Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

När solsvedan gjort det lite jobbigt att vistas i solen så var fisket inställt idag. Istället ägnade jag dagen åt lite småpyssel och tog under sena eftermiddagen en biltur runt skogsvägarna i Hofors. Man vet aldrig vad man kan hitta. Idag hittade jag dock inte alls något som jag letat efter men som inte var mindre intressant för en nyfiken jävel som jag.

Vem kan motstå att titta närmare på något som säger ”Uppsamlingsplats vid olycka”?

Först till höger i korsningen och någon kilometer in fanns detta. Verk 3 och Verk 4. Vidare även varningsskyltar för sprägning vilket kan förklara de smällar som hördes ända till sjön igår.

Hela området verkar nybyggt, en extra bred väg där man tydligt kapat ur ännu mer skog på vägen dit. Man måste förbereda att flytta något med bredd upp dit.

Tillbaka till korsningen och svänger vänster, och strax bortanför HAIF-stugan finns nästa skyltar och en lika nybyggd väg, även den med en bom och varningsskyltar för sprägning.

Vad kan detta vara för bygge? Någon som varit och kikat närmare eller måste jag offra mig någon dag när nyfikenheten blir för stor? För övrigt så är stenbrottet mellan korsningen och vägen upp till HAIK-stugan riktigt häftigt. Har dom möjligen brutit ur det mer sedan förra sommaren?

När jag för någon vecka sedan uppmanade Socialchefen Jan Bornestig att dra åt helvete var jag givetvis aningen upprörd. Faktum är att jag ganska kort efter inlägget var postat funderade om jag inte hade överreagerat ”en smula”. Bekräftelsen på att jag verkligen gjort rätt stärktes kort efter med ryggdunkningar, uppskattande mejl och telefonsamtal och fler som ville berätta hur klockrent det hela var och vilka ytterligare fasansfulla saker som sker i tjänstemannaled. Tyvärr så finns det vissa saker som jag inte kan skriva om eftersom anställda hotats med repressalier om informationen kan spåras till dem eller läcker ut i pressen. Personligen kan jag inte begripa hur det kan finnas en sådan utbredd rädsla för kommunalpolitiker och tjänstemän. Möjligen kan det spåras till betydligt äldre tider där ”makt” av någon outgrundlig anledning var förknippad med politik eller en något högre anställning inom kommunal verksamhet. Jag har en egen filosofi där jag menar att makt bara är betydelsefull och verklig om den som utövar den begriper att vårda den ungefär som man odlar en blomma eller gräslök. Man måste se till att den växer i god jord och se till att näringen kommer från rötterna och ger den stadga. Fundera lite över maskrosor och snittblommor. 

—

Det är i de här banorna av repressalier och maktmissbruk som jag funderar över när situationen med Bojan Petrovic, Vanja Olsson och deras två-årige lilla kämpe till dotter Vera slutligen omskrivs i lokalpressen. ”Vera måste ha hjälp dygnet runt”.

”Vera har en knapp på magen som hon via pumpar och slangar får mat och medicin genom. Och om det går mer än en och en halv timme mellan matningarna kan Vera få kramper, hamna i koma och få hjärnskador.

– Flera gånger vi fått åka ambulans akut in till sjukhuset, berättar hennes mamma Vanja Olsson.

Vera har hyperinsulinism. Hennes bukspottkörtel sprutar ur sig för mycket insulin. Det upptäcktes när Vera var nyfödd och blodsockret vägrade att stabilisera sig.

När Vera var ett år opererades hon i Odense i Danmark. Tre fjärdedelar av hennes bukspottkörtel plockades bort. Men operationen lyckades inte.

– En ny operation kan göra så att Vera får en allvarlig blandform av diabetes där blodsockret växlar mellan att vara för högt och för lågt och det vill varken vi eller läkarna riskera, säger Bojan”

—

Bojan Petrovic och Vanja Olsson är lokala företrädare för Folkpartiet i Hofors. Det är inte alls svårt att lista ut varför jag och många fler misstänker att det egentligen inte handlar om sparkrav, utan snarare ett slags hämnd för att i synnerhet Bojan stoppat ut hakan och hårt kritiserat kommunens agerande och politik tidigare. Det finns åtskilliga exempel på hur det fungerat tidigare och hur det även i skrivande stund pågår saker som Hoforsborna skulle tappa hakan över där politiker och tjänstemän hand i hand agerar på ett nästan korrupt sätt.

”Det har också blivit en kamp mot myndigheterna för att få hjälp i vardagen.

Hofors kommun beviljade först Vera service enligt LSS med 180 timmar i veckan. Men dagen innan julafton beslutade socialnämnden, med stora sparkrav på sig, att halvera assistansen. Det fick räcka, tyckte de.

Men Bojan och Vanja överklagade till förvaltningsrätten som gav dem rätt. Att Vera sedan årsskiftet går på dagis ändrar inte att föräldrarna har ett stort behov av avlastning nattetid.

Trots det dröjde det flera veckor innan kommunen lydde domstolsbeslutet. Nämnden har även överklagat till kammarrätten.

Dessutom så ska assistansen upphöra 31 maj. Trots att familjen skickade in en ny ansökan i slutet av februari har man ännu inte fått något besked om det blir en fortsättning”

—

Man får även ta för givet att detta är strategin man nyttjar för att få tyst på Bojan Petrovic i den lokala politiken och debatten. Är han upptagen på annat håll kan han inte ifrågasätta och inte störa nedmonteringen av Hofors som samhälle. Att som många försöka avfärda Bojans engagemang med att han skulle vara en rättshaverist och orealistisk i sina visioner om att förbättra Hofors håller inte. Det är bara ytterligare ett sätt att nedvärdera någon som för fram kritik.

”Han förstår inte hur han och Vanja på egen hand ska klara av att vaka över Vera på nätterna samtidigt som de sköter jobb, utbildning och ska finnas där för Veras nioåriga storasyster.

Eftersom Vanja har diabetes och måste vara mycket noga med att sköta sin sömn blir det i praktiken Bojan som får ta vaknätterna.

– Det är en enorm press. Det händer ofta att en slang lossnar. Ett enda misstag kan kosta min dotter livet, men det struntar kommunen i, säger han”

—

Det som stöder mina egna tankar och funderingar kring detta ärende är den fantastiska kvinnan Veronica Hedenmark och Mathias Blombergs från VH Assistans uttalande i Arbetarbladet i samband med den tidigare länkade artikeln. ”Hofors visar stor okunskap”.

”Både Veronica Hedenmarks och styrelseordförande Mathias Blombergs uppfattning är att Hofors kommun skött lilla Veras fall mycket dåligt – och att det samma gäller flera fall i kommunen.

– Det finns omfattande dokumentation kring Vera och ansökan gjordes för tre månader sedan. Ändå står hon utan beslut. Det är oacceptabelt att utsätta en familj för psykisk press på det här sättet, säger Veronica Hedenmark.

Från VH Assistans sida menar man att Hofors kommun visar en stor okunskap om reglerna.”

—

Men vänta! Det här är ungefär som ett Kinderägg fast med tre otrevliga överaskningar i en. Det är allvarliga anklagelser som förs fram och som chef borde högsta prioritet vara att undersöka, agera och lösa problemet. Istället för att agera försöker man som vanligt i Hofors kommun att lägga locket på och låtsas som om problem inte existerar.

”LSS-handläggarens motiv till att ställa in mötet var att inte socialchefen Jan Bornestig kunde vara med. Han å sin sida ska ha hälsat att han hade fullt förtroende för sin handläggare och tyckte inte att han behövde närvara”

”Kommunen kommenterar inte” är det besked Arbetarbladet rapporterar om.

”Arbetarbladet har försökt få representanter för Hofors kommun att svara på frågor kring tvååriga Veras ärende.

Men ingen har tid.

– Vi har ingen speciell kö för barnärenden utan alla ärenden utreds skyndsamt, är det enda LSS-handläggaren, som är på väg ut på hembesök och sedan kommer att vara upptagen hela dagen, hinner säga.

LSS-handläggaren hänvisar i stället till sin chef, social­chefen Jan Bornestig, som Arbetarbladet försökt att nå upprepade gånger.

Han ringer dock aldrig upp”

Detta är dock bara en del av sanningen och jag förstår att journalisten Johanna Hejdenberg trots fin tv-reklam om granskande journalistik, inte kunde skriva ut i klartext vad som mer hände den här dagen. Enligt uppgift misstog sig journalisten på platsen för mötet och istället åkte till en annan där hon hittade Jan Bornestig sittandes i en stol i solen. Under två veckor innan har man försökt förmå honom att komma till mötet för att reda ut det hela men han har hävdat att han haft åtaganden på annat håll. Är det så vi i vår kommun vill att Socialchefen Jan Bornestig ska sköta sitt arbete!!?? Det enda försvar jag kan tänka mig att han kan ha , är att han var tvungen att ta en liten paus i sitt arbete med att springa omkring och fotografera våra åldringar på äldreboendena tillsammans med kollegan han driver sitt privata bolag med. Elaka uppgifter säger att han arbetar på någon slags bok alternativt tänker ta ut mer i betalning av kommunkassan för reklamfoldrar i kommunen.

På Arbetarbladets Torget där läsare har möjligheten att skicka in insändare, har signaturen ”Märta och Rio” ställt frågan ”Vart har alla lekplatser i Hofors tagit vägen? ”. Fortfarande en befogad fråga eftersom det i princip inte hänt ett enda dugg med Kent Anderssons kamp för att få en bättre lekplats för sina barn. Läs om hans projekt här. Under en period fanns det engagerade politiker som nu minsann skulle ta tag i detta och inte bara ge Hofors barn en lekplats utan även ta billiga poäng på kuppen. Det har snart gått två år. Så fungerar de politiska kvarnarna. Innan det hela är utrett och diskuterat, har stötts och blötts, så kommer Kents barn vara för gamla för att uppskatta en riktigt bra lekplats.

—

Det hela är mycket enkelt. Om kommunen upplåter mark i Hagaparken och sedan låter Kent och andra föräldrar bygga lekparken så är den färdig innan hösten. Kostnaden kommer garanterat täckas av frivilliga donationer och företagssponsring. Förslagsvis kan man i all hast trycka upp ett par t-shirts med texten ”Hjälp oss bygga en lekpark” och ikläda barnen, utrusta dem med en insamlingsbössa eller en hink. Sedan kan barnen tillsammans med sina föräldrar gå omkring på förslagsvis Bessemerfesten och samla in pengar. Vem kan säga nej till en liten gullig unge för ett sådant behjärtansvärt ändamål? Resten skjuter företagarna till och vips så har man vunnit massor av erfarenhet av hur man engagerar sig för sitt närområde och fått en lekplats.

Samlas sedan föräldrar och sponsorer en helg och bygger lekplatsen kommer det även bli ett monument över själ och omtanke vilket kommer vila över lekplatsen en lång tid framöver.