Man kan nog säga att skomakare Wijk inte var någon skönhet direkt, dock har ansiktet en viss karaktär. Hade filmindustrin i våra dagar passerat hans butik hade han garanterat blivit castad för någon film om seriemördare.

Någon av de äldre läsarna som mins denna man?

”Ett strandhugg vid en insjö kan av naturliga skäl inte bli detsamma som ett besök ute i havsbandet. Där hittar man lätt människor som ur vattnet får sin utkomst. Vid insjöstranden däremot ligger sommarstugor trädda som på pärlband utan avbrott av fast befolkning. Ofta är dock stranden fördelad på en mängd hemmansägare, kyrkan och kommunen. Sommarstugeägarna i sin tur arrenderar tomt där de placerar sina fritidshus”

”När vi gör strandhugg vid sjön Malmjärns härliga sandplage i Torsåker möter vi först Torsåkersbröderna Fritz och Edvin som just anlägger en parkeringsplats för 25-talet personbilar vid strandremsan. Bilvänligare än så kan det knappast bli för den fordonsburne badgästen. Medan andra latar sig får bröderna fälla träd och bryta stubbar då de inte sprider ut den sand som som skall bilda underlag på bilparkeringen.

För någon vecka sedan då sommarhettan för första gången i år drog fram över Torsåkersnejden visade det sig att parkeringsutrymmena vid Malmjärns strand på intet vis räckte till. Badgästvänliga som Torsåkers kommun och bröderna Fritz och Edvin är så fattades ett raskt beslut om utökning av P-platserna. Bröderna offrade sin semester och ställde den på framtiden”

Tänka sig att min egen morfar två år innan sin död byggde Malmjärns parkering

I övrigt intressant att samma dag notera temperaturerna vid kommunernas olika bad.

För en tid sedan fick jag en CD innehållande gamla Hoforsbilder av varierat slag som kentAA hade samlat ihop. Jag skäms nästan lite att det tagit sådan tid att lägga upp dem i fotosektionen här på sidan, det är bilder alla Hoforsbor borde ha tillgång till av både historiska och nostalgiska skäl.

Jag vill särskilt understryka att det kan finnas bilder som omfattas av upphovsrätten, om någon finner en av sina egna bilder i albumet och ni inte vill att den skall synas på sidan är det bara att skicka iväg ett mejl till info @hoforsbloggen.se (sätt ihop texten), ange namn och bild så plockar jag bort den. Med det sagt vill jag uppmuntra alla läsare av denna blogg att kika igenom de sju albumen och gärna skriva ned era reflektioner eller information ni har om bilderna. Det gör man enklast genom att klicka på länken ”Kommentarer”, fylla i ett namn och den säkerhetskod som visas i den färgade rutan till höger, samt er text.

Jag eftersöker även mer bilder från orten på samhället, personer och annat som kan vara av intresse. Dessa kan ni antingen skicka per mejl eller scanna in på CD-skiva (har ni ingen scanner kan jag ordna det).

Har ni egna webbsidor kan ni ange länken till fotoalbumet.

Mobilanpassad visningssida här

För inte allt för länge sedan satt vi på sjön och  filosoferade om svunna tider. Det påstods i diskussionen att Östersjökusten hade legat i området. Jag var skeptisk även om det förändrats en hel del sedan inlandsisen passerade. Idag läser jag en intressant artikel i Arbetarbladet om utgrävningar som avslutats i Torsåker och där styrks påståendet om att havet legat riktigt nära vårt nuvarande samhälle.

”Bland annat har brända ben från säl påträffats.

– Det visar att stranden låg här när inlandsisen höll på att släppa, säger Lars Holmgren, ordförande för Föreningen Kråknäsjärnet”

Man har förutom sälbenen hittat närmare 20 000 andra intressanta fynd.

Hittade en rolig annons i en serietidning härom veckan. Tidningen var från 1988 och jag hajade till lite över att man sökte datatekniker med hackerskunskaper redan då.

Hur många hade egentligen en dator hemma på den tiden? Tror det dröjde nästan 8-10 år till innan jag skaffade min första. Vore intressant att höra när ni läsare först kom i kontakt med datorer som var uppkopplade mot nätet och vad ni uppskattade mest

Ytterligare en läsvärd artikel i Arbetarbladet som är värd att tipsa om. Säger en hel del om hur media fungerat historiskt och fungerar än idag. Nazistgömman i Marma och gaskammaren i Hedesunda.

Andra bra länkar i samma ämne:

Lundqvistaffären – Flashback Forum

Marxistarkiv – Nazistkupp i Sverige (start sid 3)

”Vad är det som är 2 meter långt, rödfärgat och stinker sprit? Jo det är 1:a Majtåget i Gällivare Kommun”

 Ja det är egentligen det enda jag förknippar med just 1:a Maj, en rolig historia. Det har en lite mörkare historia dock: Haymarketmassakern år 1886 där poliser och demonstranter drabade samman med förluster på båda sidor. Efterspelet blev minst lika tragiskt då några av demonstranterna avrättades. Allt de ville ha var en rimlig arbetstid på 8 timmar om dagen. Det skulle dock ta vårt eget land några år till innan det infördes 1919. Fackföreningarna kanske har spelat ut sin roll i vår moderna tid, men då behövdes de verkligen.

