12 comments
10th Aug 12
Hoforsbloggen”En olycka kommer sällan ensam” brukar det sägas. Denna morgon fastnade jag i en lite bizarr tråd på Flashback där en journalist sägs ägna sig åt en lite udda form av journalistik. Väl värd att läsa i sin helhet och dessutom följa upp med allt som länkas i tråden. Det som allt handlar om är att Googlesökningen på journalistens namn ger ett bildresultat som hon inte är riktigt nöjd med.
Det fjärde bildresultatet är närbilder på ett par vaginor vilket gett upphovet till detta blogginlägg. I inlägget citeras vad som sägs komma från ett mejl till bloggaren från just journalisten:
”Jag är journalist, jag är den som blir publicerad inte du, jag ska hänga ut dig och din familj i media. Jag vet vad du heter nu och var du bor”
Att journalister kan vara lynniga vittnar väl inte minst Sofia Thermaenius urflippade kommentarer på Sveriges Radio om. Bakgrunden var ett lögnaktigt inslag i radio som nämndes i det här inlägget.
Helt klart är det ett litet instrument för påverkan att få bli publicerad i större mediala sammanhang, men att använda det till att förfölja och hota människor tar det till liksom till en annan nivå. Samtidigt så kan jag fundera om det är en form av marknadsföringsteknik journalisten och bloggaren utför tillsammans. Journalisten är nämligen högaktuell med en ny bok vilket SvD skriver om idag. En mycket märklig form i sådana fall, men man skall aldrig underskatta de nya teknikerna som bland annat författaren Ann Heberlein sägs ha nyttjat för att marknadsföra sin bok.
”I januari 2009 publicerades boken jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Här berättar teologie doktor i etik Ann Heberlein om hur det är att leva med manodepressivitet. Snudd på outhärdligt självutlämnande beskriver hon de självmordstankar och den ångest som sjukdomen föder.
I slutet av boken tar hon farväl av sina barn, sin man, andra närstående och planerar i detalj sitt eget självmord. Gränsen mellan verklighet och fiktion suddas ytterligare ut när Ann Heberlein i samband med boksläppet rapporteras försvunnen”
—
Ett annat uppmärksammat fall av marknadsföring är ”konstnären” Anna Odell som spelade psykiskt sjuk för konstens skull:
”Skrikande och sparkande fördes Anna Odell, 35, till psykakuten av polis.
Där spändes hon fast och fick lugnande.
Men allt var bluff – av en konststudent.
Sistaårseleven Anna Odell på Konstfack iscensatte sitt skådespel i onsdags – som en del av ett
examensarbete.
David Eberhard, chef och överläkare på psykakuten vid S:t Görans sjukhus i Stockholm, är rasande:
– Det här är inte bara magstarkt för att man använder samhällets resurser, det är oförskämt mot andra patienter, personal – mot alla”
—
Man skall inte underskatta metoderna som finns att föra fram ett budskap eller en produkt. Nu kan det ju faktiskt vara så att hoten är en realitet och då skämmer Annelie Babitz ut hela journalistkåren.
