Finns Det En Framtid För Ett Nöjesliv I Hofors?

Den senaste tiden har jag varit involverad i flera diskussioner om nöjesliv i Hofors. Det har i princip slutat med ett torrt konstaterande att vill man ha nöjesliv i Hofors, ja då får man bege sig till Gävle, Sandviken, Falun eller Borlänge. Jag nämnde som exempel att Gästis i Torsåker faktiskt satsade friskt på just ett nöjesliv men fick till svar att där kände sig inte berörda Hoforsbor välkomna. Exakt vad det beror på kan inte jag svara på, men det låter ju onekligen inte alls bra att man upplever det så.

I övrigt fanns det inte så mycket som lockade just mina diskussionspartners. Bergsmannen kämpar på med sina trubadurer, Bowlingbolaget kör sina medlemskvällar med liveband och då och då är det en spelning på Pizza Corner. Det är i stort sett samma klientel på kvällarna när det arrangeras något vilket inte då tycktes attrahera.

Nu kommer nyheten om att Folkets Hus öppnar lunchrestaurang, man satsar på att vara ledande som kultur, nöjes- och konferensarrangör. Redan idag så finns det fantastiska lunchrestauranger i just Bergsmannen och Grillköket. Så konkurrens kan det nog bli. Brukar ju vara nyttigt eftersom det får företagen på tårna för att överträffa varandra till kundernas stora glädje.

Jag funderar dock högt en smula, och tänker att om det är företrädesvis kommunala pengar som går in i Folkets Hus och om det nu är så, blir det ju en snedvriden konkurrens. Hoforspartiet lade som bekant en motion om att färdigställa Bowlingprojektet med kök som det var tänkt från början, men då gick det inte enligt majoriteten. Bowlingen hade då med dessa förutsättningar kanske klarat av att betala tillbaka lånet som kommunen borgat för. Nu kanske man klarar av det ändå för enligt insatta källor säljer man bra med öl under sina medlemskvällar. Ett ämne vi får återkomma till när ytterligare information finns tillhands.

Om vi ser till de positiva nyheterna, så kanske får Bosse Westerberg de resurser som han behöver för att skapa någonting populärt och hållbart när det kommer till nöjesliv i kommunen. Erfarenheten har han från Folkets Hus i Sandviken, och när jag första gången läste att Bosse skulle komma till Hofors var jag övertygad om att det gamla som man minns återigen skulle uppstå. Ett levande Folkets Hus med uppträdanden, dans och möjligheten till god mat, allt på samma ställe i rymliga lokaler. Jag har nästan tyckt lite synd om honom som hamnat här utan att få de nödvändiga resurserna för att kunna använda sin kreativitet till fullo.

Det sista i ärendet nöjesliv, handlar egentligen om en vision. Att flytta biblioteket till just Folkets Hus, anpassa lokalerna i hotellbyggnaden för både större uppträdanden och fler restauranger i samma hus. Det finns utrymme för både pubverksamhet, nattklubbsverksamhet och möjlighet att arrangera både utställningar och annat. Jag har själv arbetet i branschen där hotellverksamhet och nöjesliv gått hand i hand och sett de tydliga fördelarna. Det vore ju rent fantastiskt om strömmen av nöjessökande kunder gick in mot Hofors istället för ut ifrån orten.

 

Brand I Hofors Väcker Minnen

Jag såg via Sociala medier att brandkåren fått rycka ut till ett brinnande hus i Hofors. Visade sig strax efter vara en garagebrand som Gefle Dagbladplanerar att sända live” ifrån.

Jag kom genast att tänka på en händelse i mitt liv med brand och media. En gång i tiden bodde jag på sjunde våningen i ett höghus som en söndag eftermiddag ”plötsligt” fattade eld. Till en början så ringde telefonen och bekanta menade att det kanske skulle vara idé att lämna min bostad, jag tänkte att det är säkert snart släckt och jag hade ju en del att göra inomhus innan jag bara övergav mitt hem. Strax efter så bankade det på ytterdörren och en stressad brandman beordrade att samtliga skulle lämna byggnaden så det var bara att börja knalla ner för trapporna i huset. Ambulanspersonal och brandmän kämpade febrilt för att få ned min äldre granne som drabbades av en hjärtinfarkt i samma veva som utrymningen skulle ske. Han avled under följande natt.

Vid pilen fanns mitt olyckliga hem

När branden väl släckts så stod det klart att ingen skulle kunna flytta hem igen i brådrasket. En omfattande renovering behövdes och för alla de boende började en krånglig period. Själv hade jag naturligtvis tecknat en hemförsäkring, det var bland det första som jag gjorde när jag flyttade hemifrån. Även om man trodde att man aldrig någonsin skulle behöva nyttja den så fanns den där lite som, ja en försäkring om något skulle hända. Det visade sig att påfallande många i höghuset tyvärr inte hade samma tankar. Förvisso fick man en akut hjälp med ett boende de första nätterna, men sen blev det tvärstopp. Inte heller blev deras ägodelar sanerade, ingen ersättning för förstörda ägodelar. Det i sig var en tragedi för många som intet ont anande den där söndagen gick ut igenom ytterdörren. Personligen så förlorade jag inget som inte kunde ersättas, förutom tre stora akvarier med fisk som tyvärr gick åt pipan på grund av sot som blandat sig i vattnet. Tyger och kläder kunde inte heller räddas, men i övrigt så kunde livet fortsätta efter några månader.

När utredningen var klar visade det sig att en alkoholiserad man på nionde våningen tänkt sig en söndagsmiddag genom att göra en gryta som skulle koka länge. Problemet var att när han satt sin gryta på spisen så gick han och lade sig på soffan för att vila en stund men glömde att vrida ner värmen och att stoppa i sina råvaror. Lika lätt som att någon tänder ett ljus och sedan inte bevakar det, brukar ju hända frekvent i just dessa tider om inte annat. Man kan lita på sig själv men inte på sin omgivning, det är ett faktum. En bra hemförsäkring, brandvarnare som fungerar och en enklare plan för vad man bör ta med sig när man i en hast måste utrymma sitt hem. Husdjur, mobiler, kontokort och bärbara datorer i den mån det går. Det blir lite enklare om man har tillgång till sådant.

Det jag tänker på just nu är just GDs planerade livesändning. För det var en sak att man chockades en hel del när man väl kom ut genom entrén till huset, brandkåren som kämpade för att öppna bommar och få in sina fordon så när man bara kunde för att påbörja släckningsarbetet. Rädslan hos många av hyresgästerna som skrek och grät, rädda barn, människor som motades bort från att återvända in i huset för att rädda något som man plötsligt kom på att man glömt. En kvinna som var fullständigt hysterisk eftersom hennes burfågel fortfarande befann sig högre upp i huset. Alla åskådare som samlats och trängde sig mot avspärrningarna och journalister med filmkameror och påträngande frågor som ”Bor du i huset?” ”Vilken våning?” ”Hur känns det nu?