När jag var riktigt ung och bevittnade en av mina första 1:a Maj demonstrationer var det med inslag av viss rädsla. Man skall komma ihåg att det fanns en skräck för våra värsta fiender Sovjetunionen och dessa hade ju massor av röda fanor och en mäktigt skrämmande nationalsång. Kommunister skulle man akta sig för helt enkelt. Att det rörde sig om en arbetarrörelse förstod man nog inte riktigt. Även här i Sverige hade man en mäktig sång att framföra som verkligen förstärkte intrycket av att detta inte var något vidare. Internationalen. Påminde om en krigssång helt enkelt. Jag hade ju redan vid den åldern sett filmen Ådalen 31 där man mejade ner en massa människor med gevär så det var givetvis förknippat med fara. 

Man kan väl inget annat säga än att arbetarrörelsen gjort ett stort avtryck i vår världs historia, även om den i våra dagar är tämligen tandlös. Men för dem som inte nattvandrar eller super skallen i bitar denna afton finns det möjlighet att uppleva lite gammal hederlig arbetarnostalgi även i Hofors. Samling vid Teaterplan, Folkets Hus klockan 14.00 och det är några av de kommunpolitiker som nu driver kommunen i botten som för en dag får låtsas stå på folkets sida som deltar. Vad förvånad de skulle bli om det blev motsatt verkan och folket reste sig mot just arbetarpartiet denna dag

När man ser den övre bilden vill man återvända till 40 och 50-talet. Hofors måste ha varit riktigt vackert på den tiden. Ser ut som det fanns en takservering också.

Det är en viss tjusning med även gamla otäcka symboler anser jag. Förra hösten fick jag en tändsticksask med Hitlermotiv av kamraten. Nu har jag dessa som antagligen är nytillverkning och undrar som i föregående inlägg om värdet. Någon kanske är intresserad av att köpa dem nu när det är valår och allt för att visa sina ståndpunkter inom extrempolitiken.

Jag tror det är första gången som det publiceras porr på Hoforsbloggen.se, eller nja kanske inte porr i den bemärkelsen men väl erotik i konstform. Anledningen till detta (som jag skall försöka undvika i fortsättningen) är att jag är lite intresserad av var dessa stora blyertsteckningar kan ha sitt ursprung.

Skulle väl kanske inte påstå att det är några mästerverk, men som med allt är det intressant att veta sakers ursprung.

Att döma av signeringen så är konstnären en ”Toka” och de borde ha tillverkats 1978. Har sökt på nätet utan resultat så om det är en kvinna eller man som står bakom signaturen är okänt. Frisyren på teckningarna är relativt tidstypiska för årtalet (fråga mig inte hur jag vet det) motivet en kvinna i kanske 17-25 års åldern. 

Om någon har ett uppslag på var man kan finna information eller åtminstone leta vidare vore det ytterst tacksamt.

Jag nämnde ju en antikrunda för något inlägg sedan. Nu är kanske 1982 inte något direkt antikt men denna motivtallrik anser jag nog vara lite av en klenod. Hur många i Hofors har sina kvar från 40-års jubileumet? Kanske rent av har hamnat på en del utedass ungefär som somliga gamla konungaporträtt. Ett stycke lokalhistoria är det dock och det värmer lite i hjärtat att se klubbemblemet igen.

Ett annat stycke historia är arvet efter Nicolae Ceauşescu, en gammal kommunistlegend som styrde Rumänien med järnhand åren 1965 till 1989. Kommunisterna måste ha varit stolta över hur bristen på mat och andra förnödenheter i kombination med dödspatrullerna inom Securitate, åtminstone gjorde en person med tillhörande familj snuskigt rika och som fick leva lyxliv. Diktatorn fick dessutom ta emot en fin svensk kunglig present i form av Serafimerorden 1980.  Kanske för sin insats att förbjuda preventivmedel som i sin tur orsakde ungefär en halv miljon oönskade barn. Ni som varit i Rumänien har kanske sett de små limsniffande liven som stryker omkring utan omsorg. Dock hinner ju alltid såna saker som folkmord ikapp utövaren och juldagen 1989 fick han och frugan en annan sorts ”belöning”; En arkubiseringspatrull med givet resultat.

Stycket historia som jag inledde med är en utomordentligt fin servis från ett av alla hans luxuösa hus/sommarställen. Vem vet, kanske satt Nicolae och smuttade brännvin och käkade störkaviar på rågkex på just dessa fat. Jag kan av förklarliga skäl inte berätta den fulla historien hur han blev av med servisen, men låt oss bara säga att en annan vänsteranhängare tog hand om det för att bevara lite gammal hederlig kommunism till eftervärlden. Man undrar onekligen vad priset skulle bli vid en eventuell försäljning. Kommunistkuriosa har blivit liiite dyrare igen efter tiden för Sovjetunionens upplösande, att det dessutom tillhört en av historiens mest hänsynslösa diktatorer och folkmördare kan bidra till mer värde i rätt kretsar.

Anders ”Trosrunkaren” Eklund är på tapeten igen. Läser med intresse om hur hans tidigare resor nu jämförs med olösta mord och finner ett som jag aldrig hört talas om trots att mitt intresse för brutaliteter i kvällspressen bland annat varit stort hela livet. Det gäller en Susanne Romhag som försvann i Gävle men hittades i närheten av Hästbo 1986. Märkligt nog återfinns både Susanne och Pernilla Hellgren från Falun som Eklund bevisligen bragde om livet på samma lista över olösta mord i en artikel på Aftonbladet den 18 juli 2004.

Kan man åka på tur till Falun och äta hamburgare kan man det säkert till Gävle också resonerar jag. En märklig individ denna Anders Eklund. Ju mer man hör om honom ju mer förvirrad blir man över att ingen reagerat snabbare att något inte stod rätt till. Om Eklund är skyldig till detta eller inte återstå att se. Han verkar inte ha någon större samarbetsvilja och mig veterligen så finns det personliga saker som fortfarande är borta från mordet på Engla Höglund och Pernilla Hellberg, seriemördare brukar samla någon form av trofeer. Med Eklunds vana att åka bil i hela området kan hans gömma finnas precis var som helst. Saknade man något från Susanne Romhag?

Det känns verkligen roligt att få dela med sig av foton mm som aldrig tidigare har publicerats. Ett par världsmästare i all ära, men detta känns betydligt mer spännande. en av mina absoluta favoritgeneraler sade en gång ”It is good that war is so horrible, or we might grow to like it”. I all olycka och misär finns det något slags tilltalande dramatik, i synnerhet i gamla foton från svunna tider. Dessa har funnits i min familjs ägo sedan morfar som deltog aktivt i kriget letade sig hem igen välbehållen. Jag har förstått att det finns åtskilliga frivilligsvenskar och dess ättlingar i just denna region.

Man kan gnälla en smula över att Hofors Kommun satsar 6 miljoner på att fräscha upp en gata och ett torg, kanske som Moderat företrädare antyda att det är en satsning på Prix och inget annat. Men tvärs över länsgränsen visar det sig finnas betydligt större korkskallar i kommunhuset. Alla som besökt Falun har ju under ”inflygningen” från Ryggenbacken sett de två lysande tornen i fjärran. Likt en storebror och en lite mindre har de vakat över staden och påstås ge hela Falun ett ansikte (är då Falu Koppargruva anushålet?) I tider där de drar ned på allt som har med pensionärerna att göra, tar bort deras matsal och tvingar dem förflytta sig till andra vårdhem för att äta, planerar man ett bygge av ytterligare hoppbackar till den nätta summan av 26 miljoner kronor. Smaka på den summan ni Hoforspolitiker. Ni inser att ni ligger i lä här va och att ni kanske har mer sansade ideér om ekonomi än Dalmasarna på andra sidan länsgränsen. Givetvis blir det en storm av diskussioner och artiklar. En Facebookgrupp skapas som drar in 2000 arga Falubor på endast några dygn. Då backar politikerna och säger att det kanske är en smula mycket.

Men man ger sig inte där. Media kopplas in och det förklaras varför i helvete det behövs en massa miljoner i investering för en handfull utövare och ett par snåla sommartyskar samt fotograferande Japaner. Och exakt som i sagan ”bidde det bara en tummetott”, kommunen anslår 5 miljoner för bygget men utesluter inte att flera investeringar kommer att göras. Kritikerna menar att dessa 5 miljoner endast kommer att användas för att skylta med en ombyggnad. Alltså inte göra någon utan ställa upp en grävskopa, gräva lite och visa folket från FIS att de vill ha ett Skid-VM 2015.

”Det blir nu trafik- och fritidsförvaltningen som får se vad man kan göra för backar av tilldelade fem miljoner kronor.

- Många ville ha en fullskalig satsning på tre backar, men så blir det nu inte. Ursprungsförslaget är kraftigt bantat och hårda prioriteringar måste till. Men någon eller några backar ska det kunna bli för fem miljoner. Däremot lär det inte bli några nya liftar eller andra satsningar runt omkring, säger Mikael Rosén.

- Jag är inte heller någon expert som kan säga vad det blir av fem miljoner kronor, men det är inte heller politikerns roll. Nu har vi satt den ekonomiska ramen, och utifrån det får vi se om det blir en eller fler backar, säger Jonny Gahnshag.

Räcker det här för att blidka FIS i kampen om att få skid-VM 2015?

- Det vet vi inte förrän efteråt. Men jag tycker ändå att Falun i och med det här visar att vi tar backhoppningssatsningen på allvar, att vi är beredda att medverka till att vi får fart på svensk backhoppning, och att vi satsar på ungdomarna, säger Mikael Rosén”

Fler artiklar i Dalademokraten:

Fler backar behövs för att Falun skall få VM 2015

2000 namn mot nya hoppbackar

Säga vad man vill om Dalapolitiker men jävlas någon med dalafolket så kan det sluta exakt hur som helst. Under historiens gång har man gjort ordentliga uppror 4 gångar. Möjligtvis kanske man kan vara tveksamt inställda till människor från Orsa efter ”incidenten” där de lovade ingenting bestämt. Jag har ju eftersökt en speciell anda i Hofors, något liknande dalmasarnas benägenhet till uppror eller Gnosjös företagsamhet. Så himla långt mellan Falun och Hofors är det ändå inte så kanske kunde vi Hoforsbor adoptera lite av upprorsandan och protestera lite oftare, jag menar andra tillfällen än när myndigheterna jävlas med Spar-Arne?

Det förs en ganska intressant diskussion i kommentarerna till detta inlägg. Jag har faktiskt aldrig riktigt reflekterat över hur Amerika ”koloniserades” och vilken konsekvens det fick för de som redan bodde där. Det har ju onekligen sina liknelser med invandring till vilket land som helst vilka nutida konsekvenser det har vågar jag knappt sia om. Läste på Wikipedia (som man absolut inte kan ta för en absolut sanning men ändå) :

”Den europeiska koloniseringen av amerika förändrade permanent och i grunden den amerikanska ursprungsbefolkningens livsvillkor och kulturer. Mellan år 1400 och 1900 undanträngdes de, och deras antal decimerades kraftigt av olika umbäranden såsom sjukdomar, krig och förslavning. De första indianer som möte Columbus var arawakerna på Hispaniola. De togs som slavar, och år 1550 återstod bara 500 individer. Ett sekel senare var de helt utrotade”

Man brukar ju alltid hävda att negligerar man historien är man dömd att återupprepa misstag som gjorts. Det finns faktiskt ingen som kan påstå att det inte skulle kunna ske igen i vilket land som helst. Och kallar man det främlingsfientlighet  legitimerar man ju på något sätt alla övergrepp som skett mot ursprungsfolket i amerika.

 Historiskt så har ju olika folkgrupper vandrat omkring och bosatt sig på platser de inte tidigare haft anknytning till. Samerna nämndes ju tex i det omtalade inlägget. Det finns mig veterligen inget kungarike eller land som bestått oförändrat med samma slags människor, ideal, religion etc. Ett faktum som ingen kan släta över eller bortförklara.

I min strävan att lyfta fram ”Hoforskändisar” så har jag helt förbisett kanske en av de absolut mest kända, eller snarare produkten av hans arbete som serietecknare, får lov att lista även honom med tiden. Elov Persson har under åren skapat Kronblom, August & Lotta, Kaspersson. Nu är huset eller ”slottet” som jag uppfattade det som när jag var liten till salu med ett utgångsbud på 3.2 miljoner kronor.

Jag minns mycket väl hur man som liten passerade huset i Torsåker på väg till mormor. Mina föräldrar pekade alltid och sade ”Där bor Kronblom”. I min fantasi såg jag honom ligga på soffan inne i huset även om det inte riktigt stämde med de tecknade bilderna av Kronbloms hus. Men det är väl inte otänkbart att han genom åren som ”kändis” skrapat ihop en hacka och köpt sig ett finare hus. Motsägelsefullt med tanke på att karln aldrig gjorde ett ärligt handtag förutom fisket.

Det är som det sägs i artikeln ett stycke svenskt kulturarv. Något man bara har till låns under den tiden man besitter huset. Det kommer ju alltid att vara som Betlehem där Jesus sägs ha fötts fram, fast Kronbloms födelseplats.

Skall bli intressant att se i vems händer det hamnar. Bara hoppas det inte blir en ”inhägnande tysk” som ägare

Egentligen är det inte så konstigt att samhället ser ut som det gör. Jag skrev lite om 40-talisterna och de uppfostrades ju bokledes av Alice Tegnér och Esaias Tegnér samt Brita af Geijerstam. Exempel på hur sagorna kunde se ut:

