Sorgebarnet Storgatan

Rubriken är helt korrekt, jag tror det finns få ställen i Hofors som väcker så mycket åsikter som vägavsnittet mellan de båda rondellerna från E16 till Ankdammen. För knappt en vecka sedan så lyftes frågan om hastigheterna och buskörningen på Storgatan igen i Facebookgruppen Värna Hofors. ”Undrar om det är någon mer än jag som reagerat på hastigheterna på Storgatan sent på kvällarna?” undrade David Persson, och med min egen erfarenhet anser jag det vara med all rätt.

Men vi kan starta resonemanget i Falun under gårdagskvällen. Där arrangerade man den årligen återkommande och mycket populära crusingen i Faluns innerstad. Det samlar en hel del bilentusiaster, åskådare och fordon av allehanda de slag. Strax före midnatt skedde en allvarlig olycka.

Larmet inkom till SOS Alarm klockan 23:51. I samband med cruisingen i Falun under onsdagen ska en bilist ha gjort en så kallad burn-out, vilket resulterade i att bilen fick kast och av misstag hamnade i det mötande körfältet.

Där krockade den med en bil, som i sin tur åkte in i en tredje bil.

Den mötande bilen hade fyra passagerare, en kvinna och en man samt två barn. De var inte en del av cruisingen. I bilen som sladdade färdades två kvinnor.

Enligt RLC Bergslagen var det mycket folk på platsen och situationen var rörig. Sex personer fördes med ambulans från platsen till Falu lasarett.

Fem av de som fördes till sjukhus uppges ha lätta skador. Mannen som befann sig i den påkörda bilen uppges ha fått allvarliga skador.

Föraren är i nuläget misstänkt för vårdslöshet i trafiken och vållande till kroppsskada i flera fall.”

 

För några veckor sedan så arrangerades vår egen sommarhögtids riktiga publikfest i Hagaparken, bilutställningen med tillhörande burnoutförevisning på ett avgränsat och kontrollerat område. Som alla vet brukar människor dröja sig kvar i centrala delarna av Hofors och det utmynnar i vad man kan benämna som en ”spontancruising” som ingen arrangör står bakom och myndigheterna brukar se lite mellan fingrarna med. Det är allt som oftast trevlig stämning, de flesta njuter av kvällen och den spontana publikfesten och brukar trappa av runt midnatt med både människor och fordon. Som alla andra år händer det att omdömet sviktar hos bilarnas chaufförer och det sladdas friskt, bränns däckspår i asfalten på icke avgränsat område och både avgaser och doften av svart gummi på vägen fyller natten. Ungefär som i Falun. Lyckligtvis så har vi inte vad jag vet haft några allvarliga olyckor i samband med bilutställningen eller spontancruisingen.

 

Det blir en enorm glädje en sådan här afton, att någon dristar sig till att kliva över normaliteten och lagens gränser. Man har säkert kontroll över sitt fordon i de flesta fall, men platsen är helt fel. Jag förstår ärligt talat inte alls själv varför man ens gläntar på dörren till en fullbordad katastrof genom att ta dessa risker. Med små marginaler leker man med andras liv och det finns säkerligen många som tycker att detta är överdrivet. Det var det antagligen i Falun också (där man för övrigt också hade ett avgränsat kontrollerat område för burnouts tidigare på kvällen).

 

Problemet med Storgatan är att detta beteende inte alls är avskärmat till en kväll/natt, under vår/sommar/höst så är det helt enkelt rena rama vilda västern när förare åker med sina olika fordon på sträckan. Man följer inte hastighetsrekommendationerna, man visar mycket lite eller ingen hänsyn alls till andra som befinner sig på trottoarer eller skall passera vägen. Det sker också dagtid och man får verkligen se upp när man måste passera vägen för att till exempel ta sig över till Hagaparken. Avsaknaden av övergångsställen är patetisk.

 

Det har hänt vid flera tillfällen att katter skadats som försökt tagit sig över vägen, ingen som stannar och tittar efter om den överlevde och är skadad utan man gasar glatt vidare och hoppas att ingen såg vad man just gjorde. Det verkar till min stora förvåning även finnas skilda åsikter om huruvida vägen borde göras säker för alla. Det anses vara en form av överförmynderi att vilja sänka farten, kanske placera ut väghinder som förhindrar höga farter. Det finns ett argument som jag hörde som jag till viss del kan förstå, att det sker många varutransporter längs just den sträckan och att det skulle vara besvärligt för lastbilarna med sänkta hastigheter och hinder. Men som med alla hinder är de överkomliga.

