Hoforsbloggen – Lokalt Formaterad

Mats länkade till ett intressant inlägg skrivet av Ilkka Kirjavainen gällande betydelsen av färg på beten. Det där har diskuterats många gånger och av den anledningen så tror jag att inköpen av beten ”färgats” av ens egen övertygelse. Till exempel så har ju ”Tigern” av märket Bomber matchats hårt och blivit en riktig favorit. Nu ännu mer sliten och biten och med ett stort antal gäddor och en del gös på sitt samvete. Bland annat tioklubbaren som fångades för två säsonger sedan. Står lyckan en bi vill man inte ändra ett vinnande koncept har tanken varit.

Det Illka ifrågasätter är ganska intressant och egentligen ganska logiskt. Vi fiskare förutsätter ju att fiskarna uppfattar betet på samma sätt som våra egna ögon vilket naturligtvis inte är hållbart med tanke på en hel del saker:

”Fiskare tar inte heller hänsyn till olika vattens olika släckning av olika ljusvåglängder, som indirekt ger färgupplevelser i våra och färgseende fiskars hjärnor. Alla tycks utgå i från att alla färger syns lika i alla typer av vatten,  och därtill att alla fiskarter ser dem på samma sätt. Dessutom på det sättet som vi ser dem ovanför vattenytan”

Igår satt jag faktiskt på sjön och funderade över det där. Den nyinköpta jättewobblern av märket Westin låg bakom båten och simmade och jag försökte liksom övertyga mig själv att den var ganska lik den gäddformade Salmon som vanligtvis går där, inte i formen men i just färgen. Den går nästan alltid där och på sidorna varieras det inte mycket i färgväg. Det slog mig att trots att jag har källaren full med beten i alla möjliga former och färger så får dom ju inte tiden i vattnet. De har testats, men kanske bytts ut efter en halvtimme/timme när det inte givit något resultat. De andra framgångsrika betena har när jag tänker efter simmat åtskilliga timmar och det är egentligen tiden som gett fisk mer än att kroka på ett ”säkert bete”.

—

Egentligen ganska logiskt. Är man inte på sjön och inte har krokarna i vattnet så minskar ju chanserna att få stora fiskar dramatiskt. Uthålligheten. Vissa dagar spelar det ingen roll vilket bete man har eftersom det inte nappar och då har det hänt att man börjar skifta och testa till ingen nytta alls egentligen. Andra dagar så hugger fisken på allt. En kombination av spenderad tid på sjön och tillfällighet, rätt plats, rätt tidpunkt är nog det som ger flest stora fiskar än valet av ett ”superbete”. Låter det rimligt eller är det en desperat fiskares önskan att det är så?

Storleken på betet kontra storleken på fisken verkar dock inte ha någon betydelse alls. I bild syns Westinaren tillsammans med gäddan som högg på den. Inte så stor skillnad egentligen och det har hänt mer än en gång att man krokat en gädda och en nästan lika stor hugger tag i stjärten på den. Ett sant dubbelhugg.

Gårdagen bjöd för övrigt på sex stycken gäddor och flertalet tappade storabborrar. Riktigt roligt att se att det är full aktivitet nu när sommaren snart är över

Gårdagen