Veteraner Återvänder Både Till Politiken & Hockeyrinken

Några av det senaste dygnets nyheter anger att det är en period för veteraner som plockar upp dragrepet igen. I dagens Arbetarblad återfinns en artikel (+artikel) om att undertecknad engagerar sig politiskt igen, och ni som följer Hoforsbloggen vet antagligen att det är Liberalerna (följ oss gärna via Facebook) som är det nya laget.

Han berättar att det faktum att Liberalerna finns över hela landet är den största anledningen till bytet.

– De har en helt annan plattform både regionalt och nationellt och det ska vara spännande att vara en del av en större organisation. Jag har insett att det ibland krävs regionala påtryckningar för att få fram sin politik och det kan man få nu, säger Peter Hillblom.

En annan återvändare fast både på den lokala politiska marknaden och isen är Daniel Modén meddelar Hofors HC via sin Facebooksida.

Och en liten bomb. The original number 11 Daniel ”Lill-Modda” Moden is back. 187cm och 98kg laglojal backpjäs kommer att ge HHC en oerhörd trygghet på isen och utanför isen. Lagkapten?

Arkivbild Hoforsbloggen

Daniel Moden lämnade ishockeyn flertalet säsonger tillbaka och har under tiden bland annat fungerat som nämndeman för Hoforspartiets mandat vid Gävle Tingsrätt. Inför detta val är han även ett ordinarie namn på HOPs vallista med siktet inställt på ytterligare en mandatperiod vid Tingsrätten. Men mest spännande är det dock med comebacken i HHCs tröja. Som bekant misslyckades klubben med att hålla fast vid sin plats i Division 2 föregående säsong, och nu satsar man på att ta sig tillbaka. Gissningsvis är avsikten med värvningen att få in lite ålder och rutin i laget, och kanske är det just nummer 11 som kommer att bära katpensbindeln under säsongen 18/19.

Sedan tidigare har HHC meddelat att förlägning med ett antal spelare, bland annat Tobias Wallin, Mathias Olofsson (tidigare Jansson) samt Sebastian Hedström och Robin Larsson mfl. En riktig stomme av spelare fostrade i Hofors alltså.

Ett Betydligt Billigare Hagaprojekt

Av någon anledning hade jag fått för mig att man redan tidigt på våren skulle börja skövla Hagaparken för det besinningslösa växthusprojektet. Jag har passat på att njuta riktigt ordentligt av parken innan den skulle fyllas med grävskopor och ett bildligt svart hål där vi skulle hälla våra skattepengar. Men det drog tydligen ut på tiden och värmeböljan hann komma och inget hänt. Senaste veckan har jag träffat på massor av människor och diskuterat just Hagaparkens framtid, och inte en enda en har begripit varför man skall skövla den redan befintliga nöjesoasen. Det har varit hundägare på promenad, solbadande blondiner, grillande nyalända, svenska ungdomar som stavgångande pensionärer. Det finns några önskningar som varit gemensamma, det enda man i princip behöver för att parken skall vara en avkopplande och samtidigt aktivitetsfull plats.

-Bänkar med bord att sitta lite här och var på

-Ytterligare cementring att grilla i

-Underhåll så att gräset hålls kort och inte växer sig vilt som tidigare år (bra att hålla fästingar borta dessutom)

Det här kan fixas under morgondagen med lite vilja från Hoforshus. 4-6 bänkar med bord och en till cementring lite bredvid den redan befintliga. Tror ni detta skulle kosta över 20 miljoner bara i etableringskostnader?

Om nu byggstarten är uppskjuten så finns det ju en fantastisk möjlighet att glädja oss som inte vill se ett växthus på platsen, åtminstone för en sommar. Jag dristade mig till att måla upp en bild av hur det i all enkelhet skulle kunna se ut.

