Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad/Provocerad

Noterar på Eliteprospects.com att Hofors HC gjort en del nyförvärv. Två forwards vid namn Chad Meagher och Ricky Greenslate som närmast kommer från South Muskoka Shield. Kommer i sällskap med en svensk från samma klubb vid namn Dan Söderberg-Andersson ursprungligen från Jämtland.

Googlar man lite så hittar man ett par ytterligare intressanta artiklar om i synnerhet Chad Meagher:

”The South Muskoka Shield Jr. A hockey club is paying tribute to its finest captain by creating an award that will annually recognize a player who best exemplifies his qualities.

On April 12, the team’s general manager Gord Carey presented outgoing captain Chad Meagher with the inaugural Chad Meagher Award for outstanding leadership and dedication.

I thought that he was an exceptional leader, Carey said in presenting the award. With all due respect to the others, he went over and above other captains or leaders on the team as far as (working) personally with each player. He even took in a billet when we needed one. He deserved (the award) because he has done more than his share and he is an inspiration to (others)”

Låter ju onekligen som ett verkligt spännande tillskott till Hofors HC. Om någon känner till hur det kom sig att dessa spelare valde Hofors kommande säsong vore det intressant att höra.

Tidigare skrev jag lite om doping när Nicklas Axelsson åkte fast för doping …igen. Nu har man äntligen kommit till skott och skall bestraffa cyklisten och det mesta tyder på att han gjort sitt för resten av livet inom sporten. En annan Axelsson som borde få livstid i någon form är SVTs Jan Axelsson efter beslutet att Sverigedemokraterna inte får delta i partiledardebatten. Tycka vad man vill om SD, men SVT förbättrar inte sitt rykte som kommunistvälde inom media.

—

Vi skall fortsätta på temat livstid. Idag avgörs det huruvida massmördaren Mattias Flink skall få ett tidsbestämt straff vilket i princip innebär att han går fri för sju mord om 4 år. En annan som bör ha livstid är Mats Alm som kan tekniskt sett kommer att bli en fri man idag för ett mord på sin flickvän Linda Chen. Det ser ut att bli en mycket märklig dag inom rättsväsendet och märkligt nog allt med koppling till vår grannstad Falun.

Fick ett par bilder skickat via mejl under helgen som visar en ganska rolig idé. Fotbollsplan från Malmö som ”twistats” till en aning och ser ut så här:

Kanske vore något för kentAAs lekparksprojekt?

Har högfärdigheten redan drabbat Ockelbo-bonden tro? I nätupplagan av Expressen visar man idag ett klipp där den blivande ”prinsen” med ansträngt röstläge kallar Hofors för ”Grannkommun”.(Klicka på bilden för filmklippet).

Filmsekvensen är inspelad av Ockelbo-bondens pappa och visar bland annat Hoforssonen Anders Thysell i bild. För övrigt är alltså Hofors och i synnerhet Hofors HC representerat i mediakarusellen runt kungahuset och veckans event även om bonngrabben inte vill nämna orten offentligt.

Kanske blev Hofors nedtonat till grannkommun för att vi inte skulle kräva solskenspicknick i Hagaparken med mediabevakning vi med

Ps: Kan man kräva att få vara en monarkifri kommun?” Ds.

Snart dags för SM-Final nummer 2 och det ser onekligen lite mörkt ut för Djurgården med Wesslau på läktarplats enligt Aftonbladet. Kanske låter lite märkligt men jag stod och tänkte på honom i duschen för en stund sedan och halkade genast över på ett minne från min egen tid som spelare. Vi hade en lirare som nu i efterhand kan kallas ”Captain Morgan”. Han hade en egenhet att alltid klä av sig spritt språngande naken i omklädningsrummet både innan och efter match och dusch. Sedan gick han omkring och småpratade med de andra i laget och alltid intog han samma ställning som just Captain Morgan:

Antingen med sin penis dinglande framför ens ansikte eller med ”avgasröret” riktat mot detsamma beroende på vem han pratade med. Lätt otrevligt faktiskt. Men jag kan inte riktigt förstå beskyllningarna om att ishockeyspelare skulle vara särskilt homofoba med tanke på hur vår miljö ser eller har sett ut.

Läser i Aftonbladet att en händelse i Falun för ett tag sedan nått löjliga proportioner.

