skräp. Gamla tidens ”filmisar” är fortfarande oslagbara enligt mitt sätt att se det. För en tid sedan köpte jag en uppsättning John Wayne-bilder som skall ramas in och bli ett fint tillskott till filmerna. Det var ungefär samtidigt som jag fann att dessa säljs otroligt (nja inte gratis men) billigt.

    BirgitteTill exempel fick jag kanske Hofors största privata samling av bilder på Brigitte Bardot. Kanske Gästriklands. Nåja det var aldrig en riktigt stor favorit, men tillfället gör samlaren kan det heta. Känd för sin midja i ungdomens dagar och likheten med Thore Skogmans välkända glugg.

    Thore-Thore vem..?

    Ja så låter det ganska ofta när jag försöker prata om gamla minnen med barnen i huset.

    -Äh det är ju bara en gammal gubbe, som du.

    Jo man tackar. Sorgligt nog känner dom inte alls till människorna eller begreppen som fanns när jag var ung. Bara en sådan sak som VHS. Tydligen är det en sådan där förkortning som man skriver i SMS nu för tiden. En 18-åring i hockeylaget hade ingen aning om vem Kronblom var någon serietidning hade han aldrig läst.

    -Jo, sade jag. Det är ungefär som en surfplatta fast du gör allting manuellt. Sidbyte och vips så har du rutor med text och teckning.

    -Varför då?

    Nej kanske är det så. Förr lärde man sig av gamlingarna och kunde lyssna i timmar om gamla filmstjärnor, musikartister, idrottsprofiler och lokala hjältar. Lägereldens berättarteknik är nog ett minne blott helt enkelt. Det gör mig lite deprimerad. Vem ska då bry sig om allt som jag räddat av nostalgiska skäl?

    Blandat

    Smörsångarna Fabian och Frankie Avalon, den riktige Jean Simmons, ursnygga Myléne Demongeot eller Olle Bergman och ”När det ringer till kvälls i byn”. Rock Hudson den förste stora stjärnan att dö i AIDS. Det blir aldrig som förr igen.

  • Årets Sista Nostalgirunda

      2 comments

    Igår spenderade jag ett antal timmar på att åka runt i närområdet på lite olika loppisar. Någon hade annonserat att det var sommarens sista öppetdagar så det gällde att passa på. På det första stället träffade jag en charmant dam som berättade om sin verksamhet och lokalerna hon huserade i. Vi kom genast in på marknadsföring, turism och lokalpolitik. Loppisar har ju blivit en otroligt populär aktivitet. Man vill strosa runt, titta på gamla saker som man minns och annat som man inte alls har någon erfarenhet av men som ändå är intressant. Det är ungefär som att gå på ett musem med gamla saker fast man kan köpa föremålen om man vill. Just i Gästrikland och i vår trakt finns åtskilliga loppisar. Kan man kalla sig ”Björnriket” eller ”Glasriket” så varför inte ”Loppisriket”?

    Här skulle man kunna sätta upp en webbsida med aktuella loppisar och auktioner, men även trycka en länskarta som pekar ut de permanenta loppisplatserna. En gemensam marknadsföring för hela länet eller ett par grannkommuner alltså. Vår, sommar och höst (ja även de vinteröppna ställena) skulle öka sin försäljning och få fler besökare och sidoaktiviteter som fika och andra sevärdheter lokalt skulle följa med på köpet. Billig investering med brutalt god utdelning vill jag påstå. Kan bli en realitet på ett par månader och färdigt inför nästa loppissäsong. För vår kommun alldeles ypperligt. En tanke jag tar med mig alltså.

     

    Mina egna fynd denna dag då? Ja det blev en hel del eftersom jag även arbetade lite på uppdrag av andra entusiaster i andra delar av landet. Det finns många olika slags samlare och kan man hjälpas åt att hitta rariteter är det bara bra.

    a1Till exempel lyckades jag förhandla till mig att köpa skyltningsmaterialet på ett ställe. En box att förvara sina leksaksbilar i från 1976. Det var dagens dyraste inköp poch slutade på 50 spänn efter lite förhandling. Värdet för en samlare ligger mellan 20 dollar och 80 dollar beroende på skick. Bra bytesobjekt för mig och kanske stor behållning för någon annan.

    a2

    Ett annat fynd som jag redan har spekulanter på trots att den är ganska sliten och saknar ett blåljus är denna bil från Corgi. Tillverkades 1976 och alla som känner till Batman eller ”Läderlappen” vet vem Jokern är. I sin glans dagar var det nog ett riktigt fräckt fordon får någon unge. Idag är det svårt att hitta fina exemplar och absult inte med orginalförpackningen som nedan.

    a3

    På ett annat ställe fann jag något intressant för 70 spänn. Köpte det inte, men var nyfiken på vad det kunde vara.

    b1

    Efter lite forumdiskussioner visade det sig vara ett ”Battle Zones Night Attack Micro Machines Military Playset” .

    b2

    Antagligen något som kom ut långt senare efter min egen barndom eftersom jag inte alls kände till det. Komplett kan man få allt från 29.69 dollar till 179.32 dollar. Själva värdet i många av dessa saker är alltså väldigt personligt. Ett annat exempel är dessa som jag köpte för 2 kronor styck.

    b3

    Jag samlar själv på Star Wars och dessa hade jag inte. Det är någon form av samlarsak från Kelloggs Frosties. För 2 spänn styck tyckte jag det var ett klipp och en rolig bisak till den ordinarie samlingen. Döm om min förvåning när jag eftersökte information om dessa och fann att i USA ville man ha 150 dollar för dessa. drygt 1063 svenska kronor.

    b5

    Ren galenskap alltså. Saknade man någon figur i Sverige kunde man enligt uppgifter bara ringa och få dem hemskickade gratis. Amerikanare verkar galna i huvudet i många avseenden.

    b4

    Ett annat fynd som följde med i ett enastående erbjudande att fylla en banankartong hur mycket man fick plats med för 15 spänn, var denna lilla väska. Inte heller där mitt eget intresse men det var enormt svårt att ens hitta saker som intresserade mig tillräckligt för att få följa med i kartongen. Ser ganska kul ut, var i gott skick och den får nog fruns systerson i present. En banankartong ja. I den blev det mest böcker, hittade bland annat en bok som avhandlade Karl XII som fältherre, Alexander Solsjenitsyns ”Den första kretsen”, aldrig öppnade från 1969 och 1966 års matrikel över de nordiska ländernas Tempelriddarorden. Mycket intressant eftersom det återfanns en hel del kommuninvånare från just Hofors också.

     

    Nog om leksaker och annat. Dagens stora behållning var en hel del gamla kokböcker med lustiga titlar.

    c1

    Boken om potatis, Gretas prisbelönta mat, Rätt med ättika och Mat ur burk. Alla från tiden då det fanns riktiga husmödrar och uppfinningsrikedomen för att spara på hushållskassan var enorm. Bara en sådan sak med ättika som knappt någon av dagens moderna kvinnor har kunskap om att använda. Och hur man skapar festmåltider av burkmat, ja det går nog över allas vårt förstånd, men tydligen fungerade det. Jag vill lyfta fram i synnerhet två av fynden mer.

    c2

    Den första för att det här med gamla tiders smörgåsbord gått förlorat. Förr i tiden, till och med under min egen barndom fanns det smörgåsbord överallt och det var inte förknippat med dagens julbord som många tror. Nej det var läckerheter på vita linnedukar och sockerdricka i 33 cl flaskor av glas. Grandliden i Storvik minns jag speciellt. Smöret var hyvlat så det såg ut som ostrullar och det misstaget gjorde man endast en gång. Sedan är det mycket fina illustrationer i häftet också.

    c3

    Något annat som man nästan aldrig mer ser är den svenska landgången. Ni vet ett underlag på vitt bröd och sedan godsaker staplat på hög ovanpå. Den här foldern fann jag stor förtjusning i.

    c4

    Massor med förslag på ”topping” och med den lilla finessen att man kunde vika ihop den för att få variationer. Har ni sett på maken va :D

    c5

     

     

     

  • Dokumentärfilm: Någon Annan Betalar

      0 comments

  • Hofors Hälsovecka Har Inletts

      0 comments

    Igår avverkades Hoforsloppet och mer om det kan ni läsa om på Fredriks Fika. Hela veckan pågår det aktiviteter och föreläsningar.

