Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad/Provocerad

Man skulle kunna tycka att ett folk som gnällt som fan de senaste 65 åren (och några tusen år före det) skulle ha bättre omdöme än så här. Nu förtjänar de allt skit som följer med självmordsbombare och terrorattentat som kommer i spåren av detta övergrepp. Grattis Israel!!

En haspelrulle och 7 wobblers för 211 spänn inklusive frakten måste anses vara en ganska god affär. Börjat inse att Tradera faktiskt kan ge bättre affärer om man bara tar sig tid att titta runt och orkar bevaka sina bud. Tyvärr fungerar det lite som att besöka Rusta eller annan kedja med krims-krams. Lätt att köpa saker man inte visste att man behövde innan man gick in.
Vad är era bästa Tradera/Blocket/e-Bayköp?

Eftersom jag arbetat och att Sverige inte lyckats något vidare i ESC brydde jag mig inte nämnvärt om vad som skedde i Norge igår. Men denna morgon stöter jag ihop med en tysk man som friskt och hurtigt säger ”God Morgon” och med lika bruten engelska frågar vem som vann igår. Jag ser hans överlägsna leende och fattar att han är ute efter att glänsa på något sätt. Då väcks på nytt mitt tyskhat som jag odlat genom åren. Ni som läst den tidigare bloggen har ju kunnat följa diverse konflikter med detta folk som jag betecknar som Europas skithål.  Det är något med tyskarna som får mig att resa ragg. När jag i minnet försöker spåra var det uppstått så är det i synnerhet två händelser som dyker upp.

—

1. Någon gång mellan 1977 och 79 tog en tyskjävel tag i min nacke på Ribbholmens Camping i älvdalen. Orsaken var att jag och mina kamrater ville titta på barnprogrammen i TV-rummet som gick på en av två kanaler på den tiden. Tysken ville inte se barnprogram utan ville se något på andra kanalen. När han utan ett ljud och mycket våldsamt försökte byta kanal, bytte vi helt sonika tillbaka till barnkanalen. Ett grepp i nacken och en omruskning och sedan skickad mot utgången med tårar i ögonen. Min första kontakt med det ariska herrefolket.

2. En sommar i Sälen och Lindvallen. Det fanns en bubbelpool som var tämligen unikt för Sverige på den tiden. Jag och ett par kamrater sitter och myser när en tysk äntrar lokalen tillsammans med två stycken mindre ”Hitler Jügend”-barn. Han gestikulerar och gormar på tyska och vi förstår ingenting. Till slut klämmer han ned sig i bubbelkaret med sina feta barn och liksom puttar undan oss tre så att vi sitter ihopträngd mellan fläskbergen. På sig hade tysken någon slags tyngdlyftningsdräkt eller brottaroverall med hängslen. Till slut skällde han ut oss på nytt och pekade med hela handen mot dörren. Vi blev skraja och flydde fältet.  

—

Efter det har det bara gåt utför med tyskkontakterna kan man säga. Överallt där jag rest i världen har de funnits och med endast ett undantag då det var fransoser som skämde ut sig, har tyskarna ställt till med mycket tandgnissel för min del. Otrevliga, arroganta, bemästrande. Kanske är det något med personkemin mellan mig och en hel nation.  I mitten av 90-talet reste jag och ett helt gäng till charterhelvetet Gran Canaria för 2 veckors vilt supande. Ibland måste man ta en liten paus eller åminstone dricka lite lugnare så en solig förmiddag stod jag och en kamrat vid ett av de där biljardborden som man stoppar slantar i för att kunna spela. Fram kommer en tjock tysk i vit morgonrock tillsammans även han med två ”Hitlerungar”. Tydligen tyckte han att det var hans tur att spela så utan förvarning började han skyffla ned våra bollar i hålen. Denna gång blev det dock inget tandgnissel från mig. Något fladdrade till i ögonvrån och sedan small det i biljardbordet. När jag tittade dit låg det en tjock tysk i vit morgonrock fast nu nedriven till midjan, trasiga solglasögon och näsblod rinnande från snoken. Min kamrat är nämligen lite hetlevrad och hans tyskhat måste ha väckts till liv när tjockisen försökte upprätta en ny världsordning vid bordet. Jag njöt och njuter ännu.

—

På senare år har jag tyvärr råkat ut för en hel del turistande tyskar här i Sverige. Närkontakter har visat att de allra flesta av de äldre tyskarna inte talar ett ord engelska men ändå fortsätter prata på tyska trots att man visar att språkbegränsningarna är i det närmaste totala gällande tyska. Eller inte helt totalt för jag kan begripa en hel del som låter ganska lika svenskan. Man förstår andemeningen i deras gnäll äen om det inte är exakta orden. Lämnar ju utrymme för feltolkningar minsann. Tillsammans med det hårda uttalet kan man lätt få för sig att de skäller på en eller snackar skit om en på moderspråket. Fick dock förklarat för mig av en tysk guide att semesterfirarna oftast kommer från det forna Östtyskland och därmed inte kan räknas som allierade ockupationens fosterbarn. Jag menade nämligen att så många år av NATO-närvaro kunde ha lärt idioterna något på engelska. Ryska går tydligen bättre men där sträcker sig mina begränsningar till korta meningar och ord som ”Halt, sträck gevären och ge upp”.  Försvarsmakten hade tydligen inte tänkt sig att vi skulle behöva kommunicera med ryssarna på annat sätt.

—

Med två förlorade världskrig kan man tycka att tyskarna skulle vara en aning mer ödmjuka. Så är inte fallet. Om ni någonsin besökt en frukostmatsal på ett hotell när tyska turister äntrar lokalerna har ni sett invasionen av Polen med egna ögon. Tidigt på morgonen, fullskalig attack av tyskar, långvarig ockupation och lämnandes allt i spillror. Ungefär som morgonen den 1 september 1939.  Denna morgons närkontakt med tyskar visade att man numer struntar i tredje riken och fjärde riken och istället kompenserar sin överlägsenhet genom segrar i Eurovisionssammanhang. Sista ordet är nog inte sagt mellan mig och det tyska folket och deras förkärlek för invasioner och instängslande av svensk mark trots allemansrätten.

Ett alltid aktuellt ämne är ju mobbning som oftast är synlig i skolorna men alltför sällan på arbetsplatser mm. Tänkte vi skulle diskutera vad som egentligen betecknas som vuxenmobbning och vad konsekvenserna av ett sådan agerande torde rendera i. En bra artikel att läsa är denna skriven av Rigmor Tjerngren: Vuxenmobbning – ett gigantiskt pris att betala. 

”Enligt SCB (statistiska centralbyrån) och forskare på området, däribland Heintz Leyman, psykiater och docent i arbetspsykologi och Annika Hendtman, forskare och utredare vid Luleå Tekniska Universitet, anser sig c:a 300 000 personer i Sverige ( 9% av arbetskraften), varav 76% är kvinnor, varje år vara utsatta för mobbning av arbetskamrater och chefer. Av dessa tar drygt 300 livet av sig. Kalla siffror, nakna fakta. Konsekvenserna för den enskilde är förödande. Mobbningen på våra arbetsplatser kostar också samhället, lågt räknat, 22 miljarder årligen”

Hofors har verkligen varit på tapeten idag. Text-TV, kvällspress, dagstidningar, radio. En uppmärksamhet man hellre hade sett för något annat än en tragisk olycka med två liv förlorade som slutresultat. Eftersom jag inte befinner mig hemma i Hofors över helgen så har jag fått en del mejl och telefonsamtal om händelsen och vänner och bekanta från andra delar av Sverige har undrat om jag kände offren och kunde berätta något om dem. Jag kan inte påminna mig att jag haft någon kontakt alls med de inblandade, men de verkar ha varit omtyckta med tanke på responsen på olycksplatsen och genom de personer jag talat med.

” Vid 17-tiden brann ett 50-tal ljus bland blombuketterna på olycksplatsen i korsningen Centralgatan och Brännkärrsgatan. Några sörjande hade även ställt dit flaskor och burkar med Coca-Cola som en sista hälsning till en av de avlida männen.

– Han drack väldigt mycket Coca-Cola, flera liter om dagen, säger en ung kvinna. Gefle Dagblad”

—

Det ger dock ett tillfälle att reflektera över det här med döden och hur fort den kan inträffa. Genom åren har ju åtskilliga goda vänner, familjemedlemmar och bekanta fått lämna jordelivet. En del av sjukdom, andra för egen hand, naturliga avgångar och sen olyckorna som kan inträffa vilken minut som helst under ens liv. Stressfullt när man tänker på det. Varje gång det sker så får man sig en tankeställare och lika snart glömmer man bort det viktiga. Att livet är för kort för att slösas bort. I ungdomens dagar gjorde jag en hel del korkade saker som borde ha resulterat i döden. Man var orädd och kunde inte riktigt ta det där med döden till sig. Senare kom dödsångesten att jag inte skulle hinna med att göra allt det där jag ville, värdesätta människorna omkring mig och se till att den dagen när ögonlocken skall stängas för gott känna att det är ett liv man levt till fullo. Jag tänker nog på döden dagligen nu med, men inte med samma ångest. Möjligtvis en lätt stress över jag kan se slutet framför mig och kan tycka det är orättvist att det är på tok för kort kvar med min älskade sambo. Förtida sorg över att förlora föräldrar och syskon.

—

Olyckor är en annan sak. Det kan man i regel inte styra över såvida man inte utsätter sig själv eller andra för risker. Oaktsamhet på arbetsplatsen, ett mötande fordon med en trött eller berusad förare. Sjukdomsförlopp som går snabbt och annat som oförklarligt inträffar och medför sorg och stor saknad. Sorg är ett märkligt begrepp. Det verkar inte finnas någon som är den andre lik. Kan vara chockartad, post traumatisk och långvarig tillika snabb och koncis. Men aldrig likadan och svårartad att förmedla mellan människor. När man drabbas kan man ha behov av att tala om det med andra som kanske inte orkar lyssna. Orkar är egentligen ett felaktigt ord eftersom det handlar om att skjuta ifrån sig det obehagliga att råka ut för sorg. I synnerhet andras sorg. Man kan prata om andras sorg fast då inte med de drabbade. ”Hur mår han/hon nu då efter det jobbiga som inträffade? ” ”Vad fan skall jag säga? ” På något sätt bakom ryggen eller över huvudet. Direkt kontakt med sorg är jobbigt. Ett mänskligt drag. Alla människor är inte så, men många. Eftersom alla har en unik sorg utgår även den drabbade utifrån att den man talar med inte riktigt kan förstå vidden av just den egna sorgen. Man blir allt som oftast ganska ensam i sörjandet om det inte blir som i Hofors denna helg då det uppstår en slags kollektiv sorg. Olycksplatsen vittnar om det med blommor och ljus och som det stod i artikeln Coca Cola-burkar och flaskor.

”Olyckan inträffade klockan 03.42 i morse när en bil och en crossmotorcykel krockade i centrala Hofors.

– Det finns inga vittnen till olyckan, men det verkar som att bilen och crossmotorcykeln har färdats åt samma håll på vägen. Av någon anledning har de sedan krockat, men det är oklart hur det har gått till, säger Christian Lundback, vakthavande befäl vid polisen i Gävle och Bohuslän, till Aftonbladet”

—

”Olyckan inträffade vid halv fyra-tiden i centrala Hofors. Bilens förare och mannen på motorcykeln omkom. En man i 25-årsåldern, som också färdades på motorcykeln, skadades allvarligt och fördes till Gävle sjukhus. Expressen”

—

”Två män i 25- respektive 35-årsåldern omkom och ytterligare en man skadades allvarligt i en krock mellan en bil och en crossmotorcykel natten mot lördagen i Hofors, rapporterar Sveriges Radio Gävleborg, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet”

—

”Olyckan ska ha skett med en crossmotorcykel och en personbil inblandade. En 35-årig man på motorcrossen och en 27-årig man i bilen avled i olyckan. Ytterligare en man som åkte på motorcrossen är allvarligt skadad och befinner sig på Gävle sjukhus.

Enligt polisen ska motorcykeln ha kört bredvid bilen och sen kört in dess sida, var på bilen voltade. Olyckan inträffade 03.42 i natt. Kyrkan i Hofors hålls i dag öppen för stöd under dagen och en krisgrupp har upprättats. Gefle Dagblad”

—

”Olyckan ska ha skett med en crossmotorcykel och en personbil inblandade. En 35-årig man på motorcrossen och en 27-årig man i bilen avled i olyckan. Ytterligare en man som åkte på motorcrossen är allvarligt skadad och befinner sig på Gävle sjukhus.

Enligt polisen ska motorcykeln ha kört bredvid bilen och sen kört in dess sida, var på bilen voltade. Olyckan inträffade 03.42 i natt. Kyrkan i Hofors hålls i dag öppen för stöd under dagen och en krisgrupp har upprättats. Arbetarbladet”

”Flera ljus står tända på trottoaren. En grupp ungdomar kommer dit och lägger ned en bukett blommor.

– Han var alltid glad, omtyckt av alla säger en tjej som kände mannen som körde motorcykeln.

Hofors kyrka håller öppet under dagen för att ge stöd. Kommunens krisgrupp har också kallats in. Arbetarbladet”

Det var förvisso nyheter för mig att det finns en moské i Hofors, men jag gissade att de troende muslimerna hade en plats att samlas på eftersom jag och flera med mig noterat osedvanligt många med huvudbonader på sistone i Hofors. Till skillnad från oss svenska kristna som besöker kyrkan kanske ett par eller tre-fyra gånger per år, besöker muslimerna sin ”helgedom” betydligt mer frekvent och kan sitta och gnissla om hur orena och vidriga vi nordbor är som äter köttet från grisar  och att inget förändrats direkt sedan skitiga vikingar eller korsfarare besökte deras länder.

—

Men det är inte upptäckten att det finns en moské som jag hade tänkt skriva om. Istället lobbyismen som nu startat för att bygga en helt ny moské med tillhörande attribut. Jag vet inte om förfrågan inkommit till kommunen ännu, om inte gör den säkerligen det inom en relativt snar framtid. Det är så här det brukar börja. Gulliga små artiklar om denna ”fredliga” religion där man understryker att man inte alls har några kopplingar till terroristiska förgreningar och att allt man vill är att vara ifred och knäböja inför sin Gud.

”Hit är alla välkomna, en moské är Guds hus, säger han.

Enver Mirovic ler vid Usamas ord och tillägger:

– Vi är inga terrorister som sitter här, säger han”

Media går alltså islamisternas ärende i att besfästa landet med egna ”heliga hus”. Personligen kan jag inte se varför de inte skulle kunna dela lokaler med de kristna i landet. Kyrkorna står ju ändå gapande tomma så det går säkert att peta in ytterligare en religion. Islam är ju en fredlig och broderlig religion hävdas det så landets kyrkor kan även bli deras basstation för att föra samtal med ytterligare en Gud.

— 

MEN med stora bokstäver. I åratal har ju vi som växt upp under40 och 50-talisternas välde fått på tafsen att vi svenska män skulle vara benägna att förtrycka kvinnor i samhället. Ge dem mindre i lön, tvinga dem att leka med Barbiedockor, ha rosa kläder och inte förvänta oss att de skall sitta stilla och le i ett hörn och vara gulliga. Det finns till och med ett eget politiskt parti som helst av allt skulle vilja skära kukarna av oss för våra brott (förvisso begågna av andra 30, 40 50-talister) F! – Feministiskt initiativ. Borde inte de i rimlighetens anlete rasa mot denna religion och i synnerhet ifrågasätta det som faktiskt står att läsa i artikeln:

”För kvinnor däremot är fredagsbönen frivillig och ingen kvinna syns till.

Vid bön ska även kvinnor hålla sig i bakgrunden.

– De ska sitta bakom männen när de ber, säger Enver Mirivic”

Har ni någon gång övervägt att be frugan eller döttrarna att sätta sig längst bak i kyrkan? Testa det i Hofors kyrka och se vad som sker. Garanterat kommer en kvinnlig lynchmobb att knacka på din dörr. Detta är ett av argumenten till att vi inte skall ha moskéer i vårt ”religionsfria” och ”jämlika” samhälle. I synnerhet inte bygga nya.

Detta är sannerligen en dag där nuvarande samhällskonstruktion smakar spya. 1 år och 10 månader för att dräpa en 78-årig tant (gärningsmannen med bild och namn här) och än en gång visar Sveriges största skithål till advokat sitt dåliga omdöme genom att tala om överklagan. Samma idiot som tyckte det kunde vara en bra idé att läsa Stig Dagermans novell ”Att döda ett barn” under rättegången mot Anders Eklund. Men det är klart, kan man dra kopplande streck mellan att oavsiktligt köra över ett barn med bil och att våldta och mörda ett barn säger det kanske det mesta. Förutom denna kompletta galning utan takt och ton som advokat, bevisas det åter igen att en ljugande invandrare/flykting alltid behandlas med silkeshandskar oavsett.

”Men rätten ansåg att han förverkat sin tilltro redan från start genom att hoppa in i den röda Mazdan och med en rivstart fly platsen i stället för att stanna och hjälpa den livlösa Inger.

När polisen efter flera dagar kom honom på spåren ljög han. Inte en gång utan tre gånger innan han till slut erkänna att han ens varit där på parkeringsplatsen Linda Hjertens krönika”

—

Vidare kan man ju fundera lite över olikheterna i skadestånd till straffets paritet:

”Han döms till fängelse i ett år och tio månader och ska även betala ett skadestånd på 43 000 kronor till 71-årige Sven och 18 944 kronor till dödsboet efter Inger Aftonbladet”

”Arbetsförmedlingen får böta 60 000 kronor för att ha gjort sig skyldig till diskriminering av en muslimsk man.
Arbetsförmedlingen drog in mannens ersättning sedan han enligt AF inte fått praktikplats på ett företag eftersom han inte ville skaka hand med företagets kvinnliga vd Expressen”

*Uppdaterad text*

Men vad gäller vid skadeglädje? Riskerar man då bara att bli besviken i onödan?

Döm om min förvåning när jag tittade på TV3 Play och kvällens Efterlyst. I ett av reportagen tar man upp fallet med Bengt-Olof Andersson som rånades på sina antikviteter och torterades genom att bryta hans arm och försöka skära av fingrarna. När reportaget så rullar igång blir jag helt ställd:

Ni ser det också antar jag. Reklambannern från Samsung som dyker upp….

Som ni kanske noterat med jämna mellanrum här på bloggen så är jag en republikivrare. Jag vill alltså avskaffa monarkin och det patetiska och förlegade systemet med ett kungahus och ”överhet” utan att behöva storma slottet och ”giljotinera” Sveriges största bidragsfamilj. Men är det det enda som fungerar får jag väl överväga det. Först ger man en bonngrabb en prinstitel för att legitimera en av prinsessornas äktenskap. Sen bråkar man om huruvida själva bröllopet är sexistiskt, traditionsvidrigt etc, och idag kablar kvällspressen ut att har vårt kungahus kärleksfnurror på tråden, ja då skiter man i det ”officiella arbete” som man hela tiden stödjer sin existens på och drar på Miamisemester. Inget ont om Madeleine, hon verkar vara den vettigaste av familjemedlemmarna, men sätt det i jämförelse med att någon av er som anställd i ett statligt företag plötsligt skulle finna partnern i sängkammaren med någon annan (kanske iförd handbojor och en fårkostym med tillhörande grönsak i anus). Tror ni att lönen skulle fortsätta rulla in om ni drabbades av smärta i hjärtetrakten och beslöt er för att åka till Gran Canaria istället? 

Kostnaden för ”knugahuset” skulle istället kunna användas till att ge ensamstående föräldrar en möjlighet till åtminstone en veckas sommarsemester på annan ort med sina barn, utan att behöva oroa sig för om de har mjölk eller fiskpinnar på bordet.

Historiskt så vet jag att det varit relativt vanligt med droger i Hofors. I synnerhet hasch och en hel del amfetamin. Min egen ”debut” skedde tillsammans med kanske en tredjedel av skolklassen från gymnasiet ståendes på en av Folkans toaletter. Endast en visste hur man skulle nyttja den bruna biten vi köpt av en äldre kille. En 33 cl ölflaska krossades och en 50-öring lades i halsen. Sedan blandades tobak och delar av haschbiten och vi turades om att dra i oss rök och hålla den inne så länge vi kunde. Eftersom samtliga redan var ganska berusade av alkohol så kräktes några stycken nästan omedelbart och kunde inte känna någon annan effekt än illamående. Andra sade sig vara ”höga som hus” men jag betvivlar det eftersom referenspunkter saknades. Efter den upplevelsen var det bara ett par tre stycken som fortsatte nyttja just hasch och de slöt sig samman med äldre killar som nyttjade det dagligen. Det blir ett slutet sällskap som delar en hemlighet och nyttjare hittar varandra märkligt fort i en folksamling. I dagens Arbetarblad finns två artiklar som visar att mycket kanske inte alls förändrats från den tiden.

Polisen: Droger är inget undantag för Hofors

Vill inte att någon skall uppleva det här

 Sedan den där kvällen på Folkan i Hofors så har jag då och då stött på droger i alla dess former i livet. Människor som missbrukat amfetamin på daglig basis utan upptäckt från omgivningen. ”Man lär sig fungera med det” är ett exakt citat en person gav mig. Han lärde sig en massa annat också till slut. Att skaffa fram pengar till behovet när ett arv efter hans far sinat. Jag skulle kunna berätta en massa tragiska historier som bara skulle bekräfta den föreställning som icke-drogande människor har. Om stölder, inbrott, prostitution och uppgörelser mellan olika grupperingar i kampen om ”marknaden”. Men bilden som de flesta har stämmer mycket bra och det slutar oftast inte heller bra. På en så pass liten ort som Hofors trots allt är (och minskande befolkning) är det ytterst viktigt att man tar tag i problemen med hårdhandskarna. Polisnärvaro, sociala myndigheters närvaro och absolut jävla viktigast; föräldrars närvaro.

—

Vid Valborgsmässoaftonen anordnade Hofors HC bland annat en föräldravandring. Något som kan utvecklas vidare med en vuxennärvaro varje helg och om möjligt även vardagar(under lov tex) utan att bli ett medborgargarde. Sätt upp ett litet ”partytält” centralt och bemanna med föräldrar som kan vara till hjälp om något sker, finns nog en och annan affärsidkare som sponsrar med kaffe och bulle också (Läs Spar-Arne). Det är era/våra barn det handlar om så någon timme kan man nog lägga ned på lite civilkurage. Skulle nog ha en dämpande effekt på det busliv som så många klagar över på nätterna också. Det stoppar inte drogernas frammarsch, men det kan vara avgörande för någon enstaka individ att se att vuxenvärlden engagerar sig.

Vore roligt att höra vad ni läsare har arbetat med tidigare i era liv, vad ni gör nu och vad ni har för framtidsplaner gällande sysselsättning. Har ni ett speciellt drömjobb som ni kanske arbetar med eller skulle kunna tänka er?

Hur många skulle våga satsa på ett eget företag i dagsläget och i just Hofors?

En lite småmärklig sak jag hittat är en liten notis i blanketten för hindersprövning:

”De som är halvsyskon får ingå äktenskap/registrera partnerskap efter tillstånd av Länsstyrelsen.

Detsamma gäller de som är helsyskon genom adoption. Om du bifogar tillstånd av Länsstyrelsen ska du inte fylla i detta alternativ”

Är detta verkligen så vanligt att det måste upplysas om?

Minns ett halvsyskonpar från min uppväxt som det cirkulerade rykten om att de gillade varandra mer intimt än ”godnattkramar”. Grabben fick en massa stryk för sitt ogudaktiga beteende och insåg väl det olämpliga i att fingra på syrran nattetid. Hängde sig visst senare i livet. Jag undrar hur komplicerad uppdelningen av dödsboet hade varit om dom hade varit gifta. Att systern fick laglig rätt som hustru till bohaget och de andra syskonen och föräldrar fick finna sig vara utan om barn med tre öron och ett halvt ben ej funnits med i bilden.

Idag fick jag en present; En gammal hederlig Abu-rök i orginalförpackning och man kan tydligen röka vad som helst i den (nästan). Korv, bacon, kött och givetvis fisk.

Någon som har förslag på vad jag skall premiärröka i den?

Har ni testat Arbetarbladets webbtest ”Valkompassen 2010” ? Om inte vore det intressant att veta vilka resultat ni får. Stämmer det med er politiska uppfattning eller är det bara ytterligare ett misslyckat propagandatest?

Själv är jag tydligen mer kommunistisk än kristen enligt partikompassen, tvärt emot mina egna uppfattningar alltså:

Vem vet kanske måste jag börja gå på möten med Xamuel Halfvars och sjunga ”Internationalen”…

Samma nedslående besked blir det när jag gör testet blockkompassen:

Manipulerat leksakstest från manipulerad media?

Nationaldemokraterna och dess företrädare på orten figurerar flitigt i media dessa dagar. (Klicka på bilden för fullständig artikel)

Men övriga partier har inte samma vision om höstens val:

”Ziita Eriksson, ordförande för Moderaterna, är också beredd att ta debatter med partiföreträdarna och hoppas att Hoforsborna ska rösta på partier som har demokrati och allas lika värde som värdegrund.

Ingemar Kalén, första namn på KD:s lista, ser Nationaldemokraterna som ett uttalat rasistiskt parti. Han hoppas få ta debatt med partiföreträdarna så att Hoforsborna får se vilka åsikter de verkligen har.

– Jag vill ha ut dem på torget, säger han.

Raimo Pärssinen, S, går ännu längre och betraktar partiet som rent nazistiskt. Han beklagar att det finns personer i Hofors som vill ställa upp för ett så odemokratiskt parti.

Hans Backman, FP, tvivlar på framgångar för Nationaldemokraterna i Hofors och pekar på svenskarnas alltmer positiva inställning till invandrare”

Mycket gott att övriga partier vill ta debatten med just Nationaldemokraterna, den som de inte ville ta med Sverigedemokraterna som ni minns. Kan väl ge Xamuel Halfvars från Vänsterpartiet en stor eloge för att han just inte knipit käft och varit rabiat inställd till debatt om dessa frågor. Alla andra politiskt intresserade är givetvis välkomna att diskutera på forumet som ni finner här. Och i synnerhet tråden om just Sverigedemokraterna vs Nationaldemokraterna.

Jag vet inte hur många av er som spankulerat omkring på en handelsträdgård och studerat andra besökare som omsorgsfullt väljer ut sina växter och plantor för att ta med hem och njuta av. Men på något sätt tolkade jag det som en executive auktion av Edens paradis. Gud har konkat och hans imperium säljs ut för några spottstyver.

När jag läser denna notis i Arbetarbladet står det fullständigt klart att de svenska gränserna och avvisning av icke önskvärda medborgare är lika effektivt som svängdörrar åt båda hållen.

”Samma dygn slog 30-åringen lägenhetsinnehavaren med flera slag i huvudet och försökte knivhugga en annan man. Därefter hotade 30-åringen att döda de båda om de kontaktade polis. Händelserna inträffade i början av mars i år.

I slutet av mars utvisades mannen ur landet, men redan i maj var han tillbaka. Han är sedan i början av maj frihetsberövad. Nu åtalas 30-åringen bland annat för stöld, misshandel, övergrepp i rättssak och brott mot utlänningslagen”

Eller hade han återanpassats till samhället kvickare än man kunnat ana Xamuel?

Eller var det månne så att knivhuggen var ett rop på samhällets hjälp att bära ut stöldgodset?

Ibland kan man läsa riktiga solskenshistorier i media. Som denna till exempel (klicka på bilden)

” Det åklagaren nu måste ta ställning till i den äkta makens fall är två typer av ansvarsfrihet: om den äkta maken övertog kvinnans rätt till nödvärn och om det handlar om excess – det vill säga att ”svårligen kunna besinna sig” – eftersom han bevittnade någon som förgrep sig på hans fru”

Det enda åklagaren skall ta ställning till är om han skall nominera den äkta mannen till Nobelpris av någon kategori alternativt ”Årets Svenska Hjälte”.

På annat sätt kan inte jag tolka Nader Helawis uttalande i samband med artikeln om hur han som Sverigedemokrat och kristen vill stoppa homovigslar:

”En bild av två män som kysser varandra är Nader Helawis främsta vapen när han raggar nya medlemmar till Sverigedemokraterna. Han är starkt emot homovigslar, men vill också göra uppror mot det han kallar ”islamiseringen” av det svenska samhället.

Och i sitt nät fångar han även muslimer.

– Ja, muslimer är starkt emot homovigslar. Vi kommer snart att få vår första muslimska partimedlem, säger han”

Det ser onekligen inte ut som att SDs frieri med kristna Irakier var en tillfällighet eller röstfiskande.

En förstärkning i betesväg fick det lov att bli. Antagligen inte den sista denna säsong heller. Bomber fungerar. En ny tiger och en tigervariant samt ytterligare en ninjawobbler med modifikation som vi redan diskuterat. Fungerar helsvart men möjligtvis effektivare med en prick eller rand extra.

En märklig sak jag noterat under årets valrörelse, är att överdrivet många politiker verkar tro varje dag är 1 april:

Debatten har ju rasat länge om huruvida homosexuella skall få viga sig i kyrkan eller inte. Jag har ett enkelt svar på det och det gäller även alla heterosexuella par som vill ingå ett registrerat partnerskap. Är ni båda kristet övertygade så ja gift er oavsett förhållandets konstellation. Har ni inte den religiösa övertygelsen, gå till kommun eller rådhuset och genomför ceremonin. Enkelt va?

Men eftersom frågan fortfarande splittrar samfund och grupperingar i samhället vill jag ta upp det från en annan vinkel. Vi hävdar ju att det råder religionsfrihet i vårt land. Att till exempel moskéer skall få uppföras för att troende inom just Islam skall få sin tillfredsställelse av tro även i vårt kalla land. Borde det då inte rimligtvis kunna ställas krav att man i moskéerna som i de svenska kyrkorna skall genomföras vigslar av homosexuella? Minst lika viktigt för partnerskapslagen som annars blir helt missvisande om undantag får göras av en sådan pass stor världsreligion.

”Homosexuella som registrerar partnerskap har samma rättigheter och skyldigheter gentemot varandra som par som ingått äktenskap”

När man hör talas om termen ”Vandelsförsäkran” är det ofta i samband med artiklar eller debattinlägg gällande Sverigedemokraterna. Sällan eller aldrig har jag stött på att detta nyttjas inom andra partier och i synnerhet på lokal nivå. En vandelsförsäkran är i korthet ett intyg där personen som skall engagera sig politiskt och officiellt skriver under på att man inte tillhört någon tvivelaktig organisation eller förening, inte dömts för brott eller ägnat sig åt andra saker som kan brisera i en bomb av skriverier och ifrågasättande av media. Till exempel är det ju ytterst olämpligt att en notorisk våldtäktsman engagerar sig i ett parti som för fram frågor om just detta.

—

Xamuel Halfvars (V) upplyste mig ju tidigare om att de flesta verksamma politiker i vår egen kommun är hobbypolitiker eller deltidspolitiker. Man ägnar sig alltså inte åt detta på heltid utan är snarare engagerade kommuninnevånare kan man säga. Det är ju ytterst positivt och något fler borde ägna sig åt. Att påverka det egna vardagliga livet på ett politiskt plan. Men skriver våra lokala politiker på en av dessa vandelsförsäkringar?

—

Rent hypotetiskt funderar jag över hur det skulle utveckla sig om en lokal politiker begått hemska sexualbrott för si så där 20-30 år sedan. Inget personen blivit dömd för men som ändå till slut letar sig upp ur ”tryckkokaren” hos offret/offren. Det kan ju anses vara förtal, falska anklagelser grundade på avundsjuka, hat eller liknande. Politikern kanske ägnar sig åt just sådana frågor när det plötsligt exploderar i ansiktet på honom/henne och lokalt kan ju partiet ta skada av de historiska händelserna. En annan politiker kanske har ett missbruk som många känner till men som tyvärr är vanligt att man ignorerar i dagens samhälle. Istället för hjälp tiger man och låter det fortgå. Samma politiker sitter med och tar viktiga beslut med grumlat omdöme. Ja ni förstår ungefär hur jag menar med de olika scenariona.

—

Att en vandelsförsäkran är viktig på nationell nivå där personen kanske skall företräda vissa specifika frågor eller instutitioner men samtidigt har en brokig bakgrund där lojaliteten eller trovärdigheten kan ifrågasättas kan man ju förstå. Men hur är det egentligen på ”hobbypolitikernivån” eller kommunal nivå? Kontrollerar de olika partierna sina företrädare och medlemmar på samma sätt eller tar man det lite som det kommer?

Kontrollerar man berörda personers kopplingar till underleverantörer när en upphandling sker till exempel? Har man ens resurser och tid att göra det?