Kategoriarkiv: Minnen från förr

Suddenly it happens !!

My closer acquaintances know my somewhat morbid passion for Star Wars, and especially collecting the toy line that came during my childhood. It all started a couple or three years ago when I suddenly found that my parents saved every toy from childhood, and I decided to take it home and maybe put it on any kind of display. Anyway, I started reading a lot on the internet and realized there was a huge interest in it here. Lots of preferably males, who still gathered and a lot to pathological levels and prices. It’s been very interesting to discuss old memories, learn something new and see other people’s collections. There are collectors who have matchless possession of things that have not been opened since the production in the late 70’s yet, and prices on it, you can certainly find out.

Anyway, I’ve had it a bit like a hobby to buy into larger collections and then carve it up and resell for a generally better price. During the summer I bought a carton which included this treasure.

13

A Millenium Falcon in 1979 and manufactured by Kenner as it should be. It was something the 10-year-old little blogger always wanted but never had to lay hands on so it was a bit of an almost religious experience to stay in the box. The feeling was soon over, because then it’s often things, the desire and ambition rarely met at the goal.

8

In the absence of diversions, I decided to devote a little time to clean the toy. Dusty and filthy passage of time. Something rattled inside and I decided to disassemble it and see what it was.

1

A piece of paper that come off a piece of dried tape.

2

At first I thought that this must be some kind of joke. Decided yet to show pictures and ask in one of the discussion groups where many avid collectors there. It was a reaction that I might not have expected direct and questions if I could think of selling both the toy box and the notes flowed into the messages. Apparently it’ll be something completely unique or as someone called it a ”holy grail” of any kind.

Since I now do not find myself with my collection at that level that a small piece of paper with a message is something I started going on so I have decided to sell it on the asking price basically what I have given. Should be exciting to see what the final price will be and if someone manages to find the back story to why this Derek during a night shift decided to write the text and tape it to the inside of a boy toy.

Plötsligt Så Händer Det!!

Mina närmare bekanta känner till min smått sjukliga passion för Star Wars och i synnerhet samlandet på leksakslinjen som kom under min uppväxt. Det hela började egentligen för ett par-tre år sedan då jag plötsligt fann att mina föräldrar sparat varenda leksak från barndomen och jag beslutade mig för att ta hem det och kanske sätta det på någon form av display. Hur som haver så började jag läsa en hel del på internet och insåg att det fanns ett enormt intresse för det här. Massor av företrädesvis män, som fortfarande samlade och en hel del till sjukliga nivåer och priser. Det har varit mycket intressant att diskutera gamla minnen, lära sig något nytt och se andras samlingar. Det finns samlare som har makalösa innehav av saker som inte öppnats sedan tillverkningen i slutet på 70-talet ännu, och priserna på det kan ni säkert lista ut.

Hur som haver har jag haft det lite som en hobby att köpa in större samlingar och sedan stycka upp det och sälja vidare för ett oftast bättre pris. Under sommaren köpte jag in en kartong som bland annat innehöll den här klenoden.

13En Millenium Falcon från 1979 och tillverkad av Kenner som sig bör. Det var något som den 10-årige lille bloggaren alltid önskat sig men aldrig fick lägga händerna på så det var lite av en nästan religiös upplevelse att få hålla i kartongen. Känslan gick ganska snart över, för så är det ju ofta med saker och ting, att önskan och strävan sällan uppfylls vid målet.

8I brist på förströelser bestämde jag mig för att ägna lite tid till att rengöra leksaken. Dammig och lortig av tidens gång. Något skramlade på insidan och jag beslutade mig för att skruva isär den och se efter vad det var.

14

En papperslapp som lossnade från en bit torkad tejp.

1 2

Först tänkte jag att detta måste vara någon form av skämt. Bestämde mig ändå för att visa bilder och fråga i en av diskussionsgrupperna där många inbitna samlare finns. Det blev en reaktion som jag kanske inte förväntat mig direkt och frågor om jag kunde tänka mig att sälja både leksaken, kartongen och lapparna strömmade in som meddelanden. Tydligen så ska det vara något fullkomligt unikt eller som en person benämnde det en ”helig graal” av något slag.

Eftersom jag själv nu inte befinner mig med mitt samlande på den nivån att en liten papperslapp med ett meddelande är något jag går igång på så har jag beslutat mig för att sälja det vidare med utgångspriset i princip vad jag själv gett. Skall bli spännande att se vad slutpriset blir och om någon lyckas leta reda på bakgrundshistorien till varför denna Derek under ett nattskift bestämde sig för att författa texten och tejpa den på insidan av en pojkleksak.

Skolavslutning I Hofors

Idag tar många unga Hoforsbor studenten. För många ett avslut på en lång tids skolgång. Några kommer att redan till hösten studera vidare, flytta ut i omvärlden och skaffa sig kunskaper och erfarenheter, andra kommer att börja arbeta redan på måndag, desto fler ställs inför faktumet att det är oerhört svårt att hitta ett arbete och att starta sitt vuxna liv utan en bostad och frigörelse från föräldrar. Men det är bara att kavla upp skjortärmarna, ta livets hårda smällar en efter annan och ständigt röra sig framåt så kommer det att ordna sig.

Många av kommunens barn och ungdomar har dock några eller många år kvar i skolan innan man når studentens glada dagar, men redan nu kan besluten du fattar komma att påverka resten av ditt liv. På tisdag stänger grundskolan igen och många har nog tänkt att fira sina nio år med alkoholhaltiga drycker. Tänk efter före. Det händer knasiga och farliga saker på fyllan, det är lite som rysk roulette. Ibland klarar man sig, ibland gör man det inte, och man kan aldrig vara säker på att den man möter har trevliga tankar i sinnet.

Tids nog kan ni dricka både sprit och dansa på borden eller rulla runt i gröngräset i vita kläder. Men gör det inte den här gången. Entré Ungdom har satt ihop ett program med trevligheter bara för att visa att det finns andra alternativ i livet.

Skolavslutning

Gå dit istället och få en fantastisk start på sommarlovet som ni alla är förtjänta av om jag skall tolka den uppryckning som mätningarna för Hofors skola visar upp.

För oroliga föräldrar så vill jag meddela att med brist på fältassistenter i kommunen, kan man delta i en föräldravandring under tisdagen med start 17.00 och samling i Folkets Hus. Från Hoforspartiet har Marie Modén tidigare vädjat till de andra partierna att delta denna kväll/natt:

Hoforspartiet

Förr om åren fanns föräldravandring, ”vuxna på bruket” och vuxna förebilder i Hofors på kvällar och helger i samband med storhelger och skolavslutning.

Vi ser idag att det saknas. Hoforspartiet utmanar här med de andra partierna i Hofors kommun att i samband med skolavslutningen 14/6 finnas tillgängliga och vandra. Träff kl 17.00 på Folkets hus.

