Kategoriarkiv: Minnen från förr

Ett Barns Legodrömmar Kan Bli Verklighet

Något av det bästa jag visste som liten var att leka med Lego. Eftersom både jag och mina bröder älskade just det som sysselsättning, var det vad våra föräldrar även gav oss vid födelsedagar och på julafton. Vägplattor och tusentals bitar att sätta ihop. Vi kunde sitta i timmar, ibland hela dagar och flera dagar i sträck med våra kamrater och bygga fordon, hus och järnväg.

legostad

Foto från Youtube

Det som kanske ganska tidigt blev en passion var infrastruktur. Vägarna skulle vara placerad så att väsentliga byggnader kunde byggas. Polis, brandstation, helikopterplatta vid sjukhuset, en hamn för båtar och lagerlokaler för det skeppen lämnade av. Affärer på ett ställe, företrädesvis längs en huvudgata, bostäder i utkanterna med staket och gröna träd. Fanns det inte färdiga byggsatser som fotbollsplaner eller skolor så byggde vi det av spillbitar. Sedan utsåg vi ansvarsområden. Självklart en borgmästare som bestämde vad som skulle byggas och var, en polischef för den som ville ha ett spännande arbete eller brandchef om man ville köra omkring brandfordonen på stadens gator. Någon kanske bara ville vara en affärsägare där invånarna handlade sin mat, och allt det här i en ålder av 5-10 år gamla ungar.

I dagsläget hade det antagligen även blivit ålderdomshem, socialkontor och nedgågna förorter. Ett barns lek brukar spegla ett barns uppfattning av hur samhället ser ut.

Därför går man igång lite extra när man läser nyheter som den här några dagar gamla artikeln.

Sverige växer och behöver många nya bostäder. Eller kanske helt nya städer. Det ska regeringen nya samordnare, Johan Edstav, reda ut.

Helt nya städer, eller i fall orter, med runt 50 000 invånare. Eller kanske mer. Johan Edstav, miljöpartist och landstingsråd i Uppsala, ska hjälpa bostadsminister Peter Eriksson (MP) i arbetet att bygga nya, hållbara bostadsområden.

– The sky is the limit kan man väl säga på det här området. Behovet är ju väldigt stort. Det finns ingen begränsning i mitt uppdrag att se hur stora de här orterna kan bli, säger Johan Edstav.

Tänk vilken fantastisk möjlighet det vore att på något vis ”starta upp från grunden” att bygga en hel stad. När skedde det senast i vårt land, eller någon annanstans i världen? Förvisso är det ett barns naiva drömmar att en ny stad skulle rätta till alla fel och brister som man kan uppleva att vi har idag, kanske en utopi. Men en angenäm tanke.

Hur Länge Sedan Serverade Ni Rullmops Till Lunch?

Månen har inte varit så här nära jorden på 68 år säger dom på nyhetsmorgon. Kan förklara en hel del. Månen skall ju enligt teorier påverka människors sinnen på olika vis. Sömnstörningar kan jag skriva under på eftersom jag vaknade först 02.49, låg vaken en dryg timme innan jag fick uppleva ytterligare ett uppvaknande vid 08.30. Man kan få märkliga funderingar mitt i natten, men inget slår nationalklenoden Carola Häggkvists upplevelser i ”verkligheten”. Hon tvingades nämligen på grund av veckans snökaos åka tunnelbana och det kändes helt absurt att höra henne prata om sin ”verklighet” bland ”fotfolket”. Jag tog mig för pannan och tänkte att det antagligen inte bara var fullmånen som ställt till det i hennes liv.

68-ar

Fortsättningen på TV-morgonen innehöll bland annat ett inslag där man diskuterade det klassiska julbordet, och man påstod att 40-talisterna gjort ett uppror mot det traditionella upplägget under 70-talet, och att man nu ville gå tillbaka i tiden för att skapa någon form av ”ledstångs-förbindelse” till historien. Intressant!

Det fick mig att tänka på smörgåsbord överlag. Många generationer minns fortfarande smörgåsborden på gästgiverier och järnvägshotell och stadshotell som serverades i stort sett året runt och i synnerhet på söndagar. Jag minns min första kontakt med fenomenet. En söndag under mitten av 70-talet på Granliden i Storvik. Hela familjen var där, mormor, morfar, moster och kusiner, ja hela laguppställningen helt enkelt. Vita linnedukar, polerat silver och en sträng tant med hårt knutet hår i en boll på huvudet. Det starkaste minnet av vackert utformat smör som såg ut som delikat godis. Hur mamma fattade min högra hand när jag slevade upp flertalet av dessa konstverk på en liten tallrik och väste ”det räcker med en”.

Dessa minnen fick mig att plocka fram den gamla receptlådan som jag fick av en vän för några år sedan.

1

Jag vet inte exakt när den hade sin storhetstid, men jag gissar 70, början av 80 kanske. Jag läser ganska mycket kokböcker, inte för att jag är en gastronom eller ett ess i köket, det är helt enkelt bara intressant att bläddra bland sidorna och förfasas över hur världen såg ut via matbordet tidigare. Även om matlagning är en växande och het trend, och nya inslag dyker upp i TV-kanalernas alla dedikerade matprogram, så vågar jag påstå att mycket av den svenska matkonsten fallit i glömska genom åren och att influenserna av utländsk mat blandat sig som en pytt i panna med svensk traditionell mat.

Hur länge sedan är det till exempel som ni tänkte att det skulle vara gott med ”Spätta med banan”?

3a 3b

En smakkombination jag garenterat inte funderat över när det blivit dags att fundera på middagsbestyr. Eller ”Rullmops med musslor”:

4a 4b

Man kan sitta i timmar och studera bilder, recept. Det blir slående att det på något sätt var mycket bättre förr. Smaka bara på namnet ”Danskt solsken” eller låt blicken imponeras av ”Fyllda endivbåtar”.

2

Hur länge sen är det ni studerade veckans lunchguider i Hofors och såg ”Laxlåda med makaroner”…

5a 5b

Eller ”Apelsingädda”…

7a 7b

Frukostmackorna får helt nya dimensioner med den ”fyllda smörgåsbullen” och här har ju Bakerian eller Hanssons Konditori ett tips att vara tämligen unika i sitt utbud genom att lyfta fram historien.

6a 6b

Det finns säkert all anledning att lyfta fram den här receptlådan igen. Den är fylld till bredden av märkligheter, underbara bilder och minnen från förr.

Skriftliga Åsikter – Nu & Då

I takt med att den moderna teknologin marscherar fram, blir det betydligt lättare att lägga fram sina åsikter i olika forum. Till exempel nämnde jag för en tid sedan hur kommunen nu börjat kommunicera med sina invånare via sin Facebook-kanal. En intressant fråga var hur länge kommunen skulle ta på sig att besvara en fråga och på vilket sätt. Jag vet inte om två frågor är ett facit, men snabbt går det och relevanta svar blir det. Hofors kommuns Facebooksida.

inlagg-fran-besokare

Men Facebook är bara ett exempel på hur man kan föra fram sina åsikter, det finns ett antal mer eller mindre bra verktyg till. Till exempel Twitter vilket jag inte alls är speciellt förtjust i. En intressant debatt kan föras på ett begränsat antal ord, men blir sällan bra och de mest intressanta skribenterna får oftast skrivklåda och till slut har man en åsikt om alla världens ämnen på ett oöverskådligt sätt. Till och med Instagram som från början handlade mer om bilder, har blivit ett forum att släppa nyheter eller föra diskussioner på som aldrig riktigt når den stora allmänheten, om man inte råkar följa just det specifika kontot.

Nej tacka vet jag den moderna versionen av insändarsidorna i lokaltidningarna. Där återfinns ofta intressanta skriverier, och ganska mycket avhandlar Hofors i just våra lokaltidningar. Här är exempel från den senaste tiden i Arbetarbladet:

Informera Hoforsborna om trottoarer

Väntar på svar

Försvinner lokalkännedom med sammanslagningen av miljökontor

Arbetarbladet – Insändare, Gefle Dagblad – Insändare

Men vad jag kan sakna ännu mer är tiden när man faktiskt läste pappersvarianten av dagstidningar, retade upp sig ordentligt eller slogs av ett genialiskt infall med lösningen på ett problem. Människor satt sig ned med en penna och en bit papper och helt enkelt skrev ner sina åsikter, stoppade detta i ett kuvert och postade det till redaktionerna.

papper-penna

Den som tror att internettroll är en ny företeelse får tänka om. Det fanns faktiskt individer som var utrustade med en hel del papper, skrivmaskiner och kopiatorer som överöste tidningarna med åsikter gällande allt mellan himmel och jord. På den tiden så kunde en skriftlig debatt pågå hur länge som helst innan de mest aktiva gav upp, och betänk att det ligger en charm i att invänta tidningen, se ett svar och sedan sätta sig och författa sitt eget svar, klistra på ett frimärke, skicka det med posten och sedan invänta publicering och kanske ännu ett svar att gå igång på.

Under början av 00-talet hände det sig att jag fick göra ett besök hemma hos vad som beskrevs som en ”mycket udda man” i Borlänge. Han bodde i ett ensligt hus i ett industriområde utan andra grannar. Han var inte mycket för att ha en organiserad trädgård, verkade samla på allt i drivor utomhus, och det gick knappt att röra sig när man väl satte fötterna innanför entrédörren. Från golv till tak, i långa myrstigar, låg Dala-Demokraten och Falukuriren staplade i hög. Många gulnade exemplar vittnade om åratal, flera decennier av lokalt läsande. När han presenterades kände jag igen namnet, eller snarare namnen han brukade signera sina insändare och debattartiklar med. Det fanns antagligen inte ett enda nummer av de båda tidningarna där han inte hade en åsikt med i form av en insändare.

Det blev några märkliga timmar. Jag har antagligen inte träffat en person som samtidigt haft svar på precis allt, en egen åsikt, men samtidigt gav inblicken i hur konspirerande svart omvärlden egentligen var. Idag när jag tänker tillbaka på mötet, kan jag inte riktigt släppa tanken på hur det skulle ha varit om han haft tillgång till internet och myndigheter och tidningars hemsidor, inte minst alla sjöar av debattforum i olika format. Karln var en livs levande databas med information och åsikter och kunde fritt ur minnet ange datum och innehåll i långa och många debatter som han fört med människor likadan som sig själv. Oftast skriftliga ”dödsfiender”.

Avgrunder & Skrotbilar

Den som kämpar emot ohyra, bör akta sig så han själv inte blir ohyra. Ty om du ser ner i avgrunden länge nog, ser avgrunden ner i dig

Det citatet av Nietzsche tänkte jag på när jag stod vid randen av ett av de många gruvhål som finns på Storberget under lördagsförmiddagen.

gruvhal

Man kan förvånas mycket av höga berg och enorma öppna ytor, men djupa hål är helt klart underskattade när det kommer till att imponeras.

gruvhal2

Hela området runt Storberget är fyllt till bredden av lämningar efter tidigare generationer, och man blir oerhört nyfiken på hur det såg ut under sin storhetstid innan träden tog tillbaka området. Det går knappt att föreställa sig det hårda arbete som människorna i trakten utfört för att komma åt bergets innersta. De tunga stenblocken som staplats på hög långt innan det fanns maskiner som kunde förflytta dem. Det finns också en lite gnagande känsla om marken under ens fötter när man går omkring i området. Att de plötsligt skall ge vika och man störtar rakt ner i marken i ett omärkt hål. Man börjar sätta ned fötterna väldigt försiktigt i nästan varje steg även om risken kanske är minimal.

utkiksplats

Ungefär vid mitten av ett av de stora gapande och djupa hålen, finns en plattform för att kunna titta närmre ner i djupet. Jag går bara halvvägs ut, tittar ner i avgrunden och tänker på det där citatet ”Ty om du ser ner i avgrunden länge nog, ser avgrunden ner i dig”

Kanske beror det på att jag nyligen såg TV-serien Jordskott, i vilket fall känns det mättat med avgrunder och vi beger oss istället till den riktiga orsaken till besöket på Storberget, bilkyrkogården som jag helt enkelt tappat bort sedan ett besök för 5-6 år sedan. Jag har försökt hitta platsen igen men av någon outgrundlig anledning inte hittat dit igen. Min guide hittar dock direkt och det visar sig vara ganska enkelt.

skrotbil3

skrotbil1

skrotbil2

Vanligtvis kan man bli ganska upprörd över att människor stjälper sitt skrot i naturen, men det är lite annorlunda här. Det blir lite av ett rostande konstverk som lämnar oerhört många tankar och funderingar över vad som händer med lister och krom och ens egen kropp när tiden tickar på. Var har de här fordonen varit? Vem ägde dom, och hur långt snurrade däcken som nu bäddats in under mossan?

Söndagsfunderingar

Äntligen söndag! Ja det kan man tycka olika om, men det är en dag man kan göra lite som man vill och jag tänkte tipsa om två bra artiklar med Hoforsanknytning som seglat upp i lokal media under helgen:

Gefle Dagblad – Linus har gått ner 45 kilo, vill inspirera andra genom att berätta om sin träningsresa

Arbetarbladet – Gävlepolisen Amanda Lings skönsång i bilen får alla att tycka att hon ska byta karriär: ”Jag är i chock”

Själv har jag spenderat helgen med böcker och TV-serier, förutom en längre promenad med ”arkeologiska förtecken”. Det föll sig så att jag och en kamrat började titta efter spår av det gamla Hagaområdet, och djupt inne bland buskar och vildväxande fruktträd finns det fortfarande spår av människorna som bodde där.
hagagatan

Fotograf: Bruno Bäckström 

haga3

haga5

Det finns betydligt nyare spår också, hundskattemärket väcker en del frågor. Var det upphittat och fäst på trädet för att ägaren om möjligt skulle hitta det, eller har någon begravt sin lurviga vän i skuggan av trädet?

haga1

Gissar på tidigt 90tal när någon fick sin cykel stulen och aldrig återfunnen. Fint bevarade utan betydande rost.

haga2

Samma sak med den gamla ölkapsylen som kanske väcker ett och annat minnehos den äldre generationen.

haga4

Tyvärr är det inte en allt igenom trevlig upplevelse i området. Närmast lastbilsparkeringen vittnar både odör och papper om att just det partiet tjänar som toalett för nödiga. Något som kanske avhjälps i framtiden om området utvecklas och dygnetrunt öppna toaletter kommer på plats. Nästa vår skall utredningen om Projekt Haga vara klar och då får vi veta om Hagaparken förändras ytterligare en gång. Tills dess kan jag rekommendera ett strövtåg där ni säkerligen hittar fler fotspår av äldre tider.

Smått & Gott Om Väder, Vind Och Enögda Hämnare I Herrtidningar

Jag tror inte det undgått någon att det bokstavligen blåser upp till storm i de södra delarna av USA. Florida riskerar att drabbas hårt av orkanen Matthew, och just nu befinner sig ett antal Hoforsbor på plats i området dessutom och vi får hålla tummarna att de befinner sig i säkerhet tills stormen bedarrat.

Det för oss vidare till temat skrämmande och väderprognoser. Jag skulle vilja slå ett slag för en fantastisk webbsida vid namn ”Herrtidning – Jag läser dem bara för artiklarnas skull”.  En underhållande sida med mycket intressanta artiklar som är väl värd att hålla koll på. Den som söker det primära innehållet till att tidningarna en gång fanns, kommer att bli besviken, för några sådana uppslag återges inte. Det här är inte snuskhumrarnas paradis med andra ord.

Anledningen till att jag denna gång besökte sidan stavas John Pohlman. Man behöver vara åren till kommen för att ha pejl på den här mannen, han gjorde väderprognoserna intressanta på ett sätt som ingen efterträdare i någon kanal lyckats med, ja undantaget Anders Nylund på TV4 som då och då begav sig utanför de ordinära ramarna för hur en väderprognos skall presenteras. Men till Pohlmans nivå kom han aldrig. På sajten ”Herrtidning” hittar jag ett minnesvärt klipp från 1981:

Kvinnan i artikeln är inte heller fy skam av många anledningar. Främst för den kult hon skapat kring en av filmkaraktärerna i filmen Thriller.  Christina Lindberg:

thriller

Nu när det vaknas ledighet och helg så är det alltså ett underhållande tips att bege sig till sajten Herrtidning och botanisera i allt från subkulturer, till mord och kända brottslingar. Det finns onödigt vetande så det räcker och blir över.

Korpögat Lever Än

Mejlkonversationen med Staffan Berglind i ärendet med Hoforsvargen, avslöjade också att den högst lokala tidningen Korpögat fortfarande är vid liv, eller i vart fall online. Man kan alltså fortfarande bläddra i utgåvorna år för år och även om vissa av artiklarna inte är dagsaktuella så finns det historier som är väl värda att läsa eftersom de på något sätt är tidslösa.

korpogat

 

I Hofors Är Mördarvargen Välkommen Åter!

I lördags spekulerade jag lite kring den här påstådda ”Gysingevargen” som egentligen var en mördarvarg från Hofors. Jag kan lugnt säga att historien inte lämnat mig någon ro utan ”ylat” inombords över möjligheterna det skulle ge att låta vargen komma hem till Hofors igen. Som bekant är det ju inte en varelse alla tycker jättemycket om, det är en annan debatt. Här kan jag istället se att en mytenomspunnen skräckvarelse som faktiskt fanns på riktigt om man köper alla historier och sägner, kunde ha ett betydande värde för vår kommun. Som Dracula har i Rumänien eller Mumien i Egyptien. Inte minst för vår besöksnäring där vargen faktiskt spelar en central roll i mina visioner.

tshirt

I min strävan att försöka hitat mer som stärker min övertygelse, tipsades jag om att kontakta en av kommunens författare, Staffan Berglind, här är hans svar och jag tycker det är odiskutabelt att ”Gysingevargen” faktiskt är en Hoforsvarg.

Hej Peter!

Ja, det här är en ruskig historia historia då det handlar om det värsta rovdjursdåd som inträffat i Skandinavien, efter vad som är känt.
Givetvis borde vargen kallas för ”Hoforsvargen” istället för ”Gysingevargen” men man kan föreställa sig att det fanns starka krafter både i Hofors och i Torsåker som hellre ville förknippa vargen med Gysinge istället för med Hofors. Även på den tiden fanns lagar om att den som ägde djur även fick stå till svars för vad dom ställde till med. Om ägaren till vargen varit en ”vanlig människa” hade det nog blivit räfst och rättarting så det stod härliga till.  Men nu råkade vargens ägare vara näst intill helgonförklarad i dessa trakter vilket säkert var en av anledningarna till att hela den här historien sopats lite grann under mattan.
Hela historien började under midsommarhelgen 1820 då brukspatronen Thore Petré i Hofors var bjuden på midsommarfest till sin bruksherrekollega Jean Henric Bedoire i Gysinge. Under festen förevisade Bedoire tre vargvalpar som en av hans anställda hittat i en varglya i skogen. Den som hittat vargarna bestämde sig för att avliva dem, men först ville han visa upp den för brukspatronen Bedoire. Det skulle han aldrig ha gjort. Bedoire hade nämligen en dotter i 10 – 12 årsåldern och då hon fick se valparna vädjade hon under våldsamma tåreflöden till sin far om de skulle få leva, och så fick de bli.
Då Petré for hem till Hofors efter festen medförde han en av valparna som han fått som gåva av Bedoire. En annan av valparna hamnade som gåva någon annan stans och den tredje blev kvar på bruket men höll hela bruket vaket om nätterna med sitt ylande varför man till slut tvingades avliva den.
Petrés varg stängdes in i en trång liten hage vid Hofors herrgård och började snart visa tecken på aggressivitet. En bidragande orsak till det var att traktens barn gick dit för att reta den då de inte hade något annat att göra.
Vid jultiden 1820 lyckades den rymma. Den sprang genom Torsåker och ut på Ottnarens is och vid soldattorpet Dragbo vid Gammelstilla föll det första offret. Därifrån  sprang den flera varv i en cirkel Torsåker – Österfärnebo – Garpenberg – Stjärnsund – Torsåker tills den slutligen fälldes med ett välriktat skott. Av de attacker som vargen gjorde blev resultatet 9 dödade barn och en dödad  kvinna 19 år gammal.
Min far som var född 1894 brukade berätta om det här eftersom då han var barn fanns ännu personer som kunde minnas händelsen. Bl.a. berättades att vargen vid ett par tillfällen var synlig här i trakterna av Kalvsnäs, förmodligen i samband med attackerna som gjordes i Stigsbo och vid badplatsen i Stjärnsund.
Jag har också skrivit en artikel i Korpögat med lite mer info och den kan du hitta på nätet:
Gå in på mars månad 2004 där artikeln finns på sid. 16-17.
Vill du ha ytterligare uppgifter kan du vända dig till Ulf Ivar Nilsson.
Vänliga hälsningar
Staffan Berglind

Guldkorn I Damm?

Det sägs att lokaljournalistiken är död eller i vart fall sjunger på sista versen. Vet inte om det finns någon egentlig sanning i det, men Gefle Dagblad överraskar stort i nätupplagen med en intressant artikel om gamla vinylskivor och kassettband.

September månad är här och med det har intitativet Spin från världens största skivdatabas Discogs börjat. Målet är att rädda 120 000 skivor och band från glömska. Så börja rensa i dina gömmor och lägg upp. Det är buskenkelt, du får ordning och reda samt gör en kulturgärning.”

Eftersom jag kört fast en aning i mitt skrivande så blir det gärna att man försöker hitta undanflykter med annat. Artikeln kunde inte ha kommit lägligare eftersom det ändå blir en form av research att bläddra i den egna skivsamlingen. Och udda skit finns det. Bara i den första bunten singlar hittade jag några exempel på saker som antagligen har försvunnit från människors minne. Bara för skojs skull valde jag att kolla upp om någon illvillig själ även placerat dessa på Youtube.

ronnie-ronalde

Först ut är en för mig helt okänd man vid namn ”Ronnie Ronalde”. En visslare från 1953. Jodå han finns där.

38-special

38 Special – Teacher Teacher finns också där med typiskt tidsenligt sound från 1984.

mysteriet-med-dom-rytmiska-rubinerna

Den här singeln från samma år, 1984 hittar jag dock inte. Kanske av begripliga skäl.

the-papers

Och även om jag får rysningar och inte av den bra sorten så har någon bemödat sig med att lägga upp även denna på Youtube.

pink-champagne

Den sista singeln som jag bemödar mig med att kolla upp har 934 visningar och således kanske inte den populäraste låten på videokanalen men den finns där.

Kontentan blir alltså att även det jag uppfattar som obskyrt kan vara någon annans melodi och visst finns även det musikhistorien borde ha glömt bort på Youtube. Kanske borde jag då anmäla min egen samling till det här registret, uppenbart finns det ett och annat som kanske annars kan falla i glömska, eller är det verkligen en välgärning?

Suddenly it happens !!

My closer acquaintances know my somewhat morbid passion for Star Wars, and especially collecting the toy line that came during my childhood. It all started a couple or three years ago when I suddenly found that my parents saved every toy from childhood, and I decided to take it home and maybe put it on any kind of display. Anyway, I started reading a lot on the internet and realized there was a huge interest in it here. Lots of preferably males, who still gathered and a lot to pathological levels and prices. It’s been very interesting to discuss old memories, learn something new and see other people’s collections. There are collectors who have matchless possession of things that have not been opened since the production in the late 70’s yet, and prices on it, you can certainly find out.

Anyway, I’ve had it a bit like a hobby to buy into larger collections and then carve it up and resell for a generally better price. During the summer I bought a carton which included this treasure.

13

A Millenium Falcon in 1979 and manufactured by Kenner as it should be. It was something the 10-year-old little blogger always wanted but never had to lay hands on so it was a bit of an almost religious experience to stay in the box. The feeling was soon over, because then it’s often things, the desire and ambition rarely met at the goal.

8

In the absence of diversions, I decided to devote a little time to clean the toy. Dusty and filthy passage of time. Something rattled inside and I decided to disassemble it and see what it was.

1

A piece of paper that come off a piece of dried tape.

2

At first I thought that this must be some kind of joke. Decided yet to show pictures and ask in one of the discussion groups where many avid collectors there. It was a reaction that I might not have expected direct and questions if I could think of selling both the toy box and the notes flowed into the messages. Apparently it’ll be something completely unique or as someone called it a ”holy grail” of any kind.

Since I now do not find myself with my collection at that level that a small piece of paper with a message is something I started going on so I have decided to sell it on the asking price basically what I have given. Should be exciting to see what the final price will be and if someone manages to find the back story to why this Derek during a night shift decided to write the text and tape it to the inside of a boy toy.

Plötsligt Så Händer Det!!

Mina närmare bekanta känner till min smått sjukliga passion för Star Wars och i synnerhet samlandet på leksakslinjen som kom under min uppväxt. Det hela började egentligen för ett par-tre år sedan då jag plötsligt fann att mina föräldrar sparat varenda leksak från barndomen och jag beslutade mig för att ta hem det och kanske sätta det på någon form av display. Hur som haver så började jag läsa en hel del på internet och insåg att det fanns ett enormt intresse för det här. Massor av företrädesvis män, som fortfarande samlade och en hel del till sjukliga nivåer och priser. Det har varit mycket intressant att diskutera gamla minnen, lära sig något nytt och se andras samlingar. Det finns samlare som har makalösa innehav av saker som inte öppnats sedan tillverkningen i slutet på 70-talet ännu, och priserna på det kan ni säkert lista ut.

Hur som haver har jag haft det lite som en hobby att köpa in större samlingar och sedan stycka upp det och sälja vidare för ett oftast bättre pris. Under sommaren köpte jag in en kartong som bland annat innehöll den här klenoden.

13En Millenium Falcon från 1979 och tillverkad av Kenner som sig bör. Det var något som den 10-årige lille bloggaren alltid önskat sig men aldrig fick lägga händerna på så det var lite av en nästan religiös upplevelse att få hålla i kartongen. Känslan gick ganska snart över, för så är det ju ofta med saker och ting, att önskan och strävan sällan uppfylls vid målet.

8I brist på förströelser bestämde jag mig för att ägna lite tid till att rengöra leksaken. Dammig och lortig av tidens gång. Något skramlade på insidan och jag beslutade mig för att skruva isär den och se efter vad det var.

14

En papperslapp som lossnade från en bit torkad tejp.

1 2

Först tänkte jag att detta måste vara någon form av skämt. Bestämde mig ändå för att visa bilder och fråga i en av diskussionsgrupperna där många inbitna samlare finns. Det blev en reaktion som jag kanske inte förväntat mig direkt och frågor om jag kunde tänka mig att sälja både leksaken, kartongen och lapparna strömmade in som meddelanden. Tydligen så ska det vara något fullkomligt unikt eller som en person benämnde det en ”helig graal” av något slag.

Eftersom jag själv nu inte befinner mig med mitt samlande på den nivån att en liten papperslapp med ett meddelande är något jag går igång på så har jag beslutat mig för att sälja det vidare med utgångspriset i princip vad jag själv gett. Skall bli spännande att se vad slutpriset blir och om någon lyckas leta reda på bakgrundshistorien till varför denna Derek under ett nattskift bestämde sig för att författa texten och tejpa den på insidan av en pojkleksak.

Skolavslutning I Hofors

Idag tar många unga Hoforsbor studenten. För många ett avslut på en lång tids skolgång. Några kommer att redan till hösten studera vidare, flytta ut i omvärlden och skaffa sig kunskaper och erfarenheter, andra kommer att börja arbeta redan på måndag, desto fler ställs inför faktumet att det är oerhört svårt att hitta ett arbete och att starta sitt vuxna liv utan en bostad och frigörelse från föräldrar. Men det är bara att kavla upp skjortärmarna, ta livets hårda smällar en efter annan och ständigt röra sig framåt så kommer det att ordna sig.

