Vad Ska Vi Göra Åt Lort-Hofors?

En omtalad serie radioprogram från slutet av 1930-talet, påvisade hur svenskarna levde i vad vi idag skulle kalla misär. Lort-Sverige gjorde ett ordentligt avtryck och skapade en ”debatt om de bostadssociala bristerna i det svenska samhället”. Idag skulle vi nog kunna hävda att vi tillhör ett av de renaste landet i världen, även om det finns undantag av rang. Alla gillar inte att städa och jag har sett skräckexempel hos människor som kallat en soptipp för hög standard. Hur folk lever bakom sina stängda dörrar är förvisso deras ensak, men jag inbillar mig att har man inte en struktur och håller rent hemma så gör man det inte heller när man lämnar hemmet. Det är bara min teori. Utbildningsradion gjorde också ett inslag med viss humor som betraktade smutsens historia värd att se.

Som alla kanske vet så arbetar samhällets olika instanser för att upprätthålla ordning och reda. Vägarna skall vara farbara, skäp och sopor skall transporteras bort, och man sopar, lagar och byter ut skadade föremål så att samhället skall se hyggligt trevligt och rent ut. Man lyckas inte alltid skall erkännas. Det kommer klagomål om fulla hundbajsbehållare, taskig snöröjning och vandaliserade saker som tar tid att bytas ut. I Hofors är det eller har varit ganska lite skadegörelse inbillar jag mig. Visst sönderskjuten gatubelysning, klotter, söndersparkade föremål i centrum och annat som med jämna mellanrum får rättas till. På sistone har dock bilden förändrats en hel del. Förra veckan såg jag tre ungdomar stå och elda på baksidan av Bergsmannen, dom avbröt sina aktiviteter när dom såg att jag stod och tittade på dem och gick ut mot Centralgatan där det small högt i något. Ibland stöter man ihop med minderåriga som är ute vid 4-tiden på morgonen en vanlig skoldag och smyger runt andra människors hus. Andra klättrar upp på byggnader där man inte har att göra och människor beskriver hur det kan dimpa ner isblock från hustaken när man kommer och passerar med sin bil. Det är hela tiden småsaker som ändå ställer till det på olika sätt för andra och så kan det ju inte fortgå kan man tycka.

Igår meddelade Hoforhus att man stänger igen väntsalen vid busstationen.

Anledningen var antagligen för att man tröttnat på att försöka hålla snyggt och rent för alla som väntar på bussen och att det är ett rent slöseri med resurser att försöka hinna ikapp skadegörelse och snuskeri. Detta något som beskrevs i Facebookgruppen ”Värna Hofors”.

Vad krävs det egentligen för att få unga som gamla individer att inte förstöra och sabotera för resten av invånarna? Är det samhällets problem eller föräldrarnas bristande förmåga att uppfostra sina barn? Minns ni när det var populärt att kasta ägg på bilar och hus under hösten? På Smålandsgatan tog några boende fast ett par äggkastare och fick dem att skura rent på fasaden och på fönster. Jag vet inte om det är orsaken till att äggkastandet lugnade ner sig eller faktumet att åtminstone affärerna i centrumkärnan slutade sälja ägg till barn och ungdomar. Men är det verkligen andra människor än föräldrarna som ska behöva ta itu med deras ungar. Och vad händer den dagen som någon kanske nyper till lite extra i armen på en ”fångad ligist”? Det har ju alla förutsättningar att bli en ond cirkel där man hela tiden skall ge igen på varandra, för ”mina barn gör ingenting” som bekant. Den här debatten måste föras och helst på ett konstruktivt sätt så att bussresenärer till exempel i framtiden har möjligheten att undslippa sträng kyla och regn. Men hur?