Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Jag vet inte om man skall skratta eller gråta åt eländet som kommer att drabba min egen generation när vi tänkt gå i pension. Samtidigt som jag läser om att Hofors kommun är en ”tickande bomb” gällande pensionsskulden så minns jag en lång diskussion med Vänsterpartiets Xamuel Halfvars under detta inlägg, där man absolut inte fick förvalta sina egna pengar och bygga en tryggad framtid både för sig själv och sina efterlevande, det skulle minsann skattas bort till förmån för slösaktiga typer som inte har vett att tänka långsiktigt, dessutom ville han ta över förvaltningen av AP-fonderna och ”investera dem i saker som kommer oss till nytta”.  På vilket sätt tror ni att vår pension kommer vara tryggad ekonomiskt med Vänsterpartiet som har fingrarna i våra plånböcker?

Rubriken kan tolkas på många sätt. Årets hitills största gäddfröken eller största missade gädda alternativt blunder vid landning. Dagen till ära skulle nyinköpta vassdrag testas. Jag har som bekant letat länge efter något passande, inget har riktigt känts rätt förutom ”grodfisket” som var fantastiskt.  Men vad slår fantastiskt? Hundratals kast på två man och endast en gång hakade dom i vass och blev sittande någon sekund. Tack Göran och Einar för ert engagemang för förbättrat vassfiske!  

—

Totalt 8 gäddor på ett par timmars fiske. Personligen var det lite av ett bottennapp eftersom jag bara stod för en enda av dessa. Det som väger upp det är dock ännu ett spännande möte med en av sjöns karaktärer. Vass, vass drag och en vass fiskekamrat som krokade upp monstret ganska omgående efter att vi kommit upp. Man vet att det är en fin gädda när den dels har ett utpräglat pannben och dels blåser upp bubblor till ytan värre än en fjärt i badkaret.

En mycket rörlig gäddkärring som medförde att vi fick dra upp ankaret för att hon inte skulle kunna trassla sig runt ankarlinan, lite skönare att driva ut på lite djupare vatten också så att linan inte kan sno sig runt vass eller trädgrenar under ytan.

När hon verkade tillräckligt trött gjorde jag mig beredd att greppa tag i hennes överkäke med Lip´Grip,  men ett par missar då hon slängde med huvudet medförde att hon blev kvar i vattnet. Jag har en del respekt för de här större exemplaren och deras tänder. Mest rädd är jag för hastiga rörelser där min hand är nära krokarna. Till slut verkade det vara rätt läge och jag greppade överkäken, i samma veva släppte tvåkroken eftersom den var riktad åt ett annat håll och jag tappade även greppet om gäddtanten.

Någon sekund var hon stilla innan hon vispade till med svansen och försvann utom synhåll. Helt klart den största i år och om tillfället dyker upp igen så har hon ett par väldigt speciella kännetecken. Skinnet över ryggen såg ut som grovkornig betong, märkt av ett hårt och tuft leverne får man anta. Hennes högra öga var dessutom skadat, med största sannolikhet blind på just det ögat.

Fiskekamraten tog det inte lika hårt, men själv hade jag gärna velat studera henne närmare i båten, kanske fått en vikt och helst av allt mätning och ett par schyssta foton på alla kännetecknen. Nu verkar det ju råda en del delade åsikter om gäddor är revirtänkande eller flyttar sig dit det för dagen känns bäst, men helt klart kommer vi att återvända till samma plats för att försöka locka henne med betena igen.