Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

”Vi är trötta på att bli kallade sexturister” säger en flock kvinnor i en debattartikel i Aftonbladet. Anledningen till den samlade texten är det program som sändes på Kanal 5 under veckan där tre finska systrar tydligt visade att pengar och materiell status bytes mot sex med unga afrikanska män i Gambia. Det är naturligtvis en bra jämförelse med alla män som automatiskt kallas sexturister när de åker till Asien. Ta dom här citaten:

”Vi är många Gambiaresenärer som följt denna ”sexrapportering” i svensk media genom åren och som har tröttnat på den. Vi nekar inte till att dessa kvinnor existerar och vi tycker att det är bra att debatten finns. Problemet är att rapporteringen är oerhört ensidig och att turismen till Gambia för många européer handlar om helt andra saker än sexköp och sexuellt utnyttjande av unga killar”

”Vi är många Gambiaresenärer som aldrig över huvud taget haft en kärleksrelation med en Gambier, men bara faktumet att man tycker om att resa dit gör att man snabbt blir stämplad som en sexturist. Sanningen är sällan intressant för den som vill göda fördomar. Vi älskar att resa till Gambia av olika skäl. Maten, kulturen, dansen, klimatet, trummorna, havet. Men vad som är gemensamt för oss är att alla har knutit vänskapsband till det oerhört gästvänliga folket i Gambia”

”Det som oroar oss mest, är dock inte att vi kan bli stämplade som ”Sexuellt frustrerade medelålders kvinnor som reser till Gambia för att köpa sex av unga killar”, utan att den negativa medierapporteringen gör att turismen i Gambia, som är Afrikas minsta land, sjunker. Turismen har en avgörande betydelse för Gambias befolkning. Nu under våren har det kommit flera larmrapporter, bland annat från Röda Korset, där Gambia räknas till de länder där svälten förväntas bli akut. Detta gör turismen, som varit Gambias största inkomstkälla, än mer viktig.

Vi uppmanar nu därför Sveriges journalister att ta sitt ansvar och ge en mer rättvis bild av Gambia, att ge en mer verklighetsbaserad och nyanserad bild av Gambia som turistmål och att för en gångs skull hoppa över – eller i alla fall ge minimalt utrymme för – sexturismen, som utgör en skrämmande, men väldigt liten del av turismen i Gambia”

Det som roar mig mest i hela detta ärende är att någon reagerade starkt mot debattartikeln på Flashback och bestämde sig för att leta reda på bilder av kvinnorna som signerat inlägget. Vill man inte sprida negativ klang bör man kanske fundera på vad man publicerar på nätet. Känns ungefär lika hycklande som imamerna i veckans Uppdrag Granskning.

Det är inte bara Hofors barn och ungdomar som vill ha lekplatser. Glädjande nog, konstaterar jag att man faktiskt engagerar sig för just gäddan i Gästrikland också. I regel finner jag ett starkt motstånd till denna underbara fisk lokalt, man ser hellre ”ädlare fiskar” i sjöar och vattendrag. Det är faktiskt ganska sällsynt i hela landet att man hjälper gäddorna på traven att föröka sig. Det var meningen att jag och fiskekamraten skulle få göra ett studiebesök under våren för att på plats få studera hur frivilliga människor hjälpte till att ”odla” just gädda. Tyvärr så blev det inget detta år då man hade svårt att hitta folk som ville engagera sig i processen. Jag har en liten projektdröm att få möjligheten att göra detta även inom Hofors FVO. Nu skakar kanske några på huvudet och undrar varför. Förklaringen är relativt enkel. För det egna höga nöjets skull och för Hofors framtid som tilldragande för fisketurism. Jag talade med ordförande för Hofors FVO och han eftersökte bilder på stora gäddor. Han menade att en storgädda hade ett marknadsföringsvärde på 100 000 kronor. Vet inte om det stämmer, men jag kan tänka mig något i den stilen.

Om det finns gott om fisk, en sund fiskepolitik där man tillåter tillväxt och miljötänkande kommer det att attrahera turism för just fiske. I svansen efter fiskarna kommer anhöriga fiskeänkor och barn som behöver sysselsättning och aktiviteter. Mat, boende, drivmedel. I synnerhet tyskar, danskar, människor från Holland och nederländerna överlag är skogstokiga i stora gäddor, inte främst viktmässigt utan mer efter längden. En meter gädda har alltså även det ett marknadsföringsvärde. Det krävs att kommunen satsar lite pengar på att anpassa miljön runt sjöarna för tursimen. Enklare tillgång, organiserade båtplatser och vindskydd. Allt kan göras med relativt enkla medel och för den skulle inte göra några större förändringar i  vyerna. Marknadsföringsbiten är kanske den mest kostsamma. Kommunen måste representeras av hängivna fiskare på mässor och fisketävlingar av större format. Visa vad som finns på orten, fiskemässigt och sidoaktiviteter. Det är enorma summor pengar som spenderas runt en sådan pass enkel fritidsaktivitet.

