Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad/Provocerad

Det slutliga resultatet av gristårtan eller nassekakan.

För någon vecka sedan var ena barnet hos tandläkaren för kontroll. Hon hade bestämt sagt ifrån att hon inte skulle ”runka tänderna” eftersom plastbiten som innehåller röntgenplåten gör ont i munnen. Märkligt men jag har exakt samma minnen. Att den gjorde ont och var otymplig. Har ändå gått över 30 år sedan jag gjorde det första gången och fortfarande har man inte kommit på en smidigare metod. Innan de gav sig iväg påpekade jag att även jag ville ha ett sånt där plastflygplan eller en båt som man alltid fick. Sånt delar man inte längre ut så det blev tatueringar (ej bestående). Igår tvingades jag så slutligen ta på den eftersom jag lovat i en veckas tid. Syns dåligt men det är en färgglad ”Alien” som nu pryder min underarm.

När vi så var inne på tatueringar så mindes jag att kamraten skickat en länk till Hofors egen tatuerare, Studio Diana. Var inne och kikade på hennes verk tidigare och när hon igår även kommenterade på sidan blev det nästan lite läskigt med sammanträffandet att jag var på G att skriva om studion. Går nämligen i funderingar att tatuera in en gädda på underarmen. Jag har undvikit att skaffa tatueringar som jag inte kan dölja med en t-shirt eller kortärmad skjorta. En Hoforsgädda skulle bli den första ”publika” saken. Men jag har inte riktigt bestämt mig.

Sedan tidigare så finns det en tatuering på vadera överarm. Den första gjordes av en nynazist och en hemmabyggd apparat. Hackade upp armen så att ärren mer utgjorde tatueringen än den bleka färgen. Gjorde svinont helt enkelt. Min bror som är en riktig tatuerare grät nästan när han såg det, men lyckades efter hårt arbete fixa till den så att den blev som jag tänkt från början. En ”vampyrkonfedereraddödskallemedtillhörandesydstatsflaggasompannband”. På den här tiden var det inte lika vanligt med tatueringar. Det var gamla sjömän och kriminella bikers som bar dem. Långt innan tribaler och svanktatueringar alltså.

Den andre tatueringen skapades i Sandviken hos en bekant till min kusin. En slags kombinerad piercing/begagnade vinylplattor/tatuerar-studio. Djurgårdens IF klubbemblem. Dock var både jag och tatueraren berusade så resultatet blev inte det bästa. En bokstav glömdes, färgen mattades av ganska snabbt dessutom. Men det var inte det allra värsta. Dagen efter vaknade jag med tungt huvud. Bokstavligen eftersom mitt öra på något sätt limmats ihop med kudden jag vilat huvudet på. Fick slita loss det hela och när jag kontrollerade i badrumsspegeln vad i helvete det kunde vara fanns där förutom ett blodigt öra en stor satans piercingstav körd genom det. Inget jag mindes men kan tänka mig att idén verkade bra kvällen före. Tog genast ut staven och blodet forsade men lämnade lyckligtvis inget hål efter sig när det läkt ihop. Tatueringar i all ära men vid groteska piercingar drar jag gränsen.

En lyckosam lördagskväll blev det minsann. Jag förärades med en Västerbottenpaj och en iskall öl till melodifestivalsgrejen. Smaskigt värre.

Efter det blev det vinylspelarstund. En lite lustig sak gällande just skivspelaren och vinylplattor är att pojken i huset tidigare tittade på spelaren, tittade på vinylplattan och sade ”Kommer det typ ljud ur den där” samtidigt som han pekade på skivarmen. För oss åldringar är ju en vinylspelare en vardaglighet men för de nya generationerna så finns ju i bästa fall CD-spelaren, sen bara musik i filformat. Det uppstod nog ungefär samma funderingar som när jag såg en trattgrammofon med tillhörande stenkakor för första gången.

Det är hur som helst ett spännande inslag för i synnerhet 7-åringen som ofta frågar om vi kan spela de gamla plattorna och singlarna. Vi brukar spela efter turordning där alla får välja en platta och sedan går vi runt. Brukar rendera i ganska spännande låtval. ”Vad är det här?” sade 7-åringen och höll upp något som jag inte hade en susning att den ens existerade i samlingen.

Den hamnade snabbt längst under i högen och glömdes bort ännu en gång. Om någon kan språket (eventuellt ryska eller liknande) så kan ni gärna översätta vad det står på omslaget.

Jag minns inte att jag begeistrat gett mig på att städa mitt rum som liten. Ordningsam var jag men inte i den bemärkelsen att jag bäddade min egen säng varje dag, det inträffade först efter grundläggande militär utbildning. Igår halvt om halvt skojade jag med 7-åringen att hon skulle bädda och städa på sitt eget och sin brors rum. Hon gav sig genast i kast med detta. Duktig flicka helt enkelt. Under tiden hon bäddade sin brors säng sade hon att hon skulle bli städerska när hon blev stor. Jag blev lite förtvivlad och sade att med hennes lysande intellekt borde hon satsa på att bli advokat eller möjligtvis veterinär då hon gillar djur. Nej sade hon. ”Jag vill göra något som är roligt”.

Vad svarar man på sådant? Jag har ju väldigt lite påverkan i vad människor vill göra med sina liv, men av någon anledning kom jag på mig själv att tycka att en städerska på något sätt inte var ett arbete ”värt” något. Jag skämdes en smula.

Dock ändrade hon sig och sade ”Okej jag ska inte bli städerska då, jag ska steka hamburgare istället”.

Kändes som en repris av mina tankar fast byt ut städerska mot lågavlönad Mac Donalds anställd. Jag vet inte om dagens barn blivit mer realistiska i sina framtidsvisioner. Att de på något sätt insett att alla inte kan bli president över USA eller stjärnadvokater som gör gott efter sunda ideal, poliser, brandmän (heter det brandkvinnor för den delen?).

Själv ville jag bli indian eller gangster, någon kan dock med viss ironi hävda att jag blev både och.

Man skall inte mata Internettroll som ”Maya” påpekade i kommentarerna till min nya fina ”reklamkampanj”. Men hans dagboksanteckningar över hur han kämpar mot ondskan på Hoforsbloggen.se säger liksom allt.

Återigen är alla andra dumma och han den enda ”sunda” kraften på planeten. Samma argument att människor som inte tycker som honom eller agerar som honom borde gå på Komvux och lära sig något förs fram. Detta har han hävdat sedan minst 2007 också i diskussioner på Passagen Debatt under olika trollnamn.  Komvux verkar i hans ögon vara den högsta läroanstalten i Sverige. Vad hände med alla universitet och högskolor?

För bara en liten stund sedan knackade det och ringde på dörren. En mörkhyad man sträckte fram en lapp där det stod något i stil med att hans fru avlidit i en trafikolycka och att han nu ville sälja något han hade i en påse. Ett av de där klassiska bluffknepen som cirkulerar med jämna mellanrum i landet. Det kan vara tavlor, böcker och annat de vill kränga under falska förespeglingar.

Vad de exakta motiven nu må vara, se efter om människor är hemma eller kolla om det är en äldre person man kan lura eller stjäla ifrån vet jag icke. Men att det är något dolt motiv med hembesöken kan ni vara säkra på. Mitt råd är att vänligt men bestämt tacka nej och stänga dörren direkt. Lås den om ni bor på en enslig plats.

Med  243 kommentarer, drygt 70 ej godkända men sparade, åtskilliga mejl och under namnen: Gunnar, Åke, Hans, Hans Leksell, Greger, Heinz, Till Förtalar-master, Till psykopat-master, Till dåren, Till lögnaren mfl  har han farit fram över Hoforsbloggen och ytterligare en blogg som tillhör en av de andra kommentatorerna här samt skickat mejl till ytterligare där han kräver 10 000 kronor som ersättning för att han på något sätt skulle ha förtalats här.  Något han även framfört i kommentarsfälten. Då skulle han upphöra med sin terror och plocka bort en sida där han på något underligt vis staplar upp vad han anser vara något slags bevis.

Han efterlyser även information som kan leda till att min egen, Mats (bara klicka på hans namn så finns allt där) kommer honom tillhanda. Ytterligare tre av besökarna på denna sida; Pike (som fick stänga ned sin sida efter att mannen ifråga terroriserat honom och hans bekanta via mejl), Chrill och Anna får sig en skopa ovett. Även sagt att en kvinnlig SD-anhängare, Alf Persson (vilkens gästbok han härjade i tills Alf raderade det hela) och en kvinnlig reporter på Arbetarbladet i Hofors på något sätt skulle stå på hans ”sida” i kampen mot Hoforsbloggen.se som han anser förtalat honom.

Utöver detta har han antytt att han är i kontakt med en grupp ”nazistjägare” som har medel och kraft att ta itu med problem. Mig vill han dessutom se hängandes i ett träd och han vill döda ”nassesvinen” som hänger här på sidan. Han påstår dessutom att hans inlägg skulle ha ändrats och att han inte alls sagt vad han sagt utan det är alltid någon annans fel. Det är vad man kallar ett ”Internettroll”:

Jag har sett snart alla varianter av denna företeelse.  Nu har trollet äntligen trots många uppmaningar gjort sin polisanmälan och det skall bli mycket intressant att se hur om det för första gången någonsin i Sveriges historia skall lyckas bevisas ett förtal (som inte existerar) av ett Internettroll som påstår sig ha skyddad identitet och skriver under dussinet namn. Inte ens en bläckfisk skulle hinna med att förtala en sådan multipel personlighet. Åklagaren lär sitta och slita sitt hår just nu.

Samtidigt som det pågår något slags konvent för nynazister i Gävle med tillhörande motdemonstration mm så har det varit ett litet ”Nasse-möte” i vårt kök också. Dock en annan form av nassar. Slutresultatet får ni se efter att födelsedagsbarnet själv mottagit tårtan.

Förutom att det dracks en och annan alkoholaktig dryck igår diskuterades det naturligtvis Hofors. Bland annat de två nyheter som seglade upp efter midnatt på Arbetarbladet.

1. Timo Viiperi tar över ordförandeskapet för Metall på Ovako. Namnet låter mycket bekant för mig men jag kan inte riktigt placera det. Dock fick han skyhögt omdöme av våra gäster som menade att det var en mycket kompetent man som hamnat på rätt plats. Det bådar ju mycket gott.

2. Lika fint omdöme fick dock inte Ziita Eriksson som hamnade i facket ”populistsurfare”. En diskussion uppstod över varför Alf Persson inte återfanns allra högst upp. Någon trodde att Alf blivit skärrad av sin ”kioskvältare som försvann” och medvetet tagit ett steg tillbaka. Så lätt kan det väl ändå inte vara?

Oj det blev visst lite sent inatt med trevligt sällskap. Ändå hoppas jag att åtminstone en av gästerna noterade hur jag bloggade fast jag inte ens satt vid en dator

(Tack tidsinställda blogginlägg!!)

För övrigt värmde det i hjärtat av både rom och upptäckten att det nu töar i snöhelvetet. Det regnade faktiskt . Det betyder att det snart är vår och att de wobblers som renoverades under stor ”försiktighet” igår kväll snart kommer till användning. Det känns som livslusten återvänt och idag skall det bakas gristårta (nej Mats den skall inte ges till Blåvalen).

