Fiske En Del Av Kulturen & Möjligen Hofors Framtidsutsikter

 

De två kartongerna med fisketidningar som jag fick för någon vecka sedan har visat sig vara en riktig guldådra på många sätt och vis. Inte bara det höga nöjet att läsa om fiske, se Arnold Wiles dråpliga komediteckningar eller gamla klassiska fiskeannonser som egentligen borde ramas in och bli konst för väggarna. Under den extremt härliga sommardagen vi hade här i Hofors igår satt jag i skuggan och fikade och bläddrade igenom en bunt tidningar.

20130707_132804Fick anledning att öppna min lilla anteckningsbok meta hela tiden och notera intressanta saker om var man finner abborren under årets alla dagar, om tejp för att förändra färgschemat på wobblers och att svensk lagstiftning inte tillåter att man straffas två gånger för samma brott. Åtminstone inte 1989 enligt tidningen. Frågan är om det gällde alla brott och fortfarande gäller och kan jämföras med fenomenet ”Double Jeopardy” som finns i USA. Vidare hur man lagar och restaurerar gamla jiggar, tips om gäddmete och att det upptäckts abborrar med nio ränder istället för normala sex. Ett hett tips var jag tvungen att testa direkt.

20130707_140730En gammal filékniv från Nordmark fick ganska omgående en otrolig skärpa. Inget jag kände till sedan tidigare eller ens skulle ha kommit på tanken att testa. Den största upptäckten bestod dock i att ett otroligt problem med eventuell investering i framtida franchiseprojekt blev gratis. Konceptet som man säljer för dyra pengar kan nämligen härledas till betydligt enklare och patentfria lösningar vilket bevisas i en av tidningarna. Jag kan alltså i lugn och ro skippa att betala för något som redan existerade innan man försökte sälja det under överflödigt namn. Mer om det senare under hösten.

 

En annan artikel fick mig verkligt intresserad.

20130708_100442Fred Eriksson från Storvik, pensionär, författare och inbiten sportfiskare fanns med i en lång intervju. Känner inte närmare till honom, men han hade en hel del intressanta tankar om fiske som en del av kulturen och namngav bland annat en Hoforsbo, Hasse Hansson som han tyckte borde belönas med kulturpris för engagemang i fiskeklubbar. Känner tyvärr inte till Hasse Hansson eller hans arbete heller, men det låter ju som en vettig tanke att fiske även är en del av vad som kallas kultur.

KulturfiskeFör någon månad sedan var jag och fiskade med min ungdomskamrat och vi kom in på det här med utrustning. Det finns en uppsjö, man vill ha allt, även saker man inte visste att man behövde och det kan kosta massor av pengar eller väldigt lite. Man behöver inte ett spö för 8-10 000, men det vore trevligt att ha ett bara för att. Samtidigt är ju fiske något som alla kan göra. När jag växte upp och var ute på mina första fisketurer var det gamla bambuspön med tjockt rött och vitt flöte, krok och mask som gällde. När jag tittar på gamla bilder så syns det ju att det fungerade lika bra som idag med enkel utrustning. Nåja kanske inte just på den här bilden för mina strumpor fattade eld strax efter fotoögonblicket.

j1 Under samma fisketur försvann toppen av ett metspö av just bambu i sjön. Vi kunde senare se hur det for omkring i tjärnen, upp och ner, från höger till vänster och storgäddan som tog det simmar förhoppningsvis omkring med det ännu som mytisk gammelgädda. Med en lång pinne av varierat material, en lina och krok och möjligen flöte kommer man långt. Allt eftersom åren passerade växte jag och även min utrustning. Det första spinnspöet eller ”kastspöet” var ett set köpt på någon bensinmack. Ni minns dom säkert, ett grönt spö med handtag av kork lite över metern långt och en Abumatic-rulle.

Minns jag inte helt fel var det första betet från ABU med namnet ”Droppen” eller liknande. Man var inte så haj på att kasta på den tiden så något riktigt fiskeminne med just det kastspöet har jag inte. Vad jag däremot idag har är en exakt likadan uppsättning med spö och rulle, ja även ett antal av ”Droppen” som jag aldrig fiskar med. Jag bara har det för höga nöjets skull och det är lite här jag tänker på artikeln med Fred Eriksson och fiskekulturen. Ungdomskamraten och jag gick nostalgins stig med fiskeprylarna och tanken kunde inte riktigt lämna mig. ”Nostalgifiske” är ju en form av kultur. Vad jag känner till anordnas det inga fisketävlingar eller sammankomster där man enbart fiskar med gamla prylar som bambuspön eller tidiga spinnfiskeutrustningar. Det finns säkert entusiaster, men det är nog få.

 

Tänker man samtidigt på hur turismen kan få ett samhälle att leva upp så är det kanske en idé för Hofors. En helg med nostalgifiske i kommunens sjöar, kanske en loppis och någon föreläsning av kunnig person i ämnet. Jag vet inte om Fred Eriksson lever idag, 28 år sedan artikeln skrevs och då i pensionsåldern. Men han skulle jag gärna ha hört tala om sportfisket som en del av kulturen. När han dessutom sade att sportfisket skulle in i skolorna förstår man att det var en man med sunt förnuft. En god tanke att vid några tillfällen under vår och höst låta elever få gå ut och fiska under överinseende av lokala storfiskare. Tro mig det finns massor av kunniga personer här i Hofors. För drygt två år sedan funderade jag ju lite om det här med fiskeskola för Hoforsungdomar. Fisket är ju populärt i vår trakt, har alltid varit det och därmed är det en del av kulturarvet kan man påstå. Vi har ju testat att vara ”Vänligast i Sverige”, är en ”Idrottskommun” men nog finns det väl plats för en skylt med ”Hofors-Fiskekommunen”?

 

Vad säger dessutom att inte vi inte med tiden kan få hit en gymnasieutbildning likt den man har i många andra fisketäta kommuner. Utbilda fiskeguider, fiskodlare och inom fisketurismen. Med viss modifikation har vi möjligheter för alla typer av fiske i de omgivande sjöarna.

3 thoughts on “Fiske En Del Av Kulturen & Möjligen Hofors Framtidsutsikter

  1. När du gick på Högtomta så var det väl någon sorts fiskegymnasium eller nåt där. Som FiskarJocke, Edgren och några långhåriga typer gick:-).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *