Ovako Kan Komma Att Börsnoteras

I skuggan av alla andra nyheter, dök det upp en som kändes otroligt spännande. Riskkaptialbolaget Triton som äger själva hjärtat av Hofors, det vill säga Ovako, vill börsnotera företaget skriver våra lokala tidningar.

Riskkapitalbolaget Triton vill börsnotera Ovako. I veckan har de första mötena hållits inför en notering som kan komma att ske under nästa år. Redan 2010 köpte Triton tre fjärdedelar av ståltillverkaren Ovako som då drabbats av konjunkturnedgångar efter finanskrisen. 2011 uppgav bolaget att en börsnotering fanns bland möjligheterna de kommade åren.

Vi diskuterade det på arbetet, att det skulle vara fantastiskt att som anställd kunna placera sitt sparande i företaget man arbetar åt. Tänk er vilken förmodad arbetsmoral alla små investerare skulle få när de har vetskapen om att varje liten detalj man ägnar sin tid åt på jobbet eller varje ny idé kan leda till en värdeökning av den egna aktieportföljen.

På Avanza finns en mycket bra förklaring till vad det innebär att börsnotera ett företag.  Kommer ni att investera i hjärtat av vårt samhälle om möjligheten ges?

Inte Bara Löven Som Faller Denna Höst

Att leva med hundar innebär ju mer eller mindre ofrivilliga promenader oavsett väder och vind. Det gör mig faktiskt ingenting, för det finns en enorm glädje i att se de små liven skutta runt, slå en drill eller skälla på mötande hundar med viftande svans. Förvisso har ju jag ”kontrollen” genom kopplen, men de går lite som de vill och ägnar mycket tid till att lukta på diverse platser de finner vara intressanta. Faktiskt ganska likt hur en journalist av sin natur fungerar. Är det värt att gräva här eller ska vi gräva någon annanstans?

För min del innebär det frisk luft, naturupplevelser och filosofi. Denna morgon var jag nedsjunken i tankar över ett enkelt liv eller jag menar löv. Eller jag vet faktiskt inte exakt vadav de två orden som egentligen hade huvudtemat i mina filosofiska utövningar. Ett löv kan definitivt vara ett löv om man är av den övertygelsen att allt faktiskt lever vilket alltid leder till den eviga frågan om även stenar har en själ.

Det plingade till i min mobil och en kollega från ett pågående projekt skickade mig en länk. Den folkkäre Lasse Kronér anmäld för sexuellt utnyttjande.

-Men jösses, tänkte jag. en till.

För det har väl knappast undgått någon att denna vecka varit otroligt märklig på sätt som överstiger ens vildaste fantasi när det kommer till stora avslöjanden. Ett axplock idag bara:

Under haschtaggen #MeToo har det under veckan gjorts det ena efter det andra nästan osannolika avslöjandena. Kvinnor berättar om sina erfarenheter av främst det manliga släktet som får det att vrida sig i magen av äckel. Bröder, fädrer, okända som kända män, som på något sätt sexuellt kränkt eller ofredat flickor, pojkar, tjejer, killar, kvinnor och män under deras livstid. På intet sätt nyheter, men det biter betydligt bättre när kända namn och ansikten uttalar sig och i synnerhet mot lika kända namn och ansikten.

Man vet liksom inte vad man skall säga eller tycka. Det är mest en enda stor förvåning över det massiva antal som utsatts eller utsatt. Det finns så otroligt många frågor som jag ställer mig och med tiden kanske det blir greppbart. En sak som dock är glasklar är att hela mediasverige är i gungning och deras trovärdighet kommer inte att se likadan ut när de tagit sig igenom allmänhetens skärskådande ögon. De olika plattformarna för social media har fullständigt exploderat och imploderat. Det går inte att avgöra vad som är sant eller falskt i nuläget. Kollegan från projektet är övertygad om att det rör sig om en första rysk offensiv med cyberattacker för att undermindera hela den svenska mediakåren. Jag förhåller mig lite avvaktande till den teorin än så länge. Men i mitt bakhuvud stänger jag absolut inga dörrar till någonting.

Klart är att det kommer få effekter. TV4 har till exempel plockat bort alla avsnitt av Äntligen Hemma från webben i avvaktan på vad som sker med Martin Timell. Läste på nätet att någon också hoppades att detta skulle komma att involvera Ernst Kirchsteiger (om man får drista sig till att skämta i dessa allvarliga tider). Det finns så många rykten och lösa trådar och minns inlägget jag publicerade i veckan om hur masshysteri kan uppstå. Det finns sanningar men också direkta lögner som sprids om i synnerhet kändisar just nu. Vi får helt enkelt vänta och se.

Jag kan naturligtvis inte låta bli att fundera över hur ett sådant här fenomen skulle te sig på vår egen nivå. Ni vet de stora avslöjandena om hur politiker, kändisar, tjänstemän som sprider sekretessbelagda uppgifter och ja vem som helst egentligen.Vem knullade bakom ryggen på vem, har drog- eller alkoholproblem, kopplingar till brottslighet eller ägnat sig åt pedofili eller tillskansat sig makt och pengar på tvivelaktiga sätt. Tål någon av oss att synas i sömmarna egentligen? Jag tror inte det. Om jag känner till saker, känner någon annan till det också. Så här långt så lever vi våra liv i någon slags terrorbalans. I de lugnaste vattnen simmar de fulaste fiskarna.

Det finns nog all anledning att återvända till de här frågorna. Hur kommer vår framtida offentliga media se ut, kan man skriva vad som helst på social media och hur skall rättsväsendet orka med följderna av förtalsanmälningar och potentiella kränkningar och sexualbrott? Vilka nya obefläckade ansikten skall leda våra folkkära TV-program?