Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

För någon dag sedan spreds ett foto på en björn som vaknat och tog en liten promenad över Edsken. Imorse noterade flertalet bilister att den lille nallen traskade omkring på Riks 80 mot Faluhållet. Man hade tydligen talat om den på radion också. På youtube finns nu ett längre filmklipp när björnen (och inte som brukligt räven) raskar över isen:

Uppdaterat med Arbetarbladets länk

När det diskuteras provokativa konstnärer så är det i första hand Lars Vilks namn som dyker upp. Visst han har lyckats med en hel del, men jag har en annan idol när det kommer till provokationer och teckningar och det är Hans Lindström. När jag blir stor vill jag ha samma synsätt som honom. Helt i linje med min släkting som alltid hävdade att ”det man inte kan skämta om kan man inte heller ta på allvar”. Hittade en gammal intervju i en serietidning med honom från förra året.

Där ställer Erik Jonsson två frågor, bland annat denna: 

-Var står du politiskt? Ibland tycks du nämligen vara Sverigedemokrat och ibland Vänsterpartist.

Hans Lindström svarar bland annat: ”Jodå! Jag har blivit anklagad för det mesta, för att vara rasist, sexist, antifeminist, rasist, vänsterist och kommunist. Värst är väl de judar som hotar mig om jag tecknar något i deras ögon olämpligt om tex muren på Västbanken eller om illa behandlade palestinier. Men andra har försökt stämma mig för hets mot folkgrupp (dvs muslimer som för övrigt inte är en folkgrupp). En idiot som ville få mig åtalad var förstås en sorts svensk politiskt väldigt korrekt feministvänsterist (om JAG nu ska etikettera..). Många fundamentalistiska feminister har hotat mig. Någon tyckte att teckningar som mina borde förnjudas och att jag borde sättas i läger. Vissa andra, till och med tecknare har också varit ute efter mig. Men de har varit såna där unga, magra, svenska, svartklädda unga män som är misslyckade tecknare som producerar finniga, pubertetsinkrökta serie om sig själva som ingen vill läsa” 

För att se några av hans alster surfa in på hemsidan och kika under fliken Galleri Lindström.

Det är ett sorgligt faktum att Djurgårdens IF befinner sig i samma läge som man gjorde mot Hofors 1975.  Nu slipper man förvisso möta just Hofors, där hade jag haft en viss intressekonflikt misstänker jag, men istället Leksands IF vilket jag avskyr som pest och kolera tillsammans. Roligt i sammanhanget är dock att denna bild dyker upp lite här och var på nätet nu, ”snodd” från just Hoforsbloggen och det är en riktig ära  

Dom flesta Djurgårdare hyser ett hat mot AIK, men dom kommer faktiskt möjligen på plats 3 eller 4 på listan. Leksand är och har alltid varit nummer ett för mig. År 2000 fick jag och kamraterna se DIF vinna SM-Guld och givetvis packade vi bilarna fulla för att åka till Leksand och se dessa åka ur Elitserien som bonus. En resa vi sent kommer att glömma, inte minst den dåliga stämningen på Leksandsbaren efter matchen där möjligen en handfull ledsna supporters till just Leksand satt och och grät och tröstsöp. Snudd på bättre än SM-Guldet både 2000 och 2001.  Igår var det dags att möta Leksand och givetvis haglade psykningarna i media. I lördags skulle Karlskoga ”gräva en grop” åt DIF, dom lyckades sånär. Igår sades det att Leksingarna skulle dra till Hovet och ”knäppa Djurgården”.

Det såg nästan ut som de skulle lyckas till och från. Förhoppningsvis hade de banderoller som Djurgårdsklacken vecklat ut på läktaren inverkan. Att börja visa hjärta och motivation för att rädda föreningen från ödet att hamna i Allsvenskan. Hade jag inte varit så noga med manikyren överlag hade jag inte haft några naglar kvar idag. Kunde ha gått åt vilket håll som helst och det var nära nervkollaps flera gånger. Jag är fortfarande osäker på om Djurgården klarar av att ta sig tillbaka till Elitserien igen, men matcherna mot Leksand är det minsta jag kräver att man tar sig samman och vinner.

Under helgen har jag hunnit med att se tre stycken relativt underhållande filmer. ”The Grey” med Liam Neeson, ”Machine Gun Preacher” med Gerard Butler och ”In Time” där tvivlen fanns redan innan då Justin Timberlake har huvudrollen. På senare tid har jag haft anledning att reflektera över det faktumet att inget någonsin är hugget i sten och att man därför mycket väl kan ändra åsikt i en eller flera frågor och ämnen. Det fick jag göra under helgen.

Den första filmen ”The Grey” kändes snudd på smaklös inledningsvis. Ett plan kraschar i vildmarken och det kanske inte undgått någon att det under helgen slutade i en tragedi för de norska militärerna. Det gör det även för passagerarna i filmen eftersom de överlevande attackeras av vilda vargar som verkar drivas av hämndlystnad. Det finns så många otroliga brister i handlingen att jag knappt orkade fundera över vad syftet egentligen var bakom filmen. Kanske att spä på hatet mot vargar säkert tre gånger så stora som i verkligheten. Liam Neeson väljer verkligen sina roller efter ”Berg och dalbane-principen”. Ibland på toppen av krönet bara för att kort efter befinna sig i en djup sänka där publiken säkert skriker mer än honom själv. ”Ahhhhhh va i helvete är det här för skitfilm!!?? ”

Betygsmässigt får den tyvärr bara 1.5 av 5 möjliga.

—

För någon vecka sedan såg jag ”Johnny Mad Dog”. Ytterligare en film som följer samma otäcka tema är ”Machine Gun Preacher”. En ”sann” berättelse om Sam Childers som ägnar den senare delen av sitt liv till att rädda barn undan just ödet att bli barnsoldat i krigszoner. När jag läste beskrivningen av filmen visste jag inte att det baserades på verkliga händelser, utan hånlog åt det faktum att en före detta kriminell biker sadlade om och började arbeta i Guds namn med vapen i hand. Bara Hollywood kan komma på något liknande. Jag blev förvånad över historien även om filmen säkert är anpassad med rama och action för att passa publiken. Inte en av Gerard Buttlers bättre filmer eller rollprestationer, men den får 3.5 av 5 möjliga.

—

”In Time” har inte fått de mest lysande recensionerna. Justin Timberlake borde rimligen ägna sig åt att spela in Disneyfilmer. Även här var jag kritiskt inställd innan jag ens sett filmen. Men den förvånade och skapade tankar. Inte handlingen, inte skådespeleriet, men grundtanken att människor handlar med tid. Att leva för minuten eller i all evighet beroende på klasstillhörighet. Snudd på ångestframkallande att tänka sig hur tiden rinner ifrån en vilket den faktiskt gör. Bara av att se den här filmen försvann drygt 2 timmar som jag inte får tillbaka i livet. Jag ångrar det inte, filmen väcker andra tankar långt efter att den tagit slut. Den typen av film gillar jag och hade knappast förväntat mig det med nämnda skådis i huvudrollen. 4 av 5 möjliga för just budskapet att tid är värdefullt och man bör göra det bästa av den man har kvar.

Jag tror faktiskt inte jag haft vare sig tiden eller intresset att följa vårens intåg tidigare. Att vara uppmärksam på de enorma förändringar som sker från dag till dag. Både underhållande och skönt i sinnet på något vis. Isen försvinner från gatorna och gräsmattorna, det syns till och med knoppar i buskagen av vissa arter och närvaron av fåglar och annat man inte funderat över var de hållit hus tidigare. Riktigt poetiska reflektioner va?

Mest intressant är det dock vad som sker runt kommunens sjöar. Att jag studerar detta beror naturligtvis på fiskeintresset och en revanschlusta från föregående års ganska dåliga fiske. Det beror också på att när det är dags för gäddorna att leka så kommer jag och fiskekamraten få vara med om något ganska sällsynt som få upplevt. Ett hägrande studiebesök hos en förening som ägnar sig åt att ”odla” gädda från rom och mjölke. Till dags datum har de lyckats producera en halv miljon yngel som återutsatts i sjöar och älvavsnitt. Känns viktigt på något sätt att känna till hela proceduren.

Samma nyhet men olika vinkling. Skrev denna morgon om att ”Halaldebatten” verkade ha löst sig i Hofors. Nu skriver våra två lokaltidningar om samma sak men beskriver det olika. GD: Nu får flyktingbarnen halalkött på boendet. AB: Socialstyrelsen lägger ner halal-krav. Naturligtvis haglar kommentarerna in. Ett annat exempel på hur man kan förvrida sanningen med ord återfinns i veckan i Västerbottens Kuriren och Västerbottens Folkblad.

Bidrar detta till minskad misstro mot media eller tjänar till något gott i debatten som rör invandringen/flyktingströmmen?

En riktigt konstig artikel i Arbetarbladet idag. Journalisten Helena Nyman kanske inte hade tid eller kunskap att utveckla texten under rubriken ”Så räddar du fiskens liv”. Innebörden verkar dessutom bara vara ”fiska inte på vintern, gäddorna riskerar att bli blinda av kylan”. Det finns massor av andra faktorer som borde ha funnits med i artikeln. Till exempel nätfisket som resluterar i mängder av bortkastad och oönskad fisk i skogen som till exempel gäddan. Hanteringen av fisk med fångstmattor och ”Lip Grip” (funkar inte helt tillfredsställande men bättre än en huggkrok i sidan på fisken) eller håvar. Neoprenhandskar sägs också skona fisken vid hanteringen.

Finns rena rama skräckexemplen på ”fiskare” som istället för att kroka av fisken varsamt nyttjar tången till att gripa i kroken och sedan skaka tills fisken ramlar av med resultatet att gälar och annat som tidigare var fäst vid fisken lossnar. Men den största boven är som sagt nätfisket.

Ett ämne som sannerligen berör i Sverige är rovdjursjakt. Därför kan man fundera över varför Expressen idag (TT) kör med en rubrik som denna:

Toppat med en söt liten ”puttinuttinallebjörn” på bild. Den som vill döda en sådan eller bidra till att den blir dödad måste vara ett monster. Eller hur?

Andra saker jag funderar över denna lördagsmorgon är melodikrysset och storhetsvansinne. Tro det eller ej, men igår somnade jag runt 21-tiden och sov nästan oavbrutet till klockan signalerade 0800. Ett slags personligt rekord för de senaste 25 åren. Det sista jag minns att jag tänkte på var melodikrysset, och det första även det samma sak. Aktieaffärerna går ju lite halvknackigt just nu ( i en av depåerna -53,93%) så det finns en rimlig chans att lite musikaliska ledtrådar kan lätta upp stämningen.

När det gäller storhetsvansinne handlar det om en gåva som fiskekamraten kom förbi med i veckan. När jag såg den kändes det väldigt kluvet. Löpsedeln nästan utformad som det rörde sig om något kriminellt eller stort avslöjande om vem som sålt sex till Sven-Otto Littorin. Att dessutom kallas ”mannen” när jag själv ser mig som lite mer av en yngling, pendlande mellan någon slags bekräftelse av inträde i vuxenvärlden och en örfil. Fiskekamraten fann det otroligt roligt i vart fall.  

Frågan är nu om löpsedeln skall ramas in och hängas jämte den enorma förstoringen av mig poserandes med 10496 grams gäddan eller vikas ihop och läggas till de andra onda handlingar jag utfört i livet. Med facit i hand tycker jag artikeln kom att handla för mycket om en sak och för lite om en annan. Nämligen FramtidHofors.se som i veckan bland annat fick ett intressant inlägg av Sofia Lindström på Hofors Kulturcentrum.

Ibland är det skönt att se att saker och ting liksom löser sig på egen hand. Hoforsborna känner säkert till debatten som uppstod om ”halalkött” som Socialstyrelsen menade att Hofors Kommun skulle servera till de ”ensamkommande flyktingbarnen”. Här och var kunde man läsa uttalanden från personer som antingen arbetade med eller på annat sätt stod ynglingarna nära och inte alls hade hört några sådana krav. Det verkade istället vara Socialstyrelsen som ställde kraven.

Den myndigheten lägger nu ner sina krav och alla uppges vara nöjda och glada enligt Arbetarbladet.

”Socialnämndens ordförande Kenneth Axling (S) ifrågasatte kravet, inte minst för att det ändrade förutsättningarna för flyktingmottagandet så att det blev dyrare.

Sedan dess har Socialstyrelsen gjort en uppföljning på sin inspektion. Kommunen har berättat det fortfarande inte tas hem något specifikt halalslaktat kött till boendena.

Däremot så råkar den kyckling från Danmark som man brukar beställa, vara slaktad med halal-metoder. Inget griskött serveras heller.

Ungdomarna på boendena uppger numera att de är nöjda med maten och med det låter Socialstyrelsen sig nöja. Ärendet är nu avslutat”

Det är dumt att hälla bensin på elden brukar det sägas, men under denna debatts gång ifrågasatte flera föräldrar var det felbeställda ”halalköttet” egentligen serverades. Var det enbart på boendena eller även inom äldreomsorg och på skolor? En förälder som jag diskuterade ämnet med blev snudd på galen när det gick upp för honom att hans barn helt ovetandes kanske åt just ”halalslaktad” mat i skolmatsalen. En kränkning han menade vara minst lika stor som det berömda fläsket.

Denna morgon var det dags för det där som är svårt att ens uttala. Skall erkänna att jag var en smula nervös eftersom jag inte hade någon större koll på exakt vad som skulle ske mer än videon för barn i länken ovan. Visade sig vara betydligt enklare än jag föreställt mig, behövde inte ens klä av mig. Lägga sig på en brits, få nån form av slang kopplad till armen och något som hette ”kontrastvätska”. ”Du kommer känna att du blir varm i kroppen och kanske kissnödig” sade sköterskan. Hon glömde smärtan när hon drog bort plåstret efteråt. Satan vad det sved. Britsen kunde köras in i ett slags portal ungefär som i Stargate.

Sedan var det bara att blunda och åka fram och tillbaka tills det var klart, ett par minuter ungefär. När det var klart frågade jag om det fanns möjlighet att få ett foto av hjärnan. Det skulle på något vis bevisa för alla mina vänner och andra som ibland funderat om det verkligen fanns något därinne, eller att det finns något tror nog alla, men inte exakt vad. Sköterskan sade att några sådana bilder delade man inte ut men att man kunde på en ”dataskiva” med några tusen bilder på hjärnan. Det skall jag begära ut sen. Har redan börjat planera julklapparna till släktingar och vänner. En kaffemugg med en bild av det som finns innanför skallbenet. Någon får kanske även en t-shirt.

Tog en sväng upp till Edskevall och rastade ett koppel hundar. På väg ner till byn igen sprang en älgko en meter framför bilen. Värst vidare blyg var den inte heller, typiskt när man för en gångs skull inte hade en riktig kamera med sig. Mobilkameror är knepiga att fota med. Ställde upp sig som värsta modellen i säkert fem minuter utan att jag lyckades med ett enda kort. Först när jag klev ur och gick fram mot den lade den benen på ryggen.

Eftersom jag ändå är i ”pysslartagen” idag och försöker komma på en vettig lösning till givarhållare för ekolodet, tog jag en tur och tittade på kryddodlingarna. Döm om min förvåning när jag ser att vi redan har fått ett slags dvärgpersilja som växer och gror och att oreganon och annat fortfarande är vid liv eller levt upp på nytt.

Dags att plocka fram grillen till helgen misstänker jag. Råvaror till ett kryddsmör plockat direkt från odlingen finns det.

Lite här och var märker jag att människor boendes på orten har en enorm frustration när Apoteket Orren kommer på tal. En kvinna hade till exempel väntat i 45 minuter bara för att konstatera att den livsviktiga medicinen hennes barn behövde inte fanns att få tag på i Hofors. En annan kvinna uttryckte saker som för tankarna till terrordåd utförda av extremister när hon ännu en gång fick en helt annan medicin än den hon fått på recept. ”Det är alltid så” fnös hon.

Är det verkligen sämre sedan Apoteken i Sverige privatiserades? Är Hofors Apotek verkligen sämre än andra platser?

Jag minns en gammal reklamkampanj som gick under parollen ”Sverige är fantastiskt”. Det är den jag tänker på denna morgon när jag studerar nättidningarna och läser om hur personal inom vården, i ett särskilt fall skall tilläggas, varit inne och snokat i någon annans sjukjournal utan att ha med behandling eller vård att göra. ”Tjuvtittade i journal” är rubriken:

”När hon vårdades efteråt upplevde hon en rad brister både i form av missade rutiner och oprofessionellt bemötande.

Väl hemma och utskriven fick hon på omvägar höra att det pratades på hela vårdavdelningen om henne och hennes missnöje. Några i personalen hade sökt upp en släkting till henne, som också jobbar på sjukhuset, för att diskutera kvinnan.

Hoforskvinnan beslöt att begära ut uppgifter om vilka som varit inne i hennes sjukjournal och tittat. Hon blev chockad.

Sedan hon skrivits ut på avdelningen hade det gjorts 110 sökningar i hennes journal, varav fyra sjuksköterskor – trots att de inte längre hade hand om kvinnan – stod för 90.

De har dessutom gjort flera domänsökningar och kollat journaler från andra vårdavdelningar och vad hon ätit för medicin.

– Det är så fruktansvärt kränkande! De har varit inne i rotat utan vettig anledning, säger kvinnan”

—

”Vi ser mycket allvarligt på det” säger företrädare från Landstinget Gävleborg.

”Om utredningen visar att sjuksköterskorna gjort sig skyldiga till misstänkt dataintrång får en åklagare avgöra om det ska väckas åtal. Dataintrång är ett brott som kan ge upp till två års fängelse.

Det kan även bli tal om arbetsrättsliga påföljder som skriftlig varning, löneavdrag, avstängning eller avsked”

Allvarligt är väl det minsta man kan uttrycka i det här sammanhanget. Statuera ett exempel genom att ge dem sparken så kanske det blir mindre ”slagningar” i personliga filer. Visste ni förresten att ni även har rätt att begära ut vem/vilka som tittat i era handlingar på till exempel Försäkringskassa, Arbetsförmedling etc?

För någon vecka sedan såg jag Jonas Inde gästa den där enerverande tokan Malou Von Sivers program. Det handlade om psykisk ohälsa och Jonas Inde visade sig vara bipolär. Det intressanta kom när Malou berättade att Jonas skivit en bok om en seriemördare eller liknande. Tydligen riktigt svart och brutal. När jag så hade ett ärende till en online-bokaffär passade jag på att klicka ner även denna, ”KKM”. 

Döm om min förvåning fast åt andra hållet sedan förra bokleveransen där en bok Xamuel rekomenderat visat sig vara a) Tjock som en Bibel b) Innehålla minimal text c) Vara utgiven av Timbro, allt det jag trodde han avskydde. Kanske hade han en humoristisk baktanke vad vet jag. Det här var raka motsatsen.

Nu vill jag inte vara taskig mot Jonas Inde, och jag tänker på refrängen i den där gamla låten ”Don´t judge a book by looking at it´s cover”, men är det inte lite mer ett häfte med en seriemördares fantasier?

Det positiva är att jag kommer hinna läsa ut den vid sängdags ikväll.

Fiskekamraten dök upp på förmiddagen för att dricka kaffe. Vi bestämde att ta en spontan fisketur med bara den fiskeutrustning som fick plats i fickan, i princip. Samma ställe som spinnfiskepremiären utan att behöva hacka is i öglorna på spöna denna gång. Jag hade inte ens tillstymmelsen till bottennapp, fiskekamraten upptäckte dock något intressant mellan två stycken strömforor.

Men igen hände det där märkliga med förra årets Reflexbeställning. Krokarna bröts av en efter en. Kan inte begripa vilken dålig kvalitét det är på favoritspinnaren nu för tiden. Återstår inte en enda hel spinnare från Sportfiskeprylar.se.

Stora fiskar eller dålig kvalitét är som sagt frågan. Kan ju inte direkt sluta att använda dem heller eftersom det blir resultat av både gädda och abborre. Katastrofen är dock inte total, det går att knipsa av krokresterna, sätta i en ”betesring” och aptera en ny krok.

Följetongen med Edskens Camping och restaurang går mot en ny vår den med. Gefle Dagblad skriver idag att det inte blir några nya avsnitt utan man fortsätter att köra repriser från tidigare år.

”Ägaren till Edskens camping, föreningen Gamla Haifare, sa förra året upp kontraktet med Per-Arne Sahlberg och skrev i stället kontrakt med en annan arrendator. Men Sahlberg menade att uppsägningen var ogiltig, att han hade besittningsrätt efter elva år och att han därmed hade rätt att matcha det högsta budet.

Nu ser han ut att få rätt. Enligt egen utsago fortsätter han som arrendator kommande säsong. Mer vill han dock inte säga innan beslutet offentliggjorts av Gamla Haifare”

Per-Arne får ladda om och dra lärdom av gamla misstag och försöka hålla ”Edskens vattenhål” fortsatt flödande.

En ytterligare kommentar som är intressant under artikeln om Bojan Petrovic:

”Säkerhetschef”?? Vad innebär den termen inom kommunalpolitik och kommunal förvaltning? Har man i kommunalborgen upptäckt att man är så impopulära att det krävs en säkerhetsorganisation runt sig. Möjligen då att hålla hårt i de offentliga dokumenten men det var ju inget nytt som Ulf Strömstedt kan lära ut mer om.

Det var i en kommentar under denna artikel om att Spar-Arne känner sig förföljd av Hofors Kommun som hans partikamrat Bojan Petrovic kommenterade så här:

Om ni noterar det så ser ni att han inte skrivit (FP) efter sitt namn, vilket gör att för mig är det ganska klart att han uttalar sig som privatpersonen Bojan Petrovic och inte Bojan Petrovic Folkpartiet. En liten detalj bara.

Men kommentaren har fått följder:

” Han har fått mothugg av andra som kommenterat att det är oseriöst av en aktiv politiker med insyn att sprida ”byskvaller”.

Även kommunchefen Ulf Strömstedt har reagerat på Bojan Petrovic ord.

Att vara miljö- och hälsoskyddsinspektör på liten ort är en tillräckligt utsatt position utan att man ska bli huggen i ryggen i media på det här sättet, tycker han.

– Det är olyckligt att en ledande politiker kritiserar tjänstemän som faktiskt bara gör sitt jobb och dessutom gör det bra, säger han.”

Hans Backman kontaktas även han av journalisterna och får gå ut med en relativt onödig dementi att partiet skulle stå bakom Petrovics uttalande:

”När det gäller sättet hur Bojan Petrovic kommenterat behandlingen av ”Spar-Arne” Evertsson är Hans Backman diplomatiskt.