Det känns verkligen roligt att få dela med sig av foton mm som aldrig tidigare har publicerats. Ett par världsmästare i all ära, men detta känns betydligt mer spännande. en av mina absoluta favoritgeneraler sade en gång ”It is good that war is so horrible, or we might grow to like it”. I all olycka och misär finns det något slags tilltalande dramatik, i synnerhet i gamla foton från svunna tider. Dessa har funnits i min familjs ägo sedan morfar som deltog aktivt i kriget letade sig hem igen välbehållen. Jag har förstått att det finns åtskilliga frivilligsvenskar och dess ättlingar i just denna region.

Ett litet men inte helt obetydligt bloggtips vill jag ge alla Hoforsbloggare. När ni kommenterar och länkar till en artikel i tex Arbetarbladet är det suveränt bra att ha lagt in automatiskt Twingly Ping på er sida:

Det gör ni genom att lägga in denna adress ”http://rpc.twingly.com/” i verktyg och listan över ”ping services”. Resultat blir att ni syns i direkt närhet till den artikel ni länkar till och skrivit ett inlägg om:

Jag undrar onekligen vad alla som gnällt om att jag ifrågasatt upphandling inom kommunen säger nu. Jag vill påstå att det erfordras en granskning av ytterligare två beslut på senare tid.

1. Hur Bergsmannen fick tillståndet att servera sprit i samtliga lokaler på Folkets Hus

2. Hur tillsättandet av arkitekten för projektering av ombyggnad av Folkets Hus gick till

Jag tycker det bevisas gång på gång att det råder något slags ”Kalle Anka-mentalitet” i kommunhuset. Lagar, regler och förordningar verkar ignoreras.

Eftersom jag fick kliva upp redan vid 4-tiden då 7-åringen var illamående fick jag tid att surfa runt på bland annat Blocket. Hittade en mycket märklig pinal:

”Fishmax är en liten box med två tåtar som man stoppar i vattnet. Attraherar fisken upp till 1000 meter. FISHMAX utvecklar de fyra huvudstimuli som attraherar fisk, syn, hörsel, sonarvibrationer och elektriska inpulser. Genom att placera FISHMAX i sött eller salt vatten sätter den automatiskt igång att sända ut signalerna till fiskens sinnen.Det vattenfasta batteriet räcker i 1000 fisketimmar”

Det kan väl ändå inte vara möjligt att locka till sig fisk på en kilometers avstånd och dessutom för priset 175:-

Undrar om det fungerar omvänt också. Att man sticker upp två tåtar i luften och skrämmer bort Internet-troll.

Kanske inte lika unika bilder som på Floyd Patersson och Ingmar Johansson, men väl gamla. Skolavslutning vid Hofors Kyrka 1977.

Igår fick jag vara gräsänkling också. Sambon åkte iväg för tjänstgöring tills idag och barnen knallade till skolan. Vanligtvis arbetar vi ungefärligt likadant men sen blir det såna här tillfällen då huset blir helt tyst och tomt förutom jag själv som hasar omkring i mina sköna tofflor. Ja Monsterkatten och Lejonkungen också då förstås. Tog en tur på Bruket och uträttade lite uppgifter. Bland annat hamnade jag på ICA där de förvånansvärt nog inte hade något ”färskt bröd” eller bake off som det också kallas. Fick stryka mina planer på en Brie & Salamimacka till lunch. Lustigt nog hörde jag två medelålders män diskutera Hoforsbloggen.se vid grönsakstorget. ”Den är för fräck” sade en och den andre skrattade gott. Jag hade god lust att sträcka fram handen och nypa den ena i häcken och presentera mig

Efter det gick jag hem och lekte med mina nya wobblers. De är minst lika fräcka. Det är rejäl storlek på dem så det finns goda förhoppningar om stora rovdjur som kommer krokas på dem. I synnerhet en helsvart ”Ninjawobbler” av märket Bomber. Så häftig att jag funderar på att sätta små korkar på hullingarna och låta den sova mellan mig och sambon. Övriga wobblers på listan var:

Lite tveksam dock över om jag tog rätt storlek på ”Swim Whizzen”. Ser mer ut som en fullstor och ergonomiskt utformad dildo. Röd och vit.

