Ishallsdebatten 1977-Del 1

Jag skrev för ett och ett halvt år sedan om en samling tidningsurklipp och annat som jag skulle sortera och bena ut. Anledningen till att jag idag tog ett par timmar och gjorde detta var mest för att jag sökte efter en liten påminnelse om hur jag egentligen bör se på det här med politik, en gång i lokalt tidningstryck av min egen far:

Vad beträffar din påstådda enögdhet hos vissa ishockeyintresserade vill jag säga att jag valde idrotten före politiken just för att inte falla in i den enögdhet som jag sett präglar många politiker, speciellt kommunpolitiker. Jag föredrar att “frilansa” inom politiken på mitt eget sätt, delvis för att slippa allt det kollektivtänkande som mer och mer kommit att prägla både den fackliga och politiska arbetarrörelsen. Tyvärr har inget av de partier jag kan sympatisera med ishallsbygge i Hofors särskillt högt på sina program. Men just genom min o-bundenhet kan jag “tycka till” i olika sakfrågor.”

Men vi tar allt från start och börjar med den första insändaren som startade en het lokal debatt om idrott, partipolitik och ishall. Mynnade ut i demonstrationer och slutligen en ishall där många av ortens barn och ungdomar haft en enorm glädje av tillsammans med åskådare. Kanske kan vi även se bortom själva ishallsfrågan och lära oss något av att föra en debatt både skriftligen och sluta upp i demonstrationer för att förändra i vår lilla men älskade kommun. Vill man något kan man kämpa för sin sak och nå resultat. Det är den röda tråden i varför jag finner det här så intressant. Inte minst i vår tid där kommunen försöker profilera sig som en idrottskommun.

Arbetarbladet fredag den 18 februari 1977:

Tak över Hofors hockeyspelare? Nej, konstfryst isbana för alla mycket bättre.

Aldrig tidigare har jag skrivit av mig vad jag tycker i en fråga som angår alla skattebetalare inom vår kommun. I tidningen läser jag och i radio hör jag hur hårt trängda våra beslutsfattare blir av bland andra Svenska ishockeyförbundet och dess bestämmelser. Nu undrar jag bara, vad detta idrottsförbund har med fördelningen av våra skattepengar att göra???

 

Hur skulle vårt samhälle se ut idag om alla special-idrottsförbund satte upp motsvarande regler, med syfte att tvinga fram dyrbara anläggningar för sina idrotter?

 

Badminton-, basketboll-, bordtennis-, handboll-, sim-, squash-, tennis-, och volleybollhallar med minst 2000 åskådarplatser, bandy-, skrinnar-, fotboll-, och friidrottsarenor konstfrysta eller uppvärmda med rymliga värmeläktare o s v. Specialidrottsförbund finns det över 40 st.

 

Förhoppningsvis skulle vi då ha en större satsning på bredd- och motionsidrott, ty alla sådana elitkrav kan kommuner troligen ej uppfylla.

 

Ta tid på er kommunala beslutsfattare, låt inte lura er till förhastade beslut av ishockeyfanatikerna i kommunen, genomför istället de genomtänkta och för allmänheten utställda planerna på ett idrottscentrum kring Hoforshallen och Stålringen. Även de som inte har enbart ishockey för ögonen, bör få del av våra  gemensamt inbetalda skatter.

 

En ishall vid Folkparken betyder mycket för ishockeyklubben och dess senior- och juniorverksamhet för män, medan en utbyggnad av arenorna kring Stålringen skulle kunna utnyttjas av hela familjer, även dess kvinnliga kommuninnevånare. Konstfrusen isbana skulle uppskattas av de aktiva (motionerande) kommuninnevånarna, mera än ett tak av de passiva (publiken).

 

Kära beslutsfattare, lyssna ej alltför mycket på de som skriker högst, mest, framför allt inte på förbund eller organisationer som ej behöver vara med och betala.Dessutom finns det viktigare saker att ta itu med, barnomsorgen, friskvården, arbetstillfällen för kommunens kvinnor mm.

//Hockey, men inte bara hockey

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *