Handla Lokalt – Men Till Vilket Pris?

Strax innan julhelgen så damp foldern från Entré Hofors ned i brevlådan. Har betraktat den lite av årets höjdpunkt sedan den började ges ut. Här kan man bland annat läsa kortare reportage från året som gått, ett bra inslag är fikastunderna med de lokala företagarna, där man får en liten inblick i vilka de är och vad de gör. I år innehöll den ganska mycket propaganda gällande Hagaparken och märkligt nog inte en enda rad om att det var en majoritet av politikerna i Hofors som gjorde det möjligt. Man använder många fina ord som miljöprofilering, odlingsmiljöer, forskare, studenter, gröna näringar, utvecklings- och sysselsättningsprojekt, odlingsprojekt med mera. Det är mycket om och men när det kommer till vad som verkligen kommer att bli av med det här projektet, och det råder nog inte längre någon hemlighet att jag personligen sällat mig till kritikerna till genomförandet av det här. Det finns för många lösa trådar och jag upplever att det snarare är resultatet av kringresande handelsmän med mirakelmedicin mot det mesta som övertygat en grupp av svaga politiker att fatta beslutet. Tiden får utvisa vad som egentligen var rätt.

I övrigt och kanske mer intressant så syns några av de lokala handlarna i foldern. Bland annat Johan Eriksson som under året prisats som Årets Företagare i Hofors kommun. Ett lysande exempel på en fantastisk service där inget problem är olösligt. Johan understryker ofta vikten av att handla lokalt, och med hans inställning till hur man skall serva och bemöta kunder så blir det ett vinnande koncept. Många av varorna i butikens utbud finns säkerligen att hitta till en billigare peng om man beger sig till de större köpcenters som finns i vår omgivning, men man betalar gärna de extra slantarna eftersom man får ett mervärde, en känsla av tryggt köp och i synnerhet service.

Handla Lokalt, ja. Innan jag satt mig ned och skrev ned det här inlägget var jag tvungen att diskutera det med andra. Vi vände och vred på argumenten för varför vi som konsumenter egentligen skall handla lokalt. Om vi vill ha servicen och ett förvisso begränsat utbud kvar så ska vi ju självklart stötta handlarna. Handla lokalt är ett kraftuttryck som signalerar en hel del lokalpatriotism, och det är ju lite av kännetecknet för oss Hoforsbor. En stark känsla för vår hembygd, stolthet över vår historia och i många avseenden ännu starkare tilltro till framtiden och utvecklingspotentialen där vi gärna nämner naturen och idrottsmöjligheterna som styrkor. Senaste åren även en potentiell utveckling av besöksnäring där lokala företag i allra högsta grad måste vara med på tåget för att få det att tuffa på. Att kritisera det här med ”Handla lokalt” faller inte i god jord hos alla, och jag övervägde faktiskt att låta bli att skriva inlägget, men ibland måste saker sägas även om det är obehagligt för vissa.

Utgångspunkten för vår diskussion kring det här med att välja lokala alternativ grundar sig naturligtvis i vad som under nyårsnatten komma skall. Igår postade jag ett inlägg där jag menade att man som djurägare faktiskt kan välja att bojkotta företag som trots massiv kritik och ändlösa diskussioner och debatter om fyrverkeriers påverkan för våra husdjur, väljer att fortsätta sälja skadliga tramsproduker som fyrverkerier faktiskt är. Vad spelar det för roll om företaget är snällt och omtänksamt 51 veckor om året när man under en vecka fyller plånboken med intäkter av rent helvete för många djur men även människor? Var finns omdömet och omtanken då. De som jag diskuterat frågan med innan, är inte enbart djurägare. En person hade barn som var livrädda för höga smällar och raketer efter att ha bevittnat vad de kan ställa till med när de missbrukas. Hur känner handlaren inför att barnen sitter och skakar en hel kväll av rädsla när produkterna han sålt kreverar utanför huset?

Nu ska vi dock inte snöa in helt på raketer och smällare. I inledningen så lyfte vi fram ett bra exempel i Johan Eriksson och hans elektronikbutik, men det finns dåliga exempel i vår kommun också. Matbutikerna skiljer sig kraftigt åt när det kommer till service. I Torsåker har man den där nära kontakten med sina kunder, man förstår vikten av service även där, men i Hofors har vi till exempel Coop som gång efter annan, trots påpekande, väljer att ha en kassa bemannad där irriterade kunder får köa för att komma ut samtidigt som det kan gå omkring både två och tre andra anställda och fylla på redan fullspäckade hyllor. Ärligt talat så förstår jag inte alls vad tanken bakom detta är. Det skapar bara irritation och flera jag talat med har sagt att man bytt till ICA enbart för lågbemannade kassor i grannhuset. Man har dock förbättrat paketutlämningen, men det är inte sällsynt att det står massor av stampande människor och väntar på sin tur även där. Men till den tjänsten finns inga alternativ i kommunen och det är liksom bara att gilla läget. Nu skall ingen personal ta detta personligt, ni gör ett hästjobb, men kanske borde man med ansvar för verksamheterna ta sig en funderare vad som är viktigast. Nöjda kunder, eller riktigt irriterade kunder. Sparköp har samma problem med långa köer i perioder. Lidl lika så.

Om vi som konsumenter skall välja ett lokalt alternativ och kanske betala extra för att ha det, så är det kanske dags för en rejäl uppryckning på sina håll och kanter. Istället för att sälja skadliga varor, stjäla vår tid och skapa irritation, inte ta kritiken som elaka påhopp utan göra något åt det. Under Entré Hofors samlas de flesta företagarna och kanske vore det idé att be Johan Eriksson att under en eller ett par kvällar berätta om sitt framgångsrecept. Vad service egentligen innebär och hur man skapar det där mervärdet som man gärna betalar extra för.

Nyårssmällar & Andra Former Av Smällar Som Borde Delas Ut

Nu är julhelgen över och det återstår någon enstaka dag där man kanske bryr sig om julgranen och den traditionella maten. Det brukar gå över ganska fort efter att proppen dragits ur det enroma karet av förväntningar. De flesta har nu siktet inställt på nyårsfirandet, och under julhelgen har jag träffat flertalet hundägare som redan innan jul börjat fasa för sina pälsbeklädda familjemedlemmars välmående. Ett par bekanta är redan så oroliga över om deras hund rent fysiskt kommer att klara av de höga smällarna från fyrverkerierna. Det är svårt att förstå för den som kanske inte lever nära ett djur eller ens har någon som helst omtanke för dem. Över hela landet så växer protesterna för varje år och om det så småning om kommer en reglerande lag så är det inte ett år för tidigt, snarare tvärtom. I slutänden så har ju konsumenterna makten att få handlare att sluta och sälja skiten. Om en företagare envisas med att sälja dessa så bojkotta företaget året runt. Sprid det till alla vänner och bekanta och säg åt även dem att handla någon annanstans. Jag har dock ännu inte hört om något företag i Hofors kommun som saluför fyrverkerier i år (känner ni till något så hör gärna av er).

Andra som skulle behöva en form av smäll är bland annat dom här typerna.

Trenden, att hänga ut unga tjejer som ”horor” eller läcka avklädda bilder, har spridit sig stad för stad, plattform för plattform.

Halvnakna tonårstjejer förnedras framför öppen ridå.”

Jag har envist hävdat nyttan av sociala medier och dess verktyg. Men som med alla verktyg så är det förr eller senare någon som missbrukar dom. En hammare kan vara vansinnigt bra att slå i spikar med men även användas som mordvapen. Lite så är det tyvärr med mediaverktygen också. Är det inte bara ett karaktärsmord (i synnerhet etablerad media som använder sig av den metoden) så kan det driva en utsatt person till att avsluta sitt liv. Det har hänt och kommer att hända igen. Det spelar ingen roll att avsikten från början kanske var ett elakt ”skämt”, konsekvenserna kan bli ödesdigra.

Under helgen så snubblade jag över ett Instagramkonto som specialiserat sig på att svärta ner Hofors kommun som en plats för incestuösa individer. Samtidigt som det satsas stora pengar på marknadsföring av kommunen och många engagerade människor som arbetar ideellt för samma ändamål så kan en eller ett par enskilda individer sitta med sin mobiltelefon och göra raka motsatsen. Det vore intressant att rent juridiskt testa om det är åtalbart att publiceraden här formen av inlägg rörande invånarna i en hel kommun. Länk Åklagarmyndigheten

Jag har inte hittat ett identiskt fall, men tänker att det borde falla under ”Hets mot folkgrupp”, ett intressant exempel finner ni under denna länk.

God Jul & Trevlig Helg

Det är dags för en synnerligen val inplanerad helg där självaste julaftonen inträffar på en söndag och man följdaktligen får en ganska lång ledighet. Nåja för dom som har ett arbete som bara pågår under veckodagarna förvisso. Men likväl är det dags för decembers stora begivenhet och från Hoforsbloggens sida vill jag tillönska er en riktigt God Jul och en trevlig helg!

Vad Har Ni För Fobier?

En härlig söndag i antågande, och vad kan då vara bättre än att starta den med att titta lite närmre på fobier. Under en diskussion med en arbetskamrat framkom det att han i sin tur hade en bekant som hade en fobi mot glasspinnar. Till en början antog jag att det var ett skämt, men några sekunder efteråt, när hjärnan börjat sortera upp vad man hört tidigare så föll det sig inte alls speciellt konstigt.

Det verkar nämligen som att man kan utveckla en fobi mot i princip vad som helst.

” Termen fobi härstammar från grekiskans Phobos som betyder flykt, panisk rädsla, skräck. Redan Hippokrates (500-talet f Kristus) skildrade människor som sannolikt led av vad vi idag kallar fobier. Vi kan med stor sannolikhet anta att människor i alla tider lidit av fobier.

Först på artonhundratalet myntades begreppet fobi och mer vetenskapligt förankrade beskrivningar började dyka upp. I dag definieras specifik fobi som en starkt överdriven och irrationell rädsla för objekt eller situationer. Då den drabbade utsätts för det fruktade leder det i stort sett alltid till omedelbar rädsla. Källa: KBT-centrum

Ett axplock av vad människor kan uppleva extremt obehagligt och som har en specifik term:

Bli iakttagen – Skopofobi

Döden – Thanatofobi

Ensamhet – Autofobi

Folksamlingar – Ochlofobi

Främlingar – Xenofobi

Fåglar – Ornitofobi

Skrivning – Grafofobi

Ljus – Fotofobi

Nakenhet – Gymnofobi

Nyheter – Neofobi

Maskiner – Mekanofobi

Böcker – Bibliofobi

Åska – Keraunofobi

Öppna platser – Agorafobi

Relativt vanliga fobier verkar utvecklas mot getingar, ormar, bomullstussar, telefonsamtal och så vidare. Lite ovanligare fobier kan till exempel vara denna:

I många fall finns det botemedel genom främst kognitib beteendeterapi där den allra vanligaste metoden tycks vara exponeringsbehandling:

Exponeringsbehandling, har visat sig vara en mycket effektiv behandling mot specifika fobier. Upp emot 95% blir hjälpta av behandlingen. 

Behandlingen utgår ifrån att rädslan är inlärd, att man antingen genom klassisk betingning eller via modellinlärning lärt sig koppla ihop en viss sak eller situation med obehagliga kroppsliga reaktioner såsom hjärtklappning, svettningar och svårigheter att andas.

Det starka obehaget gör att man flyr ifrån situationen. Och kan man, så undviker man att hamna i en sådan situation.

För varje gång man flyr ifrån en jobbig situation så upplever man att ångesten/obehaget avtar – och därmed befästs fobin.

Exponeringsbehandlingen går ut på att man, under kontrollerade former, successivt får utsätta sig för det som väcker obehag och stanna kvar tillräckligt länge för att hinna uppleva att ångesten faktiskt avtar av sig själv. Då sker en nyinlärning, det vill säga man lär sig koppla ihop spindlarna/hissarna/åskvädren med ett lugnt och avslappnat tillstånd. Och då framstår de inte som så skrämmande längre. Källa: Psykologiguiden

Vad är det märkligaste ni hört att en annan människa har fobi för, har ni egna fobier?

 

 

Julbord, Misstänkta Baciller & Schyssta Villkor Med Eftertanke För Det Vi Äter Och Dricker

Kanske har det inte alls med varandra att göra, men det finns skäl att anta att det ligger till så. I onsdags närvarade jag vid ett möte för Ovakos anställda i konserthallen. Fantastiskt fint inramat av lagom med snö och herrgården är verkligen enastående vacker i synnerhet under vintertid. Informationen som gavs speglar de artiklar som publicerats under senhösten, företaget går bra just nu och framtiden är i dagsläget ljus. Bland annat sades det att man verkat i kommunen i 400 år och planerna är att göra det i minst 400 år till. Hofors känner för stålbruket och stålbruket värnar om Hofors var det avrundande budskapet.

Efter mötet så bjöds det på julbord i Brukshotellet. Samma där med arkitekturen, det ger ett pampigt intryck och för min del var det första gången på mycket mycket länge som jag gick igenom entrédörren. Julbordet var mycket traditionellt, bäst uppskattade jag nog köttbullarna av viltkött och den stillsamma atmosfären som sällan brukar kännetecknas av sådan harmoni när ett företag bjuder in till julaktiviteter. Jag vet inte det exakta antalet gäster i lokalerna vid det tillfället, men gissar runt runt hundratalet. Märkligaste upplevelsen var dock att se människor som man är vana att se i arbetskläder, plötsligt se ut som vanliga civila och inte som de superstålmänniskor de i vanliga fall är.

Någon dag så här efter så sneglar jag plötsligt tillbaka på aftonen med möte och julbord. Kroppen började nämligen signalera genom rinnande näsa, stickande hals, att här föreligger en stark fara för en riktig förkylning. Eftersom jag inte varit i närheten av luciafriande skolungar som brukar ha en tendens att bära med sig ett stort register av elakartade baciller, så gissar jag att de i tillfälligt trångt besökta lokalerna under onsdagen, flög omkring en hel del från småbarnsföräldrar eller andra som trots lätt snuva inte ville missa det årliga julbordet. Det låter naturligtvis värre i text när jag skriver det inser jag, men jag tror ni läsare ser vad jag menar. Kommer man tätt inpå många människor så delar man oavsiktligt ut mer än artiga hälsningar och tillrop ibland.

När jag denna morgon så vaknade med lite tyngre huvud än vanligt, aningen segare att hoppa i promenadkläderna och tillsammans med kraftiga nysningar och ömmande näsa efter allt snytande tänkte jag att det var bäst att rädda vad som räddas kan innan hostan blir kraftigare och feber bryter ut. I min fantasi så inbillar jag mig att en överdosering av C-vitamin kan stoppa eller kraftigt lindra en utbrytande mansförkylning. Just nu så finns det ju massor av apelsiner i butikerna, och jag har tagit för vana att köpa hem ett eller två kilon för att färskpressa min egen juice. Det närmaste man kan komma utan att behöva hälla i sig en massa tillsatser som kommer med koncentraten, och den färskpressade juicen är ju aningen dyrare och bidrar dessutom med en behållare av plast som inte ingår naturligt i återvinningen genom pant. Jag har dessutom en mycket fin juicepress som jag skapat en enorm ångest över att den inte används tillräckligt. Nåväl jag satte igång och det tog några minuter innan jag äntligen hade ett hyfsat rent resultat.

När jag så stod där i köket och drack min juice, slog det mig att jag egentligen vet väldigt lite om apelsiner. Hela kedjan från frö till blom, till frukt och hur det sen hamnar i mitt glas som jag dricker på några sekunder. Speglar kilopriset på runt 20-30 kronor verkligen arbetsinsatsen och tiden det tar för att skapa ett glas juice åt mig?

Nej troligen inte, nu vet jag inte exakt vilken sorts apelsin jag pressade, men normalt lyckas jag läsa mig till att det tar 7-12 eller 12-15 månader för en ynka apelsin att mogna. Lägg därtill allt förarbete som en eventuell odlare lägger ned för att trädet skall producera frukt, omvårdnad under tiden mot mognad pågår, skörd, sortering, handelsavtal, transport, sortering igen och ytterligare transport innan de butiksanställda slutligen lägger upp apelsinerna på ett attraktivt sätt som lockar till ett köp. Sedan sväljer jag ner det utan respekt alls egentligen för arbetet och resurserna som krävs för att det skall hamna i mitt glas. Egentligen samma sak med allt som jag konsumerar dagligen.

Jag har då och då berört ämnet här i bloggen, vi borde visa vår mat och dryck lite mer respekt och omtanke när vi konsumerar den. Att maten produceras under schyssta villkor även om det kostar några spänn extra, att det görs på ett sätt som är skonsammast möjligt för planeten vi bor på och i synnerhet för alla som är inblandade i produktionen bakom. Ett perfekt tillfälle nu i julbordstider! Trevlig Helg! 

Finns Det En Framtid För Ett Nöjesliv I Hofors?

Den senaste tiden har jag varit involverad i flera diskussioner om nöjesliv i Hofors. Det har i princip slutat med ett torrt konstaterande att vill man ha nöjesliv i Hofors, ja då får man bege sig till Gävle, Sandviken, Falun eller Borlänge. Jag nämnde som exempel att Gästis i Torsåker faktiskt satsade friskt på just ett nöjesliv men fick till svar att där kände sig inte berörda Hoforsbor välkomna. Exakt vad det beror på kan inte jag svara på, men det låter ju onekligen inte alls bra att man upplever det så.

I övrigt fanns det inte så mycket som lockade just mina diskussionspartners. Bergsmannen kämpar på med sina trubadurer, Bowlingbolaget kör sina medlemskvällar med liveband och då och då är det en spelning på Pizza Corner. Det är i stort sett samma klientel på kvällarna när det arrangeras något vilket inte då tycktes attrahera.

Nu kommer nyheten om att Folkets Hus öppnar lunchrestaurang, man satsar på att vara ledande som kultur, nöjes- och konferensarrangör. Redan idag så finns det fantastiska lunchrestauranger i just Bergsmannen och Grillköket. Så konkurrens kan det nog bli. Brukar ju vara nyttigt eftersom det får företagen på tårna för att överträffa varandra till kundernas stora glädje.

Jag funderar dock högt en smula, och tänker att om det är företrädesvis kommunala pengar som går in i Folkets Hus och om det nu är så, blir det ju en snedvriden konkurrens. Hoforspartiet lade som bekant en motion om att färdigställa Bowlingprojektet med kök som det var tänkt från början, men då gick det inte enligt majoriteten. Bowlingen hade då med dessa förutsättningar kanske klarat av att betala tillbaka lånet som kommunen borgat för. Nu kanske man klarar av det ändå för enligt insatta källor säljer man bra med öl under sina medlemskvällar. Ett ämne vi får återkomma till när ytterligare information finns tillhands.

Om vi ser till de positiva nyheterna, så kanske får Bosse Westerberg de resurser som han behöver för att skapa någonting populärt och hållbart när det kommer till nöjesliv i kommunen. Erfarenheten har han från Folkets Hus i Sandviken, och när jag första gången läste att Bosse skulle komma till Hofors var jag övertygad om att det gamla som man minns återigen skulle uppstå. Ett levande Folkets Hus med uppträdanden, dans och möjligheten till god mat, allt på samma ställe i rymliga lokaler. Jag har nästan tyckt lite synd om honom som hamnat här utan att få de nödvändiga resurserna för att kunna använda sin kreativitet till fullo.

Det sista i ärendet nöjesliv, handlar egentligen om en vision. Att flytta biblioteket till just Folkets Hus, anpassa lokalerna i hotellbyggnaden för både större uppträdanden och fler restauranger i samma hus. Det finns utrymme för både pubverksamhet, nattklubbsverksamhet och möjlighet att arrangera både utställningar och annat. Jag har själv arbetet i branschen där hotellverksamhet och nöjesliv gått hand i hand och sett de tydliga fördelarna. Det vore ju rent fantastiskt om strömmen av nöjessökande kunder gick in mot Hofors istället för ut ifrån orten.

 

Brand I Hofors Väcker Minnen

Jag såg via Sociala medier att brandkåren fått rycka ut till ett brinnande hus i Hofors. Visade sig strax efter vara en garagebrand som Gefle Dagbladplanerar att sända live” ifrån.

Jag kom genast att tänka på en händelse i mitt liv med brand och media. En gång i tiden bodde jag på sjunde våningen i ett höghus som en söndag eftermiddag ”plötsligt” fattade eld. Till en början så ringde telefonen och bekanta menade att det kanske skulle vara idé att lämna min bostad, jag tänkte att det är säkert snart släckt och jag hade ju en del att göra inomhus innan jag bara övergav mitt hem. Strax efter så bankade det på ytterdörren och en stressad brandman beordrade att samtliga skulle lämna byggnaden så det var bara att börja knalla ner för trapporna i huset. Ambulanspersonal och brandmän kämpade febrilt för att få ned min äldre granne som drabbades av en hjärtinfarkt i samma veva som utrymningen skulle ske. Han avled under följande natt.

Vid pilen fanns mitt olyckliga hem

När branden väl släckts så stod det klart att ingen skulle kunna flytta hem igen i brådrasket. En omfattande renovering behövdes och för alla de boende började en krånglig period. Själv hade jag naturligtvis tecknat en hemförsäkring, det var bland det första som jag gjorde när jag flyttade hemifrån. Även om man trodde att man aldrig någonsin skulle behöva nyttja den så fanns den där lite som, ja en försäkring om något skulle hända. Det visade sig att påfallande många i höghuset tyvärr inte hade samma tankar. Förvisso fick man en akut hjälp med ett boende de första nätterna, men sen blev det tvärstopp. Inte heller blev deras ägodelar sanerade, ingen ersättning för förstörda ägodelar. Det i sig var en tragedi för många som intet ont anande den där söndagen gick ut igenom ytterdörren. Personligen så förlorade jag inget som inte kunde ersättas, förutom tre stora akvarier med fisk som tyvärr gick åt pipan på grund av sot som blandat sig i vattnet. Tyger och kläder kunde inte heller räddas, men i övrigt så kunde livet fortsätta efter några månader.

När utredningen var klar visade det sig att en alkoholiserad man på nionde våningen tänkt sig en söndagsmiddag genom att göra en gryta som skulle koka länge. Problemet var att när han satt sin gryta på spisen så gick han och lade sig på soffan för att vila en stund men glömde att vrida ner värmen och att stoppa i sina råvaror. Lika lätt som att någon tänder ett ljus och sedan inte bevakar det, brukar ju hända frekvent i just dessa tider om inte annat. Man kan lita på sig själv men inte på sin omgivning, det är ett faktum. En bra hemförsäkring, brandvarnare som fungerar och en enklare plan för vad man bör ta med sig när man i en hast måste utrymma sitt hem. Husdjur, mobiler, kontokort och bärbara datorer i den mån det går. Det blir lite enklare om man har tillgång till sådant.

Det jag tänker på just nu är just GDs planerade livesändning. För det var en sak att man chockades en hel del när man väl kom ut genom entrén till huset, brandkåren som kämpade för att öppna bommar och få in sina fordon så när man bara kunde för att påbörja släckningsarbetet. Rädslan hos många av hyresgästerna som skrek och grät, rädda barn, människor som motades bort från att återvända in i huset för att rädda något som man plötsligt kom på att man glömt. En kvinna som var fullständigt hysterisk eftersom hennes burfågel fortfarande befann sig högre upp i huset. Alla åskådare som samlats och trängde sig mot avspärrningarna och journalister med filmkameror och påträngande frågor som ”Bor du i huset?” ”Vilken våning?” ”Hur känns det nu?

 

 

Debatt (M): Fegt och oansvarigt av S, C och L med ospecificerade neddragningar inom välfärden!

För kommande budgetår ligger ospecificerade besparingar på  Barn- och utbildningsnämnden samt Socialnämnden med 13,6 + 16,3 miljoner kronor. Samtidigt ser vi hur majoriteten – socialdemokraterna, centerpartiet och liberalerna – dränerar kommunens likviditet med 24 miljoner som satsas i det så kallade Växthusprojektet som dessutom beräknas behöva 2 miljoner per år i täckningsbidrag för att överleva . Dessa kostnader kommer att belasta kommunens verksamheter i många år framåt och vi ser redan idag hur kommunens grundläggande verksamheter lider efter år av alltför stora nedskärningar.

I den liggande budgeten som nu Hofors kommunfullmäktige ska fatta beslut om finns inga ledtrådar om var och hur dessa ospecificerade sparkrav på nämnderna ska hanteras. Kommer personal att sägas upp? Kommer nedskärningar att göras inom förskolan? Kommer biståndsbedömningen vad gäller äldreomsorg och personlig assistans att ytterligare skärpas?

För oss moderater är det en självklarhet att det är välfärdens kärna – skola, vård och omsorg – som alltid ska prioriteras innan satsningar görs inom andra områden. Inventering av alla resurser och möjligheter, som står till buds för att vända en negativ trend till en positiv utveckling, är därför ett måste! Alla icke-obligatoriska kostnader och verksamheter måste inventeras och nedskärningarna görs inom dessa områden. Vi moderater anser också att det är av yttersta vikt att nämndernas ospecificerade sparkrav på 30 miljoner kronor specificeras och att en konsekvensanalys görs. När det gäller budgeten är det idag ingen i den politiska församlingen i Hofors kommun som faktiskt vet vad de fattar beslut om och vilka konsekvenser detta kommer att få för kommunens innevånare.

Människor vill känna en trygghet i sin vardag – man vill veta att skolan finns nära, man vill kunna känna sig trygg på ålderns höst, man vill veta att man är trygg och säker där man bor och att stöd och hjälp finns när det behövs under hela livet. Det är sånt som är viktigt för oss alla!

Vi moderater har under många år ifrågasatt budgetprocessen där oppositionen har liten eller ingen insyn. Vi moderater har också efterfrågat en mer tydlighet och ett tidigarelagt  budgetarbetet då vi alltför ofta sett ospecificerade sparkrav som ett resultat av att politiken inte tar sitt ansvar utan istället skjuter över detta på nämndernas tjänstemän som under många år fått hyvlat och karvat i verksamheterna för att få budgeten att gå ihop. Att majoriteten – socialdemokraterna, centerpartiet och liberalerna – nu väljer att lägga fram en budget med så stora ospecificerade sparkrav är därför fegt och oerhört oansvarigt!