    Hälsovecka

    Redan ikväll kommer Caroline Larsson och berättar om sin väg tillbaka efter cancer. Föreläsningen är kostnadsfri och pågår mellan 18.30 och 20.00. Mer om Caroline kan ni läsa i denna artikel. Imorgon är det ytterligare en gratis föreläsning om Hoforsbor som berättar om livstilsförändring. På lördag kan man få veta mer om de offentliga konstverken i Hofors (Hoforsbloggen 2010)

    DSC03528

    En spännande vecka med aktiviteter alltså och så här i valtider så kan det vara trevligt att tänka på annat än valpropaganda och kanske mer på sig själv och sin hälsa och miljö.

  • När Kung Fu Kom Till Byn

      0 comments

    Som vanligt låter jag dessa dagar som en av alla dessa bloggare som fyller sina sidor med inlägg om ”Ursäkta att jag inte haft tid att blogga-dag-ut-dag-in”. Men det har som vanligt varit lite jäktigt att hinna med det man skall, lite är muntert, andra rent vidrigt. Med arbetshelg hinner man inte så mycket mer än att vakna och gå till jobbet och sedan hem igen för att starta om nästa dag i samma banor. Nåja jag skall sluta gnälla och ursäkta mig. Istället skall jag bjuda på en liten anekdot och en nattfilm.

     

    Det var någon gång i november 1986. Jag och en kamrat från Hästbo köpte biljett till Paladium i Hofors.

    Palladium

    Några år innan hade Karate Kid nått Sverige och karaten hade börjat blomstra rejält i landet. Samtidigt var det ett annat mode som dök upp på allas fötter:

    Kinaskor

    Kinaskorna” eller ”Kung Fu-skorna” som dom också kallades. Kung Fu var inte speciellt utbrett ännu även om en och annan klubb startats i storstäderna. Thabo Motsieloa (programledare) som var en av de första att anamma kampstilen skulle jag träffa på drygt 2 år senare i dörren på gamla ökända nattklubben Alexandra. Då hade jag ingen aning om vem han var, men för att vara så kort hade många en otrolig respekt för honom. Senare kom jag att förstå att det var hans kunskaper i just Kung Fu som fick folk att uppträda mer hövligt, även ”bonnjävlar” som jag. På väggen hade jag sedan tonåren affischer av Bruce Lee och Kung Fu var inte helt okänt om än obegripligt med alla dess olika inriktningar.

     

    Just den här kvällen var det inte många i biografsalongen. Vi visste inte mycket om filmen mer än att det skulle slåss en hel del i den och det räckte gott. Efter bara några få minuter in presenterade sig Jean-Claude Van Damme (ni vet killen som går ner i split mellan två lastbilar i TV-reklamen). Det var första gången som jag såg denne herre och man kan bildligt talat säga att jag slogs med häpnad när han slogs. Det här var något helt annat än boxning och tafatta karatesparkar utanför Folkets Hus i Hofors, det här var asgrymt, häftigt och instinktivt kände man genast att man ville gå ut på gatorna och sparka ner folk. Det hände väl några gånger efteråt och inget jag vill gå in närmare på just nu. Men helt klart kan man säga att filmen hade en stor inverkan. Filmen hade det spännande namnet ”No retreat – No surrender”. Jag såg den kanske 5 gånger på bio den hösten och införskaffade senare en importerad VHS-film. Hur många gånger jag såg den innan den nöttes ut är antagligen svårt att beräkna. Sen försvann den ur livet och först idag kom den på tal i en diskussion. Jag gjorde ett litet test och fann den i sin fulla längd på Youtube.

    Idag kan jag väl säga att det mer framstår som tidernas kalkonrulle med ljudeffekterna, handlingen och de rent fantastiska sidekicksen som skådisar. Kent Lipham som spelade ”Scott” blir så här i efterhand den riktigt stora behållningen. Ovan kan ni se filmen, det är helt klart värt det.

