Spontanidrott & Ungdomars Bristande Engagemang

Det är inte bara Gästriketidningarna som kör stenhårt med temat ungdomsidrott och dess dystra framtid. I Dalarnas Tidning beskriver man det sorgliga i att ungdomslagen försvinner inom ishockeyn. Detta efter att man rapporterat under gårdagen att ytterligare ett stort lag i Dalarna nu står inför konkurshot, Mora IK.

Enligt Peter Eriksson finns det flera delförklaringar. Ungdomskullarna har blivit mindre, och klubbar i utflyttningsorter tvingas lägga ner när det plötsligt inte finns tillräckligt många ungdomar för att få ihop lag.

2004 fick 384 klubbar lokalt aktivitetsstöd för att de bedrev ungdomshockey. Hösten 2011 fanns det 347 klubbar kvar.”

Med till exempel innebandyns framgångar i rekrytering är det kanske inte så märkligt eftersom det är en i regel billigare sport:

”– Konkurrensen från andra idrotter, inte minst innebandyn, har vi ju också. Rekryteringen är svensk ishockeys största utmaning nu, säger Sven-Åke Petters. ”

Det är som det framstår ett stort problem med nyrekrytering och i synnerhet att bibehålla intresset bland ungdomar i en värld som ständigt kräver framgång, nästan till vilket pris som helst. Elitsatsningar som slår undan fötterna på många. Det är inte lika lätt att spela för det höga nöjets skull som tidigare eftersom de tidigare ytorna för spontanidrott växer igen på grund av bristande underhåll/och bristande intresse från ungdomarna att nyttja planerna. Lokalt ser det ut ungefär på samma sätt, 2011 kom Socialdemokraternas Daniel Johansson med ett förslag för att öka möjligheterna till spontanidrotten.

”Daniel Johansson vill också möjliggöra spontanidrott. Han menar att som Hoforsbo ska det vara möjligt att dra ihop ett gäng till en fotbollsmatch en vacker julikväll.

Daniel Johansson (S) påpekar att han själv är fotbollsdomare och därför varit runt på idrottsanläggningar i många kommuner och att det är sällan som allmänheten inte kan utnyttja fotbollsplanen eller åtminstone en yta i närheten med mål att skjuta på

Förslaget röstades ner i december senare samma år.

” Socialdemokraternas Daniel Johansson fick avslag på sin motion om att öppna konstgräsplanen för allmänheten. 

Trots att han själv förordar bättre möjligheter till spontanidrott i den kommun som alla politiker stolt vill visa upp som idrottskommun gav han vika för sitt partis generella åsikt.

– Jag köper argumenten, men det är klantigt. I en idrottskommun som vi ska vara borde det finnas mer utrymme för spontanidrott. Frågan lär ju återkomma, sa han från fullmäktigestolen.”

Jag vet inte om det skett en förändring på fotbollsplanen, men den är välbesökt av fotbollslag kan jag notera när jag passerat. Alltid ett eller flera lag som tränar eller spelar matcher.

 

Det finns givetvis små föreningar som går mot strömmen, i Bjursås till exempel har man lyckats få ihop ett skapligt gäng som tränar och spelar på byns uterink som också kommer att renoveras.

När innebandyn fick fäste i bland byns unga blev det dödstöten för ishockeyn.

– Då blev bekvämlighetsfaktorn synlig, det finns ingen som vill spola is en lördagskväll. Men vi har i alla fall fått en ny sarg och vi håller på att bygga nya bås så att vi ska försöka behålla spontanishockeyn, säger Göras.

Att bygga en ny sarg kostar kring en halv miljon kronor, klubben har lagt in 100 000 kronor och kommunen står för resten.

– Det gör vi enbart för att ha öppet för unga efter skoltid, för det får vi ynka 30 000 kronor per år. Det räcker att vår ismaskin går sönder en gång så går vi plus minus noll, säger Mikael Göras.

Men allt är inte mörkernär det gäller hockeyn. När hockeysektionen lades i träda fortsatte ett gäng killar att träna på eget initiativ.

– Vi fick lite hjälp av Micke Göras och började träna två gånger i veckan, säger Filip Lyck, 15.

– Vi hade något liknande med fotbollen, alla ville inte riktigt köra så seriöst så vi tänkte att vi kör lite på skoj då.  Nu kom vi på att det är samma sak med hockeyn och tänkte att då kan vi ta ut ett skojlag. Jag tycker det är riktigt roligt att vi kunnat hålla ihop så bra, säger Filip Lyck.

Mikael Göras som brinner för hockeyn i Bjursås ställde upp på killarnas idé och så fort det var kallt nog att spola is började killarna, som är från olika åldersgrupper, träna tillsammans.

Till vissa pass dök det upp så många som 20 spelare.”

Då krävs det eldsjälar och oftast är inte dessa människor som arbetar ideéllt med föreningslivet några yngre, nästan alltid en förälder eller annan med stort intresse för idrott. Kanske måste man börja fundera över varför ungdomarna själva inte är drivande i frågorna i en större utsträckning. Varför samlas och röjer inte ungdomarna själva upp ytor för spel och lek? Någonstans har man ju misslyckats med att förmedla möjligheterna, generellt förlitar man sig på att någon annan gör arbetet och organiserar.

2 thoughts on “Spontanidrott & Ungdomars Bristande Engagemang

  1. Kan det finnas någon blivande elitspelare bland Hälsinggårdens AIK:s grabbar på bilden? Anders Kallur,Lars Djuse, Per Holmström som alla spelade i Elitserien.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *