Inför Kyrkovalet 2017: Esko Töllinoja

Jag heter Esko Töllinoja och är sedan drygt tio år aktiv församlingsmedlem i Hofors kyrka. Efter ett långt yrkesliv ville jag ändå vara delaktig och bidra till samhället i någon form och 2006 valde jag att anta uppdraget som revisor i Hofors kyrka. Det har varit ett intressant och stimulerande arbete som givit mig så mycket tillbaka. Jag har senare engagerat mig i både kyrkofullmäktige och kyrkorådet.

Den 17 september är det dags för ett nytt kyrkoval. Inför detta val har vi samlat ihop en vallista bestående av femton kandidater med erfarenheter från olika yrkesområden och föreningar, med den gemensamma övertygelsen att kyrkan spelar en viktig roll i vårt samhälle. Att kyrkan är och förblir en kyrka för alla, en folkkyrka både för troende och andra, där alla skall vara välkomna och trivas i vår gemenskap.

Vi vill satsa mer på det sociala engagemanget i samhället och utveckla en bred ungdomsverksamhet på ungdomarnas villkor. Vi vill även fortsätta att utveckla viktiga områden som kyrkans barnverksamhet, ge våra fantastiska körer möjlighet att fortsätta att sprida glädje och sång. Främst vill vi att fler aktivt använder vår kyrka för livets alla aspekter.

För att vi skall kunna göra detta, behövs ett engagemang från kyrkans valberättigade. Vi vill att fler använder sin rösträtt till att delta i valet och därmed aktivt påverka hur framtidens kyrka skall se ut i Hofors. Från och med sexton års ålder får man delta i valet, och det är viktigt att dagens ungdom är delaktiga i att utforma framtiden.

Är man inte medlem i kyrkan idag, kan man lämna in en inträdesanskökan innan den 17 augusti för att försäkra sig om att få delta i höstens val. Mellan den 4 september och 17 september kan man dessutom lämna in sin förtidsröst. Oavsett vilken av de två listorna man väljer att lägga sin röst på, hoppas vi på ett högt valdeltagande och engagemang för Hofors kyrka. Följ oss gärna på Facebook.

Esko Töllinoja, Nummer 1 på listan, Samling för Hofors församlingskyrka

Semestern Snart Över

Mångas har redan tagit slut, andras är på upphällningen, jag pratar inte om tålamod utan årets semester. Själv fick jag några veckor att återhämta mig och ägna mig åt lite utflykter här och där. Vädret har väl inte varit så mycket att skryta om, men jag är ändå ganska nöjd med hur dagarna förflutit. Haft tid att beta av lite böcker i högen som hopats, promenerat omkring i vår kommun och reflekterat över hur vackert det är men ändå en viss brist på hur vi skulle kunna utnyttja detta till fullo. Kommunen har förvisso sjudit av aktiviteter och nästan varenda dag har det varit någon form av arrangemang som roat invånare och eventuella tillresta. Vi har fortfarande mycket att lära av andra platser. Tyvärr missade jag en av våra riktiga högtider i år, bilutställningen i Hagaparken. Jag tocg dock igen det med viss råge föregående helg då årets traditionella upplaga av Wolf FM Summer Jamboore gick av stapeln. Man kan tro att det skulle vara förknippat med viss rädsla och ångest att återvända dit efter midsommarens mest omtalade nyhet. Då satt jag i lugnan och ro och intog midsommarlunch och studerade stångresningen och sade sekundrarna innan att ”det där kommer nog inte att gå så bra”.

Det visade sig att några barn tagit ett korkat initiativ att gömma ett par nödvändiga bultar och lyckligtvis skadades ingen när stången tippade ner i ett fullsatt festområde.

När jag nu återvände var det inte förknippat med något annat firande än förkärleken för gammal hederlig rockmusik.

Vi var ett gäng Hoforsbor som besökte minifestivalen under de två dagarna, jag och mitt sällskap dock bara under fredagen då vi fick uppleva hur en gammal hederlig kväll i en klassisk folkpark går till. Det är något verkligt speciellt med just folkparken i Grycksbo. Kanske för att det känns som tiden stått stilla sedan 50-talet och att inramningen under festivalen består av lika gamla fordon och människor som använder alla attribut från samma tidsepok. Ni vet tjusiga klänningar, skinnjackor och doften av brylcreeme blandat med bensinångor och varmkorv med bröd. Mycket lika kvällen vi i vår kommun får uppleva efter bilutställningen fast med extra allt.

I år hade vi fler arrangemang runt bilutställningen med liveband lite här och var, bland annat vid nostalgimacken som verkligen ramar in en sådan tillställning. Tankarna flödar naturligtvis på något större och mer koncentrerat. Hoforsrocken gick i graven, men den här formen av musik drar tillsammans med bilarna massor av människor från hela landet. Tänk om vi i vår kommun kunde få en hel helg dedikerad tillnostalgin med bilar, musik och annat. Liva upp folkets park som det var en gång i tiden med de kulörta ljusen och folklivet uppmixat med dans och varm korv. Något att fundera över.

Årets stora överraskning bland de uppträdande i Grycksbo var förutom alltid lika stabila Black Knights, var italienska Freddy Velas & The Silvertones. Som att förflyttas i en tidsmaskin till när det begav sig liksom.

Blir man nu nyfiken på att se och uppleva det här bandet och lite av vad jag skrivit om tidigare i inlägget så har man chansen redan imorgon klockan 18.00. Då gästar Freddy och hans silvertoner Lenåsen (som för övrigt under varje midsommarhelg arrangerar spelningar i samma anda). Mellan 18.00 och 21.00 kan man alltså njuta av både fika, god mat och dryck och riktigt bra nostalgimusik. Jag gissar att det dyker upp ett och annat flaggskepp på fyra hjul från en annan tidsepok att titta på.