De här sagoböckerna sålda i massor och finns säkert i varje svenskt hem, antingen i bokhyllorna eller i lådor på vindar och i källare. Författarna bakom är ju som sagt inte helt okända. Dessa personer står ju liksom bakom uppfostran av 40 och 50-talisterna och detta var vad de läste för dem. De i sin tur läste dem för oss innan SVT bestämde sig för att ta över vår uppfostran med Vilse I Pannkakan bland annat. De som vet vilken traumatisk upplevelse den serien hade på 70-talisterna småskrattar inte nu. Storpotäten som jag iaf vill koppla till det kapitalistiska terrorväldet vi skrämdes att tro hotade vårt samhälle, var en facistisk och ond man (eller potatis med elaka ögon). Ett förvirrande frö som såtts i vårt undermedvetna. Först skulle vi kalla negrer för nigger och sen skrämmas av nazistpotatisar och lära oss solidaritet och anamma arbetarrörelsens teser. Och nu säger både höger och vänsterblocken att rasism är fel, men de går inte till grunden med upphovet till att rasismen uppstod i Sverige. Indoktrineringen i litteraturen och via barn-TV har gått helt fel. Till och med Walt Disney har använt sig av metoden att undervisa genom sagor och film. Ett klipp ni inte får missa eftersom det är så unikt. Väl värt 10 minuters tid:

Jag har en bekant som närhelst hon får chansen gärna kastar all världens ondska på de sk 40-talisterna. Det är den sista årgången som blir förmögna på pensionen, som fortfarande sitter vid makten i Sverige och hittar på all djävulskap de någonsin kan. Åtminstone sägs det så. Kanske är det rätt, men när jag tittar på detta foto med en kul 1942: or får det mig att fundera.

Det ser ut som vilken skolklass som helst (förutom ålderdomliga kläder och svartvitt foto). Unga män och kvinnor som gör sig redo att ge sig ut i världen med drömmar om förändring, om framtid, om arbeten och att starta familj som tryggt skall få frodas i vårt vackra land. Samma förhoppningar som eleverna åtminstone för bara några år sedan hyste när de sjöng ut ”Vi har tagit studenten”. Hindrade deras föräldrar dem i sin utveckling? Sade samhället att det inte fanns några pengar för att de skulle kunna bygga en framtid? Gick de från skolans trygga armar till ett liv i arbetslöshet? Det är så många frågor man ställer sig när man tittar på helt okända människor från en svunnen tid, främst ställer man sig frågan om 40-talisterna var Djävulens avkomma som fuckade upp vårt samhällsskick så brutalt. Vad hade vi som barnbarn och barnbarnsbarn någonsin gjort dem? Är det så vi skall hämnas på våra kommande barnbarn och barnbarnsbarn? Istället för utveckling dra dem tillbaka till medeltiden.

Det blev något mindre tjafs om Vita bussar mm i kommentatorsfältet för en tid sedan. Oavsett vad det gällde så vill jag ta fram ett par skillnader mellan vad som skedde under 1940-talet och dagens flyktingström som man inte alls kan jämföra.

På den tiden visste man exakt vilka man räddade undan nazisterna. Bussarna åkte aktivt in och räddade tusentals människor undan ett förskräckligt öde. Idag är det snarare (mycket dramatiserat) på det här viset när en flykting anländer:

Flykting: Seeena bruusssschaan! Jag kom hit i en container jag svär, värsta smugglingssnubben asså. Tog alla stålarna åsså. Jag har ingen familj längre och shonnarna i X-Land skulle typ döda mig för att jag är en politisk motståndare duvet. Familjen e helt borta liksom å döda. Bry dig inte om helskägget asså, jag svär jag e bara typ 13 år eller nått typ.

Myndighet: Jomen nu var det ju såhär att man såg er på järnvägstattionen och ärligt talat så verkar du vara betydligt äldre. Har du något giltigt pass?

F: Jo men fattaru jag måste dra en vals asså, jag har ju framtidsdrömmar å sånt asså. Vill ju inte bli dödad fan, jag är ju en politisk motståndare asså.

M: Kan du vara snäll att sluta knäppa på din supernya mobil tack. Var har du fått den ifrån förresten?

 F: Asså det var en shonne som gav den till mig, bara sådär. Jag svär bruschan, eller ja hittade den i en papperskorg typ.

M: Man var kommer du ifrån?

F: Ahh asså du lyssna brusschan, jag e en politisk flikting va, hajaru typ asså. Tappade minnet i containern där jag höll på att svälta ihjäl asså. Familjen är typ mördad för att de var frihetskämpar typ 

M: Men du kom ju inte i en container..?

F: Näe men det kunde ju typ vart så liksom 

M: Hmm jaha ja, näe men vi gör såhär att du får bo i ett speciellt boende med en ledsagare tills vidare då. Vi måste ju utreda ärendet ordentligt.

