Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Ibland kan det vara riktigt upplyftande att få svar på de stora frågorna i livet. Ibland bara total besvikelse. Igår när jag besökte Spar-Arnes större butik så fastnade mina ögon på något i charkdisken:

 För tio spänn reades denna salami ut. Förutom att jag inte kunde hitta ett bäst före datum på förpackningen, så var det ledsamt att se logotypen i den här formen. Clock var nämligen en av de första snabbmatskedjor som jag besökte. Nu vet jag inte om maten var något särskilt, men hela upplägget med olika menyer och att det faktiskt gick snabbt till skillnad från fyllekön utanför Zackas Gatukök. Jag har under åren funderat en hel del vad som egentligen hände med snabbmatskedjan. Följde tråden på Flashback som avhandlade ämnet ”Var tog hamburgerresturangen Clock vägen”.

—

Nu vet jag alltså. På det ”nya” företagets hemsida skriver man om nostalgi, snabbt omsatta varor och högsta kvalitét till bästa pris. Salami för tio spänn på Spar-Arnes. Personligen tycker jag det gränsar till nekrofili att våldföra sig på ett sådant klassiskt varumärke på detta sätt. Ungefär som att SAAB plötsligt över natten skulle saluföra ryska piroger.

Det råder härliga dagar just nu. Förmiddagen tillbringades i trädgården där bland annat gurka och två sorters tomater återfinns i ”utomhusskafferiet”. Planterade om chili och paprikaplantorna samt satte lite mer örter. Igår införskaffades plantor med broccoli och vitkål för att testa om det möjligen kan fungera i landen.

Det roliga är att barnen, eller i det här fallet 8(snart 9)-åringen samt hunden trivs att hänga med åldringarna i trädgården. Finns något att göra för alla även om man kanske bara vill slappa med ett grässtrå i mungipan.

Med så strålande men varmt väder ute så passar det ju bra att dinera utomhus också. Idag bestämde jag mig för att bjuda på en salami och briesallad. Den 15-årige unge herrn tittade med skepsis på salladsfatet men petade bort brien och tomaterna och tog en större dos fullkornspasta och fann att allt inte behöver vara grillat eller stekt för att smaka.

Men på eftermiddagen så fick jag nog av trädgårdshäng och tjatade hål i huvudet på frun att vi skulle ut på sjön och hissa upp lite abborre. Efter ett tag så fick hon nog och följde med. Svalkande skönt var det och insikt om att håv är ett måste när abborre model XXL skall tas upp. Tappade tre mycket fina fiskar på grund av avsaknaden av håv. Innan nästa tur får jag besöka fiskegrannen och se vad han har att sälja. Det blev dock ett mycket lyckat resultat på ett metspö och ett pimpelspö där det senare hivade upp flest. Sammantaget en 70-80 abborrar, de flesta mycket små som fick simma vidare men ibland ryckte det till kraftigare och slutresultatet drygt 5 kilo fisk som frun nu får stå och filea till barnens stora glädje.

Imorgon skippar vi nog trädgårdshänget och åker ut på sjön och metar abborre igen misstänker jag. Bäst att passa på när vi har väder för att göra det behagligt.

”En funktionsnedsatt kvinna som vid tillfället befann sig i en extra utsatt och känslig situation skulle som uppmuntran få hjälp av Hofors kommun att åka på en kryssning.

Den arvoderade kontaktpersonen följde med på resan som ansvarig.

– Ett viktigt och ansvarsfullt förtroendeuppdrag, konstaterar Jan Bornestig.

Men direkt paret kom ombord på båten ska kontaktpersonen ha inhandlat alkohol för egen konsumtion i taxfree-butiken. Under resans gång ska hon ha blivit allt mer berusad.

Enligt medpassagerare tappade kontaktpersonen till sist fullständigt kontrollen över sig själv. På bussen tillbaka mot Hofors tvingades andra resenärer ingripa och ta hand om den funktionsnedsatta kvinnan.

– Hon var jätteledsen och förtvivlad, berättar en person med insyn i händelsen.

När bussen kom fram till Hofors var det också andra resenärer som fick ställa upp och hjälpa den funktionsnedsatta kvinnan att ta sig hem till boendet med sitt bagage” Arbetarbladet.

Vad är detta för omdömeslös idiot?

Halkade runt midnatt igår in på Kanal 5 och TV-serien ”The Shield” som jag faktiskt inte sett tidigare. Läst om den i förbifarten men inte riktigt reflekterat över att det skulle vara något att spendera tid på. Ni känner jag att jag lurat mig själv på något som verkar otroligt spännande och bra. Kanal 5 verkar dessutom köra serien varje kväll vid midnatt med start igår. Blir till att följa i mån av tid, annars får jag köpa boxarna och avverka alltihop under någon vecka.

Mindes dessutom fel gällande titeln och sökte på ”The Wire” som lät bekant men som visade sig vara något helt annat och ännu mera spännande. Här har man gått och gråtit blod sedan Deadwood och Sopranos lades ner och så fanns det två ytterligare serier värd att beakta.

Redan igår kunde den tredje åtalade i mordet på Hoforsläraren Tommy Johansson knalla omkring på Bruket. Tingsrätten i Gävle beslutade att släppa honom på fri fot eftersom han inte kunde påverka förhändelseloppet ytterligare.

Aftonbladet, Expressen, Gefle Dagblad, Arbetarbladet.

”Tingsrätten skulle meddela sitt beslut i häktningsfrågan först under tisdagen, men valde alltså att släppa 20-åringen redan under måndagseftermiddagen.
– Jag blev överraskad, men samtidigt glad. Jag har inte fått några skäl till varför han släpptes, men han var häktad eftersom man trodde att han kunde undanröja bevis. I och med att utredningen är avslutad finns ju inte längre den risken, säger Myhrberg.
Om mannen inte döms för annat än medhjälp till grovt rån tror Myhrberg att han kan dömas till villkorlig dom och böter eller samhällstjänst”

Tingsrätten kommer antagligen med detta ge 20-åringen ett mycket lågt straff varav merparten antagligen avtjänats genom häktningstiden. De första två som häktats blir kvar och skall genomgå en liten respektive en stor rättspsykiatrisk undersökning.

Egentligen skulle vi bara ut ett par timmar och testa om abborrarna var på hugget. Det blev sex timmar till slut utan egentligt resultat. En handfull mindre gäddor och några ganska fina abborrar som gick tillbaka i plurret istället för hem och i stekpannan. Det blev dock inte helt fångstlöst i fiskeutrustningen:

En stekpanna kantareller som var snudd på för torra att göra något av, men väl tillsammans med smör och en ordentlig ursvettning så blev det skapligt ändå.

En redig stuvning till kvällsmackor. Känns lite bra att kunna avnjuta det redan innan hösten. Nyplockad sådan alltså, frysen har svamp kvar sedan förra säsongen.

Då var midsommarhelgen avklarad och det har bara varit avkopplande och skönt att lämna bebyggelsen bakom sig och bege sig ut i de stora skogarna på Dalmasarnas sida av länsgränsen. Med barn och svärföräldrar, svägerskor och hundar så har det varit ett ganska lugnt firande med en hel del traditionella inslag. Trots att jag kanske kan anses vara åtminstone halvmas så har jag aldrig varit med om att bygga en midsommarstång från grunden. En konst i sig som svärmor nu lärde barnbarnen.

Efter att först ha rests på en plats så flyttades stången till samma år den alltid brukar stå. Dumt att ändra på vissa gamla traditioner kanske.

Otroligt arbete som pågick i flertalet timmar innan den slutligen kunde invigas med ringdans om kråkor i diken och små små grodor som inga öron har.

Sedan blev det en rejäl båttur på sjön i strålande väder. Trots att det låg lite moln framför solen så lyckades jag igen bränna skallbasen.

På kvällarna knäcktes en och annan rusdryck vid elden och kött grillades.

På midsommardagen gick vi på gamla fäbodstigar och bekantade oss med omgivningarna vid sjön. Tidigare i veckan så rapporterade en av de lokala tidningarna om ett kantarellfynd. De har verkligen börjat sticka upp och även om just dessa var i början av sin svampkarriär så har årets första svamp hittats.

En annan skatt som också dök upp under helgen var svärmors whiskeysås. En välförborgad hemlighet receptvis.

Hela tre minihundar har sprungit över gräsmattorna, ständigt i lek och det var kanske lite skönt när vi slutligen åkte hemöver under söndagen. Personligen känner jag också lite som hundarna på bilden nu efter all frisk luft och midsommaräventyren.

