Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad/Provocerad

Ytterligare två intressanta och nostalgiska foton är dessa flygbilder över Västerhöjden som inte alls är sig likt idag även om huset jag själv bodde i står kvar. Fotot nedan är från 1973, då man ännu inte byggt parkeringsplatser bakom ”Nygården” och den stora stenbumlingen fortfarande fanns kvar. Stenen fick för övrigt tjäna som både piratskepp, cowboyfort eller bara en plats där man hängde liksom. Dåtidens fritidsgård med andra ord. Man kan även skymta Hammardammen där borta långt i fjärran. Minns i synnerhet när jag och min bäste vän försvann från barnvakten med orden ”Vi skall gå och fiska” vilket gjorde min ömme moder förtvivlad. Barnvakten fick en skopa ovett efter den händelsen kan jag tänka mig, men mamma hittade oss mycket riktigt vid strandkanten på Hammardammen.

Man kan även i högerkant se ”Blåkåkarna” som man noga aktade sig för som liten. Där bodde mest en massa fyllon av finsk härkomst och Sivert som plockade ihop tomglas i diken till ett fett bankkonto innan sin död. Minns fortfarande hans omständiga ”plånbok” som han bar med sig. Ett gammalt tobakspaket med si sådär en 50 gummisnoddar omkring. Jag är inte helst säker, men jag tror man rivit en av dessa kåkar och sedan gjort om resten till +55 boende. Sivert avled och rykten säger att denne ”generöse” man testamenterat sina tillgångar tillbaka till SKF/Ovako. Sanningshalten i det kan jag inte bedöma. Det skall visst ha funnits åtminstone en pojke som ättling. Det sägs att pojken önskade sig en moped till sin 15-års dag men istället skulle ha fått ett kuvert med mopedklistermärken. Snål eller sparsam. Ett av Hofors riktiga orginal som det finns massor av historier om.

Bilden ovan är tagen senare. Parkeringen bakom ”Nygården” finns och borta är även den stora stenen. Dock verkar de övrga husen vara intata vid fototillfället. Jag räknar till 13 huslängor som inte finns kvar idag. Eller är det fler? Man ser Granvägen tydligt där lekis och årskurs 1 fanns en gång i tiden. Gamla Konsum där Anitha Näsström nu har en affär men som under en tid inhyste även Systembolaget. Långt i fjärran Hofors livsnerv, Ovako. Nostalgi på högsta nivå.

Med den rubriken drar nog de allra flesta slutsatsen att Ung Vänster åter har varit i farten med visselpipor, ägg och allehanda frukt och buarop mot Sverigedemokraternas rätt att uttrycka sina åsikter. Men tji fick ni!! Denna gång gav man sig på Kristdemokraterna genom att bland annat dela ut falska flygblad vilket Lennart Sjögren kommenterar så här:

” Det är anmärkningsvärt att Ung Vänster bryter mot överenskommelsen att respektera varandras partiarrangemang som samtliga partisekreterare kommit överens om. Det sätt man störde vårt riksting i Örebro på genom att dela ut falska flygblad, vilket dessutom innebar ett varumärkesintrång, var allvarligt. Därför kräver jag att Vänsterpartiets ledning tar avstånd från den handling”

Det finns givetvis mer att reflektera över i detta uttalande. Bland annat att det finns en överenskommelse om att inte störa varandras möten men som tydligen bara gäller de etablerade partierna i Riksdagen fritt tolkat. Det innebär ju i praktiken att vi har sju partier som godkänner attacker på andra demokratiska partier som tex Sverigedemokraterna. Sedan att den kommunistiska versionen av ”Hitler Jügend” behöver hållas efter om demokratin och rätten att uttrycka sina åsikter skall få förekomma även i framtiden. Annars kan man gott och väl öppet deklarera att man struntar i det och ta konsekvenserna när andra grupperingar beter sig likadant utan ”spelregler”. Skamligt helt enkelt!!

Runt om på nätet börjar Feministiskt Initiativ tråkiga initiativ väcka en del upprörda känslor.

”I en Youtube-film som lades ut på Fi:s hemsida nu i kväll står en sommarklädd Gudrun Schyman med en tjugokronorssedel och en tändare i hand.

– Just nu går medlemmar ur Feministiskt initiativ omkring i Almedalen och delar ut en sådan här tjuga där det står: ”Fi eldar upp 100 000 kr för rättvisa löner.”

– Kom dit och var med, säger Schyman och tänder med bestämd min eld på tjugan”

Är knappast något omvälvande med den reklamkampanjen då politiker i alla tider eldat pengar på ingenting. Det som kan kännas stötande är ju faktumet att 100 000 kronor hade gjort stor nytta för just förtryckta kvinnor. Men som sagt det stör inte mig om de eldar pengarna, mer störande att den icke rumsrene foajépissaren Gudrun fortfarande dyker upp lite här och var.

Gefle Dagblad rapporterar idag om gårdagens pressmeddelande från Sverigedemokraterna. Hofors har fått tre kandidater som nu träder fram och avslöjar vad deras agenda är.

” Vi behöver en bättre skola, för många är underkända i kärnämnena, säger han (Stefan Lindström).

Han anser att ungdomarna i dag behöver en bra utbildning för att komma någon stans i livet och han vill ge skolan mer resurser”

Vidare besvaras frågan om främlingsfientlighet och rasism inom partiet:

”SD anses som ett rasistiskt parti, något Stefan Lindström tillbakavisar.

– Vi är inte emot invandrare, men däremot emot dagens invandringspolitik.

Han vill riva upp kommunens avtal med Migrationsverket och tycker att pengarna i stället ska satsas till UNHCR. Pengar som används i flyktingarnas hemländer för hjälp på plats, men han är positiv till en mer riktad arbetskraftsinvandring”

Arbetarbladets artikel:

”Stefan Lindström som inte har några politiska erfarenheter fick i stället ta Ulfs roll i SD.

Han börjar sin valkampanj med att rikta kritik mot de andra partierna i Hofors.

– Ta skolan till exempel. Det är för få elever som klarar betyget godkänt i alla ämnen. Politiker lovar att det ska bli ändring men inget händer, säger han.

Han gör heller ingen hemlighet av vad han tycker om den invandringspolitik som förs i kommunen. Partiets viktigaste valfråga är att kommunerna ska bryta avtalet med Migrationsverket. En självklarhet, anser Stefan Lindström”

kentAA hade ju den stora vänligheten att skicka över en CD med Hoforsbilder före helgen. Idag hade jag tillfälle att börja titta igenom dem och det var sannerligen en mindre orgie i minnen och nya intryck av orten som man inte lagt märke till eller helt enkelt inte haft möjlighet att besöka. Dels för att det varit innanför ”stängda dörrar” eller för att jag helt enkelt inte haft någon tidsmaskin (vilket man inser nyttan av nu).

Några smakprov kan jag allt bjuda på från fotosamlingen.

Dels flygfotot där man kan se Storgatan där min första egna lägenhet fanns. Numer heter det Hagaparken och är blott en grushög kvar.

Härlig vinterbild av Brukshotellet som är en välbekant syn för de allra flesta Hoforsborna misstänker jag. Nedan något helt nytt för mig i vart fall. Brukshotellets egen pub. Notera zebraskinnet på väggen, spjuten och stolarna vid bardisken med tydligt safari-tema. Skitläckert helt enkelt! Trots att jag i regel är emot att man jagar djur för nöjes skull så är ju ett zebraskinn ändå ett zebraskinn.

Finns puben kvar idag och hur ser den ut?   

En annan nervpirrande bild är denna från 1898. Sekelskiftet i Hofors måste ha varit något extra. Här skulle tidsmaskinen ha kommit väl till pass.

Ankdammen var en gång i tiden Svandammen. Kanske min absoluta favoritplats i Hofors. Tänk er i all rök från bruket och dammiga grusvägar och skog tätt inpå knutarna ha en sådan kunglig plats att besöka. Kan dock inte påminna mig om att jag sett en enda svan under alla åren jag besökt dammen. Kanske därför man numer kallar den just ankdammen. Billigare fåglar men samma nöje liksom.