Hoforspartiet finns ute – det gör väl ni med?

//Marie Modén, Ledamot Socialnämnden

Vill Ha Fordonsträff I Edsken Varje Torsdag

Det finns många entusiaster och nostalgiker och pysslare som lägger ned otroligt mycket tid på att putsa och meka på sina klassiska fordon. Intresset att bara titta på dessa fordon är stort vilket bilutställningen i Hagaparken varje år är ett lysande exempel på.

En av dessa entusiaster är Märta Berglund som själv har en ganska intressant fordonspark av bilar och mopeder. Nu vill hon ha en träff som skall vara återkommande varje torsdag på parkeringen vid Edskens bad och camping och har startat ett evenemang på Facebook.

Träff

Det behöver alltså inte vara en veteranbil eller en dyr sportbil, utan kan vara något fint exemplar av en äldre bil, moped eller cykel. Kanske en modifierad trampcykel som man vill visa upp. Ett mycket roligt initiativ och fina sommarkvällar på torsdagar kan det alltså vara värt att besöka Edsken för lite fika, en bit mat och en titt på besökande fordon.

Bilträff

Jag nämnde ju något om hur besöksnäringen i Hofors kommer att utvecklas, det här är ett praktexempel. Entusiaster som drar igång något ganska enkelt men som har ett stort värde för andra. Dessutom finns det ett enormt intresse för just sådant här, och det skulle inte alls förvåna mig om det med tiden kommer en hel del människor utifrån som vill visa upp sina fordon eller bara fika och titta på.

Och det kan också löna sig. Entré Hofors meddelade i samband med idrottsgalan att ett pris på 15 000 kronor kommer att delas ut till en förening som marknadsför hashtaggen #visesihofors

Ett par tips för framtiden om det blir så bra som jag tror, kan vara att starta en gratis Facebooksida och samla bilder från träffarna samt ett Instagramkonto. Mer gratis reklam för Hofors än så kan det inte bli.

TV-Nostalgi: Julkalendrar På SVT

Det har diskuterats en hel del om årets upplaga av SVTs Julkalender. Först uppfattade jag att den var extremt omtyckt, sedan kom hatflödet och tyvärr har jag inte alls hunnit bilda mig en egen uppfattning då jag missat varenda avsnitt så här långt. Men den samlade bedömningen (som alla tidigare år) är att det var bättre förr. Ja var det verkligen det?

Här har vi en kavalkad av gamla julkalendrar från min egen uppväxt:

Flera minns jag inte ens själv, men Teskedsgumman, Julius Julskötare, Trolltider, Albert & Herberts Jul och Julstrul med Staffan & Bengt är ju riktiga klassiker.

Lästips: Traditionellt Julpynt

I en artikel i Gelfe Dagblad får Hoforsbon Jenny Rosenberg stort utrymme för sin passion för retroprylar och traditionella julsaker.

Jenny Rosenberg bor i Hofors och fick för några år sedan upp ögonen för retroprylar via en kompis. I dag ägnar hon det mesta av sin fritid åt loppis och begagnade prylar, och hon har en egen säljsida på Facebook.

– Bara ifrån förra året har jag sett hur intresset för äldre ting har ökat, det har vuxit otroligt, säger Jenny.

Hon är född på 1970-talet och det är just det årtiondet som lockar henne mest när det gäller att hitta begagnade saker.

– Jag gillar plast, plåt och färger. Särskilt gillar jag tyger. Men eftersom jag inte är bra på att sy går jag mest och tittar och klappar på tygerna, säger hon med ett skratt.

Det går nästan lika bra med repro som retro – det vill säga när en gammal pryl nyproduceras och säljs i butik.

– Det är väl inte så att det var bättre förr, men annorlunda. Man vill väl återskapa sina gamla jular, när det inte bara var stress över att köpa julklappar och hinna med allt som ska göras, säger Jenny.

Hon har förgäves letat flaggor att hänga i årets julgran, precis som man gjorde förr i tiden.

Musikhistoria I Hofors: 4-Ever

Vi har som alla vet en hel del talangfulla musiker i Hofors kommun. En del har gått hela vägen till att vara rikskända och ge ut plattor, andra gör bejublade comebacker, och ytterligare producerar nytt material hea tiden men röner inte riktigt den där stora framgången som de förtjänar. Idag landade en upphittad CD på mitt bord som ger ytterligare dimensioner av musiklivet i Hofors.

4-ever

På insidan anges det att Johnny Ferlin, Janne Nilsson, Christer Jansson och Johan Nilsson återfinns på skivan. Låtvalet visar att det är en rad mycket kända coverlåtar som spelats in och jag tvingas naturligtvis släppa det jag har för händer och peta in CDn i spelaren. Jodå mycket riktigt känner jag igen Johnnys röst och det är riktigt jävla bra dessutom. En salig blandning av David Bowie, Neil Young, Uriah Heep och Bob Dylan. Ett riktigt välproducerat album helt enkelt och visst fan kan han sjunga den där Ferlin!

Jag känner att jag måste ta kontakt med honom och få höra mer om det här projektet. Jag minns nämligen inte själv att jag vare sig sett eller hört det tidigare.

Ja det där var i slutet av 90 eller kanske tidigt 00-tal. Det var väl ett tidsfördriv som blev lite seriösare längre fram. 4-Ever var i grunden jag, bröderna Lathinen och Janne Nilsson, Christer Jansson och Jimmy Lundberg.

Skulle det vara möjligt med en comeback som till exempel Tykoz Bravader gjorde på Hoforsrocken för något år sedan?

-Det beror nog helt och hållet på Kimmo och Keijo, om man skulle kunna få hem dem igen. Dom flyttade till Eksjö där runt 89-90 men jag har kontakt med dem via Facebook än idag.

Vi får helt enkelt hålla tummarna att uppdykandet av denna CD sätter igång tankarna på en reunion av grabbarna och att en eller ett par spelningar genomförs på hemmaplan i framtiden. Idag finns ju inte REX där bandet en gång uppträdde men det finns ju några alternativ även i Viva och Bergsmannen som då och då har coverband.

Tillskott Till Järnriket

En smått intressant artikel gör gällande att man nu får ekonomiska medel att:

öka tillgängligheten och tillströmningen till turismmålen i regionerna. I Gästrikland ingår en hel del besöksmål med tydliga kopplingar till järnbrukseran och det kulturarv som den tiden lämnat efter sig.” Arbetarbladet: Järnriket får förstärkning

I Hofors kommun är det Edske masugn, Stollgången, Storbergets gruvor och Gammelstilla café som innefattas av ”Järnriket”.

Det finns tyvärr många spillror av vår historia som skulle behöva lyftas fram mer och tydligare. Bland annat den här pärlan strax väster om masugnen vid Edsken.

a2

Jag hade en intressant diskussion förra veckan om just dessa platser som sevärdheter. Hur gör man dem attraktiva som besöksmål när samhället och intresset är fokuserat på andra områden? På någt sätt så räcker det inte med ”några gamla stenar i skogen” för att fånga intresse från turister. Det krävs att man arbetar och bygger upp något nästan teaterlikt för att göra stenarna levande igen. Som med allt så är det oftast ideélla krafter som måste ta tag i det och de yngre generationerna har inte samma behov av nostalgi och historia som de äldre. Knepigt värre.

Idrottsmusem I Hofors?

Christian Länk är en flitig insändare av medborgarförslag, tidigare har önskemål om ett utegym passerat kommunfullmäktige med gott resultat och denna gång lyfter han frågan om ett idrottsmusemsom förvisso diskuterats bland många, men det måste ändå ställas som en formell fråga. Gefle Dagblad:

Christian Länk har skrivit ett medborgarförslag om att öppna ett idrottsmuseum i Hofors.

”I Hofors kommun finns en lång och stolt tradition av idrottsutövande”, skriver han i förslaget.

Christian Länk tänker sig att museet ska inhysas i en redan befintlig kommunal lokal för att hålla kostnaderna nere.

– I Hoforshallen kanske, eller på biblioteket. Man skulle kunna ha en kontinuerlig utställning med föremål, böcker och medaljer. Men man skulle också ibland kunna ha nischade utställningar för en månad i taget, kanot en månad, ishockey en annan månad till exempel, säger han.

Han tänker sig att museet även ska innehålla montrar med utställningar om aktuella idrottsmän och idrottskvinnor.

Men främst ska museet upplysa besökarna om de idrottsstjärnor från trakten som fallit lite i glömska.”

Rent personligen skulle jag kunna tänka mig att man faktiskt upplåter en lokal i den potentiella nybyggnationen i Hagaparken för att verkligen hamna i fokus för förbipasserandeoch skapa intresse för idrottslivet i Hofors både historiskt och modern tid.

24

Länktips: Litteraturens Gästrikland – I sällskap med järnbrott, järnbruk och järnvägar

Intressant artikel för den som gillar historia:

Jag fortsätter norrut längs urgamla Tidernas väg, eller 272 som den heter. Genom djupa skogar, förbi sjöar, längs myrmarker. Efter halvannan mil en vänstersväng mot Hofors . Innan huvudorten, med golfbanan på vänster sida, ska man vara beredd så att inte infarten mot Storbergets gruva missas. Här bröts järnmalm på 1300-talet, i dagbrott och sedan i allt djupare schakt och gångar. År 1500 tog ett ras 18 arbetares liv. Att stå vid Stollgången (ja, rättstavat) som spränger 265 meter in i berget kan ses som port till den gästrikska järnhistorien, även om den inte är äldst. Vid mynningen blåser det svinkallt inifrån berget. Jag har just missat dagens visning. Men det går en stig, ordentligt brant här och var, till toppen av berget och väl uppe går jag varm och andfådd runt de inhägnade hålen och spanar ner i mörkret. Det pirrar i benen. Nere igen tittar jag in i det lilla gruvmuseet vid bergets fot. Här finns verktyg och prylar som hittats i schakten, eller kanske lämnats åter av Gruvfrun, hon som visade sig just innan raset för 500 år sedan.”

Rivning Pågår!

Det blev ju nästan som jag tänkt mig. Videon av hur grävskoporna skövlar Rönningsgatan 27-29 påminner verkligen om något ur Terminator.

Rönningsgatan

Det är verkligen trist att se något försvinna. Nu har jag själv inga känslomässiga band till just Rönningsgatan, men har många bekanta som växte upp i området och som naturligtvis är ledsna över att se deras barndomskvarter försvinna. Det sätter sig i minnet. Själv brukar jag alltid tänka på min första egna bostad som numera utgörs av Hagaparken när jag passerar. Någon gång har jag försökt leta reda på den exakta platsen, men minnet bedrar en och man får nöja sig med att grovt hålla reda på det. Glädjen i bägaren är dock att området kan komma att leva upp på nytt om allt klaffar. Ni vet växthusprojektet. Nu kanske det inte blir något lika exotiskt som ersätter husen på Rönningsgatan, det har talats om en hundrastgård. Samtidigt är det många som funderar över vad som händer uppe på Västerhöjden där husen sedan länge ligger under gräsbeklädda kullar. En boulebana? En hundrastgård? Vad det än blir så är det en överraskning även för mig som fritidspolitiker, för jag har inte heller hört något.

 

Däremot är det boende i byggnaden på Centrealgatan som hört av sig och varit oroliga. Det planeras ett trygghetsboende vilket kan innebära att de måste flytta. Samma människor som bodde i husen som nu rivs på Rönningsgatan och det är ju riktigt ledsamt att hela tiden behöva flytta, packa upp och sedan packa ner igen för att hamna någonstans där man inte riktigt har sina rötter i Hofors områdesvis. Vi får se var det projektet leder. Än så länge har det inte presenterats i klartext hur man tänkt sig.

Sport-Söndag Med Berndt Ivegren & Hofors AIF

Jag vet inte om jag blev vare sig underhållen eller imponerad av gårdagens premiär av ”Det största äventyret” på TV4. Möjligen var den största behållningen att få se naturen i Eldslandet, vilket ryktas ha ett extremt bra fiske. Kanske får man vara glad att produktionen valt hyfsat kända idrottsstjärnor och inte Linda Rosing eller någon liknande individ som brukar dyka upp återanvända och klara i den här formen av underhållning. Näe vill jag se folk traska omkring så är ju någon av JRR Tolkiens filmade alster något mer spännande mellan långpromenaderna. Av lite mer spännande  och idrottslig karaktär så tipsades jag om ett nummer av Rekordmagasinet från 1950 som låg till försäljning på Tradera.

Berndtivegren2

Själv minns jag inte Berndt Ivegren, men tydligen så startade hans karriär i Hofors AIF och senare tog fotbollsspelandet honom till Djurgården och Allsvenskan och det känns ju spännande.

HAIF - Kopia

Det finns även en gammal lagbild med HAIF. Stående från vänster: Karl-Erik Westerberg, Agne Bergström, Koore Carlsson, Birger Djusberg, Lars Eriksson, Arnold Fagerlund.

Nedre raden från vänster: Ante Olsson, Sven Olof Engberg, Ragnar Djusberg, Yngve Kling och Börje Eriksson.

 

Invandringsdebatten 1974 – Från Serietidningarnas Värld

Man blir aldrig för gammal för serietidningar” hävdade jag tidigare och min uppfattning har inte förändrats, snarare förstärkts. Ni kanske minns mitt projekt som jag berättade om förra året. Jag har inte riktigt bestämt vilken väg det skall ta, en fotoutställning eller samlat i någon form av bilderbok, klart är dock att det är ett nöje att få titta tillbaka i tiden på gårdagens ungdom och tidsandan som var. I det tidigare exemplet var det plockat från 1982, just nu kikar jag på exakt 40 år gamla exemplar av Seriemagasinet och det är märkligt att samma diskussionsämnen finns idag.

