Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

En glädjande nyhet inom den lokala ishockeyn trots att sommaren knappt kommit igång, är att Hofors HC nu meddelar om tre amerikanska värvningar. Efter förra säsongens framgångar har man nya mål i sikte och i september ansluter två amerikaner till A-laget och en forward till HHC J20. Killarna kommer från Texas, Michigan och Vancouver.

”Hofors HC kan idag stolt meddela att man får en utländsk förstärkning till A-laget och J20 när tre Amerikaner i höst ansluter till truppen. För A-lagets del rör det sig om två stycken backar och för juniorernas räkning en snabbskrinnande forward.

Gårdagens fullmäktigemöte innehöll både goda och aningen trista nyheter. Dom riktigt goda är att Daniel Johansson (S) efter flera års strävan fått med sig resten av ledamöterna och spontanidrotten skall få möjlighet att främjas.

”Han fick genast medhåll av Hans Backman (FP) som alltid håller brandtal för alla satsningar på idrott. Och Johansson fick senare hela fullmäktigeförsamlingen med sig. I praktiken innebär det att alla kommunens fritidsanläggningar i större utsträckning än i dag ska hållas öppna för allmänheten för att öka möjligheten till spontanidrott.”

Vad det exakt innebär i praktiken framgår inte i artikeln, möjligen att fotbollsplanen blir tillgänglig för ”kamratspel”. Synd nog finns det vare sig pengar eller ytor att sköta om likt kvartersanläggningarna förr i tiden. Rinken och planen i Barkhyttan är den enda jag ens sett i kommunen vintertid.

Har också bara sett en tennisbana och den ligger bredvid Brukshotellet. Så det vore intressant att se exakt vilka ytor och anläggningar man tänkt sig att det skall bedrivas spontanidrott på.

Som bekant ska Hofors bli ”The official camp Finland” när grannkommunen Falun arrangerar Skid-VM 2015. En positiv händelse för vår kommun om man lyckas göra det på ett bra sätt som drar in pengar istället för att sluta med en ekonomisk katastrof.

Jag höjde ett varningens finger för drygt ett år sedan i ett inlägg.

”Jag vill även passa på att höja ett varningens finger för eventuella kommunala investeringar för att förbereda en väntad folkanstormning. Det finns alltid risker när man tror sig kunna beräkna in och utkomster vid den här typen av arrangemang och med tanke på att det finns en del klåpare i kommunbyggnaden, kanske dessa inte skall få vara med och planera eller lägga förslag som kan innebära en saftig nota för innevånarna i efterhand”

I Falun har det visat sig att de 80 miljoner i investeringskostnader man tänkt sig blivit 300 miljoner och invånarna är minst sagt muntra över utvecklingen. Då är det drygt 1.5 år kvar och hinner bli ännu dyrare och detta har fått en enskild person att idag ställa sig på stadens stora torg och protestera enligt Dalarnas Tidning:

”Hur kommer det sig att du väljer att engagera på det här sättet?

– Pengarna till skid-VM tas ur samma kaka, som används till allting annat. Nu har skid-VM blivit extremt dyrare än vad man först sade. Hela VM-frågan präglas av amatörism. Det blir extremt lätt att engagera sig, när man som jag har en funktionshindrad syster med allt vad det innebär.

– Att pengar saknas till annat, syns också genom saker som att skateboardparken inte är färdig. Bara en tredjedel av det som först skulle byggas i parken har verkligen byggts. Det finns fler saker att lyfta fram, men pengar verkar alltid finnas till VM, menar Jörgen Kahl.

Demonstrationen han genomför, gör han helt på eget bevåg.

– Jag representerar ingen partipolitisk ståndpunkt, utan genomför demonstrationen som enskild medborgare. Vad det kommer att stå på mitt plakat har jag ännu inte bestämt.”

Det kan vara lockande att se ett glimrande guld i fjärran, att man intalar sig om att pengarna kommer tillbaka i form av turism och handel. Med återhållsamhet och fokus på rätt saker kan det infrias. Eftersom vi i Hofors har många finskättlingar är detta en resurs vid borde ta vara på i samband med arrangemanget. ”Camp-värdar” kan utbildas och vara synliga hela tiden. Jag vet inte hur många ungdomar som talar finska i Hofors idag, men ett lysande tillfälle för kommunen och turistnäringen att utbilda dessa ordentligt om Hofors och lägga upp en strategi för att marknadsföra orten. En tillfällig utställning med vad Hofors kan erbjuda både turist och företagsmässigt borde finnas centralt.

I ämnet ”Inte guld som glimmar” och arrangemang så har nog de allra flesta förstått att Peace & Love i Borlänge inte blir av. Man har begärt sig i konkurs och staden förlorar inte bara sitt flaggskepp när det gäller reklam, flertalet näringsidkare riskerar att få stora problem eller gå under tillsammans med festivalskeppet. Jag känner ett fåtal personligen som menar att inkomsterna för deras rörelser under festivalen betytt att man klarat av driften resterande del av året. Mycket tragiskt och i en del fall står man redan med lager och beställningar det blir betydligt svårare att avyttra nu. Ett risktagande man gjort tidigare utan att misslyckas men som nu slår otroligt fel.

När jag bläddrar upp Gefle Dagblad och Hoforsdelen på nätet, möts jag av en trevlig nyhet. En ungdomskamrats pappa har äntligen belönats för sitt engagemang inom idrotten.

”Det blir Klas Göran Larsson från Torsåker som får ta emot 12 000 kronor för sitt mångårigt ideella arbete och för sitt sociala engagemang inom fotbollen i Torsåkers IF”

En av dom där eldsjälarna som är sällsynta i dagens föreningsliv kan man lugnt säga.

Det kan vara lite skönt att fiske och hockeysäsongerna inte är igång samtidigt, ja förutom till hösten då det uppstår en viss intressekonflikt. Men det är ett senare problem. Dessa dagar när jag själv inte är så involverad i A-laget och sitter på sjön och njuter, brukar jag ibland tänka på grabbarna i laget. Vad de gör på dagarna, om de har sysselsättning så att det räcker eller sitter vakna hela nätterna för att studera NHL-spel eller spelar Fifa på spelkonsoller. Därför är det lite glädjande att få rapporter att de också ägnar en och annan tanke åt fysträning för att hålla sig i form och komma i ännu bättre. Igår till exempel, spenderade de några timmar till att ta en uppfriskande cykeltur.

Efter ben och konditionsträning spenderade de också tid till att lyfta saker för att bli starkare i armarna. Kan vara bra när man senare i höst skall flytta omkring IK Sätra på isen och sätta läckra skott bakom deras målvakt.

Och varför skriver jag nu om ishockeyn när jag lovat ett uppehåll och mer fiskeinlägg? Jo jag fick faktiskt ett mejl från en läsare vid namn ”Johan.A” som ville att jag skulle avlägga någon rapport då och då hur det går för laget. Han hade ingen annan koppling till Hofors än att han läst på Hoforsbloggen under vintern och blivit intresserad. Några sinnesförvirrade själar hävdar att Leksands IF skulle vara hela Sveriges lag, men där har dom naturligtvis fel. Det måste ju vara Hofors HC som är det eftersom det väcks supporterintresse av människor som aldrig (?) ens varit i Hofors eller har en anknytning till orten. För vidare uppdateringar om vad som händer runt laget när jag ägnar mig åt annat rekomenderar jag Hofors HCs hemsida och Facebooksidan. Och om ”Johan.A” har vägarna förbi så hör av dig igen så fixar jag friplåtar åt dig till en match

På fredag är det exakt ett år sedan jag skrev om fotbollslaget Brage som förlorat sina skor. Rättare sagt någon hade brutit sig in och stulit skorna lagom till seriepremiären. Även i år får jag skriva om samma sak, för det verkar ha blivit en tradition att Borlängelaget blir av med skorna strax innan seriepremiären.

”Precis som inför fjolårets seriepremiär hade någon brutit sig in och stulit ordentliga mängder av spelarnas fotbollsskor.
– Jag kom hit och fick reda på att vissas skor var stulna. Jag själv blev av med tre par, berättar Johan Persson som var en av dem som var med om incidenten även ifjol.
– Man börjar bli van. Det är väl någon som bryter sig in, som tycker att den behöver trettio par skor, fortsätter Persson.”

Entré Ungdom rustar inför valborgsmässoaftonen med idrott och aktiviteter. Hofors HC deltar i vuxenvandring och om det blir livat eller inte på ”Bruket” återstår att se. Vädret brukar ju ha en viss inverkan. Till Entré Ungdom kommer några idrottsprofiler och för den i synnerhet fotbollsintresserade kanske man känner igen namn som Dulee Johnsson men även Njogu Demba-Nyrén. Den sistnämnde faktiskt med sitt ursprung bara några mil härifrån, Falun. Den gemensamme nämnaren är Bengt ”Bengan” Pettersson som arbetat som sportjournalist i Dalatidningarna, men numera finns på Entré Ungdom som ungdomscoach. Han har följt Demba-Nyréns karriär genom åren och skrivit åtskilliga artiklar.

Båda fotbollsspelarna återfinns nu i IK Brage och Superettan, båda med en ryggsäck av erfarenhet få spelare kan stoltsera med. Demba-Nyrén som proffs i Grekland, Danmark, England och Allsvenskan-spel i BK Häcken. Johnsson bekant från i synnerhet AIK där det varit en del turbulens runt honom. Men ingen är någonsin så dålig människa att man inte kan bättra sig och kanske blir det lite av temat när spelarna möter Hofors ungdomar ikväll:

”Bengt Pettersson har följt Dulee Johnsons karriär och har full koll på problematiken men säger att liberianen nu kommit till Brage av en enda anledning – att bli nykter. Han går ett tolvstegsprogram parallellt med fotbollen.

– Och vore det så att vi vetat att han fått återfall sedan han kom till Borlänge så hade vi inte tagit honom till Hofors, säger han.

Förhoppningen är att Dulee Johnsson kan locka en och annan ung Hoforsbo till Entré Ungdom som annars hade ägnat valborgskvällen åt att dricka alkohol.

– Han kan berätta för ungdomarna hur det kan gå om man börjar supa i unga år. Om han svarar på frågan om varför han kom till Brage så kan ungdomarna få sig en ordentlig tankeställare, säger Bengt Pettersson.”

Men visst hade det varit enormt spännande om rubriken ”Dulee Johnsson och Njogu Demba-Nyrén till Hofors” hade gällt en transfer till Hofors AIF?

Varit så upptagen att jag inte hunnit med att registrera att ”Orken-handbollen” är igång den här helgen. Inbillat mig att det var längre fram i kalendern men det var fel uppfattat. Dessutom redan inne på andra dagen. Arbetarbladet. Dessutom extremt fint väder i Hofors idag också. Nästan synd att sitta inne i en utbildningslokal hela dagen. För övrigt så skedde fiskepremiären igår. Bland iskristaller som guppade på sjön och försvann i rask takt och gäddlek i vassen. Japp, det är igång nu. Kanske kommer hockeyivrarna nu att klaga på att det skrivs för mycket om fiske på bloggen

Det blev inget resultat, men det var fantastiskt att sitta där i båten och guppa i eftermiddagssolens strålar. Tror till och med jag hann med att bränna mig lätt på näsa och öron.

…inte men väl grannlandet Finland som nu officiellt får sitt supporterläger här i Hofors vilket det spekulerats i om här på Hoforsbloggen tidigare. I ett pressmeddelande (som finns i sin helhet här) skriver kommunen:

I Arbetarbladet och Gefle Dagblad har man också artiklar.

”Sven von Holst, ansvarig för Falun 2015, säger i ett pressmeddelande att de behöver både det engagemang och boende som Hofors kan erbjuda och eftersom finska Lahti ska arrangera VM 2017 räknar han med att det blir ett stort intresse från grannarna i öst.

Men det är inte enbart läget som gör Hofors lämpligt, utan även den långa traditionen av finsk invandring.

För att avlasta privattrafiken till Falun kan det tänkas att parkeringsplatser och matartrafik anordnas i Hofors.

I dag kan kommunen erbjuda cirka 300 bäddar som är öppna året runt. Förhoppningen är att de anläggningar som bara finns på sommaren också kan ha sängplatser på campingar och i stugbyar i februari.

– Min förhoppning är att Hofors ska blomstra upp och bjuda på en feststämning för både besökare och invånare under Skid-VM, säger kommunchefen Ulf Strömstedt i pressmeddelandet.”

Skid-VM har ju genom åren gjort ett starkt intryck i Falun som arrangerat det några gånger, något som människor diskuterar än idag. Folkfest, idrottsliga prestationer och inkomster för lokalt näringsliv och kommun. I Faluns fall känns det kanske osäkert om kommande VM verkligen blir en ekonomisk vinst, det är bokstavligen stora hål i marken som skall fyllas igen. Inte minst vid hopptornet som är en symbol eller ett landmärke i Falun. Förhoppningsvis springer inte Hofors kommun iväg och spenderar skinnet innan vargen är skjuten, men det krävs en hel del för att göra avtryck i finnarnas sinnen så att dom vill komma tillbaka hit och semestra eller utöva idrott. Här har Hofors en betydande chans.

Jag ser fram emot detta och hoppas att Hofors får känna av den stämning och fest som skidåskådarna brukar ta med sig.

Själv kan jag inte påstå mig vara en stor entusiast av golf, men många gillar det och i synnerhet ishockeyspelare på ferie. Imorgon torsdag så öppnar en av Sveriges vackraste golfbanor och som bekant ligger den i Hofors.

”Värmen har gjort underverk med banan, som inte dras med översvämningsproblem och sin vana trogen är först ut bland klubbar med tävlingsgolf i Gästrikland.

Det handlar dock inte om att vara rekordtidig; för två år sedan slogs de första bollarna den 17 april.

Snäppet efter Hofors kommer Älvkarleby, som brukar tävla med Hofors om att starta tidigt och öppnar nu på lördag.”

Jag har som sagt inte något större intresse av själva golfen, men väl av media och i Dala-Demokraten hittar jag en artikel som även den avhandlar golf och Hofors:

”– Hofors gör en satsning mot elitserien och det ska bli kul att testa något nytt, säger Björling om klubbytet.

– Jag känner både spelare och ledare i Hofors, de kontaktade mig och berättade att klubben tänker göra en satsning mot elitserien i sommar då division 1 avgörs i just Hofors i mitten av juli.
– Det lät spännande och kul att prova något nytt, jag har ju spelat för Falun-Borlänge i hela mitt liv, så det kändes rätt på en gång när de frågade och jag bestämde mig ganska omgående att byta klubb.”

Visste faktiskt inte att man delade upp golf i divisioner och serier så det var en nyhet för mig. Man lär så länge man lever.

Det är inte bara Gästriketidningarna som kör stenhårt med temat ungdomsidrott och dess dystra framtid. I Dalarnas Tidning beskriver man det sorgliga i att ungdomslagen försvinner inom ishockeyn. Detta efter att man rapporterat under gårdagen att ytterligare ett stort lag i Dalarna nu står inför konkurshot, Mora IK.

”Enligt Peter Eriksson finns det flera delförklaringar. Ungdomskullarna har blivit mindre, och klubbar i utflyttningsorter tvingas lägga ner när det plötsligt inte finns tillräckligt många ungdomar för att få ihop lag.

2004 fick 384 klubbar lokalt aktivitetsstöd för att de bedrev ungdomshockey. Hösten 2011 fanns det 347 klubbar kvar.”

Med till exempel innebandyns framgångar i rekrytering är det kanske inte så märkligt eftersom det är en i regel billigare sport:

”– Konkurrensen från andra idrotter, inte minst innebandyn, har vi ju också. Rekryteringen är svensk ishockeys största utmaning nu, säger Sven-Åke Petters. ”

Det är som det framstår ett stort problem med nyrekrytering och i synnerhet att bibehålla intresset bland ungdomar i en värld som ständigt kräver framgång, nästan till vilket pris som helst. Elitsatsningar som slår undan fötterna på många. Det är inte lika lätt att spela för det höga nöjets skull som tidigare eftersom de tidigare ytorna för spontanidrott växer igen på grund av bristande underhåll/och bristande intresse från ungdomarna att nyttja planerna. Lokalt ser det ut ungefär på samma sätt, 2011 kom Socialdemokraternas Daniel Johansson med ett förslag för att öka möjligheterna till spontanidrotten.

”Daniel Johansson vill också möjliggöra spontanidrott. Han menar att som Hoforsbo ska det vara möjligt att dra ihop ett gäng till en fotbollsmatch en vacker julikväll.

Daniel Johansson (S) påpekar att han själv är fotbollsdomare och därför varit runt på idrottsanläggningar i många kommuner och att det är sällan som allmänheten inte kan utnyttja fotbollsplanen eller åtminstone en yta i närheten med mål att skjuta på”

Förslaget röstades ner i december senare samma år.

” Socialdemokraternas Daniel Johansson fick avslag på sin motion om att öppna konstgräsplanen för allmänheten. 

Trots att han själv förordar bättre möjligheter till spontanidrott i den kommun som alla politiker stolt vill visa upp som idrottskommun gav han vika för sitt partis generella åsikt.

– Jag köper argumenten, men det är klantigt. I en idrottskommun som vi ska vara borde det finnas mer utrymme för spontanidrott. Frågan lär ju återkomma, sa han från fullmäktigestolen.”

Jag vet inte om det skett en förändring på fotbollsplanen, men den är välbesökt av fotbollslag kan jag notera när jag passerat. Alltid ett eller flera lag som tränar eller spelar matcher.

Det finns givetvis små föreningar som går mot strömmen, i Bjursås till exempel har man lyckats få ihop ett skapligt gäng som tränar och spelar på byns uterink som också kommer att renoveras.

”När innebandyn fick fäste i bland byns unga blev det dödstöten för ishockeyn.

– Då blev bekvämlighetsfaktorn synlig, det finns ingen som vill spola is en lördagskväll. Men vi har i alla fall fått en ny sarg och vi håller på att bygga nya bås så att vi ska försöka behålla spontanishockeyn, säger Göras.

Att bygga en ny sarg kostar kring en halv miljon kronor, klubben har lagt in 100 000 kronor och kommunen står för resten.

– Det gör vi enbart för att ha öppet för unga efter skoltid, för det får vi ynka 30 000 kronor per år. Det räcker att vår ismaskin går sönder en gång så går vi plus minus noll, säger Mikael Göras.

Men allt är inte mörkernär det gäller hockeyn. När hockeysektionen lades i träda fortsatte ett gäng killar att träna på eget initiativ.

– Vi fick lite hjälp av Micke Göras och började träna två gånger i veckan, säger Filip Lyck, 15.

– Vi hade något liknande med fotbollen, alla ville inte riktigt köra så seriöst så vi tänkte att vi kör lite på skoj då.  Nu kom vi på att det är samma sak med hockeyn och tänkte att då kan vi ta ut ett skojlag. Jag tycker det är riktigt roligt att vi kunnat hålla ihop så bra, säger Filip Lyck.

Mikael Göras som brinner för hockeyn i Bjursås ställde upp på killarnas idé och så fort det var kallt nog att spola is började killarna, som är från olika åldersgrupper, träna tillsammans.

Till vissa pass dök det upp så många som 20 spelare.”

Då krävs det eldsjälar och oftast är inte dessa människor som arbetar ideéllt med föreningslivet några yngre, nästan alltid en förälder eller annan med stort intresse för idrott. Kanske måste man börja fundera över varför ungdomarna själva inte är drivande i frågorna i en större utsträckning. Varför samlas och röjer inte ungdomarna själva upp ytor för spel och lek? Någonstans har man ju misslyckats med att förmedla möjligheterna, generellt förlitar man sig på att någon annan gör arbetet och organiserar.

Arbetarbladet kör ett tema på ungdomsidrott och resurser idag. Till skillnad från andra kommuner i länet där ungdomsidrotten minskar, står den oförändrad i Hofors.

”De stora sporterna i Hofors är just fotboll och innebandy, men även hockey och ridning är stort. Det finns ett antal livskraftiga föreningar i kommunen, vilket tycks hålla ungdomarna igång.

Enligt siffror från Riks­idrottsförbundet har träningen bland unga i Gästrikland minskat sedan 2005, med Hofors som enda undantag. Här ligger antalet träningstillfällen på en stabil nivå: 37 per år.

Förklaringen till att ungdomar sportar kan finnas i de korta avstånden, tror tränaren Thomas Eriksson.

– Det är nära till allt här och lätt att idrotta. Sen kanske det inte finns så mycket annat att göra heller. Det här är en otrolig social gemenskap, säger han.

Han har varit tränare i åtta år. Receptet för att hålla de unga kvar på sportarenorna verkar ganska enkelt: roliga träningar och rimliga krav.”

Det är ju både glädjande och med viss stolthet som vi då faktiskt lever upp till konceptet ”Idrottskommun”. På frågan om hur länets kommuner satsar på ungdomsidrotten säger kommunchefen Ulf Strömstedt:

”– Sammanlagt la vi nästan  12 miljoner kronor förra året om man räknar in anläggningar och föreningsbidrag och där är den övervägande delen till yngre utövare. Sedan finns det ju mycket som inte bara unga tar del av. Förra året renoverade vi simhallen, en stor satsning för oss som kostade 14 miljoner.”

En kombination av mycket bra föreningar och gott kommunstöd kan man kanske säga då.

I helgen invaderas Folkets Hus i Hofors av träningsfanatiker. Eller det kanske inte är så mycket av en invasion med 64 stycken anmälda till träningskonventet, men ibland kan en handfull väldigt motiverade människor ställa till med betydligt större saker. Och det är kanske lite av vad man hoppas på enligt Arbetarbladet:

”– Vi har 64 anmälda, främst från Gästrikland och Dalarna. Men vi vill att hela samhället ska genomsyras av energin från det här konventet.

– I gruppträning får man energi av varandra genom peppning och gemenskap, säger Johanna Grönlund.”

Eventet gästas av ”hälsogurun” Annika Sjöö, känd från en aktuell TV-produktion på TV4, Let´s Dance. Två gånger tvåa och en seger tillsammans med jätten Magnus Samuelsson.

Ishockeysäsongen må vara slut, men fortfarande kan Hoforsborna stötta Hofors HC och i synnerhet juniorlagets materialförvaltare Stefan Åkerberg och därmed ge klubben ett fint pris på 30 000 kronor.

Stefan Åkerberg är en oumbärlig eldsjäl i föreningen och nominerades dessutom till just det vid årets lokala idrottsgala. Utan honom så hade även A-lagets framgångar detta år varit problematiskt. Han har alltid funnits till hands för att fixa en bruten skena, nitat om lirarnas skridskor och gjort specialslipningarna ingen annan haft kunskapen om. Vid minsta tvivel har det ljudit i ishallen ”Åååkerberg!!! ”. Detta skall givetvis uppmärksammas och samtidigt så kan alla bidra till att slå Långshyttans materialare på fingrarna. Lite av ett materialarderby kan man säga. Gå därför in via denna länk och leta reda på Stefan Åkerberg och ge honom en röst. Vid vinst för Hofors HC 30 000 kronor och som alla vet behövs det ständigt inkomster för att klara verksamheten. Tävlingen pågår fram till den 19 april.

Ja hur får man dagarna att gå utan ishockeyn? Jo man kan ju alltid kombinera det med övning i att skriva. Samtidigt så går det lite i linje med ett projekt jag skall presentera inom kort. Ishockeyn består av att lyfta fram en spelare, den yngste i laget vid namn Mathias Kämpe och med nummer 28 på ryggen. Uppmärksammad tidigare då han var en av två unga idrottare som prisades vid idrottsgalan tidigare i år. Ni som följt rapporteringen av den lokala ishockeyn, har antagligen sett Mathias Kämpe i de här två inläggen, ett och två.  Bakgrunden till intervjun som jag idag gjorde med Mathias och hans föräldrar är den att han signerat ett nytt kontrakt med Hofors HC för kommande säsong, samtidigt som jag fick veta lite mer om hur planerna ser ut för den ishockeyintresserade unge mannen med gymnasiedrömmar och hockeyambitioner , och inte minst öva på att göra den här formen av intervjuer.

Lite synd kan jag tycka det är att i modern tid går ishockeysäsongen och fotbollssäsongen mer och mer samtidigt. Finns TV-kanaler som sänder både hockey och fotboll året runt. Blir lätt lite rörigt att hålla koll på allt som händer. I min bok ska fotbollen övergå i ishockey och ishockey övergå till fotboll, allt efter växlande årstider. Men nu är det som det är och ibland får man lov att acceptera det. Nu när det blir mindre skrivande om ishockeyn kanske det ändå skall vara inslag av idrott på Hoforsbloggen. Där tänkte jag följa Torsåkers IF och den främsta anledningen är att det finns ishockeyspelare som blir fotbollsspelare när säsongerna växlar. Också av nyfikenhet vad den ständigt glade tränaren David Laksola tänker hitta på för att ge TIF framgångar och givetvis för att en av årets nominerade eldsjälar, materialaren Stefan Åkerberg lämnar skridskoslipen mot fotbollsnät. Jag har dessutom en koppling till just Torsåker historiskt så det känns mer naturligt än HAIF

Man kan följa Torsåkers IF på några olika sätt. Dels genom deras officiella hemsida som uppdateras frekvent, men även via Facebook där man verkligen förstått vikten av uppdateringar om allt möjligt och omöjligt. Hofors HC gick till exempel från strax under hundra följare till över femhundra under ett par månaders tid. Borde inte vara en omöjlighet även för Torsåker tänker jag.

Det var osmidigt av Hoforspolitikerna att efterskänka nästan en miljon kronor till bowlingklubben. En sak om man lagt upp en återbetalningsplan, men nu hamnar det i ett lite annat läge där diskussioner kommer att uppstå om andra föreningar som vill slippa planhyror eller ha högre bidrag. Arbetarbladet & Gefle Dagblad. Det blir svårt att säga nej till övriga klubbar och föreningar utan att väcka ont blod.

”Det var en stor majoritet av politiker som på måndagen röstade igenom stödet på närmare en miljon kronor till Bowlingbolaget. Den nya spelhallen i Hofors centrum har gått med över 800 000 kronor i förlust och skulle kommunen inte gå in med pengarna går det årsgamla aktiebolaget i konkurs.

– Vi har ju redan lånat ut åtta miljoner kronor, säger kommunalrådet Marie-Louise Dangardt (S) som en förklaring till räddningsinsatsen.

Men hon likställer även bowlinghallen med ishallen och simhallen, sportanläggningar med ett stort värde för allmänheten, som motivering till att kommunen satsar så mycket på att ha verksamheten kvar.

– De lokaler som bowlingen hade tidigare var inte handikappsanpassade, nu finns hallen mitt i centrum och det är en aktivitet som även funktionshindrade nu kan delta i, fortsätter Dangardt.

Bidraget till bowlingen ses som en engångsinsats och ett behov som kommunalrådet inte tror kommer att uppstå igen.”

Det är ingen som vill att bowlingklubben skall gå i konkurs, men det är inte heller många som vill se en särbehandling, i synnerhet eftersom man redan gett en stor hjälp genom ett kundflöde då många aktiviteter förlagts där i syfte att stötta. Jag har tidigare sagt att om man nu skall vara en idrottskommun, ska man vara det fullt ut och det gäller för alla idrotter som är representerade i vår kommun. Då är det inget att fundera över, ge Bouleklubben de medel man eftersöker så att pensionärerna och andra som nyttjar anläggningen idag, får göra det i framtiden med lite mer komfort. Detta något som Folkhemmet Hofors/Torsåker även påpekat:

”Kent Ohlsson och Pär Åslund reserverade sig mot beslutet.

– Jag gjorde det utifrån samma premisser som jag sade nej från början. Jag tror fortfarande inte att det kommer att gå runt. Vi kommer säkert att få pytsa in ännu mer pengar. Men ingen blir så glad som jag om jag har fel, säger Kent Olsson.

Han tycker också att det är orättvist att stödja en klubb medan andra får kalla handen och tar bouleföreningen som exempel. De ville ha en bajamaja och el till sitt klubbhus, men fick inte kommunens hjälp.

– De som tillför kommunen mest och kostar minst är pigga och glada pensionärer, säger Olsson.”

För en gångs skull håller jag med Kent Ohlsson.

Jahapp idag släcks lysrören i Hofors ishall för den här säsongen och det är dags att låta isen smälta bort. Som ni kanske sett har det varit en hel del ishockey i bloggen under denna säsong och det har varit riktigt kul att fördjupa mig i lokalt idrottsliv på detta sätt. Ishockey är ett stort intresse jag har och det har blivit många roliga år under livet, men frågan är om inte detta tillhör ett av de absolut bästa och roligaste. Det kommer ta en tid att bearbeta allt man har varit med om, människorna jag träffat och vinster och förluster tillsammans med ett gäng underbara ledare och spelare. Får återkomma i ett mer samlat inlägg under veckan. Dagens match bjöd på den edna vinsten i detta Division 1-kval. Mot ärkefienden Skedvi/Säter med 2-0. Inte den bästa prestationen från något av lagen, men en seger är en seger och ett trevligt sättt att avsluta det hela på. Säter går vidare till Division 1 och Hofors HC får göra ett nytt försök nästa år. Nu vet spelarna vad som krävs och det har varit den bästa av skola att få delta i det första kvalspelet på 20 år.

För min egen del blir det att invänta fiskesäsongen och nya spännande projekt. Studierna skall avslutas under våren och det är en hel del att göra inom det området också. Hoforsbloggen har fått stå i dvala ett tag, men redan under veckan lanserar jag nyheter som förhoppningsvis skall göra bloggen intressantare och kanske även bidra till att ge en annan bild av Hofors än vad som verkar vara idag. Arbetarbladet har en artikel där jag intervjuades tillsammans med fyra andra Hoforsbor. Känns lite märkligt att man skriver ” Fem kända Hoforsbor”. Kanske är så, ökänd. Kan ju bidra med en liten anekdot om det här. När Stefan Looström ringde i fredags satt jag och spelade Candy Crush Saga och var helt inne i spelet. Han har tvingats redigera inspelningen för jag måste ha låtit väldigt frånvarande och diffus. Som tur är hade jag inte ljudet på vilket kanske hade gjort det än märkligare när man lyssnar nu.

Det såg länge ut som om det skulle bli en förlustmatch, mycket likt den mot Gnesta i söndags där motståndet Valbo HC tog kommandot med 4-0. Ett målvaktsbyte såg ut att tända den tappra skara ishockeykrigare som Hofors HC har kvar att ställa på is. Skador och sjukdom har nämligen varit ett riktigt bekymmer under Division 1-kvalet. Man har inte riktigt haft det där lilla sista för att på allvar bjuda upp till ordentlig dramatik. Synd, för Hoforsspelarna har gjort en fantastisk säsong genom att på håret ta sig till playoff, på håret vinna i playoff-finalen och förlorat åtminstone två tidigare matcher där man kämpat väl om poängen men inte räckt till. Allt detta var det inte många som trodde när den första inledande serielunken körde igång. Det är en enorm insats, det är en bragd. Under gårdagens match fick tillresta Hoforsbor se hur man plötsligt tänder till och bjuder ett chockat Valbo på en riktig dödsdans. Hofors inget att vinna, Valbo allt att förlora.

”Hofors ryckte plötsligt upp sig i andra perioden, började bita ifrån och fick längre anfall. Reduceringen kom dock inte förrän med 15 sekunder kvar innan andra paus, och då hade Valbo redan hunnit göra både 3–0 och 4–0.

Valbo slutade spela, Hofors blev samtidigt bättre och inhoppande Söderlund spikade igen.

– Vår bästa period under kvalspelet, sa Hoforstränanaren Mikael Holmqvist.

Tommy Sjödin tog timeout efter 6.58 för att försöka väcka spelarna, men det gick inget vidare.

– Dom fick ett tidigt mål i tredje och sedan kom nerver in i bilden. Jag försökte lugna ner killarna men det fungerade inte, sa Sjödin.

Ett par utvisningar gjorde så att Hofors jakt på kvittering ändå kom av sig en aning, men man höll i alla fall emot i boxplay och tog sedan timeout med två och en halv minut kvar. Med en och en halv kvar tog man målvakten.

Det blev en ordentlig press mot slutet och om 4–4 kommit hade nog få protesterat, Hofors hade förutom målen även två stolpskott i sista”

Tredje perioden är som coach Holmqvist säger, den bästa under kvalserien och ett värdigt avslut för Hofors HC. Avslut och avslut, på söndag skall sista matchen spelas och den gäller absolut ingenting. Skedvi/Säter är redan klara för Division 1-spel nästa säsong. Välförtjänt för dom har gjort det enastående bra denna säsong och visade redan när man vann serien överlägset att man skulle ta detta kliv. Grattis till Säter! Hofors har i stort sett bara en formell upprättelse att vinna, man har nämligen fått stryk av Säter i varenda möte denna säsong. Det finns dessutom lite ont blod efter händelserna under försäsongen där Hofors åkte ner till Säter för en träningsmatch men returen ställdes in med en riktigt dålig och lögnaktig ursäkt från Säter om att Hofors skulle spela riktigt fult. Där kan jag lugnt påstå att båda lagen är lika goda kålsupare. Låt oss därmed ta ett avsked av Skedvi/Säter på söndag i Hofors ishall med start klockan 16.00 och ge dem ett fint minne från Division 2 att bära med sig till den högre divisionen. Låt även A-laget få en chans att tacka sina supportrar ordentligt efter slutsignalen.

Hofors HCs resa mot Division 1 må vara grusad, men fortfarande återstår två matcher innan detta äventyr är helt slut och därmed även hockeysäsongen för denna gång. På söndag kommer ärkefienden Skedvi/Säter på besök till Hofors och ishallen och det kommer nog bli en match att minnas. Ikväll är det dock en bortamatch i Valbo som hägrar och Hoforsspelarna kommer att göra sitt bästa för att ta åtminstone några poäng i denna kvalserie. För Valbo är det kniven på strupen som gäller och den inte helt okände tränaren Tommy Sjödin säger så här:

”I derbyt borta vann Valbo med 6–2 sedan det runnit iväg på slutet. Det var i det stora hela en tuff och jämn match.

– Vi väntar oss ingenting annat den här gången heller. Hofors har ju ingenting att spela för och kan agera avslappnat och utan press. Jag tror säkert att dom vill avsluta snyggt, säger Sjödin.”

Och i skrivande stund så är det fortfarande en möjlighet att sätta pinnar i hjulen för Skedvi/Säter. Förlorar dom mot Gnesta ikväll och Valbo vinner mot HHC ikväll eller Gnesta på söndag, då kan allt deras hopp hänga på målskillnad på söndag när man möter Hofors. Vore en önskedröm!

Det är ett tag kvar innan Skid-VM arrangeras i Falun, men redan nu inser man att det kanske blir en brist på boende.

”I dagsläget är det reserverat 70 000 gästnätter under VM, men arrangörerna räknar med minst 150 000 gästnätter och i stort sett hela nedre halvan av Dalarna kommer att vara uppbokad.”

Hofors vill som bekant ha en del av kakan och med rätt planering tror jag man kan lyfta orten med stor framgång. Inte minst när det gäller att kanske få tillbaka dom som eventuellt väljer att bosätta sig i Hofors under Skid-VM i Falun 2015 (Tidigare bloggat).

”Nu har Hofors, bara 30 minuter bort från VM-orten, tagit kontakt med Falu kommun och VM-organisationen och hört sig för om de också kan få spela en roll i mästerskapen.

– Vi hoppas ju så klart att VM ska kunna smitta av sig även på oss, säger Tommy Nielsen.

Dels satsar Hofors kommun på att bli boendeort för publiken under VM. I Dalarna finns nämligen inte tillräckligt många sängplatser. Främst är det de finska supportrarna man tänker sig att locka.

– Hofors har en lång tradition av finsk invandring och många finskspråkiga invånare. Vi är ju ett finskt förvaltningsområde.

Han berättar att det var VM-organisationen som gav Hofors idén att bli ”Camp Finland”, genom att berätta att Rättvik är ”Camp Norway” och alltså kommer ha alla norska supportar boende på orten.”

38 kilometer mellan Falun och Hofors och därmed måste det vara mer lockande än att pendla mellan södra delarna av Dalarna. Men har Hofors verkligen utrymme för att göra det här framgångsrikt? Med facit i hand kanske Persfallsvägen 12 och 14 borde ha stått kvar en tid.  I övrigt så finns det som jag skrev enorma möjligheter att visa upp Hofors som en idrottskommun för idrottsintresserade besökare. Möjligheterna att locka till träningsläger eller cuper måste tas tillvara på. Jag hoppas verkligen kommunen arbetar för att göra det här till ett arrangemang som människor kommer att minnas i åratal framöver. För privatpersoner finns det en möjlighet att tjäna en hacka om man har något rum över eller kanske ett helt hus.

Jag höjer ett litet ögonbryn över ishockeyns kusinbarn innebandyn. Som bekant är det inte riktigt min sport och det händer att jag minst en gång varje år brukar starta en diskussion eller göra ett inlägg om hur barnslig den är. Orsaken till det är naturligtvis underhållningsvärdet i reaktionerna som uppstår. En del tar det här med innebandy på blodigt allvar nämligen. Men idag så tänkte jag faktiskt försöka vara seriös om sporten som vuxit något otroligt de senaste 10-15 åren. Jag har inget belägg för det, men tror att den måste ha passerat både ishockey och i synnerhet fotbollen i antalet lag och utövare. Att det är en folksport kan man inte längre ignorera. I Falun har man dessutom byggt en hel hall för innebandyns räkning och har en elitsatsning på många olika nivåer. I Hofors har det vad jag förstått inte varit riktigt på den nivån, men man har varit mycket duktiga på sistone. Man vann sin serie i Division 4 och är nästa år klar för spel i Division 3. Stort grattis till det!

Och vill man se mål så kanske man inte skall gå och titta på ishockey eller fotboll. Kan bli oerhört målsnåla tillställningar om det vill sig väl eller illa. Men just innebandyn och i synnerhet Hofors har bjudit på ett riktigt målkalas när man vann mot Hudik/Björkberg med hela 24-3. En av Hoforsspelarna, Andreas Johansson, gjorde dessutom tio mål i samma match. Ett hattrick är svårt att få till, tio mål i samma match måste vara ganska sällsynt det med. Kan vara idé att lägga till Hofors IBKs hemsida i bokmärkesfältet för att följa lagets framgångar i framtiden.

Det har varit en helg i idrottens tecken kan man konstatera. SM-Finalen i bandy där Sandviken hoppades på bragdspel. Det gick inte, det blev Hammarby som fick sätta på sig guldhjälmarna efter viss uppståndelse i slutminutrarna. Hofors HC stod inför möjligheten att knipa det där lilla halmstrået att hänga med i kampen om en Division 1-plats. Startade 08.oo imorse med morgonträning, lunch i ishallen och sedan en lång bussresa ner till Gnesta. Där hade man laddat för hockeyfest och vad kan vara roligare än att försöka sabotera motståndarnas planer?

Man hade verkligen ansträngt sig för att göra söndagens match till en festlig tillställning. Strax över 500 människor hade sökt sig till hallen och det var nog dussinet eller fler Hoforsbor på plats också. Men chansen blev till grus. Gnesta jobbade hårdare och gjorde 4 mål i första perioden och matchen slutade 5-1. Det finns alltså inga möjligheter kvar för HHC att komma uppåt detta år. Det återstår dock två matcher, på onsdag borta i Valbo och avslutningen mot Skedvi/Säter på hemmaplan söndag 16.00 innan ishallen bommar igen för den här säsongen. Visst är det roligt att åka buss då och då, men det ska bli lite skönt att slippa det ett tag nu. På söndag kan det ju vara trevligt att se lite folk på läktarna. Inte minst för att heja fram Hofors en sista gång efter en fantastisk säsong där man tig sig hela vägen till Division 1-kvalet.

En del kritiker lär få vatten på sina kvarnhjul nu när en artikel i Gefle Dagblad publiceras där man berättar att kommunen måste gå in och efterskänka 800 000 kronor till den nya bowlinghallen.

”Verksamheten skulle sedan gå tillräckligt mycket plus för att räntor och amorteringar till kommunen skulle kunna betalas.

Men byggnadsarbetena drog ut på tiden och hallen öppnade inte förrän i maj förra året. Det gjorde att BK66 bara hade drygt ett halvår på sig att dra in pengar som skulle täcka utgifter för ett helt år. Resultatet blev en rejäl förlust.

Nu görs bedömningen att BK66 aldrig kan komma ikapp om kommunen kräver in full betalning i form av räntor och amorteringar och därför är förslaget att 800 000 kronor efterskänks till klubben.

– Ja, det kan bli så att vi efterskänker pengarna på samma sätt som vi gjort historiskt, säger kommunchefen Ulf Strömstedt.

Han hänvisar till att kommunen tidigare bistått bland andra hockeyklubben, Friluftsfrämjandet och Folkets hus-föreningen.”

Utan att någon som helst kännedom om hur det står till rent ekonomiskt, vågar jag nog påstå att 6 månaders förlust av inkomster kan skaka om vilket företag eller förening som helst. Men personligen skulle jag nog inte måla fan på väggen, för bowlinghallen är ett populärt nöje för Hoforsborna. I princip varje dag hör jag människor som planerar att gå dit med antingen sitt arbete eller sina vänner och kasta eller rulla klot en stund. Dessutom uteblev ju sportbaren av outgrundliga anledningar och med den hade det varit en ytterligare given framgång.

Vidare funderar jag på det Folkhemmet Hofors/Torsåkers Kent Olsson kommenterar:

”När lånet till BK66 godkändes av kommunfullmäktige reserverade sig Moderaterna och Folkhemmet i Hofors-Torsåker. Folkhemmets Kent Olsson är kritiskt till hur kommunen agerat.

– Är det här verkligen i linje med att alla ska behandlas lika? Vi har tidigare lämnat in en  motion om att bouleklubben skulle få en bajamaja och el, men den avslogs, säger han.”

Har passerat boulebanan frekvent och ser en enorm aktivitet där vår/sommar/höst. Det är en helt rimlig begäran att fixa lite toaletter och kanske en värmestuga med enklare serveringsmöjligheter för de aktiva, till största delen bestående av äldre. Kanske går det att ordna med någon form av sponsring och kommunalt bidrag?

Ska vi profilera oss som en idrottskommun så måste vi göra vissa investeringar helt enkelt. Boulebana och tvärs över gatan bangolf. I centrum en bowlingbana och ett område med ishall, fotbollsplan, idrottshall, simhall och anläggning för friidrott. Motorcrossbana, kanotstadion, slalombacken och en av Sveriges finaste golfbanor. Allt det här har vi redan och det gäller att slå mynt av det och få alla besökare att se att det ÄR en idrottskommun. Lägg därtill allt vi kan erbjuda dom som inte är utövare i form av fiske, naturupplevelser. Ja som ni märker är det lätt att bli lyrisk över vilken kapacitet vi faktiskt har. Anställ mig så ska jag profilera kommunen idrottsligt 

Många vet redan hur det fungerar bakom scenen inför en hockeymatch. Man har spelat själv eller har barn eller syskon som gjort det och vet vilken tid som läggs ner. Bortser man från all träning som pågår i stort sett hela året, är det ändå en massa tid varje gång man går in i ishallen. Idag tänkte jag visa lite hur en normal matchdag kan se ut. Det är inte bara 60 minuters spel på isen utan bakom denna affischen fram till slutsignal händer det massor av spännande saker.

Redan tidigt på morgonen åker spelarna som inte bor i Hofors  bil för att ta sig till ishallen. Alla är inte så morgonpigga vilket Andreas ”Ante” Eriksson, backen med nummer 2 på ryggen här tydligt demonstrerar.

På plats i ishallen vid den här tidpunkten finns redan Adam Engholm och Andreas Olsson som bor på orten och som verkar pigga och glada, med ett förväntansfullt sinne inför dagen och den viktiga matchen.

Några minuter senare kommer Andreas bror Mattias Olsson och startar morgonen med en kaffe, lite av en ritual för Mattias när han anländer till ishallen oavsett tidpunkt.

Klockan är knappt 09.00 nu. Huvudtränaren Mikael Holmqvist är på plats för att gå igenom morgonens träningspass. Med sig har han även en ganska omfattande information om hur motståndarna för dagen, Gnesta IK spelar i försvar och anfall, vilka som är motståndarnas nyckelspelare och efter det har han utformat en ”game plan” eller en strategi för hur man skall spela för dagen.

Från sliprummet hörs skridskoslipen skrika. Huvudmaterialaren Henry Packalén sliter för att alla spelare skall ha den åkyta man vill ha, alla spelare har en individuell, anpassade efter sig. Han var helt ny för uppdraget i augusti strax innan säsongen började, men är nu en rutinerad materialare vars huvudansvar ligger på just skridskoslipningen och en noga kontroll över spelarnas klubbor. Även där är det högst individuellt vad man spelar med. En del föredrar hårda klubbor med en viss vinkel, andra lite mjukare med en annan vinkel. Ett riktigt slitarbete för att tillgodose varje spelares önskemål, men han har gjort det fantastiskt bra.

I samma veva dyker Mathias Kämpe upp. För några veckor sedan prisades han vid Hofors egen idrottsgala som framstående ungdomsidrottare. Blott 15 år men redan en viktig del i maskineriet på planen. Han spås en mycket framgångsrik karriär och Division 2-spelet har gett honom rutin och kunskaper många jämnåriga inte är i närheten av. ”Lill-Kämpe” som han kallas internt har tejpproblem. Det löser vi snabbt med en koll i materialskåpet.

Några tejpproblem har inte den rutinerade backen Daniel Modén eller lagkaptenen David Jansson. Man har gjort det här tusentals gånger tidigare och man tejpar vant klubban inför morgonträningen. Lagledaren och biträdande materialare Peter Hillblom håller dock ett vakande öga så att det blir rätt.

Ute i omklädningrum 1 (det finns 2) pågår nu en febril aktivitet för att hinna vara omklädda för ispasset. Klockan närmar sig 10.00 och den som inte är ombytt och redo då kan se fram emot en rejäl avhyvling. Disciplin och ordning är otroligt viktigt. Funkar det inte i omklädningsrummet med ordning och reda, fungerar det inte heller på isen och i avbytarbås. Ett vedertaget faktum.

Det blir lätt lite stökigt när 22 killar skall byta om. Noterbart i bild kan vara skridskohängarna. För att huvudmaterialaren skall veta vilka som behöver slipas, hänger man skridskorna utåt med skenan, hänger man skridskornas skena inåt signalerar det ”Jag är okej, ingen slip behövs här”. Sen är det dags att bege sig ut på isen. Morgonens träning innehåller bland annat lite speltekniker baserat på informationen om hur Gnesta IK spelar. Mest är anledningen att spelarna skall komma igång i kroppen inför matchen. Här syns Adam Engholm och Marcus Piippola på väg.

Det blir drygt 40 minuter på is med skotträning på målvakterna som på morgonvärmningen är tre, Pontus Jansson, Jimmy Söderholm och Sebastian Grönborg. Den sist nämnda har fått uppdraget att vakta buren i dagens match. Ironiskt nog är Gnesta IK hans moderklubb.

 Efter träningspasset duschar grabbarna och byter om till ”civila kläder”.

Klockan är nu runt 11.00. Det är dags för en rejäl portion pasta och köttfärssås. Den har assisterande tränare Mats Birgersson kokat ihop under lördagskvällen. Serveras med råkostsallad och rågbröd.

Efter lunch och lite snack får spelarna några timmars egentid. En del åker hem för att ha barnkalas för sina barn, andra åker hem och sover någon timma, andra ägnar sig åt en egen form av sport kombinerad av tennis, fotboll och ishockey.

Detta samtidigt som omklädningsrum 1 preperareras för match. Matchtröjor, damasker, vit tejp, svart tejp, bred tejp, grepptejp, tigerbalsam, hästliniment, saxar, plåster, visirsprej, värktabletter, handdukar, kaffe, bananer, mandariner och äpplen. Saft och nya klubbor. Det är oändligt med tillbehör som skall dukas fram och hängas fram.

Strax före 14.00 kommer Fredrik Bergström till ledarrummet. Hans funktion är att sköta om det adminsistrativa med spelarkontrakt och annat i huvudsak. Fungerar som en General Manager och fixar och trixar för att få ihop både det ena och andra. Även ansvarig för att leta reda på nya spelare som har en potential i lagbygget som redan pågår inför nästa säsong 2013/14.

14.15 samlas spelarna i teorirummet. Det är dags för matchgenomgång och tränarna och coacherna Mikael Holmqvist och Mats Birgersson ger order om hur spelet skall föras, vem som skall göra vad och när. Vilka som är på isen när det skall spelas power play och vilka som skall försvåra för motståndarna vid box play. Det är själva livsnerven i ishockeyn. Avgörande för vinst och förlust i kombination med spelarnas initiativ på isen under matchen. Samtidigt som spelarmötet pågår iordningsställs avbytarbåset ute i ishallen. Numrerade vattenflaskor, handdukar, ispåsar och sjukvårdsmaterial samt diverse verktyg för att snabbt kunna laga eller fixa till exempel en hjälm eller skridskoskena.

Motståndarna från Gnesta IK har anlänt i buss och deras ledare och materialansvariga gör samma sak. Det utbyts lite artighetsfraser och hockeyskvaller. Båsen spolas dessutom för att ta bort eventuellt grus som kan förstöra slipningen på spelarnas skridskor. 15.20 kliver båda lagen ut på isen för uppvärmning. Den tar 20 minuter och det är viktigt att man kommer igång i kroppen ordentligt. Man skall vara redo för match nu.

Det har redan kommit ett hundratal åskådare som följer uppvärmningen med lite fika. Man känner igen lite bekanta ansikten som följt laget varje hemmamatch och de flesta bortamatcherna. Saknas gör dock Johan Kämpe som missar två matcher på grund av en Kanadaresa där han inte alls förvånande, tittar på ishockey. Bakom kulisserna och i ledarrumet kommer ordföranden för Hofors HC, Peter Bergström in och pratar lite med ledarna och önskar lycka till. Det pågår en hel del arbete bakom matchen och det är viktigt att hålla koll på allt så att det klaffar med entré, lottförsäljning, servering, domare och sekreteriat.

15.55 släcks ishallen ner. Det är mycket folk på läktaren och livesändningen via LiveArena har påbörjats. En tjänst för alla som inte kan vara på plats i ishallen denna dag. Inte minst för utflyttade Hoforsbor som ändå vill följa sitt hemmalag.

Ur högtalarna spelas det intro spelarna själva bestämt och kört vid varje hemmamatch under grundserien, en spotlight blinkar i takt med musiken och publiken börjar klappa händerna och ropa.

Första perioden slutar 0-0. Det är intensivt men ganska schysst spel på planen. Båda lagen vill ha en vinst här. I periodpausen mellan första och andra period, hoppar coachen Holmqvist in som tillfällig materialare och fixar visiret på en hjälm, David Jansson.

Andra perioden sätter igång och Hofors tar ledningen med 1-0. Tyvärr arbetar Gnesta in 1-1 strax innan periodens slut. Det är fortfarande en riktig kamp om de viktiga poängen. Mellan andra och tredje perioden kastar publiken puckar på isen. Inte alls i protest mot något, utan det är en populär tväling att hamna närmast mitten. Man vinner fina priser av sponsorerna.

Efter avslutad puckkastning hjälper ett av pojklagen i föreningen till att samla in puckarna och är därmed viktiga för att hela arrangemanget skall bli lyckat och fungera. Vem tänker på att läktare skall sopas, det behövs människor för att driva både insläpp, lottförsäljning och servering. Alla oavlönade eldsjälar.

Under periodvilan blir det åter ett akut ärende. Daniel Janssons tröja har gått sönder, lika med Niklas Tisells. Man beslutar att tiden inte räcker till för att sy båda så Janssons sys och Tisell får spela vidare med en mindre skada på matchtröjan.

Tredje perioden kör igång när puckarna från tävlingen avslutats. En bit in i tredje perioden råkar Adam Engholm ut för en skada och Nicklas Löfgren kommer springandes för att kontrollera och hjälpa till. Nicklas är sjukvårdsutbildad och har fått göra en hel del inhopp under säsongen. Det mesta är inte akuta skador, men det händer och då måste ett ben stabiliseras, ett blodflöde stoppas. Han avgör även om det behövs ytterligare sjukvårdsinsatser eller om det kan vänta tills senare.

Adam förs till sjukrummet bredvid isen och det bedöms att det är slutspelat för Adam Engholm denna kväll. En knäskada med oviss framtid. Under tiden lyckas Gnesta göra 1-2 och med 2 sekunder kvar slår man in 1-3 i öppet mål. Slutsignalen ljuder och Gnestas spelare jublar. Publiken lämnar ishallen med en plågsam minnesbild av resultattavlan.

Rent teoretiskt finns det fortfarande en chans för Hofors HC att lyckas knipa en av de åtråvärda platserna i Division 1. Men den är liten och kommer kräva oerhört mycket av vårt hemmalags spelare, lite hjälp av resultaten från de övriga lagens matcher och de berömda marginalerna hårt arbetandes för Hofors HC. Det är en dämpad stämning i omklädningsrummet efter matchen. Reportrar ringer tränarduon och vill ha kommentarer. Spelarna duschar snabbt och går tysta från ishallen. Det krävs en del tankearbete för att komma över denna tunga förlust. Arbetarbladet, Gefle Dagblad. Rubriken säger ”Nej, Hofors har inte rätta flytet” och det är så nära sanningen man kan komma. Man har haft otur i två av tre matcher som faktiskt kunnat sluta positivt för Hofors del. Men något som kommit att känneteckna lagets framgångar på sistone är att dom ger inte upp. Citatet av tränaren Mikael Holmqvist är bra. ”– Nio poäng kvar att spela om och vi får se till att göra det så bra som möjligt de återstående kvalmatcherna, avslutade en besviken Mikael Holmqvist.”