Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Jag brukar kallas naiv när jag säger att ädreomsorg får kosta vad det kosta vill. Naturligtvis så brukar det hänvisas till att det inte är så lätt eftersom det kostar pengar. Gefle Dagblad skriver idag att ”Hoforspolitiker rasar mot Socialstyrelsens förslag”.

”Ett förslag från Socialstyrelsen som ställer krav på bemanningen inom demensvården skulle innebära ökade kostnader för Hofors kommun med sex till åtta miljoner kronor.
– Fruktansvärda pengar, säger socialnämndens ordförande Kenneth Axling, S”

”Fruktansvärda pengar” säger han. Sedan återkommer det till stålar i slutet av texten då journalisten Jonas Harrysson ställer en följdfråga:

”Men är det inte viktigt att de dementas intressen tas tillvara?

– Instämmer till fullo, men nu vill man bara lasta över det på kommunerna utan att skicka med några pengar”

Jag kanske är naiv men visst låter det fruktansvärt? Det handlar alltså om människor som i slutskedet av sina liv, där de arbetat hårt och gjort uppoffringar som få, inte skall få den absolut bästa tänkbara omsorg som kan ges. Det är skattebetalare som byggt upp det samhälle deras snorungar idag gör sitt bästa för att ”effektivisera”. Jag skall inte generalisera, men visst tusan upplevs 40-talisterna som mänsklighetens kackerlackor?

Jag har sagt det tidigare och säger det igen; Är det något som får kosta pengar så är det barn i början av livet för att ge dem redskapen att utvecklas och de gamla och sjuka som inte har förmågan att klara sig själv. Det får helt enkelt inte handla om siffror. Det är knappast så att det idag finns varma pooler eller personliga tränare och gåslever i äldreomsorgen.

Jag hörde något igår om att ”Rosförsäljarna” dykt upp i Hofors. Man delar först ut en ros och sedan brukar man visa en handskriven lapp om att personen som delar ut rosorna har en handikappad anhörig eller liknande. Dessa individer tillhör samma släkte som tavelförsäljarna, enbenta dragspelslirarna, falska barnbarnen och asfaltsläggarna. Lite förvånande är det dock att man väljer att slå till på en sådan liten ort som Hofors. Större och mellanstora städer brukar vara det vanliga tillhållet. Följderna brukar dock vara likadana. Någon eller några blir bestulna på pengar och värdeföremål. Arbetarbladet skriver:

”Två kvinnor i 20-årsåldern gick omkring med en namnlista vid busstationen i Hofors. En äldre kvinna donerade 100 kronor och fick en kram som tack. När kvinnan sedan tittade i plånboken visade det sig att 2 000 kronor försvunnit.

Enligt polisanmälan sågs de båda kvinnorna strax därefter i sällskap med två män som sålde rosor i centrala Hofors”

Det kan eller inte ha ett samband med ett folk ständigt på ”resande fot” som checkade in på Edskens Camping tidigare i veckan. Möjligen även dem som setts campa med sina husvagnar i området mellan Lissjön och Barkhyttan. Kanske även med ”klädinsamlingen” som jag såg vid Åglappsvägen igår.

Är man nu sugen på att införskaffa en tulipan eller en ros föreslår jag att man undviker försäljarna på gatan och istället besöker Östergrens blomsterhandel. Dom har inte för vana att stoppa handen i dina byxor och ta betalt själva.

Toppstyrning och partipiska. Det är antagligen anledningen till att jag har svårt att finna mig helt tillrätta i någon partipolitisk ideologi. När man bestämmer sig för att engagera sig i politiken vill jag gärna tro att man drivs av något helt annat än att smälta samman med en homogen grupp som alla slaviskt har samma åsikt. Vart finns demokratin eller åsiktsfriheten där?

Aftonbladet skriver idag om hur de ledande för Socialdemokraterna skrivit ett manus för hur de underordnade skall besvara en enkel enkätfråga.

”Ledamöterna fick ’facit’ när Aftonbladet skulle kartlägga åsikter om vinster i välfärden