SM1Om man tänker på besväret som man var tvungen att göra sig. Skriva ett brev, posta brevet, hoppas att just din insändare publicerades. Det är en väsentlig skillnad mot idag där man kopplar upp sig var som helst med sin mobiltelefon och genast blir sedd och hörd genom olika sociala medier.

SM3

1974 var helt klart en annan värld än idag. Bland annat införde man elransonering på grund av oljekrisen, Jan Guillou döms till fängelse för att ha avslöjat militära hemligheter (senare avslöjades han för samröre med ryska KGB), ABBA vinner Eurovisionsschlagerfestivalen med Waterloo och Sveriges Riksdag antar en lag som medför att en kvinna själv får bestämma om abort under havandeskapets första 12 veckor. Björn Borg är 18 år och vinner franska öppna mästerskapen på grus, den svenska myndighetsåldern sänks från tidigare 20 till 18 och Richard Nixon avgår till föld av en smutsig affär vid namn ”Watergate”. Detta speglar sig även i serietidningarnas värld.

SM2Någon påstår sig vara en amerikan på 15 år. Känns tveksamt med tanke på språket, men det är ett inlägg och kanske lite av den moderna ”Trollkaraktären”. Att det finns tydliga höger och vänsterblock i debatterna redan 1974, vittnar detta inlägg om.

SM4

Men i övrigt var inte världen så mycket annorlundare än idag.

SM6

Möjligen personerna som debatterades. I vår moderna tid handlar det mycket om Romer och tiggare, Somalier och forna Öststatsmedborgare. 1974 var även den finska invandringen kritiserad.SM7Även från forna Jugoslavien.

SM5

Torsdagen Den 8 November 1979

Jag påstod för ett par år sedan att 1979 var ett jävla år. Jag vet inte om jag var ondödigt orättvis, det hände ju en hel del bra saker också, jag fick till exempel en lillebror det året. Herrens vägar sägs vara outgrundliga och av just den anledningen tänkte jag vi skulle återvända till just 1979 denna morgon fast ur ett mer lokalt perspektiv. Det föll sig nämligen så under gårdagen att ett nummer av Arbetarbladet daterat torsdagen den 8 november 1979 korsade min väg. Jag och ett par av mina partikamrater i Hoforspartiet flyttade en del saker vi fått från fritidsgården i Robertsholm till vår blivande partilokal. I en av korgarna låg det här gamla Arbetarbladet och Anne Persson (glassdamen på Time ni vet) sade ”Ja jag tänkte du kanske ville ha den där”.  Jag ryckte på axlarna och tänkte vad ska jag med ett gammalt Arbetarblad till. Men det var ändå något som fick mig att plocka upp det och ta med det hem, kunde ju vara något intressant att lära sig ändå.

 

Denna morgon vaknade jag oavsiktligt mycket tidigare än vanligt och när jag konstaterat att nyhetsflödet inte uppdaterats nämnvärt och mejlkorgen för en gångs skull var tom blev jag sittande och tänkte ”Jahapp, vad gör jag nu då”. Då föll blicken på den gamla tidningen och därav det här inlägget. Snart ganska exakt 35 år sedan och vi kan väl ta en liten titt på hur det såg ut den morgonen när boendes i Gästrikland slog upp ögonen. På frontsidan återfinner vi ett ämne som är högaktuellt även idag fast jag kan fundera lite över förändringen som skett. Nyligen kritiserades till exempel Stefan Löfven hårt för att ha sagt ”Zigenare” två gånger under en radiointervju.

79(1)

Det hade varit en tids turbulens på en badanläggningen och i Högbo utanför Sandviken. En grupp invandrare som utgett sig för att vara zigenare gav de svenska zigenarna dåligt rykte och familjen Kaj ville berätta hur illa de tagit vid sig av all uppståndelse och att dom inte alls varit inblandade i bråken.

79(5)

”-Som du ser så bor vi som vilken Svensson som helst. Vi lever och klär oss som svenskar och vill vara fullvärdiga samhällsmedborgare. Därför är det ledsamt när en grupp invandrare som kallar sig zigenare inte följer allmänna regler. Det drabbar oss säger Kent Kaj och berättar om zigenarnas historia som i Sverige går ända tillbaka till 1300-talet. Då invandrade zigenarna från Indien och Persien till Europa. Än idag talas zigenarnas gemensamma språk i Europas alla hörn. Språket heter romanes. Och det är bl a språket som gär skillnaden mellan en äkta och en falsk zigenare betonar Kent och framhåller att den grupp som invandrare som utger sig för att vara zigenare inte behärskar romanes.

-Vi är moderna zigenare. Vi vill ha kvar vår kulturella särart samtidigt som vi vill motsvara tidens krav på ett ansvarsfullt sätt, konstaterar zigenartrion.”

 

I samma upplaga denna morgon så återfinns även en insändare och där kan man väl nästan säga att tiden har stått stilla i 35 år. Åsikterna verkar ha varit desamma.

79(2)

Ett annat hett ämne den där dagen var Arbetarbladets beslut att upphöra med ”Finska spalten”.

Arbetarbladets beslut att upphöra med Finska spalten har orsakat upprörda känslor hos många finska invandrare i tidningens spridningsområde. Bland annat planeras att starta en kampanj mot tidningen i form av namnlistor. Listan är dels en protest mot nedläggningsbeslutet, dels en uppmaning till de finska invandrarna att bojkotta tidningen, och till de finska idrottsmännen i distriktet att inte ställa upp på bild eller låta sig intervjuas av Arbetarbladet

79(4)

Det enda jag egentligen kan hitta som berör Hofors denna dag är en artikel på sportsidorna om en match i Division 1 mellan Strömsbro pch HIK. Strömsbro vinner med 5-0 trots att HIK inledningsvis hade kommandot i matchen. Hoforstränaren Lars ”Lukas” Lundgren kommenterar matchen så här:

”-Är vi inte längre efter än i dagsläget så finns det hopp. Vi ska väl snart få börja träna som andra lag och då kanske det börjar lossna. Vi har haft makalös otur vad det gäller målskyttet hitills under säsongen. Men lossnar det så ska det bli några pinnar snart.”

79(9)

I tabellen kan man konstatera att man åtminstone tagit en seger på sju matcher och inte ligger sist.

79(10)

Och nu bryter vi för lite reklam.

79(6)

Det var åratal sedan jag personligen såg ICAnder. Det är alltså föregångaren till ICA-Stig och alla de andra i den moderna TV-reklamen. Han syns där uppe till vänster och fick med tiden även en fru MonICA. Många av varorna som saluförs är hopplöst lika borta som det äkta paret. Mellankalvkött, Stjärnkorv, SVEA-godis och Riddar-ost. Samma sak i Vivo-reklamen. Lillskinka.

79(8)

Man brukar ju säga att allting var bättre förr. Ja kanske kan man instämma när man ser hur arbetsmarknaden såg ut. Sida upp och sida ner med sökbara arbeten och utvecklingsmöjligheter.

79(11)

 

Om man nu skulle söka ett nytt arbete och kanske få komma på anställningsintervju, kunde det ju också vara bra att vara välklädd.

79(3)

Karl-Alfred och Hacke Hackspett kanske kunde göra intryck tillsammans med ett par nya Manchesterjeans. Om anställningsintervjun inte gick något vidare så kunde man ju alltid gå förbi affären på hemvägen och läska sig med en kasse Till. Lokalt bryggt i Gävle.

79(7)

 

Kanske fann man sig lite ensam där på kvällskvisten och saknaden efter sällskap eller ett förhållande blev påtaglig. Samma tidning som gett både arbetsmöjligheter och nya klädtips hade svaret även på det.

79(12)

Den sista annonsen lite kul i jämförelse med hur man eftersöker personer idag. Ett enkelt inlägg på Facebook och orgeln hittar hem. Men även om man var en ”Ärlig och snäll grabb” så kanske man gick bet både på arbetsmarknaden och i kärlekslivet. 1979 hade vi det inte lika förspänt med underhållningen. Två TV-kanaler och just den här torsdagen är frågan om man inte fann större nöje i ölburkarna.

79(13)

18.15 Dockteater i Peru, 19.20 Regionala nyheter och 20.00 kanske kvällens höjdpunkt. ”I väntan på Dr Forsman”, humorprogram med Janne Carlsson och Gösta Wälliwaara.

79(14)

För den mer samhällsintresserade kanske Svenska Bilder med starttid 21.15 kunde intressera.

Jobb till Norrbotten

Får skolelever värdefull kunskap genom att arbeta aktivt för samhällsförändring – eller innebär skolans krav på objektivitet att man helt bör utgå från givna kursplaner och läroböcket?

 

Skid-VM Nalkas, Är Hofors Rustade?

Året var 1974 och platsen Falun. Dalarnas residensstad fick anordna Skid-VM för andra gången (det första 1954) och hela Falun levde upp. Man hade rustat upp sig för en idrottsfest genom att bygga en ny skidstadion och de två hoppbackarna som numera överblickar kommunen uppe på berget vid Lugnet. Jag var för ung för att minnas just det året i någon större utsträckning, allra minst någon skidtävling. Men i efterhand har jag ofta pratat med Falubor som med glans i ögonen berättar om det magiska året då det ställdes upp baracker på Timmervägen i Falun där man huserade prostituerade och hela orten partajade loss som man bara kunde göra på sjuttiotalet. Totalt skall 160 000 människor besökt Falun det där året. I mina gömmor har jag ett ganska sällsynt klistermärke som jag nu plockat fram enbart för er bloggläsare.

Falun1974

 

1993 var det dags igen. Då bodde och arbetade jag i Falun. Tony Mogren plockade hem segern i femmila och jag minns folkfesten relativt väl. Det var öltält och rajtantajtan nästan varje kväll på stadens krogar och barer. Där gjorde man en hel del bekantskaper med tillresta skidfanatiker och man kan väl säga att det handlade en hel del om utbyte av kulturella erfarenheter även om alla minnen inte är helt rumsrena och lämpar sig för att nedskrivas i text. Det mest fantastiska är att många ur min egen generation minns tillbaka och pratar om den idrottsliga festen som utspelades i Falun. Därför kan jag tänka mig att när Skid-VM nu återvänder till Falun 2015, så kommer många att besöka staden och ta med sig sina egna barn och ungdomar för att förhoppningsvis njuta av vinter och härliga tävlingar.

Falun2015

Som bekant så räknar man med en enorm invasion av skidintresserade turister under dessa veckor. Man har tvingats att se sig omkring i närområdet efter boende och aktiviteter. Ingemar Eberstål som driver ”Banken bar & brasserie” i Falun uttalade sig till exempel nyligen i dalatidningarna:

Krögaren Ingemar Eberstål, ägare till Banken bar & brasserie, räknar med intensiva VM-veckor, men tror samtidigt att partyfolket inte blir kvar i stan efter tävlingsdagens slut.

– De stora vinnarna är hotellen och krogarna utanför Falun, menar han.

Drygt 4 mil bort från Falun så finns ju vi. Ja vi i Hofors alltså. Det tog sin tid innan kommunen vaknade. Personligen var jag medveten om vilken potential detta skulle kunna ha redan 2010 då jag funderade över en viss hoppbackskonspiration. Det skulle senare visa sig att de beräknade kostnaderna överstigits rejält i Falu kommun inför sportfesten och det råder inte bara glada och muntra miner över hur man investerat ur den kommunala skattkistan. I Hofors har man köpt in ett sponsorpaket för 75 000 kronor. Småpengar i sammanhanget eftersom det potentiellt skall kunna dra in betydligt större pengar till kommunen då vi officiellt är utsedda till att vara Camp Finland.

untitled2

Den 16 september detta år var jag på ett informationsmöte med Tommy Nielsen och kommunchefen Ulf Strömstedt. Ett förutsättningslöst möte som samlat lite mer än en handfull intresserade och nyblivna lokalpolitiker, några representanter för de olika boendena här i Hofors, där Tommy Nielsen också kan sägas vara representant eftersom han driver Råbacka pensionat. Jag vet inte om jag blev mycket klokare på hur man planerat inför detta. Många som deltog i mötet var något konfunderad över hur man på så kort tid skulle lyckas sy ihop ett intressant program och dessutom marknadsföra sig för alla finländare som tänkt sig besöka Skid-VM i Falun och dessutom välja Hofors som basläger för sina aktiviteter. Det börjar ju nämligen dra ihop sig och nu borde det finnas en ganska klar plan över hur det här skall genomföras. Personligen kan jag ha farhågan att ett misslyckande skadar Hofors turism på lång sikt.

Pojken Med Guldbyxorna 2014

Det kommer som en blixt från klar himmel! Pojken med guldbyxorna har alltså filmats igen och har premiär redan på fredag. På Arbetarbladet Kultur ondgör man sig över att man inte brytt sig om att lansera boken som låg till grund för den fantastiska TV-serien på 70-talet.

Guldbyxorna, vars fickor innehåller ständigt nya sedlar, är ett mysterium. Snart på bio i en omtalad ny svensk film.

Men vart tog boken om guldbyxorna vägen? Det är också ett mysterium.
För att inte säga en skandal. I synnerhet i dessa dagar, när det talas som aldrig förr om läsfrämjande projekt och satsningar på barnens läsande.Författaren Max Lundgrens ungdomsroman ”Pojken med guldbyxorna” var förlagan till en tv-serie som fick stort genomslag i Sverige på 1970-talet. Hela familjer tittade tillsammans, på den tiden när sådant faktiskt var möjligt.