 

Nu handlar buskörningen inte enbart om vuxna förare. Det är Epatraktorer som definitivt inte går i lagliga hastigheter, unga människor, företrädesvis unga män eller pojkar som kör på tok för fort med mopeder och motorcyklar som hör hemma på det inhägnade området vid crossbanan och inte på vägen. Det är ett problem och på något sätt måste det tas itu med innan någon skadas ens lindrigt på grund av andras dåliga omdömen. Ett sätt kan ju vara spontana hastighetskontroller i den mån polisen skulle vilja bege sig till Hofors för att utföra dem, en annan är en ändring av regelverket för området som innebär att sänka hastigheten, sätta upp farthinder och hålla tummarna för att det minimerar riskerna. Eller krävs det att någon skadar sig allvarligt eller kanske till och med avlider innan man under en period skärper till sig?

 

 

Sommar I Hofors

När det är semester så kan kommunens nya turistfolder vara av nytta. En hyfsat gedigen sammanställning över vad kommunen kan erbjuda i sevärdheter och butiker och en hel del trevliga redaktionella inslag. Den skall ha delats ut i kommunens alla brevlådor, men har man missat den så finns den lite här och var, bland annat gömd inne på turistinformationen i Folkets Hus.

Ett steg i rätt riktning men ingenstans i foldern kan man finna några uppslag på boende. Då får man istället använda hemsidan eller appen Upplev Hofors. Vad jag gillar bäst är faktiskt artiklarna om till exempel Söderåsens stentroll, Stollen, Gammelstilla Whisky och bröderna Liths möbelbyggande. Har ni som sagt inte kikat i den ännu så luta er tillbaka i solstolen (i den mån solen kommer tillbaka) och se kommunen i pränt.

Regn, Sol & Tankar Om Kyrkoval

Idag konstaterar vi att det är den 26 juli och mitt i semestern för de flesta. Vädret hade naturligtvis kunnat vara något bättre, alla har inte möjlighet att släppa allt och åka upp i norra delen av Sverige för att träffa på temperaturer över tjugo grader. Det har varit dåliga somrar tidigare men ofta har det en tendens att kunna bli både varmt och behagligt i augusti och en bra bit in i september ändå. Även jag är ledig och det innebär att jag försöker göra så lite som möjligt rent fysiskt men huvudet går ändå på högvarv mellan regnskurar och solsken.

En av de saker som jag funderar på är kyrkovalet i höst. Det är idag 53 dagar kvar dit och de flesta i vårt samhälle ägnar inte sin vardag åt att fundera över det just nu. Tyvärr inte annars heller eftersom valdeltagandet i speciellt vår del av kommunen är väldigt lågt för att inte säga katastrofalt. Jag har tidigare beskrivit hur lågt valdeltagandet varit historiskt och inte minst vid förra tillfället då de 3688 röstberättigade hade chansen att påverka valutgången. Endast 9.9 procent utnyttjade möjligheten att rösta trots att man i kyrkovalet får delta redan när man fyllt sexton år.

Jag har funderat en hel del över det dåliga intresset att delta i valet. Att många till och med väljer att lämna kyrkan för att spara ”några futtiga tusenlappar” på skattsedeln. Få tänker nog på vilken betydelse den svenska kyrkan dock haft både för vårt samhälle och vår historia. Allt präglas av kyrkans närvaro genom åren, hur vi bemöter varandra, det politiska systemet och våra lagars utformning. Jag kommer att återvända till just det vid senare inlägg.

Mest förvånad blir jag över hur lite man egentligen vet om kyrkans arbete. Vad diakonin bidrar till i samhället som inte syns på ytan men som har en sådan viktig betydelse för människor som lever under utsatta förhållanden. Kyrkan är inte bara en plats där man manifisterar en religiös övertygelse, utan även en viktig funktion för samhällets behövande, som kan ge stöd vid svåra stunder i livet men även vara en plats för glädje. Inte minst det viktiga arbetet man gör internationellt som ger människor möjlighet att hjälpa andra både praktiskt och ekonomiskt.

Redan som sextonåring får man delta i kyrkovalet och även om de flesta anser att valet till riksdag smäller lite högre, så tycker jag att man bör fördjupa sig i vad kyrkan faktiskt gör i samhället och ta ansvar för att den kan fortsätta sin verksamhet som samhällets egentliga ryggrad. Mest av allt är ett ökat valdeltagande önskvärt.

Ännu En Fin Öring Fångad I Hyen

Det återstår drygt 20 dagar kvar till en mycket prestigefylld fisketävling i vår kommun. Slaget om Hyen som utspelas den 13 augusti. Sedan tidigare för denna fiskesäsong så har ju Daniel Jansson visat att det finns fina möjligheter till att dra upp fina öringar i Hyen. I söndags var bröderna Sundkvist ute och plockade ytterligare ett fint exemplar som vägde in på 4.74 kilo och ca 70 cm i längd och 44 cm i omkrets. Stort grattis till den fina fångsten killar!

Bröderna Sundkvist utgör ett av de anmälda lagen så här långt i Slaget om Hyen, även om det är några dagar kvar så är det ändå hög tid att anmäla sig så att prisbordet kan fyllas upp (samtliga anmälningsavgifter går tillbaka iform av priser). Förra året deltog 20 båtar och visst vore det väl kalasfint om vi kunde tangera den siffran i år?

Papegojmördare Greps I Robertsholm

Det är norr om Hofors det händer. I veckan sägs det att skylten till Robertsholm har försvunnit och någon klarhet i var den tagit vägen har inte framkommit ännu. Det finns naturligtvis massor av anledningar till att den plockats ned, men på ett diskussionsforum sägs det bestämt att den stulits.

En annan märklig händelse utspelades under gårdagen då polisen eftersökte personer med hundar i området. Förklaringen kom med en artikel i Arbetarbladet idag.

Vid 19-tiden på måndagskvällen fick polisen ett larm om en påverkad man och en blodig kvinna vid en bil i närheten av Robertsholm. När polisen kom till platsen greps mannen, men kvinnan hade flytt till skogs. Bilen de färdats i hade stulits i Uppsala – där de även ska ha gjort inbrott i en lägenhet och haft ihjäl en papegoja.”

Förvisso har TV-serien Twin Peaks haft nypremiär efter drygt 20 års uppehåll, men ibland överträffar verkligheten dikten.

Mopperally På Lördag

Något som verkligen har blivit populärt är ”mopperallyn”. Det finns åtskilliga årligen återkommande turer där främst äldre män, men även många kvinnor börjat samlas och ta gemensamma turer med sina gamla mopeder. Man åker moped, stannar till för att fika tillsammans och åker mer moped. Det stora intresset visar sig inte minst genom priserna på de klassiska tvåhjulingarna från 60 till 80-tal. De har stigit rejält och man lägger ner mycket tid på att restaurera vad många oinsatta skulle beteckna som skrot.

Även i Hofors så arrangeras det ett ”mopperally” under namnet Pys Olas Vildmarkstur.

Mopperally med start vid Autoservice i Hofors kl 9:30. Sen går turen genom dom mörka skogarna med vildvittror och gråtavargar mot stjärnsund där vi lunchar å fortsätter mot nya äventyr. En sträcka på ca 5 mil. Välkommen. Ingen föranmälan eller startavgift. Enda kravet är glatt humör å något att åka på. Välkommen

Tanken är att slumålet för dagsturen blir Hagaparken där det samma dag pågår en populär bilutställning.

Slaget Om Hyen 2017

Den 13 augusti är det dags för årets fiskekamp på sjön Hyen. Förra året var det 20 båtar som gav sig in i fiskestriden och även om fångsterna inte var dom allra bästa var det en otroligt fin dag på sjön för alla deltagare. I år gäller tiderna start 08.00 och slut 20.00 efter önskemål från förra årets deltagare att hinna med några timmars kvällsfiske. Det innebär att båtarna skall vara ilagda och klara 08.00 (kom gärna i god tid för sjösättning)och samtliga fiskare vara på land igen 20.00 med prisutdelning 20.15 på Koludden.

Fisketävling på Hyen för tvåmannalag. 

Lagen får ha en tredje person i båten som förare men enbart de anmälda får fiska med max två spön var.

Kostnad 200 kr per lag – alla anmälningsavgifter går till tävlingspriser.

Valfritt fiskesätt men fisket ska ske enligt Hofors FVOF regler med tillägget att sidoparavaner ej tillåts för de som kör trolling.

Alla som fiskar måste ha giltigt fiskekort för HFVOF (dagkort kostar 50 kr, årskort 300 kr och årskort familj 350 kr). Kort kan köpas på Time, Turistinformationen eller på nätet Deltagares fiskekort visas upp innan start!

Fiskarter som är med i tävlingen är abborre (minst 0.6 kg) , gädda (minst 4 kg) och öring minst 1 kg)
De fem fiskar per lag som ger mest poäng räknas.
Poäng får enligt följande artindex:

Abborre 0,1333
Gädda 1,000
Insjööring 0,4

En gädda på 6,4 kg ger 6,4 poäng.
En abborre på 9 hg ger 0,9/0.1333= 6.75 p.
En öring på 1.5 kg ger 1.5/0,4=3,75 p

De fem fiskar som ger mest poäng per lag räknas.
Alla lag ska ha godkänd våg som visas upp innan start och fiskarna ska verifieras med bild på fisken fotad på tumstock.

För anmälan swisha 200 kr till 0732488719 (Mathias Strand) och skriv lagnamn och namn på fiskare som meddelande.

 

Nostalgibilarnas Högtid

Juli månad ser ut att bli motorfantasternas högtid. Ja givetvis andras också eftersom Bilutställningen i Hagaparken brukar locka många människor. I år går den av stapeln den 15 juli, alltså nu på lördag.

Som vanligt är det bilutställning under dagen och mot eftermiddagen så kan man njuta eller förfasas över rykande däck när den sedvanliga burnouten utspelas vid lastbilsparkeringen i parken. I år så kommer även Jarmo ha sin nostalgimack öppen och där kommer Mighty River Band att underhålla mellan 17.30 och 19.00. På onsdagar så har Rat Rod Café öppet och på torsdagar så träffas bilentusiaster och andra vid Edskens Fordonsträff.

Vill man dessutom ta sig en liten kortare tur under månaden så rekommenderar jag crusingen i Falun den 26 juli, och den 27 och 28 juli arrangeras Wolf FM sitt Summer Jamboree i Grycksboparken.

Åskoväder Drog Fram Över Kommunen

Precis lagom till att jag skulle rasta hundar och bege mig till arbetet för ett eftermiddagsskift så kom regnet och åskan. Jag kan nästan svära på att det sitter någon illvillig figur och väntar in mina hundpromenader för att sedan släppa loss åtminstone skyfall av regn över mig. Igår inget undantag eftersom jag kom halvvägs längs den tänkta promenadvägen innan det dök upp. Gårdagen var lite av ett extremväder sägs det, enligt Gefle Dagblad som läst Expressen,  så slog förutom regndropparna också ner runt 2000 blixtar i området:

 Under måndagen uppstod det ett kraftigt åskoväder som drabbade Gästrikland och Östra Svealand. Enligt Expressen ska det ha slagit ner omkring 2 000 blixtar i området på två timmar.

Lagom när jag rundade det norra hörnet av Rörverket syntes en blixt som slog ner över Skållberget, och det small ordentligt. Visade sig efteråt att en stuga i området antändes och brann ner (eller upp, jag vet inte vilket som är korrekt). En tråkig olycka helt enkelt. Tråkigt nog så dök det upp en del ogenomtänkta kommentarer i Facebookflödet för GDs sida också.

Internettrollen tar varje förevändning att skapa rabalder onekligen.

 

Stanna Upp Och Lyssna

Ibland forcerar man fram i livet och för man ideligen fram sin egen röst hela tiden så hör man ju inte andras. Lite så har jag känt på vårkanten och tänkte att jag kanske skulle lyssna mer på min omgivning. Nytt arbete, nya människor, nya projekt och nya situationer där ens ”tidigare meriter” betyder föga. Ingen vidare lust att bara defineras för bloggande eller politik. I politiken har jag trots att jag är relativt ny, upplevt att tiden står still och inte alls är utvecklande eller framåtskridande. Den världen är ungefär som livet i en bubbla långt bort från verkligheten i många fall. Samma sak i mitt eget parti, där grandiosa visioner och nyskapande ideer blivit vardagslunk och ärligt talat lite pyspunka. Jag har kommit på mig själv med att sitta på möten och anta vad som är bra för invånarna i vår kommun istället för att som innan jag gav mig in i det här, faktiskt fråga och diskutera med människor. Den största upptäckten är dock att politik oftast handlar om att sparka in redan öppna dörrar eller långa diskussioner om saker som egentligen är av mindre betydelse. Då kan det vara rätt skönt att bara hålla käften och sätta sig ner och titta och lyssna. Man ser saker ur ett annat perspektiv när karusellen slutar spinna runt runt, och blir man lätt illamående av allt snurrande så kommer man förr eller senare att ställa sig frågan om man inte borde kliva av karusellen. Den ställer jag mig flera gånger om dagen när jag traskar runt i kommunen och tar tillbaka medborgarperspektivet istället för att sitta och inbilla mig vad som bör göras.

Den här perioden har varit väldigt nyttig ur många aspekter. Dels har jag fått omvärdera saker och ting, haft många givande diskussioner och utbyte av åsikter och konstaterat att en verklighet inte nödvändigtvis är någon annans verklighet. Förutom rent generella diskussioner om hur framtidens politik kommer att påverka oss i vår egen kommun, som bekant står vi inte helt utanför den stora världen och riksdagsvalet 2018 ser ut att kunna bli en riktig tornado, så kommer det inom en snar framtid att fattas beslut i kommunen som förändrar till exempel hur Hagaparken ser ut. Här har vi haft ett gäng människor som ägnat mycket tid till att övertyga de folkvalda om att göra en mångmiljoninvestering för att i första etappen bygga växthus som skall sysselsätta ett 30-tal och senare även den gamla Hagaskolan till ett riktigt skrytbygge. Vissa saker är väldigt bra, andra känns mindre lockande eftersom det redan på förhand upplevs som att hälla skattepengar i sjön. Det finns enklare och billigare alternativ som ger fler glädje.

Denna morgon passerade jag Hagaparkens ”skamfläck”, det som en gång var tänkt att vara en form av entré till området. Många röster har höjts om att helt enkelt riva bort skiten. Men av någon anledning så har stålskroten vuxit i mina ögon. Ungefär som när man kommer åkandes ned för Tröttbacken i unga år och såg de rostiga rören ligga i ställningar utanför Rörverket. Det var inte vackert till en början, men kom att bli lite av ett landmärke på vägen hem. Idag när det är betydligt glesare mellan materialet ute på gårdsplanen kan jag nästan sakna den bilden eftersom den vittnade om produktivitet, orderingång och arbetstillfällen. Det sägs gå hyfsat bra för Ovako just nu, man anställer i ett större omfång än tidigare och gör rejäla satsningar. Även om det kanske inte är i någon större omfattning, så kommer det människor från långväga håll igen för att arbeta nere på bruket. Förra veckan träffade jag en kille från Hagfors i Värmland som kommit hit för arbete. Det blir ganska intressanta diskussioner och jämförelser av samhällen och kommuner. Hur politiken fungerar eller inte fungerar, vad man satsar på, vilket behov man egentligen har av vissa saker som sjukvård, skola, omsorg, fritidssysselsättning med mera. En annan man från Småland uttryckte att i Hofors hade vi verkligen allt, de små avstånden till större städer var nästan ingenting i jämförelse med hur långt han ens hade till närmaste butik i sin region. Det är dom här samtalen som gör att man stannar upp och tänker till och får tillbaka ett nytt självförtroende och en vilja att faktiskt arbeta för att behålla det vi har.

Hagaparken är ett av samtalsämnena som nästan alltid uppstår. Den har en naturlig skönhet som gör att människor lägger den på minnet som jag skrev för ett tag sedan.

Ibland när man varit utomsocknes och ska beskriva för människor som inte riktigt är hemmatama i trakterna så är det dels Ovako som ligger vackert inbäddad i grönskan på sommaren, och parken med fontänen vilken alla tycks känna till om de passerat.

När jag nämner de potentiella växthusen så möts man oftast av en sammandragen fundersam min som tycks säga ”Okej, varför ska ni göra det?”. Det här har fått mig att fråga runt bland människor som jag möter i vardagen. Vad tycker dom egentligen?

De flesta eftersöker enkla och riktigt billiga insatser som kanske en lekpark, fler bänkar och bord, bättre gräsklippning och omvårdnad av redan befintlig växtlighet.

Många kan tänka sig ett poolområde med möjlighet för bad. Behöver inte alls vara speciellt djup utan tvärtom barn och ungdomsvänlig. Några fler cementringar så att man kan grilla. Det finns en idag och den är mycket populär bland i synnerhet våra nyanlända invånare. Rena rama familjefesterna ibland. Ett inhägnat område för hundar som på Västerhöjden. En asfalterad gångväg som binder samman den södra delen av parken med hembygdsgården. Vi pratar om investeringar för möjligen någon miljon istället för tjugofem.

Självklart så bör det ju byggas ett välkomnande och praktiskt center i södra delen. Toaletter och dusch skulle underlätta för alla lastbilschaufförer som idag tvingas uträtta sina behov i skogspartiet vid parkeringen. Turistinformationen som människor utifrån har väldigt svårt att hitta till bör ju rimligen placeras där och en cafédel och försäljning av till exempel böcker och annat lokalproducerat. Det kostar lite mer, men vi behöver en tydlig entré till kommunens sevärdheter, historia och framtida möjligheter.

När det gäller Hagaskolans framtid så är det något som jag anser vara en mycket bra idé. Där finns ingen naturlig skönhet och det vore synd att riva eftersom det också är ett landmärke för förbipasserande. Istället för växthus och förstörelse av ett redan attraktivt område.