Tömde även kameran som jag bär med mig överallt. Man vet nämligen aldrig när den behövs. Hittade ett av 7-åringens projekt. ”Modellande med katt”. Åtskilliga bilder på Lejonkungen i olika positioner och scenarion. Ganska sött att han finner sig i att leka med på barnets villkor hela tiden. På fotot ovan nedbäddad som en baby i docksängen där han även somnade sen.

Det är med en viss sorg jag läser artikeln i Arbetarbladet om hur ungdomar förstör och härjar på den finaste av alla institutioner vi har i vårt land. Biblioteken. Tidigare innan bokmomsen sänktes radikalt var böcker dyra och var man som mig en storläsare och dessutom ung utan större inkomst, var biblioteket en räddning för själen. Nyckeln till allt finns i böcker. Eller nästan allt, en del måste man lära sig andra vägar, men sammanslaget bidrar det till en stabil grund att stå på gällande allmänkunskap, förståelse för hur världen fungerar och inspiration för nya tankesätt. Rent förfärligt egentligen att var och en inte begriper nyttan av kunskap. Till och med de mest förhärdade brottslingar som jag känner har ett enormt intresse för vad böcker tillför världen. Nya uppslag till kriminalitet, förströelse och sinnlig flykt från cellen dom allt som oftast spenderar tid i. Men kanske är det så. Kunskap och texters skönhet är inte till för alla.

Verkar inte spela någon roll hur många fritidsgårdar man håller öppna, hur mycket samhället försöker engagera sig i ungdomarnas liv. En del är bara förtappade själar utan framtidshopp. Som jag skrev i inlägget Vuxna måste ge ungdomarna en positivare livssyn:

”Problemet är ju som bekant att ungdomar alltid klagar på att det inte finns något att göra och därför motiverar man olika snedsteg som sabotage och klotter och apati med att vuxenvärlden har misslyckats sysselsätta dem. Rent skitsnack. Vi vuxna har misslyckats men inte med att skapa aktiviteterna utan med att skapa förutsättningarna i ungdomarnas egna huvuden. Vår egen inställning till samhälle/arbete/livet smittar av sig och barn gör som vuxna många gånger och hamnar i gnäll-läge innan man ens lärt sig att ta sig fram på egen hand. Många skulle vilja kalla dagens ungdomar bortskämda och att det minsann var bättre förr”

Därför är nog förslaget som Alliansen lagt fram fullkomligt realistiskt. Om det är enda sättet att få vuxna att bevaka sina barn och ungdomar bättre. Frågan är bara om barnaga måste tillåtas också, kan tänka mig att det finns många föräldrar som kommer tappa konceptet helt och hållet när det dimper ned skadeståndskrav på flera tusen bara sådär. Jag är inte alls för att man slår några barn, men effekten kommer ju bli att de redan överfulla häktena i Sverige överbelastas totalt.

Riktigt dåliga bilder. Jag vet. Men intressanta i många avseenden. De två pojkarna som sitter så beskedligt med händerna knäppta i sina knän till höger i bild är avlidna. På originalbilden ser de verkligen ut som två små änglar. Båda två blev Hoforsnomader som aldrig fick återvända hem igen.

Barnen på bilden under lever dock i allra högsta grad. Flickan bor faktiskt granne med mig här i Hofors idag. Jag kände igen henne direkt även som vuxen.

Märkligt vad många minnen ett par sketna foton kan framkalla. Dunderklumpengardiner, gitarren i hörnet som vi bråkade om när vi skulle mima till musik som vi också bråkade om. ABBA var ju populära men själv ville jag köra en enmansshow som Elvis. Resten kunde vara kör eller stå framför den lilla bänken och låtsas vara hysteriska fans. Och var tog egentligen min lastmaskin av det robusta märket Tonka vägen? Noterbart är även den HIK T-shirt jag har på bilden. Jag hade även två stycken pyjamas med samma märke. En röd och en blå. Ville aldrig kliva ur dem på dagarna. Hur hade livet artat sig om jag fått gå omkring i dem hela livet.

Besöksantalet ökar nästan för var dag som går, det är nu ett snitt på 300 unika besökare per dag. Får anses vara ganska hyfsat för en blogg som är 3.5 månad gammal.Det finns ju en målsättning med bloggen och det är på god väg dit.

Satt med kamraten över en kopp kaffe och diskuterade lite över vad som varit och vad det potentiellt kan bli. Det finns naturligtvis saker som varit mindre bra och annat som fungerar ypperligt. Tappade lite fokus från den ursprungliga planen med bloggandet när vi snöade in på konstigheterna runt ”Ensamkommande flyktingbarn” bland annat. Det var aldrig tänkt att det skulle läggas så mycket tid på det ämnen, men det engagerar uppenbarligen människor och någon lösning via nätdiskussioner på det lär vi inte komma närmre. Grundtanken var ju att lyfta fram mer positiva saker om kommunen. Jag skyller lite på bristen av fiske faktiskt. Mitt omdöme blir grumligt när jag inte kan filosofera ute på böljan den blå

För övrigt så har ju metoden att filosofiskt blogga som man fiskar fungerat relativt bra. Man agnar kroken, kastar ut och ser vilka fiskar som nappar. Små direkta anfall på betet med resultatet att småfisken inte klarar av att tugga i sig det och släpper och större predatorer som varit avvaktande men sedan svalt allt men försöker dyka ned i djupet igen och ställa sig på botten och låtsas som inget hänt. Fortfarande krokade. Brukar ju ta sin tid innan de figurerar på ett foto som trofé, men det sker nästan alltid

Ett par av de riktigt stora får vi nog hålla på att drilla in ända fram till valet i höst.

För första gången i världshistorien blir dessa bilder offentliga. Det går även bra för Arbetarbladet att låna dem om de känner för det

Bilderna är tagna en midsommar under 80-talet i Älvdalen då ett evenemang som tyvärr gick i graven senare utfördes. Älvdalens Marathon. Unikt är det inte för att Ingvar Oldsberg kan synas betydligt yngre än idag.

Nej det unika ligger i att två stycken avdankade världsmästare i boxning lyckades leta sig till denna förvisso mycket vackra plats, men ack så avlägsen och obetydlig.

Den ene var Floyd Patersson. Världsmästare i tungviktsboxning 56-59 och 60-62.En stor händelse för de cirka 45-50 Hoforsbor som firade midsommar i Älvdalen under många år.

Att dessutom få se en berusad Ingvar Oldsberg som bonus gör minnet bara finare. Mycket vänlig och skakade hand med alla som ville.

Men juvelen i kronan var dock vår egen forne världsmästare i tungviktsboxning 1959-1960:

Ingmar Johansson

Inför 30 000 människor nitade han skiten ur just Floyd Patersson 2 minuter och 3 sekunder in i tredje ronden. Fullkomligt galet kan man säga. Att Patersson året efter tog tillbaka sin titel är inget man behöver prata högt om, men ett enda år där hade vi en svensk världsmästare i kanske en av världens brutalaste sporter. 1961 mötte han även Cassius Clay senare vid namn Muhammad Ali i en uppvisningsmatch. En inte så obetydlig koppling mellan tungviktsboxning i världsklass och Hofors

En mycket rolig nyhet fick jag när jag läste Arbetarbladet. En gammal klasskamrat hade tydligen skrapat Triss i TV4 denna morgon och vunnit 2 miljoner kronor. Stort grattis!!!!

Bara hoppas han och familjen får vara ifred från baktalandet som tex följde två familjer från Hofors som vann på Måltips under 80-talet. Märkligt att man inte kan unna andra lite tur och lycka livet.

Jag satt här och funderade lite och det slog mig att vissa saker passade ypperligt in i en cirkel av indicier som bidde en helhet. Vänligheten att bjuda kommunens anställda på ”Folkan” och ge dem 400 att göra något kul för kanske har en lite djupare förklaring.

1. Kommunen ger Alm Hotell & Restauranger tillstånd att servera mat och dryck i Folkets Hus alla lokaler. Kanske som kompensation för att kommunen vill flytta biblioteket från Bergsmannen eller liknande.

2. Det tackar Bergsmannen för genom att ge kommunen kraftigt reducerade priser på mat och dryck den kväll kommunanställda får gå på trerätters middag och dans till Black Jack i samma lokaler den 23 april.

3. Man måste ju förklara att man har pengar till sådana evenemang när man inte har det till till exempel de dementa. Var är den dåliga ekonomin helt plötsligt?

4. Resultatet blir att Kommunen tillfälligt inte har några ekonomiska problem, Bergsmannen har ett serveringstillstånd som genererar pengar, kommunens anställda får en del av kakan och allt är frid och fröjd.

En potentiell konspirationsteori eller taget helt ur luften? Ser onekligen lite konstigt ut med sambanden.

SJ och Banverket är i ett bokstavligt blåsväder. Infrastrukturministern verkar vilja lagstifta mot väder och vind och det blåser lika mycket genom alla kritikers huvuden som ute. Detta är inget man kan belasta infrastruktur eller statliga bolag för. Rent löjligt att skylla på föregående regeringar när tågtrafik och annan samhällsfunktion slås ut. Det är ju väder vi talar om. Möjligtvis kan man införa undantagstillstånd. Var och en bör göra vad de kan för att se om sina mest akuta behov som torde vara värme, skydd och mat och sedan avvakta. Här slutar vår regerings ansvar i dylika förhållanden. Man får låta vädret passera och sedan lösa eventuella problem, men låt SJ och Banverket få arbetsro.

Hur gärna vi än vill bemästra naturen och vädret som människor så går det inte. Bara inse att vi i naturens ögon är lika (o)betydliga som plankton (kanske mindre). Det kvittar om vi finns här eller inte och människorna borde primärt inrikta sig på att överleva. En liten fingervisning hur många skulle sätta sig ned och dö vid ett riktigt katastroftillfälle, detta är ju bara lite snö. Charles Darwins teorier blir liksom högaktuella.

Mer artiklar om snö och järnväg:

Värnpliktiga ska röja spåren

Fortsatt kaos i tågtrafiken

Värsta läget sedan järnvägarna byggdes

Därför klarar inte SJ snöoväder

Snön faller och Sverige stannar

Snabba på och rusta ner

Därför drabbas tågtrafiken

SJ skyller på regeringen

Enligt Gefle Dagblad så är det inte alls trassligt i kassakistan för Hofors Kommun. Man har enligt artikeln en engagerad personal som löst kommunens trassliga ekonomi och därför vill man avsätta 400 000 kronor och visa sin uppskattning för första gången i kommunens historia. 400 kronor per person som får nyttjas efter varje enhets goda omdöme. Detta är ju strålande helt enkelt. Med sviktande ekonomi i hela landet ja hela världen så är det verkligen en morot till alla dem som drar hästlasset i samhällets organisation. Jag trodde att den taktiska manövern som klassiskt bestod av gladiatorspel för att förvilla människor i kristider, var att de kommunanställde skulle få gå på ”Folkan” den 23 april, äta trerätters middag (respektive betalar 100 spänn) och lyssna på Black Jack och dansa. Nu får man dessutom 400 kronor till annan aktivitet. Kommunen kanske inte alls är det svarta ”Imperium” från Stjärnornas Krig med Jan Bornestig i rollen som Darth Vader, jag trodde. Alf Persson skriver dessutom om ett eventuellt samarbete/kompromiss med Vänstern i Hofors. Kommunens hårda fasad rasar tydligen(bokstavligen).

Hofors Kommun är kanske som dess slogan, ”Den vänligaste kommunen i Sverige”.