På fredag har en nyproducerad filmversion av ”Pojken med guldbyxorna” premiär.

Men var är boken, den som allt började med?

PMG

Boken och TV-seriens budskap är det nog många som tagit till sig på gott och ont. Inte minst när det kommer till statlig och kommunal verksamhet. Som bekant vet ni att det finns pengar att plocka ur tomma luften ibland vilket inte minst dokumentären ”Någon annan betalar” på ett lite absurt vis kan berätta mer om. Och visst skulle det vara lite av en önskedröm för oss alla att ständigt hala upp stora sedlar ur fickan så fort man behövde det.

 

Att det nu kommer en nyproducerad film är ju lite av en önskedröm. Få TV-serier har haft den inverkan på nostalginerverna som just ”Pojken med guldbyxorna”.  70-talet kunde sannerligen leverera pedagogiska barn och ungdomsprogram, ja förutom ”Vilse i pannkakan” vilket satt djupa ärr i en hel generation med sin ”Storpotät”. Något man sannerligen skulle vilja se i repris. Youtube brukar ha det mesta men hela serien hittar jag inte. Dock detta klipp som ställer frågan hur mycket öl skulle man få för 2000 spänn.

Det Blir Aldrig Som Förr Igen

Joan Rivers, Richard Attenbourgh, Lauren Bacall, Robin Williams, Marilyn Burns, James Garner, Eli Wallach, Rik Mayall, Bob Hoskins, Mickey Rooney, Sid Caesar, Shirley TemplePhilip Seymour Hoffman, alla har dom något gemensamt och mest av allt att dom avlidit i år. Det faller sig lite naturligt på något sätt, men ändå blir det lite av ett uppvaknande att se bekanta namn fladdra förbi på nyhetssajter. Jag såg dom här människorna när jag var ung. Oftast i svart och vitt men en hel del i färg och ibland någon jämnårig. Ibland brukar jag ”roa” mig med att försöka minnas namnen på alla vänner och bekanta som avlidit både i tid och otid. Man glömmer alltid någon. Deras ansikten bleknar bort. En stjärna slocknar aldrig på riktigt sägs det och kanske är det lite så. Som exempel hade jag en lättsam diskussion om just film med en bekant där Jean Simmons dök upp. En riktig ärta på sin tid kan man säga. Tyvärr missförstod min bekant allt och misstog personen för någon annan så vi tar det en gång för alla.

JeanGene

Inte riktigt lika som bär. Kontentan av den där diskussionen var ”Hur fan kan du komma ihåg alla? Knappast din årgång”. Jag vet faktiskt inte. Som ung var jag ganska ofta på söndagsmatiné, en massa gamla svartvita filmer med Errol Flynn, John Wayne och galanta damer som visste hur man förde sig i en aftonklänning eller på en hästrygg eller svingandes i ett rep mellan två piratskepp. Just det där med film har ju följt med och på den tiden vi bara hade två kanaler på TV så slukade man precis allt som hette långfilm och det brukade vara gamla klassiker. Senare har jag även bemödat mig att leta reda på filmer som kanske inte var av det senaste modet, men charmanta eller spännande ändå. Jag har till exempel samtliga John Wayne-filmer och det mesta av Alfred Hitchcocks skapelser. Finns det egentligen något mer avstressande att slippa alla fartfyllda actionfilmer och sjunka ner i soffan med en bra story i svart och vitt? Det var helt enkelt mycket som var bättre förr.

John

Ta det här med filmmemorabilia. Nu för tiden är det extremt mycket plast och leksakslinjer i allt. Man vill suga ut varenda krona som går. En del är väl ganska häftigt att ha, annat skräp. Gamla tidens ”filmisar” är fortfarande oslagbara enligt mitt sätt att se det. För en tid sedan köpte jag en uppsättning John Wayne-bilder som skall ramas in och bli ett fint tillskott till filmerna. Det var ungefär samtidigt som jag fann att dessa säljs otroligt (nja inte gratis men) billigt.

BirgitteTill exempel fick jag kanske Hofors största privata samling av bilder på Brigitte Bardot. Kanske Gästriklands. Nåja det var aldrig en riktigt stor favorit, men tillfället gör samlaren kan det heta. Känd för sin midja i ungdomens dagar och likheten med Thore Skogmans välkända glugg.

ThoreThore vem..?

Ja så låter det ganska ofta när jag försöker prata om gamla minnen med barnen i huset.

-Äh det är ju bara en gammal gubbe, som du.

Jo man tackar. Sorgligt nog känner dom inte alls till människorna eller begreppen som fanns när jag var ung. Bara en sådan sak som VHS. Tydligen är det en sådan där förkortning som man skriver i SMS nu för tiden. En 18-åring i hockeylaget hade ingen aning om vem Kronblom var någon serietidning hade han aldrig läst.

-Jo, sade jag. Det är ungefär som en surfplatta fast du gör allting manuellt. Sidbyte och vips så har du rutor med text och teckning.

-Varför då?

Nej kanske är det så. Förr lärde man sig av gamlingarna och kunde lyssna i timmar om gamla filmstjärnor, musikartister, idrottsprofiler och lokala hjältar. Lägereldens berättarteknik är nog ett minne blott helt enkelt. Det gör mig lite deprimerad. Vem ska då bry sig om allt som jag räddat av nostalgiska skäl?

Blandat

Smörsångarna Fabian och Frankie Avalon, den riktige Jean Simmons, ursnygga Myléne Demongeot eller Olle Bergman och ”När det ringer till kvälls i byn”. Rock Hudson den förste stora stjärnan att dö i AIDS. Det blir aldrig som förr igen.

Årets Sista Nostalgirunda

Igår spenderade jag ett antal timmar på att åka runt i närområdet på lite olika loppisar. Någon hade annonserat att det var sommarens sista öppetdagar så det gällde att passa på. På det första stället träffade jag en charmant dam som berättade om sin verksamhet och lokalerna hon huserade i. Vi kom genast in på marknadsföring, turism och lokalpolitik. Loppisar har ju blivit en otroligt populär aktivitet. Man vill strosa runt, titta på gamla saker som man minns och annat som man inte alls har någon erfarenhet av men som ändå är intressant. Det är ungefär som att gå på ett musem med gamla saker fast man kan köpa föremålen om man vill. Just i Gästrikland och i vår trakt finns åtskilliga loppisar. Kan man kalla sig ”Björnriket” eller ”Glasriket” så varför inte ”Loppisriket”?

Här skulle man kunna sätta upp en webbsida med aktuella loppisar och auktioner, men även trycka en länskarta som pekar ut de permanenta loppisplatserna. En gemensam marknadsföring för hela länet eller ett par grannkommuner alltså. Vår, sommar och höst (ja även de vinteröppna ställena) skulle öka sin försäljning och få fler besökare och sidoaktiviteter som fika och andra sevärdheter lokalt skulle följa med på köpet. Billig investering med brutalt god utdelning vill jag påstå. Kan bli en realitet på ett par månader och färdigt inför nästa loppissäsong. För vår kommun alldeles ypperligt. En tanke jag tar med mig alltså.

 

Mina egna fynd denna dag då? Ja det blev en hel del eftersom jag även arbetade lite på uppdrag av andra entusiaster i andra delar av landet. Det finns många olika slags samlare och kan man hjälpas åt att hitta rariteter är det bara bra.

a1Till exempel lyckades jag förhandla till mig att köpa skyltningsmaterialet på ett ställe. En box att förvara sina leksaksbilar i från 1976. Det var dagens dyraste inköp poch slutade på 50 spänn efter lite förhandling. Värdet för en samlare ligger mellan 20 dollar och 80 dollar beroende på skick. Bra bytesobjekt för mig och kanske stor behållning för någon annan.

a2

Ett annat fynd som jag redan har spekulanter på trots att den är ganska sliten och saknar ett blåljus är denna bil från Corgi. Tillverkades 1976 och alla som känner till Batman eller ”Läderlappen” vet vem Jokern är. I sin glans dagar var det nog ett riktigt fräckt fordon får någon unge. Idag är det svårt att hitta fina exemplar och absult inte med orginalförpackningen som nedan.

a3

På ett annat ställe fann jag något intressant för 70 spänn. Köpte det inte, men var nyfiken på vad det kunde vara.

b1

Efter lite forumdiskussioner visade det sig vara ett ”Battle Zones Night Attack Micro Machines Military Playset” .

b2

Antagligen något som kom ut långt senare efter min egen barndom eftersom jag inte alls kände till det. Komplett kan man få allt från 29.69 dollar till 179.32 dollar. Själva värdet i många av dessa saker är alltså väldigt personligt. Ett annat exempel är dessa som jag köpte för 2 kronor styck.

b3

Jag samlar själv på Star Wars och dessa hade jag inte. Det är någon form av samlarsak från Kelloggs Frosties. För 2 spänn styck tyckte jag det var ett klipp och en rolig bisak till den ordinarie samlingen. Döm om min förvåning när jag eftersökte information om dessa och fann att i USA ville man ha 150 dollar för dessa. drygt 1063 svenska kronor.

b5

Ren galenskap alltså. Saknade man någon figur i Sverige kunde man enligt uppgifter bara ringa och få dem hemskickade gratis. Amerikanare verkar galna i huvudet i många avseenden.

b4

Ett annat fynd som följde med i ett enastående erbjudande att fylla en banankartong hur mycket man fick plats med för 15 spänn, var denna lilla väska. Inte heller där mitt eget intresse men det var enormt svårt att ens hitta saker som intresserade mig tillräckligt för att få följa med i kartongen. Ser ganska kul ut, var i gott skick och den får nog fruns systerson i present. En banankartong ja. I den blev det mest böcker, hittade bland annat en bok som avhandlade Karl XII som fältherre, Alexander Solsjenitsyns ”Den första kretsen”, aldrig öppnade från 1969 och 1966 års matrikel över de nordiska ländernas Tempelriddarorden. Mycket intressant eftersom det återfanns en hel del kommuninvånare från just Hofors också.

 

Nog om leksaker och annat. Dagens stora behållning var en hel del gamla kokböcker med lustiga titlar.

c1

Boken om potatis, Gretas prisbelönta mat, Rätt med ättika och Mat ur burk. Alla från tiden då det fanns riktiga husmödrar och uppfinningsrikedomen för att spara på hushållskassan var enorm. Bara en sådan sak med ättika som knappt någon av dagens moderna kvinnor har kunskap om att använda. Och hur man skapar festmåltider av burkmat, ja det går nog över allas vårt förstånd, men tydligen fungerade det. Jag vill lyfta fram i synnerhet två av fynden mer.

c2

Den första för att det här med gamla tiders smörgåsbord gått förlorat. Förr i tiden, till och med under min egen barndom fanns det smörgåsbord överallt och det var inte förknippat med dagens julbord som många tror. Nej det var läckerheter på vita linnedukar och sockerdricka i 33 cl flaskor av glas. Grandliden i Storvik minns jag speciellt. Smöret var hyvlat så det såg ut som ostrullar och det misstaget gjorde man endast en gång. Sedan är det mycket fina illustrationer i häftet också.

c3

Något annat som man nästan aldrig mer ser är den svenska landgången. Ni vet ett underlag på vitt bröd och sedan godsaker staplat på hög ovanpå. Den här foldern fann jag stor förtjusning i.

c4

Massor med förslag på ”topping” och med den lilla finessen att man kunde vika ihop den för att få variationer. Har ni sett på maken va 😀

c5

 

 

 

När Kung Fu Kom Till Byn

Som vanligt låter jag dessa dagar som en av alla dessa bloggare som fyller sina sidor med inlägg om ”Ursäkta att jag inte haft tid att blogga-dag-ut-dag-in”. Men det har som vanligt varit lite jäktigt att hinna med det man skall, lite är muntert, andra rent vidrigt. Med arbetshelg hinner man inte så mycket mer än att vakna och gå till jobbet och sedan hem igen för att starta om nästa dag i samma banor. Nåja jag skall sluta gnälla och ursäkta mig. Istället skall jag bjuda på en liten anekdot och en nattfilm.

 

Det var någon gång i november 1986. Jag och en kamrat från Hästbo köpte biljett till Paladium i Hofors.

Palladium

Några år innan hade Karate Kid nått Sverige och karaten hade börjat blomstra rejält i landet. Samtidigt var det ett annat mode som dök upp på allas fötter:

Kinaskor

Kinaskorna” eller ”Kung Fu-skorna” som dom också kallades. Kung Fu var inte speciellt utbrett ännu även om en och annan klubb startats i storstäderna. Thabo Motsieloa (programledare) som var en av de första att anamma kampstilen skulle jag träffa på drygt 2 år senare i dörren på gamla ökända nattklubben Alexandra. Då hade jag ingen aning om vem han var, men för att vara så kort hade många en otrolig respekt för honom. Senare kom jag att förstå att det var hans kunskaper i just Kung Fu som fick folk att uppträda mer hövligt, även ”bonnjävlar” som jag. På väggen hade jag sedan tonåren affischer av Bruce Lee och Kung Fu var inte helt okänt om än obegripligt med alla dess olika inriktningar.

