Julbord, Misstänkta Baciller & Schyssta Villkor Med Eftertanke För Det Vi Äter Och Dricker

Kanske har det inte alls med varandra att göra, men det finns skäl att anta att det ligger till så. I onsdags närvarade jag vid ett möte för Ovakos anställda i konserthallen. Fantastiskt fint inramat av lagom med snö och herrgården är verkligen enastående vacker i synnerhet under vintertid. Informationen som gavs speglar de artiklar som publicerats under senhösten, företaget går bra just nu och framtiden är i dagsläget ljus. Bland annat sades det att man verkat i kommunen i 400 år och planerna är att göra det i minst 400 år till. Hofors känner för stålbruket och stålbruket värnar om Hofors var det avrundande budskapet.

Efter mötet så bjöds det på julbord i Brukshotellet. Samma där med arkitekturen, det ger ett pampigt intryck och för min del var det första gången på mycket mycket länge som jag gick igenom entrédörren. Julbordet var mycket traditionellt, bäst uppskattade jag nog köttbullarna av viltkött och den stillsamma atmosfären som sällan brukar kännetecknas av sådan harmoni när ett företag bjuder in till julaktiviteter. Jag vet inte det exakta antalet gäster i lokalerna vid det tillfället, men gissar runt runt hundratalet. Märkligaste upplevelsen var dock att se människor som man är vana att se i arbetskläder, plötsligt se ut som vanliga civila och inte som de superstålmänniskor de i vanliga fall är.

Någon dag så här efter så sneglar jag plötsligt tillbaka på aftonen med möte och julbord. Kroppen började nämligen signalera genom rinnande näsa, stickande hals, att här föreligger en stark fara för en riktig förkylning. Eftersom jag inte varit i närheten av luciafriande skolungar som brukar ha en tendens att bära med sig ett stort register av elakartade baciller, så gissar jag att de i tillfälligt trångt besökta lokalerna under onsdagen, flög omkring en hel del från småbarnsföräldrar eller andra som trots lätt snuva inte ville missa det årliga julbordet. Det låter naturligtvis värre i text när jag skriver det inser jag, men jag tror ni läsare ser vad jag menar. Kommer man tätt inpå många människor så delar man oavsiktligt ut mer än artiga hälsningar och tillrop ibland.

När jag denna morgon så vaknade med lite tyngre huvud än vanligt, aningen segare att hoppa i promenadkläderna och tillsammans med kraftiga nysningar och ömmande näsa efter allt snytande tänkte jag att det var bäst att rädda vad som räddas kan innan hostan blir kraftigare och feber bryter ut. I min fantasi så inbillar jag mig att en överdosering av C-vitamin kan stoppa eller kraftigt lindra en utbrytande mansförkylning. Just nu så finns det ju massor av apelsiner i butikerna, och jag har tagit för vana att köpa hem ett eller två kilon för att färskpressa min egen juice. Det närmaste man kan komma utan att behöva hälla i sig en massa tillsatser som kommer med koncentraten, och den färskpressade juicen är ju aningen dyrare och bidrar dessutom med en behållare av plast som inte ingår naturligt i återvinningen genom pant. Jag har dessutom en mycket fin juicepress som jag skapat en enorm ångest över att den inte används tillräckligt. Nåväl jag satte igång och det tog några minuter innan jag äntligen hade ett hyfsat rent resultat.

När jag så stod där i köket och drack min juice, slog det mig att jag egentligen vet väldigt lite om apelsiner. Hela kedjan från frö till blom, till frukt och hur det sen hamnar i mitt glas som jag dricker på några sekunder. Speglar kilopriset på runt 20-30 kronor verkligen arbetsinsatsen och tiden det tar för att skapa ett glas juice åt mig?

Nej troligen inte, nu vet jag inte exakt vilken sorts apelsin jag pressade, men normalt lyckas jag läsa mig till att det tar 7-12 eller 12-15 månader för en ynka apelsin att mogna. Lägg därtill allt förarbete som en eventuell odlare lägger ned för att trädet skall producera frukt, omvårdnad under tiden mot mognad pågår, skörd, sortering, handelsavtal, transport, sortering igen och ytterligare transport innan de butiksanställda slutligen lägger upp apelsinerna på ett attraktivt sätt som lockar till ett köp. Sedan sväljer jag ner det utan respekt alls egentligen för arbetet och resurserna som krävs för att det skall hamna i mitt glas. Egentligen samma sak med allt som jag konsumerar dagligen.

Jag har då och då berört ämnet här i bloggen, vi borde visa vår mat och dryck lite mer respekt och omtanke när vi konsumerar den. Att maten produceras under schyssta villkor även om det kostar några spänn extra, att det görs på ett sätt som är skonsammast möjligt för planeten vi bor på och i synnerhet för alla som är inblandade i produktionen bakom. Ett perfekt tillfälle nu i julbordstider! Trevlig Helg!