F: Fett cool mannen, får jag en egen bostad åsså? För min familj typ kommer om en månad

Detta är som sagt kraftigt dramatiserat och har väldigt lite med det egentliga förfarandet att göra, men vad jag vill säga angående dessa bussar som faktiskt var en nödvändig och human sak att ta till, till skillnad från människor som ständigt ertappas med nya lögner, aldrig kan uppge var de kom ifrån, hur de kommit eller något alls. Borde svenska staten inte kunna samarbeta med de andra nordiska länderna som på 1940 talet och någon form av ”vita bussar” i konfliktdrabbade länder och där kunna avgöra om det finns skäl för att transportera dem över halva jordklotet och faktiskt släppa in bedragare som rider på verkligt nödställdas plågor? Man skulle ju även snabbare kunna ge behövande mat, medicin och stöd. Inte nya cyklar, förtur till arbeten och radhus. Istället för massinvandring där man placerar alla i utdömda bostadsområden, lägga mer resurser på enskilda individer eller familjer.

Det är märkligt ibland hur saker och ting verkar hänga ihop. Enskilda händelser som liksom krokar i varandra och vips så vet man vare sig in eller ut. Till exempel har jag den senaste veckan upplevt en del konstiga saker både i mitt hem och på mitt arbete. Det finns med största sannolikhet naturliga förklaringar till det som hänt på arbetet medans annat är svårare att förklara. Så när Hans postar en kommentar som behandlar lite av det jag upplevt är det faktiskt värt att ta hans förfrågan och göra det till en realitet. Vi skall prata om spöken, andar, konstiga företeelser och i synnerhet om rykten som sprids när något inte kan förklaras på naturlig och logisk väg.

Den senaste veckan har följande hänt: En tavellist (sådan som man ställer ramarna på) innehållandes lite egen ”konst” samt foton av levande och döda släktingar har betett sig märkligt. Det har hänt tidigare men det var först nu jag uppmärksammade det hela. Först trodde jag någon av barnen råkat slå ned ett inramat foto av min morfar. Ramen hade blivit en smula kantstött nämligen. Sedan sitter jag och min sambo och tittar på TV när jag plötsligt noterar att samma ram lagt sig ned på snedden. Konstigt tänkte jag och gick och ställde den tillrätta. Efter ett par minuter tittar jag åt det hållet igen och blir en smula spak. Ramen ligger på sidan igen. Jag reser mig, går dit och lyfter det på rätt kant igen och ”naglar” fast det mellan två andra ramar och sätter mig. Jag sneglar hela tiden åt det där hållet för jag är lite förbryllad nu. Plötsligt ser jag hur ramen liksom faller på sidan igen och givetvis blir jag chockad. Det ska inte hända men det gör det. Jag pekar på väggen där tavellisten sitter åt min sambo och hon är minst lika förvirrad som jag. ”Kanske han vill dig något” säger hon. Jag väljer att ignorera det hela men ser plötsligt hur hon rycker till och flyttar sig från fönstret. Konstiga skuggor säger hon. Någon dag efter säger hon ”Jag ville inte berätta det, men den där kvällen vi satt och tavlan ramlade omkull så var det skuggor ute på farstubron också”.

Jag vet inte hur jag skall förhålla mig till sånt här. Istället för att envist hävda att det finns eller inte finns spöklika väsen struntar jag helt enkelt i det. Finns dom så har jag inget med dom att göra, och varför ha fruktan när de levande är mer skrämmande? Jag har sett saker jag inte kan förklara, men i samma veva skrattar jag åt människorna på TV4+ som tar hem sk medium för att stilla oroligheter i deras hus. Precis som kristendomen har man ju blivit itutad att det finns en andevärld eller spöken som det också kalls ända sedan barnsben. Även mer skräckinjagande sådana. Ett exempel som jag kan förevisa och någon kanske kan bekräfta eller dementera är det hus vid Tegelbruket mellan Hofors och Storvik som sades vara hemsökt.

Redan som liten fick man det berättat för sig att ett av husen vid skogskanten var hemsökt av barnskrik från spisen och gungande stolar, svängande lampor och ägaren hade övergivit det. Den som vågade spendera en natt där skulle få huset helt gratis. Man övervägde det ju helt klart. Tänk att få ett helt hus gratis bara sådär. Men det där med barnskrik och spöken höll en säkert borta från att knalla dit och knacka på dörren och anta utmaningen. Sist jag passerade och tittade mot huset var det bebott. Om någon modig individ tagit chansen och övernattat och sen fått huset känner jag inte till. Kanske var det bara en skröna, kanske inte. Men i folkmun har det talats som vanligt. Liknande saker sades om ett hus i Wij som jag konstaterat inte alls vara övergivit utan säsongsbebott, en så kallad sommarstuga. Anledningen till att man inte sett människor där särskilt ofta.

Det finns i alla städer, bygder och samhällen. Dessa skrönor eller berättelser om hemsökta hus eller områden. Svarta damer, vita damer, herrar utan huvuden ridandes på hästar eller promenerandes med käpp sena kvällar. Barnskrik från spisar och kakelugnar, speglingar i vattenbrunnar med tillhörande story om hur mamman en kväll blivit galen och dräpt alla sina barn och kastat dem i vattnet och sen hängt sig. En historia jag hört från två olika områden i landet. Sen har husen blivit ståendes tomma och ingen vågar flytta dit igen. Vandringssägner eller sanningar?

