Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

När det råder delade meningar om vädret är bra eller dåligt och vad man under sådana förhållanden bör ägna sin tid åt besöker jag bokhyllan. Inte riktigt säker på vad jag egentligen är ute efter, faller ögonen på en skinninbunden större bok med texten ”Jubileums Bok-Filmen, en krönika i ord och bild 1907-1957”. Funderar lite och minns att den här boken följde med i en låda jag ropade in på en auktion i Övre Storvik någon gång i början på 2000-talet. Egentligen var jag inte ute efter att köpa den, men när en hel låda med skinn-inklädda idrottsböcker inte hittar en köpare för 20 spänn var jag tvungen att förbarma mig. Dessutom medföljde en massa fina medaljer, pokaler och idrottspriser för både det ena och det andra till samma pris.

Försökte Googla lite på vad det kunde vara för slags bok men ser att de säljs via ett stort antal auktionssidor för allt mellan 100 kronor och aningen dyrare. Det verkar dessutom vara något som man förr i tiden gav till 50-åringar i födelsedagspresent. Tidsintervallen på 50 säger att det är så. En sammanfattning av viktiga och lika oviktiga händelser under denna period. Intressant för just 2012 kan ju vara att det 1912 även var ett Olympiskt Spel som det kortfattat återges en del detaljer om.

Idrottstävlingen gick då av stapeln i Stockholm. I boken kan man läsa ”Efter första kastet ledde finnen Saaristo med 54,75 m, men i tredje fick Lemming upp ett överdådigt kast och i vinande fart dalade spjutet ett gott stycke bortom rekordflaggan. Kastet som mätte 57,42 m, nytt olympiskt rekord – hälsades med dånande bifall av mängden. I finalen bättrade Lemming under publikens jubel ytterligare på rekordet, nående det fenomenala resultatet av 60,64”.

Lemming som nämns är Erik Lemming från Göteborg. Senare, efter idrottskarriären blir han direktör vid Systembolaget. Då är han redan packad fast med 7 OS-medaljer varav 4 är av guld. Imponerande att läsa om.

—

På samma uppslag kan man läsa om några praktiska råd från Johan Lindström Saxon.

Inte heller här hade jag en aning om att det fanns så mycket intressant bakom de korta meningarna. J.L Saxons namn är  förknippat med förlaget som senare gav Sverige herrtidningen Lektyr och tantsnuskditot Svensk Damtidning. Fler praktiska råd han delar med sig är bland annat ”Spotta ej just som du möter någon. Den mötande kan tro, att det är åt honom” och ”Flor med större noppor komma en att fråga om bärarinnan har skäggvårtor e. d. Stundom kan en sådan noppa placera sig så, att man vid hastigt påseende tror florbäraren vara enögd”. Onekligen en bok jag kommer att studera mer ingående eftersom det har en härlig blandning av både roande och skrattretande inslag. Sen har den en praktisk del i slutet.

Man får helt enkelt själv fylla i sin släkts historia. Praktiskt om boken senare hade hamnat hos något barnbarn eller liknande som haft funderingar på hur det sett ut bakåt i historien. Den som en gång fick boken brydde sig aldrig om det. Sidorna är tomma på innehåll.

Opersonligt kan tyckas, men det finns något mer i boken som någon, kanske ägaren lämnade efter sig. Ett fint kvitto på att  årsavgiften till Gästriklands Kulturhistoriska Förening är betald för 1961 och ett bokmärke av mycket gammalt papper. Dock välbehållen och säkerligen med ett litet värde som överstiger de 20 spänn jag en gång gav för hela lådan med böcker och idrottspriser.

”Det är bögarnas fel” framfördes på Allsång på Skansen och blev en jättehit. Till och med småungarna gick och gnolade på refrängen, även här hemma chockades jag personligen av att höra sången för första gången framföras av vår 9-åring. Man kunde ju tro att efter allt rabalder som den sången skapade vilket jag skrev om här lite tidigare, att man tagit sin lobbyism till en anständigare nivå, men nej. På SvD Kultur läser jag Annina Rabes krönika som på ett mycket sorgligt vis säger att allt det man eftersträvat för att bygga upp, det skjuter man i sank själv genom bland annat den reklamkampanj som förs via Blibög.nu.

Jag tänker ju genast på Glenn Hysén som kritiserats hårt efter att det framkom att han slagit ned en homosexuell man på Frankfurts flygplats efter att han blivit tafsad på, här för man ju nästan en kampanj(kan ju misstolkas grovt) att det är helt okej att leva ut sina homosexuella lustar på toaletter. Om det är en form av grotesk humor ungefär på samma sätt som komedigruppen Grotesco så okej, men annars får man nog finna sig i att alla människor inte gillar att ”få saker i krysset” under toalettbesök och att man som homosexuell mycket väl kan finna sig själv ligga raklång i en pissoar med en blåtira och avslaget näsben. Visst har man rättigheter i vår moderna värld, men det finns även skyldigheter och där ingår åtminstone för min egen del att inte pressa sig på någon oavsett vilken sexualitet man har.

