Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Det kanske är ett bejakande av min våldsnerv, kanske min egen minst sagt udda hockeykarriär där jag känner igen spelartypen eller intresset för riktigt bra film. Tidigare har det gjorts en hel del film på temat ishockey. Allt från den klassiska ”Slapshot” från 1977 som fick en eller två uppföljare till framgångssagan ”Mighty Ducks” som även den kom i flera delar, mer dramatiska skildringar som ”Mystery, Alaska” och ”The Cutting Edge” där den sistnämnda hade en liten annorlunda twist med hockeyspelare som skolades om till konståkare men ändå inte tappade sevärdheten. Nyligen hittade jag ”Goon” som sägs vara baserad på en sann historia. Jag vet inte hur det är med den saken, men den slår ut det mesta i genren. 

Utkastaren Doug Glatt har en talang för att veva med knytnävarna men ingen alls för att åka skridskor. Men på något outgrundligt sätt lyckas han ta sig in ett etablerat hockeylag där hans uppgift, inte helt sällsynt i de transatlantiska hockeyligorna, blir att vakta lagets stjärna och nita alla motståndare som ens tittar snett på stjärnan, på käften. Jag har ärligt talat inte haft mycket till övers för Seann William Scotts tidigare filmer, mestadels ”high school-filmer”, men här blir jag riktigt imponerad av insatsen. Jag är beredd att dela ut en 5 av 5 möjliga för temat, underhållningsvärdet och utförandet. Från den första dråliga skridskoscenen till det mer dramatiska slutet. Gillar ni hockey eller rå humor och en del våld är detta filmen ni inte får missa.

Det är härligt att börja dagen med en riktig skrattattack. Fredrik Reinfeldt har i en intervju med TT sagt följande:

”– Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet. Vi beskrev då (2006) ett vidare utanförskap som handlade om att en stor del av de som var i arbetsför ålder, men som inte jobbade, inte beskrevs som arbetslösa. Och utanförskapet har minskat, säger Reinfeldt”

Det talas om ramaskrin och uppmärksamhet bland en viss kategori av människor. Mattias Karlsson sammanfattar det dock bäst: