Jag postade en liten ”blänkare” om ett kommande inlägg tidigare. En enstaka person trodde att det skulle handla om vargfrågan. Inte helt rätt måste jag avslöja. Istället så handlar det om något jag misstänker var ganska sällsynt och unikt, om världshistoriens kanske mest omskrivna händelser, om stil och klass och idag en riktigt udda souvenir.

I mitten av 1930-talet tar en svensk familj sin bil och beger sig via båt ned till den Europeiska kontinenten. Att vi på 2000-talet ser det som en självklarhet att bilsemestra är en sak. Vi har både fordonen och ekonomin för det. Världsbilden ser kanske fortfarande något osäker ut, men vi reser lika lätt till Europa som vi åker till Spar-Arnes livsmedelsbutiker (med viss modifikation). På den tiden så hade inte alla en bil, inte ekonomin eller ens längtan att färdas på okända vägar i jakt på upplevelser. Kanske var Zoppot den första anhalten. Zoppot som ligger strax norr om Gdansk i Polen, har historiskt inte haft det lätt med Tyskland eller deras olika provinser. 1772 sades man efter en uppdelning av regionen, tillhöra Västpreussen. 1871 fick man finna sig i att tillhöra det Tyska Riket, fram till 1918 då Polen förklarar sig självständiga och fördriver många av tyskarna västerut. Det finns tyskar som stannar kvar och med både språk och kultur. Man kan tänka sig att det geografiska läget och moderniseringen av underhållning, behov av rekreation är det frö som skapar ”Zoppot – Fria staden Danzig, Världsbadorten Vid Östersjön”.

Om den egna valutan ”Danziger-Gulden” samt hur man på bästa sätt reser dit återfinns också i den vackert utsmyckade turistfoldern.

Pengar kom det att spenderas i Zoppot. På Kasino och andra förlustelser, inte minst på storslagen opera med ”de försnämsta Wagner-Sångarne”. I kören medverkar 500 personer och man framför klassiska verk som ”Lohengrin” och ”Nibelungenring” samt en av mina egna favoriter ”Rhenguldet”.

Hur länge familjen stannade i just Zoppot är okänt. Men man begav sig längre söderut och passerade under semestern Württemberg, Franken, Nordhausen, Berlin, Magdeburg, Leipzig. Hur länge man stannade på varje plats är även det osäkert, men kanske var det bara så länge att man hann sträcka på benen och tanka bilen på det svenskägda Esso som fortfarande var det största oljebolaget i Tyskland. Många besök blev det även på det ”mindre” men tyskägda oljebolaget Shell som vi idag känner väl till. På varje tankstation roade man sig med att ta med en ”mackkarta” med namnen på orterna. Fint illustrerade på ett sätt vi inte är vana med idag inte.
Kanske använde man kartan till hjälp för att lokalisera sig fram till Bürgerbräukeller där Adolf Hitler och hans kollegor dryga 10 år tidigare försökte genomföra den så kallade ”Ölkällarkuppen”. Det bidrog till att Hitler fick hjältestatus och senare som fängslad skrev en bestseller vid namn ”Mein Kampf”. Hur hans karriär gick vet de flesta vid det här laget. Ett världskrig som kom att påverka ett av den resande familjens turistmål, Dresden mycket negativt för att inte säga katastrofalt.
Det har senare diskuterats om det verkligen var en nödvändighet att offra alla civila som befann sig i staden. Ett mycket tragiskt ögonblick i vår världshistoria kan man dock konstatera. Det är även någonstans i den här regionen som man köper en souvenir som med tiden kom att betyda både ondska och avsky. Kanske på en bensinmack där barnen sträcker på benen, frun äter en medhavd smörgås och pappan i familjen går in för att betala sin bensin och tänker ”Näemen va trevligt!! En Lokal souvenir att visa upp för grannarna när vi kommer hem”.

Man vet även idag att familjen åkte eller hade planer på att åka ner till Italien där Hitlers samarbetspartner Benito Mussolini höll på som bäst att bygga en facistisk stat bland vinrankor och goda ostar. En informationsfolder införskaffas dock.

Kanske lockade inte vulkanbesök, åsnevagnsturer och vin i antika miljöer. Kanske gjorde det. Det spår som finns kvar av familjen förtäljer inte den delen av historien. Man återvänder dock hem hela och rena och lägger dessa minnessaker i en låda. Långt senare gör barnen eller barnbarnen ett försök att göra sig kvitt semesterminnena. Men de bevaras och kan åter se dagens ljus på Hoforsbloggen.
—
Man vet även att familjen 1937 eller efter gjorde ytterligare en sällsynt semesterresa. Till New York City där man införskaffade en karta över den elektrifierade tunnelbanan. Kan tänka mig att det var enorma kontraster mellan det begynnande nazistiska Tyskland och ”Land of the free” där världsstaden växte upp.

Samlarvärdet på kartan idag antagligen högt i ”rätta kretsar”. Redan på den tiden krångligt att ange en adress men lätt med denna detaljerade karta att hitta. Ni vet ”corner of 11 th street and avenue b”-snacket.