Många av kommunens barn och ungdomar har dock några eller många år kvar i skolan innan man når studentens glada dagar, men redan nu kan besluten du fattar komma att påverka resten av ditt liv. På tisdag stänger grundskolan igen och många har nog tänkt att fira sina nio år med alkoholhaltiga drycker. Tänk efter före. Det händer knasiga och farliga saker på fyllan, det är lite som rysk roulette. Ibland klarar man sig, ibland gör man det inte, och man kan aldrig vara säker på att den man möter har trevliga tankar i sinnet.

Tids nog kan ni dricka både sprit och dansa på borden eller rulla runt i gröngräset i vita kläder. Men gör det inte den här gången. Entré Ungdom har satt ihop ett program med trevligheter bara för att visa att det finns andra alternativ i livet.

Skolavslutning

Gå dit istället och få en fantastisk start på sommarlovet som ni alla är förtjänta av om jag skall tolka den uppryckning som mätningarna för Hofors skola visar upp.

För oroliga föräldrar så vill jag meddela att med brist på fältassistenter i kommunen, kan man delta i en föräldravandring under tisdagen med start 17.00 och samling i Folkets Hus. Från Hoforspartiet har Marie Modén tidigare vädjat till de andra partierna att delta denna kväll/natt:

Hoforspartiet

Förr om åren fanns föräldravandring, ”vuxna på bruket” och vuxna förebilder i Hofors på kvällar och helger i samband med storhelger och skolavslutning.

Vi ser idag att det saknas. Hoforspartiet utmanar här med de andra partierna i Hofors kommun att i samband med skolavslutningen 14/6 finnas tillgängliga och vandra. Träff kl 17.00 på Folkets hus.

Hoforspartiet finns ute – det gör väl ni med?

//Marie Modén, Ledamot Socialnämnden

Vill Ha Fordonsträff I Edsken Varje Torsdag

Det finns många entusiaster och nostalgiker och pysslare som lägger ned otroligt mycket tid på att putsa och meka på sina klassiska fordon. Intresset att bara titta på dessa fordon är stort vilket bilutställningen i Hagaparken varje år är ett lysande exempel på.

En av dessa entusiaster är Märta Berglund som själv har en ganska intressant fordonspark av bilar och mopeder. Nu vill hon ha en träff som skall vara återkommande varje torsdag på parkeringen vid Edskens bad och camping och har startat ett evenemang på Facebook.

Träff

Det behöver alltså inte vara en veteranbil eller en dyr sportbil, utan kan vara något fint exemplar av en äldre bil, moped eller cykel. Kanske en modifierad trampcykel som man vill visa upp. Ett mycket roligt initiativ och fina sommarkvällar på torsdagar kan det alltså vara värt att besöka Edsken för lite fika, en bit mat och en titt på besökande fordon.

Bilträff

Jag nämnde ju något om hur besöksnäringen i Hofors kommer att utvecklas, det här är ett praktexempel. Entusiaster som drar igång något ganska enkelt men som har ett stort värde för andra. Dessutom finns det ett enormt intresse för just sådant här, och det skulle inte alls förvåna mig om det med tiden kommer en hel del människor utifrån som vill visa upp sina fordon eller bara fika och titta på.

Och det kan också löna sig. Entré Hofors meddelade i samband med idrottsgalan att ett pris på 15 000 kronor kommer att delas ut till en förening som marknadsför hashtaggen #visesihofors

Ett par tips för framtiden om det blir så bra som jag tror, kan vara att starta en gratis Facebooksida och samla bilder från träffarna samt ett Instagramkonto. Mer gratis reklam för Hofors än så kan det inte bli.

TV-Nostalgi: Julkalendrar På SVT

Det har diskuterats en hel del om årets upplaga av SVTs Julkalender. Först uppfattade jag att den var extremt omtyckt, sedan kom hatflödet och tyvärr har jag inte alls hunnit bilda mig en egen uppfattning då jag missat varenda avsnitt så här långt. Men den samlade bedömningen (som alla tidigare år) är att det var bättre förr. Ja var det verkligen det?

Här har vi en kavalkad av gamla julkalendrar från min egen uppväxt:

Flera minns jag inte ens själv, men Teskedsgumman, Julius Julskötare, Trolltider, Albert & Herberts Jul och Julstrul med Staffan & Bengt är ju riktiga klassiker.

Lästips: Traditionellt Julpynt

I en artikel i Gelfe Dagblad får Hoforsbon Jenny Rosenberg stort utrymme för sin passion för retroprylar och traditionella julsaker.

Jenny Rosenberg bor i Hofors och fick för några år sedan upp ögonen för retroprylar via en kompis. I dag ägnar hon det mesta av sin fritid åt loppis och begagnade prylar, och hon har en egen säljsida på Facebook.

– Bara ifrån förra året har jag sett hur intresset för äldre ting har ökat, det har vuxit otroligt, säger Jenny.

Hon är född på 1970-talet och det är just det årtiondet som lockar henne mest när det gäller att hitta begagnade saker.

– Jag gillar plast, plåt och färger. Särskilt gillar jag tyger. Men eftersom jag inte är bra på att sy går jag mest och tittar och klappar på tygerna, säger hon med ett skratt.

Det går nästan lika bra med repro som retro – det vill säga när en gammal pryl nyproduceras och säljs i butik.

– Det är väl inte så att det var bättre förr, men annorlunda. Man vill väl återskapa sina gamla jular, när det inte bara var stress över att köpa julklappar och hinna med allt som ska göras, säger Jenny.

Hon har förgäves letat flaggor att hänga i årets julgran, precis som man gjorde förr i tiden.

Musikhistoria I Hofors: 4-Ever

Vi har som alla vet en hel del talangfulla musiker i Hofors kommun. En del har gått hela vägen till att vara rikskända och ge ut plattor, andra gör bejublade comebacker, och ytterligare producerar nytt material hea tiden men röner inte riktigt den där stora framgången som de förtjänar. Idag landade en upphittad CD på mitt bord som ger ytterligare dimensioner av musiklivet i Hofors.

4-ever

På insidan anges det att Johnny Ferlin, Janne Nilsson, Christer Jansson och Johan Nilsson återfinns på skivan. Låtvalet visar att det är en rad mycket kända coverlåtar som spelats in och jag tvingas naturligtvis släppa det jag har för händer och peta in CDn i spelaren. Jodå mycket riktigt känner jag igen Johnnys röst och det är riktigt jävla bra dessutom. En salig blandning av David Bowie, Neil Young, Uriah Heep och Bob Dylan. Ett riktigt välproducerat album helt enkelt och visst fan kan han sjunga den där Ferlin!

Jag känner att jag måste ta kontakt med honom och få höra mer om det här projektet. Jag minns nämligen inte själv att jag vare sig sett eller hört det tidigare.

Ja det där var i slutet av 90 eller kanske tidigt 00-tal. Det var väl ett tidsfördriv som blev lite seriösare längre fram. 4-Ever var i grunden jag, bröderna Lathinen och Janne Nilsson, Christer Jansson och Jimmy Lundberg.

Skulle det vara möjligt med en comeback som till exempel Tykoz Bravader gjorde på Hoforsrocken för något år sedan?

-Det beror nog helt och hållet på Kimmo och Keijo, om man skulle kunna få hem dem igen. Dom flyttade till Eksjö där runt 89-90 men jag har kontakt med dem via Facebook än idag.

Vi får helt enkelt hålla tummarna att uppdykandet av denna CD sätter igång tankarna på en reunion av grabbarna och att en eller ett par spelningar genomförs på hemmaplan i framtiden. Idag finns ju inte REX där bandet en gång uppträdde men det finns ju några alternativ även i Viva och Bergsmannen som då och då har coverband.

Tillskott Till Järnriket

En smått intressant artikel gör gällande att man nu får ekonomiska medel att:

öka tillgängligheten och tillströmningen till turismmålen i regionerna. I Gästrikland ingår en hel del besöksmål med tydliga kopplingar till järnbrukseran och det kulturarv som den tiden lämnat efter sig.” Arbetarbladet: Järnriket får förstärkning

I Hofors kommun är det Edske masugn, Stollgången, Storbergets gruvor och Gammelstilla café som innefattas av ”Järnriket”.

Det finns tyvärr många spillror av vår historia som skulle behöva lyftas fram mer och tydligare. Bland annat den här pärlan strax väster om masugnen vid Edsken.

a2

Jag hade en intressant diskussion förra veckan om just dessa platser som sevärdheter. Hur gör man dem attraktiva som besöksmål när samhället och intresset är fokuserat på andra områden? På någt sätt så räcker det inte med ”några gamla stenar i skogen” för att fånga intresse från turister. Det krävs att man arbetar och bygger upp något nästan teaterlikt för att göra stenarna levande igen. Som med allt så är det oftast ideélla krafter som måste ta tag i det och de yngre generationerna har inte samma behov av nostalgi och historia som de äldre. Knepigt värre.

Idrottsmusem I Hofors?

Christian Länk är en flitig insändare av medborgarförslag, tidigare har önskemål om ett utegym passerat kommunfullmäktige med gott resultat och denna gång lyfter han frågan om ett idrottsmusemsom förvisso diskuterats bland många, men det måste ändå ställas som en formell fråga. Gefle Dagblad:

Christian Länk har skrivit ett medborgarförslag om att öppna ett idrottsmuseum i Hofors.

”I Hofors kommun finns en lång och stolt tradition av idrottsutövande”, skriver han i förslaget.

Christian Länk tänker sig att museet ska inhysas i en redan befintlig kommunal lokal för att hålla kostnaderna nere.

– I Hoforshallen kanske, eller på biblioteket. Man skulle kunna ha en kontinuerlig utställning med föremål, böcker och medaljer. Men man skulle också ibland kunna ha nischade utställningar för en månad i taget, kanot en månad, ishockey en annan månad till exempel, säger han.

Han tänker sig att museet även ska innehålla montrar med utställningar om aktuella idrottsmän och idrottskvinnor.

Men främst ska museet upplysa besökarna om de idrottsstjärnor från trakten som fallit lite i glömska.”

Rent personligen skulle jag kunna tänka mig att man faktiskt upplåter en lokal i den potentiella nybyggnationen i Hagaparken för att verkligen hamna i fokus för förbipasserandeoch skapa intresse för idrottslivet i Hofors både historiskt och modern tid.

24

Länktips: Litteraturens Gästrikland – I sällskap med järnbrott, järnbruk och järnvägar

Intressant artikel för den som gillar historia:

Jag fortsätter norrut längs urgamla Tidernas väg, eller 272 som den heter. Genom djupa skogar, förbi sjöar, längs myrmarker. Efter halvannan mil en vänstersväng mot Hofors . Innan huvudorten, med golfbanan på vänster sida, ska man vara beredd så att inte infarten mot Storbergets gruva missas. Här bröts järnmalm på 1300-talet, i dagbrott och sedan i allt djupare schakt och gångar. År 1500 tog ett ras 18 arbetares liv. Att stå vid Stollgången (ja, rättstavat) som spränger 265 meter in i berget kan ses som port till den gästrikska järnhistorien, även om den inte är äldst. Vid mynningen blåser det svinkallt inifrån berget. Jag har just missat dagens visning. Men det går en stig, ordentligt brant här och var, till toppen av berget och väl uppe går jag varm och andfådd runt de inhägnade hålen och spanar ner i mörkret. Det pirrar i benen. Nere igen tittar jag in i det lilla gruvmuseet vid bergets fot. Här finns verktyg och prylar som hittats i schakten, eller kanske lämnats åter av Gruvfrun, hon som visade sig just innan raset för 500 år sedan.”

Rivning Pågår!

Det blev ju nästan som jag tänkt mig. Videon av hur grävskoporna skövlar Rönningsgatan 27-29 påminner verkligen om något ur Terminator.

Rönningsgatan

Det är verkligen trist att se något försvinna. Nu har jag själv inga känslomässiga band till just Rönningsgatan, men har många bekanta som växte upp i området och som naturligtvis är ledsna över att se deras barndomskvarter försvinna. Det sätter sig i minnet. Själv brukar jag alltid tänka på min första egna bostad som numera utgörs av Hagaparken när jag passerar. Någon gång har jag försökt leta reda på den exakta platsen, men minnet bedrar en och man får nöja sig med att grovt hålla reda på det. Glädjen i bägaren är dock att området kan komma att leva upp på nytt om allt klaffar. Ni vet växthusprojektet. Nu kanske det inte blir något lika exotiskt som ersätter husen på Rönningsgatan, det har talats om en hundrastgård. Samtidigt är det många som funderar över vad som händer uppe på Västerhöjden där husen sedan länge ligger under gräsbeklädda kullar. En boulebana? En hundrastgård? Vad det än blir så är det en överraskning även för mig som fritidspolitiker, för jag har inte heller hört något.

 

Däremot är det boende i byggnaden på Centrealgatan som hört av sig och varit oroliga. Det planeras ett trygghetsboende vilket kan innebära att de måste flytta. Samma människor som bodde i husen som nu rivs på Rönningsgatan och det är ju riktigt ledsamt att hela tiden behöva flytta, packa upp och sedan packa ner igen för att hamna någonstans där man inte riktigt har sina rötter i Hofors områdesvis. Vi får se var det projektet leder. Än så länge har det inte presenterats i klartext hur man tänkt sig.

Sport-Söndag Med Berndt Ivegren & Hofors AIF

Jag vet inte om jag blev vare sig underhållen eller imponerad av gårdagens premiär av ”Det största äventyret” på TV4. Möjligen var den största behållningen att få se naturen i Eldslandet, vilket ryktas ha ett extremt bra fiske. Kanske får man vara glad att produktionen valt hyfsat kända idrottsstjärnor och inte Linda Rosing eller någon liknande individ som brukar dyka upp återanvända och klara i den här formen av underhållning. Näe vill jag se folk traska omkring så är ju någon av JRR Tolkiens filmade alster något mer spännande mellan långpromenaderna. Av lite mer spännande  och idrottslig karaktär så tipsades jag om ett nummer av Rekordmagasinet från 1950 som låg till försäljning på Tradera.

Berndtivegren2

Själv minns jag inte Berndt Ivegren, men tydligen så startade hans karriär i Hofors AIF och senare tog fotbollsspelandet honom till Djurgården och Allsvenskan och det känns ju spännande.

HAIF - Kopia

Det finns även en gammal lagbild med HAIF. Stående från vänster: Karl-Erik Westerberg, Agne Bergström, Koore Carlsson, Birger Djusberg, Lars Eriksson, Arnold Fagerlund.

Nedre raden från vänster: Ante Olsson, Sven Olof Engberg, Ragnar Djusberg, Yngve Kling och Börje Eriksson.

 

Invandringsdebatten 1974 – Från Serietidningarnas Värld

Man blir aldrig för gammal för serietidningar” hävdade jag tidigare och min uppfattning har inte förändrats, snarare förstärkts. Ni kanske minns mitt projekt som jag berättade om förra året. Jag har inte riktigt bestämt vilken väg det skall ta, en fotoutställning eller samlat i någon form av bilderbok, klart är dock att det är ett nöje att få titta tillbaka i tiden på gårdagens ungdom och tidsandan som var. I det tidigare exemplet var det plockat från 1982, just nu kikar jag på exakt 40 år gamla exemplar av Seriemagasinet och det är märkligt att samma diskussionsämnen finns idag.

SM1Om man tänker på besväret som man var tvungen att göra sig. Skriva ett brev, posta brevet, hoppas att just din insändare publicerades. Det är en väsentlig skillnad mot idag där man kopplar upp sig var som helst med sin mobiltelefon och genast blir sedd och hörd genom olika sociala medier.

SM3

1974 var helt klart en annan värld än idag. Bland annat införde man elransonering på grund av oljekrisen, Jan Guillou döms till fängelse för att ha avslöjat militära hemligheter (senare avslöjades han för samröre med ryska KGB), ABBA vinner Eurovisionsschlagerfestivalen med Waterloo och Sveriges Riksdag antar en lag som medför att en kvinna själv får bestämma om abort under havandeskapets första 12 veckor. Björn Borg är 18 år och vinner franska öppna mästerskapen på grus, den svenska myndighetsåldern sänks från tidigare 20 till 18 och Richard Nixon avgår till föld av en smutsig affär vid namn ”Watergate”. Detta speglar sig även i serietidningarnas värld.

SM2Någon påstår sig vara en amerikan på 15 år. Känns tveksamt med tanke på språket, men det är ett inlägg och kanske lite av den moderna ”Trollkaraktären”. Att det finns tydliga höger och vänsterblock i debatterna redan 1974, vittnar detta inlägg om.

SM4

Men i övrigt var inte världen så mycket annorlundare än idag.

SM6

Möjligen personerna som debatterades. I vår moderna tid handlar det mycket om Romer och tiggare, Somalier och forna Öststatsmedborgare. 1974 var även den finska invandringen kritiserad.SM7Även från forna Jugoslavien.

SM5