”Andreas Johansson dömdes till ett så kallat ”matchstraff 1” efter en ful tackling på AIK:s Kristoffer Kranberg under den tredje SM-kvartsfinalen och riskerade därmed ingen avstängning. Men dagen efter anmäldes 31-åringen av domarkontrollanten Klas Leidö som följde matchen från läktaren.

I sin anmälan hänvisar kontrollanten till Johanssons uttalanden i en intervju med Sportbladet som publicerades efter matchen. Artikeln fanns även med i AIK:s anmälan och citeras i Disciplingruppens dom.

– Han hänvisar till det ni skrivit i tidningen och säger att jag sagt att jag velat skada honom. Så sa jag inte. Jag sa att jag försökte gå in så hårt som möjligt men det gör jag i varje närkamp. Sedan blev det uppmålat så men det är jävligt konstigt att jag ska straffas för det. Jag blir nästan förbannad. Jag fattar inte vad det är som händer i den här sporten”

Klart han inte vet vad som händer i ”sporten” eftersom det inte är en riktig sport. Alldeles för lätt att kalla saker sport nu för tiden. Samla tre människor på ett och samma ställe med kakformar så vill de beteckna det som sport. Innebandyspelare i synnerhet tar sig själva på för stort allvar och jag kan inte begripa varför man skall behöva ha slutspel, SM-Final och domare. Handlar ju bara om ett gäng personer som springer och föser en liten boll med hål i med klubbor som barn egentligen kan leka med för att få grundläggande klubbföring inför en riktig sport som ishockey.

Vågar man gissa att det i skrivande stund bildas en lång kö utanför dörren till HV71s mentala tränare som det skröts så mycket om innan matchen….

För första gången i världshistorien blir dessa bilder offentliga. Det går även bra för Arbetarbladet att låna dem om de känner för det

Bilderna är tagna en midsommar under 80-talet i Älvdalen då ett evenemang som tyvärr gick i graven senare utfördes. Älvdalens Marathon. Unikt är det inte för att Ingvar Oldsberg kan synas betydligt yngre än idag.

Nej det unika ligger i att två stycken avdankade världsmästare i boxning lyckades leta sig till denna förvisso mycket vackra plats, men ack så avlägsen och obetydlig.

Den ene var Floyd Patersson. Världsmästare i tungviktsboxning 56-59 och 60-62.En stor händelse för de cirka 45-50 Hoforsbor som firade midsommar i Älvdalen under många år.

Att dessutom få se en berusad Ingvar Oldsberg som bonus gör minnet bara finare. Mycket vänlig och skakade hand med alla som ville.

Men juvelen i kronan var dock vår egen forne världsmästare i tungviktsboxning 1959-1960:

Ingmar Johansson

Inför 30 000 människor nitade han skiten ur just Floyd Patersson 2 minuter och 3 sekunder in i tredje ronden. Fullkomligt galet kan man säga. Att Patersson året efter tog tillbaka sin titel är inget man behöver prata högt om, men ett enda år där hade vi en svensk världsmästare i kanske en av världens brutalaste sporter. 1961 mötte han även Cassius Clay senare vid namn Muhammad Ali i en uppvisningsmatch. En inte så obetydlig koppling mellan tungviktsboxning i världsklass och Hofors

Visst får man lite vibbar av filmen ”Slagskottet” från 1977 med Paul Newman när man tittar på dessa bilder från en supporterresa som Hoforsborna gjorde under 70-talet? Hittade dem hos mina föräldrar och fick ta ett par provisoriska bilder med kameran därav den dåliga bildkvalitén.

Det var antagligen mycket länge sedan ett hockeylag som inte spelar i de högsta serierna hade ett bortafölje med egen buss.

Schalar och matchprogram i högsta hugg.

Souvenirpuck i handen på man med HIK-jacka och gentlemannamässig mustasch.Glada miner, berodde det på nygjort mål eller värmande dryck?

Gamla hederliga HIK-matchdräkten och spelaren på den dåligt tagna bilden var tydligen mycket poppis hos damerna. Känner ni igen någon på bilderna kan ni mejla in namnen på info @hoforsbloggen.se (sätt ihop tecknen för bästa resultat).

Jag hade faktiskt tänkt se lite mer matcher i Hofors Ishall denna säsong. Med tanke på att det räknas som min moderklubb och allt samt att grabben i familjen lirar i klubben. Men det dröjde ända tills igår innan ”debuten” blev av och det skedde mot Brynäs IF. Jag minns från 80-talet vilket intresse det fanns för hockeyn på orten. Även för de mindre lagen. Engagemang från släktingar och andra som gärna spanade in lite idrottslig underhållning. Var tunnsått med folk på läktaren även om det var betydligt fler än i många andra hallar jag bevistat. Hofors Ishall har jag inte satt min fot i sedan jag var där som gästande tränare/lagledare med ett J-20 lag och en träningsmatch för kanske 10 år sedan.