Alf Persson, Ziita Eriksson. Ledamöter KS, Nya Moderaterna Hofors Torsåker

Vad Ska Vi Göra Åt Lort-Hofors?

En omtalad serie radioprogram från slutet av 1930-talet, påvisade hur svenskarna levde i vad vi idag skulle kalla misär. Lort-Sverige gjorde ett ordentligt avtryck och skapade en ”debatt om de bostadssociala bristerna i det svenska samhället”. Idag skulle vi nog kunna hävda att vi tillhör ett av de renaste landet i världen, även om det finns undantag av rang. Alla gillar inte att städa och jag har sett skräckexempel hos människor som kallat en soptipp för hög standard. Hur folk lever bakom sina stängda dörrar är förvisso deras ensak, men jag inbillar mig att har man inte en struktur och håller rent hemma så gör man det inte heller när man lämnar hemmet. Det är bara min teori. Utbildningsradion gjorde också ett inslag med viss humor som betraktade smutsens historia värd att se.

Som alla kanske vet så arbetar samhällets olika instanser för att upprätthålla ordning och reda. Vägarna skall vara farbara, skäp och sopor skall transporteras bort, och man sopar, lagar och byter ut skadade föremål så att samhället skall se hyggligt trevligt och rent ut. Man lyckas inte alltid skall erkännas. Det kommer klagomål om fulla hundbajsbehållare, taskig snöröjning och vandaliserade saker som tar tid att bytas ut. I Hofors är det eller har varit ganska lite skadegörelse inbillar jag mig. Visst sönderskjuten gatubelysning, klotter, söndersparkade föremål i centrum och annat som med jämna mellanrum får rättas till. På sistone har dock bilden förändrats en hel del. Förra veckan såg jag tre ungdomar stå och elda på baksidan av Bergsmannen, dom avbröt sina aktiviteter när dom såg att jag stod och tittade på dem och gick ut mot Centralgatan där det small högt i något. Ibland stöter man ihop med minderåriga som är ute vid 4-tiden på morgonen en vanlig skoldag och smyger runt andra människors hus. Andra klättrar upp på byggnader där man inte har att göra och människor beskriver hur det kan dimpa ner isblock från hustaken när man kommer och passerar med sin bil. Det är hela tiden småsaker som ändå ställer till det på olika sätt för andra och så kan det ju inte fortgå kan man tycka.

Igår meddelade Hoforhus att man stänger igen väntsalen vid busstationen.

Anledningen var antagligen för att man tröttnat på att försöka hålla snyggt och rent för alla som väntar på bussen och att det är ett rent slöseri med resurser att försöka hinna ikapp skadegörelse och snuskeri. Detta något som beskrevs i Facebookgruppen ”Värna Hofors”.

Vad krävs det egentligen för att få unga som gamla individer att inte förstöra och sabotera för resten av invånarna? Är det samhällets problem eller föräldrarnas bristande förmåga att uppfostra sina barn? Minns ni när det var populärt att kasta ägg på bilar och hus under hösten? På Smålandsgatan tog några boende fast ett par äggkastare och fick dem att skura rent på fasaden och på fönster. Jag vet inte om det är orsaken till att äggkastandet lugnade ner sig eller faktumet att åtminstone affärerna i centrumkärnan slutade sälja ägg till barn och ungdomar. Men är det verkligen andra människor än föräldrarna som ska behöva ta itu med deras ungar. Och vad händer den dagen som någon kanske nyper till lite extra i armen på en ”fångad ligist”? Det har ju alla förutsättningar att bli en ond cirkel där man hela tiden skall ge igen på varandra, för ”mina barn gör ingenting” som bekant. Den här debatten måste föras och helst på ett konstruktivt sätt så att bussresenärer till exempel i framtiden har möjligheten att undslippa sträng kyla och regn. Men hur?