– Jag själv brukar alltid undvika att kritisera tjänstemän. I det här fallet handlar det också om myndighetsutövning. Man har såklart rätt att ha egna åsikter men man bör väga sina ord”

Några krav på att han bör kliva av sina politiska uppdrag ser jag dock inte i den avslutande texten:

”Både kommunstyrelsens ordförande Marie-Louise Dangardt, S, och moderaten Per Tjerneld, som bland annat sitter i byggnads- och miljönämnden, tycker att Bojan Petrovic webbkommentar är mycket olämplig.

– Miljö- och hälso­skyddsinspektörerna följer de regler som finns och trakasserar inte någon. Det här är ett rent påhopp från hans sida. Kommer man med sådan här kritik bör man ha mycket på fötter, säger Per Tjerneld.”

Kanske inser man att ”olämpligheter” finns överallt och antagligen skulle få en hel del människor att lämna sina uppdrag. Till exempel Sören Bergqvist som föredrar att utöva lokalpolitik i mörka rum.

Porr eller vörtlimpa? Ja onekligen måste man innan internet fick sitt genombrott haft en del kniviga beslut även som socialbidragstagare. I Aftonbladet återfinns idag en artikel om en äldre man som för 15 år sedan var i behov av försörjningsstöd men istället för att använda pengarna till mat eller annat nödvändigt införskaffade pornografi. Nu 15 år senare har han antagligen läst ut sina tidningar eller sett klart filmerna och drabbats av dåligt samvete.

”Mannen i Karlshamn gick på socialbidrag för femton år sedan.

Jag var på en intressant föreläsning under dagen. Det var säkert massor som jag kommer att fundera över senare, men det mest intressanta var en del hur man tagit de gamla nordamerikanska indianernas sed med att sitta runt förslagsvis en led och praktisera samma procedur med en så kallad ”Talking stick”. I korthet så är det bara den som håller i denna pinne som får tala och resten lyssna uppmärksamt, han inget att säga kan han ändå delta genom att till exempel säga ”Jag vill dela tystnaden med er” och då sitter alla och delar den så länge snubben håller i pinnen. Otroligt civiliserat sätt att hålla en konversation eller ett möte.

Det är något med hans namn som får blodet att börja småputtra. Expressen skriver idag om att Torsåkersbon Anders Eklund beviljas permissioner från Norrtäljeanstalten där han spenderar dagarna tillsammans med bland annat ”Hagamannen”. Även om det bara rör sig om fyra timmar var nioende månad är det på tok för mycket.

”Anders Eklund är dömd till livstids fängelse för morden på Pernilla Hellgren, 31, och tioåriga Engla Höglund.

Dagens länktips är en intervju med företaget Växa I Hofors. Kom ihåg att besöka FramtidHofors.se och se vad som händer med jämna mellanrum

Jag vill faktiskt inte göra mig lustig över Jack Fosters lilla pocketbok ”Idéer – Så får du dem, så utvecklar du dem”. Men det är svårt. Hans idé har ju faktiskt genererat pengar på människorna som saknar uppslag själv. Hans idé var att låta människor som har ”otur när dom tänker” köpa boken och få dem att tro att deras kreativa tänkande har en potential att öka.

Jag undrar om detta är en bestseller bland människor i ledande ställning. Till exempel den som kom på idén att sänka ansökningskraven på blivande poliser. Språket skall i fortsättningen inte vara så viktigt meddelar nyheterna på TV4 denna morgon. Här ställer jag mig frågan ”Hur tänkte dom här? ” och kanske är det skillnaden mellan dom som läste boken från pärm till pärm och mig som bara läste de fetstilade flosklerna.

Jag tänker dock att med bristande språkkunskaper kommer det bli ännu besvärligare vid rättsförhandlingar, om förundersökningarna är ”knepigt” utformade.