Barndoms Barn

Studier på distans innebär ju att man bör försöka göra de uppgifter man tilldelas. Jag har gått och dragit mig lite för en skrivuppgift på temat ”Barndoms barn”. Ibland kanske man överanalyserar vad som egentligen förväntas av en och gör det aningen svårare än vad som är tänkt. Under helgen har jag därför bläddrat i gamla fotoalbum från tiden när jag var under en meter lång och försökt placera mig själv där som vuxen åskådare till mig själv. Till och med besökt Västerhöjden där de första åren av mitt liv utspelades och där Elvis föddes en gång i tiden.

En form av mental arkeologisk utgrävning av det tidiga 1970-talet kan man säga. Det var i synnerhet tre saker som jag letade efter. En storsten kallad just ”stora stenen” på grund av sin storlek. Den var borta och marken jämnad. En gammal tall där jag lyckades fastna med en gren instucken i mitt knä några meter upp efter stammen, den stod kvar och såg ut som jag mindes om än kanske sjungandes på sista versen av sitt långa liv. En bred å där vi byggde flottar och färdades upp och nedströms.

Det var ingen å och ingen älv för den delen heller. Mer lite av en bäck som inga större flottar kan ha färdats på. Världen blir så mycket större när man är mindre konstaterade jag. Samma sak med avstånd. Korta ben, längre att gå. Känns onekligen lite vemodigt att se husen igen och veta att kommunen planerar att riva dem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *