Snön faller fortfarande inatt och jag sitter och läser igenom lite missade nyheter. Klickar mig tveksamt in på en rubrik om sagobröllop. Kanske är det så. Att Hofors riktiga räddning i sina ekonomiska bekymmer hade kunnat lösas om någon av ortens unga män lyckats fånga ”Kronprinsessans” blick. Ockelbo täljer guld i solskenet efter att det deklarerats bröllop mellan Kronprinsessan Victoria och Ockelbosonen Daniel Westling. Det rustas fejas, städas och putsas och förbereds för sagobröllop. Den 19 juni blir dessutom bonnpöjken ”Prins Daniel, Hertig av Västergötland”. Då får han stå med de andra fåntrattarna och vinka från balkongen till folket som försörjer dem. Det är nämligen deras livsuppgift att vara förmer än alla andra här i landet.
Det finns flertalet ämnen som man inte skall diskutera under alkoholens inflytande. Politik, religion och lagtillhörighet i Allsvenskan eller Elitserien. Därtill hör det svenska konungahuset, en fråga som är oerhört infekterad och där argumenten varför vi i en påstådd demokrati skall behålla något som passerat sitt bäst före datum ett par hundra år sedan är oerhört korkade. Jag var själv som ung rekryt en ivrare för vår konung. Gud, Kung och Fosterland. En naiv pojkdröm med sitt ursprung ur alldeles för många sagoböcker och historieböcker. En gång i tiden spottade jag efter alla som vägrade göra ens sin grundläggande militära utbildning. ”Hur understår de sig? ” Med tiden började man inse att samhället inte alls tar hand om alla de sina och att kvarlevorna av en ”Folkhemspolitik” bryskt kunde sopas bort. Med det kom även tvivlen på vad kungen egentligen fyllde för funktion. Det lät ganska bra när det sades att vid händelse av krig så skulle han göra skäl för sin lön. Som om att ”den där” någonsin skulle ställa sig i fronten för vårt försvar som sina tidigare ämbetsinnehavare…
Det förvånar mig att så många som säger sig värna om demokrati, mänskliga värderingar och rättvisa tillåter detta spektakel. Att ingen egentligen har ifrågasatt det allvarligare tidigare. För en tid sedan bildades Republikanska Föreningen vilkens målsättning är att skala bort detta skämt vi i Sverige fortsätter att hålla vid liv, kortfattat på detta vis:
Vi har ett enormt underskott i vår statskassa men skall ändå sponsra ett fåtals lyxliv. Ta av hatten och böja på nacken och tilltala dem korrekt om vi någon gång skulle råka korsa deras väg. ”Ers majestät”. Ungefär på samma sätt som vi ljuger inför barnen på julaftonen och tilltalar en maskerad alkis ”Tomten” med hänvisning till annat sagoväsen. Är det en rimlighet att vi skall inse allvaret i samhällsfrågor, försaka medborgare rättigheter för att det inga pengar finns men fortfarande blåsa liv i en svensk version av Askungens sagoslott från Disney World?
Oavsett politisk hemvist kan man verkligen inte tas på allvar innan man förnekar konungahusets existens.