För drygt 2.5 år sedan så skrev jag ett inlägg där bland annat den mördade Susanne Romhag omnämndes. Noterar att det i Arbetarbladets nätupplaga finns en artikel om henne igen, ”Bevis ansågs gamla och slängdes”:
”Flera av de olösta morden i Sverige bör kunna klaras upp, enligt en rapport. Men i vissa fall har bevis slängts.
Det ska bland annat ha skett i Gävleborg.
Efter en lagändring 2010 preskriberas inte längre mordfall. Därför fick kriminologprofessor Leif GW Persson i uppdrag av Rikspolisstyrelsen att gå igenom 430 ouppklarade mord från 1985 och framåt för att se vilka som fortfarande kan gå att lösa.
I Gävleborg finns det omkring fem–sex olösta mord från den här tiden. Däribland morden på Susanne Romhag, Anneli Zetterholm och Ingrid Lindqvist.
Ett hundratal av de granskade fallen bör fortsätta att utredas, anser Persson. I ett tiotal ärenden, som dubbelmordet i Linköping 2004, finns teknisk bevisning.
– Vad som återstår är att hitta personen. Erfarenhetsmässigt så brukar sådant förr eller senare trilla ned. Nu gäller det att tugga sig genom ett antal kandidater, säger Persson.
Arbetet med att gräva fram alla gamla utredningar var komplicerat. Ibland hade bevis och viktiga dokument kastats eftersom de ansågs för gamla.”
Rena vansinnet att gå efter devisen ”tiden läker alla sår” när det kommer till brott som mord. Den lagändringen skulle ha kommit mycket tidigare men antagligen var det ett ”statistikverktyg” för att gömma antalet ouppklarade mord. Inte helt olikt det systemverktyg man har för att dölja arbetslösa.