Strax innan nedsläpp påpekade man från speakerbåset om vikten med god sportsmannaanda från både spelare. ledare och publik. Något man gör i stort sett varje match runt om i Sverige och vid ungdomsidrott. Trevligt bäddat tänkt alltså. Och givetvis något man tar för givet att sker. Skrikande föräldrar är lika ute som midjeväskor och vita tubsockor uppdragna till knäna.

Det blev snabbt 0-1, 0-2 (vilket var ett grymt fint mål laddat strax innanför offensiv blå och rakt upp i ena krysset).  Sen minns jag inte om det blev ett till mål eller om den ganska fula tacklingen i ryggen på en Brynässpelare skedde. Utvisning med all rätt, men att höra en vrålande idiot till Brynäs-förälder först skrika till speakerbåset om det inledande talet om sportsmannaandan och sedan hånfullt till den utvisade spelaren som blev förbaskad och tyvärr dängde klubban i plexiglaset säga ”Ja men kom upp och visa hur duktig du är då” fick mitt adrenalin att stegra. En vuxen karl som sitter med sina polare och utmanar en 13-åring. Glömde för ett tag att även jag skulle agera vuxet och de gamla takterna med att nita motståndarsupportrar dök upp. Hade svårt att nagla fast benen i betongen under mig och inte ta fyra steg fram och sparka idioten i huvudet. Minst lika vuxet va? Kanske var det minnen från ”Apburen” som vi Djurgårdare placerades i Gavlerinken tidigare. Där vuxna Gävlebor stod och provocerade genom hånfulla gester, kastade flaskor och spott som gjorde sig påminda. När de fick reaktionen de ville var det givetvis Djurgårdarnas fel att de satt där de gjorde. Inget jag är stolt över idag. Sambon sade att det var ett vanligt förekommande beteende från gästande Gävlelags föräldrar.

När jag skakat av mig våldstendenserna började jag analysera spelet igen. Det fanns betydande skillnader mellan Hofors spelare och Brynäs. Farten på skridskorna till exempel. Brynäs alltid i rörelse, alltid med klubban i isen och nästintill alltid passningsbara. Hofors ofta stillastående och drömmande, svårigheter att lira i försvarsposition då man ofta tappade sitt ”uppdrag” och blev uppsnurrade. Drar man på sig så pass många utvisningsminuter måste man vara beredd med ett bättre försvarsspel. Det fanns givetvis ljusglimtar på planen. Bland annat Matilda Källviks som hade rörligheten och speluppfattningen, ett par större grabbar som jag tyvärr inte lade namnet på minnet  av men som använde sin storlek fullgott mot de betydligt mindre Brynässpelarna (såg de inte ut att vara stöpta i samma form allihop?) samt en ganska liten kille med fart under skridskorna och som placerade sig ganska bra under spelets gång.

Som alla andra ”hockeyprofessorer” skapar man ju sin egen uppfattning om spelet och träningen. Nu har jag ingen aning om vilken målsättning just det här laget har, men det såg ut som det saknades en väldans massa skridskoåkning och grundläggande försvarsspel. Något som syntes betydligt bättre i motståndarna som under de 2×20 minuter matchen pågick avslutade med en seger på 10-0. Men mer hockey blir det definitivt i Hofors Ishall och jag lurar även själv på att snöra på mig mina trotjänare Micron Mega och nyttja allmänhetens åkning i hallen.

Ibland kikar jag ju i lokaltidningarna tvärs över kommungränsen och hittade idag något som upprört i synnerhet dalfolket och antagligen kommer att bli en het potatis i media de kommande dagarna. Det är Sverigedemokraternas ordförande i Borlänge, Anders Kampl som gått ut med en ”provocerande” insändare i DD.

Responsen låter inte vänta på sig och idag kommer två stycken artiklar som avhandlar ämnet varav en kör igång den klassiska ”rasist/blattekramaredebatten” i kommentarerna.

DD: Vill ha fotbollsklubbar med svenska namn

DD: Vi gör mycket för integrationen

Ärligt talat så förstår jag inte vad Anders Kampl är ute efter i det här ärendet. Jag har alltid hävdat att religion och politik aldrig skall beblandas med idrott. Men Herr Kampl har tidigare tryckt på ”fel” knappar för att uppnå ett syfte och jag undrar vad det är denna gång. I en flummig text beskrivs Kampl så här:

Bland annat anmälde han sig till en ABF-kurs som anordnades i Borlänge som avhandlade hans eget parti. Han har stoppats från fackliga förtroendeuppdrag och har en personlig erfarenhet av utförsäkran från Försäkringskassan redan 2004. Finns det även denna gång en bakomliggande tanke?

I artikeln säger den numer riksbekante ordföranden för Dalkurd, Ramazan Kizil: ”Jämför hur det var före 2004 när Dalkurd inte fanns. Det var mer bråk på stan, färre klarade gymnasiet”. På något sätt kan jag tycka att det är ett självmål. Han säger indirekt att orsaken till mycket oroligheter i samhället skulle vara invandrare/flyktingar som inte är organiserade i föreningsliv.

Idrott kan ju präglas av en sund nationell anda. Vem anser att tex Zlatan inte är svensk när han sparkar in mål i landslagsdressen? Vem anser att han inte är svensk när han gjort en kometkarriär ute i Europa? Lokalt kan man alltså skilja på vad som är svenskt och vad som inte är det. När blir man egentligen en svensk idrottsman? Dalkurds talang Smajl Suljevic är uttagen till potentiell landslagsman. Dalkurd FF har gått spikrakt från Division 6 till att i år spela i Division 1 Norra. Inget lag förutom Åshöjdens BK har presterat något liknande och laget har ju onekligen dragit till sig många svenska hjärtan med den svenska litterära förlagan i sinnet. Så vad är det egentligen Anders Kampl menar med ”misslyckad integration”?Igår kom 7-åringen hem från Hofors Ishall och jag frågade hur matchen hade slutat. ”Sverige förlorade” sade hon. ”Sverige??” sade jag. Förvirrande eftersom jag hade fått för mig att det var Hofors HC mot IFK Ore. ”Ja dom andra kom inte härifrån” följde hon suckande upp. Får en att fundera eller hur?

Kommer att bli en eländigt lång dags färd mot natt och Super Bowl XLIV. New Orleans Saints möter mitt eget favoritlag Indianapolis Colts med start 00.00 på TV6. Senast de plockade hem trofeén var 2007 och inatt kan det bli deras tredje vinst. Förhoppningsvis med deras Quarterback Peyton Manning i toppform.

Vill man ha en trevlig heldag med amerikansk fotboll kan Viasat Sport rekomenderas som visar hela tre matcher samt specialen ”The road to Super Bowl” och sedan själva finalen om man inte vill se den på TV6. Halvtidsunderhållningen står det gamla klassiska bandet The Who för. Blir till att ladda upp med Coca Cola och hamburgare

Egentligen hade vi nog inga direkta planer på var vi skulle åka. Fiskekamraten led nog av lite rastlöshet och ville ta en tur. Av en händelse såg vi en annons för en sommarstuga som skulle ligga vackert beläget vid Dammsjön och petade in koordinaterna i GPSen (som vi återkommer till senare) och följde väganvisningen. Vi hittade förvisso till området i Barkhyttan där stugan skulle ligga, men intresset hade svalnat efter vägen. Istället hittades något annat intressant. Det var nämligen länge sedan man såg spolade isrinkar ute i ingenstans som förr i tiden. Då talades det om begrepp som spontanidrott och kvartersgäng. Barn och ungdomar som samlades vid dåligt spolade isar och utövade idrott utan fastställt schema. Dagens ungdomar kanske inte är vana vid detta, men vi som har några få år på nacken vet ju hur det var. Faktum är ju att många stora idrottssjärnor fostrats och utvecklat talang för sin idrott vid såna här anläggningar. Det var kul och föräldrarna hade stora svårigheter att få in de stelfrusna barnen på kvällarna. Vid en kopp choklad talades det bara om hockey och hockey. Hur man längtade efter att sluta skolan dagen efter och snöra på sig skridskorna igen och lira.

Dessa rinkar är idag sällsynta. Kommunerna har inte råd att ha någon som åker runt och hyvlar av snön och spolar på lite vatten. Inte alls unikt för just Hofors utan över hela landet. Rinkarna monteras ned och ruttnar bort på högar. Att se en sån här isplan värmer i hjärtat.

Kände faktiskt inte till att det funnits ett Barkhyttans IK. Googlade lite och insåg att klubben fått anslag tidigare för verksamhet men att inga aktiva utövare finns registrerade med tävlingslicenser, inte i ishockey i vart fall. Finns några resultatlistor som anger att Barkhyttans IK haft utövare i diverse friidrott de senaste 10 åren. Vet inte hur klubben existerar idag men det kanske någon kan upplysa mig om. Såna här små idrottsföreningar brukar ha det väsentligaste av talang, nämligen hjärta.

Efter Barkhyttan hamnade vi i Berg och vidare till Torsåker och Malmjärn och rakt ut i skogen på plogade vägar. Det finns gott om snö skall ni veta. Mycket vackert även för en snöhatare som mig.

Vi såg även vid två tillfällen öppet vatten och genast började tankarna om möjligt fiske spinna. Egentligen skulle det inte spela någon roll med resultat utan bara känslan av att få stoppa kroken i vattnet. En sommarstuga bredvid denna bäck var dessutom till salu.

Fiskekamraten har haft problem med värmen i sitt sovrum och föreslog att åka till Rusta i Sandviken för att införskaffa ett extra element som värmekälla. Den tidigare nämnda GPSen fick räkna ut en väg från mitt-i-ingenstans-skogen till Sandviken. Jag fick en historia berättad för mig om hur fiskekamraten och hans sambo varit ute och åkt med GPSen som han kallar Ragnhild, Gerturd eller något liknande

Tydligen är det hon som bestämmer i bilen numer gällande korta och snabba vägar.

Till slut hamnade vi på Årsundavägen. Hade ingen aning om att man uppfört en vikingaby där. Har läst en hel del historisk litteratur men måste ha missat att det var ett starkt vikingafäste. Tänkte förresten bara för någon vecka sedan om det funnits korsriddare som varit från Hofors. Långsökt men med tanke på Kråknäsjärn mm skulle det väl kunna vara möjligt. Tänk er bara vad spännande om en figur likt Jan Guillous litterära figur Arn Magnusson funnits i trakten. Fanns det vikingar i Årsunda så kan det nog ha funnits religionskrigare i Hofors.

Väl i Sandviken påmindes jag om hur mycket jag avskyr just Sandviken. Vet inte varför men jag har alltid gjort det. Gillade inte att åka dit under skoltiden, åkte aldrig dit för att shoppa (undantaget en skivaffär som nu gått i graven). Dessutom bär jag med mig ett makabert minne från en fest hos en tatuerare där. Piercingen lyckades jag slita ur dagen efter men tatueringen stannade på kroppen som påminnelse att aldrig låta någon med alkohol i kroppen rita på min egen.

Ett element hittades för billig penning på Rusta och eftersom det låg en Dollarbutik vägg i vägg passade vi på att besöka den med. Mest för att kolla in fiskeutrustning. Mediokert utbud men trots det hittades tre mycket anmärkningsvärda wobblers av märket Fladen och namnet Conrad. För 30 kronor var det nästan värt det även om jag fortfarande misstänker att det rör sig om skämtartiklar.

En med eldsflammor, en målad som en djävul och med texten just ”The Devil” samt en utsmyckad med amerikas flagga. Förutom det faktum att jag vet att det sitter en man mitt i skogen på andra sidan länsgränsen och läser det här som är grön av avund med tanke på dess design, skall det bli mycket intressant att se om dessa faktiskt kan fungera. Det skulle bevisa en rad teorier gällande just fiske och i synnerhet gäddfiske. Sen kan man ju småskratta lite över faktumet att den som angriper en wobbler med amerikas flagga måste anses vara en terrorist med den inställning som råder i världen dessa dagar.

Fler det slagit runt för är journalisten som skrev artikeln om Eldsjälsgalan ikväll. Länge sedan jag såg en så uselt uppbyggd artikel.

Förutom särskrivningen av ”för-ening” vilket inte alls ”förenas” i sin uppbyggnad är innehållet mycket flummigt:

”I höstas uppmärksammades Hofors BMX och Skate också av Allmänna Arvsfonden, som bjöd in föreningen för att berätta om sin BMX-hall. Sedan man startade sin verksamhet i hallen i april 2008 har antalet medlemmar i Hofors BMX och Skate vuxit från 50 till nästan 400”

Varför skulle Allmänna Arvsfonden uppmärksamma och bjuda in Hofors BMX och Skate för att berätta om sin BMX-hall? Räcker det inte med en hall på orten? Eller menar man tvärtom att Hofors BMX och Skate bjöd in föreningen Allmänna Arvsfonden? Det är en statlig fond och inget annat.