Vore intressant om någon känner till såna här berättelser i synnerhet från vårt eget område. Skriv gärna en kommentar om det, och om någon vet den sanna historien bakom huset vid Tegelbruket skulle det uppskattas att få höra den. Även om någon känner en spådam som kan nästa veckas Lottonummer.

Under hösten när fisket inte var sådär fruktansvärt lysande blev det många strandhugg. Vid ett av tillfällena hittade jag något mycket märkligt högt uppe på ett berg vid sjön.

Galvaniserad plåt, trästomme, två gamla bilstolar som tyget för länge sedan lämnat så att endas dess stål och fjäderkonstruktion fanns kvar som ett skelett.

Välgjort med trästommar som inte slitits av väder och vind på samma sätt som resterande delar. En utgrävning in i själva berget som stadgats likt en gruvgång. Var tyvärr lite sönderfallet och jag ville inte börja rycka i plåtarna mm för att se var gången tog slut.

Resterna av en militär kamin under plåtarna. Uppenbart för att värma upp stugan eller grytet vad det nu kan ha varit.

Även resterna av en backlampa tillhörande bil av okänd och antagligen gammal modell. Någon gång i tiden har någon haft elektriskt lyse därinne. Med största sannolikhet med ett bilbatteri kopplat till det.

Frågan är bara vad det kan ha varit. Måste tagit sin tid att släpa upp materialet och det verkar lite för genomtänkt för att vara ett hastverk. Vid ett tidigare tillfälle hade vi hittat en annan intressant sak några få hundra meter från denna ”koja”.

Ett gammalt kärl för att förvara bränsle eller vatten eller liknande. Fotogen kanske. Det var efter ett par dagar som jag plötsligt gjorde en koppling till ett av min morfars gamla fotografier.

1. Skogen stämmer med densamme där jag hittade lägret. Om man antar att det var relativt nygallrat vid tidpunkten för fotot  borde sjön synas i bakgrunden på samma sätt.

2. Exakt samma form på den “mur” som de sitter på är lägret byggt i och runt. Det kan alltså ha varit ett foto taget på sommar eller höst innan det blev för kallt och de byggde upp ett rejält skydd omkring platsen.

3. På fotot syns samma typ av förvaringskärl som jag hittade på en plats 300 meter från lägerplatsen ned mot sjön.

Det är alltså sannolikt att jag den där dagen fick en glimt av det förgångna. Och nu efter ytterligare funderingar kan jag få det bevisat om så var fallet. Det finns nämligen en man som sägs veta allt om den där trakten runt sjön och dessutom kände min morfar. Plötsligt blev det ännu olidligare att inte kunna bege sig till sjön för all satans is.

Så brann Julbocken i Gävle igen. Vi får väl hoppas att det inte var den bockbrännande målvakten från fd RIK som gjorde en comeback liknande den övriga spelare gjorde för några veckor sedan.

I kommentarsfältet till detta inlägg uppstod lite diskussioner om det här med att bevara foton för hembygdsföreningen i Hofors mm. Jag påpekade bland annat fördelen med att man öppet redovisar sina efterforskningar gällande foton mm på internet. Idag satt jag och läste en artikel i Gefle Dagblad om en kvinna som hamnat i trubbel med kommunen. Hon hade så lustigt namn så jag googlade lite och hittade en sida där hon förekom. Fastigheterna i Eltebo. Ett lovvärt projekt där man kartlägger husen och gårdarnas historia. Hittade även ett bekant namn i form av Johnny Larsson aka Acke i Ålbron (se taggar för mer om honom) och en rolig anekdot:

Daniels

Ältebo 3:28, Eltebovägen

Fastigheten såldes till Axel Larsson från Wij. Axel var gift med Britta, född Dihlén. De hade barnen Per-Axel (som numera kallar sig Johnny och bor i Ålbron), Klas-Göran och Ulla-Britt.

Nya ägare blev då Karl Finnström och hans hustru Ester. Hon var från Finland. Karl var postbud i Eltebo, men när han flyttade till byn var han redan pensionär.

Han brukade ro över vid Gerts för att hämta posten i Hammarby. En gång mådde Kalle dåligt. Han kräktes och löständerna föll i sjön.”

Det är just sånt här man vill hitta när man googlar om saker och ting. De små små detaljerna om människor som spyr ut sina löständer på sjön

Tillbaka till ursprungsartikeln om det förfallna huset. Märkligt förfarande att en person kan bli skyldig 100 000 kronor för att ungjävlarna inte kan låta bli att gå in i andras hus.

