Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad/Provocerad

En märklig incident i en av grannkomunerna får mig att fundera över hur det ser ut med ordningsvakter på krogarna i Hofors. Karlssons skulle ju tvingas skaffa en för att stävja bråk, vill minnas jag såg en kvinnlig ordningsvakt på Depå förra senhösten, men aldrig på tex Mona-Lisa. Enda egentliga minnet jag har av ordningsvakter i Hofors är norrmannen som stod i dörren på Lisas Stekhus, oftast lika berusad som besökarna och med en uttalad förkärlek för diskutera den sälklubbning som var i ropet på den tiden. Var nog över två meter lång och lösningen på många små krogars ”busliv” på den tiden. Det vill säga ställ bråkmakaren i dörren istället för i kön utanför. Sedan kom de förordnade vakterna och ”entrévärdarna” med vad allt det innebar. Nu vet jag inte om just denna norrman var en bråkstake, upplevde honom som ganska schysst, men tiderna var så i närliggande städer vid samma tidpunkt.

I större städer där jag levt under min frånvaro från Hofors har jag noterat en hel del märkliga människor utrustade med batonger och skyddsvästar. Inte minst tiden efter att massakern på Stureplan inträffade. Kraven för att bli vakt på en krog hängde mest på de fysiska förutsättningarna än omdöme kan man väl kort sammanfatta det som. Hur har det sett ut i Hofors genom åren? Har det varit incidenter med hot från eller mot ordningsvakter på orten? Finns det ens återkommande ordningsvakter på helgerna?

En klassisk kamp uppstod när kommunfullmäktige hade en debatt angående en motion från högerblocket gällande ”lokal utmaningsrätt”. Ni vet en sådan där som mellan Darth Vader och rebellerna, Tintin och Roberto Rastapopoulos. Fast jag vet inte ja. Kanske var det mer som Stora stygga vargen och de tre små grisarna med Hans Backman i släptåg när Raimo Pärssinen ”huffade och puffade” bort motionen som i en arbetarkommun är lika stryktålig som ett hus av halm.

”Raimo Pärssinen var den som argumenterade flitigast för att avslå motionen.

Han hävdade att motionen var ett försåtligt försök från de borgerliga för att få till en privatisering.

– Jag vill ha kontroll på skattemedlen och inte avhända oss vad vi gemensamt byggt upp, sa han.

Omröstningen slutade med att lokal utmaningsrätt inte genomförs i Hofors kommun.

Mot beslutet reserverade sig samtliga borgerliga ledamöter och två av Folkhemmets representanter”

Nu vet jag ju sedan en tid sedan att kommunen redan har problem med den där Lag(2007:1091) så det var knappast en överaskning att man inte tänkt sig någon annan slags konkurrens heller. Med den klassiska kampen avser jag kanske inte så mycket mellan gott och ont som mellan Spara & Slösa eller i kommunens fall ”Slösa & Slösa”.

Jag är själv väldigt kluven till detta med att sälja ut kommunala verksamheter till privata aktörer. På ett sätt är det en nedmontering av ett ”trygghetssamhälle” som vi trots allt varit/är till viss del, på ett annat möjligheten att i verksamheter som sköts uselt kanske kan höja standarden. Men som med allt där det finns vinstintresse så ser man bara pengarna och inte till produkten (undantag Ikea som gör det både bra och billigt även om det tycks finnas ett och annat bakom kulisserna). Det kanske bara fungerar på orter som inte redan är fylld av konstigheter bakom maktens murar?

Det har enligt uppgifter inte gått helt smärtfritt att flytta de residerande på fd gruppboendet Orion som jag tagit upp vid ett par tidigare tillfällen. Ni kanske minns ett av mina första inlägg som visade hur kommunen behandlade våra äldre på ålderns höst. Lokalerna som enligt våra politikers fina folder, där det stod om var de ”ensamkommande flyktingbarnen” skulle huseras, var ju ”tomma”. Så var det naturligtvis inte, så det är inte bara Kenneth Axling som borde heta lögnare i kommunhuset.

Under våning sju dit man flyttade finns äldreboenden som nu upplever den nya verksamheten som störande. Man skall dessutom ha satt upp något slags galler i fönstren så att det riktigt påminner om ett fängelse (obekräftade uppgifter än så länge) och jag undrar hur de nya hyresgästerna och deras hjälpredor i livet upplever den nya situationen kommunen givit dem. Kan inte Xamuel Halvfars göra ett studiebesök för att sätta sig in i situationen kanske? Eller bör alla som når pensionsålder eller har extra behov av stöd i livet fly Hofors fortast möjligt till förmån för unga friska icke-medborgare som man ser större potential i?

Denna morgon såg jag en bekymrad Peter Althin vandra fram och tillbaka i det lätta snöfallet med mobiltelefonen i högsta hugg. Åtminstone såg han bekymrad ut. De ”nya bevis” som han skulle presentera i rättegången mot Mats Alm för mordet Linda Chen kanske inte hade anlänt i tid.

Jag hade god lust att gå fram till honom och ge honom en sån där varm och härlig ”Republikankram” som bara vi republikaner kan ge varandra

Dock kan jag inte önska dig lycka till med det där arbetet du utför just nu.

Man kan inte annat säga än att det ser positivt ut just nu för de arbetssökande i Hofors kommun:

18 arbeten varav 3 dubletter men ändå 15 arbeten som är sökbara för den som inte vill pendla utanför orten. Hotell Bergsmannen verkar samla ihop extrapersonal för sommaren och Ovako Steel söker för första gången på länge officiellt på Arbetsförmedlingens platsbank en underhållsmekaniker. Borde finnas ett helt gäng med sådana som vill tillbaka i gropen kan man tycka. Att det är arbetsgivarnas marknad kan man se inte minst på Bergsmannens annons:

”Dokumenterad arbetslivserfarenhet från arbete som diskare/städ”. Tidigare kanske kreti och pleti kunde ta sig diskjobb i brist på annat men i takt med att utvecklingen gått framåt har även kraven skärpts. Hotell Bergsmannen torde väl också vara Hofors motsvarighet till de finare storstadshotellen även om några sagt mig att trevligast bor man på Hotell Golden Hof. Jag har personligen inte bott på något av hotellen men att döma av bilderna på deras hemsidor så är det enklare härbärgen där Golden Hof kanske vinner på en personlig ”touch” inredningsmässigt. Jag undrar vad beläggningen är på hotellen låg respektive högsäsong i just Hofors. Golfbanorna lär kanske dra några gäster extra och några enstaka resande reperatörer besöker väl fortfarande Ovako.

I lördags var det dags för ”Earth Hour” och 209 kommuner i Sverige signerade sitt deltagande på Världsnaturfondens hemsida.

Det finns 290 kommuner i Sverige så det innebär att Hofors kommun var en av de 81 kommuner som helt valde att stå utanför denna världsomspända manifestation. Lite märkligt med tanke på den miljöpolicy kommunen ändå har:

Jag tror inte många har missat reaktionerna efter Uppdrag Gransknings rapportering i ”Fallet Linnea”. En ung tjej som blev våldtagen och sedan fick bära hela ansvaret på sin hemort.

I en diskussionstråd på forumet Flashback vände plötsligt åsikterna om att ”Dennis” skulle vara oskyldigt anklagad till att bli den förövare allsköns människor försökte tvätta bort från honom. Frekventa läsare av denna blogg känner ju till den stalker/internettrollet som maniskt förföljt både mig och andra som kommenterat på sidan och dessutom försökte sig på att anmäla bloggen för förtal som inte ledde någonstans, som väntat. Gav ju två tidningsartiklar i Gefle Dagblad och Arbetarbladet bland annat. Han har åter visat sitt fula ansikte och spätt på hatet mot ”Linnea” genom en rad inlägg på ytterligare en blogg han bedriver där han menar att våldtäktsoffren bara är ute efter pengar :

I mina ögon är såna  här människor minst lika skyldiga som förövarna i övergreppen.

Hade det varit tvärtom så hade det blivit ett ramaskri i media. Att kvinnliga strippor efterfrågats alltså. Nu är blir det istället lite komik över det hela när Arbetsförmedlingen tillåter en annons där manliga strippor eftersöks i Kalmar.

Kanske kunde det vara något för arbetslösa män i Hofors? Finns säkert någon tom lokal nere på Ovako som de kan få låna och köra en upprepning av handlingen i filmen ”The Full Monty” från 1997. Finns ju ett antal restauranger och nöjeslokaler man kunde köra en miniturné på. Gästis i Torsåker, Granliden i Storvik och Depå i Hofors. Kanske någon lada i Bodås. Lite stjärnstatus kunde ju den manliga stripptruppen få om Pär Åslund och Kjell Höglin ”dansade med”. Sören Bergqvist från Vänsterpartiet har ju lämnat plats åt en efterträdare han med så han har ju också tiden. Den fjärde mannen i min eget ”Dream Team” skulle onekligen vara Kristdemokraternas Ingemar Kalén:

Jag vet inte hur pass bra Alf Persson är på att dansa i takt med musik och andra, kanske kan han vara ersättare om någon av de andra representanterna tar tillfälligt ledigt.

OBSERVERA ATT BILDEN BARA ÄR ETT FOTOMONTAGE!!!!!!

Jag har som ni noterat inte varit särskilt aktiv med något skrivande under helgen. Beror på en rad saker, bland annat födelsedagsfirande, nytt nummer av ”fiske-feber” och bara ren avkoppling. Fredagen var det tänkt att sprättas ett par öl tillsammans med fiskekamraten och sambon i all enkelhet men slutade på ”Karlssons” eller ”Blå Källaren” eller var man nu kallar det. Träffade en del gamla skolkamrater och bekanta vilket var mycket trevligt. En del nya bekantskaper också för den delen. Tack för en trevlig kväll kan man kanske säga

Vidare så tror jag att ”Kattvalpen” nu förstår det där med att bord inte är till för att sova på och att stolarna har en speciell funktion om man nu envist skall vistas i köket.

Blev premiär för min ölhink också. Snön kan faktiskt vara bra till somliga saker. Ett mycket uppskattat inslag att servera drycker i.

Jordgubbstårta ger ju en hint om att det snart är sommar och sol (och fiske). Där missade du något din sjusovare (riktat till Pike).

Eftersom det är en ny arbetsvecka i antågande så passar jag ikväll på att vila ut ordentligt med trevligheter så att batterierna är laddade inför veckan. En och annan pilsner skall intas och blir det inte en film så kanske det blir ett par partier av det ”Nyupptäckta” Alfapet. Söndagar behöver inte automatiskt innebära pest och pina som jag förstått att många tycker.

Sen huruvida svenska akademins ordlista verkligen styr vårt spel är en annan fråga. Det viktiga är inte att delta utan att vinna som man säger

Ibland funderar jag över hur språket kan ställa till en massa bekymmer och förvirring mellan människor. Att något som borde ha samma mening kan bli så fel.

För någon vecka sedan blev det nostalgi på allvar. Jag besökte mitt föräldrahem där minnet av oss barn vårdats ömt genom åren. Vi har nämligen våra leksaker kvar som vi lämnade dem. Ömt omhuldade. Vi gillade dem och behandlade dem som kärlek. Något vi aldrig skulle skada. Det finns en TV-serie som heter ”Band of brothers”, det är vi det. I benämningen alltså. Det speglar sig genom just leksakerna vi använde. Ingen av mina bröder gick den militära banan som mig men de har samma åsikt om saker man använder. Vi älskade dem och vi behöll dem. Skulle dö för att behålla dem.

Nu fick jag se min brorsdotter leka med samma saker och jag fick noga förklara vilka Jabba The Hut var, Bobba Fett, Luke Skywalker och C3PO.Vem som var god vem som var ond. Moral i ett par papperslådor typ.