Kommentarerna är ganska lustiga också. Signaturen ”Roffe” verkar lika bitter som signaturen ”Hungrig” i inlägget innan. När denna Eldsjälsgala instiftades var faktiskt min egen far nominerad som ”Årets eldsjäl”, redan då förstod man att priset skulle väcka avund bland andra föreningar och klubbar. ”Varför skall han få pris när inte vi får? ” Värst var omdömena om en rullstolsbunden som också nominerades. ”Hur kan han nomineras? Han kan ju inte ens göra ett normalt arbete där han sitter”. Det där med att arbeta ideellt utan att förvänta sig betalning är ett jävla nonsens egentligen. Okej att man kanske vill ha lite uppskattning för tiden man lägger ned men att missunna andra som gör samma sak är patetiskt. Vi skall vara glada att någon förening över huvudtaget får något.

Sen vidare till vad som är sport eller inte, kultur eller inte kultur och musik eller inte musik ligger väl i betraktarens ögon. Jag kan inte förstå hur det kan vara kultur när en kvinna sätter sig och pissar på en tavelduk eller vuxna män klär sig kroppsstrumpor och gör viga rörelser till fiolmusik. Nya idrotter får ny publik och nya utövare. De redan etablerade har ju blivit så sjukt infekterade med tidig utslagning om man inte håller måttet eller onaturligt stora summor pengar till ett fåtal. Knappast underhållande när man är beredd att spruta i sig substanser för att uppnå en cm till eller en tiondels sekund mindre.

Nu tror jag inte att det finns 400 utövare av BMX och skate i Hofors, antagligen stödmedlemmar vilket är en tydlig fingervisning att man lyckats skapa en fin förening. Jag önskar dem all lycka till ikväll och jag skall faktiskt se galan själv tillsammans med familjen.

Så brann Julbocken i Gävle igen. Vi får väl hoppas att det inte var den bockbrännande målvakten från fd RIK som gjorde en comeback liknande den övriga spelare gjorde för några veckor sedan.

Jag blir alldeles exalterad denna morgon. Så många nyheter!!

Carlssons

Först skall Hofors trevligaste ölställe anlita ordningsvakter. Carlssons har verkligen ögonen på sig efter att de fått ett permanent serveringstillstånd. Ett lagomt litet och mysigt ställe främst sommartid inhyst i gamla Karins Närköps lokaler. Var lite si och så med närköpets alkoholförsäljning också på 80-talet. Nekades man att köpa på Höjdens Närköp gick man till Karins. Nu tror jag iofs att man inte släpper in 14-åringar för att ”tanka upp”, men en ordningsvakt kan vara bra att ha. Vet inte om ryktena stämmer heller, men det sägs att ägarna till två andra Faluvägsbaserade ”nöjeshak” inte är så förtjusta i att Carlssons finns och gärna lyfter telefonen för att rapportera incidenter som inte ens sker utanför Carlssons utan snarare på andra sidan vägen vid deras egna. En av Polisen förordnad vakt kanske kan se nyktrare på situationen. Hofors är aningen för litet för att drabbas av restaurangkrig likt större städer.

Kukar av lera

Jag satte nästan kaffet i halsen när jag klickade mig in på artikeln om Hagaskolans eget Nobelpris. (Klicka på bilden för fullständig artikel)

Förutom att det såg ut som förskolans pysselavdelning i bakgrunden, står där två löskukar på bordet. En vit och en brun i sann Politiskt Korrekt anda. Osökt tänker jag på den där ramsan vi brukade sjunga som unga:

Guantanamera – vi gjorde kukar av lera

Kukar av leeeeera – vi gjorde kukar av lera

Jag skäms för den ramsan idag och jag slår vad om att de två leende eleverna kommer skämmas för den där bilden i framtiden också. Börjar jag bli moralistisk på äldre dar?

Låt ungarna sjunka under vattnet bara

På tal om äldre dagar skojade jag till det lite i kommentarsfältet till artikeln där Kommunen vill ta bort badvakterna i Hoforshallen. Hade väl aldrig kunnat ana att det skulle godtas för ett seriöst ställningstagande, men än så länge så tycker man visst det.

Det förvånar mig egentligen att kommunen ens övervägt det. Man brukar ju annars vara sådana paragrafryttare gällande lagar och bestämmelser. Att tumma på säkerheten på grund av sparkrav och ekonomi kommer bara straffa sig den dagen en unge sugs in i ett filter eller ligger livlös på botten av bassängen. Det insåg Åke Carnerö redan 1999, tio år sedan, då han lade fram en motion om simkunnigheten och bland annat nämner att 20 procent av mellanstadie eleverna inte kan simma. Badhus kostar pengar,men vad är vitsen med att ens ha ett om man inte kan garantera att besökarna kommer hem levande igen. Vad har man mest nytta av i kommunen? Att kunna sjunga och dansa eller simma?

Knappast bussbolagets fel

Fick den här artikeln skickad till mig via mejl igår kväll. Ett hockeylag från Sandviken hade åkt till Hofors för att spela Skol-DM. När de skulle åka hem nekades de att följa med eftersom busschauffören inte ansåg att han kunde garantera säkerheten för passagerarna. Alla som spelat hockey eller sett en hockeytrupp under resa vet att det är stora och otympliga väskor man släpar med sig, plus klubborna.

Man säger att busschauffören är en otrevlig jävel men ingenstans nämner man något om att det faktiskt är skolans ansvar att se till att ungarna transporteras fram och tillbaka om det är en aktivitet av detta slag under skoltid. Återigen besparingar som drabbar personer i tredje och fjärde led. Hur tusan tänkte man när man skickade iväg dem med lokaltrafik från början? Var fanns tränare/ledare? Åkte de i egen bil eller satt de kvar i Sandviken och drack kaffe på lärarrummet? Jag avskyr den där formen av vinklade artiklar där man inte redogör för hela förloppet och använder barnen som slagträ. Ungefär som denna ”ickenyhet”:

”Det blev ingen CD. Några 15-åringar från Dommarhagsskolan tänkte kolla in cd-skivor under lunchrasten. Men affären de gick till hade stängt. Från vänster står Alfredo Pettersson, Richard Knöös, Tommy Carlberg, Mattias Persson och Max Malmström”

På samma sätt har man ställt upp ett gäng ungar vid en buss (dessutom bakre utgången hade de inte tänkt betala heller?) och skapat en ”Buhuhuhu-artikel” där man lägger ansvaret på fel personer. Tänk er själva en buss full med lösa föremål och en olycka likt den i Ängelsberg 2003. Trots allt en riktig vinter dessa dagar. Följ upp artikeln med att ifrågasätta varför man släpper iväg elever själva på detta sätt.

Bapupa frikänns från anklagelserna om våldtäkt. Mycket märkligt. Jag misstänker att Tingsrätten har tagit hänsyn till en del ”faktorer” man normalt inte bryr sig om vid rättegångar.

”Han talar den sanning han känner till” sägs det och samtliga vittnen som sett en annan sanning samt offret själv är inte trovärdiga enligt domslutet. På annat sätt kan jag inte tolka domen som finns att läsa i sin helhet här på Politiskt Inkorrekt. Därmed är han fri att spela i Kalmar kommande säsong samt undslipper det hot om utvisning som legat över honom samtidigt.

”Han kunde ha en bra tid där”. Tycker det mer eller mindre säger att man inte behöver fråga svenska flickor om de vill ha sex. Men det är klart, svenska flickors trovärdighet jämfört med en gentleman från Kongo….

Efter inlägget om ishockeyn i Hofors fick jag ett trevligt mejl från HHCs ordförande Anders Björk där han informerade om att det den 12 december händer saker i ishallen med historisk anknytning. Gamla Hofors IK och Robertholms IK har skrapat ihop ett gäng veteraner som skall mötas i en match.

Blir en heldag med ishockey om man så önskar med start redan klockan 13.00 och det är valfri entré som oavkortat hamnar i ungdomsverksamheten. Verkar finnas lite intresse av nostalgiska skäl hos dem jag talat med. Svärfar och min egen far började genast räkna upp spelare de trodde skulle kunna finnas på planen vid nedsläpp. Kan väl inte bli annat än en full hall då va?

Gävlebocken är på plats igen skriver Arbetarbladet. En historia jag ofta fått höra är hur en målvakt i Robertholms IK på 60-70 talet brände ner bocken i Gävle och kvalificerade sig som den första att åka fast för det. Enligt mina efterforskningar måste detta ha varit 1966. Det finns två aspekter i denna historia jag beaktar. Dels att det var en Hoforsbo som brände ned den och det faktum att det var målvakten i Robertholms IK, en av två hockeyklubbar på den tiden i kommunen. Bocken har man ju rest varje år sedan dess men när Robertholms IK försvann så fanns där bara ett hockeylag kvar. Inget som reste sig ur askan alltså. Kul kuriosa kan ju vara att en nuvarande förtroendevald kvinna länge hade ett förhållande med denna ”eldsjäl”.

Hofors IK som det andra laget hette ombildades ju till Hofors Hockey Club och fick en ishall. Jag minns ganska väl vilket engagemang Hoforsborna visade för att få sin ishall och premiären mot Winnipeg Jets farmarlag samt Kinas landslag som kom utan klubbor och efter matchen gav bort de klubbor man fått låna till publiken. Jag undrar om det är någon Hoforsbo som fortfarande har en av dessa klubbor på väggen som minne. Tidigare hade man ju sin ”ishall” bakom utescenen i Folkets Park och kansliet strax ovanför på Skolgatan mitt emot nerlagda OK-macken. Båda platserna förknippade med personliga minnen och orsaken till att jag idag håller på Djurgården i ishockey istället för som resterande delar av familjen och Hofors, Brynäs IF.

På uterinken hände det grejor. På den tiden hade Hofors ett enormt hockeyintresse och det gick ganska bra för dem. Inte minst visade det ju sig genom att självaste Djurgården varit och spelat på uterinken i kvalspel. En gammal historia gör gällande att några kvinnliga Djurgårdssupportrar på sniskan tittat på rinken och dess omgivning och förvånat uttryckt ”Kolla de har björkar i hallen”. Detta skedde 1975 och Hofors hamnade tvåa i kvalserien:

På just den där rinken inledde jag min egen hockeykarriär som jag efter ett uppehåll på 15 år avslutade i en annan klubb med en icke skrytbar meritlista. Ja förutom det faktum att jag haft Anders Kallur som tränare och gjort ett mål. Skridskoskola under extrema vinterförhållanden. Minns att man var stelfrusen efter varje pass. Vintrarna var kallare förr. Jag vistades ganska ofta på kansliet också. Min styvfar arbetade ideellt med reklam och sponsring inom klubben. Under tiden han satt och höll på med ”Hockeypoolen” vilket innebar att lokala företag sponsrade per mål eller något så gick jag och min yngre bror på upptäcksfärd i det gamla huset. Tittade på pokaler, vimplar och listade ut hur klubbens läskmaskin kunde manipuleras. Den var av en sådan där gammal typ där läskflaskorna hängde på rad i en kyl med locket ovanpå. Det blev några läskedrycksflaskor försnillade kan jag säga. Huset är numer rivet och klubbens kansli flyttade till en källarlokal på Göklundsvägen utan läskmaskinen. Vet dock inte om klubben är kvar där.

När jag så ofrivilligt blev Dalmas under en period lämnade jag ”moderklubben” och spelade som jag nämnde tidigare i en annan klubb. Det skulle bli tre olika klubbar totalt och jag återvände faktiskt till ishallen flertalet tillfällen. Bland annat 1981 när TV-Pucken anordnades där. Såg varenda match faktiskt. Jag fick även komma dit som tränare för ett J-20 lag och möta min gamla moderklubb. Tänk att Sunken och Alexis och hans ständige följeslagare Peter forfarande hängde kvar där.   

Nu för tiden går det inte så bra för Hofors HC har jag förstått. Inte som den tiden när Musse och Willy Alfarenko mfl lirade där. Hofors är dock representerade i de stora sammanhangen. Ulf Söderström, Prinsessan Victorias blivande gemål Daniel Westling har Hoforsanknytning. Sen kommer vi osökt till en annan spelare och ett minne som får avsluta det här inlägget på Memory Lane. Andreas Johansson som tagit sig hela vägen över Atlanten, spelat i Tre Kronor och som ung utnyttjats av eder skribent och kamrater. Han skickades nämligen in på Konsum uppe på Västerhöjden med en trehjuling och med noga instruktioner att plocka cykelns lastflak full med godis och sedan cykla ut. Expediten missade det helt och hade det inte varit för en av oss mammor så hade vi kunnat snaska godis den där dagen på Andreas Johanssons bekostnad. Istället får man nöja sig med att snaska i hans tråkiga avslutning på karriären. Han skulle ju göra comeback i Leksands IF (hatklubben nummer ett) men fick i sin första match problem med den skada han dragits med i foten under en tid och avslutade karriären efter en enda match i ett Daladerby mellan Leksand och Mora IK. Så kan det gå.