 

Just den här kvällen var det inte många i biografsalongen. Vi visste inte mycket om filmen mer än att det skulle slåss en hel del i den och det räckte gott. Efter bara några få minuter in presenterade sig Jean-Claude Van Damme (ni vet killen som går ner i split mellan två lastbilar i TV-reklamen). Det var första gången som jag såg denne herre och man kan bildligt talat säga att jag slogs med häpnad när han slogs. Det här var något helt annat än boxning och tafatta karatesparkar utanför Folkets Hus i Hofors, det här var asgrymt, häftigt och instinktivt kände man genast att man ville gå ut på gatorna och sparka ner folk. Det hände väl några gånger efteråt och inget jag vill gå in närmare på just nu. Men helt klart kan man säga att filmen hade en stor inverkan. Filmen hade det spännande namnet ”No retreat – No surrender”. Jag såg den kanske 5 gånger på bio den hösten och införskaffade senare en importerad VHS-film. Hur många gånger jag såg den innan den nöttes ut är antagligen svårt att beräkna. Sen försvann den ur livet och först idag kom den på tal i en diskussion. Jag gjorde ett litet test och fann den i sin fulla längd på Youtube.

Idag kan jag väl säga att det mer framstår som tidernas kalkonrulle med ljudeffekterna, handlingen och de rent fantastiska sidekicksen som skådisar. Kent Lipham som spelade ”Scott” blir så här i efterhand den riktigt stora behållningen. Ovan kan ni se filmen, det är helt klart värt det.

Scott

Från Folkets Hus I Hofors Till En Bro I Tyskland

Mer på TV & Film-tema. Denna lediga morgon sitter jag och surfar runt lite planlöst och hamnar slutligen på Samlaren.org. Jag har egentligen sett det mesta på sidan redan, men knappar av okänd anledning in mig på kategorin ”Filmaffischer”. Ett minne från gamla Folkets Hus i Hofors och rummet där filmaffischerna låg i högar och som antagligen försvann vid eller efter branden (minns inte vilket år riktigt). Jag nämnde detta i ett inlägg från 2010 på ”Upphittardagen”. Kanske ett av få föremål som överlevde.

DSC05477

Hur som haver, fångar en av affischerna mitt intresse och någonstans i bakhuvudet väcks ett minne.

bron

Tyska barn och en bro. Vid närmare efterforskning så visar det sig att The Bridge från 1959 gjordes i TV-version 2008. Jag såg den senare versionen och fann historien både spännande, dramatisk och riktigt sorglig eftersom man i regel bara får se andra världskriget speglas från den vinnande sidan. Att det fanns en orginalfilm i grunden visste jag inte alls innan denna morgon. En gång i tiden övervägde man till och med att ge filmen någon form av fredspris och tittar man på hur världen ser ut idag så kanske den fortfarande är mycket aktuell, jag tänker i synnerhet på stridigheterna nere i Gaza där barn är inblandade i stridigheterna. Således har jag nu gett mig själv ett nytt uppdrag, att finna filmen och se den. Är det någon som har ett tips på var man kan finna den på DVD så tas det tacksamt emot.

Edsken: 11-Årig Dykare Hittar Plånbok Efter 29 År

Det var den 17 juli i år som 11-årige Love ägnade sig åt dykning strax utanför Edske Masugn (som ni vet det gjorts en del märkliga fynd tidigare och andra flygande observationer). Under vattnet skymtade hon plötsligt en gammal svart sopsäck, nedtyngd med en sten. När hon tillsammans med dyksällskapet Mathias Berglund bärgat fyndet visade det sig vara en plånbok som verkade ha legat under vatten i drygt 29 år.

Plånboksfoto4

Det är inte första gången som dykaren Berglund gjort plånboksfynd i vattnet vid Edsken. Detta var den fjärde i ordningen. Tack vare internet så lyckades man spår någon som kunde vara ägaren, men efter flertalet obsevarade telefonsamtal som inte kunnat bekräfta om det är ägaren väljer Love och Mathias att via Hoforsbloggen eftersöka ägaren eller någon som möjligen kan känna igen honom.

Plånboksfoto1

Körkortet säger att det är en Lars Åke Larsson. Möjligen från Allingsås. Det fanns flera föremål i den dränkta ”värdehandlingsuppsamlaren”.

Plånboksfoto3

Bland annat ett fotografi på en kvinna samt en nyckel och ett litet silverkors.

Plånboksfoto2

Om någon känner till något om fyndet så kan ni kontakta Hoforsbloggen via mejl: info @hoforsbloggen.se (för ihop texten för fungerande mejladress)

Uppåt Väggarna Bra

För kanske 8 år sedan följde jag med en kamrat över en åker, uppför en skogstig och till foten av en brant klippvägg. Det var svettigt att bara ta sig dit. Någonstans efter väg 69 mellan Falun och Hedemora någonstans.

1

Jag hade givetvis mina aningar vad ”dårarna” skulle ägna sig åt och från foten av klippan så såg det ju ganska spännande och trevligt ut.

2

Men ganska snart började jag fundera om detta verkligen var något för mig.

4

3

Trots ganska omfattande undersökning och kontroll av utrustningen så fanns den där gnagande känslan ”Tänk om det inte håller…?

Jag avstod från att både klättra upp och fira mig ner väl uppe på toppen. Fantastisk utsikt och allt sådant där, men står man och kikar över klippkanten och på långt avstånd kan se bilar susa förbi som leksaker är det lätt att drabbas av svindel. Något som jag med åren faktiskt blivit otroligt drabbad av. Som ung fanns det inget tak alls för hur långt man kunde ta sig upp och någon rädsla för att falla hade man inte förstånd nog att besitta. Tydligen ett ganska vanligt fenomen har jag förstått efter diskussioner.

Varför drar jag nu upp det här? Jo i dagens Arbetarblad finner jag en så otroligt intressant artikel. Tydligen finns det lite av ett paradis för klättring i Hofors kommun, något jag var helt ovetande om. Ännu en fantastisk resurs fast i form av en naturlig sportanläggning som inte kostar några pengar. Vidare att det fanns utövare i kommunen.

I dag finns mängder av föreningar, bland annat Gästrike klätterklubb med omkring 70 medlemmar. Klubben ägnar sig mest åt klättring inomhus vid Gävle Högskola.

Att klättra ute är trots allt väderberoende. För att få grepp om stenen krävs torra väggar. Regn är en klättrares fiende.

Christoffer Dahlberg och Jesper Norling, som visar Arbetarbladet till Militärklippan strax intill sjön Stor-gösken, föredrar utomhusklättring.

– Det är ju ett sätt att komma ut i naturen också, säger Jesper Norling.

Vid klippan finns grillplats. Och för den som vill ta en fika med magnifik utsikt och samtidigt följa klättrarnas kamp, löper en något brant stig upp längs bergets sida till platån på toppen.”

Jag vet att många klättrare från Dalarna åker långa sträckor för att hitta bra klippväggar att klättra på, till Hofors är det ju mindre än en timmes resväg. Om det inte redan är stort så kan det bli det och Hofors känt för ännu något fantastiskt, nära och bra.