”Tomten växte igen och en brunn på tomten utgjorde en veritabel dödsfälla. 2007 försökte kommunen få henne att åtgärda bristerna så att de som utan lov var i huset inte skulle komma till skada. Det skulle samtidigt inte gå att på ett enkelt sätt bereda sig tillträde. Hon spikade provisoriskt igen fönster och dörrar. Men det hjälpte föga då ungdomarna snabbt rev bort hindren.”

Jag vet inte om det bara är jag, men logotypen för Hoforshus är påfallande lika den arkitektur Hofors Kyrka har. Är det meningen att det skall vara så eller bara en ren tillfällighet? Sen med tanke på att svenska kyrkan inte längre (i någon större utsträckning förutom vissa detaljer om demokrati mm) är sammankopplat med stat och då inte heller med inflytande av kommun, kan man då anta att det är en form av ”varumärksintrång”?

Trots att kyrkan är relativt ny (1962) har den en intressant bakomliggande tanke i arkitekturen. Kanske inte ett ämne man förknippar med mig direkt, men jag har kommit att bli mycket intresserad av det här ämnet. Just Hofors kyrka skall enligt Bengt Romare vara utformad som en ”mer modernistisk och ta upp gotikens höjdsträvanden i en fri form och kombinerar detta med en absid.  Även här går tretalet igen i portarna in till kyrkan”. Tyckte mig känna igen lite av just det gotiska från en underhållande bok jag köpte för något år sedan:

Skulle faktiskt kunna förklara en ”mild överrepresentation” av Gotiskt klädmode bland många av ungdomarna i Hofors. Nu vet jag inte med säkerhet om alla dessa besöker Hofors Kyrka, men det vore en festlig syn att se en hel kyrkbacke fylld av svarthåriga människor med nitar och annan metall fastnitad i ansikte och övrigt utstickande kroppsdelar. Ett studiebesök kanske vore på sin plats.

För övrigt om det nu skulle vara så att Hoforshus känner sig dragen till gotiken men inte vill rida på kyrkans utformning kunde man ju byta namn till Hofors Gotiska Hus med inriktning på ”Skräckgotik” och ha rivningsplatser som logga.

Allt som oftast när man pratar med äldre människor så säger de att det var bättre förr och nymodigheterna bara trams. Samtidigt så påpekas det ju alltid att vädret var horribelt och vintrarna som Antarktis. Och där gick de 2 mil till skolan och tillbaka igen i meterdjup snö. Var det verkligen bättre än en komfortabel skolskjuts?

Har i princip slutfört ett enormt arbete med att scanna in och märka upp gamla foton efter mina morföräldrar. Återstår att leta reda på gamla ”stofiler” som fortfarande är vid liv och kanske med god tur har minnet skapligt i behåll för att identifiera människorna på fotografierna. Ett arbete som brådskar eftersom det är en kamp mot klockan bokstavligen. För några år sedan gavs en bok ut av ett par svenska krigsveteraner från Svärdsjö, de lånade en del fotografier från min morfars strapatser i trakterna runt Petsamo under andra världskriget. Det är ungefär vad som återstår snart. Ett gäng fotografier och omnämnandet i två böcker. Varav en är Johnny I Ålbron Berättar. Det har ju tillkommit en del nya generationer och jag finner det viktigt att samtliga har vetskapen om de bortgågna människorna i släkten. Slutprodukten är tänkt att bli en CD-skiva innehållandes fotografierna och andra inscannade dokument. Alla kanske inte av värde men det som återstår. Gamla jaktlicenser, körkort, aktieinnehav, läkarutlåtande etc. Man kan pussla ihop en människas liv ganska bra på det sättet. Tyvärr ändå inte för att på riktigt lära känna personen. Efter det är tanken att låta fotografierna tillfalla Hofors Hembygdsförening.

Ett axplock av dessa fotografier tänkte jag ändå visa. Fotot nedan bekräftar väl på något sätt att vintrarna var hårdare förr (bortsett från den gången Gävle snöade in).

Krigen var bättre och ”hederligare” förr också. Inte som idag när man sitter på tryckt avstånd och skickar in målsökande robotar med kuslig precision. Bokstavligen kan man placera en sprängladdning i häcken på en fluga om det behövs. Förr var bland det värsta man kunde råka ut för ett gäng stridsvagnar.

Ett gäng glada Storvik/Torsåker/Hoforsbor som stoltserar vid Polcirkeln.

Vardagarna upp i norr var fyllda av faror och vedermödor. Undvek man granater och gevärskulor var det åter snö och is som var problemet. Att frivilligt anmäla sig till uppdrag där känns otroligt korkat. Äventyr visst men i det klimatet?

Bara 69 år sedan användes renar och släde till transporter under brinnande krig.

Påpälsade soldater väntar på ett varmt mål mat. Man får hoppas att de åtminstone slapp ärtsoppan och istället fick grillad ren.

Morfar & Svensson på ålderns höst. I regel uppfattar jag det som om män hade bättre klädstil tidigare.