 

 

Hoforsbloggen/Hoforspartiet I Dagens Nyheter

På något vis hade jag helt glömt bort att Dagens Nyheter besökte mig för en tid sedan. Jag var ytterst tveksam att delta i arbetet med artikelserien till en början eftersom jag själv ansåg att det fanns väldigt lite kvar att säga om min tid i politiken och som grundare av Hoforspartiet. Det var nya tider och andras uppgift att föra partiet vidare in i framtiden. Men nyfikenhet med en lagom dos av tristess medförde att jag tackade ja. Gjorde en grundlig undersökning om vem journalisten var och vad han sysslat med tidigare, för att på förhand försöka bestämma om det var någon som jag kunde lita på. Jag fick en mycket god bild av Måns Mosesson så där satt vi slutligen mitt emot varandra och diskuterade igenom hur media bevakar mindre orter och starten av Hoforspartiet mm. Nu ”får man” ju enligt gängse regler aldrig säga att någonting man gjort eller gör är bra utan att den där svansen med kritiker som alltid kommer efter dyker upp som på ett klockslag. Men det här tycker jag blev riktigt bra och visar ungefär som det såg ut. Naturligtvis så var det en del teater för det dramaturgiska, men riktigt härlig läsning och sammanfattning. Artikeln i sin helhet finner ni här: Så vändes misstro till makt i medieskuggans Hofors. 

Och TV-inslaget under denna länk.

Loppisvåren Är Kommen

Förvisso har loppissäsongen aldrig riktigt tagit slut, den pågår med om än minskad intensitet även under vinterhalvåret. Ett perfekt sätt att göra fynd, promenera längs nostalgistråket och man får besöja platser man vanligtvis inte besöker och träffa människor och ha intressanta diskussioner kring föremål och svunna tider. Ett av mina favoritställen är Majorens Loppis i Storvik. Sedan man ändrade konceptet från storloppis till att ha oändliga hyllor där privatpersoner får hyra en plats för 200 kronor per månad har även utbudet blivit bättre än tidigare. Och man kan göra fynd även om prismedvetenheten har ökat stadigt hos säljarna. Ibland faktiskt till rena ockerpriserna, men det är som bekant säljarens marknad. För några veckor sedan hittade åtminstone jag vad som kan betecknas som några fynd. Ett par fina exemplar av vinylskivor, ett par klassiska tidningar, och en intressant bok som är lite som dåtidens Facebook. De mest häpnandsväckande fakta som man inte riktigt vågar lita på.

Lite kul fakta kan vara att just den fredagen jag gjorde mina fynd, så var Popprofessorn Jan Gradwall på Nyhetsmorgon i TV4 och pratade om de bästa albumen som getts ut i svensk musikhistoria. Där nämndes bland annat Maritza Horn och albumet ”Jämmer och Elände”, och några timmar senare så hade jag den i min hand i snudd på ospelat skick, för 10 kronor. Nu kanske det tillhör kunskapen hos den lite äldre generationen, men den kvinnan hade verkligen en vacker pipa och mest känd är kanske Lasarettsvisan. Den väcker bilden av min egen mormor som satt i köket på sen stol och gnolade med i melodin när den spelades på radion, med några tårar rinnandes på kinderna. Maritza Horn har för övrigt en mycket begåvad och skönsjungande dotter som kanske är mer känd för dagens radiolyssnare. Melissa Horn. Eländet känns igen på något sätt.

På tal om just loppisar så har Hoforsborna idag möjligheten att både fira en hundraåring och besöka en loppis i lokalerna för Brukshotellet.

Jag har ingen aning om vad som kommer att säljas, men fika är ju alltid gott och spännande att se vad som avsesmed tidsenlig anda. Mellan 09.00 och 17.00 kan man alltså bege sig dit och inleda helgen med jakt på fynd.

Och på tal om just vår, igår började björkknopparna att slå ut i våra trakter. Nu står det inte på innan vi helt bytt ut den vita trista vintern mot grönska igen.