Det går inte riktigt bra för Socialtjänsten i Hofors. Vi har tidigare läst om flera exempel där Socialstyrelsen fått gå in och använda pekpinnen, och inte minst när det var viktigare för socialchefen att bättra på solbrännan än att delta i viktiga möten dit både press och andra lokalpolitiker fanns på plats. Nu har juristen Carl-Olov Svedberg stött på bekymmer med att ens få tag i någon alls,

”Men han fick höra att de var på semester allihop: Alla utom en.

– Och den personen var tjänsteresa. Tänk om man hamnar i rött läge och inte får tag i någon. Vad händer då?

Nu har han tröttnat på att vänta och tänker anmäla Hofors kommun till Socialstyrelsen.

– Jag anser att de bryter mot lagen, någon där måste vara tillgänglig. Socialkontoret i Hofors är under all kritik, säger han”

Och som vanligt så har media svårt att nå Jan Bornestig:

”Gefle Dagblad försökte förgäves få tag i socialchefen Jan Bornestig för en kommentar”

Det var en mycket märklig artikel som jag läste under helgen där ett 70-tal personer skall ha varit inblandad i ett stort slagsmål i centrala Gävle och där i synnerhet en del av texten verkade ännu märkligare:

”Lisette berättar att några andra stannade kvar och hjälpte mannen, som inte visste varför han blivit misshandlad, medan hon och hennes kompisar gick till gränden för att se vad som hände.

Hon säger sig då ha sett 30-40 personer där, och hur fyra-fem vuxna personer slet av ett barn kläderna medan andra försökte skydda barnet. Många skrek och grät.
– Det var helt kaos, bland det sjukaste jag sett!

Medan Lisette försökte ringa polisen säger hon att två poliser kom till platsen och lugnade barnet, som hade fått hjälp att få på sig kläderna igen. 10–15 minuter uppskattar hon att det tog innan ännu en polisbil anlände”

Varför försökte man slita kläderna av ett barn och varför började en sådan stor församling människor nita på varandra?

Idag skriver GD en uppföljande artikel där kombatanterna visar sig vara ”besvikna bärplockare”:

”Vad som orsakade våldsamheterna är okänt.

- Nu spekulerar jag. Men i alla lägren råder brist på bär och de har inte fått ersättning. Då kan det bli panik och de minsta saker kan väcka irritation, säger Mikael Hedström.

Ett vittne beskriver att två poliser befann sig på platsen och att de gjorde sitt bästa för att bekämpa våldsamheterna. Men att det dröjde tio minuter efter att polisen larmats innan ytterligare förstärkning dök upp i form av en patrullbil. 

Vittnet menar att patrullen stod och ”tittade på” och förhöll sig passiva till den pågående misshandeln, som ska ha skett i en folksamling om ”70-80” personer”

Hofors-kvinnan som försvann från sitt hem i april har enligt artiklar i lokal media återfunnits i ett område strax utanför Hofors. Gefle Dagblad och Arbetarbladet skriver:

”Det var vid halv två på söndagseftermiddagen som en bärplockare stötte på kroppen öster om Lillfly-tjärnen, mellan Korsåvägen och Bönhusberget. 
– Vi misstänker att det är en kvinna som anmäldes försvunnen tidigare i vår eftersom hennes id-handlingar låg på platsen, säger Margareta Olander, länsvakthavande befäl på Gävleborgspolisen. 

Eftersom terrängen var svårframkomlig fick Räddningstjänsten rycka ut med en fyrhjuling för att hjälpa till att transportera kroppen. 
– Platsen var ungefär en kilometer från en farbar väg, säger Margareta Olander”

Jag drar mig även till minnes en kommentar som gjordes i samband med ett tidigare inlägg om svårforcerad terräng:

Man var alltså på helt rätt väg i sökandet.

Jag vaknar denna morgon och är fortfarande helt tagen av gårdagens OS-invigning. Vilken fantastisk show va?

Hur har man lyckats få alla dessa människor och all denna teknik att synka helt? Det enda jag egentligen är lite besviken på är hur själva elden tändes. Hade förväntat mig något riktigt storslaget efter flera timmar av ren häpnad. Ja möjligen även att resan genom Brittisk musik inte heller innehöll Judas Priest eller Saxon. Nu blir det många timmar av TV-tittande, synd nog så är det de mindre sporterna som lockar men tyvärr inte får tillräckligt med TV-tid. Vad ska ni se?

KnivaBo tänker nog nöta sönder ögonen på boxning misstänker jag

Igår damp två av tre delar av en klassisk TV-serie ner i brevlådan. Ett riktigt klipp kan man säga. Dubbelstötarna, Studierektorns sista strid och restnoterade Dubbelsvindlarna med Björn Gustavsson i huvudrollen. Jag är inte helt säker på att det stämmer, men det sägs att skådespelaren skall ha en sommarstuga i närheten av Tegelbruket och därmed lite av en lokal anknytning till vårt område. Blir en perfekt underhållning till hösten när man inte längre kan njuta lika mycket av att vara ute.

På tal om serier så spenderade jag några timmar igår tillsammans med ett program som heter ”Comic Life 2”. Jag är tyvärr inte begåvad med att överföra bilder från huvudet till papper på egen hand så det här programmet gjorde saker lite lättare. Man tar helt enkelt egna foton eller laddar ner bilder från nätet och låter dem sedan gå igenom en liten förvandling och snart har man sina egna seriestrippar eller serietidningar.