Det har varit lite stiltje på det verktyg som jag ansåg skulle underlätta dialogen mellan politiker och innevånare i Hofors. Men nu lyfter Vänsterpartiet i Hofors en högaktuell fråga via ett debattinlägg. ”Entré Ungdom i Hofors skall vara tillgängligt för alla”. 

”Vänsterpartiet anser att Entré Ungdom ska vara tillgängligt för alla, därför ska det i så hög utsträckning som möjligt vara avgiftsbelagt på ett sådant sätt, att alla ska kunna vara med i merparten av aktiviteterna.

Detta betyder särskilt mycket för bl.a. ensamstående mammor, som ofta lever på små marginaler. Vänsterpartiet kommer fortsätta kämpa för att de med störst behov i samhället inte ska glömmas bort. Nu åligger det övriga partier att svara på utmaningen! ”

Även om det nu inte är en unik och revolutionerande åsikt är den inte desto mindre viktig eller rättvis. Jag hoppas personligen att man lyssnar på detta förslag och anammar det. Bra framställt Vänsterpartiet!

Det är antagligen ingen med ens ett litet intresse av debatt och dokumentär som missat att det varit en del uppståndelse runt det populära Uppdrag Granskning på SVT och med en uppföljning via gårdagens Debatt på samma kanal. I korthet har det handlat om att de granskande journalisterna på UG-redaktionen klätt sig i heltäckande religiösa kläder och sedan gått runt i 10 av landets moskeer med ett i förhand utvalt manus med frågor. Resultatet har inte varit smickrande för de svenska islamanhängarna eftersom det så tydligt visat att det finns egna lagar och förhållningssätt i direkt motsats till de svenska lagarna. Något som kritiken mot islamismen i Sverige ofta handlar om. Där har vi själva kärnan i varför integrationen hela tiden går mot nya misslyckanden. Att inte våga kritisera företeelsen från politiskt och mediahåll och skrika ”rasist” eller ”främlingsfientlig” mot alla som öppnar munnen och ifrågasätter har tidigare varit medicinen eller snarare sockerpillret man försökt stävja upprörda känslor och åsikter med.

—

Efter att Uppdrag Granskning sänts förväntade sig många att media skulle explodera i en debatt om hur det faktiskt står till i de slutna religiösa kretsarna. Men förvånande nog var det relativt tyst i till exempel Expressen och Aftonbladet. Några få enstaka artiklar där någon politiker fick uttrycka att det var upprörande och oacceptabelt osv. Det känns otroligt långsökt att man inte skulle ha vetat hur det såg ut i den ”skyddade verkstaden” som utgör det muslimska religiösa utövandet i Sverige. Nu ligger en del av korten på bordet och hur tänker sig svenska politiker att spela de korthänder man sitter på? Viktigaste frågan kanske varför Uppdrag Granskning och Debatt fått fria händer att ens lyfta fram problematiken? Är man medvetna om vilka konsekvenser det kan få att dra ner brallorna på religiösa ledare när man så väl vet vad som händer efter ett par teckningar?

—

Nu kan det ju faktiskt vara en sådan situation att man från de ”ertappades håll” väljer att lägga band på sig, att sluta sina led ännu tätare och helt stänga den lilla insyn som det svenska samhället haft i utövandet av islam i Sverige. Det behöver inte alls innebära hot eller dödsutfästelser på Uppdrag Granskning-redaktionen. Drömscenariot vore ju att man nu öppet äntligen kunde börja diskutera under vilka former religionen och dess anhängare skall anpassas till vår svenska kultur och vårt svenska samhälle. Först måste dock godare krafter än de ”förnekare” som ryckt ut som bildliga brandmän för att stoppa denna begynnande eld, få komma fram i debatten. Från ett lite skämtsamt perspektiv så kanske de som såg gårdagens Debatt (vilket är ett jävla rörigt koncept överlag) se hur den muslimske företrädaren som kallade UGs granskning för bluff och båg, gick från en mörkare hudfärg till en nästan vit i takt med att han inte lyckades skrika högst och motbevisa det som påstods om hyckleriet. Snacka om en snabb ”integration” på drygt 25 minuter sett ur ett rasligt perspektiv. Personligen tyckte jag nästan lite synd om honom när han i sin iver försökte förneka och utöva ”Taqqiyya” vilket i korthet kan tolkas som rättfärdigandet av att ljuga för alla icke rättroende under press och förestående hot. Jag hoppas verkligen att det kommer något gott och balanserat ur detta ”avslöjande” som de flesta redan kände till men kallades för fula saker om det fördes på tal. Att det inte blir en förkortad tänd stubin.