”Typiskt midsommarväder” brukar ju folk säga. Tja jag vet inte men jag minns alla midsomrar som ovanligt soliga och kanske är det förknippat med ett annat talesätt om ”sol inombords” och liknande. Men just idag så är det regn och det lär inte vara bättre dit vi skall säger prognoserna. Det återstår att se.

Det blir några dagars uppehåll med bloggandet så jag vill passa på att önska er en trevlig midsommar och hoppas att vädret åtminstone blir hyggligt för er.

Ja idag var det väl inget annat än glädjande nyheter på rad. Man blir nästan ovan när det kommer för mycket av godo på en och samma gång. Förmiddagsmötena gick överraskande bra och jag hann även med att hälsa lite snabbt på den skånska delen av familjen som kommit upp för att fira midsommar på sant ”Dalamanér”. Fick dock en smula hemlängtan till Hofors så vi åkte hem strax efter lunch. Det slog mig att med så mycket tur samma dag måste jag inspektera potatislandet som egentligen inte är ett land utan snarare några få plantor satta på försök. Och tammefan var det inte guld och gröna skogar där med även om de inte slagit ut i blom ännu. Ingen färskpotatis till midsommar från eget land men garanterat till hösten. Mina smaklökar har redan börjat planera hur jag bäst skall ta tillvara på de små knölarna.

Ett av mina stora ”utomhusintressen” förutom fisket är för många av er läsare som bekant kantarelljakt. Att ströva omkring ganska planlöst på platser som jag vet har rikliga mängder gyllene svamp är inte bara avkopplande för själen utan även till viss del bra för den fysiska delen av min kropss sammansättning. Bara för någon vecka sedan ställde jag frågan om huruvida kantarellerna borde dyka upp med tanke på den varma och tidiga våren. ”Blir senare när det regnat ordentligt” sade fiskekamraten. När jag så idag surfar in på Arbetarbladet möts jag av glädjande nyheter. ”Stort kantarellfynd i Hofors”.

”– Jag är så mallig, jag har aldrig hittat svamp i juni, säger Gerd Andersson.

Det blir ett annorlunda inslag på midsommarbordet för familjen Andersson i Hofors.

– Nyskördade kantareller har jag aldrig haft så tidigt, vilken härlig känsla att stå och steka de här svamparna. Jag önskar att jag kunde förmedla doften, säger Gerd Andersson”

Jag känner den doften redan. Finns dom i Barkhyttan så finns det säkerligen på något av mina hemliga svampställen. Om jag kunde hade jag redan varit ute och letat efter skogsguldet, men tyvärr har jag ett tråkigt och ett  roligt möte i Falun på förmiddagen. Får bli senare.

Idag har det inte blivit många knop avlagda alls. Ett tidigt läkarbesök och sedan nästan en hel dag framför datorn där jag följt Aftonbladets uppdateringar från mordrättegången mot de tre Hoforsungdomarna. Arbetarbladet har något liknande men med förre uppdateringar. Avverkade ett par relativt dåliga filmer under tiden också, ingen direkt värd att omnämna. Det var inte förrän kvällningens ankomst som dagen fick ett riktigt lyft. Goda nyheter minsann. Kanske lite känsligt att skriva ut i klartext ännu men en bild kan gott få illustrera det hela.

Idag inleds rättegången mot de tre Hoforsungdomar som står misstänkta för mordet på läraren Tommy Johansson (Länkar till tidigare artiklar mm här). Rättegången är tänkt att pågå i fyra dagar denna vecka samt måndag nästa vecka, Aftonbladet rapporterar Live.

Arbetarbladet skriver att det råder en skärpt säkerhetskontroll runt rättegången. Poliser som patrullerar i korridorerna och media och övriga åhörare sitter i ett angränsande rum och ser rättegången via bildskärm. I själva rättegångssalen sitter de närmast anhöriga. Gefe Dagblad har frågat Hoforsbor på ”stan” vad de anser om mordet och det är delade åsikter.