Det gick lika bra med båda varianterna, att placera sig själv på bild med text eller att klippa ihop andra bilder. Jag vet inte om det är för tidigt för världen, men jag började genast skissa lite på en sarkastisk serie om Adolf Hitler.

Naturligtvis tyckte jag själv att det var väldigt lyckat även om en del människor skulle se det som smaklöst. Frun funderade naturligtvis varför jag satt och fnissade i ett par timmar. Programmet öppnar möjligheter. Att spara fotografier av sina höjdpunkter i livet är en sak, att göra om det till serier gör det lite roligare. Skidresan till Åre eller fisketuren vid Hammardammen, det är egentligen bara fantasin som sätter upp begränsningar för hur ni använder programmet.

Tre-Mag Sweden AB är kanske mest känd för sina tidningar och filmer där det sistnämnda har titlar som ”Ridskolan 4” och  ”Dåliga Flickor”. Men faktum är att man under 80-talet gav ut en hel del intressanta böcker om ämnen som innan internets intåg var främmande för många. Titlar som på den tiden inte ansågs vara av intresse för andra än dom som läste tidigare nämnda tidningar och löpsedlarna på kvällspressens nästan snuskigare upplagor. En av de böcker som jag köpte handlar om något som blivit en form av kultur dessa dagar, inte minst genom TV-serien ”Sons Of Anarchy”.

Har helt nyligen börjat att se serien för tredje gången i väntan på att säsong 5 lanseras under kommande höst. Frun är inne på sin andra runda och även om det tog sin tid att få henne att inse tjusningen i serien så är hon helt fast. Ibland brukar hon ställa frågor som ”Skulle det här kunna hända på riktigt? ”

Ja det kan och har det väl med viss modifikation. Idag är det ganska vanligt att kvällspressen rapporterar om diverse kriminella sammanslutningar där man allt som oftast helt felaktigt anger vissa organisationer som MC-klubbar. Det krävs en hel del mer än att sätta på sig en väst med märken på vilket man brukar bli uppmärksammad på ganska snart när man tror sig ha startat ett ”bad ass biker gang”. Fenomenet må ha startat i USA men är spritt till de flesta delarna av världen. Det är ingen överdrift att påstå att Hells Angels är den mest kända MC-klubben heller.

Under 80-talet så dök de första klubbarna upp i Skandinavien också. Danmark före Sverige och det var här det ringde en liten klocka när frun ställde frågor. Någonstans eller ganska exakt var, så stod en bok hon kanske skulle läsa för att se hur pass nära TV-serien ligger verkligheten. Jörn Jönke Nielsen gav i slutet av 80-talet ut sin självbiografi ”Mitt Liv”. Den avhandlar bland annat hur det gick till när Hells Angels etablerade sig i Danmark, om de blodiga striderna mot rivaliserande klubbar och om våldet och inställningen till livet utanför lagens långa arm.

Den kan rekomenderas till alla som gillar TV-serien ”Sons Of Anarchy” eller som är intresserade av att veta lite om hur individerna bakom löpsedlar och västar tänker och fungerar. Löpsedlar är ibland inte riktigt ute efter att förklara och ge några större insikter i saker och ting.

Den här morgonen råder det en viss aktivitet i hemmet. Barn som skall ut på dagsutflykter, hundar som vill ha uppmärksamhet och försök att hålla god min och säga till flickan i familjen att kaffet är riktigt gott men får min hud att rulla upp sig. Mitt i morgonröran så kommer en av Hofors seriemördare insmygandes i köket med sitt senaste offer mellan tänderna.

Ni som besöker bloggen mer regelbundet känner vid det här laget till ”Monsterkattens” smak för färsk mat som helst skall sprattla eller pipa. För nytillkomna så kan jag dra en liten resumé över hans kända offer här:

Offer nummer 1

Misstanke om mord

Offer nummer 2

Offer nummer 3

Offer nummer 4

Misstanke om mord nummer 2

Det har givetvis varit andra. Både möss och fåglar som fallit offer och där starka misstankar om gärningskatten finns. Det finns naturligtvis en misstanke att han på något sätt skrämt ihjäl en familjemedlem, men det får anses vara preskriberat vid det här laget. Nu satt han där igen och krävde uppmärksamhet för sitt senaste mord. Men det var något som inte stämde när jag närmade mig honom. Fågeln flaxade till med ena vingen och det blev bråttom att putta bort katten och samtidigt försöka plocka upp offret med en kökshandduk. Chansen fanns ju att den kunde klara sig undan med en viss förskräckelse. Monsterkatten å sin sida verkade till och med beredd att brottas med husse om fågeln. Som tur var kom flickan i familjen och bar bort den skrikande katten till ett annat rum.

Förutom ett snabbt hjärta verkade fågeln vid första anblick inte vara mer än skakad. Jag bar kvickt ut honom i trädgården för att se om han skulle ta sina vingar och dra iväg men tyvärr verkade han mer skadad än vad jag med blotta ögat först kunde se. Samtidigt började andra katter från kvarteret svärma likt hajar runt mig och fågeln så jag fick plocka upp honom/henne igen. Kunde inte påminna mig att jag sett den här arten tidigare så experthjälp tillkallades. Möjligen kan det vara någon form av svala.

Ett nytt försök gjordes att försätta fågeln på fri fot men utan lycka då en skada observerades vid ryggslutet vilket verkade göra ”rodret i bakänden” ojusterbart. Den hann ner i ett buskage innan monsterkatten kom farandes igen och nappade åt sig frukosten. Det var bara att se på när han sprang iväg och senare syntes sitta under bilen och smaska fjäderfä. Visst älskar man katten, men ibland är det riktigt svårt att göra det.

Det här är ett mycket märkligt drag hos människor. Att på fullaste allvar tro att det räcker med att göra en helomvändning och uttrycka någon form av ånger och ursäkta sig och sen är allt bra. Även kallat att ”Göra en pudel”.

Visst att man kan orsaka händelser som gör människor ledsna och att det kan vara befogat med en ursäkt, ni vet en sådan som verkligen är uppriktig. I det här fallet med kommunistprästen så har han ju tidigare kategoriskt förnekat att han varit kopplad till Stasi trots att ganska övertydliga bevis presenterats. Till slut så finns det ingen återvändo, idioten måste gå ut och på något sätt försöka släta över hela historien:

”Jag ångrar djupt hela händelseförloppet och kommer att bearbeta min livshistoria under den närmaste tiden”

På något sätt skall det vara förlåtande för att minst två människor tog sina liv:

”Frunder och sex kamrater dömdes alla till upp till tre års fängelse för sina flyktplaner – efter att ha angivits av Radler. Två av dem begick självmord efter att nedbrutna ha släppts ur Stasis fängelser

- Aleksander vill inte kommentera, sade hustrun Bettina Radler till Expressen i går kväll”

Jag vet inte till vilken form av kultur de gamla krigstidningarna tillhör numer. Nostalgi kanske det kan räknas till i viss mån även om tidningarna hade mest läsare bland unga killar och inte ens där var de riktigt populära. De var ju tvungen att konkurrera med Kalle Anka, Fantomen, Seriemagasinet och Bamse.

Jag trodde att de flesta gått förlorad genom åren men de var väl bevarade i min moders källare. Och på något lusigt vis så betraktar jag nu varje seriesida lite som konst. Skulle lätt kunna ha förstoringar inramad på väggen här hemma.

Vill minnas att man för några år sedan sålde ganska bra av tavlor tagna från tjejtidningar som Starlet. Borde fungera minst lika bra om än kanske i snävare kretsar med Soldatserien, Actionserien etc.

Märkligt nog hittar jag ingenting om vem som ritat alla dessa serier eller något om upphovsrätt. Är det på samma sätt som med äldre musik att upphovsrätten och liknande luckras upp med tiden?

För att finna en stunds avkoppling begav jag och frun oss ut i skogen för att kolla upp ett par gamla favoriter till svampställen. Har säkerligen inte varit där på 15 år så det skulle bli spännande att se om det fortfarande alstrade den mängd kantareller jag mindes. Trots att det bara ligger ett par mil från Hofors så är eller snarare var det varit en plats dit ingen åker om man inte har särskilda skäl som att jaga eller kände till den rikliga tillgången på svamp. Vägen är nämligen lite gömd och mindre inbjudande. Men för att anknyta till inlägget innan så har naturligtvis ”bärplockarna” hittat dit och skitat ner varenda liten vrå.

Plasthöljen efter kablar som gissningsvis innehållit en mängd koppartråd. Kan bli riktigt problematiskt för djur som fastnar i dessa trasselhögar.

Man blir riktigt förbannad när man ser vilken jävla soptipp skogen förvandlats till. Och svampmässigt? Tja jag kunde nöjt mig med en betydligt mindre korg om man säger så. Kanske är lönsammare att skala koppartråd i skogen än att plocka svamp.

Helt klart behövs det en strängare lagstiftning om både allemansrätten och hur man får vistas i det här landet. Dagens lilla klipp och klistra med rubriker hittade i två lokala media. Det ser likadant ut över stora delar av landet:

Samma sak varje år men jag undrar om det inte är något slags rekord just i år. Några tidigare inlägg om problemen med påstådda bärplockare eller ”naturentusiaster”:

Allemansrätten utnyttjas

En gryningsräd?

Allemansrätten hotas

Naturvandaler i farten igen

Man är bra naiv om man verkligen tror att merparten av dessa så kallade ”bärplockare” verkligen är här för att plocka bär. Man behöver inte vara ett geni för att se mönstret i hur dessa individer agerar. Sorgligt men sant så krävs det att gränsbevakningen blir strängare, att dom som reser in i landet kan uppvisa att man har pengar för sitt uppehälle under den period man tänkt vistas i landet och att man helt enkelt avvisar människor som inte har dessa medel. Även en nolltolerans från myndigheterna när det kommer till att dela ut pengar i bistånd. Ländernas ambassader får stå för alla räkningar och kostnader som uppstår i samband med att deras landsmän vistas i Sverige. Det är enormt sorgligt att Sverige fått ryktet om sig att vara en godispåse där man kan ta det man inte får utan att någon reagerar.