    Scott

  • Mathias Heldevik: Comedy Night på Folkan 16/8!

      0 comments

    Det är lördag 16/8, jag och min dotter beger oss mot Folkets Hus. Klockan är 17.43 och jag är redan jätte nervös, av flera anledningar; Hur ser det ut med förköpsförsäljningen, kommer detta att bli en succé eller inte och kan jag upprepa min egen prestation ifrån gårdagen?

    Kvällen innan hade vi kört samma koncept på Strandbaden i Årsunda. Jag var väldigt nöjd med min egen prestation då jag kört ca 10 min och fått en väldigt bra respons och skratten haglade över mig. Fantastisk känsla! Minst lika bra gick det för alla de andra komikerna från GASTA, som förutom mig själv, representerades av Stefan Söderblom och Gerda Bylund. MC i Årsunda var GASTAs grundare Hans Carstensen! alla gjorde ett fantastiskt bra jobb och fick direkt respons. New Yorks Clayton Fletcher och Stockholm/Nya Zeelands Al Pitcher spelar i en egen liga och levererade därefter. Alla i publiken (drygt 100 personer) skrattade och klappade och visslade i symbios åt dessa två briljanter. Även åt oss GASTA-komiker, men det är nått som urskiljer oss med proffs som dessa. Det är kvällar som denna det känns helt självklart att syssla med Stand-up Comedy!

    1

    Alla komiker plus barn efter showen i Årsunda

    Ikväll på Folkan ska jag vara MC och Hans C ska köra en vanlig 10 minutare. Att vara MC, eller konferencier, är inget jag är speciellt förtjust i att vara, men jag hade frågat om att få vara det just denna kväll då det av någon anledning kändes naturligt.

    Vi kommer fram till Folkan. Stefan S är i full fart att rigga upp ljudanläggningen, Al Pitcher sitter vid ett bord och dricker kaffe. Min dotter Meja frågar honom på svenska var hans son Frank är. De hade lekt med varandra kvällen innan. Al svarar henne på engelska att han ligger i logen och sover. Vi får berättat av Micke Brunk att det är 38 biljetter sålda på förköp. Både jag och Al tystnar, han för att det nog kändes i minsta laget i jämförelse med gårdagen, jag för att en sten lättade från mitt bröst. En Stand-up-föreställning är väl genomförbar på 38 personer. Jag är snabb att påminna om samma sak jag berättade när han var här senast, våren 2013, att Hofor inte är van med standup, att man sett det på tv och där gör sig konsten inte riktigt rättvisa. Vi slutar oroa oss båda två och uppladdningen kan börja.

    4

    Jag och Al på Folkan innan show

    19.55, fem minuter innan showstart har publiksiffran landat på 55 personer och det sorlar i lokalen, folk pratar spänt med varandra och man har det riktigt trevligt. Själv har jag drabbats av panik då jag kommit fram till att mitt material kanske inte håller på hemmaplan då jag i vanliga fall skojar friskt om både Hofors och Torsåker. Plötsligt hör jag hur intromusiken startas och jag vet att nu är det bara sekunder kvar till jag ska upp på scenen och tanken är att jag ska värma upp publiken så de andra komikerna får ”plogad väg” så att säga. Intromusiken slutar med en inspelad röst som säger ”Ge en varm applåd till kvällens konferencier!!”. Nu finns det ingen återvändo, det är bara att gå upp på scenen och försöka göra det bästa av det. Efter en lite tafflig inledning och ett försök att köra mitt material ur en annan synvinkel bestämde jag mig för att bara vara mig själv, utan krav på att vara rolig. Då kände jag mig snabbt mer bekväm. Det blev lite för lågt tempo kan jag tycka, men komikerna fick bra respons ändå. Efter showen gör jag en snabb utvärdering av min egen insats och kommer fram till att det finns mycket att jobba på när det gäller att vara konferencier.

    3

    Al Pitcher briljerar i Hofors

    Nog pratat om mig!

    Trots att publiksiffran blev ca hälften av dagen innan, lyckades vi, komiker och publik, uppnå samma stämning iallafall. Ur en komikers synvinkel kan man lätt påstå att det inte har att göra med kvantiteten på publiken, snarare kvalitén på komiker som gör en bra comedykväll!

    Det jag vill komma fram till är att kvällen blev fantastisk! Att det arrangeras comedy i Hofors är en önskan jag haft i ca 4 år och nu blev det äntligen av. Och fler gånger ska det bli!

    Jag känner mig ödmjuk inför resultatet och känner mig tacksam över mottagandet vi komiker fick av både Folkets Hus och av publiken!

    2

    Fr. Vänster: Clayton fletcher, Gerda Bylund och Al Pitcher.

    Vid tangentbordet: Mathias Heldevik

  • Dokumentärtips: Comic-Con

      0 comments

    Jag berättade för ett drygt år sedan om att en serietidning kan vara så mycket mer än just bara ett tidsfördriv i pappersform. Igår fick jag nöjet att se en riktigt underhållande dokumentär, ”Comic-con Episode IV: A Fans Hope”. Jag tror allvarligt inte jag både skrattat och blivit så rörd av en dokumentär på mycket länge. Åtminstone inte skrattat för jag såg ju också ”The Cove” och ”Blackfish” (hittar efter att jag publicerat detta inlägg en artikel om just Blackfish i Expressen) tidigare i år och där satt jag mest och önskade att alla vi människor på jorden kunde begå kollektivt självmord och låta de andra raserna på jorden leva ifred. Jag känner även i skrivande stund att något svart och ilsket reser sig i bröstkorgen när jag tänker på det, så jag skall inte gå in närmare på dessa två dokumentärer mer än att alla skulle se dem.

    Comic-con

    När det kommer till just serietidningar så är jag förvånad över hur många ungdomar som aldrig läser och vissa knappt känner till vad en serietidning kan göra. För ett par år sedan var jag tvungen att beskriva en serietidning ungefär som en laptop, fast en mer manuell sådan där man sköter sidbutena med sina egna fingrar för att få fram webbsidorna i följd. Serietidningar är typ det nästbästa det här livet har att erbjuda, för det ger en viss moral och etik i sina berättelser, möjligen ålderdomlig sådan eftersom det mesta handlar om svart och vitt (inte bara bokstavligt) och vad som är gott och ont. Man kan ju även driva skämtet långt som med Fantomen och låta honom skaffa trädkoja, fru, ungar och tama djur. Personligen upplever jag det som ett dråpslag mot den klassiska serien och jag slutade läsa när Fantomen plötsligt skulle byta blöjor och storhandla. Fantomen måste dessutom ha varit en av de allra första även som superhjälte att stanna hemma med barnen medans frun Diana åkte och arbetade för de Förenta Nationerna. Nåja kanske inte hela sanningen att det var enda orsaken, Fantomen och jag växte isär men än idag har jag alla gamla fina nummer kvar och kan uppskatta det som en samling där omslagen ger ljuva påminnelser om barndomen.

     

    Passion i samlandet kanske. För dokumentären Morgan Spurlock (Supersize Me) producerat handlar om ren och skär passion för superhjältar, serietidningar, dator och TV-spel och inte minst för alla filmerna som producerats genom åren på temat superhjältar eller science fiction. Människor vallfärdar i hundratusentals för att delta i konventet i San Diego. Comic-Con har allt i sina genrer och biljetterna säljer slut i år före. Man klär ut sig till sina idoler, njuter av samtal med de allra största filmstjärnorna, köper tidningar, filmer, spel och actionfigurer för miljoners miljoner dollars. Personligen kan jag identifiera mig i passionen många av människorna som visas upp även om det som vanligt går till nästan sjuklig överdrift i många fall. Man får även följa aspirerande serietecknars strävan efter att bli erkända, deras nederlag, uppgång och ett ungt par som träffades på konventet och sedan bestämmer sig för att fria inför Kevin Smith som själv är en återkommande gäst eller ”nörd” som han kallar sig. Är man inte intresserad av vare sig film, serietidningar eller datorspel ger dokumentären ändå mycket på grund av just passionen som jag tjatar om. Betygsmässigt får den 5 av 5 möjliga. Se den helt enkelt.