Ett par dagar senare anordnade hon kramdans i mitten på ”Stjärnkryssaren” och jag gav upp. Jag menar vem plockar ur innanmätet ur ett fruktat laserskepp och anordnar disco? Med kramdans mellan Prinsessan Leia och Darth Vader? Jag hyser hopp om framtiden. Fanns actionfigurer av Reinfeldt och Wetterstrand skulle de dansa kramdans i det svenska ”Stjärnskeppet”. I ett barns framtid.

Ropade in en ”Baitcast Reel WOLF 40” på Tradera igår. Faktiskt första gången jag köpt något där och givetvis blev det strul när jag satte in betalningen som var lite mer än hälften av fullpris. Man skulle ange sitt användarnamn och inte auktionsnummret. ”Måste väl vara lätt att fixa” tänkte jag, hur många saker kan man sälja på det viset. Tja en 6000 auktioner hade säljaren på gång så det återstår att se om jag lyckas få någon rulle eller inte

Var även in till Ikea igår. Vi var på jakt efter några klappstolar och hade hittat en vid namn ”Nisse” för det enkla priset 119 spänn. Bra att ha när man blir många i hemmet och alla inte är purunga nog att nyttja sina ben. Ikea är ett jävla helvete att krångla sig igenom ska ni veta. Jag mindes plötsligt varför jag inte är en frekvent besökare hos just dem. Det är billigt, det är bra grejer men det är de andra människorna som verkar bo där som jag irriterar mig på. Man hör hur de planerar att äta både frukost, lunch och middag där. Mellan måltiderna så köper man servetter, kuddar eller någon möbel med svenskt namn. Hörde ett par kvinnor samtala om alla klippen de gjort där på morgonen och en av dem sade att det var tredje dagen på raken som hon släpat med sig sina snoriga ungar till butiken. ”Det är ju såååå billigt att äta körv här också”.

Någon ”körv” blev det inte men väl 4 klappstolar, 2 lampor, ett gäng kuddar och en snorgrön matta. Införde man inte ett ”gubbdagis” på Ikea? Ni vet som kvinnorna kan lämna män med uttråkade miner på och sedan shoppa i lugn och ro eller har jag bara drömt det?

Nu har det kommit något slags besked om att Lidl inte skall etablera sig i Hofors. I alla fall inte just nu. Mig kvittar det eftersom mitt enda besök någonsin var en besvikelse och det är en kedja jag inte återvänder till. Men jag funderar över en sak:

”I dag utgör området en anskrämlig syn då det ligger precis vid Hofors infart. Nu ska området snyggas upp, ett arbete som kan påbörjas direkt när tjälen gått ur jorden. Även om Lidl i nuläget inte ser möjligheter att bygga livsmedelsbutiken så är tomten definitivt inte till salu, uppger Martin Jarstål”

Betalar Lidl själva för att fixa tomten eller skall de ”tvinga” kommunen att göra det? Har man inte utformat kontraktet som sådant att om det inte byggs inom en viss tidsram så får kommunen köpa tillbaka tomten till samma eller lägre pris?

Det är trots allt ett av de attraktivaste områdena i Hofors för näringsidkare och det kanske finns andra som skulle bli intresserade om tomten var byggbar.

En sak som jag minns starkt från min barndom är den underliga färg man brukade i trapphusen. Alltid dessa ”färgflingor” på extremt tråkiga bakgrunder. Varenda trapphus på Västerhöjden hade dem. Hade man tråkigt eller väntade på någon kamrat kunde man sitta och räkna flagorna eller dra mentala linjer mellan dem och framkalla olika figurer. Precis som man gjorde i pysselböckerna. Ni vet från punkt 1 till punkt 2 och sen tvärt till punkt 3 och så vidare tills man hade en kantig elefant eller liknande.

På bilderna syns två olika versioner av samma tråkiga ”socialistmönster”.

Samma sak med trappsteg och avsatser. Grå putsad betong med lite större flagor. Av dessa har jag också minnen men otäcka sådana som väcks till liv varje gång jag går i en liknande trappa. Föll olyckligt och slog ut en tand nämligen. Självklart var det trappans fel och efter det förknippad med smärta vilket gör att jag alltid har ena handen på ledstången.

Jag är lite förvånad att detta urgamla mönster och tänkande av trapphusdesign fortfarande finns kvar. Med alla framsteg man gjort inom design och trender mm borde man väl kunna göra trevligare trapphus. Kanske med någon slags lugnande musik i bakgrunden. Designen ovanför spelar på ett sätt Sovjetunionens signaturmelodi.

Gula Sidorna i Falun pryds av en inte helt okänd tös med spring i benen.

Vem skulle pryda framsidan om Hofors hade en egen del? Lasse Åberg?

Onsdag och redan rastlös. Går och tittar ut genom fönstret ungefär 4 ggr i timmen för att se om snön försvunnit. I brist på annat bestämde jag mig för att leka med draglådan igen. Förra året fotade jag varenda bete. Hade en tanke om att vetenskapligt attackera vissa teorier om färger och former. Blev inte av eftersom vi inte hade tid då fisken var på hugget ständigt

Idag fotade jag samtliga och har för avsikt att göra något slags portabel beteslista att ha i fickan istället för att leta sig fördärvad efter något man inte redan testat.

Blev ju lite diskussioner omkring just beten i ett inlägg häromdagen varpå en tråd startades i ämnet på forumet. Bland annat om denna randiga skönhet:

Sedan kan jag ju inte låta bli att visa upp fiskekamratens hatobjekt. Jag tycker den är jättegullig och kan inte förstå motståndet mot den. Den gav ju bevisligen fisk förra säsongen eller hur…

Men jag hittade även ett riktigt nostalgibete i lådan nu. Har faktiskt lyckats förlora runt ett halvt dussin genom åren och nu återstår bara ett endaste ”Reptildrag”:

Att gäddan måhända ha en del likheter i sitt utseende med andra reptiler kan vara hänt, men lite drastiskt är det väl att kalla den reptil. Finns tyvärr inte till försäljning längre och jag har letat som faen på nätet efter andra som uppfattat dess storhet. Om någon vet mer om dess historia tar jag gärna emot info.

Överväger nu att lura med kamraten till Dalälven en snabbis under veckan för att åtminstone blöta ned krokarna lite granna

I dagens Arbetarblad rapporterar man om att Itell som struntade i att betala sina hyror nu bara behöver betala tillbaka halva beloppet. Ni vet det var ju den där historien om 1 100 000 kronor. Itell skall betala tillbaka 500 000 inklusive moms. Jag får det till 550  000 kronor vid hälften men i Hofors Kommun är man inte så noga med pengar vet ni så någon dröjesmålsränta bryr man sig inte om. Sist jag påpekade något om Itell och deras hyror så var det en Moderat politiker som öppnade munnen och babblade om ”kioskvältare”:

Något som aldrig fick ett svar och som Moderaten skyndsamt försökte sopa bort mitt i natten. Moderaten ifråga har ju gång på gång gjort sig lustig över hur nuvarande kommunpolitiker sköter om kommunens plånbok. Mer om detta kan ni läsa här. En historia väl värd att lyfta fram hela året då Moderaten ifråga skall valpropagera om ekonomi mm.

Under ett besök i staden omnämnd i inlägget under som jag har en viss historia tillsammans med noterade jag hur man numer utsmyckar sina egna busskurer istället för att låta ungdomar med sprayflaskor göra det ideéllt. Var tveksam om ”trådarna” i mitten verkligen var konst eller spår efter nämnda ungdomar men det tillhörde konsten.

Tanken på gatukonsten fick mig att bege mig till en tunnel jag mindes från det tidiga 80-talet. En tunnel som på den tiden symboliserade ett klassamhälle kan man säga utan att skämta. Det övre och det nedre av samma område. Det övre med villor och trädgårdsidyll, det nedre med likadana hus på rad. byggda i tegel och med en hel del sociala missanpassningar som hyresgäster. Barnen från de olika områdena höll sig i regel på varsin sida av tunneln såvida det inte var skoldags då nederdelen fick gå igenom tunneln och ett hundratal meter till för att komma till skolan. För att göra tunneln trevligare målade man väggarna i form av sjöbotten med allehanda fiskar och sjöväxter, ett  turkosa vatten. Så såg det inte alls ut när jag kom dit nu.

Förvisso var det målningar som sanktionerats av kommun och företagare omkring tunneln. Gandalf prydde till exempel en del av väggen.

Av fiskarna syntes ingenting till men jag blev stående och funderade över lite saker som ploppade upp i mitt minne. En del om det där med klassamhälle, min egen uppväxt på den övre sidan och hur jag och min kamrat en gång gjort ett tappert försök att pryda skolan med liknande konstverk. Till exempel texten ”Rektorn knullar som en skottskadad älg”. Vi åkte fast. Men innan det hade min kamrat lyckats trycka sig mot samma vägg som snabbt som ögat (till skillnad från Petreskolan) målats över redan dagen efter. Att ge sig på skolan var ett misstag kan jag medge, vi borde hållit oss till att spreja på betongsuggor och träd som vi gjorde från start den där olycksaliga söndagen. Vi hade nämligen sett Karate Kid på VHS och sedan köpt illgrön färg och gått hela vägen från OK Hälsingberg till skolan och målat orden ”Cobra Kai” på allt vi kom över.

Tanken fanns nog att vi skulle måla en del kompletterande saker i akvariemålningen under tunneln också. Nedvärderande ord om dem som bodde just därnere. Istället blev vi ertappade med kanske vårt första brott som åtminstone uppdagats.

Sedan dess har man som sagt låtit några andra ungdomar gjort om tunneln. Jag vet inte exakt när men antar att det skedde slutet av 80 kanske början av 90. Fiskarna hade redan börjat få kukar och hakkors ritade på sig. Förnyelse brukar vara bra. Tiderna hade även förändrats. Äldre människor som tidigare kanske fått passera tunneln och funnit den otrygg hade fått fiskar (egentligen mysko att inte hissmusik även installerats), nu var det kanske dags att låta ungdomarna visa att de kunde uppföra sig och istället för att sabba hela det nedre området så fick de sabba tunneln. Vem vet. ”Legal art project” och en plats avsedd som tack till sponsorer för färg fanns.

Det är uppenbart dags för en ny renovering. Den gatukonst som finns har redan fått tillskott av uttryck. Och det råder inget tvivel om att det numer inte är några halvstökiga svenska ungdomar som huserar i tunneln.

Området har det senaste årtiondet eller två börjat kallas för ”Lilla Teheran” mm, men har antagligen bytt namn lika många gånger som det bytt befolkning. Någon sade att det om möjligt nu kunde kallas ”Lilla Mogadishu”. Men jag tror inte dom kallar sig ”blattar”.

Jag blev smått nyfiken den där morgonen och gick ned i det område jag själv sällan besökt. Mest för att få en fördom bekräftad. Invandrarungdomar och flyktingar brukar skita i eget bo. Det har man ju fått uppfattningen om efter alla kravaller i Rosengård eller Göteborg och Stockholm. På vägen dit syntes vilket politiskt parti som ”engagerar” sig i området:

Men det var också det enda. En klisterlapp istället för en massa skit kladdad på väggarna. Husen var riktigt prydliga. Inte ens ett blyertsstreck kunde jag notera. Och vilka vandaler skulle kunna motstå en helt ren vägg som denna om man nu var benägen att vandalisera sönder hela sitt område?

Mina fördomar grusades gällande vandalismen. Kanske var det så som tidigare i områdets historia att det var sådana som jag som ställde till med ofoget. Inte hela sanningen kanske eftersom området varit mycket risigt med dåligt underhåll tidigare. Men nu fanns det verkligen inga spår av sådant. Blev nästan lite stolt att dagens ungdomar kunde låta bli en sådan inbjudande vägg. Jag kan det inte så väl hemma och i programmet paint gjorde jag min första ”helvägg” med klotter:

Mitt eget politiska budskap till ett historiskt vandaldrabbat område.

Skrev ett tidigare inlägg om Falupolitikernas planer på att pumpa ut 26 miljoner på ett antal nya hoppbackar vilket skulle generera Skid-VM 2015.

Det bidde inga 26 miljoner men väl 5 för ett nytt hopptorn. I den fina presentationen som de delade ut på en presskonferens där även Petter Northug utsågs till orten/tävlingens ansikte utåt kan man se något i bild som inte finns och onekligen kan man undra om kommunens innevånare blev förledda totalt.

Just det. Ett tredje hopptorn på en väl tecknad karta över området. Alltså redan innan man gett klart besked att kommunens pengar skulle användas…

Kommunpolitik är inte bara märklig i små brukssamhällen utan även på orter som kallas med det finare namnet ”Stad”.

Idag var det dags att låta chiliskotten få flytta ur de mindre kuvöserna och ut i det lite större växthuset för inomhusbruk. Passade på att så en ny omgång med extra starka sorter samt inventera vilka av förra årets skörd som klarar vintern. Kan ju inte klandra dem som inte gör det, jag gör det knappt själv. Men förutom de tre superexemplaren så hade ytterligare tre klarat sig och fick tillfälligt flyta in även dem för extra tillsyn.

Redan i förrgår uppmärksammade sambon mig på att de tre fortfarande gröna växterna börjat ge frukter. Rikligt med frukter så innan den fullständiga sommaren kommer det finnas chilifrukter att spetsa grillmarinader med.

En av frukterna såg ut att vara på ”fallfruktsnivå” så jag tog med den ner i köket. Tänkte först bara låta den ligga och torka men ett plötsligt infall fick mig att strimla den och sedan låta den smyga in i munnen.

Men facit i hand borde jag inte ha gjort det. Hade förväxlat den med en betydligt mindre eldigare variant. Denna fick halsen att bokstavligen slå ut i lågor. Oförberedd som jag var, kanske lika obetänksam försökte jag dessutom släcka det med vätska vilket är tabu. En bit bröd hade gjort större verkan. Samtidigt blev jag riktigt nöjd över att något jag själv odlat äntligen nått den styrka jag eftersträvar: Pure Hell!!

Och lite som ett eldhärjat helvete ser vår egen chiliolja ut i visst sken. Jag petade ner allt som återstod av frukten jag skördat i flaskan med övrig finstrimlad chili och hoppas äntligen få till den där extra lilla eldigheten jag saknat även om den är god som den är.

Både jag och andra har ifrågasatt den dåliga uppdateringen av Arbetarbladet och Gefle Dagblad den senaste tiden. Det har ju knappast varit brist på nyheter om än otäcka sådana enligt Annonsbladet som nästan får ses som den aktivaste media lokalt snart:

Förvisso kom nyheten om våldtäkt idag (man får anta att det är samma) och har två olika brottsrubriceringar, grovt sexuellt utnyttjande av underårig och våldtäkt mot barn. Brott begångna mellan 1998 och 2007. Våldtäktsmän kan alltså inte andas ut bara för att de tror saken kallnat.

Övergrepp i rättssak och mordbrand är två andra allvarliga saker jag inte kan minnas återfunnits i någon av lokaltidningarna heller. En bildstöld och en utbrunnen bil däremot. Jag har även tipsats om ytterligare händelser som verkar ”högvilt” och trodde skulle komma på pränt, men icke då. Kanske är Lynda Lundin och hennes GD dito upptagna med att försöka möblera om sina kontor efter de fina priserna de fått på sistone

Jag blev lite förvånad över att Leif Engström från Trummans Sportfiske, själv ringde upp mig igår eftermiddag för att kolla att jag fått min försändelse från dem. Snacka om kundkontakt. Under en liten pratstund fick jag höra mer om LEF Candy som jag fick med i paketet som bonuspresent. Mycket riktigt hade han formgivit och tillverkat dem själva.

Misstankarna om att den även kunde fungera på gädda fick jag bekräftade men även informationen att Leifs egen fru plockat över hundra gäddor under fem fisketillfällen med Purelures ”Goljat” som jag köpte i 13 cm varianten. Låter ju onekligen lovande och den såg ju inte mycket ut för världen.

Ett proffs som Leif Engström har ju givetvis erfarenheten att bedöma lita av vad som fungerar och inte även om det är en smula individuellt från vatten till vatten. Fiskekamraten bekräftade dessutom att telefonsamtalet inte var en tillfällighet utan bolaget som sådant är mycket noggranna med sina affärer. När jag påpekade för Leif hur trevligt det var att bli uppringd sade han ”Men det är ju för er kunder vi finns, annars hade jag gått i pension för 15 år sedan”. Bara att rekommendera Trummans Sportfiske till samtliga läsare av denna blogg

Kolla även in hans grundliga fisketips.

Bara för någon dag sedan så var det verkligen vår i luften. Snön smälte undan, man såg gruset på gatorna, i bästa fall även asfalten. Jag räknade kallt med att vi skulle slippa se något mer av skiten som faller från skyn idag här i Hofors.

Det som göms i snö kommer fram i tö sägs det och en morgon fann jag en del saker som bara väntat på att få uppdagats.

Men frågan är om döda fåglar faktiskt är att föredra framför det som Gefle Dagblad uppmärksammade med ett för mig helt nytt ord, Google hade inte så många resultat för det heller, 2 stycken: Hundbajsbrott.

Jag kan förstå motviljan att köra ned handen i en hög schäferskit även om den har en plastpåse som skydd. Men det är inte en vacker syn på vårkanten eller under sommaren för den delen heller. Till och med dem som bor på landet och har hundgårdar tvingas ju förr eller senare kratta ihop skiten för att hunden inte skall drunkna i det.

Har någon någonsin blivit dömd för att ha underlåtit att plocka upp efter sin lurviga kamrat? I december förra året passerade jag en riktigt gammal tant på en av Faluns gator som lät sin ”minihund” gå ned på huk och klämma ur sig en ovanligt stor hög för hundens storlek. Jag vet inte varför, men jag vände mig om och pekade på högen när tanten var på väg därifrån och sade med myndig stämma ”Du plockar väl upp det där va?”

Tanten tittade förskräckt på mig och blev nog svarslös eftersom hon bara ryckte till i kopplet och pinnade iväg med sin lilla ettriga hund efter sig. Jag hade för en sekund god lust att ta tag i tanten och trycka ned hennes ansikte i högen men sansade mig. Det finns andra större problem i samhället än en skithög på gatan. Dessutom är jag inte en hundraprocentig laglydig medborgare vilket jag skall återkomma till om ett par inlägg från nu

Snön kan ju vara bra till en del saker. Som att dölja skiten vi inte vill se. Lite som politik faktiskt.

När man ser den övre bilden vill man återvända till 40 och 50-talet. Hofors måste ha varit riktigt vackert på den tiden. Ser ut som det fanns en takservering också.

Fick ett trevligt mejl med beröm och en fråga:

Ja jättemycket. På nätterna står det män med trenchcoats, hattar och solglasögon på kö utanför min bostad för att lämna över rekorderliga buntar med pengar som tack för att jag massproducerar en massa inlägg om Hofors

Nej riktigt så går det inte till även om det skulle vara sjukt trevligt. Kunde jag sluta arbeta och ägna hela min tid åt att fiska och blogga. Snacka om drömtillvaro.

Tvärtom kostar det mig ett par spänn om dagen för att upprätthålla min andra passion i livet. Jämfört med golf är det ohyggligt billigt kan man säga. Det kommer ju en del frågor då och då både om mig och ämnena jag skriver om, gissar på att det skulle bli fler om man inte behövde författa ett mejl för det. Så eftersom jag tänkt tagit en slappardag idag så låter jag er läsare ställa frågor direkt i kommentarsfältet så får vi se om jag kan eller vill besvara dem