Det var ju en sällsynt strålande och het helg som var. På vissa ställen med slängar av tropiskt väder. Den tillbringades tillsammans med de blivande svärföräldrarna i deras stuga ett par långa stenkast över länsgränsen. det visade sig att blivande svärfar är en riktig hejare på att dra upp feta fina abborrar och ett par tre hinkar fylldes ganska kvickt.
Man lär så länge man lever och det fick även jag göra när abborre modell större landades i det nyinköpta vrålåket. Nacken var en smula för grov så badtofflan fick agera klappträ. Mycket har jag sett i mitt liv. Misshandel med träsko bland annat. Men inte ”killed by badtoffla”.
Efter blodbadet på sjön, sedvanlig posering med bytet som vägde in 1.1 kilo.
Senare fick även sambon en genomgång av filéandets ädla konst. Kvickt och utan onödigt spill av fiskfilén. Dagsfångsten hamnade i kylen över natten medans gårdagens fångst hamnade på tallrik som barnen slevade i sig snabbt med kokt potatis och dillsås. Har aldrig sett barn som älskar fisk så otroligt mycket.
Själv är jag trots fritidstiteln ”sportfiskare” fortfarande mer kär i mat som bränts på galler en stund. Jag blir fortfarande lika imponerad över vilken fantastisk glödbädd som svärföräldrarna brukar fixa till utan krusiduller. Bara vanlig ved, ett synnerligen enkelt galler på lagom rätt höjd och med fantastiskt resultat för både kött, korv och hamburgare. Här behövs ingen Webergrill eller glaze.
Söndagsmiddagen bestod således av väl grillad gris, Hasselbacksporatis, pepparsås och sallad från det egna landet. Nedsköljt i värmen med en klassisk Prips Blå 3.5.
Vid hemkomst kändes det nästan som post-traumatisk stress efter så mycket lugn och ro. Men en perfekt uppladdning inför sista arbetsveckan innan de fem veckors semester som väntar.