—

”Det som hänt är jätteallvarligt och för anhöriga måste det vara fruktansvärt. Men det är inte roligt för kommunen heller. Och när det kommer sådana här fall så känns det som att det uppmärksammas mer när det händer här, säger hon”

—

”Ungdomarna är vilsna och det finns lite att göra, i alla fall för de som inte är sportintresserade, säger Hoforsbon Elisabet Wikholm”

—

”Maken Lasse Wikholm säger att han tycker synd om ungdomarna men ser ändå helst att de inte återvänder till orten efter avtjänat straff.

– De kommer att bli igenkända av alla och kommer aldrig att bli accepterade. De ska härifrån, säger han”

—

”Att sätta dem i fängelse är väl ingen idé, de måste ju ha hjälp, säger Sonja Sundelin om de misstänkta”

—

Tja någon gång var det väl till slut dags att sluta låtsas som om alla märkligheter de stoppar i vår mat med E-beteckningar och annat inte existerade.

Tog en liten kvällstur över länsgränsen och en blixtvisit hos svärföräldrarna som bosatt sig i sin sommarstuga om än säsongsmässigt. På vägen hem såg vi något märkligt.

Ett vattenhjul av gamla läsk och ölburkar. En slags metallplatta som slog ett slag i en annan metallplatta varefter hjulet snurrade. Har ingen aning vad det fyller för funktion. Är det månne något slags konstuttryck eller har någon byggt det hela för att skrämma vargar eller björn?

Igår kväll så smet ”Dalmasarna” över länsgränsen igen. Ungdomskamraten med tillhörande knolltottar övernattade. Hade under eftermiddagen fått en låda med gamla angeldon av en vänlig själ så med ett par pilsner blev vi sittandes på farstubron och sorterade hela och defekta.

Det var ju ett antal år sedan som jag själv anglade men jag minns inte att krokoarna hade någon slags ståltafs. Ska det vara så eller har den tidigare ägaren kommit på något genialt själv?

I lådan fanns även detta lite märkliga föremål. Ser ut lite som en visp och jag antar (är inte säker) att det har något med att hålla hålen i isen öppna. Kan det vara så månne?

Lördagsmorgonen bjöd på ”Fattiga riddare” och stekt korv till frukost. Sedan skickade vi ut smågrabbarna för att gräva mask. Det är en viss skillnad på små tjejer och små grabbar.

Som nån universiell lag att lera följer smågrabbar åt som halm och strå. De fick dock bakläxa när de återvände med tre stycken små maskar. Fadern fick ta grepen och följa med ut i terrängen för att skrapa ihop ett bättre antal och i större storlekar.

Himlen hade bestämt sig för att släppa lite nederbörd. Istället för att invänta ett uppehåll så knatade vi ner. Fick äntligen se de berömda andungarna. Tyvärr var de inte så små och söta längre.

Sött är det ändå på något vis att se barn fiska. Man minns själv spänningen och ivern att få kroken i vattnet och sedan titta på flötet. Jag förstår egentligen inte varför fiske inte är en mer utbredd publiksport. Kan man sitta i timmar och se bilar åka runt i en bana eller se golf så borde det ju vara mer spännande att titta på när folk fiskar.

Det var snarare regnet mer än tålamodet som till slut satte stopp för fisket. Resultatet var några små abborrar och mörtar, ädelfisken lyste med sin frånvaro. Men småkillarna verkade dock nöjd ändå och naturligtvis upphörde regnet i samma stund som vi började hemfärden.

Är det någon som minns ”Mecki”, det storrökande trollet som kunde köpas från Hobbex-katalogen under 70 och 80-talet?

Jag misstänker att de flesta hört de äldre säga ”Det var bättre förr”. Då tyckte man att det var lite töntigt att det skulle ha varit bättre med svartvit-TV som innehöll en kanal i bästa fall. Raketost och Stomatol och Fans moster. Att det alltid var snöstorm när mor och farföräldrarna skulle gå de 2 milen i midjehög snö till skolan och sedan tillbaka jagad av traktens elakaste hund. Jag vet inte hur det skulle kunna vara bättre än idag. Nu börjar man själv bli så gammal att man använder samma uttryck. Vår barndoms nostalgi framstår ungefär likadant som våra föräldrars. Var det verkligen bättre förr? Hittade en sida eller egentligen fler som för oss 60/70-talister är sann nostalgi.

Nostalgi för tidiga 70-talister

Prylarna

Musiken

TV1 & TV2

Utseendet

Övrigt

Jag vet inte om jag vill återuppleva 70 och 80-talet till fullo. Barndomskamraten som tecknade ”synthdödarfällor” och ”Fraggelmodet” med neonfärger. Men det kan vara ganska kul att blicka tillbaka på de fenomen som sägs ha format oss till det vi är idag.

Jag har tidigare uttryckt mina känslor i detta ärende. Nu skriver Gefle Dagblad om den tredje stölden som uppdagats inom äldreomsorgen.

”Kvinnan hade burit guldringarna på en fest på boendet och därefter lagt dem i en påse på nattduksbordet. När hon drygt en månad senare sökte efter ringarna fann hon dem inte. Hon fick hjälp att leta igenom lägenheten, dock utan resultat.

Enligt Lex Sarah-anmälan är kvinnan ledsen över stölden eftersom ringarna bar på minnen från anhöriga.

Äldreomsorgen i Hofors har tidigare drabbats drabbas av två stölder i år. I mars försvann pengar ur två plånböcker på ett boende.

– Det är jättetråkigt, tråkigt för den som blir utsatt och tråkigt för alla som får blickarna på sig. Alla blir ju skyldiga på något vis, säger äldreomsorgschefen Anita Svensson”

Jag finner knappt ord för dessa personer som är satt att hjälpa och vårda om de äldre men som utnyttjar vårdtagarna istället. Helt klart i samma kategori som pedofiler och våldtäktsmän.

Förundersökningen mot de tre misstänkta Hoforsungdomarna är nu klar och åtal har väckts. Rättegången inleds på måndag och Tingsrätten har avsatt fyra dagar till att gå igenom mordet på läraren Tommy Johansson.

Arbetarbladet – Erkänner misshandel men förnekar mord

Arbetarbladet – De misstänkta filmade dödsmisshandeln

Arbetarbladet – Starka tvivel kring mordmotivet

Gefle Dagblad – Här dödades Tommy Johansson

Gefle Dagblad – Filmade dödsmisshandeln med mobilkamera

Gefle Dagblad – Likheter med styckmordet i Bollnäs

Gefle Dagblad – Mordmisstänkt 20-åring kan vara psykiskt störd

Tidigare artiklar:
Aftonbladet – Dödad av sina Elever

Aftonbladet – Var en sådan man kände till

Aftonbladet – Vreden växer på skolan

Aftonbladet – Kvinnan: Jag misshandlade min lärare

Aftonbladet – De Två 20-åringarna häktade

Expressen – 20 åringarna begärs häktade för lärarmordet

Gefle Dagblad – Tommy har alltid varit snäll, aldrig arg

Gefle Dagblad – Grannar hörde dunsar från lägenheten

Gefle Dagblad – Bevisningen har stärkts

Arbetarbladet – 20 åring har dömts tidigare

Arbetarbladet – Paret träffade 54-åringen på Pizza Corner

Arbetarbladet – polisen har tydlig motivbild

Arbetarbladet – 20 åringarna har begärts häktade

Arbetarbladet – Kvinnan häktades för mord

Arbetarbladet – mannen häktad för mord

Tidigare inlägg och artiklar på Hoforsbloggen

Leif GW Persson kommenterar i Afonbladet även uppgifterna om att den misstänkta trion skall ha filmat misshandeln och mordet:

”Enligt kriminologiprofessor Leif GW Persson är det inte ovanligt att man filmar eller dokumenterar sina våldsbrott. Ibland tar man med sig något från sina offer – till och med kroppsdelar. Det handlar om troféer – och händer vid 10–20 procent av fallen vid grova våldsbrott, enligt Leif GW Persson.

– Det är för att återuppleva gärningen, ett sätt att hålla minnet vid liv. Och fotografier som föreställer offret är inte ovanligt vid sexualmord.

Att fler filmar sina offer har att göra med att tekniken har blivit mer lättillgänglig.

– Vi har fått teknik som möjliggör det. I dag far ju alla omkring med telefon i fickan och tar bilder”

Det har länge spekulerats om motivet bakom mordet och nu när förundersökningen släppts säger de mordmisstänkta:

” Trots polisens tvivel leder förundersökningen inte till annan förklaring till den extremt våldsamma dödsmisshandeln än den mordmisstänkta kvinnans förklaring.

Hon berättade om tafsandet för sin 20-årige pojkvän. Han kände sig kränkt och förnedrad och sökte upp Johansson för att misshandla honom.

– Det är en så enorm reaktion på en förhållandevis liten händelse. Vid hade mycket svårt att tro på det, säger Frykman.

Alla tre misstänkta säger att de pratade om Johansson tafsande på väg hem till honom på natten. Men den tredje misstänkte säger i förhören efteråt att han själv har svårt att tro att det skulle ha hänt.

De tre misstänkta hann träffas dagen efter mordet och pratade då om hur de skulle uppträda om de fick frågor om mordet från polisen.

– Det är bara att neka, sade den huvudmisstänkte 20-åringen, bland annat.

Polisen har också haft uppgifter om andra möjliga motiv till misshandeln. Men ingen av dem har gått att få belagda.

I förundersökningen förekommer flera personer som förknippas med det nybildade kriminella gänget Formidos, som försöker etablera sig i Hofors och Gästrikland. Den 33-årige ledaren sågs tillsammans med de misstänkta kvällen före. Efter mordet tog de misstänkta med sig en väska med kläder och stöldgods från Johanssons lägenhet till en annan Formidosmedlem”

Den fullständiga förundersökningen kan köpas i Gävlepolisens Reception för 240 kronor.

Men väl vill man bra gärna gråta över tappad abborre ibland. Gav mig ut och trollade runt några timmar utan större resultat. Hade medvetet tagit med mig en mindre mängd beten för att verkligen komma i kontakt med dem, testa dem och ha sällskap av dem. Jag menar det är ju ändå Bomber och har man inget fiskesällskap med ut på sjön så duger det att prata med Bomber i olika utföranden. Några Westins och Salmon som köptes för en kort tid sedan fick följa med som utfyllnad. Har inte riktigt lärt mig deras språk/dialekt ännu.

Utan större resultat innebär fyra stycken i mindre storlek. Högg dessutom bara på de djupgående exemplaren idag. Kanske skulle dröjt mig kvar mer mot kvällningen för mer lyckosamt fiske. Bestämde mig för att stå still och kasta lite. Även här hade jag tagit med mig ett begränsat antal spinnare, naturligtvis bara Reflexer. Testade att kasta 20 kast med varje exemplar. Tänkte om jag kunde utröna om det var någon speciell färg för dagen som fungerade bättre än andra.

Vissa dagar så har jag en bestämd uppfattning om att de kopparfärgade med orange prickar är vinnarna. Idag var det ganska tydligt vad abborrarna föredrog. Några enstaka hugg på den blåvita, mindre på de andra. Fick X antal småttingar på svart/guld. Men sen märktes något verkligen övertydligt:

Flera kraftiga hugg på den ovan. Kastade ut och lät den sjunka till botten, sen vevade jag in och gjorde uppehåll i vevrörelsen då och då. Garanterat higg varje gång! Dock ville de inte riktigt fastna och mitt uppe i alltihop så ringer telefonen. Ungdomskamraten som ville diskutera VINTERFISKE mitt i sommaren… *Suck*. När samtalet led mot sitt slut hade jag naglat fast mobilen mellan axel och öra och ett kraftigt hugg signaleras. Jag kan inte släppa och lägga på luren så han får vackert hänga på och höra min svordom när fisken väljer att spotta ut betet invid båtkanten. Med ett plask försvinner odjuret ner i djupet. Först övertygad om att det var en stoooor abborre, sen vid åsynen av ryggfenen inte lika säker utan jag tror det är en gös på ett par ynka kilon. Vid åsynen av den visar det sig vara en gigantisk abborre och uppskattningsvis 1.5-2 kilo i vikt. Jag vill bara sätta mig ned och gråta över förlusten.

—

Inser att chanserna att denna abborre skall hugga igen är betydande små. Ungefär som att försöka hålla liv i ett dåligt förhållande. Spelar ingen roll hur mycket man vill eller nöter så har det haft sin glanstid. Drar upp ankaret och trollar någon timme innan jag beger mig hem utan fler överraskningar. Så kan det gå. 

Visst har dom drag av varandra på något sätt. Både Adolf Hitler och Håkan Juholts gestikuleringar.

Internet har inte bara öppnat för snabbare tillgång till nya filmer och musik. Igår skrev jag om hur mycket lättare det blivit att vidga sina vyer med nya serietidningar, idag tänkte jag tipsa om P3s arkiv där man hittar många intressanta och spännande dokumentärer. Det är lätt att lyssna online eller att ladda ner programmen och lyssna på i sin mobil, iPod eller vilken ”maskin” man nu föredrar.

Nyligen snubblade jag över en artikel i Aftonbladet i samband med att en polis från Sandviken häktats misstänkt för våldtäkt mot en kvinna på samma ort. Där nämns även den ökända ”Baseballigan” som under 80-talet började använda sig av mer ”effektivare metoder” för att få bukt med kriminaliteten i Stockholm. Påminde mig om radiodokumentären som sändes på just P3 Dokumentär. En historia som mycket väl överträffar dikten och som jag själv har en om än flyktig koppling till. Man gjorde även en film som sades ha klara kopplingar till tidigare nämnda polisliga. ”I Lagens Namn” där två av huvudrollerna spelades av Stefan Sauk och Sven Wollter. 

Det gick lite si och så med de självutnämnda ”superhjältarna” efter att de ertappats med sina utsvävningar bland Stockholms kriminella. De flesta omplacerades enligt de uppgifter jag hört i efterhand, en av dem hamnade inom min egen tidigare yrkeskår där hans namn spred viss skräck inte bara bland det klientel vi rörde oss blad utan även hos hans egna kollegor. Det tog dock ett par år innan vi av en händelse tvingades arbeta tillsammans och då dök han upp med en stor läderväska prydd av klistermärken från vapenmärket ”Sig Sauer”. Det osade pondus runt honom och jag gjorde rookie-misstaget att sätta mig på fel plats, det vill säga hans plats vilket han upplyste mig om med en röst som åskade. Jag flyttade mig och efter 20 minuters tystnad så tilltalade han mig för andra gången. Förhörde sig noga om min utbildningsnivå, mina erfarenheter och hur han arbetade, vilket han förväntade sig att även jag skulle  göra utan att prata för mycket. Jag vågade inte ens fråga om tiden inom Polismyndigheten och än mindre om ”slagfärdigheten” i hans tidigare yrkesgrupp.

Efter några timmars arbete så skedde det en liten incident. ”Länsman” som han kallades syntes släpa på en ung invandrarkille i ena foten och ut genom dörrarna. Själv blev jag stående med öppen mun, både imponerad och chockad. När han dumpat den unge mannen på asfaltsbeläggningen återvände han med ett stort flin på läpparna och betydligt mer öppen än vid arbetspassets början. Han förevisade saker i den tidigare nämnda väskan som definitivt inte hörde till standardutrustningen för vår yrkeskår och berättade gamla historier från sin anställning hos Polismyndigheten. Dock berörde han aldrig det som i P3-dokumentären kom att kallas ”Baseballigan”. Väl värd att lyssna på nu när det enligt prognoserna skall bli en smula sämre väder.

—

Kan ju tilläggas att han kort därefter fick sluta och erbjöds att istället utbilda sig till busschaufför i storstaden. Jag vågar inte ens tänka på hur de resenärerna upplever resorna med honom bakom ratten.

”Varför dyker de inte?” frågar sig många av grannarna och vänner till den fiskare som befaras ha omkommit under sen lördag och tidig söndag på Storgösken i Hofors.

”Polisen gjorde överflygningar med en helikopter utrustad med värmekamera, utan resultat. Vännerna, bland dem Jonas Dilén, drog på sig dykardräkterna för att söka i sjön.

– Vi avbröt när det blev mörkt och man bara hade en meters sikt med ljus. Då måste man komma rätt på för att upptäcka någonting. Jag låg väl i fyra timmar. I dag känns det i halsen, säger han till GD.

Grannarna och andra frivilliga som ville hjälpa till gick även skallgång i de strandnära partierna närmast båten.

Om Hoforsbon finns i vattnet är hoppet ute att hitta honom i livet. Bland de som känner honom är man nu upprörda att polisen inte deltog i dykningarna, eller uppdrog åt kustbevakningen att göra det”

”Vi har gjort vad vi kan just nu” svarar Polisen.

”Vi har gjort det vi kan göra just nu. I söndags flög vi två gånger med helikopter med värmekamera över sjön, men det var för mörkt i vattnet, så vi hittade ingenting, säger Mikael Hedström.

Polisen gör bedömningen att händelsen är en tragisk olycka, att mannen på något sätt har ramlat ur båten och hamnat i vattnet.

– Vår bedömning är att det har gått så lång tid sedan det hände, att personen inte längre kan vara vid liv, säger Mikael Hedström”

—

Det råder blandade uppgifter om båten låg på sin förtöjningsplats ute i vattnet eller om den var på drift, men slog det aldrig räddningsstyrkan att man kunde ha kontrollerat hur väder, vind och strömmande vatten sett ut sedan tidpunkten den saknade sågs sist och därmed fått en indikation på var de skulle leta först?

Jag förstår mycket väl den kritik som riktas mot inblandade (eller frånvaron av) myndigheter, även om jag inte vill gå så långt som att blanda in rovdjursdebatten som i kommentarerna till denna artikel. En person är borta och under den mest kritiska tiden så bedömer man att några insatser inte behövs. Det är nog på sin plats att myndigheterna granskar sin insats i denna tragiska händelse.

Tycker Expressen gott kunde ha drivit skämtet längre än den rubrik som man till slut lyckades åstadkomma i samband med artikeln som avhandlar Sverigedemokraten som samlar på exotiska djur. När man ändå tar steget och avslöjar djurägarens politiska hemvist som om det skulle ha en betydelse för hans djurhållning. Trodde man kommit en bit längre i hur man uttrycker sin propaganda.

”Det började med en anmälan mot SD-politikerns allmänna djurhållning.
Efter ett besök i maj förra året kunde länsstyrelsen se att anmälan var befogad.
Hos politikern möttes man av ett tropikhus. Där fanns 45 djur av 23 olika arter. Dessutom fanns ett okänt antal afrikanska fladdermöss”

Man skriver ju sällan att Fredrik Reinfeldt härstammar från kannibaler. Många skulle nog hävda att han äter upp en hel del människor levande med sin politik.

Tidigare i livet var jag en inbiten serieläsare. Fantomen, Agent X9, Seriemagasinet och diverse andra som gavs ut under endast några få år innan de fick strykas på grund av för dålig försäljning i Sverige. Trots att jag sålt ut en promille på Tradera så kan jag stapla läsning i serieform i åtskilliga meterhögar. Sen någon gång ungefär samtidigt som andra intressen tog vid försvann serieläsandet. Böcker hade mycket att ge även utan bilder. Idag när jag av tristess satt och gick igenom diverse externa hårddiskar hittade jag på lite som jag laddat ner tidigare. Bland annat Tank Girl, The Crusades och Northlanders. Letade lite snabbt på en ”läsare” för dessa filer och började sjunka in i våldsseriernas värld.

Visst. Det är inte samma känsla som att hålla i en liten pappersupplaga, men det finns serier och karaktärer att finna som nedladdningsbart material som inte återfinns i tidningshyllorna. Är det någon mer som läser serier på detta sätt och har något att rekomendera (undantaget Marvel)?

Jag brukar vanligtvis vara en riktig ”sucker” för vampyrfilmer. Har sett de flesta från Bela Lugosis tolkning till Ethan Hawkes framträdande i ”Daybreakers” vilken påminner i vissa delar om ”Priest” som jag såg nu senast i genren. Jag vet inte vad som är värt egentligen, Paul Bettanys skådespelarinsats eller att man blandat upp vampyrer i en postapokalyptisk westernmiljö med tillhörande stålblickar under cowboyhattar på sant Sergio Leone-manér. 

Filmen lyfter inte riktigt och storyn är platt. Man försöker någonstans i mitten göra något dramatiskt med släktförhållandena mellan ”hjälten” och den bortförda ”ungmön” men filmen rullar på och man undrar bara när tar den egentligen slut. Kanske har man klippt ihop den för snävt på 1.27 h, kanske har man missat något väsentligt i det som inte kom med. Det enda udda är egentligen att vampyrerna här inte är mänskliga varelser från start, utan något slags kopia av monstret i filmerna om ”Alien” fast med två huggtänder. Vampyrerna i ”30 Days Of Night” hade ändå den där mänskliga kopplingen. Betygsmässigt så ligger den kanske på 0.5 av 5 möjliga. Hade man använt budgeten på mindre specialeffekter och bättre skådisar hade den möjligtvis rest sig en smula.