Jag hoppas er helg varit bra, min har verkligen gått i lathetens tecken. Drog förvisso nytta av det fina vädret i lördags och hade en stor del av familjen här på grillning och tammetusan dök det inte upp en kusin som inte synts till på länge också. Mycket trevligt alltså. I övrigt har jag tittat på TV-serier och läst böcker. Man kan inte hitta på jävelskap hela tiden. Men med en ny vecka så ges nya möjligheter och jag har all anledning till att återvända till ämnet jävelskap senare

Ett annat ämne som det varit dubbelt eller för att inte säga trippelt av under helgen är massmord. Jag antar att ni läsare inte missat dåren som klädde ut sig till en filmkaraktär och sköt en massa människor på en filmpremiär i USA och årsdagen av Anders Behring Breiviks massaker på Utöya. Såg en hel del av de TV-sändningar som under söndagen rapporterade om minnesstunder och manifestationer. Rörande. På hemmaplan anordnade Hofors SSU en minnesstund utanför Folkets Hus. Från artikeln är det något jag verkligen vill lyfta fram:

” Enligt honom infann sig efter minnesstunden en stark känsla av att inte vilja tystas ner och skrämmas.”

Jag hoppas att i synnerhet den yngre generationen av politiker och blivande politiker tar fasta på den känslan. Oavsett vad man har för slags ideologi så är det viktigt att man har rätten att framföra den fritt.

—

Massmord nummer tre är ett jag själv planerar. Dom här trädgårdssniglarna har verkligen börjat blivit närgångna. Nu klättrar dom upp för väggar och stuprören och lägger sig på farstubron där man intet ont anande kan kliva på dem och halka. Att sitta ute vid skymningen är lite obehagligt då sniglarna kommer slemmandes runt fötterna i stort antal. Vad gör man åt dem? Fick tipset att skaffa en ”Myskanka” eller handgripligen ta itu med sniglarna. En anka vore trevligt men jag tror det finns särskilda regler för att hålla dem i relativt tätbefolkade samhällen och det är inte en slutgiltig lösning liksom, ankan behöver omvårdnad den med.

Att handgripligen försöka ta sniglarna av daga har redan testats. Har testat både kemikalier, eld, salt och kokande vatten för den delen med. Verkar som om en dör och fem nya dyker upp. Pilbåge eller hagelgevär känns overkill. Är det någon som kan ha ett fungerande tips för dessa sniglar?

17.36 springer Marie-Louise Dangardt framför kofångaren på bilen vid Centralgatan. Såg ut att ha siktet inställt på Apoteket. Kanske var hon ute efter att köpa lite Aspirin, graviditetstest eller östrogenpiller inför helgen. Det är egentligen strunt samma vad syftet med besöket var, men när jag i det där ögonblicket såg henne så dök tanken upp om hon hade varit lyckligare om den omtalade Skänken funnits i hennes blickfång.

—

Men jag går händelserna och tankarna från dagen i förväg. Innan Dangardt sprang över vägen hade dagen tillbringats i Falun tillsammans med släkt. Bland annat fanns inmundigande av paltbröd och fläsk (eller stuvade makaroner om man hellre ville ha det) på schemat. Sedan blev det en liten upptäckarfärd ner i källaren där en hel del av ens barndom och ungdom finns bevarat. egentligen letade jag efter något annat, men den upplyftande känslan av att hitta två hederliga gamla ölbackar fyllda med Marvelserier och annat läsbart var en höjdpunkt. Inte minst för ölbackarnas skull. Ni som är läsare av den tidigare generationen då skivspelare och vinylplattor var det enda som existerade vet säkert hur värdefull dessa backar är för förvaring av just vinylplattor.

En trevlig och praktisk liten detalj för den planerade återuppväckelsen av mitt ungdomsrum. Egentligen så är det bara ett par möbler och några affischer som saknas. Allt annat har jag sparat för just det här projektet. Regniga dagar kan jag sedan i framtiden sitta på mitt lilla pojkrum och lyssna på de gamla plattorna, läsa serietidningar och allt som skiljer från den lyckliga tiden är att jag med gott samvete kan dricka sprit samtidigt.

I nämnda källare hittades slutligen en annan detalj som gör livet lite festligare. Jag har letat med ljus och lykta efter en praktisk svampkorg, till och med åkt till andra orter för att hitta just den där perfekta korgen. Inget har riktigt passat. Men nu är pusselbiten på plats och svampsäsongen redan här. Blir klart snyggast i skogarna runt Hofors!

När Ulf Strömstedt och Marie-Louise Dangardt nu går ut och vill skynda på ombyggnationen av Riksväg 80 till E16 i Hofors undrar man givetvis varför det brinner i knutarna. Att skälet endast skulle vara en ökad trafik genom Hofors till Skid-VM i Falun 2015, känns verkligen inte som det egentliga skälet. Vi vet alla vid det här laget att i Hofors skyndar inte kommunledningen på i allmänhetens bästa.

”Hon förklarar att kommunen väntar sig en anstormning av trafik under Skid-VM i Falun 2015 och att Hofors då ska vara en bra kommun både för genomresande och de som vill stanna och äta eller bo över.

– Därför vill vi starta nästa år och inte 2015, som är planen, säger Dangardt.

Kommunen har avsatt medel för projektet i investeringsbudgeten från och med 2015.

Har kommunen ekonomi för att tidigarelägga byggnationen?

– Ja, vi har en investeringsbudget där vi har möjlighet att flytta medel till prioriterade projekt och tidigarelägga dem. Just det här anser vi är väldigt viktigt för kommunen, säger Marie-Louise Dangardt”

Ni som läser bloggen frekvent känner vid det här laget till alla turerna kring en ny lekplats. Där har man minsann inte alls skyndat på någon byggnation. Klarar man inte ens av en sådan enkel sak kanske man inte skall ge sig på vägprojekt. Men kommunen kanske tänkt sig en kombination som rubriken antyder..?

—

Sen undrar jag om man från kommunens håll verkligen tänkt igenom det här med hur intäkter från Skid-VM i Falun skall skvätta över på Hofors. Man talade om en finsk invasion i samband med skidtävlingarna vilket jag skrev om här.

”Jag vill även passa på att höja ett varningens finger för eventuella kommunala investeringar för att förbereda en väntad folkanstormning. Det finns alltid risker när man tror sig kunna beräkna in och utkomster vid den här typen av arrangemang och med tanke på att det finns en del klåpare i kommunbyggnaden, kanske dessa inte skall få vara med och planera eller lägga förslag som kan innebära en saftig nota för innevånarna i efterhand. Satsa stort men gör det förnuftigt och realistiskt”

Sånt här tycker jag är rent fantastiskt. Att man kan saluföra sig som mellanhand för änglar och idioter:

Medium i all ära, men hur tusan byggde denna kvinna upp sin affärsrelation med änglarna och hur kom änglarna på att 19,80 spänn per minut var ett skäligt arvode? Men å andra sidan så skulle Hofors kommun få drygt 635 konsulttimmar direkt med högre makter jämfört med vad man får idag.

Det blev en hastig och lustig tur till Falun och Jaktia. Ni vet leksaksaffären för vuxna som nu för övrigt saluför pilbågar som komplement till de mer ljudliga skjutvapnen. Några reservdelar till pilar hade man inte men nog med prylar och manicker som gör vilken fiskeintresserad som helst väldigt förvirrad. Det tog nog en timme innan jag och sällskapet noga hade valt ut det vi kände att vi ”behövde”. För min egen del blev det lite beteslås, ett jättestort gäddmetesflöte, en fantastisk och minst lika stor wobbler samt en portion med vildmarkskrubb som lämpligt nog hade både vikten (140 gram) och storleken för att släpa med sig ut på längre turer i skog och mark. Jag har gnällt vid något tidigare tillfälle att det inte finns någon med normal smak och i vettigt pris. Arméransonerna som marknadsförs verkar dessutom innehålla allt utom mat, tandborste, tuggummi, våtservett, engångsbestick, frystorkat kaffe etc etc. Varje portion har dessutom ett pris på runt 300-400 spänn och då kan jag lika gärna äta på Operakällaren istället för ur en påse.

Slog till på en testpåse som sagt och är det som jag misstänker har jag hittat ytterligare en viktig beståndsdel till ett kommande projekt. Vi passade även på att stanna till vid ÖB där man marknadsför ett litet ”fiske-kit” för nybörjare inom fisket under parollen ”Alla kan fiska”:

Jävla idioti helt enkelt.

När jag läser en bok så vill jag allt som oftast få en idé eller bli nyfiken på något, få tankarna att spinna vidare långt efter att boken slagits igen. När jag köpte ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig” av Anna Kåver hade jag egentligen ingen aning om att den skulle komma att förfölja mig långt efter att jag slog igen den efter några sidor och kallade den ”skitbok”. Det hände sig nämligen att jag fick enorma sömnstörningar under några års tid. Till slut sov jag möjligen någon timme per dygn och det är som bekant ohållbart i längden. Flera olika läkare försökte komma underfund med vad som kunde orsaka problemen. Till slut fick jag kontakt med något som kallades ”Mindfulness”, egentligen inget nytt fenomen utan det återfinns i många filosofier och religioner, inte minst inom Buddhismen. I korthet handlar det om att vara närvarande istället för långt tillbaka eller ännu längre in i framtiden med sina tankar. Jag kunde köpa det mesta av resonemanget som positivt. Men sen kom jag fram till den här boken och synen på acceptans.

Jag diskuterade det här ämnet ganska mycket med både bekanta och människor som har som yrke att övertyga andra om att acceptans det är bra det. Jag mindes hur förbannad jag blivit när jag läste Anna Kåvers bok som handlade om exakt detta. Den här boken lovordades och jag menade att det inte alls kunde vara positivt att hela tiden acceptera saker och ting som ett får på väg till slakt. Det är exakt vad som är fel på vårt ”välordnade samhälle”. Att människor springer omkring och accepterar att det ser ut som det gör utan att ens begripa att det är en form av den moderna mindfulnessen man praktiserar. Detta samtidigt som man uttrycker en önskan om att vara mer närvarande och ansvarstagande för sina liv. Ironiskt eller hur.

—

Naturligtvis blev det ett infekterat ämne när det diskuterades. Jag riktigt såg i människors ögon hur tankarna for omkring och tycktes säga ”Men vad är det för fel på killen? Vad är det han inte vill förstå” . Det kan jag lite stöddigt säga på nytt idag efter att ha läst artikeln med psykologen Jenny Jägerfeld i SvD.

Jag tror att många så kallade ”livscoacher” misstolkat budskapet om acceptans helt och hållet. Och hur kan man egentligen utbilda sig till att kallas ”livscoach” när man inte har någon som helst livserfarenhet? Jag inbillar mig att det är lite som att utbilda blinda enbart teoretiskt på att hoppa fallskärm.

”Hur är det möjligt, man frågar sig gång på gång” frågade sig den svenska rapgruppen Just D lite längre tillbaka i musikhistorien. Då och då blir det aktuellt att människor ställer sig samma fråga och idag så sprids just en sådan nyhet som gör att man antingen tappar talföret helt eller utbrister i ett gapflapp. Både Gefle Dagblad och Arbetarbladet har rubriker som måste varit svåra att sätta utan ett leende på läpparna trots att det faktiskt rör sig om en mycket tragisk olycka. ”Fick dragkrok i stjärten” eller ”Pappa fick stålgrej i rumpan”.

”Exakt vad som har hänt är oklart, men enligt polisanmälan ska dottern inte ha vågat åka själv och pappan ska då ha satt sig på den lilla gula lastbilens flak – rakt på dess dragkrok.

– Den ska ha trängt in i rumpan på honom och skadat anus, säger Mikael Hedström, presstalesman vid Gävlepolisen.

Mannen blödde och tvingades uppsöka sjukhusvård.

Enligt polisanmälan, som gjort av en anhörig, ska mannen ha drabbats av blodförgiftning efter händelsen”

I en aktuell forumtråd på Flashback återfinns denna ”dragkrok” på bild. Här en smula förstorad.

Därmed kanske man kan få bort bilden av en vanlig dragkrok i någons rumpa. En sak är då säker, att den här upplevelsen kan inte ha varit i närheten så komisk som själva historien.

Jag skrev om hur saker och ting gått till ytterligheter i vargdebatten för ett par dagar sedan. Kanske var det någon form av respons på hur bland annat lokal media i Dalarna hängde ut vad som brukar kallas ”vargkramare”. Som bekant är jag inte riktigt förtjust i hur man hanterar den här frågan, hetsen för att skjuta av en hel art även om många säger att det inte handlar om en total vargslakt utan ett ”begränsande” av arten. På sistone har jag dock fått omvärdera en del tankar gällande debatten. I synnerhet efter att ha sett vilka vidriga metoder som även anammats av vargförespråkarna. I vårt eget län hängs nu flertalet jägare och/eller vargmotståndare ut med bild på internet där noga uppgifter om adresser och annat medföljer. Arbetarbladet skriver:

”På hemsidan pekas fem jägare från Gästrikland ut med namn, bild och fullständiga adress­uppgifter. Ytterligare tre personer från Gästrikland hängs ut som varghatare, också de med namn, bild och fullständiga adressuppgifter.

– Jag känner mig arg och ledsen och det känns inte alls roligt att hängas ut så här, säger en av de utpekade jägarna från Sandvikens kommun till Arbetarbladet.

– Dessutom är jag inte jägare och har inga vapen. Jag har bara engagerat mig i debatten kring rovdjur, utan att för den sakens skull hata varken varg eller andra rovdjur, säger mannen.

Hemsidan uppmanar människor att förstöra löshundsjakten genom att koppla lösspringande jakthundar vid träd, avlägsna hundens sändare eller slänga in hunden i bilen och släppa den fem mil bort.

Dessutom pekas flera jägare ut som fula, dumma och att de ser ut som fullfjädrade pedofiler. Folk uppmanas också att bära tändare och fogsvans i närheten av jägarnas bostäder”

På den aktuella sidan syns bland annat en person från vår egen kommun på bild tillsammans med ett barn. Man har av någon anledning maskerat barnets ansikte, men vad hjälper det när man ändå hänger ut mannens hemadress?

—

Inte nog med att man hänger ut människor för att skrämma dem, man utsätter dem även för stora faror eftersom man indirekt berättar för alla att här finns det vapen. Det finns även risk att mindre noggräknande individer gör oinbjudna hembesök i jakt på just dessa vapen.

Jag är rädd att dessa drastiska metoder kommer att skada hela debatten och förmodligen skada någon eller flera rent fysiskt. Jag menar försöker man stjäla någons hund eller göra inbrott i ens hem så är det knappast någon som kan klandras för att ha försökt försvara det rent fysiskt. Vare sig man är för eller emot så ska den här typen av metoder fördömas.

Jag har postat detta under kategorin humor och ironi, för det kan väl inte vara annat när Aftonbladets Martin Ezpeleta på ett mycket underligt vis sitter i Argentina och säger att CSN kan fortsätta att drömma om återbetalning av de studiemedel (drygt 400 000 kronor) han så sniket stoppade i fickan när han bodde i Sverige.

Skulle det inte vara dubbelt så roligt om CSN med hjälp av statliga myndigheter gick direkt på hans arbetsgivare Aftonbladet och tog av hans lön? Hur skulle Martins krönikor låta efter det?

Läser denna morgon på SVT Nyheter att Sverige är ett riktigt populärt turistmål.

”Sverige ligger högre på listan än länder som Sydafrika, Mexiko, Brasilien, Portugal och Kroatien, och långt före våra nordiska grannländer.

Utländska turisters konsumtion i Sverige uppgick till 98,8 miljarder kronor 2011. Det är nästan dubbelt så mycket som i Danmark och Norge, som ligger på plats 41 respektive 46, och nära fyra gånger så mycket som i Finland.

-Vi har mer att erbjuda än dem. Vi har naturupplevelser, skidåkning, tre storstäder och fantastiska temaparker, säger Thomas Brühl”

Det är lätt att bli ”hemmablind”, men Sverige har faktiskt enormt mycket att erbjuda för den nyfikne. Året runt faktiskt. Det där har jag funderat en tid över när det gäller lokalt och Hofors. Här har vi resurser för att erbjuda aktiviteter året om, men syns och hörs vi där turism diskuteras och resor säljs? Är det inte dags att inventera det både praktiska och vackra som kommunen har och göra en sjuhelvetes attraktiv informationsfolder. Ja förutom faktumet att turistinformationen borde ha en helt annan placering än i Folkets Hus. Människor som passerar i dagsläget tänker inte i banor som ”Oj vilken vacker plats hit borde vi återvända för att bo några dagar”, dom tänker ”Hur långt är det kvar till Furuvik och Valbo” eller ”Usch flera timmar kvar till Sälen”. Rondellens pizzeria kanske kan tänka sig att flytta till Karlssons Bar & Köks gamla lokaler och gamla busstationen kan återfå sin mer praktiska funktion som resecentrum/turistinformation. Det finns mycket att fundera över i turistfrågan. I synnerhet vad några få investeringar skulle ge tillbaka i arbete och inkomster.

—

Men det är inte enbart framtidsvisioner som väcks när jag hör ordet turism och i synnerhet sommarturism. Ett exempel på den negativa innebörden är det som skedde natten mot tisdagen vid Kiwans Parfymaffär. Ett fenomen som tidigare drabbat de lite större orterna och i synnerhet klädbutiker och optiker. Jag tror att Hofors kommer drabbas av ett par till inbrott innan sommaren är över och turisterna ger sig iväg hemåt.

Ska det verkligen vara så omöjligt för polisen att punktmarkera individerna som alla innevånare ändå vet gör dom här sakerna? Efter någon vecka så kommer dom begripa att Hofors inte är något vidare ”turistmål” för stöldligor.

Det är härligt att vakna upp och kort därefter få skratta så att det upplevs som om lungorna vore på väg upp som en hiss. Idag läser jag i Gefle Dagblad att en Hoforsbo haft lyckan med sig och vunnit en miljon på någon form av lotteri. Men det som lockar till skrattet är en av de kommentarer som lämnats:

Denna härligt absurda bitterhet måste verkligen ha svidit för den läsaren

Jag vet inte i vilken utsträckning Hoforsbor läser Dalatidningarna, men ett artikeltips kan vara att Socialdemokraternas ordförande i Hofors, Viktor Rasjö även är aktiv på andra sidan länsgränsen. Att vara sommarknegare kan ha både sina fördelar och nackdelar. Det sistnämnda för att vissa arbetsgivare agerar väldigt oetiskt när det kommer till regler och annat för de anställda.

”– Det vanligaste felet vi stöter på är att sommarjobbarna inte har fått sitt anställningsbevis, säger Viktor Rasjö, ombudsman på LO.

Kampanjen riktar sig främst mot personer med sommarjobb. Under gårdagen besökte representanterna från LO runt 50 arbetsplatser inom olika branscher i Falun.

Ombudsmannen Viktor Rasjö berättar att den fråga som var störst bland dem som hörde av sig via mejl eller till sommarjobbstelefonen förra året var den om lönen. Samtidigt tycker han att nästan alla arbetsgivare skött sig väldigt bra i år. Bättre än tidigare.

– Av de 460 arbetsplatserna som vi besökte i Dalarna och Gävleborg var det bara en som inte var positivt inställd till att vi kom.

Under gårdagens turné i Borlänge stötte de dock på indikationer om svartjobb i en butik i staden.

– Det vi gör då är att vi reder ut och tipsar Skatteverket. Vi har ju ingen polisposition, säger Viktor Rasjö”

På tal om just sommarjobb så verkar det som om de kommunala sommarjobben som fanns förr om åren snudd på försvunnit. Har frågat en hel del bekanta som har barn i den ålder man tycker det vore på sin plats att de fick testa på sitt första arbete om dom sett röken av dessa enkla men ack så viktiga sommarjobb. Någon trodde sig känna till att det informerats om en eventuell sommaranställning men var inte helt säker.